Airpang

Senaste inläggen

Av Johnny Ottosson - Söndag 14 okt 10:30



Mindre än mini !


     

Man får förstora det en hel del för att den ska synas..


När jag snavade runt på eBay tidigare i veckan så hittade jag ett mycket intressant mikro-sikte som jag blev så fascinerad av att jag helt enkelt köpte det rakt av. Anledningen till att siktet är ovanligt är dess extremt lilla format liksom att den har 3 MOA och är byggt med hög kvalité varför det har fått goda recensioner av entusiaster världen över.


Modellen heter Sphinx från Vector Optics och håller 1/20 - alltså ingen förstoring och 22 mm ruta, vilket i verkligheten innebär 18 mm bred och 22 mm högt siktfönster. Rent fysiskt sett så är siktet totalt 48 mm långt och väger in på blygsamma 55 gram. Med 80 MOA (nära 2 meter vid 100 meter) justermån så lär den kunna justeras in på alla tänkbara avstånd där ett rödpunktsikte kan vara användbart. Just den här modellen är därtill lite ovanlig då den har ett vanligt kilbasspår (dovetail) istället för den nu så populära 20 mm Weaverbredden.


 

I priset ingår en skyddhatt mot damm och fukt. 


Min idé är att köra siktet till 1701 när jag nu använder den som pistol efter återställningen av effekten till fabriksnivån. Rödpunktsiktet har ju fördelen att vara fri från ett specifikt ögonavstånd samtidigt som den inte kräver två placeringar, vilket är fallet för vanliga öppna riktmedel. I takt med att man åldras så ökar ju svårigheten att fokusera på två objekt på olika avstånd samtidigt. Dessutom så har jag inget kortsikte på pistolen då jag använder pipans mynning för en gängadapter istället för en kornsiktesbas. Om jag har räknat rätt så är faktiskt siktet så litet att det passar in helt och hållet på den bakre klacken på blocket, utan att hänga över varken framåt eller bakåt.


Med 3 MOA så blir det en punkt på ca 7 mm vid 10 meters avstånd, vilket innebär en förbättring på nästan 50% jämfört med äldre generationers lågprissikten som oftast körde 4 MOA. Man vill ju inte att den röda punkten skymmer målet och den tilltänkta träffpunkten alltför mycket. Totalt så räknar jag med att siktet, inklusive frakt och eventuella avgifter här i Sverige landar på ca 500 kr. Nackdelen är ju - som alltid - leveranstiden från Kina, här på 4-5 veckor.

ANNONS
Av Johnny Ottosson - Tisdag 9 okt 17:00



Ett intressant alternativ till en dykflaska!


  

Priset i USA för den här kompletta satsen är USD $499 (ca 4395 kr + frakt)


En spännande nyhet är Crosmans nya minikompressor som trots sitt ringa format har vattenavskiljning med partikelfilter och som dessutom kan köras endera nätansluten eller via 12V. I sig självt så klarar den ända upp till 310 Bar och fylltiderna är faktiskt riktigt acceptabla för en sådan lite kompressor, eller vad sägs om en Marauder från 0-200 Bar på 8 minuter eller en Discovery/Maximus från 0-140 Bar på drygt 3 minuter. 


Än mer relevant är kanske 140-2000 Bar vid toppning av en Marauder på blott 3 minuter.


Självklart så finns det en temperaturbrytare automatiskt avstängning är önskat tryck är uppnått. Maximal driftstid nonstop är 25 minuter. Den maximala volymen som man kan fylla är dock begränsad till maximalt 600 cc.

ANNONS
Av Johnny Ottosson - Söndag 7 okt 18:00


Tillbaka till början!


Crosman 1701p är ett fantastiskt vapen - här golfbollskytte på 90 meter med 5 joule ME


Under våren 2015 så sålde jag min dåvarande Crosman Challenger då det stod klart att Field Target i Sverige skulle införa krav på skyttekort, tävlingslicens och klubbmedlemskap för att få tävla. Detta ansåg (och anser) jag var onödiga hinder som skulle påverka fallmålsskyttet negativt i Sverige då man därmed skapade trösklar som minskade möjligheten att rekrytera in nya skyttar till verksamheten. 


