Airpang

Senaste inläggen

Av Johnny Ottosson - Onsdag 24 aug 20:00


 

Trendsättaren !



De senaste inläggen har innehållit en hel del om Peter Capstick och hans artiklar, en nostalgisk tillbakablick till det sena 1970-talets amerikanska luftvapenscen. När denne man då omnämns så kommer naturligtvis alltid en önskan upp att få ta del av hans absolut mest kända artikel, vid sida om råttsafarin. 


Få andra artiklar har helt enkelt haft ett sådant genomslag i att förändra eller påverka synen av luftvapen som denna.


Artikeln i fråga är naturligtvis "Minisniping", som många av er säkert känner till och förmodligen kanske också har läst tidigare. Dessa två artiklar och i synnerhet Minisniping berättade för amerikanerna till vilket ändamål man skulle bruka den här typen av exklusiva luftgevär, importerade från Europa. Den blev alltså en ögonöppnare och många kända entusiaster har efteråt berättat att det var just denna artikel som gjorde dem nyfikna på att ta del av just luftvapnens underbara värld.


Den här artikeln bröt ganska tydligt av mot den stigande trenden med en ökande efterfrågan om allt mer potenta luftgevär. I den här artikeln så är det nämligen inte effekt som är intressant utan tillgänglighet, precision och skjutglädje - hel och hållet utan just den här höga effekten. 


Fram till början av 1980-talet så hade ju de flesta (av fåtalet) artiklar runt luftvapen i amerikansk vapenpress först och främst handlat om luftvapenjakt där man försökte introducera konceptet av "Adult Airguns" till vanliga krutvapenskyttar och i skenet av detta så var Minisniping nytt och uppfriskande.


Här kunde alla se hur kul och anspråkslöst det är att använda luftvapen helt utan att döda diverse smådjur.


           



ANNONS
Av Johnny Ottosson - Måndag 22 aug 13:30



Sin epoks mästare !


  Feinwerkbau 124 Sport var mycket populära vapen både som Standard och De Luxe


I inlägget om Peter Capstick så förekom Feinwerkbau 124 Sport och detta är inte så konstigt eftersom det var sin epoks mest populära jaktgevär, både i England och USA.


Från 1965 då Air Rifle Headquarters drog igång sin import av europeiska fjäderluftgevär, företrädesvis ifrån Tyskland, så var Weihrauch HW35 allmänt ansedd som det bästa och mest begärliga jaktluftgeväret med fjädermekanism på amerikansk mark. Dess storhetstid varade fram till 1973 när Feinwerkbau Sport anlände och den i sin tur dominerade marknaden i denna nisch ända till 1980 då dess roll övertogs av Weihrauchs grova HW80. 


Så, i alla dessa reportage runt luftvapenjakt under 1970-talet, både John Darlings i England och Galan mfls i USA så förekom ofta Feinwerkbau Sport som i alla fall på amerikansk mark snabbt och smidigt tillhandahölls av Beeman himself.


Trots att HW80 var betydligt kraftfullare än 124 så höll FWB ändå upp en stark försäljning nästan ända in i slutet fram till 1988 då produktionen avslutades. Anledningen var både ett genuint gott rykte samt det faktum att en Sport är betydligt smidigare än den klunsigare HW80 trots att den ändå kunde leverera fullt acceptabla prestanda med hög skjutbarhet. En egentligt vass konkurrent till Sport kunde inte Weihrauch presentera förrens HW85 (aka Beeman R10) lanserades 1985, baserad på en BSF-konstruktion. Den kom sedan att ersättas av nutidens moderna HW95/98.


Ville man ha ett potent luftgevär med lång räckvidd och hög skjutbarhet så var alltså Sport-serien vapen i en särklass under perioden 1975-1980, då luftvapen började figurera på allvar i amerikansk vapenpress. En typisk luftvapenartikel från den tiden kunde se ut ungefär på detta sätt:


           



ANNONS
Av Johnny Ottosson - Lördag 20 aug 19:30



The Great White Hunter !


  Peter Capstick 1940 - 1996


Ännu en gång så blir det jakt som tema här på Airpang och jag hoppas att ni som inte gillar detta ämne ursäktar saken. Ofta blir det lite så ibland, jag snöar in på ett ämne och då sprutar plötsligt idéerna om inlägg inom respektive fält, helt oavsett om det är betydelsefulla alternativt obskyra samlarvapen från förr eller andra lite smalare ämnen.


