Airpang

Senaste inläggen

Av Johnny Ottosson - Måndag 19 mars 21:00



The Ratcatcher!


Den har redan funnits med oss i två decennier - 2250B.. 


Precis som i Sverige innan 1992 så hade man i Storbritannien fram till 1997 en vapenlagstiftning som automatiskt placerade Co2-vapen på licens, helt oavsett effektnivå. Det var alltså drivkällans konstruktion snarare än vapnets kaliber eller effekt som avgjorde licensstatusen.


Med anledning av förändringen 1997 då Co2-vapen blev licensfria i Storbritannien, under gängse regler i övrigt, så vädrade den dåvarande importören ASI goda möjligheter för att vi in några billiga och förhoppningsvis storsäljande Co2-modeller från Crosman. Hos Crosman själva så tog man sig en funderare och året därpå så kom svaret i form av den nu legendariska modellen 2250, vilken gavs epitetet ”Ratcatcher” på den brittiska marknaden.


Succén lät inte vänta på sig och året därpå - 1999 – så breddades sortimentet med pistolen 2240 samt ännu en modell med samma mekanik fast med en längre pipa och cylinder liksom ett nytt avtryckarsystem i en gevärsmodell med modellnummer 2260. I samma anda som för 2250 så fick även 2240 och 2260 färgstarka tilläggsnamn av importören, nämligen ”Ratbuster” respektive ”Rabbitstopper”.  


Den här trion blev över en natt enormt uppskattade och redan efter något år rena rama kultvapnen. På grund av den enorma efterfrågan så dröjde det tyvärr ytterligare något år innan modellerna kom ut här i Sverige, jag hade själv läst om dem i Airgun World och låg på för att få köpa ett eget exemplar. Efter en lång och seg väntan från senhösten 2000 så ankom min egen 2250 lagom till våren 2001.


I grund och botten så är 22XX-plattformen en synnerligen simpel konstruktion, vilket gör den billig och enkel att massproducera till ett attraktivt lågt pris. Redan 1954 så hade Crosman lagt mallen i form av sin luftpistol modell 150 vars layout och pistolgrepp låg till grunden för 2240. Nästa steg i utvecklingen kom med pistolen SSP250 från 1989 och dess systermodell 1389 Backpacker, vilka båda hade en utsvängbar laddkassett. Den sistnämnda bidrog där med förlagan till den berömda skelettkolven för 2240/2250.


  En variant på Ratcatchern är 2250 XT med 88 grains Airsource istället för 12 gram Co2-patron..


Under 1990-talet så hade det i USA börjat utvecklas en skara entusiaster som trimmade och byggde om 250-modellerna och detta var naturligtvis en bidragande orsak till Crosmans beredvillighet att gå dess brittiske importör till mötes med en från början lokal modell – man hade ju redan de flesta delarna framme, den enda riktigt nya delarna blev plastbreechen och de udda klämma-på-kilbaserna ”Pro-Blox”.


Så, med kolven från 1389 Backpacker, en 14 tum pipa med kaliber 22 och övriga delar från 250 så hade man snabbt och enkelt trollat fram 2250, vilken såldes för ett attraktivt pris tillsammans med ett enkelt kikarsikte och de nya Pro-Blox. Jämfört med SSP250 så blev skillnaden i effekt ordentlig, gamla 250 hade ju kaliber 177 samt 7 tum pipa, nya 2250 fick kaliber 22 samt 14 tum pipa. Nu kunde man utan vidare nå runt 160-165 mps med 14.30 grains diaboler, redan som standard.