I sak var jag däremot nöjd med Challengern då den visade sig vara ett ytterst kompetent tävlingsvapen, vilket inte minst visas av att vi har haft en svensk som framgångsrikt har deltagit i VM för FIeld Target med just en sådan bössa. Nackdelen är numera tyvärr priset på rätt så exakt 10.000 kr.


Det kändes nu lite overkill att ha en så stor bössa bara för att skjuta hemmavid på 10-20 meter och dessutom så var den en smula svårtransporterad då den, liksom alla andra fullstora och odelade gevär, lätt avslöjar sig igenom sitt format och blev synnerligen otymplig vid förflyttning på exempelvis cykel.


Därför så sneglade jag på pistolmotsvarigheten, Crosman 1701p som jag istället köpte när Challengern såldes. Den kunde enkelt konverteras till en take-down minikarbin och därmed lätt transporteras i en vanlig attachéväska, vilket fungerade bättre på cykel eller vid förflyttning med kollektiva och publika färdmedel som spårvagn, buss och liknande.


Sagt och gjort, pistolen anlände och tillpassades för sin tänkta roll varvid min son, då precis fyllda 10 år, fick möjlighet att pröva den varvid han utbrast - "Den här kan ju JAG tävla med!".


Tja, varför inte?


För ungdomar så var ju sporten fortfarande fri utan krav på skyttekort, tävlingslicenser, klubbmedlemskap etc så vi kom överens om att testa idén. Tyvärr så kunde jag dock konstatera att utgångshastigheten på 140 mps och den därtill hörande längre bantiden inte direkt var en fördel för skytte på bortåt 30-40 meters avstånd. För att lösa detta så köpte jag då en lös transferport som jag borrade upp lite och efter en del kalibrering i kronografen så fick jag till 30 fina skott inom 28 fps spridning med lite drygt 180 mps, mätt med samma diabol (JSB RS 7.33 gn).


Den här förändringen inträffade dock inte utan nackdelar. 


Till att börja med så fick man ett märkbart högre skottljud, vilket ju är rimligt då effekten steg över den nivån som pipans längd var matchad emot. I den bästa av världar så ska ju drivkällans luftpuls sluta skjuta på diabolen precis innan den lämnar mynningen. På många vapen däremot så skjuts diabolen på ända ut genom mynningen varvid vi får en mynningsknall samtidigt som vi "eldar för kråkorna" igenom att förlora luft som ändå inte gör någon nytta.


Än värre är att luftkvasten bakom diabolen även kan störa dess flykt genom luften precis när den lämnar pipan och även detta fenomen kunde jag också notera. Nu är ju den tekniska (o även praktiska) precisionen hos 1701p helt exceptionell för sin prisklass (under 5000 kr) så en viss förlust i absolut precision (liksom det högre skottljudet) var en acceptabel trade-off för den flackare projektilbanan och kortare bantiden.


Sagt och gjort - bössan justerades om och grabben tävlade under ett par säsonger till belåtenhet, i alla fall så var han aldrig missnöjd med den praktiska precision och vad vapnet som sådant kunde leverera. 


Tre år passerade och intresset för att hänga med farsan ut i skog för att fälla plåtfigurer minskade successivt.


När så slutligen sanningens ögonblick närmade sig i valpunkten om man skulle gå vidare i hobbyn (skaffa skyttekort, tävlingslicens, klubbmedlemskap osv) då han står på tröskeln att närma sig den åldern då detta blir ett obligatorium så fanns helt enkelt inte intresset i tillräckligt stor utsträckning. Detta trots att undertecknad lovade att ställa upp med transporter, kostnader och aktivt stöd - att ta skyttekort var ju (i alla fall när jag själv tog det) närmast skrämmande enkelt. Förhoppningsvis så har det dock blivit bättre (o mera relevant för just Field Target) numera.


Men....nä - visst hänga med någon gång var väl okej om inget annat lockade men därifrån till att anstränga sig för att göra samma sak, då var det inte längre intressant. 


