En ung entusiast och en gammal bössa!

Här är min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 - rätt så original ännu..

Ibland blir jag kontaktad av entusiaster som vill prata luftgevär, vilket alltid är lika trevligt. Det händer kanske inte så ofta numera eftersom jag det finns så många bättre former av information än en gammal gubbe i Ucklum men när det väl inträffar så är det som regel ganska trivsamt.

Hursomhelst...

En kille ringde, mycket trevlig, och hade lite funderingar runt ett bra luftgevär till lågt pris. Han hade hört mycket gott om HW30S och övervägde därför ett sådant. Jag kunde bara bifalla hans analyser och den information han tidigare hade hittat själv, han var helt enkelt på rätt väg. Han ville målskjuta lite på sina förändrars lantställe, där fanns en gammal Diana som han gillade men han hade nu blivit utlovad något bättre av sin pappa i utbyte mot diverse trädgårdsarbete och ett löfte om att stanna på lantstället och inte försöka vilja bo kvar inne i staden under semestern.

Efter en trevlig konversation fram och tillbaka så nämnde han i förbifarten att han var 15 år gammal, ett år yngre än min egen grabb. Inget konstigt med detta, han lät lite ung om än kanske inte riktigt så ung eftersom han hade ett moget och eftertänksamt sätt att resonera kring hobbyn.

Här har vi samma Ultra under sensommaren 2012

Efter samtalet så började jag fundera lite, killen som jag precis talade med var alltså lika gammal (ung?) som mitt eget BSA Ultra! Har jag redan ägt den bössan så länge nu - 15 år? Tydligen, så är det. När killen som ringde föddes så tog jag samtidigt leverans av den bössan som jag fortfarande har i min ägo, men det känns ju nästan som igår?

Jag köpte mitt BSA av Lloyd på BAR och han skickade den i ett paket hem i brevlådan, detta var ju på den tiden som det inte fanns någon VCR-act i England och då de fortfarande var med i EU. Jag betalade £249 + frakt på £28, vilket jag tyckte var en smula dyrt även om det var leverans till dörren på bara ett par dagar.

Efter lite juridiskt krångel (överlåtare saknades ju) så lyckades jag till sist få licens på den ett par veckor senare efter att ha sålt den på papparet till en handlare med tillstånd, som därefter sålde tillbaka den till mig - två transaktioner med den symboliska summan av 1 krona styck. På detta sätt stod handlaren som överlåtare och licensen accepterades.

Detta var ju 2006 och idiotstoppet på luftvapenlicenser 2000-2005 i Västra Götaland hade just stoppats. Däremot så ville de plötsligt ha någon form av intyg från en klubb?! Ingen hade hört talas om detta tidigare. På 1990-talet räckte det ju bara att ange "Enskilt målskytte" som "ändamål" liksom "Låst plåtskåp" som "förvaring" för att de små gula licenslapparna skulle hoppa fram.

Samma BSA är nu 15 åt gammal..

Osäker på hur jag skulle göra så nämnde jag saken på jobbet till en bonde som jag visste var med i en lokal jaktvårdskrets. Han grymtade sympatiserande mot detta påfund och skrev direkt ut ett intyg om klubbmedlemskap i jaktvårdskretsen åt mig, mot att jag betalade 50 kr i årsavgift! Papper och kvittens hade han lustigt nog med sig i sin jättelika torghandlarplånbok!? Med detta intyg ihop med ansökan så kom licensen knappt två veckor senare.

Sedan dess har min BSA haft många olika skepnader. Originalstocken i bok ersattes av en av valnöt från en Mk III eftersom man inte erbjöd valnöt direkt vid introduktionen av modellen 2005. Jag köpte helt enkelt en likadan fast licensfri Ultra med kaliber 177 och vanötsstock, skiftade stockar på vapnen och sålde den licensfria.

Från början hade jag ett mitt gamla Leupold EFR VX-I på Ultran men bytte ganska snabbt mot ett Tasco Varmint som fortfarande finns på plats. Till detta så har även tillkommit ett annat avtryckarsystem från Rowan Engineering, en fyllventil med manometer från Darrin på XTX-Air - i övrigt så har jag behållit den som original.

Tyvärr så har den dock ramlat lite mellan stolarna och inte fått så mycket användning det senaste decenniet. 

Så här glad blev man vid leveransen i juni 2006 - 35 år ung!

Åker jag till banan så skjuter jag i regel min FX Airguns Elite 25 som är betydligt roligare på långa avstånd och skjuter jag hemmavid eller inom bebyggelse utanför skjutbanor så använder jag licensfria vapen, som jag egentligen tycker är roligare. Av den anledningen så har Utran mest fått stå i skåpet som ett monument över en svunnen tid då jag var ung och rask.

Lätt eller tung?

