Varmt men blåsigt..

På längre avstånd med 10J så krävs det vindstilla vänder för rättvisa utfall.

Sommaren har ju hittills varit förhållandevis bra, men med irriterande många dagar som har haft blåst. Som de flesta vet så är blåst den största fienden till lyckat skytte med licensfria luftvapen och i synnerhet så på längre avstånd. När det därför blev dags att skjuta lite på 30 meter så fick jag bege mig inomhus, trots varmt upphållsväder ute.

Den första träffbilden visade 29 mm för samtliga och 16 mm för de 9 bästa träffarna

Den andra träffbilden visade 17 mm för samtliga och 14 mm för de 9 bästa träffarna

Den tredje träffbilden visade 22 mm för samtliga och 17 mm för de 9 bästa träffarna

Den fjärde träffbilden visade 25 mm för samtliga och 18 mm för de 9 bästa träffarna

Målbilden är ju på 30 meter 30/2 x 1.6 = 24 mm för 10 skott.

Dagens övningar gav där 23.25 mm med 16.25 mm för genomsnittet av bästa 9.

Sammanfattningen blev kanske inte de bästa 4 träffbilderna någonsin, men inte heller de sämsta - utan relativt representativa för vad jag kan förvänta mig över detta vapnens maximala räckvidd under perfekta eller i alla fall mycket goda omständigheter. 

Självfallet så kan ett specialiserat precisionsvapen för en tävlingsgren som exempelvis Field Target leverera betydligt bättre träfffbilder än så, och på ännu lägre avstånd dessutom - med samma kaliber och effekt. 

Nackdelen är då att man får ett långt, tungt och skrymmande vapen, en konstruktion bara byggd runt precision och där alla andra variabler är sekundära.

Mitt vapen har helt andra premisser.

Det är konstrruerat för att vara så kort, lätt och litet som möjligt och då får man också med vissa nackdelar, där brist på optimal praktisk precision bara är en sak. Det hela är alltså en trade-off, vill man nå optimala egenskaper på ett område så får man offra något i den andra ändan.

Äntligen fria dämpare - 220701

Till sist så kan vi avnjuta våra dämpare i det fria!

Så till sist så kom då den dagen som jag har berättat om i åratal, den första dagen med fria ljuddämpare! Visst finns det en del oklarheter kvar ännu men överlag så tror jag inte att detta kommer att bli några praktiska bekymmer. Inom ett par år så kommer ljuddämparen att vara ett så självklart tillbehör att man kommer att förvånas av tanke på att de en gång i tiden var belagda med en regelrätt vapenlicens - av någon imbecill anledning... 

 Liksom alla ansvarsfulla entusiaster så har jag naturligtvis en dämpare på alla mina vapen!

Till glädje för både skytt och omgivning så sänker ljuddämparen tröskeln för skytte och allt som gör detta vinner automatiskt mitt gillande. Skytte ska vara roligt, enkelt och tillgängligt - och onödigt höga skottljud är direkt kontraproduktivt till detta.

Med rätt dämpare så blir vapnet i praktiken nästan helt ljudlöst.

Så, har ni ännu inte skaffat separata ljuddämpare till de av era vapen som saknar dessa eller annan form av effektiv ljuddämpning - gör detta nu!

Det finns bara fördelar.

Med + 27.8 grader i skuggan!

En våt handduk runt nacken och ordentligt med solkräm så...

Så kom då årets hetaste dag så långt med över 31.3 grader registrerat i Göteborg. Uppe ovanför Amdal så var det emellertid lite svalare med nästan 28 grader men i gengäld vindstilla. Området är ju tätt bevuxet med träd där det på olika platser öppnar sig fält för jordbrukets vallar.

Nu var det dags för min gamla FX Airguns Elite, som ju fick sig en översyn tidigare under våren, och med Junior i släptåg så blev det skytte på 60-80 meter och även några diaboler ivägsända på ännu längre distanser.

Allt laddat för vad man behöver ha med sig...

Vi började med att packa bössa, sikte samt inte mindre än 3 tubflaskor - 2 för att skruva på vapnet med vardera 400 cc och en refiller med 500 cc. Till detta tog vi 4 askar ammunition, JSB King Heavy, JSB King, Exterminators samt Baracuda. 

