Strålande sikte!

Litet men välbyggt!

En mycket positiv överraskning med mitt 2240-projekt var det sikte för LPA som jag köpte för bygget. Detta var en förvisso dyr men synnerligen utsökt konstruktion med många genomtänkta lösningar, som jag tänkte berätta lite om idag. Själva konstruktionen är helt i metall och välbyggd, monteringen mot kilbasens tvärspår sker med hjälp av två små 1.50 mm insex stoppskruvar som pressar siktet uppåt, varpå det hålls fast av vinklarna i tvärspåret. Siktet kan därför enkelt flyttas i sidled för större justeringar - vilka normalt inte ska behövas.

Bredvid dessa två små skruvhål så finns det en större spårskruv som man justerar siktet uppåt och nedåt, med distinkta klick för varje steg. Vill man komma åt att lossa eller dra åt siktet så måste man emellerid först ställa siktet i dess bottenläge med den större spårskruven. Här är de distinkta klicken också väldigt praktiska för att kunna komma tillbaka till exakt rätt position efteråt.

Enkel och tydlig justering i sidled.

På sidan av siktet så finns ytterligare en spårskruv, om än lite mindre. Med den så finställer man siktet åt höger eller vänster, även här med samma distinkta klick. Till siktet så medföljer perfekt passande verktyg. Graden av justering kan lätt avläsas ovanpå siktet med hjälp av vita streck.

Från skyttens perspektiv.

På varje sida om siktskåran så finns det 2 vita punkter som underlättar man man riktar mot mörka mål. Siktskåran är relativt bred och det gör det enkelt att fånga in kornsiktet precis i siktlinjen. Trots detta så är inte siktet så högt att det blir uppstickande på ett störande sätt.

Kornsiktet från 1701 kan vändas 90 grader för bred eller smal stolpe, den breda passade bäst här.

När jag monterade allt så kunde jag dock konstatera att kornsiktet var för högt. Detta beror på att 1701 har en mycket högre höjd mellan kilbasen och pipan än vad som är fallet för 13/22XX-serien. Lösningen blev då att kapa kornsiktet med en dremel och nu överväger jag att dessutom måla det i en kontrastfärg. Vi får se hur det blir med detta.

Alltid kul att bygga lite...

Precis som Ruger 1022 så är halva nöjet med 2240 att bygga den som man själv önskar.

Själv så kom jag över en 2240 för några år sedan i perfekt oskruvat originalskick för 500 kr och eftersom jag har en del delar över från min 1701 Silhouette-pistol som numera är ombyggd till bullpup så tänkte jag återanvända så mycket delar som möjligt som blev över från den till att skapa ett eget litet 2240-bygge - med alla delar i vapnet tillverkade utav metall eller trä/gummi.

Det bakre riktmedlet blev ett LPA.

Ovanifrån räknat så använder jag en lång metallbreech för att få en stabil infästning av pipan. Den här breechen ger också fäste för ett LPA-MIM fullt justerbart sikte baktill. Just detta sikte är relativt dyrt med en prislapp mellan 6-900 kr och jag köpte mitt från Tyskland via Sportwaffen-Schneider. Trots en viss ångest för prislappen så måste jag faktiskt erkänna att finishen och passformen är helt enkelt enastående, liksom naturligtvis även funktionen. 

Som kornsikte så använder jag enheten från 1701p, den har ett en löstagbar kornspets som kan vinklas 90 grader beroende om man vill ha en bred eller smal spets i kombination med siktet.

Kornsikte från 1701 passade helt perfekt.

Cylindern blir en eftermarknadsmodell ifrån Alliance Hobby så att jag får bättre finish samt slipper rollmarken med all ful text som stansas in från fabrik med upplysningar om att man exempelvis kan beställa en instruktionsbok vid behov etc. Just Alliance Hobby i Ohio har tyvärr ett lite varierande gott rykte på sin verksamhet så att handla där kan vara lite av en chansning. Tidigare så har det alltid fungerat jättebra för min egen del - men inte denna gång.

Den beställda tuben för $24 som skulle vara smooth glossy black visade sig i verkligheten vara en lätt avsvarvad originaltub utan någon som helst yttre finish....*suck*

Med tanke på fraktkostnader och tidsåtgång så är det inte värt att krångla med saken så istället skickade jag tuben ner till den gode Sverker för blånering i hans regi. Ta dock lärdom av detta, handlar ni från Alliance Hobby så kan allt gå bra, men det kan också strula - det är inte som att shoppa från Hurricane etc. Kolla hans recensioner på nätet för mer referenser om hur kunder uppfattar hans verksamhet.

