Det finns inga dumma frågor...

Ibland så kan man bli lite självblind när man har verkat i hobbyn en längre tid. Då kan samtal, som det jag fick tidigare i veckan, vara en nyttig väckarklocka. En mycket trevlig man i övre medelåldern ringde då och berättade att han hade inköpt en HW95, på tillrådan av en känd luftvapenhandlare.

Önskemålet var en bra fjäderbössa av god kvalité med bra allroundegenskaper och som dessutom hade möjlighet att nå effekter bortom 10J men utan att vara ett magnumvapen. Därtill så fick det inte heller kosta skjortan.

Då han uppfattade ett forum som en smula elitistisk och det andra som lite mer inriktat för tonåringar (!?) så beslöt han sig istället för att ta tjuren vid hornen och ringa mig för att fråga lite om sitt förvärv.

"-Jo, jag tänkte skruva lite med den så jag har tagit bort trät (anm. stocken) och när jag kikar på metallen (anm. mekaniken) så ser jag i en springa att det sitter en stor jävla fjäder hårt packad därinne, exakt vad fyller den för funktion?"

Hade han inte detaljerat redogjort för sin bakgrund och sitt inköp innan så hade jag nog i ärlighetens namn trott att det var någon lustigkurre som ringde för att skoja med mig. Nu svarade jag något förbryllad:

"-Det är ju slagfjädern, själva drivkällan som ger fart åt diabolen."

"-Å tusan, jag trodde att den här modellen drevs med luft.."

Vi hade en lång diskussion om luftvapen i allmänhet och fjäderluftvapen i synnerhet efter detta. Trots en mycket allmänbildad karaktär i övrigt så hade denne nyvunne entusiast aldrig någonsin förstått eller kunnat läsa sig till den absoluta grunden till fjädervapen.

Det hela slutade med att jag fick länka honom till sidor i USA som pedagogiskt visade de absoluta grunderna till hur fjädervapen fungerar men i efterhand så kom jag på att Koivistos fina och klassiska sida om luftvapen fortfarande fanns uppe, speglad ifrån Airgun.

Den fyller ju faktiskt samma funktion, även på svenska.

Tyvärr är det nog lite så, det finns en hel del intresserade människor därute som lätt bli förbisprungna då även de delar som vi anser som oerhört basala redan ligger en bit över deras ingångskunskap. Detta är lätt att missa och i synnerhet för oss som har levt och grejat med luftvapen ända sedan barnsben.

Mannen & myten

De flesta i luftvapenvärlden här hemma i Sverige har säkert varit i kontakt med Hurricane i Vittsjö eller åtminstonde hört talas om dem. Överallt på forum, bloggar och via mail så rekomenderas Hurricane åt höger och vänster till hugade spekulanter. Tillsammans med ProGunner, Hammer AE och Vildmarkcity så intar Hurricane en särställning ibland de handlare som runt om i Sverige saluför luftvapen.

Jag minns första gången jag hälsade på hos Matts nere på Hammer AE och lät mig vederbörligen imponeras över hans utbud av nya och begagnade vapen. I tiden innan Internets genomslag så var man helt omedveten om att alla dessa vapen som man läste om i tidningar från England och USA faktiskt existerade i verkligheten och därtill på svensk mark, om än i Skåne.

Matts och kollegan Patrik på Vildmarkcity i Karlskrona är två otroligt duktiga handlare med stor kunskap om luftvapen och lite i skuggan av dessa båda herrar så fanns - Hurricane.

Matts annonserade flitigt, hans firma nämndes ofta i dåtidens fåtaliga tester av luftvapen i den svenska jakttidningarna på 1980/90-talet medan Patrik på Vildmarkcity företrädelsevis använde djungeltelegrafen. Tillsammans med Robban på Tommys Vapenverkstad i Husqvarna så var han lite av en doldis som dock de riktiga entusiasterna kände till och varmt rekomenderade.