Vi sköt flera timmar tills vi inte orkade mer i värmen och varken luft eller ammunition tog slut - en typiskt bra dag.

  Inbjudande?

Grabben tyckte det var kul med ett vapen som hade bättre praktisk precision än sin favorit, min Ruger 1022, men enkelladdning liksom en mindre spektakulär måleffekt var inte lika populärt. Vi sköt bort en hög skruvkorkar till PET-flaskor på 80 meter utan problem och det förlät mycket av tillkortakommandet hos ett PCP för övrigt.

Kul tyckte han, men första bössan blir nog ändå en rimfire förmodligen...

Keep It Simple Stupid!

Ett helt 100 procent orört vapen ur kartong med slumpmässigt plockade JSBH direkt från burk!

Idag blir det lite mera om mitt SnowPeak Airguns PR 900, vilket också saluförs på olika marknader under ett flertal modellbeteckningar som SMK Victory eller Diana Stormrider men kanske mest känd i Sverige som Artemis. 

Kärt barn har många namn och den här modellen är sannligen en storsäljare av goda anledningar varav det främsta är priset om blott 2465 kr, i skrivande stund 220628 på FunStuff: https://www.pricerunner.se/pl/1234-3864431/Sportskytte/Artemis-PR900W-5.5mm-priser

Jag började kvällen med att ladda upp de 5 magasin som jag har (1 följder med vapnet), övriga 299 kr/st, och kunde då få 5 x 9 skott tillgängliga. Jag laddade med JSB Heavy 10.35 grains och drog alla skott rakt upp och ner igenom kronografen direkt osorterat, ovägt, osizat och osmorda rakt från en oöppnad burk helt slumpmässigt.

Tyvärr så bommade kronografen ett skott men de 44 blev enastående bra, givet vapnets låga pris.

En spridning på bara 23 fps igenom 44 skott från 100 cc när vapnet kostar under 2500 kr!!

Med bara 100 cc och fylld till 200 Bar så är 23 fps en fantastisk fin spridning som duger till alla rimliga ändamål för ett licensfritt 10J/.177 vapen ända ut till 25-30 meters avstånd. Sannolikt så hade jag säkert kunnat skjuta ett knappt magasin ytterligare med vettig (inom 30 fps spridning), i alla fall helt säkert totalt 50 skott.

Den genomsnittliga utgångshastigheten med dessa projektiler gav 10.70 joule, vilket gör kurvans högsta utfall precis på den licensfria gränsen såsom mätt på E4.

På många sätt ett traditionellt och "äkta" luftgevär och nästan bara trä och metall - genuint!

Noterbart till vapnet vid mätningen är också en synnerligen diskret ljudnivå, detta är ett tyst vapen som passar utmärkt på exempelvis en radhustomt eller andra ljudkänsliga ytor. Detta vapen är på många sätt det klassiska luftgeväret, fast i form av ett PCP istället för ett fjäderluftgevär. Det är lite som en Weihrauch HW30S, fast då som PCP. Tidlöst i sin formgivning och enkel i sin konstruktion till ett pris som fungerar för alla.

 Hemmavid så skjuter jag ibland på 15 uppmätta meter, då ser det ut som följande.

En del kan tycka att 10-15 meter är ett kort avstånd och i synnerhet för ett PCP av idag men med öppna riktmedel så blir saken en helt annan, det kan jag försäkra. De flesta vanliga mål blir skrämmande små och svåra att träffa på bara 15 meters avstånd.

Precis som på långa avstånd så måste man ibland vänta ut vinden..

Fördelen med 10-15 meter är att att det flesta oftast enkelt kan komma åt att hitta platser för att skjuta året runt, även inomhus under otjänlig väderlek. Just möjligheten att alltid kunna skjuta när man vill är en stor tillgång.

Även om man zommar in så ser man snabbt hur långt 15 meter blir med öppna riktmedel.

Med 45-50 skott på en fyllning, 5-6 magasin så kan man skjuta rimligt länge utan att behöva fylla luft, detta samtidigt som 100 cc ger många överfyllningar ifrån en dykflaska. Helt perfekt för den som önskar mängdskjuta för mycket måttliga pengar.

