Airpang

Alla inlägg under juli 2016

Av Johnny Ottosson - 31 juli 2016 20:00



"En milstolpe !"


  Daystate Griffin


En gång i tiden när jag pysslade med krutvapen så letade jag efter en gammal pojkdröm, en Winchester bygelrepeter. Eftersom jag ville ha kikarsikte så letade jag efter en lite nyare modell, en så kallad Angle Eject (AE). Den serien av modeller hade ett vinklat utkast så att tomhylsan kastades ut snett uppåt men åt sidan, i alla fall i teorin. Detta skulle då göra det möjligt att använda kikarsikten, till skillnad ifrån de äldre modellerna som bara kastade ut tomhyslan rakt upp (och på kikarsiktet).


När jag höll på att leta efter ett bra ex så snavade jag ständigt över myriader av "commemoratives".


Detta var då diverse "limited edition" varianter som tillverkades till åminnelse av någon hövding hos de amerikanska urinvånarna eller någon annan känd profil ifrån sent amerikanskt 1800-tal. I praktiken så var dessa fabriksskapade "samlarobjekt" tämligen smaklösa skapelser med synnerligen amerikaniserad formgivning - alltså högglanspolerade klarlackade stockar prydda med nitar eller fransar och förgyllda mekaniker med simpelt präglade motiv från cowboy-filmernas värld.


Självklart så hade dessa tingeltangelpyntade versioner inget som helst samlarobjekt och mycket få vapenentusiaster, i alla fall här i Europa, uppskattade dem.


Ett annat fabrikat som gillar samma princip är dessvärre det annars så anrika Daystate. I tid och otid så kommer olika limited editions och nu var det dags för ytterligare en. Daystate har på sin FB-sida den senaste veckan puttat ut mängder med teasers om att de har något riktigt stort på G. En rejäl nyhet! När man sedan närmade sig lanseringsdatumet den sista juli så började man antyda att man skulle återknyta till något som man tillverkade förr i tiden men som inte längre ingick i den nuvarande produktionen.


Givetvis så gick spekulationerna vilda, något helt nytt?


Kanske en ny Huntsman i gammal god anda?


En Daystateversion av Brocock Compatto fast med trästock?


Spänningen var stor..


Så, vad blev det...


Jo, deras första helt mekaniska tävlingsvapen på sisådär 15 år.


That's it!


Man kallar modellen Griffin och berättar stolt att detta är ett helt mekaniskt tävlingsgevär för F/T-HFT och av den anledningen så betingar det hårresande £1500, eller jämnt skägg med en FX Airguns Impact (apropå nyskapande). 


Jag gillar Daystate, de är (ibland) tekniskt nydanande, de bryter ny mark med sin integrerade elektronik men vad man också gör är att man besmutsar sitt varumärke med dessa idiotvarianter av "limited edition". Nä, Daystate känns lite som i en nedåtlutande formkurva just nu. Först de apfula Wolverine C och deras bullpups Renegade/Pulsar men nu också en strid ström av udda "commemoratives", varav Griffin är den senaste i raden.


Än så länge så har vi dock modeller som Huntsman Regal, Air Wolf och Air Ranger men börjar man fasa ut dessa, som det ryktas om, då är det nog bud på att man riskerar att följa efter Theoben ner i backen. För, Daystates är inga billiga vapen - på något sätt. Ska man kunna hålla den prisbilden så gäller inte bara funktion, finish och kvalité utan även en vettig formgivning.


Samt, inga smaklösa commemoratives med högglanspolerad grå laminat och grådassig metallfinish..

ANNONS
Av Johnny Ottosson - 30 juli 2016 18:00



The Shooting Show !


En av mina favoritkanaler på Youtube!


En gång i tiden när jag började skjuta i en lite större omfattning så fick den som ville se rörliga bilder om luftskytte beställa och betala för VHS-kassetter som man beställde hemskickat från England via talonger i tidningarna Airgun World och Airgunner. Kvalitén, både den tekniska och den journalistiska var ofta närmast pinsamt usel och en del kassetter var i princip oediterade, vilket i och för sig på många sätt kunde vara lite roande.


Idag, tack vare Internet, så är utbudet och konkurrensen en helt annan vilket har gjort att vi numera har tillgång till bra program om luftskytte helt gratis online med en kvalité som ligger ljusår över vad man fick uppleva för 30 år sedan. En av de kanaler som jag brukar bevaka är The Airgun Show som ligger på en kanal som man kallar "theshootingshow" och den är synnerligen välgjord likväl som underhållande.


Rekommenderas varmt!

ANNONS
Av Johnny Ottosson - 29 juli 2016 15:00



Jakten på 10.50 joule....(eller mera!)