Hurricane hade man dock hört talas om men ingen visste egentligen speciellt mycket om saken, annonserna var sparsamma och hans verksamhet var minst sagt placerad rätt så off, geografiskt sett. I samband med Internet så dök det emellertid upp en hemsida, som dock mest innehöll lite kikarsikten och...hundsportsartiklar?!

Vartefter åren gick så började dock en och annan rapport nå mina öron ifrån vänner och bekanta som hade haft kontakt med verksamheten och varit nöjda. Det mest förbluffande var tydligen att företaget föreföll besitta ett veritabelt ymnighetshorn av luftvapen och luftvapenrelaterade prylar. Vilken obskyr bössa eller udda pinal som än efterfrågades så fanns den tydligen i lager och det tysta ögonblick då den förstummade kunden häpnade över detta så fick denne inte sällan höra fråga -"o hur många önskas?".

Lagerkapaciten förvånade med andra ord, liksom att alla och envar rapporterade ett mycket trevligt bemötande av en pratsjuk skåning med brinnande intresse för luftvapen och en lite udda dialekt.

Klart att jag var tvungen att ringa och kolla läget.

Jodå, skåning var han, pratsjuk likaså och - som sagt - väldigt trevlig. Efter en lång diskussion om luftvapen i allmänhet så blev jag mycket nyfiken, inte minst på anspråklösheten när han beskrev sin verksamhet. Jag började därför efterfråga lite udda prylar och visst hade han dem, hemma på lager naturligtvis. Inte sällan hörde man entusiasmen spricka fram i rösten när någon speciellt uppskattad modell efterfrågades, inte sällan en Daystate och en Theoben, oftast följt av "..den är ju så go så jag köpte ett gäng på en gång"

Beslutet var då fattat, någon gång måste jag leta rätt på hans stora lada någonstans i det djupa småländska skogarna och inspektera faciliteterna (o inte minst lagret) myself. Av rutiga orsaker och randiga skäl så dröjde det dock åratal innan jag befann mig i hans del av världen men då lyckades jag i ett svagt ögonblick under en semesterresa övertyga min hustru om att ta en liten avstickare ifrån huvudvägen för att besöka butiken.

Avstickaren visade sig vara ungefär tolv mil och ganska strapatsrik med talrika felkörningar och därtill utsiktslösa försök till uttolkningar av lokalbefolkningens gutturala läten i hopp om en vettig oral vägbeskrivning. Plötsligt så lät inte Tobbes dialekt lika udda längre, i skenet (mörkret?) av de de bräkanden som frambringades av de inavlade småländska bonnlurkarna på vischan.

Tiden rann iväg och jag insåg att möjligheten att hinna till butiken innan 18 försvann i takt med att grusvägen övergick till kostig och ännu en felkörning var ett faktum. Stående på taket till min pickup så lyckades jag emellertid fånga lite täckning och ringde till butiken där en road ägare glatt förkunnade att jag var välkommen när jag än kom - han ämnade tillbringa den vackra sommarkvällen med lite luftskytte utanför butiken oavsett vilket?!

På plats så...tja...jag ser mig som ganska så förhärdad när det gäller luftvapen men här fanns ett sortiment som gjorde...intryck! Ännu mera ställd blev jag när han förklarade att han dessutom hade inhyrda lagerlokaler i byn samt undanstuffade prylar på andra externa platser här o där, allt får ju inte plats här, ursäktade han sig. Förutom landets i särklass största lager av luftvapen, totalt sett med alla lagerplatser sammanslagna så var också den personliga kollektionen imponerande. Jag passade naturligtvis på att pressa honom lite om hur det förhöll sig med det privata innehavet, alltså de keepers som alla entusiaster har i större eller mindre utsträckning och inte avser att sälja inom en överskådlig framtid.

Efter lite humanden och funderande så nämndes någonstans om 150 st men siffran var ganska osäker eftersom det var åratal sedan han kontrollräknade sist.

Detta var bara den första utav många förvåningar den dagen...