Så är det ju med barn, de hittar ett intresse och släpper det efter tag för att pröva något annat. Dessutom så är vi ju alla olika, när jag var i hans ålder så hade jag redan avverkat ett flertal mopeder, köpt, sålt och renovererat (i alla fall gjort körbara) - pojken däremot skulle förmodligen inte kunna starta en vanlig Puch Dakota och köra den femtio meter framåt utan hjälp och instruktioner. Intresse finns helt enkelt inte. Numera är det enda som lockar riktigt ordentligt den gripande världen av dataspel såsom Fortnite, Call of Duty, GTA V osv.


När nu behovet av vapnet som tävlingsredskap så att säga är borta så tog jag tag i att bygga och justera tillbaka den i fabriksutförande vad drivkällan beträffar. Efter att ha skiftat tillbaka till original transferport och ställt tillbaka slaglängden på hammaren och förspänningen på hammarfjädern, det finns ju en del variabler att justera på Crosmans tävlingsvapen, så fick jag till sist fram en utmärkt effektkurva som motsvarar vad man får direkt ur kartongen.


Totalt så sköt jag 70 skott genom kronografen och kurvans sweetspot omfattade 55 skott med en maximal spridning av blott 18 fps mellan 455 till 473 mps, alltså 139 till 144 mps. Räknar jag alla 70 skotten som blev resultatet en spridning på 26 fps. Med dessa JSB RS 7.33 så blev genomsnittet av mätningen 468 mps (143 mps) och 3.58 fpe (4.80 joule).


Crosman själva uppger i instruktionsboken 50 skott på 450 fps med en ospecificerad diabol och en odefinerad spridning.


Mot bakgrund av dessa uppgifter så kan jag konstatera att mitt ex mycket väl uppfyller fabrikens utfästelser. 


Kontrasten blev alltså stor i fråga om skottljud och antal skott på fyllningen samt den maximala spridningen från skott-till-skott över hela effektkurvan och om man avser att bara skjuta på avstånd mellan 10-20 meter så finns det ju i sak igen vettigt skäl för en högre effekt. Många entusiaster sitter tyvärr och skjuter på typ 20 meter med vapen som har 10-16 joule eller ännu hägre effekt trots att detta är overkill på distansen - alla de fördelar av högre effekt når man ju inte på såpass korta avstånd men istället så drabbas man ju av alla nackdelar; högt skott- och anslagsläte, hög luftförbrukning och liknande. 


Less is more, alltså.


Tyvärr är det just så för många entusiaster i moderna urbana miljöer, man har svår att hitta långa distanser att skjuta över och när man väl hittar ett sådant så kan det vara praktiskt med ett tyst vapen som har en måttliga anslagskraft.


I skenet av sådana situationer så är slowshooters superba.









Av Johnny Ottosson - Söndag 7 okt 11:00



Ny review av TX200 Mk III


AEAC levererar ännu en sevärd video.

Av Johnny Ottosson - Torsdag 27 sept 17:30

 

 

Rost & PCP !

 

        

Rost är som många vet något som de flesta, kanske inte direkt oroar sig för, men i alla fall tänker på ibland.

 

Luft innehåller ju vatten i form av luftfuktigheten och när den, av friktion uppvärmda luften, kondenserar inuti ett tryckkärl så fälls fukten ut i form av kondens. Vatten som därefter blir kvarvarande på en stålyta kommer då ofelbart att skapa korrosion.

 

Då tryckkärlen fylls med kanske uppåt 200-250 Bar så finns det naturligtvis en säkerhetsrisk runt detta.

 

Många PCP börjar nu bli gamla, där de äldsta har varit med i kanske 15-20 års tid nu. Dessutom så har det tillkommit lågprisvapen med ståltuber istället för aluminiumtuber som även dessa närmar sig tioårsstrecket, med start hos Crosman Discovery från 2007 och framåt.

 

Frågan är därför – hur länge håller ståltuben, hur farligt är det när korrosion uppstår och finns det något sätt att förhindra eller fördröja detta?