  Här är 25 skott över uppmätta 30 meter.


Något som ständigt diskuteras är behovet av hög effekt, även i de fall då effekten inte kan eller ens bör vara speciellt hög. Jag hade en fantast som ringde mig och klagade över att hans HW30S bara gav drygt 9 joule och inte drygt 10 joule, som han hade hoppats. Han saknade alltså nästan en hel joule enligt sina beräkningar och kände sig närmast förtvivlad över detta.


Just effekten (eller bristen på densamma) är ibland en källa till irritation och frustration, om ett vapen ska göra 199 mps eller 10 joule så får den banne mig inte göra 193 mps eller 9.15 joule eftersom då måste det ju naturligtvis vara ett fel på den, eller hur?


  De första fem skotten tog märkbart lågt, fylltrycket var något högt...


Faktum är emellertid att effekten spelar betydligt mindre roll för den praktiska precisionen än vad de flesta entusiaster tenderar till att tro. Vi har tidigare sett här på bloggen att desto kortare avstånd som man skjuter över, desto fler (användbara/bra) skott får man på fyllningen och samma förhållande gäller också med effekten. Ju kortare avstånd man skjuter över, desto mindre betydelsfull blir vapnets effekt.


Om man exempelvis förfogar över en skjutplats med en längd på 30 meter så klarar man sig utmärkt med blott 7.50 joule, förutsatt att vinden är högst måttlig eller helst obefintlig. Den som alltid skjuter såpass kort har alltså i praktiken ingen nytta av en högre effekt, även om densamma ändå ligger inom den licensfria ramen. Skjuter man däremot över längre avstånd så kan man behöva mera effekt och då är det viktigt att känna till det faktum att man bara vinner lite mera längd för ganska mycket mera effekt.


Kort sagt så är effekten inte speciellt viktig och än mindre så på kortare avstånd.


  Cherrypicking !


Själv så sköt jag över 30 meter med mina 6 fpe (ungefär knappa 8 joule) en ljus och stilla sommarkväll nu i veckan. Resultatet av dessa 35 skott kan man se här ovan. Först 10 skott på en singeltavla och därefter 25 skott med fem vardera på en 5-ringad tavla. Jag kan ärligt talat inte påstå att jag hade presterat bättre med 2 ytterligare joule och rent subjektivt sett så saknade jag sannerligen inte mera effekt.

Av Johnny Ottosson - 28 juli 2016 17:00



Dubbla köttätare !  


  Stor och kraftfull...


BSA är kanske det fabrikat som är mest känt för att återanvända gamla namn och då tänker jag exempelvis på Gold Star (endera ett fjädermagasingevär eller ett PCP för HFT) och Scorpion (antingen en fjäderpistol eller ett PCP från Hornet-serien). Naturligtvis så är ett bra namn värdefullt men risken för förväxling förekommer alltid, något som köparen i England av en pipa till sin Scorpion fick erfara då han fick en synnerligen kort pipa till sitt PCP.


Ett helt färskt exempel på dubbelnamn är Hatsan som i våras lanserade sin jättelika fjäderbössa med kaliber 30 (!) som man kallade Carnivore och som nu har fått sällskap av ett likaledes gigantiskt PCP med kaliber .35 som också heter just Carnivore.


Den nya skapelsen är baserad på BT-65s mekanik men ett halvnummer större med en totallängd på imponerande (skrämmande?) – 50 tum, alltså 126 cm! Vikten är inte heller något som blir lätt att förbigå, på vågen så väger den in vid 4200 gram – ungefär som en stor fjäderbössa!


Lyckligtvis så är modellen utrustad med rembyglar och picatinnyskena (enbart syntetstocken) under förstocken för en bipod, något som säkert blir mycket uppskattat. Troligtvis så är detta inget PCP som man bara slänger med sig under en improviserad långpromenad runt sina jaktmarker.


Fördelen med modellen, om man då vänder på myntet, är rejält med effekt – Hatsan uppger 95 fpe samt en utgångshastighet på 730 fps! Pipan är denna gång tillverkad i Tyskland (Lothar-Walther?) samt 23 tum lång och försedd med en rejäl shroud. Kalibern innebär att modellen får ett 6-skotts magasin och den 255 cc stora tuben bör räcka till tiotalet skott på en fyllning från blott 200 Bar, Hatsan själva uppger 2 magasin.


En bra detalj är att man också kan välja modellen med stock av (turkisk) valnöt liksom om man önskar har repeterhandtaget längst bak på lådan eller på sidan av densamma.

Av Johnny Ottosson - 27 juli 2016 16:30


Risken för haveri..