Termen "White Hunter" syftar på en professionell jägare som mot ersättning guidar klienter på rekreativ jakt, företrädesvis då safaris efter stora trofédjur i Afrika. Företeelsen började under kolonialtiden i en period som brukar kallas "The Scramble for Africa" och varade ungefär fram till 1970-talet då den allmänna opinionen liksom det drastiskt minskande antalet stora trofédjur gjorde verksamheten omodern och även oetisk.


En del av dessa figurer, som vi idag förmodligen skulle stämpla som rena rovjägarna, erhöll emellertid en närmast mytisk status med ett romantisk skimmer som faktiskt kan märkas än idag, långt in på 2000-talet. Det är män som WDM Bell (aka "Karamoja Bell"), Frederick Selous, Alan Black samt de mer välkända Theodore Roosevelt, Bror von Blixen liksom den sistnämndas maka Karen Blixen.


Just Karen Blixten liksom Ernst Hemingway var duktiga författare som spred safariromantiken och populariserade hela drömmen om Afrika till den västerländska allmänheten igenom sina verk som "Out of Africa", "Green Hills of Africa" och inte minst "The Snows of Kilimanjaro".


En entusiast och hängiven jägare som kom in på scenen precis i dess slutskede var Peter Capstick som skrev mängder med spännande resereportage och intressanta jaktberättelser från sina äventyr i Afrika i tidskriften "Guns & Ammo" under 1960- och 1970-talet. Hans riktiga genomslag kom emellertid först 1977 med den kända boken "Death in the Long Grass". Han föddes under brinnande världskrig 1940 i New Jersey, USA, och hade en utstakad karriär framför sig som börsmäklare, vilket även var hans fars yrke. Arbetet som börsmäkare under 1960-talets rekordår var förvisso lönsamt men när han fyllde 25 år så stannade han upp och frågade sig själv vad han egentligen ville ha ut av livet?


  Safari var Peters liv och passion - oavsett vapen och villebråd.


Efter att ha funderat så sålde han allt och började resa runt i centralamerika för att leva vildmarksliv, jaga och fiska samt leva varje dag som om det vore hans sista. Efter pengarna hade sinat så begav han sig tillbaka till USA och startade en verksamhet som jaktguide till klienter som ville jaga just i latinamerika. I samband med detta så kom han i kontakt med vapentillverkaren Winchester och det hela utmynnade i att han begav sig till Afrika på jaktsafari.


Resten av sin karriär ägnade han åt livet som White Hunter i Rhodesia och sedan efter "The Bush Wars" också i Namibia, Zambia och Botswana. Tyvärr så satte hans hårda livsstil med stora mängder alkolhol och idogt kedjerökande sina spår och vid bara 56 års ålder 1996 så dog han under en bypass-operation framtvingad av en stroke.


Nåväl, vad i hela världen har detta med luftvapen att göra?


Jo, en av de viktigaste förgrundsfigurerna för vår hobby var som bekant Robert Beeman och han var en kille som verkligen behärskade marknadsföringens ädla konst. När han fick nys om att Capstick var i USA så ordnade han ett möte och satte ett luftgevär i handen på honom över en whiskey på herrklubben. Capstick var ju en sann jägare och då spelade väl varken vapen eller villebråd någon större roll, resonerade Beeman.


De både herrarna fann varann och det hela utmynnade i en berömd tidningsartikel där Peter Capstick begav sig ut på ett råttsafari (!) beväpnad med ett luftgevär (!!). Capstick tyckte att luftgevär var svinkul och skrev en mycket inspierande artikel som tillhör en av de verkliga litterära milstolparna i den tidiga luftvapenlitteraturen. Artikeln fick ett enormt genomslag inom vapenfantasternas läsekrets hos Guns & Ammo och Beemans försäljning skenade. 


Den här artikeln finns även omnämnd i Anders L Dahlmans bok "Luftgevär" från 1992.


       







Av Johnny Ottosson - Fredag 19 aug 19:00



Jakt på 100 meter...?


