Ett trevligt kulfång för små pengar!

Harald Nyborg saluför detta Kina-tillverkade trattkulfång för blott 69 kr.

Igår anlände till sist mitt kulfång som jag beställde i måndags. Jag hade länge letat efter ett trattkulfång till bra pris och hittade ett flertal leverantörer som saluförde dem i prisklassen 149 till hissnande 399 kr. Efter en omsorgsfull research så hittade jag till slut den önskade modellen hos Harald Nyborg för blott 69 kr.

Här kan man tydligt se varför den här modellen kallas för trattkulfång.

Anledningen till att jag letade efter just ett trattkulfång är att den här designen har en del fördelar. Till dessa hör att den pålitligt kan stå på marken eller ett högre föremål utan att slås omkull när den träffas. Dessutom så är de enkla att hänga upp på en enda spik/skruv, vilket innebär att de kan sitta på en stolpe - något som oftast är svårare med traditionella platta kulfång eller kubiska dito. Slutligen så fångar de verkligen projektilerna så att de inte studsar ut ur kulfånget och bildar små metallpartiklar i närområdet. Vill man därefter ta hand om resterna från skyttet så finns det samlade i plåtstapeln bakom själva konen, därifrån de enkelt kan hällas ut. Praktiskt och miljövänligt.

Här ser man plåtstapeln med det nyckehålsformade hålet för upphängningen, i botten landar projektilresterna.

Tyvärr så har modellen även nackdelar och till dessa hör exempelvis ett högre pris än många andra versioner. Dessutom så är plåten oftast inte så tjock utan dessa kulfång är i regel skapade för låg till måttlig anslagsenergi. Vanligtvis så innebär detta maximalt 7.50 joule på minst 10 meters skottavstånd för att hålla i längden. Formfaktorn på dessa kulfång gör även att de kan vara dyra att frakta när man köper dem.

Så här kan kulfånget se ut när det är monterat på en stolpe.

Kulfång är oftast en form av förbrukningsvaror men man kan ändå få dem att hålla kortare eller längre tid, beroende på hur man sköter om dem. Det enklaste man kan göra är egentligen ganska självklart - skjut inte sönder dem! Belasta dem med en rimlig anslagsenergi så att de inte bucklas eller får hål, respektera tillverkarens rekommendationer på avstånd och maximal anslagsenergi. När ett kulfång sedan träffas så tappar det färgen, detta då skottsäker färg inte existerar. När färgen är borta så kommer ofelbart rosten. Ta alltså in kulfånget inomhus efter användning så minskar man risken för att det ska rosta sönder. 

När är lite lagom?

Den som skjuter med mer än 7.50 joule riskerar att fort förstöra den här typen av mål.

Jag läste någonstans att en genomsnittlig tomt i Sverige är 650 kvm. Det innebär grovt räknat någonting som lite drygt 25 x 25 meter eller kanske 35 x 19 meter, om den är väldigt rektangulär.

En villatomt är helt enkelt inte speciellt stor, i meter mätt.

Räknar man sedan med ett genomsnittligt hus på 185 kvm på tomten så är det i allmänhet inte så långa fria ytor kvar, kanske som bäst en 20 meter. Nu har ju många människor naturligtvis ännu bättre förutsättningar till fria ytor, man kanske bor på landet, har till tomten anliggande ytor som ingen bryr sig om och som därför kan nyttjas eller något liknande.

På samma sätt så bor en del människor med ännu mindre ytor, kanske i radhus eller rent av i lägenheter.

Bor man utan ytor så kan man självfallet åka iväg för att hitta sådana, kanske till en skjutbana, en sommarstuga, en industritomt på sin arbetsplats eller liknande men faktum kvarstår – väldigt många entusiaster har förbluffande lite öppna ytor att tillgå i ett allt mer urbaniserat samhälle. Till detta kommer också att det krävs tid och fordon för att ta sig till ytor som ligger på en annan plats än boendet samt att vädret i Sverige ofta är ovälkomnande med regn, blåst och mörker.

Trots att flertalet fantaster har korta ytor så är intresset inom hobbyn ofta fokuserat på effekter överstigande våra licensfria 10 joule, oftast avsevärt mycket högre. Själv så har jag däremot alltid vurmat för låga effekter, som regel under än över den magiska gränsen.

Anledningen till detta är enkel – man vinner fler fördelar än nackdelar på låg eller måttlig effekt i relation till hög eller mycket hög effekt.

Vapen med lägre effekt har naturligtvis mindre rekyl (fjädervapen) eller en avsevärt lägre luftförbrukning (PCP), klenare kalibrar har lägre kostnader, ljudnivån blir lägre i alla aspekter (avfyrnings-, flykt,- och anslagsläte) liksom att det blir lättare (och säkrare) att stoppa projektilen – klenare projektilfång kan användas och interaktiva mål överlever längre användning. Samtidigt, om man ju skjuter på ett avstånd av maximalt 30 meter (som de flesta sannolikt gör), så räcker den praktiska funktionen i form av projektilbana och sidvindskänslighet gott och väl till för alla normala användningsändamål.