Innehållet i cylindern och själva drivkällan blir emellertid helt original förutom 4 varv kapad hammarfjäder.

Pistolgreppet för 1701 har öppning för justering av ingrepp samt overtravelstop.

Nedantill så har vi pistolgreppet från 1701 men avtryckarmekanismen passar inte mellan 1701 och 2240 så där får man skapa en egen hybridlösning. Då jag kör hammaren från 2240 så måste jag även välja ett upphak (sear) från samma modell. Den kan dock kombineras med avtryckaren från 1701, vilket ger justerbarhet för ingreppet. Det bättre pistolgreppet från 1701 ger också overtravelstop samt ett hål i stommen för justering av avtryckarens ingrepp utifrån.

Som en extra detalj till helheten så blev även säkringen av metall, istället för plast, dessutom så byttes alla externa spårskruvar mot insex i rostfritt. Den slutliga kronan på verket blev handtagsplattor av ädelträ. Den enda detaljen som nu återstår i plast är locket till avtryckarmekanismen. Dessa finns faktiskt också i metall men kostar ett antal hundralappar samtidigt som den ändå till 100 procent döljs av handtagsplattorna och därmed inte syns utifrån vapnet. Framtiden får visa om jag känner mig sugen på att byta även denna. 

Att bygga såhär kostar naturligtvis en hel del pengar men eftersom mycket av delarna ändå låg som överblivna från min 1701 så landade de extra komponenterna totalt på ca 1500 kr + vapnets 500 kr. 

Crosmans fantastiska lilla 2240!

En helt modern 2240 som idag 221101 kan köpas för $79 i USA eller 1295 kr på Röda Stjärnan, GBG.

Med en historia som spänner sig tillbaka nästan 70 år så har Crosmans Co2-pistoler blivit en lika solid del av amerikansk vapenkultur som exempelvis ikonen Ruger 1022. Vad många kanske inte vet är att trots den slående likheten mellan den ursprungliga 150 och dagens 2240 så finns det mycket betydande skillnader mellan dem, inte minst på grund av det stora uppehåll i produktionen som ägde rum 1969 till 1999.

Den ursprungliga modell 150 tillverkades mellan 1954 fram till just 1968 och produktionen blev inte uppdagen igen förens 1999 när den förbättrade efterföljaren 2240 lanserades. Även om 150 samt versionen med kaliber 177, modell 157, sålde bra så var det ingenting mot den succé som skapades av 2240 och alla dess moderna versioner.

Crosman sålde gärna kompletta satser med tillbehör samlade redan på 1950-talet.

Både 150 och 2240 är ju lite udda igenom sin kaliber 22 liksom att de inte egentligen är tillräckligt bra för att duga till tävlingsändamål. De är snarare att betrakta som plinkers eller hobbypistoler för rekreativt skytte. Rent affärsmässigt sett så hade de också fördelen att de bar en hel infrastruktur av tillbehör som krävde kontinuerliga inköp under användningen, främst då Co2-patroner. Dessa numera marknadsdominerande och välbekanta små behållare för 12 gram kolsyra skapades faktiskt inte av Crosman men populariserades utav dem under sitt eget varumärke "Powerlet".

Det finns flera olika Co2-patroner, här 8, 12 och 16 gram.

TIll skillnad från andra Co2-behållare på marknaden, för exempelvis drycker och liknande, så var de större med 12 gram istället för de då vanligare och mindre enheterna på 8 gram och hade dessutom en lite skvätt olja i sig för att säkerställa en fräschör för packningarna inuti vapnet - något som av naturliga skäl saknades i patroner för drycker. För säkerhets skull så kunde emellertid också gamla 8 grams patroner användas med hjälp av en speciell Crosman adapter.

Den lilla trevliga satsen från annonsen ovan i vekligheten.

Numera så är 12 gram Co2-patroner närmast en världsstandard för allt i hobbyvapenväg som drivs med kolsyra och man kan hitta dem under mängder med varumärken över hela världen, många sämre men också ett flertal bättre än Crosmans egen tillverkning. Själv så brukar jag köpa mina från Röda Stjärnan i Göteborg som tar mellan 4 och 9 kr per patron beroende på om man köper 500 stycken för 2000 kr eller en enda för just - 9 kr.

Räknar man lite på den hela så kan jag notera att mitt senaste inköp var 100 st Co2-patroner för 500 kr vilket innebär 5 kr per styck (o dessutom fraktfritt), vilket räcker till 60 skott vardera. Det betyder 6000 skott för 500 kr eller 500/6000 = 8.3 öre per skott alternativt 12 skott för 1 krona.