För gevärsversionen 2260 med dess ännu längre pipa så erhöll man naturligtvis en ännu högre anslagsenergi, inte långt ifrån den brittiska licensgränsen på 16 joule. Den lilla 2240 fick man faktiskt strypa i England för att ramla under 6 fpe med betryggande marginal. Att den skulle vara lämplig för jaktbruk, vilket antyddes av namnet, backade importören snabbt ifrån då idén sprang på patrull hos BASC, vilka inte ville stå bakom luftpistoler för jaktändamål. Ratcatchern etablerade sig dock snabbt som en ”solid short range hunter” och ansågs ypperlig för exempelvis skyddsjakt på gnagare och skräpfågel inne i lador och uthus mm. Den större ”Rabbitstopper” blev dock inte lika etablerad för sitt tänkta ändamål och försvann ur sortimentet några år senare.


  Den senaste underversionen heter 2250 XL med lång pipa, gängad pipvikt samt breech av stål.



Nästan lika snabbt som i Storbritannien så etablerade sig 22XX-serien sig bland fansen i USA och där utvecklade det sig även en trimrörelse i jakt på högsta tänkbara anslagsenergi från dessa små vapen, inte sällan med ansenliga resultat. Just modulariteten och effektpotentialen bidrog ytterligare till populariteten, dessa charmiga vapen var billiga och erbjöd stor skjutglädje i kombination med en ständigt växande eftermarknad av kul tillbehör både för funktion och trimning.


Nu, två decennier senare, så är de närmast ett begrepp i branschen och när Crosman sedan ett drygt decennium tillbaka även har ramlat in på PCP-marknaden så har ännu fler modeller dykt upp som derivat från 22XX-serien, med början hos Crosman Discovery och framåt. Lätt att förstå för oss som har använt dem, mer skjutglädje för mindre pengar är svårt att hitta så länge som man inte skjuter alltför mycket – då är risken stor att kostnaden för Co2-patronerna blir ansenliga.

ANNONS
Av Johnny Ottosson - Onsdag 7 mars 20:00



Brocock Commander!

  En rykande färsk nyhet från England!


Som ett svar på marknadens önskemål om fler AR-komponenter i nya modeller så kommer här nya Commander från Brocock. Ännu är uppgifterna om modellen knapphändiga men vi ser tydligt två manometrar, vilket indikerar en drivkälla med separat regulator och då sannolikt Humas.


Avsaknaden av förstock samt kolfiberflaskan och den korta railen framför blocket för onekligen tankarna till FX Airguns Impact, liksom användningen av AR-pistolgrepp. Stocken däremot är traditionell AR på vad som förefaller vara standard buffertube.


Den onormalt grova pipan för närmast tankarna till ett krutvapen och har redan skapat debatt rent estetiskt sett. Blocket däremot är tämligen konventionellt och visuellt snarlikt Compatto och Bantams motsvarigheter. Förmodligen så är Commander alltså en modell tänkt för höga effekuttag i första hand, på marknader som den amerikanska utan effektgränser. 


Det ska bli spännande att få mer info om modellen framöver.

ANNONS
Av Johnny Ottosson - Onsdag 28 feb 16:30



Weihrauch HW-44


  En del luftpistoler är kraftfullare än vad många tror - vad sägs om 25 joule?


Jag är ju en vän av pistolkarbiner så en av de intressantaste vapnen som har dykt upp på senaste tiden är Weihrauchs HW-44, fabrikatets första PCP-pistol. I praktiken så är det dock en nedkapad HW-100 där många detaljlösningar tydligt känns igen från detta gevär - inte minst prislappen!


Med ett pris nära 10.000 kr så är HW-44 en väldigt udda fågel. Den är för dyr att vara en plinker på samma sätt som Crosman 13/22XX-serien men inte tillräckligt mycket tävlingspistol för att locka de kunder som vanligtvis köper PCP-pistoler för femsiffriga belopp och som tenderar till att välja fabrikat som Feinwerkbau, Anschutz, Steyr etc.


Kort sagt - vem köper en HW-44?


Jag tror att HW-44 är arketypen på pistol som borde säljas som takedown pistolkarbin med en lös kolv som tillsats efter samma mall som Marauder-serien, StealthP samt inte minst diverse Crosman. En slags förfinad takedown pistol/karbin-kombination för den som vill ha ett ultrakompakt och synnerligen portabelt vapen för krävande rekreativt bruk.