  Det finns etablerade tillverkare och så finns de hemmabyggen, inte minst i tredje världen..


Igår så talade jag om de två största trösklarna som jag ser för ett nytt förvärv av ett luftvapen i allmänhet och ett PCP i synnerhet av någon ny intressent till vår hobby. En läsare hade då vänligheten att påpeka ytterligare en tröskel, som faktiskt inte alls ska underskattas, nämligen den befarade ömtåligheten hos i synnerhet PCP, liksom deras förväntade servicebehov med tillika kostnader och därtill hörande omständigheter.


Till att börja med så är detta i allra högsta grad avhängt på om man köper vapnet nytt eller begagnat, detta mot bakgrunden att de absolut största felkällan till driftstörningar är ägarens agerande. Visst kan ett begagnat vapen vara välskött av en kunnig och försiktig tidigare ägare men det kan lika väl ha hanterats av en ren klåpare utan djupare kunskap om just då PCP.


Är man nybörjare till PCP och känner sig osäker, köp då i första hand nytt av en seriös handlare. Kolla på en erkänt bra modell som exempelvis S200 (från 4990 kr) hos Hurricane, det behöver inte vara dyrare att hitta ett bra PCP till rimligt pris. Skulle något hända så har man för det första garanti och för det andra så har man en handlare bakom sig som inte bara skickar vapnet vidare till tredje hand för åtgärd utan som faktiskt skruvar själv och vet vad som är fram och bak på ett PCP. Detta gör att en eventuell reklamation kommer att hanteras snabbare och med mindre strul än om man exempelvis köper hos en stor sportkedja där ingen tar ansvar och någon okänd på en annan ort kommer att få försöka lösa problemet efter bästa förmåga.


Min erfarenhet är nämligen den att om ett PCP strular så inträffar detta endera mycket tidigt i användningen eller – inte alls. Detta då av naturliga skäl så att säga, mekar ägaren själv så kan självfallet problem uppstå när och var som helst. När man har direktproblem med ett nytt vapen så handlar det ofta om en packning som har blivit klämd eller inte korrekt åtdragen alternativt någon annan komponent som rent utsagt är felmonterad. Symptom brukar vara luftläckage eller att något kärvar.


Till det mer farliga men lyckligtvis ovanliga felen är problem med avtryckarsystemen då ett skott i värsta fall kan gå när man precis har laddat men ännu inte hunnit nudda avtryckaren eller då skottet avlossas vid en annan tidpunkt än då skytten avser. Som regel så har montören då ställt avtrycket för lätt eller klämt/felmonterat en fjäder inuti avtrycket, jag har faktiskt upplevt båda delarna.


Så, den första tiden är känsligast.


När man sedan har skjutit några tusen skott och då ett par veckors användning har förflutit så är det ytterst sällan att någon oväntat tillverkningsrelaterat fel uppstår utan då övergår sannolikheten när ett problem uppenbarar sig istället till att ägaren själv har gjort något dumt. Det vanligaste då, förutom klumpiga trimningsförsök, är att man har iakttagit bristande hygien vid fyllningen av vapnet.


Att inte täcka över fyllningsnippeln på fyllkällan utan bara låta den ligga öppen och fullt exponerad för damm, sand eller andra stoftpartiklar är som att be om driftstörningar!


Till många moderna kopplingar (typ Foster) så finns det speciella täckhattar att köpa för småpengar, vilka rekommenderas varmt. En annan lösning och i synnerhet så om man har den äldre typen av plugin-nipplar, typ som till Cyclone-serien, är att man sveper dessa nipplar i en lite plastpåse eller liknande. Det är lätt gjort och man kommer definitivt att ångra sig om man inte gör det den dagen då bössan bara tokpyser vid fyllningen eftersom någon liten partikel stör ventilfunktionen.


I övrigt så ÄR faktiskt PCP synnerligen driftsäkra. Rörliga delar som magasinförare, o-ringar runt magasin eller på matarpinnar ska smörjas med korrekta smörjmedel i måttliga mängder så att de inte går torra, tröga eller börjar kärva men detta är ungefär allt. Det som möjligen kan överraska en del nya entusiaster är att vapen kan rosta, men det är egentligen inte så egendomligt om man tänker efter. Blåneringen är en tämligen usel ytbehandlingsmetod och idag är många vana vid material som aluminium och olika plaster vilka överhuvudtaget inte eller i alla fall i en mycket ringa omfattning korroderar. Det område som främst drabbas är naturligtvis pipan och diverse skruvförband så av den anledningen så bör blånerade ytor alltid hållas väl fuktade med vapenolja eller fett.