Ännu mera zoomat

Skulle man sedan vilja utrusta den här bössan med kikarsikte så går det naturligtvis helt utmärkt men man måste tänka på att kilbasen är förbluffande kort och "reach-forward" fästen kan behövas. Storleken är för övrigt 11 mm standard.

Gott om buskar hjälper till att dölja lätet från anslaget i pappskivan, projektilfånget har Unigum.

I många länder så har detta vapen ett betydligt högre effektuttag men problemet med detta är att antalet skott blir väldigt få, vanligtvis 10-15 stycken utan regulator. Likaså krävs det en ljuddämpare eftersom skottlätet blir olidligt annars.

Här skjutet med JSBH och öppna riktmedel över 15 meter med 9 skott.

Största invändningen med hög effekt är emellertid att vapnet då oftast används på längre avstånd, vilket betyder att modellens tekniska egenprecision ställs på sin spets och - ärligt talat - den här modellen har inte lika bra teknisk egenprecision som de flesta andra PCP på marknaden idag. Detta är i gengäld något som inte spelar lika stor praktisk roll på kortare avstånd och i synnerhet inte med öppna riktmedel.

 Ungefär här hamnar man en bra dag med en halvbra skytt bakom öppna riktmedel.

Nu kan man tycka att allt annat än perfekt teknisk egenprecision är ett stort tillkortakommande för ett PCP men det tycker jag faktiskt inte i alla lägen. Jag är övertygad om att en normal skytt som skjuter sida vid vid sida med ett bra motsvarade fjädervapen som Weihrauch HW30S kommer överlag att prestera bättre med en 900. För mig så är detta bra nog till det användningsändamål till vilket som jag använder mitt exemplar. Ska man däremot skjuta Field Target eller liknande, då finns det naturligtvis bättre modeller.

Dock inga för under 2500 kr...

Vad skulle man välja?

FX Airguns Wildcat Mk III BT Sniper .30

Jag fick frågan i en grupp på FB för ett tag sedan vilket vapen jag hade valt, om jag hade valt ett legalt vapen på licens idag. Efter att ha funderat lite så kan jag konstatera hur det numera - som bekant - finns två vägar till licens, för målskytte eller för jakt.

Tidigare så har målskytte varit den dominerande typen eftersom det var enklare innan när vi hade en blomstrande tävlingsform med luftskytte för licenspliktiga luftvapen men sedan den verksamheten reformerades till en institutionaliserad form av skytte inom Svenska Skyttesportförbundet så har mängden byråkrati stängt dörren för den här vägen, vilket tyvärr alltid ökar cirkulationen och förekomsten av illegala vapen. 

Förutom krav på skytteklubbsmedlemskap (om man ens kan hitta en klubb inom rimligt avstånd), skyttekortet, och även en tävlingslicens så är man slutligen hänvisad till 6 månaders väntetid och vapen med maximalt kaliber 22.

Däremot så har dörren öppnats för att man ska kunna få ut luftvapen för ändamålet jakt och inte bara dispenslicenser för begränsade jaktformer som skyddsjakt. Här är kraven avsevärt enklare, det räcker med en jägarexamen och att vapnet presterar minst 150 joule, vid mynningen. Blir licensen beviljad så får man dessutom hämta ut sitt vapen direkt, en klart snabbare process än ett halvårs väntan för målskytte. 

Tänkbara problem är dock att man enbart kan välja grövre kalibrar ännu, eftersom dessa krävs för att nå 150 joule E0, samt att man då måste skaffa en jägarexamen, om man inte redan har det. 

Allt sammanvägt så är emellertid licens mot jakt lättare och smidigare även om det innebär att man måste börja från noll och först skaffa en jägarexamen.

Till skillnad från skyttekortet så är detta nämligen en bra och relevant utbildning som dessutom ger möjlighet till innehav av diverse former av krutvapen på ett enkelt och smidigt sätt. En jägarexamen behöver inte heller vidhållas på samma sätt som en tävlingslicens ifall man önskar fylla på med fler vapen framöver.

Av anledningarna ovan så hade jag gått på en licens för jakt då jag ju redan har jägarexamen och således bara hade behövt skicka in en ansökan för att få ut en licens, det enda jag behöver göra under tiden är att fundera på önskad vapenmodell.

Ett förbluffande elegant men ändå modernt vapen.