 

Hur länge en ståltub håller är lite som att svara på hur länge ett bildäck varar, allt beror på användaren och dennes hantering. Vissa tuber kan hålla otroligt länge och andra blir skrot tidigt. Är tuben av stål så finns det inte mycket att göra i sak, man får gilla läget och istället lägga fokus på att hantera den på ett så gynnsamt sätt som möjligt.

 

Sedan så ska man dessutom inte glömma att även aluminium korrigerar, där nedbrytningen av materialet bildar ett grått pulver istället för stålets brunrost.

 

 

När komponenterna inuti en tub ser ut som ovan så är det dags att titta noga på resten...


 Nyckeln till ett långt och lyckligt liv för tuben, oavsett material, är att undvika att få in fukt i den och det bästa sättet att göra detta är att förse tuben med så torr luft som möjligt, liksom naturligtvis att fylla vid så små temperaturskillnader som omständigheterna tillåter.

 

Hur får man då torr luft?

 

Det bästa sättet är att komprimera luften utan alltför hög temperaturstegring samt torka luften i ett torkfilter/fuktfälla av något slag. Stora kompressorer med stora svepvolymer ger ofta en lugnare temperaturstegring under kompressionen vilket gör att luften komprimeras med så måttlig värmeutveckling som möjligt, till skillnad från många mindre hobbykompressorer som visserligen klarar 200 Bar men som blir glödheta i processen. Den fukt som sedan fälls ut ska på något sätt förkondenseras på en kontrollerad plats och en vanlig metod är att använda en stapel av små glas/keramik-kulor vilkas sammanlagda yta fångar upp fukten innan luften passerar vidare.

 

Motsatsen, alltså att värma luften snabbt i en liten pumpmekanism (typ handpump) och sedan inte fånga fukten överhuvudtaget innan den fylls på i en sval eller rent av kall tub utgör den största risken för fuktbildning inuti tuben. Ett paradexempel på detta är om man har skjutit utomhus i minusgrader och sedan går in för att snabbt handpumpa non-stop med en billig kinapump utan fuktfälla/filter för att därefter bege ut igen och fortsätta skjuta.

 

Hur farligt blir det då, om man kör in vatten i tuben?

 

Lyckligtvis inte så farligt som många tror, i alla fall om vi får se till statistiken så långt. I de allra flesta fall så uppstår korrosionen runt sätet till diverse O-ringar inuti vapnet. Konsekvensen blir att bössan börjar smygläcka för att slutligen inte hålla luft alls. Som regel så blir ägaren eller någon som denne uppdrar då tvungen att riva vapnet och då upptäcks som regel problemen innan de blir direkt farliga.

 

Korrosion gör alltså inte att tuben plötsligt exploderar eller viker sig, i alla fall inte innan man har drabbats av en lång rad föregående driftstörningar. Om man nu tar isär ett läckande vapen så är det sålunda viktigt att reda ut varför läckan uppstår. Som regel så handlar det om torkade eller manglade O-ringar så ett läckande vapen behöver per automatik inte betyda att det finns korrosion inuti. Däremot så ska man alltid försöka förstå varför läckan dyker upp. Ser man korrosion på någon komponent, ett ventilhus eller liknande, så är det viktigt att studera vidare så att exempelvis bultförband som håller fast ventilen inuti tuben inte har börjat bli anfrätta. Kanter, hörn, skruvförband och platser där olika material kommer i kontakt med varann är alltid riskområden för korrosion.

 

      

För tävlingar inom Svenska Skyttesportförbundet så gäller max 10 år för trycktuber.


 

Som en tumregel så brukar man säga att man bör byta tryckkärl efter 10 års tid men detta är naturligtvis alltid en sanning med modifikation. Vissa regelverk, exempelvis Svenska Skyttesportförbundets för Field Target, kräver byte efter just 10 år och då får man naturligtvis verkställa detta om man vill tävla, även om jag knappast tror att man direkt besiktigar tuberna innan tävling – i alla fall inte på våra mindre nationella tävlingar. Annars är det sunt att riva och genomföra en okulär besiktning efter ett decenniums tjänst även om vapnet har fungerat helt felfritt och hela tiden varit fyllt på gynnsammast tänkbara sätt som exempelvis från en dykflaska fylld av Räddningstjänsten.

