Airpang

Senaste inläggen

Av Johnny Ottosson - Onsdag 5 aug 20:00

 

En liten renovering..

 

  

Till sist så blev den färdig men den är lite mörkare i verkligheten..

 

De senaste dagarna så har jag grejat lite med stocken till min BSF-30. Trots att mekaniken är i helt perfekt skick som nytt så har tyvärr stocken fått några tryckmärken och revor under tidens gång. Egentligen är det inte så konstigt, även vid sparsam användning, givet att vapnet förmodligen är någonstans mellan 55-65 år gammalt.

 

Stocken är original täckt med en ljust chokladbrun nyans vilket sedan har övertäckts med en krämigt tjock klarlack.

 

 

Ett bra köp från Biltema

 

Första steget var att ta bort lacken och till detta använde jag ett färgborttagningsmedel från Biltema, påhittat i farsans garage. Preparatet består av en gulaktig kladdig gel som är luktfri och uppges vara miljöanpassad. Prislappen var 59 kr och jag var minst sagt skeptisk till hur detta skulle fungera. Efter att ha bestrukit stocken med hjälp av en pensel, vilken kunde rengöras i vanligt kranvatten (!), så började jag efter ungefär en timma att bearbeta stocken med den grova sidan på en Scortch-Brite svamp.

 

Minsann, imponerande lätt så försvann både lack och färg i ett enda svep med mycket måttlig ansträngning. Synnerligen imponerande! Att befria stocken från båda skikten tog bara en halvtimma och var överraskande enkelt. Nu fick stocken torka så jag började under tiden att rota i gömmorna efter linolja men den var tyvärr slut, eller åtminstone så hittade jag den inte.

 

 

Denna gång en produkt från IKEA.

 

Efter lite bökande i förråd och vind så hittade jag emellertid en flaska med någon typ av olja. Flaskan hette ”Skydda” och bara på namnet så förstår man att det är ett medel från IKEA. Efter ett närmare studium av etiketten så kunde jag sluta mig till att det handlade om ett impregneringsmedel för skärbrädor som enbart innehöll ”White Mineral Spirit”. Pris för flaskan hade varit 39 kr och den verkade ganska färsk. En vit lagom fet/rinnig olja som föreföll luktfri och lämplig för träredskap i främst kök, allt från klassiska degkavlar till stora salladsgafflar i trä.

 

Efter torken av behandlingen från lackborttagningen så kunde jag belåtet konstatera att alla tryckmärken och andra blessyrer hade försvunnit helt i samband med lackborttagningen, förmodligen så hade fukten i medlet rest träfibrerna. Jag putsade därför bara av stocken med sandpapper på 800-1200-1600-2000 innan den blev helt slät från resta fibrer.

 

 

En olja tillåter stockens naturliga struktur lysa igenom.


Nu blev de dags för oljningen. Framsidan på Scortch-Brite svampen (den mjukare sidan) fick nu tjänstgöra för att stryka ut oljan. Några stora droppar på svampen bara och sedan gnida in stocken ordentligt. Trots att oljan är helt transparent så mörknade stocken lite efter första behandlingen, inte bara på grund av fukten i oljan utan även då lagret hade torkat.

 

Påföljande dagar så blev det ytterligare strykningar, totalt fyra, med ett dygn mellan varje – detta tills olja kvarstod efter den fjärde dagen, då stocken sannolikt var mättad.

 

 

Tack vare en ledad spännarm så slipper man en lång skåra för anspänningsmekanismen.

 

Notera hur kompakt stocken är med mycket få tunna eller ömtåliga detaljer, trots att den sitter på ett väldigt litet vapen. Tack vare den ledade spännarmen så har inte modellen en jättelång skåra för en odelad spännarm, vilket finns på de flesta billigare eller mindre vapen med brytpipa. Likaså är godset runt kolvhalsen grovt liksom sidorna på förstocken mot mekanismen.

 

Nu ska vapnets mekanism ses över lite och i morgon så kommer förhoppningsvis ett paket med lite delar från Chambers i England, en handlare som jag har köpt fjädervapendelar från i över 20 års tid, ända sedan den nu framlidne Paul drev verksamheten.

ANNONS
Av Johnny Ottosson - Lördag 1 aug 16:00





Fjäderfröjd?



 

En gång i tiden så var dessa luftvapen oftast den första kontakten med skjutvapen överhuvudtaget...



Ett vanligt argument som många fjäderfantaster gärna framhåller är friheten hos sina val.