Även trästockar kan vara känsliga för fukt så vill man minska risken för underhållsbehov så rekommenderas varmt dagens moderna syntetstockar, vilka dessutom numera också känns riktigt trevliga och solida jämfört med de tidigare decenniernas motsvarigheter av billig och ihålig hårdplast. Slutligen så finns det en fundering som ofta uppkommer i samband med underhåll – hur ska man göra med pipan?


När det gäller pipan så finns det två dominerande skolor, de som gör rent ofta och de som aldrig gör rent. Själv så tillhör jag båda! Alltså, ha koll på hur ditt vapen presterar och börjar det prestera en sämre teknisk egenprecision, då finns det möjligtvis ett behov av rengöring. En ”förebyggande” rengöring är jag själv mycket skeptisk till. Personligen så gör jag rent pipan som en första problemlösande åtgärd om vapnet har börjat sprida av en anledning som jag inte av ett annat skäl kan förklara. Gör jag rent så använder jag endera draglappar (notera, de ska vara avsedda för ändamålet), stadigt förankrade i en rejäl fiskelina eller med hjälp av rengöringsprojektiler, de så kallade ”mustampongerna”. Oftast så kör jag tampongerna hos 177 och draglappar hos det grövre kalibrarna. I övrigt så rör jag inte pipan, om vapnet skjuter bra.


Ett lämpligt ledord för all hantering av PCP är nämligen att om det inte är uppenbart trasigt så gör man alltid bäst att inte mixtra med det själv - då brukar sakerna fungera som bäst i långa loppet.

Av Johnny Ottosson - 26 juli 2016 16:30



Frihet och enkelhet!


En Ecoride Shortcut  


Som jag tidigare nämnde så har jag tillbringat en del av den senaste tiden på två hjul och börjat pendla in till jobbet via el cykel varje dag – summa tre timmar i ensamhet som ger god tid för reflektion över tillvaron under 60 km cykelbanor och småvägar.


Just elcykeln är ett intressant fordon på flera sätt och parallerna är många med luftvapnen.


Båda har höga initialkostnader (förbluffande höga för en utomstående!) men de löpande driftskostnaderna blir däremot angenämt låga. Många upplevelser är likartade - man färdas tyst och miljövänligt på ett sätt som är relativt säkert både för en själv och för omgivningen utan att störa någon. Prestandan är förvisso anspråkslös men användbarheten kan vara helt enorm för rätt situation.


Precis som för luftvapen så blir man också betraktad som tämligen udda. Liksom att krutvapenskyttar ibland ser snett på luftfantaster så betraktar motorcyklisterna dessa elcyklar som närmast leksaker. De cyklister i slimmad lycra med tillhörande snordyr utrustning och som har stora ambitioner för sitt cyklande har också dessa en närmast nedlåtande syn på elcykeln, ungefär som luftskyttar på 10 M Int tenderar att se ner på oss vanliga hobbyskyttar.


För - det är nämligen också precis så med våra luftvapen - vilket vi som redan är fast ibland missar; det finns ett par stora trösklar att våga forcera innan man kan kliva in till den nya världen.


Till att börja med så har vi prisbilden.


Ingångskostnaderna är som sagt höga, man måste våga satsa för att ha en fair möjlighet att pröva. För ett PCP så måste man räkna med minst 10.000 kr för ett bra startpaket och i frågan om fjädervapen så handlar det om ungefär halva summan – mycket pengar även detta, räknat på nya saker. Det är ju nämligen så att om man prövar med en billig (läs usel) utrustning så är sannolikheten dessvärre stor att man aldrig kommer vidare, man ledsnar helt enkelt innan man har fått uppleva de mervärde som just verksamheten erbjuder. Av den anledningen så måste man våga chansa lite samtidigt som vi andra måste försöka hjälpa till att styra bort nytillkomna ifrån de mängder av skräp som florerar i de lägre prisklasserna - åter igen så tänker jag på det test av instegsvapen som presenterades i det nu aktuella numret av Vapentidningen.


Nästa tröskel är sin egen mindset.


Vi är präglade till att värdesätta vissa egenskaper och en del av dessa intryck måste man kunna bortse ifrån för att ha en möjlighet att hitta de verkliga värden som erbjuds. Åter igen så hittar jag stora likheter mellan elcykeln och luftvapnet, båda produktgrupperna attraherar tekniskt intresserade människor som raskt börjar med att ställa sig frågan om hur man höjer effekten! För ett luftvapen så gäller ju 10 joule och för en elcykel så gäller 250W, vilket i båda fallen instinktivt uppfattas som ”lite” – i alla fall ända till dess att man själv blir vådaskjuten med ”bara” 10 joule eller då man jämför hur många Watt ens egen kropp kan förmå att generera.