Vem är han då, denne mustige och jovialiske skåning med välutvecklad airgunnitus och klara hamstertendenser? Egentligen heter han Tobias Rosén och är född 1969. Han bor med sin hustru och två tonårsbarn i den lilla byn Vittsjö som är en lindrigt befolkad tätort med blott 1600 invånare fördelade på 266 hektar i Västra Göinge härad, precis på gränsen mellan Skåne och Småland.

Trots ett passionerat intresse för luftvapen så är detta bara en liten del av hans breda reportoar och samlarmanin sträcker sig över flera olika andra ämnesområden där de mest framträdande är gamla arméprylar samt svartkrutsvapen. Hurricane är förresten just en kombination av detta. Som de flesta vet så är ju Hurricane både en benämning på en känd och uppskattad luftpistol ifrån Webley samt ett stridsflygplan ifrån Hawker Aircraft. Ett perfekt val med tanke på de två favoritområdena som dominerar hans fritid och yrkesliv.

Hur var det med hundarna då? Jodå, Tobbe tillhörde de första seriösa entusiasterna som importerade APBT till Sverige under tidigt 1990-tal, långt innan American Pit Bull Terrier hade blivit synonymt med kamphund. Då ingen leverantör på marknaden vid den tiden hade lämpliga hundhalsband för rasen så ordnade Tobbe fram en industrisymaskin och en stans för att tillverka egna. Dessa blev då så uppskattade att de såldes över hela världen och speciellt till USA. Ett mera traditionellt intresse för terriers finns också eftersom Tobbe är en passionerad grytjägare och liksom allt som han gör så finns det självfallet inte heller någon måtta här heller...

En bra/dålig egenskap som den mannen har är nämligen att ALLT som intresserar honom tenderar till att växa till groteska/facinerande proportioner.

Gillar man krigsprylar så stannar det inte vid att man köper en handfull bajonetter och hänger på väggen utan här införskaffas det istället en stridsvagn! Nej, jag skojar inte - han köpte en riktig stridsvagn, autentisk och fungerande om än med deaktiverad beväpning. Numera så är dock fordonsparken decimerad till en kanonfin Kubelwagen samt några samtida motorcyklar, varav en "Zundapp-elefant", givetvis komplett med vagn. Tidsbrist har emellertid arkiverat dem, för närvarande är det nog bra en som är i drift, vill jag minnas.

Samma fenomen slog naturligtvis igenom när det gäller grytjakten. Med 60-70 vilt tagna en efter en ur gryt under ett enda kalenderår så förstår man att hans ca 30 st injagade terriers fick jobba en hel del, sitt stora antal till trots. Många var de dagar då kunderna förvånat möttes av en skylt på dörren som förkunnade om en improviserad stängning till förmån för spett och spade.

Ni kan säkert föreställa er hur det förhåller sig med svartkrutsskyttet och den vanliga jakten...

Det jag många gånger undrar är helt enkelt - hur har karln tid? Visst är det kul med många leksaker och många järn i elden men man måste ju ha tid att utnyttja allt också. Klagar gör han emellertid inte och då får man väl anta att situationen trots allt är till belåtenhet.

Just belåtenheten och den lugna livspulsen är nog de egenskaper som jag själv gillar allra mest hos Tobbe. Ringer det någon trevlig person och vill prata om något som han gillar så kan övriga som har tänkt att ringa honom samma dag helt och hållet glömma möjligheten att komma fram på tråden. Lika mycket som jag hatar detta när jag själv försöker få tag på honom, lika mycket älskar jag det när vi väl talas vid och jag får tag på honom.

Den rent affärsmässiga delen av luftvapenhandeln är också väldigt speciell och ett tydligt exempel på detta är när vi talade om Hatsan 100.

Detta är i mina egna ögon en riktig skitbössa (ägarna får ursäkta). Hade JAG haft en luftvapenaffär så hade min arroganta sida verkligen kommit fram här. Jag hade helt enkelt förkunnat att jag inte pysslar med sådant skräp och att kunden ifråga får köpa den på Hobbex om han nu nödvändigtvis vill ha en sådan.