Till att börja med så hade jag valt kaliber 30 framför kaliber 35 eftersom ammunitionen i längden blir billigare och då kaliber 30 gott och väl räcker till för alla praktiska ändamål som är lagliga för den här typen av vapen. En mindre kaliber kan också vara bättre i lägre hastigheter när man ställer ner vapnet till kanske 50-70 joule för mera vardagsbruk till gagn för lägre luftförbrukning vid skytte på kortare avstånd och med lättare ammunition. 

En gång i tiden så fanns bara gigantiska och rätt fula PCP från Korea med kaliber 355 och 45 när man ville skjuta över 150J men nu har inte minst FX Airguns AB presenterat en rad attraktiva modeller som alla klarar dessa nivåer sedan ett par år tillbaka, främst då modeller som Impact, Maverick, Wildcat och Crown etc..

Ännu fler modeller är dessutom sannolikt att vänta framöver liksom att det också existerar andra fabrikat som når dessa effekter, från RAW, Hatsan, Talon osv.

När man sedan kommer till valet av just den modell jag hade valt så hade det idag lutat åt Wildcat Mk III BT Sniper.

Anledningen till det är att modellen ligger attraktivt i pris jämfört med Impact, mot att man förlorar lite av justerbarheten samt möjligheten till en stor mängd tillbehör, samt att jag tycker den ser mer intressant ut än den lite mera "hemmasnickrade" designen hos Maverick, baserad runt en enkel metallprofil. I skrivande stund så ligger en Wildcat Mk III BT Sniper på 15.995 kr, likvärdigt med en motsvarande Maverick och 4000 kr mindre än en Impact.

Framtill så har den en traditionell look med tubflaska precis som stora PCP har haft ända sedan saligen bortgångna Theoben Rapids dagar men baktill så har den en modernt formgiven kolv som dessutom är ergonomiskt vettig och välbalanserad till skillnad från många AR-baserade modeller. Det slutna pistolgreppet kan också vara en fördel i kontakten med en nitisk handläggare, vilka ibland har invändningar mot öppna pistolgrepp hos vapen med licenser för just jakt. Detta är helt enkelt en modell som jag tycker att FX Airguns har fått till riktigt bra, rent estetiskt sett.

Den största konkurrenten till kraftfulla PCP är bra krutvapen!  

Den som köper ett PCP för jakt ur rent praktiska förutsättningar önskar i regel lång räckvidd och god destruktiv förmåga, vilket ställer den mot krutkalibrar som exempelvis 17 HMR. Här kan man köpa ett välskjutande vapen som CZ 455 från 5495 kr, vilket ju är 10.000 kr mindre. Bortsett ifrån en ljuddämpare (vilken nu är enkel att köpa, precis som för PCP) så blir skillnaden ändå 9000 kr.

Ser vi till ammunitionen så kostar normalt .30 diaboler ungefär 1 kr per styck (150 st JSB för 159 kr) där 17 HMR kostar 295 kr för en ask om 50 st - alltså 6 kr styck. Här kommer alltså mycket an på vilket värde ett luftvapen har just för att vara ett luftvapen liksom hur mycket man kommer att skjuta.

Tänker man sig kanske 500 patroner om året, man kan ju oftast inte skjuta lika mycket med den här typen av vapen som med dess licensfria motsvarigheter, av praktiska skäl (åka till bana/jaktmark etc), så blir skillnaden ungefär 2500 kr och det tar då drygt 3 år innan båda vapentyperna bryter jämnt ekonomiskt sett.

De bästa argumenten för luftvapen klass IV har ju annars främst varit tillgång till legala shrouds (ljuddämpare) samt möjligheten att skjuta inom tätbebyggt område utan skottlossningstillstånd, då det sistnämnda bara gäller "eldvapen", alltså vapen där projektilen drivs av en förbrättning (inte armborst, luftvapen etc). 

Delen med dämpare är ju lyckligtvis borta nu så kvar är egentligen bara fördelen av frihet från skottlossningstillstånd, liksom tillhörande fördel/nackdel av (relativt) kort räckvidd hos luftvapen.

Jag resonerar själv så att om man behöver ett vapen med extremt lång räckvidd (100-200 meter) så kanske man ändå inte skjuter inom tätbebyggt område ändå? Gör man inte det så försvinner ju det praktiska problemet med kravet på skottlossningstillstånd och då även den ekonomiska kostnaden för detta. 