  Diana 56 är en formidabel långdistansare av rang, precis som den enklare modell 54


Ibland så får man frågor som är på samma gång underhållande som väldigt udda. En frågeställare mailade och ville ha rekommendation på det fjäderluftgevär som skulle kunna tänkas vara bäst för jakt på 100 meters avstånd och kalibern var nödvändigtvis just lilla kaliber .177!?


Vad ska man säga...?


Till att börja med så är varken kaliber 177 eller fjädervapen de bästa förutsättningarna för framgångsrikt skytte på långa avstånd och i synnerhet inte för jaktbruk. Jag har själv ett PCP som ligger runt 65 joule med kaliber 25 och trots dessa goda förutsättningar så är det synnerligen svårt att träffa ett mindre mål på ett såpass gigantiskt avstånd som verkliga uppmätta 100 meter.


Visst, man kan träffa en 33 CL burk flera gånger i följd och så vidare - men rätt som det är - och det helt oväntat, så kommer ofelbart ett skott att hamna waaay off. Det finns alltså en inbyggd opålitlighet i att få flera skott att träffa på samma ställe vid skytte på extrema avstånd med luftvapen.


Man brukar säga att den repetativa praktiska precisionen saknas.


"Men jag har ju sett X skjuta jättebra på 100 meter med vapen Y och han träffar hela tiden på Youtube...?"


Helt riktigt, film är film och verklighet är verklighet. Kollar man på ett Youtubeklipp som exempelvis visar kråkjakt på 100 meter med ett luftvapen så ska man veta att de 3 fina träffar som förevisas med all sannolikhet föregås eller efterföljs av minst tre gånger så många missar och/eller skadeskjutningar.


Detta är tyvärr den bistra sanningen.


Ska man skjuta och i synnerhet bedriva jakt på ett extremt långt avstånd så måste man absolut ha alla odds som finns med sig och inte mot sig. En rekylfri och lättskjutet vapen behövs, liksom en grov kaliber - detta inte bara för att hantera vindens verkan på dryga avstånd utan för att öka storleken på det levande målets träffzoner så att en fällning verkligen äger rum då påskjutningen sker. Vidare så måste alla yttre förutsättningar vara korrekta, absolut vindstilla, helt stillastående mål och därtill så måste skytten vara 100% säker på korrekt avstånd, helst då konstaterat via en laseravståndsmätare. 


  En stor fiskmås blir ganska liten på 114 meters avstånd..


Då, med hjälp av ballistiska tabeller och en enorm erfarenhet, då kan det möjligtvis fungera rent praktiskt men det är absolut inget som jag skulle rekommendera eller själv ge mig på att försöka genomföra. Sannolikheten att lyckas är helt enkelt för liten.


Så, givet detta - nu talar vi plötsligt fjädervapen och lilla kaliber 177...!


Fjädervapen har rekyl och detta gör dem svårskjutna och i synnerhet om de har den höga effekt som krävs för att ge flackaste tänkbara projektilbana för ett avstånd över 100 meter. Lilla kaliber 177 har överlag sämre BC än övriga kalibrar och när den väl träffar målet så måste den träffa absolut exakt rätt, det finns inga marginaler med en såpass klen kaliber. Träffzonerna med kaliber 177 är alltså väldigt små, vilket ytterligare försvårar skottet.


Ska man nu öka oddsen så måste man alltså prioritera ett kraftfullt vapen med så lite rekyl som möjligt, vilken skjuter en projektil med så hög BC som möjligt för kalibern. Då gör man ett svårt uppdrag så enkelt det kan bli, relativt talat.


Mitt personliga val hade därför blivit en Diana 54 eller 56 av den enkla anledningen att de är semirekylfria och har rejält med effekt. En D54/56 kan driva iväg en diabol på drygt 10 grains med strax över 900 fps eller runt 20 fpe och detta på ett relativt lättskjutet sätt. Som ammunition så hade jag försökt använda diaboler över 10 gains av typen JSB Exact Heavy, Baracuda Match eller Premiers Heavy.


Detta hade varit mitt personliga val - bortsett ifrån att jag i grunden tycker att hela idén är fullständigt befängd.

Av Johnny Ottosson - Torsdag 18 aug 19:30


"Är Crosmans pipor till P-rod bra?"