En mera normal luftvapenhandlare hade säkert haft modellen på lager, visserligen väl vetandes att det är just en skitbössa men trots allt en bra säljande och relativt lönsam sådan.

Tobbe då? Varför säljer han en sådan pryl?

"Tja, det kan ju komma nån tossing här o gilla den..."

Här finns en slags frisinnad empati. Lite av att "jag gillar inte den modellen själv, men om någon annan gör det så delar jag gärna hans entusiasm och då är det klart att jag ska kunna hjälpa honom så att han ska kunna köpa just HANS drömbössa här". Dessvärre är jag inte sådan själv, jag är nog lite för elitistisk i mitt tänkande och har lite för dåligt tålamod med folk som framhärdar dåliga beslut mot bättre vetanden. Tobbe har däremot den goda förmågan att kunna överse med just sådant och verkligen dela den glädjen som köparen känner inför just dennes personliga och egna vapenval.

Så, har ni vägarna förbi (vem lurar jag här förresten? INGEN har "vägarna förbi" dit) så passa för Guds skull på att titta in. Att besöka butiken är en STOR upplevelse på många sätt och låt er inte förvånas om det står en kompressormatad Hawker Hurricane Mk II utanför ladan en vacker dag.

Då, om inte annat, så vet ni att ni har kommit helt rätt och att det kommer o bli en mycket lååång dag...

BSAs historia på film...

Notera Terry Doe en bit in i filmen, han har onekligen åldrats ganska så rejält de senaste åren jämfört med hans jaktfilmer från tidigt 2000-tal..

Dags för en ny video !

Idag gjorde jag en video med Lonestar, bara för skoj. Tyvärr så missade jag att man måste hålla kameran åt rätt håll så en hel del blev dessvärre vridet 90 grader. Jag hoppas att övning ger färdighet, enjoy..

Den sista tidens gnäll om luftvapen

Tyvärr så har media svängt hastigt i fråga om luftvapen. Traditionellt sett så uppfattas ju inte luftvapen i Sverige av media såsom "riktiga vapen" men nu har de plötsligt förvandlats till problemvapen.

Länk:http://www.nyhetskanalen.se/1.1761453/2010/08/27/politiker_kraver_luftvapen_register

Eftersom det dessutom är valtider så passar obskyra politiker på att stjäla rampljus igenom att göra populistiska utspel i frågan i förhoppning om att vinna röster. Lika självfallet så hänger naturligtvis media på och drevet går.

Som vanligt så är artikeln ovan fylld med rena sakfel och lösa påståenden:

 "Lustpistoler, luftgevär eller kolsyrevapenhar under en tioårsperiod dödat minst 13 personer."

Ren och klassisk hoplofobi. Vapen dödar aldrig någon, det gör inte heller motorsågar, motorcyklar, vinkelslipar eller andra döda föremål. Föremål har nämligen varken vilja eller handlingsförmåga. Det som dödar är självfallet den som hanterar föremålet och frågan man ska ställa sig då är naturligtvis varför personen valde att göra som han gjorde snarare än vilket redskap han använde.

Antalet då? Vad had har man haft för källa till sitt påstående? Socialstyrelsens skaderegister, som man refererar till, räknar på ett helt annat sätt än vad man normalt kan tänka sig. Exempelvis så dör det 2-3 personer under jakt i Sverige varje år, enligt samma källa. Betyder detta att 2-3 personer blir ihjälskjutna under jakten (som djurrättsterroristerna gärna vill antyda)?

Nej, självfallet inte. Någon dör i en trafikolycka på väg till jakten, andra dör av hjärtattack under jakten och någon faller ur ett jakttorn och slår ihjäl sig. Dessa inkluderas under "dödade i samband med jakt".

Naturligtvis använder man samma statistik när det gäller "dödade av luftvapen".

Att X antal av dessa påstådda 13 personer väljer att begå självmord med luftvapen, beroende på okunnighet och/eller brist på bättre, är inget som man kan belasta luftvapenen med, som föremål räknat. Problemet ligger alltså inte i att man dödar sig själv med ett luftvapen istället för att ställa sig framför tåget, problemet ligger ju i varför individen väljer att begå självmord i första fallet.