Då är inte dessa värden marginella längre...


Ännu en gång så kan man se likheter och denna gång i begränsningarna - hur mycket man än grovtrimmar så får man svårt att skapa en vettig motorcykel av en elcykel lika lite som man kan få ut användbar funktion likvärdig ett krutvapen ur sitt luftgevär. Trots detta så kvarstår detta fruktlösa effektfokus, precis som en gäckande graal.


Istället för att räkna joule och mäta projektilbanor så är luftvapen helt enkelt främst en fråga om frihet!


Det är enkelhet, det är försumbara löpande kostnader och det är en stor anspråkslöshet. Just denna anspråkslöshet och dess diskretionen är själva styrkan, man måste bara se den. För den som har färdats miltals till skjutbanor för att sedan stå i kö med inavlade kufar i väntan av att få lägga 10-15 skott á 20 kr smällen så är radhustomtens luftvapenskytte en sann befrielse.


Man skjuter precis när man vill, man skjuter billigt och man skjuter utan att störa eller oroa någon samt - dessutom, man gör det på ett miljövänligt och hållbart sätt inför framtiden! Det är en skytteform som är värd att satsa på och investera i då snaran runt krutvapenskyttarnas halsar dras åt mer och mer.


De saker, både vapen- och fordonstyper, som är totalekonomiska, miljövänliga, störningsfria och inte minst säkra är de som kommer att möta minst inskränkningar i framtiden. Där finns den rena kraften hos dessa saker, inte i en hög effekt eller i en önskan att imitera något som dessa företeelser i grunden inte är tänkta att vara.

Av Johnny Ottosson - 25 juli 2016 05:00


Del två från HAM

  Mycket vapen och stor skjutglädje för lite pengar har alltid karaktäriserat QB-serien!


Äntligen så har del två av HAMs test på QB-78 landat online och länk till detta eminenta inlägg följer här nedan. Idag är den sista dagen på semestern för min del denna gång och nu har barnen lämnat huset efter två minst sagt intensiva veckor. Bortsett ifrån detta så har jag också skaffat mig en hipstermoppe (elcykel) så det har varit en del att greja med också på den fronten, även detta taget ifrån min ringa egentid. Av den anledningen så har det inte blivit så mycket varken skjutet eller skrivit den senaste tiden, något som jag hoppas kommer att bli bättre framöver när allt åter landar i sina vanliga rutiner.


Ute i hyllorna ligger även ett nytt nummer av tidskriften Vapentidningen där man glädjande nog för en gångs skull tar upp luftvapen, dessvärre fyra stycken plastbössor från diverse lågpristillverkare runt 2000 kr. Märkligt nog så har man inte tagit med varken HW25 eller HW30S, vilka båda passar inom denna priskategori och som givetvis hade skjutit skjortan av Stoeger, Gamo och allt vad man i övrigt framhåller i detta nummer.


I ett sådant läge så uppstår lite frågan om varför man skriver?


Om man ska göra en marknadssondering så borde man ju rimligtvis försöka få fram de vapen som säljer mycket och där det ingår även ett riktigt bra och ett påtagligt sämre vapen för att man på ett pedagogiskt sätt ska kunna påvisa skillnaderna däremellan och kunna vägvisa den nye entusiasten till ett bra val.


Att hålla fram fyra i princip likvärdiga vapen i det sämre startfältet känns inte som en bra grogrund för att skapa fler fantaster till sin hobby. Ingen blir ju road av eller fast för någonting om man får bekanta sig med detta igenom en utrustning som är dålig eller i bästa fall tveksam.


För, trots allt, det finns ju faktiskt riktigt bra vapen för riktigt små pengar (1200 kr o uppåt) och ett exempel på detta är då QB-serien som HAM så förtjänstfullt har presenterat.


http://hardairmagazine.com/reviews/beeman-qb78-deluxe-best-worlds-part-two/

Av Johnny Ottosson - 22 juli 2016 17:00



Compatto på svensk mark !


  Om 3-4 veckor så kommer Hurricane att kunna leverera Compatto över disk.


Brococks senaste nyskapelse Compatto, byggd på Daystate-teknik, kommer nu till sist även hit till Sverige tack vare Hurricanes försorg. Inledningsvis så kommer den att finnas som fullpower med kaliber 22 och med en prislapp på ca 8000 kr. Dags att söka licensen för den hugade spekulanten!

Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

860 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok

Visitors

Följ på Instagram

Airpang på Instagram

https://instagram.com/airpangsweden/

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se