Det är enkelt att bara ta med en ask diaboler samt vapnet och sedan bara börja skjuta. Man behöver inte kontrollera och vid behov fylla luft, som hos ett PCP, inte heller behöver man fundera över kikarsikte/kikarsiktesskydd eller ljuddämpare samt magasin.


Det är enklare, mindre komplexa konstruktioner helt enkelt.


  

Diana 25 (1963) och 23 (maj 1966) samt modell 23s konkurrent BSF Bavaria 30 nederst



Till nackdelarna hör istället en begränsad prestanda med dito räckvidd samt svårigheten (utmaningen) att träffa målet enbart med hjälp av öppna riktmedel. För- och nackdelar med andra ord, sådana som man kan debattera runt i evigheter.


Om vi istället lämnar den subjektiva världen och istället betraktar det mest fundamentala – är de roliga att använda?


Detta är en högst relevant frågeställning eftersom de allra flesta av oss skjuter av rekreativa skäl, vi skjuter för att det är roligt – inte för att exempelvis i första hand tävla eller döda djur, även om det ena naturligtvis inte behöver utesluta det andra.


Precis som med allt annat så finns det en inlärningskurva och i synnerhet gäller detta med öppna riktmedel. Många yngre skyttar har ju en högst begränsad erfarenhet av dessa och har som regel börjat sitt skytte direkt med olika optiska riktmedel, som exempelvis kikarsikten.


Min personliga erfarenhet är att öppna riktmedel generellt sett fungerar bäst när man skjuter mot ljusa mål och objekt snarare än mot mörka mål eller tvådimensionella föremål, typ måltavlor. Givetvis så fungerar också öppna riktmedel bäst på kortare avstånd, i synnerhet för skyttar som är nya till den här typen av sikten.


Det perfekta användningsändamålet är alltså 5-15 meter med en liten och lättskjuten fjäderbössa och plinking i olika former. Avstånden kan tyckas korta men dessa kan naturligtvis ökas ytterligare under lugna vindförhållanden och i synnerhet om man beskjuter lite större mål än tändsticksaskar, lösa lock eller mindre burkar etc.


Det första jag brukar göra med ett vapen som har öppna riktmedel är att försäkra mig om att det faktiskt kan skjuta bra, alltså att eventuella dåliga träffar beror på mig som skytt snarare än vapnet. Första steget blir alltså att hitta den ammunition som just den unika vapenindividen fungerar bäst med. Sedan kontrollerar jag att siktet står rätt inställt för ett lämpligt inskjutningsavstånd. Huruvida siktet i sig självt fungerar eller om det verkligen är rekylfast är sällan ett problem med öppna riktmedel. Dels är de väldigt robusta och dels så sitter både kornsikte och själva siktet vanligtvis på samma enhet, alltså pipan. Fenomen som siktesglidning på grund av rekyl eller märkliga träffbilder eftersom pipan på ett vapen med brytpipa inte låser korrekt mot den övriga mekaniken är alltså inget problem här.


BSF Bavaria 30 tillsammans med likaledes germanska diaboler anno 1973 samt en Västtysk radio från 1962 



När detta är gjort så återstår bara att vänja sig vid öppna riktmedel, att våga tro på att vapnet skjuter lika bra med dessa som med andra typer av riktmedel. Likaså måste man vänja sig vid att man inte kan detaljstudera målet då dessa riktmedel helt saknar förstoring. Man får i så måtto alltså skjuta en smula i blindo.


På äldre fjädervapen så är ofta inte rekylen så mycket att bekymra sig över, de har som regel måttliga effektuttag men däremot så kan deras ofta låga vikt förstora den rekyl som faktiskt finns. Att följa efter skottet noga och hålla kvar målbilden även efter att man har släppt skottet ökar avsevärt möjligheten till bra träffbilder.


Slutligen så är det sista detaljen som kräver tillvänjning själva avtryckarsystemet. Små, enkla och inte sällan äldre fjäderluftgevär har ofta dåliga eller rent av usla avtryckarsystem. Mitt eget favoritvapen för den här typen av bakgårdsskytte, min BSF Bavaria 30, är emellertid ett lysande undantag och inte minst därför just min favorit. Denna har nämligen ett helt utmärkt avtryckarsystem, för sin tidsperiod och för sin vapentyp. När min son skjuter så brukar han klaga på att avtrycket är tungt – och det är det. Men - det är rent och förutsägbart, vilket är det viktiga. Vikten hos avtrycket för att avlossa skottet har inte i sak med hur bra avtrycket är eller inte. Både ett extremt lätt och ett extremt avtryck kan vara bra, bara man har vant sig till dem. Sedan är det naturligtvis så att ju mer extremt avtrycket är i sin dragvikt, desto mer tillvänjning krävs det. Udda för just modell 30 är att man dessutom kan ställa in avtrycket och dessutom göra det enkelt utifrån, med en skruv på mekanikens bakstycke. När jag började att skjuta mera med det här vapnet så var jag absolut inte road av den relativt höga avtryckarvikten men ju mer jag sköt desto mindre tänkte jag på det och succesivt så hade jag vant mig till det så pass mycket så att jag upplevde mina moderna PCP som extremt lätta i sina avtryck.