 

Även om man inte riskerar att bössan exploderar så kan det ju vara en god tanke att se över så att man i alla fall inte riskerar att drabbas av olägliga driftstörningar när man minst önskar det.

Av Johnny Ottosson - Lördag 22 sept 15:00



The Influencers!


  Airgun World öppnade en ny värld för många av oss på 1980-talet.


I begynnelsen (1985-2000)


Ett par år efter att jag började skjuta med luftvapen så upptäckte jag luftvapentidningarna. Det var den numera klassiska Airgun World som jag av en slump hittade hos en Pressbyrå under en resa med mina föräldrar. Detta var sannerligen en uppenbarelse! Jag kunde nu förvånat konstatera att det faktiskt också fanns vuxna som sköt luftgevär och att det existerade dyra, påkostade och avancerade luftvapen som vuxna människor använde för att exempelvis skjuta skräpfågel med. Jag hade dittills bara sett luftvapen hos den lokala järnaffären och de enda tryckta källor jag hade påträffat var tillverkarbroschyrer från nyss nämnda järnhandel samt enstaka småannonser i tidningar som Teknikens Värld.


Gemensamt för dem alla var dock att det alltid var barn som avporträtterades med vuxna i sällskap som ledsagare och mentorer vid skyttet. I Airgun World så fanns det inga barn, det var vuxna män som jagade duvor och råttor lika seriöst som vuxna i Sverige jagade älg och rådjur. Självklart så köpte jag alla AGW som jag kom över (o jag har fortfarande kvar dem) varpå en helt ny värld öppnade sig - en värld av kunskap! Nu kunde jag bygga en förståelse för grunderna i ballistik, hur de olika drivkällorna fungerade och alla andra fundamentala princperna bakom luftskytte. I en av dessa tidningar så hittade jag dessutom annonser där det såldes VHS-videoband som visade luftvapenjakt i England.


Självklart så köpte jag en sådan, mitt livs första utlandsköp, vilket var skrattretande krångligt med dagens mått mätt. Inte bara så var man tvungen att transferara pengar via mammas bank, leveranstiden var flera veckor och jag fick dessutom betala tull på paketet, detta var ju långt innan Sverige var med i EU. Nu fick jag se den saligen bortgångne John Darling (aka "The Hunter") så live som man bara kunde, vilket tyvärr var ett nedköp. Han såg närmast ut som en uteliggare jämfört med gentlemännen i tweed som jag var bekant med från tidningarnas värld. Dessutom så hade han en bizarr och svårbegriplig dialekt. Oavsett vilket så gjorde dessa år att jag förbättrade min kunskap i engelska på ett betydande sätt, till gagn för skolbetygen.


  Den första sidan om luftgevär i Sverige samt - det första forumet!


Forumens storhetstid (2000-2010)


I samband med att Mikael K öppnade det första svenska luftvapenforumet 1999 så drog forumsverksamheten igång på allvar här i Sverige. Själv så hade jag skaffat Internet redan 1998 och kollat på "American Airguns" samt "The Airgun Letter" och insåg direkt att detta var betydligt bättre än luftvapentidningar.


Här fanns riktiga entusiasters vardagliga aktiviteter och inte bara de hårt reklampräglade reportagen från AGW och liknande tidskrifter. Dessutom så kunde man ju interagera med varann i realtid och ville man därtill kommunicera individuellt så kunde man lägga till varann på ICQ - dåtidens Messager. Detta var en gamechanger och plötsligt så kunde olika aktiviteter synkroniseras och de första träffarna kom till i slutet av 1990-talet med dåtida "Axsor Cup" och i början av 2000-talet med välbesökta fallmålstävlingar i Hova.