En Youtube-video, så länge den nu är med...


Effektmässigt sett så är det absolut inga problem - med kaliber 22 så sniffar den runt 25 joule och det är ungefär detsamma som en Diana sidospännare levererar, ett vapen som mycket sällan beskylls för effektbrist för användning till exempelvis jakt och liknande. Vettigare och förmodligen den enda vägen att gå i Sverige är att istället utnyttja den i licensfritt utförande med kaliber 177 och 8-10 joule där man då belönas med runt 100 bra skott då den här pistolen i full effekt och med kaliber 22 bara får 12-13 stycken.

Av Johnny Ottosson - Söndag 25 feb 12:00



Game over!


En närmast förkrossad Ted Bier ser sina kanaler glida ur händerna..


Precis som var påannonserat sedan åtminstonde den 23:e februari så försvann i natt mängder av Youtube-kanaler och inlägg som berör skjutvapen i allmänhet och skjutvapenjakt i synnerhet. Alla de stora namnen i branschen har drabbats med få undantag, ett av dem är i skrivande stund AEAC.


Anledningen är att många känner sig manade att göra någonting mot den amerikanska vapenpolitiken, vilket aktualiserades extra tydligt efter den senaste tragiska skolskjutningen i USA under den gångna veckan. När den amerikanska staten inte gör någonting alls så väljer alltså företag, individer och organisationer att agera istället vilket har inneburit att även vår hobby drabbas. 


Detta är alltså ett spel där alla blir förlorare - vi blir av med våra kanaler, medieaktörerna blir av med annonsintäkter, företagen blir av med annonsutrymme, politiken i USA polariseras och inte minst människor fortsätter att förlora livet till en följd av USAs bisarra skjutvapenpolitik.


En större ödjmukhet och dito kompromissvänlighet från alla parter hade gjort att vi aldrig hade behövt hamna i den här situationen.


Människor som hör röster i huvudet och lider av tragiska vanföreställningar ska inte ha möjlighet att införskaffa legala skjutvapen och alla skjutvapen ska naturligtvis förvaras i ordentliga vapenskåp. Det är inga orimliga krav och grundläggande förutsättningar för vapeninnehav i nästan alla andra utvecklade länder. Den typen av eftergifter hade förhindrat en stor del av de tragedier som drabbar USA varje år.


Istället för att alla frågar sig - "vad kan VI göra bättre?" så kör man ett chickenrace mot den andra parten och alla blir förlorare.


Nästa olustiga aspekt av det hela är mediebolagens oinskränkta rättigheter att själva avgöra vad som är rätt och fel, vilket material som får publiceras och vilket som inte ska vara tillåtet. Deras beslut kan inte överklagas och en sådan situation är naturligtvis inte alls tillfredsställande. I den bästa av världar så skulle alla mediebolag stå under en oberoende internationell granskningsnämnd som kan avgöra vilka regler som ska gälla snarare än bolagens eget gottfinnande.


Nu kommer vi sannolikt inte dit så den näst bästa lösningen är att utnyttja den fria möjligheten till konkurrens på internet. Är man inte nöjd med Youtube så får man istället lägga upp sina filmer på Vimeo istället. Gillar man inte Facebooks policys så får man använda ett annat socialt nätverk osv. Det är därför sunt att inte lägga alla sina ägg i samma korg men detta påpekande är något som många etablerade aktörer har rynkat på näsan åt när jag har påpekat det.


Själv lärde jag mig detta när jag började blogga, jag prioriterade att hitta en svensk bloggtjänst och valde sedan att minimera innehåll som en utomstående betraktare kan anse vara anstötligt. Detta är naturligtvis ingen garanti men man ökar definitivt oddsen i sin egen favör. Vidare så gäller det att ha backups på allt material fördelat på olika ställen så att man kan komma upp fort igen vid händelse av någon slags händelse.