  Crosman Marauder Pistol - här varianten "Woods Walker"


Tidigare i veckan så fick jag en fundering som dessutom fick ge rubrik till dagens inlägg. Crosman har ju fått väldigt blandad kritik för sina pipor och sanningen är den att en del pipor har haft så dålig och ojämn kvalité att man har valt att köpa in pipor ifrån utomstående tillverkare för att kunna garantera en bra teknisk egenprecision.


När det gäller kaliber 177 så har man handlat ifrån Lothar-Walther och när det gäller kaliber 25 så har inköpen skett ifrån Green Mountain. Pipor ifrån dessa tillverkare är utan tvekan utomordentligt bra! Kvarstår gör de pipor som Crosman själva producerar och när det handlar om just P-rod så är kaliber 22 det enda kalibervalet varvid man är hänvisad till Crosmans egna pipor.


Jag haft lite olika vapen igenom åren med Crosmans pipor och vissa har levererat bra precision, andra inte. Tyvärr är den bistra sanningen att det blir lite av en chansning och det har gjort att de som verkligen kräver bra precision istället har valt systermodeller med kaliber 177, där man kan få LW-pipor (typ Crosman 1720 i detta fall).


Tittar man på de vapen jag själv har ägt så har precisionen varit klart varierande på Crosmans egna pipor, ingen har dock varit direkt ursel - vill jag vara noga med att framhålla. För jakt efter mindre kråkfåglar, ekorrar och liknande så är den praktiska precisionen som regel fullt tillräcklig vid normal och ansvarsfull luftvapenjakt på rimliga avstånd.


Hade jag då själv vågat köpa en P-rod utifrån detta?


Ja, utan tvekan - om jag skulle ha den för detta ändamål. Skulle jag däremot tävla eller göra något än mer krävande när det gäller den ultimata precisionen så hade jag emellertid valt en LW-pipa i första hand, vilket jag själv gjorde med mitt inköp av 1701.

Av Johnny Ottosson - Onsdag 17 aug 19:30


Mera trä !


  Med lite mera valnöt..


I dessa hektiska skördetider så har jag inte haft så goda möjligheter att pyssla med skytte eller ens Airpang men idag så hittade jag trots allt en lucka för att montera förstocken som anlände tidigare i veckan. Förhoppningsvis så ska jag väl även få tag på en stund att skjuta lite nu framöver också...

Av Johnny Ottosson - Måndag 15 aug 19:30


En svettig Crosman!


  Många moderna Crosman läcker ut en mystisk vätska..


Titt som tätt så dyker frågan upp varför vissa Crosman läcker ut någon form av vätska i närheten av transferporten. En del har gissat på att det handlar om någon form av kondens, andra tror mera på ett läckage av smörjmedel. Jag har själv upplevt fenomenet både på min Challenger och nu också på min 1701p. 


Detta kan även drabba modeller som Discovery och Marauder, i dess olika former, liksom nu även nya Maximus.


Vad som sker är att smörjmedel från hammarhuset läcker ut av den anledningen att fabriken, liksom många andra tillverkare, överdriver smörjningen för att vapnet ska bli så underhållsfritt som möjligt, så länge som möjligt. När vapnet används flitigt och värme utvecklas så svettas helt enkelt hammarhuset ut lite överflödig smörja.


Detta är inte farligt men irriterande och problemen avtar successivt i takt med att allt överflödigt smörjmedel har försvunnit.



Av Johnny Ottosson - Söndag 14 aug 18:00



Dödliga diaboler ?


  Radial formgivning och dramatiska varumärkesnamn har i alla tider sålt diaboler för jaktändamål.


Med anledning av inlägget om råttjakt tidigare så har jag fått en del synpunkter på vilken ammunition som är mest lämpad för ändamålet och naturligtvis frågor om varför jag inte berörde vilka diaboler man bör använda för den här jaktformen.


Skälet till att jag utelämnade ammunitionsrekommendationer är att dessa helt enkelt inte tillför något, det spelar nämligen ingen roll vilka diaboler man använder till den här typen av skytte. 


Saken är den att på såpass korta avstånd där råttjakt inomhus är aktuellt, säg 12-15 meter som längst, så kommer man ofelbart att drabbas av genomslag och detta helt oavsett vilken kul form som diabolen har. Det väsentligaste, det enda väsentliga, som man har att tänka på och förhålla sig till är att man använder den diabol som ger den absolut bästa repetativa praktiska precision i just det unika vapnet på det här specifika avståndet.