Ren anslagsenergi behöver man ju egentligen bara för att få en klar målmarkering eller möjligtvis för jaktändamål, i de flesta andra sammanhang så är ju hög effekt snarare än nackdel än en fördel.

Så, om man nu förutsätter att man bara skjuter på ut till 25-30 meters avstånd – vilket effekt är egentligen mest optimal, allt sammanvägt?

Dags att ta tag i saken?

Ett litet kit som innehåller allt man behöver!

Allt går ju i vågor och efter att ha skjutit en stund med min SPA900 så bestämde jag mig för att skifta över Leupold EFR 3-9/33 till min Crosman 1701 och istället sätta rödpunktsiktet från Vector som rockad till 900:an.

Nackdelen med den i övrigt charmiga 900 är ju att den har en medioker teknisk egenprecision, den skjuter helt enkelt inte lika bra som de flesta andra moderna PCP. Visserligen acceptabel precision i skenet av sin prislapp och nivån på normala fjädervapen men, som sagt, inte som ett bra PCP och definitivt inte som ett riktigt bra PCP typ Crosmans tävlingsvapen.

Jag har ju länge uppskattat 1701 högt och det finns flera anledningar till detta, den främsta är dess smidiga format och dess flexibilitet.

  Crosman 1701 med Leupold EFR 3-9/33 EFR i Sportsmatch fästen.

Ursprungligen så köpte jag den för att bygga en pistolkarbin och som sådan hade jag den några år då min son tävlade med den i Field Target som liten. Sedan monterade jag en längre tub från en 1720 vilket innebar att luftvolymen ökade från 45 cc till hela 65 cc.

Huvudsyftet var dock inte bara att få mer luft utan den längre tuben var första steget till att förvandla den till en kompakt bullpup med hjälp av ett kit från Javier i Spanien (Aka Rapid-70). Det hela rann dock ut i sanden då en del köpare av konverteringssatsen inte var helt nöjda med den och sedan dess så har jag mest skjutit 900 och fjäder.

Nu har ytterligare några år passerat och idén om bullpup återkommit så det enda som behövs är därför själva bullpup-kitet. I väntan på det så får den dock agera luftpistol med EFR-siktet. Som den minnesgode läsaren kanske kommer ihåg så köpte jag två lösa transferportar till den här pjäsen, en strypt och en ostrypt. Den strypta borrade jag upp en smula och därför har jag nu tre olika transferportar att välja mellan.

Låg effekt räcker långt, i alla fall inomhus - här 10 JSB RS på 15 meter.

Den första är original 1701 strypt så den ger 470 fps med JSB RS vilket innebär 5 joule. Fördelen är låg ljudnivå och 70 bra skott på fyllningen. Den uppborrade strypta ger 650 fps med JSB RS och då hamnar vi på 10 joule. Antalet skott sjunker emellertid till hälften, 35 st. Slutligen så har jag den ostrypta från en 1720 och den ger 15 joule med JSB Heavy på 700 fps men antalet skott blir blott 20 – allt räknat inom 20 fps spridning och med korrekt injustering av hammarfjäderns förspänning och hammarens längd (som ju är justerbar på många av Crosmans tävlingsvapen).

Man kan alltså säga att modellen erbjuder ett brett spann på allt mellan 5-15 joule med 70-20 skott och proportionellt sett varierande ljudnivå. Nästan all tid har jag dock skjutit den med lägsta effekt eftersom den räcker gott till en räckvidd ut på ca 20 meter, där jag vanligtvis skjuter. Behagligt låg ljudnivå och många skott på fyllningen är ytterligare fördelar. Vid 10 joule så når jag jämförelsevis runt 35 meter för 45-50 meter på den högsta effekten.

Idag blev jag åter kontaktad av Javier som berättade att den gamla satsen (på bilden ovan) har blivit ersatt med en ny, som bland annat adresserar problemet med manometeradaptern, som ju ställde till med problem för ett flertal ägare av den första generationens ombyggnadssats. Då manometern måste sticka längre ut från tuben för att tillåta passage för ett länkage till det framflyttade avtryckarsystemet så krävs det en adapter mellan manometerns infästning och själva manometern. Den bifogade manometern var tyvärr lite för kort, vilket innebar att en del köpare fick problem med att vapnet läckte. 

Här 5 skott på 15 meter inomhus med JSB RS, Crosman garanterar .25 för 5 skott på 33 feet...