Det kanske är dyrare i långa loppet än ett PCP men det är ändå inte jättedyrt i pengar räknat, tyvärr så har ju Co2 lite av ett dåligt rykte för att vara dyrt i drift och dessutom att vapnen ofta läcker - så behöver alltså inte alltid vara fallet.

En kort film som visar hur Co2-patroner tillverkas.

Tittar man sedan under skalet på 150 och 2240 så finns det en hel del tekniska skillnader, uteslutande till fördel för den sistnämnda, även om mängden plast på dagens vapen mest är ett resultat av ökad lönsamhet för tillverkaren och rationellare produktion. Själva drivlinan däremot och inte minst packningarna är avsevärt bättre på 2240 än 150.

Med rötterna hos modell 150 presenterad 1954 så är 2240 minst sagt anrik.

Mycket på 2240 är alltså plast numera, nästan hela den övre delen på vapnet med siktet och kornsiktet liksom hela huset för pipinfästningen och repeterhandtaget. Nedantill så är handtagsplattorna av plast, liksom säkringen och locket på pistolstommens högra sida. Av metall är själva pistolhandtagets stomme, tuben, pipan samt pipbandet och skruvlocket för tuben liksom avtryckaren. Givetvis så är även ventilsystemet och avtryckarmekaniken av metall och dessutom repeterhandtaget.

Crosman 2240 är en oerhört simpel och självförklarande konstruktion som är enkel att förstå rent instinktivt.

Precis som många historiska vapen som STEN kulsprutepistol och BSAs luftgevär Meteor så är Crosman 2240 en produkt skapad av en långt gången och förfinad produktionsteknik. Ursprunget är ju modell 150, vilket blir väldigt tydligt när man kolla på pistolgreppet men mekaniken är förenklad på många sätt, exempelvis så anspänner man hammarfjädern samtidigt som man öppnar för att ladda en diabol. På modell 150 så är detta två rörelser och anspänningen av hammarfjädern är en betydligt mer komplicerad konstruktion med 2 olika effektlägen valbara.

En modern 2240 har bara 4 packningar.

Tittar vi på själva drivlinan så finns det enbart 4 packningar, en till matarpinnen, en till transferporten, en mellan spetsen på kolsyrepatronen och slutligen en mellan de två halvorna av själva ventilen. Ju färre tätningar och tillförande tätningsytor, desto mindre blir ju risken för att något ska läcka. Köper man en komplett packningssats så får man nu i slutet av 2022 betala någonstans mellan 80-150 kr, beroende på var man köper dem.

Vilken prestanda kan man då räkna med från en fabriksny 2240?

Ett problem med modellen är att den tyvärr levereras lite topptrimmad för att ge så hög effekt som möjligt.

Tyvärr så är en helt 100 procent original 2240 ingen höjdare.

Som vi kan se av en mätning på ett helt original vapen så erhåller man blott 12 skott på mitt exemplar med en spridning av 31 fps. Den här mätningen är gjord med 15.89 grains JSB Exact och vid 406 fps genomsnitt så innebär det 124 mps eller 7.85 joule E0. Att skjuta med den inställningen innebär ett stort slöseri med Co2 och ett otrevligt högt skottljud.

Exakt samma vapen men med 4 bortklippta på hammarfjädern - i övrigt helt identiskt.

Ett av de bästa och billigaste sätt att förbättra 2240 är att klippa bort 4 varv av hammarfjädern! Om man gör det så får man ett mycket tystare vapen som ger avsevärt fler skott på fyllningen till en mindre spridning och det till priset av relativt måttlig mängd förlorad anslagsenergi. Nu är den här andra mätningen gjord med JSB RS som i kaliber 22 bär en vikt på 13.43 grains. Utfallet blev 60 fina skott (ett någonstans i mitten ovan missades att registreras) inom en spridning på bara 16 fps. Eftersom projektilen är avsevärt lättare så blev naturligtvis anslagsenergin lägre, trots samma utgångshastighet i genomsnitt - 6.67 joule.

Man kan alltså säga att man förlorar ungefär 1 joule men man vinner i gengäld halva spridningen och 5 gånger så många skott!

Här ser vi kurvan för 100 procent original

Här ser vi kurvan för 100 procent original - med 4 varv kapade på hammarfjädern.

Den här modifikationen är mycket enkel att göra. Man lossar en skruv ovanifrån igenom plasthuset till repeterhandtaget, samma skruv som håller siktet samtidigt som man lossar den bakre skruven till pistolhandtaget. När detta är gjort så hoppar bakstycket till hammarhuset loss och man kan enkelt peta ur hammarfjädern och kapa bort 4 varv med en avbitartång. Monteringen är omvänd och modifikationen kostar naturligtvis ingenting.