Svårare än så är det inte. 


Stansar man två hål rakt igenom ett mål så har man tillfogat så mycket skada som det är möjligt. 


Det finns bara två sätt att öka graden av skada på målet och ingen av dessa sätt har med diabolens utforming att göra, retfullt nog för diaboltillverkarna. Det ena sättet är att öka projektilens diameter igenom att använda en grövre kaliber och det andra sättet är att minska diabolens hastighet igenom att använda en lägre utgångshastighet och därmed få en större energitransfer till målet.


Men uppsvampande diaboler då?


Visst finns det diaboler som är konstruerade för att expandera och visst så expanderar de, men mycket sällan i de fall man skjuter dem mot levande villebråd. För att en projektil ska kunna expandera så måste den möta ett visst motstånd, vilket utvecklar själva expansionen. Detta fungerar helt utmärkt när man skjuter mot tvål, lera, gelatin eller diverse andra medium. Kruxet är att dessa medium som regel är betydligt hårdare i sin struktur än det tilltänkta villebrådet.


  Ballistisk gelatin är roligt och kan visa hur bra diaboler expanderar - i just ballistisk gelatin!


Krutvapenprojektiler kan enkelt expandera eftersom bly är mjukt och anslagsenergin hos en älgstudsare är så enormt många gånger högre än hos ett luftgevär. Ett villebråd lämpligt för normala luftgevär däremot är mjukt och den ringa energin hos luftvapnet räcker helt enkelt inte till för att ge en expansion på ett tillfredställande sätt, möjligtvis undantaget om man träffar i ett ben eller liknande.


Fast jag har minsann sett uppsvampade diaboler hos skjuta djur...?


Jovisst, det ÄR ingen omöjlighet men det kräver specifika förutsättningar, som sällan uppstår. Till att börja med så måste man skilja mellan en äkta uppsvampning och en terminal ballistisk instabilitet, ett fenomen som är betydligt vanligare än äkta uppsvampning. Vid en terminal ballistisk instabilitet så "kantrar" diabolen när den slår in i offret och dess tumlande framfart i målet innebär att energiöverföringen stegras, sårkanalen fläks upp ordentligt och villebrådet faller som regel direkt på platsen. Det som har inträffat är helt enkelt att man har fått en lyckosam snedträff snarare än att projektilen på ett i förväg kalkylerat sätt har expanderat i diameter.


Men tvärsnittsytan är ju större på flatnosdiaboler och diaboler tänkta att expandera...?


Javisst, o dessa kommer att ge en bättre överföring av anslagsenergin. Den praktiska nyttan av detta är dock försumbar - ett genomslag är ett genomslag och stansar man två korrekt placerade hål rakt igenom ett villebråd så faller det, oavsett hur mycket energi man har lyckats transferera.


Var tid har helt enkelt sin typ av trendiga diaboler...


När jag började skjuta i skarven mellan 1970- och 1980-tal så var spetsdiaboler i ropet, de skulle penetrera bättre påstods det. Om de verkligen penetrerade bättre i levande vilt eller inte må fortfarande vara en smula oklart men däremot så sköt de allra flesta av dåtidens luftvapen betydligt sämre med den här typen av diaboler än de vanliga rundnosdiabolerna. Om de nu faktiskt skulle kunna penetrera bättre så var detta sannerligen ingen av de mest eftersträvansvärda egenskaperna hos diabolen.


  Dagens trendiga jaktdiaboler har en mer sofistikerad formgivning.


Idag så är expanderade diaboler populära och inte sällan tillverkade av bimaterial, som regel någon form av plast och en blylegering. Tanken är att få en strömlinjeformad design med god penetration tack vare plastspetsen och därefter så ska den cirkulära kragen av mjukt bly ge en dramatisk expansion - så långt i teorins värld..


Ett mönster som jag kan se är att diaboler som utlovas att ge högre utgångshastighet (oftast eftersom de är extremt lätta) och diaboler som utlovas ge expansion mot levande vilt som regel är betydligt dyrare och avsevärt mer marknadsförda än de vanliga klassiska rundnosdiabolerna som faktiskt träffar där skytten avser.


Sådan kan vår värld vara..

Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

833 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok

Visitors

Följ på Instagram

Airpang på Instagram

https://instagram.com/airpangsweden/

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se