Ponera nu att 13 personer faktiskt hade dött av luftvapen, i en ärlig statistik. Hade då detta varit ett samhällsproblem, bortsett ifrån det tragiska personliga ödet för närstående till de döda?

Vi har grovt räknat någonstans mellan 500.000-800.000 luftvapen i Sverige, ingen vet riktigt säkert. Luftvapen har sålts utan licens och med viss regelbundenhet ända sedan 1920-talet. Det stora flertalet av sålda luftvapen existerar fortfarande, inte sällan undanställda i någon källare, uthus eller garderob.

Dessa vapen används företrädelsevis av yngre killar och tyvärr inte sällan bortom vuxna människors kontroll. All tillgänglig statistik visar unga män i princip alltid är överrepresenterade i olyckor, helt oavsett om det handlar om sport, fortskaffningsmedel eller rekreationsverksamhet. Själv är jag närmast förundrad över att det inte sker fler olyckor, inte på grund av föremålen utan på grund av vilken grupp av människor som hanterar dem.

 "– Det här är så pass farliga vapen – det är inga leksaker – och de måste kringgärdas av mycket bestämda regleringar"

Här sparkar man in öppna dörrar i sin iver att verka handlingskraftig. Liksom de flesta vet, möjligtvis undantaget röstfiskande politiker, så är luftvapen i Sverige helt och hållet jämnställda med övriga skjutvapen i juridiskt hänseende. Luftvapen, liksom alla andra vapen, lyder under vapenlagstiftningen. Mycket få andra grenar av vår lagstiftning är lika strikta som vapenlagstiftningen.

"Han efterlyser både en tillståndsansökan på dem som vill ha ett luftgevär och även ett register över dem som har det. "

Här blir man bara så trött... Tror man verkligen att de ligister som beskjuter bussar, kastar gatsten på brandkåren osv verkligen blir stoppade av ett register? EU är en fri marknad och det är hur enkelt som helst att importera nästan precis vilka varor man önskar in till Sverige, på gott och ont. Vad ska man göra med lågt räknat en halv miljon luftvapen som har sålts de sista hundra åren?

Vem ska finansiera reformen? Knappast högre skatter utan detta blir något som de vapenintresserade får betala. VI får alltså betala möjligheterna för politiker att vinna röster på allmänhetens okunnighet tack vare ligister som inte kan sköta sig i samhället. Vem ställer upp på detta? Inte jag i alla fall.

Som jag ser saken så ligger problemen i ett utanförskap som är baserat på bristen av en gemensam värdegrund för samhället. Idag så är precis allting okej. Det kan till och med vara som så att den som missköter sig blir ursäktad under förevändning att det handlar om en kulturyttring ifrån en främmande samhällsform. Samhället förr var mera svart eller vitt, saker var rätt och saker var fel. Alla var överrens om detta eftersom homogeniteten var större i samhället. Inget var rätt för dej men fel för mej utan det fanns en gemensam värdegrund över tillvaron.

På den politiska korrekthetens altare så är nu den här gemenskapen offrad och då krakelerar själva fundamentet för det västerländska samhället som vi känner det.

Vad vi kan göra åt detta är att rösta, nu är det som sagt valtider.

Hur tror du att Miljöpartiet ser på luftvapen? Hur ser Folkpartiet på invandringsproblemen, vad har Moderaterna för syn på ungdomsarbetslösheten och vad tänker Socialdemokraterna göra åt den växande kriminaliteten i de socialt utslagna förorterna? Om politik är allmänt tråkigt så använd SVTs utmärkta väljarbarometer där 50 enkla kryssfrågor hjälper dig att navigera rätt i valet.

Länk: http://svt.se/val

Oavsett vad du väljer så är det viktigaste att du väljer. Det är enbart igenom att utnyttja sin rösträtt som du kan påverka framtiden på ett effektivt sätt. I synnerhet gäller detta under 2010s val som är oerhört jämnt.