Med JSB RS så får man en fin projektilbana.

När drivkällan är modifierad med den kapade fjädern så får man från genomsnittshastigheten av 124 mps en projektilbana som i tabellen ovan. Den innebär att man accepterar en projektilbana som avviker maximalt 2 cm i höjdled så kan man hålla rakt på hela vägen mellan 5 till 20 meter!

Trots bara 6.67 joule och den stora kaliber 22 så är alltså projektilbanan ingalunda oanvändbar.

Vi talar alltså om halva höjden av en tändsticka i avvikelse när man håller rakt på mellan 5 till 20 meter!

En utmärkt recension på 2240 från Andy på AAR on Air.

Avslutningsvis: om någon undrar över hur man framställer Co2 och i synnerhet förr i tiden när man inte hade Powerlets eller en Co2 på trycktankar så gjorde man på följande sätt, vilket gav grunden till de första Co2-vapnen på 1800-talet:

Ett enkelt och genialt sätt att framställa Co2.

Själv så håller jag faktiskt på att bygga lite runt min egen 2240 så en rapport om detta kommer också framöver.  

Slut i Suburbia!

Nu går resan till ett nytt boende och en fin ostörd egen tomt.

Till sist så är det dags att lämna Ucklum och min nuvarande lägenhet som jag har innehaft under exakt 10 år på månaden. På grund av min pappas tragiska frånfälle i somras så har det äntligen blivit rätt tillfälle i livet att åter igen bli husägare och få tillgång till en stor egen tomt utanför detaljplanerat område. Ånyo så går dessutom färden till Ödsmål efter detta decennium på andra sidan Stenungssund.

Efter separationen från mina barns mamma så sålde vi vårt gemensamma hus i Ödsmål och jag köpte en lägenhet i Ucklum. Min pappa som hade blivit ensam efter mammas bortgång samma år skaffade också en lägenhet i samma område och det första åren så var han en stor tillgång som barnvakt när mina barn var små.

De senaste åren så blev det tvärtom, pappa behövde allt mer hjälp samtidigt som barnen blev mer och mer självständiga. Nu har ungarna körkort och grabben tillbringar sin mesta tid på I17 Uddevalla så behovet av ett boende i närheten av deras mammas bostad har blivit närmast obetydligt. 

När sedan pappa lämnade oss så fanns det inte heller något som band oss till just Ucklum längre.

Jag har förvisso trivts bra i min bostadsrättsförening, även under den sista halvan när jag satt som ordförande, men på sista raden så kostar boendet 6000 kr i månadsavgift samt ytterligare 2000 kr för elektricitet, dessutom så har jag haft alldeles för lite ytor till skyttehobbyn samtidigt som jag alltid har haft grannar nära att ta hänsyn till.

Nu har vi till sist köpt ett litet hus på 43 kvm där den tidigare ägaren redovisade en månadskostnad på under 2000 kr inklusive elektricitet vilket gör en kostnadsskillnad på över 70.000 kr per år eller 700.000 kr för ett  decennium. Till huset hör också 1900 kvm tomt utan några grannar i skottriktningen, vilkens gräns avslutas av en liten bäck och ett berg - helt perfekt!

Här kan man se fastigheten som 413 till höger, bortom bäcken finns ett stort berg.

Mer perfekt än så går inte att hitta för vår hobby! Om man kikar på kartan ovan så kan man se avstånden. Huset är precis 10 meter långt och det högre övre hörnet är precis 40 meter bort, innan berget tar vid i en bananform runt hörnet, ca 10 meter till höger om tomtens lilla bäck. Det rum som finns innanför nedre högra hörnet kommer att utgöra min skjutplats inomhus. För de riktigt fina dagarna så finns även en rejäl altan med lagom glest staket för att kunna sticka ut en pipa.

Huset ligger längst in på en liten grusväg och närmaste granne bor tydligen ytterst sporadiskt i sitt hus, framför huset finns en vändplan eftersom det blir längst in på en återvänds väg. Hela området badar i ett ymnig vegetation sommartid (eller kopiösa mängder löv nu på senhösten), så huset är inte helt lätt att hitta trots att det bara finns mindre än 4 km ifrån centrala Stenungssund. 

Nu på vintern så ska jag dock tillbringa kvällarna framför en öppen brasa under de mörka vardagarna.

Nu står närmast en badrumsrenovering och lite småfix på agendan så någon gång i slutet av januari så kommer flytten, vilken naturligtvis kommer att bli lite omständig då vi flyttar från 93 till 43 kvm men någon gång från mitten eller slutet av februari så kommer allt att vara färdigt.

Då väntar en riktigt härlig vår!