Utan ljuddämpare så blir smidigheten oslagbar men det smäller naturligtvis betydligt mera.

Nu har det varit en lång tid sedan senaste uppdateringen vilket delvis hänger ihop med att jag drabbades av Covid för en månad sedan. Lyckligtvis så var jag en så kallat asymtomatisk smittbärare och sjukdomen bröt inte ut hos mig, ska sanningen fram så var det ren tur att jag råkade göra ett test just då på grund av att min hustru var krasslig och gjorde ett eget test. Då visade det sig att jag var smittad men inte hon!?

Dock så gick det bara någon vecka på jobbet innan jag åkte på någon influensa som tog rekordlånga tre veckor att återhämta sig ifrån.

Det jag har ägnat mig åt den senaste tiden är att testa med idéerna runt de tyngre projektiler, som ju har kommit allt mera på modet det gångna året, inte minst med slugs.

Är höga vikter (över 10 grains) överhuvudtaget försvarbara för effekter under 10 joule?

Problemet med en given effekt är ju att man tappar utgångshastighet med tyngre projektiler och därför måste man väga in om den längre bantiden och den mindre flacka projektilbanan kompenseras av ett högre BC. I den bästa av världar så ska ju den tunga projektilens BC vara så bra att projektilen trots högre vikt ändå flyger näsan lika flackt. När så sker då kommer den tunga projektilen att vara ett bra val eftersom den levererar mera energi till målet samtidigt som den kommer att hantera problem på vägen, typ sidvind, bättre.

De första fem skotten på uppmätta 30 meter gick ite till vänster med JSB RS

Om den tunga projektilen däremot inte har tillräckligt högt BC i dessa relativt låga hastigheter så kommer den att dala för mycket och det blir därmed svårt att träffa målet. Dessutom kommer den långsammare projektilen att bli mer utsatt för sidvind eftersom det tar så lång tid för den att nå fram.

Det betyder i praktiken en större spridning i sidled och därmed sämre praktisk precision. Nyckeln är alltså BC och att den tunga projektilen verkligen har riktigt hög BC. Problemet med angivna BC på diverse projektiler är att de tenderar till att vara uppmätta vid relativt höga hastigheter - BC är ju inte ett statiskt värde utan det varierar i takt med hastigheten.

Precis som för många andra saker så tenderar tillverkaren av projektiler att ange så ”bra” värden som möjlighet till sina produkter och därmed är inte sällan BC väldigt mycket högre angivet än vad köparen kanske får ut i verkligheten.

Mäter tillverkaren exempelvis projektilens BC vid 1000 fps så får man ett klart högre värde än om man mäter vid 500 fps.

Nästa 10 skott på samma avstånd, med lite kompensation för vinden..

Det kan betyda bekymmer för en svensk fantast som vill skjuta 10J med projektiler som kan väga 13-15 grains och som utlovas ha en BC på 0.050-0.070 när de kanske i verkligheten (i hans hastighet) möjligtvis når 0.025-0.030 Tappar man då så pass mycket BC på grund av en lägre hastighet så finns det ingen chans i världen att BC kan hämta in skillnaden i vikt och därmed bantid och projektilbana.

Konsekvensen blir en projektil som är svår att träffa med på grund av sin böjda projektilbana och som dessutom är känslig för sidvind på grund av sin långa bantid.

Visst, man får mycket bibehållen anslagsenergi, men vad spelar det för roll när man inte träffar?

Min eget förstahandsval är istället en så lätt projektil som möjligt, med så hög BC som möjligt. Nu har lätta projektiler sällan bra BC eftersom de har liten massa att forma till bra BC men den BC som de trots allt har tenderar till att skilja mindre mellan lägre och högre hastigheter så om man skjuter i låga hastigheter så stämmer ofta angivet BC bättre med den svenska verkligheten under vårt tak av 10J.

Nästa 10 skott var med JSB Heavy och började sprida ut med märkbart långsammare hastighet pga sin vikt

Till fördelarna hör då att man får en kort bantid till målet och därmed mindre risk för påverkan av sidvind jämfört med långsammare projektiler som har snarlik BC, dessutom så är det oftast enklare att skjuta bra med eftersom den kortare tiden som projektilen vistas i pipan ger mindre utrymme för resultatet att bli negativt påverkad av en medioker insats som skytte. Lätta projektiler är därför oftast mer lättskjutna eftersom de är snabbare.

Till nackdelarna hör tveklöst ett sämre bibehållande av anslagsenergin men om man ändå skjuter på relativt korta avstånd, kanske ut till 30 meter, vilket är vanligast – då räcker energin till gott ändå.

Det viktigaste är ju trots allt att man träffar och då är det enklare med en flackare projektilbana, en kortare bantid och en projektil som är enkel att skjuta bra med.