Det är märkligt vilken förmåga människan har till att anpassa sig.


Givetvis så blev träffbilderna också bättre, i motsvarande grad. Framförallt så kunde jag se att slängskotten minskade i frekvens med samma takt som jag vande mig vid, och lärde mig, avtryckarsystemet. Med den extrema tillgängligheten som den här typen av vapen erbjuder så blir det snabbt förbättringar eftersom man skjuter så pass ofta och kontinuerligt.


Jag har ju 10 meter ut från huset ut till min målplats så med bössan bredvid så kan man enkelt skjuta ett gäng skott varje dag man kommer hem och byter om från jobbet, det hela tar ju bara tio minuter, kanske en kvart, och kräver då ett minimum av förberedelser eller efterarbete. Man blir även förhållandevis oberoende av väder och vind som exempelvis nederbörd eller kyla.


Den här typen av ständigt skytte dag ut och dag in, om än i väldigt begränsade mängder, gör faktiskt märkbart stor skillnad på skytteformen och de resultat man ser kanske på helgen när man kan komma åt och skjuta lite mera.


  

Tidlöst nöje, diaboler och ett enkelt litet fjädrerluftgevär på en sommarstugetomt under semestern..



Man kan naturligtvis tycka att 10 meter med öppna riktmedel är måttligt roligt men det är definitivt bättre och mer utvecklande än att ha en bössa som kräver skjutbana och som man av den anledningen bara kan rasta en eller två gånger i månaden, utlämnade till vädrets nycker.


Om man till sist väger skjutglädje mot pris så är den här typen av skytte oslagbart ekonomiskt.


Jag betalade själv 700 kr för vapnet men i princip nyskick och synnerligen sparsam användning. Med JSB RS så levererar den 148-150 mps och rätt så exakt lite drygt 5 joule. Precisionen är oklanderlig, såvida jag sköter min del. Kostnaden för ammunition typ dessa RS är dessutom obetydlig jämfört med grövre kalibrar och inte minst de nu så populära slugsen.  


Skytte med den här typen av luftgevär är alltså lite som ett cykla, ett mycket billigt, nästan gratis, nöje som trots låga kostnader ger enorm behållning och i princip bara fördelar för utövaren.


Så har ni inte prövat den här skytteformen så ta tillfället i akt nu under de få ljusa sommarkvällar som är kvar, detta är nämligen skytte när det är som bäst – roligt, billigt, säkert och inget som man stör sina grannar med.



 

ANNONS
Av Johnny Ottosson - Lördag 1 aug 15:00


Crosman Kratos!


 

Tidlöst vacker - för många i min generation är det så här ett klassiskt PCP ska se ut!



I dagarna så har Crosman presenterat sin nya Kratos med en prislapp om blott $699 USD. En tidlös retromodell i samma form som Theobens klassiska Rapid-serie fast naturligtvis uppdaterad till modern standard med finesser som rembygeldubb, justerbar bakkappa och kolvkam samt Picatinny-rail.  Trots ett rimligt pris på motsv under 7000 SEK så ingår även 10-skott magasin, shroud samt en stock av valnöt.


Från specifikationerna så kan vi läsa en dimension av 110 cm och 3700 gram. Effekten anges till 900 fps eller 40 fpe och tillverkaren uppger ca 60 skott på en fyllning från tubflaskan på 500 cc.


Än så länge finns bara modellen med kaliber 25. 

Av Johnny Ottosson - Måndag 22 juni 20:30


 

Tävlingar i Corona-tider



Jag fick en fråga häromdan om huruvida det är några tävlingar i Field Target överhuvudtaget den här säsongen. Dåligt uppdaterad som jag är på tävlingsfronten så besökte jag genast Field Target Sveriges hemsida för att notera hur situationen ser ut - och - döm om min förvåning, man har inga tävlingar??


Det hela är mycket förbryllande...


Myndigheterna har ju tydligt klargjort att man inte tillåter sammankomster med 50 eller fler deltagare och detta är man ju långt ifrån att nå på dagens tävlingar, för tusan - får man ihop 10 personer så kan man ju skratta sig lycklig.