Likaså märkte man fort att stämningen på forumen (inklusive AirgunBBS som öppnade år 2000) fort fick en nedlåtande inställning till de tidigare närmast dyrkade tidskrifterna. Tidningarna betraktades numera som för kommersiella och kallades nedlåtande för "The Comics". Från 2005 och lanseringen av nu klassiska Airgun.SE så fick forumverksamheten i Sverige en explosiv popularitet. På toppen 2007-2008 så tillkom det över 100 nya inlägg på 3-4 timmar varje kväll och missade man att besöka forumet på någon dag eller två så tog det flera timmar att läsa ikapp igen. 


  Det har funnits mängder med svenska luftvapengrupper på Facebook genom åren..


Facebook & Youtube (2010-2018) 


Inget varar för evigt och när vi gick in på 2010-talet så började forumen tappa sitt momentum. Från 2008 och framåt så började Facebooks segertåg över världen och alla verkade skaffa FB mellan 2008-2010. I takt med att allt fler människor började logga in på FB dagligen så insåg många det praktiska med att kolla läget på hobbyfronten när man ändå höll sig uppdaterad med omvärlden.


Samtidigt så fick allt fler människor bredband och med detta så började Youtube slå igenom som den huvudsakliga kanalen för produktpresentationer där de populäraste kanalerna lätt attraherade tusentals följare - volymer av besökare som få forum kunde mäta sig mot.


Saken är ju den att ända sedan tidningarnas tid så har vapentillverkarna och andra marknadsaktörer utnyttjat möjligheterna till gratis marknadsföring igenom att tillhandahålla sin utrustning till först tidningsskribenter, sedan framträdande forumsdeltagare och dessutom priser i dåtidens fallmålstävlingar till dagens Youtube-stjärnor.


  Ted's HoldOver var den första riktigt stora Youtube-stjärnan i vår hobby!


Framtiden?


Om man tittar på marknadsföringen ur ett globalt perspektiv så har marknaden blivit betydligt mera internationell. Tidigare så brukade handlare och tillverkare sponsra en lokal tävling med en bössa då o då men idag så har man betydligt bättre utväxling med att skicka bössan till en Youtube-profil och vips så kommer den att synas för hundratusentals människor snarare än en handfull deltagare på en tävling eller ett par hundra besökare på ett forum.


Även Youtube-inläggen har emellertid förändras - de riktigt stora profilerna filmar inte längre med en enda kamera på stativ utan man har ett helt inspelningsteam med sig ut i fält liksom proffs som redigerar och klipper ihop materialet i studion. I takt med att allt större antal följare blir tillgängliga så kommer mer pengar i cirkulation och inläggen når en allt högre kvalité i utförande. Detta är en trend som jag tror kommer att förstärkas ytterligare i framtiden.

Av Johnny Ottosson - Tisdag 3 juli 12:00



Crosmans miniatyrkarbiner !


 

Crosman 1720T med M4-stock, ett idealiskt vapen för svenska förhållanden.


Under den gångna veckan så fick jag frågan av en spekulant om 1720T möjligtvis kunde vara ett bättre val än min egen 1701P, vilken denne hade läst om här på bloggen och blivit intresserad av. Frågeställaren hade korrekt noterat fördelar för 1720 i form av större tub, närvaron av en shroud och den längre pipan samt en praktisk förstock.


Detta är i sak helt korrekt.


På många sätt så är 1720 ett smartare val. De enda riktiga fördelarna som 1701P har över 1720T är möjligheten att användas som pistol liksom minsta möjliga format för transport.


  Crosman 1701 är ett betydligt kortare och smidigare vapen, bättre anpassad som pistol än 1720


Visst, det går kanske att skjuta 1720 med en hand också, som pistol - men det är sannerligen ingen höjdare. Redan 1701 är framtung och i största laget som luftpistol räknat, jämfört med exempelvis 2240, och 1720 blir både längre och ytterligare tyngre därtill. 


Nä, båda dessa modeller kommer bäst till sin rätt som karbingevär.


Tack vare tillsatsen av en axelkolv så växer dessa båda små vapen betydligt, både i form av praktisk precision såväl som i användbarhet. Som de flesta har konstaterarat så är det ju utomordentligt svårt att skjuta pistol på frihand och det stöd man får i form av en axelkolv gör underverk för just den praktiska precisionen.