Vad händer då nu?


Tja, business as usual. 


Vimeo kommer säkert att ta över den typen av kanaler som vi tidigare hittade på Youtube och allt lär rulla vidare som vanligt. Det är precis som när ett forum går ner, då kommer det alltid upp ett nytt. Viljan hittar alltid sin väg. Tungt är det dock för de aktörer som har fått stora mängder följare och inkomster förlorade, för dem blir det naturligtvis kostsamma läropengar. Hade man från början valt att lägga materialet någonstans än på Youtube så hade man haft det kvar nu, men lika naturligtvis så hade man inte haft lika många följare eller lika goda intäkter. 

Av Johnny Ottosson - Lördag 24 feb 18:00



Old School för framtiden?


     En gång i tiden så var en lång pipa en tydlig och önskvärd signal på ett effektstarkt vapen..


Som de flesta vet så är bullpup idag en starkt trend inom luftvapenvärlden. Alla tillverkare lanserar bullpups och de säljer som aldrig förr. Frågan är då om vi ser en permanent förändring av entusiasternas förstahandspreferenser eller om det bara är hål i marknaden som fylls igen?


I början av 1990-talet så definierade Theoben Engineering formfaktorn för ett modernt PCP med kort stock, tubflaska och lång pipa i en för sin tid ergonomisk trästock med högt kindstöd. En lång rad tillverkare från välkända BSA till idag nästan helt okända List Airguns följde mönstret och den enda andra strömningen som fanns på marknaden var de som formade sina PCP efter traditionella krutvapenstudsare, då främst Air Arms och Axsor/FX2000. Med dessa båda huvudlinjer så gick utvecklingen vidare efter millennieskiftet för att möta en karbintrend i mitten av det nya århundradets första decennium.  


Karbinvapen i alla ära, populariserat av främst BSA, blev storsäljare i främst England men även på vissa andra effektbegränsade marknader där piplängden hos vapnet inte var så viktig. I USA och på andra marknader med fri effekt så krävdes fortfarande en lång pipa för maximal effekt och där blev aldrig karbinvapnen lika populära. Snarare tvärtom så utrustade många tillverkare vapen för full effekt med längre pipor och dito lufttuber än vad deras modeller vanligtvis hade.


  Den här typen av traditionella vapen med studsar-look är fortfarande synnerligen populära!


Den långa pipan är helt enkelt nödvändig för hög effekt och därför regerade fortfarande de konventionella vapnen med lång pipa ända in till början av 2010-talet då vi plötsligt fick dagens starka efterfrågan på bullpups, vilka kombinerar den långa pipan med en kort totallängd hos vapnet.

Frågan är då - när dagens bullpup är allt bättre och talrikare - har det traditionella vapnet något berättigande?


  En del bullpups ser ut som militära vapen och har ganska bristfällig ergonomi - här Cometa Orion.


Faktum är att jag tror det och det finns flera anledningar till detta:


Utseende:


En del gillar inte den futuristiska eller rent av militära looken hos många av dagens bullpups. Visst, med trästock så blir detta drag kanske inte lika tydligt men kollar man på ett vapen som FX Airguns Impact så går tankarna onekligen till ett krigsvapen för en oinsatt betraktare. Många gillar helt enkelt studsardesignen hos vapen som Air Arms 4/500-serien eller den traditionella PCP-looken hos FX Airguns Crown. Smaken är som baken men ska man exempelvis få ut en licens så blir ofta handläggaren mer välvillig till ett vapen som Crown före ett vapen som Impact, trots att de är tämligen likvärda under skalet.