Kan detta vara något?

Den eviga jakten på bra och billiga diaboler fortsätter alltid...

I veckan så halkade jag in på en jaktaffär i Trollhättan och lyckades köpa en ask Norma Gold FT för den numera högst rimliga summan av 69 kr för 500 st vilket innebär 13.80 öre styck. Detta att jämföra med dagens bästa pris på JSB RS som är 119 kr (Hurricane, upp från 89 kr för några månader sedan), vilket blir 23.80 öre styck.

Priserna på ammunition har ju i takt med den stigande inflationen ökat betydligt och som JSB RS så gick den upp 34 procent på bara några månader. Jag lyckades ju i början av oktober köpa 20 askar RS för 1780 kr, vilket naturligtvis känns skönt eftersom vi aldrig lär komma ner till sådana priser igen.

Här ser man tydligt värdet av att hamstra ammunition.

En bra grundregel är att ammunition aldrig någonsin blir billigare. Är man personligen hos en handlare långt borta, som Hurricane, så att man slipper frakten samtidigt som rätt ammunition finns till rätt pris så köp allt som ekonomin klarar - det tjänar man på i längden.

Klassiska diaboler med riktigt fin finish..

Själva diabolerna som sådana känns mycket lovande, helt homogena och med en ren, fin finish. De är inte helt olika QYS i utförandet på detta sätt och utan tvekan minst lika fräscha som JSB. Självklart återstår det ju att se hur bra de presterar i just mitt vapen men det första intrycket känns väldigt bra. Tillverkaren uppger 8.40 grains vilket gör dem jämförbara med JSB Exact men en del tyngre än JSB RS. Oavsett vilket så är detta en vikt som fungerar bra både för 10- såväl som 16 joule.

Inte så tokigt faktiskt men inte jättebra heller - dock prisvärda!

Nyfiken på nyförvärven så begav jag mig raskt iväg för att skjuta lite. Som vanligt så blev det uppmätta 30 meter inomhus från bipod med min Crosman. Resultatet av 3 serier blev 16 mm (ovan), 27 mm och 32 mm. Som referens så sköt jag en enda serie med JSB RS som landade på 19 mm. Samtliga serier med 10 skott. 

Jag vet att RS kontinuerligt ner mig träffbilder på 20 mm eller vid en dålig tavla kanske 24-25 mm.

Närmast dessa resultat har varit JSB Heavy, JSB Hades, samt QYS Streamline och nu Norma GT/FT som alla antingen är lika dyra som RS (övriga JSB) eller som är dyrare (QYS) alternativt skjuter bra ibland och sämre ibland, de saknar alltså kontinuiteten hos RS. Noterbart är också att de tyngre Norma träffar betydligt lägre och är inte lika flackskjutande, en nackdel som de delar med Heavy/Hades. 

För andra vapenindivider så rekommenderar jag dock att man testar Norma, råkar de skjuta bra och dessutom kontinuerligt bra så är det bara att gratulera eftersom de kan hittas lite varstans och dessutom måste anses som mycket billiga med 69 kr för en ask om 500 st.

Kaliber 177 mot 25 på 30 meter!

På den vänstra sidan kaliber 177 och på den högra kaliber 25!

Idag blev det tillfälle att pröva den nyligen översedda Elite med kaliber 25 och ungefär 70 joule mot det vapen jag använder mest, min lilla Crosman bullpup i kaliber 177 och blott 10 joule. I utgångshastighet så skiljer det sig mellan 204 mps och 251 mps med 7.33 respektive 34.95 grains.

Är detta överhuvudtaget en rättvis jämförelse?

Den här gången sköt jag inomhus under perfekta förhållanden, alltså helt vindstilla och ifrån ett bord med bipod respektive skjutsäck på laseruppmätta 30 meter.

Varje tavla fick 10 träffar i följd och resultatet för kaliber 25 blev 11, 11 och 17 mm med ett snitt på 13.0 mm. Kaliber 177 levererade här 18, 20 och 24 mm för ett genomsnitt av 20.60 mm.

Visst finns det en påfallande skillnade i millimeter räknat men för de som skjuter på kanske 10-20-30 meter så understryker detta åter igen att man klarar sig utmärkt långt med "bara" 10 joule. 