  Crosmans stock till dessa modeller heter 1399 och passar även till 22XX/13XX-serien.


För - missta er inte om detta - båda dessa små vapen med sina matchpipor från Lothar-Walther har en sanslös teknisk egenprecision, vilket inte står efter mer exklusiva varumärkesvapen.


Tittar vi vidare på skillnaderna så har frågeställaren helt korekt ringat in de väsentliga skillnaderna:


1. Större lufttub - lilla 1701 har 45 cc där 1720 istället har 65 cc. En skillnad på 20 cc låter naturligtvis inte mycket men det är en skillnad på nästan 50% mellan just dessa småtubsvapen, vilket också märks i praktiken. När min egen 1701 är ställd på 8 joule så får jag ut 30 skott inom 30 fps och jag kan tänka mig att 50 skott på samma nivå är rimligt för en bra injusterad 1720.


2. Shrouden - till skillnad från 1701 så har 1720 en shroud, vilket ger ett lägre skottljud. Nu är ingen av dessa vapen speciellt högljudda men tar man upp dem i effekt till strax under 10 joule så finns det i alla fall en väsentlig skillnad hos 1701 och anledningen till detta är de korta piporna. En längre pipa hos 1720, liksom dess shorud, gör den tystare till priset av en fysiskt längre längd. Nu kan man naturligtvis sätta på en separat därmpare till 1701 men för ögonblicket så kräver dämpare formellt sett en separat vapenlicens, men fördelen är att denna kan lätt skruvas av varpå vapnet blir kortare för transport. Allt sammanvägt så är dock shoruden i nuläget en bättre lösning för svenskt vidkommande och ju högre effekt man tar ut - desto tyngre blir den här fördelen.


3. Förstocken - 1720 har en praktisk förstock, vilket saknas hos 1701. Tyvärr så finns det ingen bra fabrikslösning här så många eftermarknadsaktörer har sina egna lösningar till problemet. Till mitt vapen så valde jag en metallförstock från Easton Airguns, vilken hade fördelen att den var förberedd för en Harris bipod, men det finns ett antal olika, bättre och sämre, på marknaden. Väljer man en 1720 så får man dock en bra förstock direkt på vapnet, från fabrik, utan extra kostnad. Detta är naturligtvis en fördel om man ska använda vapnet som karbingevär.


  Den så kallade M4-stocken är mycket flexibel men kräver en RAI-adapter


När det gäller stockarna så finns det två populära val, antingen den klassiska 1399, som vi känner igen från 22XX/13XX-serien, och den modernare M4-stocken, som är betydligt mer flexibel. Gamla 1399 har ju ingen inställningsbarhet alls, den sitter där den sitter och skytten får anpassa sig efter detta. En M4-stock däremot är justerbar i längd, höjd och sidled, vilket gör att den kan justeras in för att passa ett stort antal skyttar.


Noterbart är att en M4-stock kräver en RAI-adapter för att passa mot Crosmans vapenmekanik. Dessa adapters är välgjorda och genomtänkta men kostar därefter, ca 75 USD + frakt (o ev moms). Själva M4-stocken däremot kan köpas synnerligen billig för ett par hundralappar eller till och med mindre - prismässigt sett så hamnar den ungefär jämnt mot Crosmans original 1399.


Tittar vi på prislapparna så betingar en 1720 idag 5995 kr (Hurricane), en 1701 kostar 7195 kr (Fond-produkter) och till detta så kommer alltså stockarna. Självklart är det mycket pengar och dessa vapen kommer därför aldrig att bli volymsäljare här i Sverige utan de är typiska entusiastvapen, modeller som är riktade till just de som vill ha precis dessa vapen. Prisvärda kan man definitivt inte beskylla dem för att vara på svensk mark.





Av Johnny Ottosson - Onsdag 6 juni 13:30



Hatten av för våra luftskytteklubbar!


  En gång i tiden så fanns det en enorm positiv drive runt skyttesporten!