Ergonomi:


Här har stora steg skett för bullpups under bara de senaste åren. De första modellerna av PCP i bullpupform hade inte sällan repeterhandtaget vid skyttens öron och synnerligen diffusa flerstegslänkage för avtrycket. Primitivt och obekvämt, ingen skytt blir ju direkt glad över att sakna en yta att lägga an kinden mot eller möjligheten att placera den direkt på ett kallt mekanikblock i brist på annat. Orsaken var ju att många tillverkare stressade fram bullpups igenom att sänka ner vanliga gevärsmekaniker i bullpupsstockar och sedan improvisera fram det som krävdes för att få skapelsen att fungera. De senaste åren så har dock en stor uppryckning skett överlag, möjligtvis undantaget de allra billigaste vapen från utvecklingsmarknaderna. Premiumvapen av bullpuptyp har idag inte sällan minst lika bra ergonomi som konventionella gevär och ibland även likvärdiga eller bättre avtryckarsystem. Utveckling!


Prisläge:


Bullpups är vanligtvis märkbart dyrare än vanliga vapen och detta av främst två orsaker, en högre efterfrågan samt en mer komplex och nyare konstruktion. Gevär som Air Arms 3-500-serie har varit tämligen oförändrad i decennier, alla kostnader för verktyg och liknande är redan betalda, liksom utvecklingskostnaderna. De bara rullar på år efter år. Helt nya modeller med få gemensamma delar med det övriga sortimentet måste däremot bära sina egna kostnader och blir då dyrare. Sedan så är det även en fråga om attraktivitet. Många fantaster har ingen bra bullpup, de är sugna och därmed även mer betalningsvilliga - något som tillverkaren naturligtvis gärna utnyttjar.


  En takedown bullpup är ett mycket praktiskt vapen för den som behöver hög effekt och smidiga transportmöjligheter.


Som jag själv ser på saken så använder jag bara vapen med hög effekt på öppna platser med gott svängrum, vanligtvis en skjutbana. Där är det sällan problem med att manövrera runt ett vapen på 120 cm samtidigt som den högre effekten kommer till sin nytta på dessa dryga avstånd. Det enda kruxet kan vara själva transporten om vapnet inte är av typen takedown. Åker man kollektivt eller på två hjul till sin skjutplats så blir naturligtvis saken en annan och då bör man istället satsa på just en takedown bullpup.


  Pistolkarbiner är oslagbart smidiga!


Skjuter jag däremot i tätort på korta avstånd så använder jag vapen med låg eller måttlig effekt och då räcker det gott med en kort pipa varpå ett konventionellt vapen ändå blir tillräckligt kort. Är skjutplatsen av den här typen så kan man lätt hitta vapen med ännu större möjlighet att transporterad diskret, främst då pistolkarbiner som isärtagna har ännu kompaktare format än takedown bullpups.







Av Johnny Ottosson - Torsdag 22 feb 21:00


Brocock Bantam!


  Bantam har blivit en storsäljare för Brocock och det med all rätt.


En gång i tiden så hade Brocock sina luftpatronsvapen samt en brokig skara av olika bisarra konstruktioner som exempelvis den famösa Brocock Enigma och den ännu mer udda Brocock Specialist. Sedan Compatto anlände i sortimentet efter föreningen med Daystate så har det blivit bättre struktur på företaget och riktigt bra konstruktioner har därefter ramlat ut på marknaden.


Ett modernt PCP med helt egen karaktär och bra prestanda.

Av Johnny Ottosson - Tisdag 20 feb 19:00

 

Sterling Armament Company!

 

  En spännande mix mellan tradition och innovation!

 

Många av er fantaster som har varit med ett tag känner till Sterling, ett brittiskt företag som hade en hit i början av 1980-talet med sin nyskapande fjäderbössa med underspännarmekanism benämd Sterling HR-81. Den modellen designades av Roy Hutchinson (vars initialer omvänt samt lanseringsåret gav modellbeteckningen) och konstruerades av herrarna "Peter & Peter" (Peter Hart och Peter Moon).

 

  Sterling har en tradition av nyskapande, här gamla HR-81 med repeterhandtag och laddöppning!