Visuellt sett så är det också lätt att lura sig på intrycket från träffbilder med kaliber 25 och andra grova kalibrar eftersom hålen i tavlan tenderar till att överlappa varandra och det lurar ögat lite så att man lätt tror att träffbilderna blir mindre än vad de är i verkligheten när man mäter dem.

En annan ännu viktigare sak att betänka blir det faktum att det är vindstilla utomhus. Även en genomsnittlig dag utomhus så hade kaliber 25 blivit totalt överlägsen med tydlig marginal. Är det dessutom lite blåsigt ute så kommer skillnaden att bli monumental. Det är just i vind och på långa avstånd som de grövre kalibrarna verkligen kommer till sin rätt.

Precis som alltid så blir rätt val mellan licenspliktig hög effekt och licensfri låg effekt en fråga om hur mycket engagemang och pengar som man vill lägga i sin hobby relativt hur man önskar använda sitt vapen. Idag, med mitt facit i hand, så hade jag nog aldrig satsat på licenspliktiga vapen om jag hade "börjat om". Det är helt enkelt inte värt kostnaden och besväret.

Det väsentligaste är ju skjutglädjen och den sitter faktiskt inte i varken utgångshastighet eller anslagsenergi.

Back in business!

Ett formidabelt vapen för 50-100 meter!

Tyvärr så har jag flera gånger under de 11 år som jag har ägt min FX Airguns Elite haft problem med att den läcker. I de allra flesta fall så beror det på manometern (4 gånger) och jag är (var) nu på min andra manometer och 1 gång så har det berott på att regulatorn har orsakat läckan. 

Den senaste gången som jag hittade vapnet i skåpet tomt på luft så visade det sig att manometern var kass (igen!) men när jag skulle montera den nya manometern så läckte även denna?! Orsaken visade sig vara att gängorna i blocket var slut. Blocken är ju i grund och botten ganska mjuka men blir ythårda igenom en eloxering, något som tyvärr inte kommer de inre delarna av blocket till nytta.

Dessvärre så har jag varken kunskap eller utrustning för att ordna detta problem så jag skickade istället vapnet till den gode Sverker som raskt borrade upp hålet i en överdimension, lade in nya gängor och slutligen skapade en plugg i sin svarv som permanent ersätter manometern.

Stort tack för detta, Sverker!

Hålet för manometern borras upp till oversize  

Nu har jag därför ingen manometer på vapnet, precis som för min Crosman Bullpup, men detta är i grunden inga större praktiska problem. Innan användning så kontrollerar jag trycket och fyller upp vid behov varpå manometern på fyllkittet berättar vilket tryck som finns i vapnet. Har jag 200 Bar i min Crosman så får jag luft för 50-60 skott och har jag 230 Bar i min 400 cc tubflaska till Elite så vet jag på motsvarande sätt att jag även där har 50-60 skott innan trycket faller ner under regulatorns tryck på 135 Bar, hos Elite.

Den enda väsentliga nackdelen är att man inte bara snabbt och enkelt kan öppna skåpet och kolla på manometrarna vilket tryck som finns kvar i vapnet sedan sist, vilket jag (fortfarande) kan på Spa-900 och min gamla BSA Ultra, som ju båda har manometrarna kvar.

Efter borrning så blev det gängning.

Med vapnet lagat så blev det naturligtvis frestande att bege sig av för att provskjuta lite och det blev en trevlig kväll med ett hundratal skott igenom loppet. Enda problemet var stormen ute som gjorde att jag fick leta upp en plats inomhus och efter att ha kollat i kalendern på tänkbara lediga inomhusplatser, vilka på grund av helgdagen var talrika, så kunde jag som längst få fatt i en lokal med 30 uppmätta meter.

Till sist så tillverkades det en helt unik plugg.

Just 30 meter och inom det är naturligtvis ingen höjdare för ett vapen som min Elite, trots att samma lokal är perfekt för min 10J/.177 Crosman. I den bästa av världar så ska man ju ha minst 50 meter och ännu hellre 80 eller 100 meter för att Elite ska komma till sin rätt. Att skjuta på 30 meter blir ju lite som att köra Ferrari i ett parkeringshus, tyvärr.

Nåväl..