Nu har någon dock uppmärksammat att man ligger långt ifrån myndigheternas limit så den 19 juli ska det i alla fall bli en tävling i Halmstad, för den som är intresserad. Priset för att delta är nu uppe på 180 kr varav 40 kr går till förbundet. Vissa klasser kommer klokt nog att slås ihop så att det finns mer än en deltagare i varje klass.


Mycket nöje och lycka till för de som åker.

Av Johnny Ottosson - Lördag 9 maj 10:00


En ny FX Airguns Wildcat Mk III..?


 

Kan detta var en spännande nyhet?


På en av Facebooks alla luftvapengrupper så hittade jag den här kryptiska nyheten, som jag inte har sett bekräftad någonannanstans. Uppgifterna kommer alltså inte från någon officiell FX kanal så jag vet inte om det är en genuin utveckling av Wildcat eller någon photoshop-skapelse etc.


Det hela förefaller i alla fall visa en Wildcat med någon for av ny justeringsratt baktill.


En mer solid nyhet, från FX egen grupp är de nya Smothtwist Superior STX-liners för deras pipor:


FX Airguns strävar alltid efter prefektion i fråga om precision..  

 


Mer detaljer om dessa nya liners kommer säkert att dyka upp på Youtube inom kort. Själv så hittar jag nästan bara nyheter inom vår hobby på Facebook och Youtube numera, att kolla på olika forum efter nyheter känns ganska så passé dessa dagar.

Av Johnny Ottosson - Torsdag 12 mars 20:00


Daystate Delta Wolf


  

Design är ofta en smaksak men Airsoft är en tanke som har drabbat många....



Så har då Daystate till sist presenterat sin Delta Wolf efter mycket hype i sociala medier och man behöver inte vara så initierad för att förstå ambitionen för Delta Wolf - här är det med all önskvärd tydlighet klassiska Impact från FX Airguns som är måltavlan. Ser vi på prisbilden så påannonseras Delta Wolf med en prislapp på £2500, nära nog exakt 30.000 SEK i skrivande stund. Mycket pengar onekligen, frågan är hur mycket vapen man får för en bössa i den här prisklassen?


Precis som Impact så har man enkelt utbytbara pipor samt en stor justerbarhet i hur mycket effekt som drivkällan levererar i olika inställningar. En skillnad är att Delta Wolf har en elektronisk justering där Impact använder en mekanisk och därmed mer traditionell justeringsmekanism. Elektroniken ger också möjlighet att utrusta modellen med en inbyggd kronograf. Detta tycker jag i sak är en bra lösning - om den fungerar.


Tyvärr är det ju så att Daystates tidigare konstruktioner med inbyggda kronografer har haft en hel del driftstörningar, främst relaterade till att sensorer har blivit smutsiga av stoft från avfyrade projektiler.


I övrigt så är det faktiskt inte så mycket nytt under solen, trots att Daystate fyller ett omfattande presentationsmaterial med en ohejdad mängd floskler och kul men krystade förkortningar. Jo, ett flyttbart handtag i form av en upphöjd Picatinny-rail var faktiskt en kreativ skapelse.


Ett modernt vapen idag med en prislapp över 15.000 kr ska naturligtvis ha en mycket låg spridning i utgångshastighet från skott-till-skott, ett riktigt bra avtryckarsystem, bra ljuddämpning och ett välfungerande magasinsystem.


Om detta sedan sker elektroniskt eller mekaniskt spelar absolut ingen som helst roll.


Delta Wolf är betydligt dyrare än Impact, den finns inte med kaliber 35 i nuläget, den har inte lika hög magasinkapacitet, den har en mer udda formgivning och saknar Impacts etablerade infrastruktur med massor av olika tillbehör även från andra aktörer än vapentillverkaren.


Det den kontrar med är en inbyggd kronograf och en justerbar övre Picatinny-rail. 


Jag tycker att det hela är synd - Delta Wolf är liksom Pulsar en väldigt udda skapelse och kommer precis som denna inte att bli någon storsäljare, den är för dyr och för udda för att tilltala bredare grupper av köpare.


Det märkliga är att Daystate kan bättre, deras Brocock Compatto och i synnerhet den utvecklade versionen Bantam (numera XR, med sidospännare) är en populär modell med en nyskapande formfaktor som ett mellanting mellan karbin och bullpup tack vare en unikt egen design som inte är smaklös utan snarare karaktärsfull - dessutom utan att vara svindyr eller kopierad av andras formgivning.

Av Johnny Ottosson - Lördag 7 mars 09:00


Steg för steg...


 

Sveriges Vapenägares Förbund tweetar hoppfullt..