 

Det geväret var dock lite för sin tid då underspännare inte blev en riktigt populära förrens ett decennium senare, eller i alla fall från 1983 då Weihrauchs HW77 visade att underspännare var något helt annat än Webley Mk III och BSA Airsporter. Helt nytt var dock laddning med repeterhandtag, precis som hos moderna PCP.

 

HR-81 var en riktigt kvalitétsprodukt och kostade därefter med en prislapp på £120, en fasansfull massa pengar på den här tiden. Hela vapnet var dock tillverkat av trä och metall med utsökt finish. Förutom prislappen så var den enda egentliga nackdelen att laddmekanismen begränsade konstruktionens möjliga effektuttag, som blev högst måttligt. Kronografer var emellertid ovanliga för 35 år sedan och vapnet såldes enbart med kaliber 22 för att ge så hög effekt som möjligt och resultatet blev strax under 16 joule.

 

  Gamla HR-81 har typsiskt klossig 1970-tals design..

 

Trots en knackig försäljning så kom man ut med en systermodell två år senare, lagom till säsongen 1983. Detta vapen fick logiskt nog beteckningen HR-83 och blev en De Luxe-modell med prima oljebonad valnötsstock och lite modernare design på utformningen. Här fanns skuren (inte pressad som på HR-81) nätskärning, rembyglar som standard samt en ännu prydligare blånering. Priset sköt dock i höjden till då hissnande £195.

 

  HR-83 var något helt annat än HR-81 men med en synnerligen häftig prislapp!


En udda konstruktion med måttlig effekt och en skyhög prislapp blev tyvärr inte ett recept för framgång så HR-83 tillverkades bara i 200 exemplar (198 st höger, 2 st vänster). De aviserade kaliber 177 och 20 blev aldrig verklighet. Året därpå gick Sterling i konkurs och produktionen av luftvapen upphörde.


Sterlings HR-modeller visade sig dock ha fler liv i bakfickan så konstruktionen såldes 1988 till amerikanska Benjamin-Sheridan som avsåg att få en bra fjäderbössa att komplettera sina pumpvapen med på främst den inhemska marknaden. Nu trillade det ut ett antal USA-tillverkade HR innan Crosman slutligen köpte Benjamin-Sheridan 1992 och lade ner HR-serien.


  Amerikanska Sterling HR-83 hängde med under åren 1989-1992 i samtliga tre mindre kalibrar.


Så, nu är Sterling på G igen men denna gång med en helt ny konstruktion, ett synnerligen modernt PCP i ett relativt konservativt utförande. H-18 som modellen heter har både elektroniskt avtryckarsystem och en helt elektroniskt styrd ventil, allt förpackad i en traditionell sporting PCP-stock inte helt olik gamla FX2000. Modellen kommer med 10-skott magasin men kan även singelladdas för den som föredrar detta. Prislappen anges till £900.


  Sterling Mk-2 är en modern kopia av 1930-talets Webley & Scott Service Mk II.


En udda och kul modell är Sterlings nya Mk-2 vilket är en modernt konstruerad kopia av klassiska Webley Mk II. Nu tillverkad av moderna material i CNC-system, med syntetpackningar och glasblästrad matt finish. Bössan har moderna öppna riktmedel, ett modernt avtryckarsystem samt fulla 16 joule. En udda men underbar bössa för den som vill ha ett klassiskt gevär med moderna förutsättningar. Prislappen lär hamna på £700-900.


   Sterling T-16 är en ny rekylfritt gasfjädervapen med dubbla pistonger!


Hemligast i den nya lineupen som Sterling nu har presenterat är T-16 vilken påstås vara en helt ny typ av gasfjädervapen. Mycket få detaljer är släppt om modellen ännu, förutom priset på £1400. 


Det ska bli mycket spännande att följa nya Sterlings utveckling framöver!





 

 

 

 

 

Av Johnny Ottosson - Måndag 19 feb 18:00



Behovet av BSA Defiant?

Priset är preliminärt angivet till £1050.