Det är trots allt bättre med 30 meter inomhus än 15 meter hemmavid eller 50 meter utomhus i storm, vilket var alternativen som stod till buds. 

FX Airguns Elite är ju egentligen bara en specialvariant av Royale och idag ett ganska åldersdiget vapen då utvecklingen har rusat fram för FX Airguns under det senaste decenniet. Här finns visserligen Smoothtwist-pipa men den första med 30 mm räffling och inga liners, pipåtspännare eller liknande moderniteter. Likaså finns inget kit för att skjuta slugs eller andra nutida finesser. Det enda moderna är ammunitionen, JSB King Heavy Mk II, som är bra mycket bättre än det mesta som fanns för ett drygt decennium sedan när modellen var modern.

Ett axplock på 25 skott från 200 till 135 Bar med 400 cc tubflaska.

En annan sak som avslöjar åldern är anslagsenergin - på den tiden så var 50 fpe (ca 68-70 joule) en enorm effekt, faktum är att Elite var den första modellen med regulator på marknaden som (med råge!) överskred 28 fpe - vilket var den tidigare högsta effekten man kunde få om man köpte ett vapen med regulator. Idag däremot så skjuter moderna PCP med kaliber 25 slugs i den dubbla anslagsenergin och dessutom så har även kaliber 30 och 35 tillkommit för de som önskar ännu mera av den varan.

Objektivt sett så är emellertid 50 fpe fortfarande just 50 fpe och så länge man ligger inom 100 meter så träffar man vanligtvis allt man önskar och detta med ordentligt eftertryck!

Då jag till 99 procent av min tid skjuter 10J/.177, endera som Crosman eller Spa, eftersom jag tycker det är roligast, så blir kontrasten med min Elite alltid monumental. Min Crosman är ju bara 50 cm lång och i skenet av den så är Elite en åra med sina 120 cm och flera gånger högre vikt!

Väl på plats i skjutstolen så försvinner emellertid längden och vikten blir bara en tillgång. Ergonomin är fortfarande utmärkt och trots sin ålder så känns Elite fortfarande förbluffande modern. Stocken är rymlig, solid och rejäl med gott om utrymme, det är helt enkelt en ordentlig skjutplattform. Repeteringen går enkelt, laddningen med stora diaboler och rörlig transferportstunnel gör laddning möjlig även med tjocka handskar. Avtrycket är egentligen enkelt och uppdaterades ganska snart efter mitt exemplar med något som man från fabriken kallade "Matchavtryck" men jag har aldrig någonsin funnit något att klaga på för min bössa. Det är för alla normala behov ett synnerligen utmärkt avtryck. 

När skottet går så känner man onekligen kraften!

Här finns det faktiskt en rekyl, en högst märkbar sådan. Jämfört med mina vanliga effektnivåer så blir kontrasten tydlig - här är det en stor och synnerligen tung (33.95 grains) diabol som rör sig ordentlig fort (250 fps) downrange och träffar sitt mål på ett sätt som ställer stora krav på projektilfång bakom.

Utfallet är dock som förväntat, det blir ett enda hål oavsett om man skjuter serier om 5 eller 10 skott över dessa blott 30 meter. Dels har vapnet en utsökt praktisk precision och dels så gör de stora hålen att det blir riktigt enkelt att få fram enskotts träffbilder.

Oavsett vilket så är det alltid kul att skjuta och tiden rinner fort undan.

Något som är mindre roligt när man kommer hem är att fylla. Dessa 400 cc flasktuber tar ordentligt med luft från dykflaskan i en mängd som vida överskrider vad jag är van vid främst från min synnerligen snåla regulerade Crosman. Nu skjuter jag ju sällan med Elite så man får ju gilla läget som lite av en lyx eller ett avbrott i tillvaron men ju mer man skjuter med den desto mer styrkt blir jag i övertygelsen om att man egentligen inte behöver ett PCP med kaliber 22 överhuvudtaget.

Kaliber 25 (eller om man vill ta på jaktlicens, kaliber 30+) och en 10J/.177 löser alla de uppgifter man rimligtvis kan begära av ett PCP. Det ena vapnet hanterar ut till 30 meter och är tyst, billigt och enkelt att skjuta, det andra vapnet tar hand om precis allt annat. Mellankalibrar som 20 och 22 har i det perspektivet ett mycket ringa värde.