Det har ju länge talats i kulisserna om fria ljuddämpare även här i Sverige så att vi entusiaster slipper smyga med vårat miljöansvar när vi hjälps åt att minska onödiga störande oljud i samhället. Nu har vi visserligen kunnan ignorera det föråldrade förbudet sedan 1938 mot ljuddämpare igenom att välja vapen med shrouds men för 22 LR så har problemen varit större då ljuddämpare till den här typen av vapen har varit en politiskt känsligare fråga.


Emellertid så är det ju rent objektivt sett så att ljuddämpare tillför mer fördelar än vad de skapar nackdelar så förslag har länge funnits för att tillåta fria ljuddämpare till skjutvapen - precis som vi har på våra motorfordon. 


Som bekant så råder det omvända världen där - en kille på motorcykel får aldrig böter för att hans motorcykel går för tyst utan snarare tvärtom.


Riksdagens berdning om ärendet har ju varit positiv till fria ljuddämpare men sedan kom problemen med skjutningarna i våra förorter när saneringsmorden där accelererades under en period. Detta lade tillfälligtvis sorti på arbetet men nu när skjutningarna har lugnat sig lite så har frågan lyckligtvis flutit upp igen.


En första signal på detta är SVFs indikation på att man slopar klassningsvillkoret på licenserna till nya ljuddämpare. Den som får licens på sin dämpare är alltså fri att använda den till andra klasser än 1 och 2, som SVF tolkar saken.


Vad som händer när man tar en licensfri ljuddämpare, alltså en ljuddämpare ett licensfritt luftvapen som är originalutrustad med ljuddämpare, och flyttar över den till ett licenspliktigt luftvapen är ännu oklart...


Förhoppningsvis så släpper man snart dämparna helt fria utan licenser så vi slipper problemen helt och hållet.

Av Johnny Ottosson - Torsdag 5 mars 18:30


Full Size!


  

En pipa på 80 cm ger ett mäktigt intryck men då är det ändå en bullpup




Så har FX Airguns lanserat en dunderversion av den synnerligen populära och banbrytande Impact. Här presenterar man en modell med extra allt, vad sägs exempelvis om en pipa på 80 cm och en tub på 580 cc! Med en kaliber på över 9 mm, här kaliber 35, så klarar den nya modellen med sin Power Plenum att leverera 915 fps med 81 grain tung projektil vilket betyder mer än 150 fpe - alltså över 200 joule!


Med detta så är gränsen för jaktvapen klass IV inget som helst problem eftersom den ligger vid blott 150 joule...


Tyvärr så innebär en efterbliven lagstiftning i Sverige att luftvapen alltid är begränsade till klass IV men den här nivån av prestanda ställer Impact i en särställning även jämfört med kaliber 22 LR. Kollar vi på en typisk patron till 22 LR så ger den runt 180 joule från en 40 grain kula som flyger med 1200 fps.


Ska man upp på högre nivå än kaliber 35 Impact så måste man satsa på hyper-velocity patroner som kan ge 1750 fps med lätta kulor på 31 grains, då når man nära 280 joule. Den typen av patroner fungerar dock inte i alla typer av vapen för kaliber 22 och har en del biverkningar som gör att de inte blir speciellt populära överlag.


   Prestanda!



På en mer praktisk nivå så är en grov projektil på långt över 9 mm med mer än 80 grains att dessa 200 joule träffar sitt mål på ett helt annat sätt än en finkalibrig 5.60 mm projektil med halva vikten på likvärdig anslagsenergi. För den som jagar de större villebråden från klass IV, exempelvis rapphöns och fasan eller kanske rent av havstrutar så är detta en perfekt beväpning som jag själv alla gånger hade valt framför den klenare kaliber 22.


Så - hur långt är det till klass 3..?


Här krävs det 2.50 gram på minst 200 joule vid 100 meters avstånd. Ska man nå dit med ett luftvapen i kaliber 35 så krävs det en projektil på 100 grains som flyger med 1030 fps och som använder en slug med BC=0.90.


Det är ingen omöjlighet som tekniken har utvecklats de senaste åren.


OM vi hade haft samma regler för luftvapen som för krutvapen på jaktlicens så hade vi säkert snart kunnat nå klass 3 även med PCP och då hade en lång rad arter varit inom räckhåll, nämligen samtliga viltarter utom älg, björn, hjort, visent, myskoxe, mufflonfår, varg, vildsvin, säl, rådjur, järv, lodjur och bäver.

 

Dagens luftvapen pressar gränserna och vi ser alla vilket fabrikat som leder vägen för alla marknadens olika aktörer..

Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

863 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se