Trenden med bullpups förefaller ha anlänt för att stanna, något som inte minst bekräftades i helgen då BSA släppte sin variant på temat. I princip samtliga nämnvärda aktörer på scenen har idag bullpups i någon form att erbjuda marknaden.


Frågan många ställer sig är därför, vilken funktion fyller de?


Alltså, varför välja en bullpup före ett konventionellt vapen?


Generellt sett så har bullpups en obestridlig fördel - den tillåter att man får ett vapen med lång pipa i ett kort chassi.


Bortsett att ifrån en del gillar designen rent subjektivt så tar fördelarna slut där. Nackdelarna är emellertid flera, de mest påtagliga är att många (främst äldre) konstruktioner har haft svårighet att få avtrycket bra, liksom en vettig ergonomi – inte minst för repeterhandtaget. När bullpups kom till marknaden så var de ju ofta baserade på vanliga gevär som man bara nödtorftigt modifierade för att få dess mekanismer att passa i ett chassi för en bullpup-design. Exempel på detta är Snowpeaks modeller, vilket nu ska säljas under Dianas varumärke.


Vem behöver då en bullpup rent praktiskt?


Jo, den som vill ha hög effekt ifrån ett kort och smidigt vapen liksom den som önskar en effektiv ljuddämpning på en halvlång pipa i med en kort totallängd.


För svenskt vidkommande och våra 10 joule så har vi ingen praktisk nytta av bullpups. Det räcker med en pipa på 25 cm och en ljuddämpare på 10 cm för att få ett fullt fungerande paket till den här effekten. Detta kan man lätt få in i ett konventionellt vapen med en totallängd om blott 75 cm. Inte ens med 16 joule så behöver vapnet bli speciellt mycket längre än 80 cm med en sedvanlig layout.


Om man däremot vill skjuta med kaliber 22 och full effekt så behöver man en pipa på runt 50 cm och för kaliber 25 och 30 så brukar man använda pipor med 60 eller ännu hellre 70 cm. DÅ är en bullpup en vettig lösning. Kör man 60 cm pipa och en bra dämpare så får man annars en totallängd på bortåt 120 cm med formfaktorn av ett vanligt gevär.


Med detta i baktankarna så är det ganska komiskt att se hur BSAs nya Defiant har en pipa som börjar först tre decimeter från bakkappan!


Här förfelar man ju den absolut största och enda fördelen med bullpup, vilket dock på ett sätt är logiskt eftersom Defiant är byggd för ett utseende av en bullpup snarare än för dess praktiska funktion. Om man däremot ser på FX olika bullpups, möjligtvis med Bobcat som undantag, så utnyttjar både Wildcat och Impact sin form maximalt till gagn för användandet av långa pipor.


Till stor del så är alltså dagens starka trend för bullpups just ett mode, vilket naturligtvis inte behöver vara ett fel i sig självt. Man måste dock vara medveten om att man får en hel del nackdelar för looken – i varierande grad ergonomi (inklusive topptunghet/känsla av rankhet samt anläggningen) , mekanik (repeterhandtag & avtryck) liksom ett bra mycket högre pris.


BSAs nya modell ska bli spännande att bekanta sig med, annars håller jag nog Wildcat som den bästa bullpupen på marknaden nu, utav de modeller som jag har prövat, när det handlar om vapen på upp till 16 joule. För full effekt så är annars Impact ett gjutet val ren tekniskt sett. Personligen så tycker jag emellertid att ergonomin lämnar en del övrigt att önska.


Annars, om man nu vill ha ett kompakt vapen för upp till 16J så är Verminatorn en klassiker som har hamnat lite i skuggan av dagens bullpuptrend. Lite trist då det är ett mycket praktiskt och beprövat vapen med stor luftkapacitet som fungerar utmärkt till lite lägre effekter och som dessutom har en fördel i att vara takedown, något som Impact annars är ensam om.

Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

861 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok

Visitors

Följ på Instagram

Airpang på Instagram

https://instagram.com/airpangsweden/

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se