Dags för en video !

Gaaahhh...!??

Idag har jag gjort en film som jag tänkte ladda upp på bloggen men eftersom jag missförstod symbolen för filmformat så blev den jättestor och tar sådeles väldigt lång tid att ladda upp. Förhoppningsvis så ska jag få den online sent till kvällen istället för nu ska jag iväg på lite ärenden...

Avtryckarsystemet hos S200

Här kan man enkelt se de justeringsmöjligheter som finns hos modellen.

Jag fick en fråga om hur man justerar in avtrycket på S200-serien och då kom jag att tänka på det här gamla fotot som jag har haft liggande sedan länge. Systemet fungerar på följande sätt:

A: Med den här skruven så justerar man in hur långt avtryckaren ska röra sig innan motståndet för andra steget inträder. Skruvar man in skruven så aktiveras det andra steget väldigt fort och om man skruvar ut skruven så får man ett långt spel innan det andra steget tar över.

B: Den här skruven styr andrasteget. Skruvar man in den så krävs det väldigt lite motstånd för att skottet ska gå, avtrycket blir "lätt". Skruvar man däremot ut skruven så måste man trycka ganska hårt på avtryckaren för att utlösa andrasteget.

C: Avtryckarbladets placering. Man kan justera avtryckaren närmare eller längre ifrån pistolgreppet. Ju närmare pistolgreppet (bakåt) som man ställer avtryckaren desto lättare blir förstasteget eftersom rampen som avtryckarbladet är fäst vid lutar bakåt/nedåt, man kan alltså säga att hävstångseffekten ökar.

Avtryckare från Rowan Engineering.

Som man kan se av fotot ovan så är en del avtryckarblad ifrån eftermarknaden också justerbara vilket ger ännu fler möjligheter att justera in avtrycket precis så att det passar individen som skytt. Avtrycket ovan erbjuder en positionsjustering uppåt/nedåt samt en skränkning, alltså en justering höger/vänster (sett från skytten). Alltså ett mycket bra kompliment till de justeringsmöjligheter som finns på originalvapnen redan ifrån fabrik. Mycket få andra budgetvapen erbjuder så många möjligheter till exakt finjustering av avtrycket som 200-serien.

Ännu ett offer...

Signaturen Tobias på LuftvapenInfo är ytterligare en entusiast som har fallit för den utmärkta 200-serien och han skriver som följer:

Har efter några års skjutande med bra fjäderbössor (HW 30s..177 och HW 97K .22) har jag nu tagit steget in i PCP(träsket)...så många bra bössor..! Valet föll dock på AA S200 vilken betälldes av min namnen Tobbe på Hurricane. Det blev en .177 med pump och jag bara ÄLSKAR den. Hade innan köpet kikat på Jonnys blogg och fått inspiration till fortsatt "långhålsskytte" och jag kommar inom kort att försöka publicera bilder på mina resultat (50 m och längre....)...så passa dig Jonny..kanske jag kan ge dig en match...

Grattis säger jag och kan på stående fot utlova ännu en ny dimension i skyttet. Mitt eget vapen har alltid presterat bäst med JSB RS 7.33 gn så det ska bli spännande att höra vad Tobias här ovan kommer fram till på sitt vapen.

Att fotografera

Erik - 6 år gör tummen upp för 200-serien..

Idag skulle vi egentligen ha nyttjat det fina kvällsljuset till att fotografera men det blev en hel del plinking istället. Trots att man bara är 6 år så går den lilla lätta CZ200 fint att hantera ifrån en bipod och att träffa ballonger på 30-40 meter var inga problem alls. Ett avstånd som en grabb lite drygt tre äpplen hög upplevde som närmast enormt...

Själv hatar jag ganska mycket att fota men nu har jag iaf köpt en dyr och bra kamera för ändamålet så förhoppningsvis så kommer bilder både för bloggen och VT framöver att vara av en något högre kvalité. Tänk bara om det vore lika lätt att fota som att skriva...