När tävlingssäsongen för Field Target har kommit halvvägs så måste jag, trots min skepsis till organiserat skytte, lyfta på hatten i all ödmjukhet inför allt det arbete som dessa entusiaster lägger ner på att få tävlingsformen att fungera. Dessa olika småklubbar för ett verkligt jättejobb för att organisera tävlingsverksamheten och detta är på en skala som de flesta utomstånde kanske aldrig har reflekterat över.


Så, vadan denna plötsliga insikt...?


Under det gångna året så har jag ägnat massor av tid runt frågan om framtida mobilitet och i samband med detta kommit i kontakt med en hel hög byråkrater, beslutsfattare och politiker. Under den resan så har jag tyvärr också fått konstatera vilken enorm skillnad och godtycke som råder runt olika samhällsverksamheter.


Helst av allt så vill jag inte spä på människors fördomar då jag i grunden har en (ovanligt) positiv syn på exemepelvis politiker som lägger ner mängder med tid och engagemang för att skapa ett bättre samhälle till oss alla. Dock kan jag notera att vissa aktiviteter är enormt svåra att få hjälp med och andra saker får rena rama röda mattan - nästan så att det känns som att man slår in öppna dörrar!


Ett exempel är en lokal karateklubb (!) som märkligt nog (?) utgör en av grannkommunens absolut största idrottsklubbar med över 600 medlemmar (!!) där ca 450 stycken är barn (!!!).


Nu är min personliga erfarenhet av budo högst begränsad men grundfilosofin som praktiseras rimmar i mina öron mycket väl med just de traditionella svenska värderingar som dagens politiker gärna vurmar över. Det handlar om fysisk träning, ödmjukhet, sportsmannaskap, respekt för medmänniskor i en synnerligen välstrukturerad organisation präglad av ordning och reda. Förutom sin kärnverksamhet så hjälper man även ungdomarna med resor till och från träningen, subventioner och läxläsning (!) innan träningen. 


Kort sagt - en stor social verksamhet av betydande slag.


Klubbens problem är nu att man har växt så mycket att man har svårt att hitta lokaler för sin verksamhet. Det man önskar är alltså inte pengar, detta har man, utan man önskar en plats att hyra för att bedriva sin verksamhet. Detta har dock visat sig vara utomordentligt svårt för kommunen att lösa, av någon märklig anledning.


Mängder av företag har emellertid fått möjlighet att öppna sina affärsverskamheter i kommunen med hjälp av diverse etableringsstöd men karateklubben slussar man runt likt en het potatis.


Skälen är enkla, att arbeta för sänkt arbetslöshet och ökat företagande belönas med tummen upp från de partistrukturer som lokalpolitikerna representerar men en kampsorportsverksamhet, vars kärnverksamhet är "att barn slår på varann" (inofficiellt citat av en äldre kvinnlig lokalpolitiker), är något som man inte gärna vill bli för knippad med.


Samma problem drabbar tyvärr även våra skytteklubbar, att beväpna ungdomar (låt vara bara för att skjuta på fallmål) är något som de flesta ansvariga absolut inte vill understödja. Skillnaden är dramatisk jämfört med om man arbetar för grön mobilitet och vill anlägga cykelbanor, utforma bättre cykelparkeringar och liknande, verksamheter som i princip alla politiker (nåja, i alla fall från sju partier) gärna vill ta del med.


När vi arrangerade jippot "Cykelns dag" så uppenbarade sig en strid ström lokalpolitiker (oinbjudna, men välkomna) för att få pröva en elcykel och (med glädje) bli fotograferad på en sådan, för lokalblaskan. Jag är mycket tveksam till om man hade kunna locka fram en enda till invigningen av ett budocenter eller en skyttebana, än mindre fota någon av dem med ett skjutvapen i handen.


Sådan är tyvärr verkligheten idag, till gagn för vissa av oss, men till handikapp för andra.


I skenet av detta så måste jag därför ännu en gång lyfta på hatten åt våra klubbar som trots en konstant motvind ändå kan få skiten att fungera...

Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

861 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok

Visitors

Följ på Instagram

Airpang på Instagram

https://instagram.com/airpangsweden/

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se