Lösningen då blev att antingen köpa en egen längre adapter, alternativt låta tillverka en, eller köpa en HUMA-regulator och därmed ta bort manometern helt och hållet. Nu ska ju detta problem vara löst med den nya satsen men jag är ändå kluven till om jag ska satsa på en regulator eller inte. Fördelarna för regulatorn är ju ca 30 procent fler skott på fyllningen och en ännu större jämnhet från skott till skott, nackdelen är ju att det är svårare att förändra effekten samtidigt som regulatorn kostar pengar och tar bort funktionen hos manometern. Då dessa Crosman har gavelfyllning av luft så kan jag inte sätta på en extra manometer som på SPA:s modeller. Jag får nog fundera lite vidare på hur jag ska göra, dessutom så vad jag inte exakt vad den nya satsen kostar heller då den egentligen inte är färdig för leverans ännu.

Jag har mailat Javier för att få klarhet i frågan runt kostnad, leveranstid och så vidare.

Med en längd av 47 cm så är den 15 cm kortare än Impact Compact.

FX Airguns reviderar Crown-serien!

Tidigare i veckan så kom det ut ett meddelande från FX Airguns AB om en Mk II version av sin Crown-serie.

Det är som följande:

Yong Heng

  Är en lågpriskompressor en bra idé?

Något som har blivit allt populärare de senaste åren är att skaffa sig en egen PCP-kompressor. Anledningen till detta är det har kommit ut ett flertal lågprismodeller från Kina och investeringen av en kompressor handlar inte längre om summor runt 10-15.000 kr (eller mer) utan numera så kan man köpa de enklaste och populäraste varianterna från 2400-2800 kr.

Om man nu införskaffar en sådan, hur ska man då använda den för bästa funktion och längsta livslängd?

Jag hittade lite olika goda råd ifrån ett flertal långtidsanvändare som jag här tänkte sammanställa och rekommendera vidare. Det första steget är att läsa instruktionerna ordentligt och sedan göra den återstående monteringen av kompressorn ifrån dess transportskick färdigt.

När allt sitter ihop på avsett sätt så börjar man med att tomköra den en liten stund utan belastning, man kan då passa på att bekanta sig med dess praktiska handhavande, olika funktioner och reglage.

Efter 15-20 minuters första körtid så dränerar man ut den första oljan, sannolikt ihop med partiklar och liknande från tillverkningen (eg bearbetningen av komponenterna) inuti maskinen. Ofta är oljan duktigt svart redan efter denna korta stund. Konsensus verkar råda att hydraulolja SHS-46 av god kvalité är minst lika bra som specifik (och betydligt dyrare) kompressorolja.

Den största enskilda faktorn som påverkar kompressorns livslängd och funktionssäkerhet är temperaturen och att hålla ner temperaturen är mycket viktigt. Dels håller kompressorn bättre och dels så producerar den luft av högre kvalité med mindre innehåll av fukt, om den går rimligt sval. Till kompressorn hör vanligtvis en ”akvariepump” som används till att cirkulera kylvatten.

För att gardera sig om tillräcklig kylning så är det viktigt att man använder en stor vattenvolym så att vattnet hinner svalna mellan turerna in till kompressorn. En del fryser dessutom ett litet block is i frysen som man lägger i vattenbaljan för att hålla ner vattentemperaturen. Likaså kan man fukta en duk med kallt vatten och svepa om rören mellan kompressorns cylinder och tank för att kyla dessa delar då de inte omfattas av den cirkulerande vattenkylningen. Några entusiaster framhåller vikten av att kylvattnet ska vara avmineraliserat (”batterivatten”), för att motverka kalkavlagringar inuti kompressorn, liksom att använda glykol, det sistnämnda kräver dock ordning och reda på sakerna så att exempelvis inte barn eller husdjur dricker av den sötaktiga vätskan.

Med fördel så kan man ju återvinna vätskan från den öppna baljan till en större flaska för att spara till nästa användning så slipper man ha en öppen bunken med vätska stående, som kan fånga damm eller smuts. I den bästa av världar så bör inte kylvattnet överskrida 60-70 grader. Till kompressorn så bör man även ha ett anteckningsblock där man kan notera driftstiden, vid runt 10 timmars intervall så brukar det vara en bra idé att byta smörjoljan.

När man sedan kör kompressorn så ska man hela tiden övervaka processen. Kör max 10-15 minuter åt gången och ha tillsyn på att kylvätskan hela tiden cirkulerar på avsett sätt. Lita inte på automatavstängningsfunktionen utan kör kompressorn manuellt. Var observant på udda fenomen och stäng genast ner systemet om dessa uppstår, exempelvis överdrivna vibrationer, konstiga läten, rökutveckling eller liknande.

Under själva uppstartsprocessen så kommer kompressorn initialt att dra mycket ström, tänk på rätt avsäkring (minst 10 Ah). Låt inte kompressorn starta i ett mottryck, alltså starta kompressorn med avluftningen öppen, stäng sedan avluftningen. Trycket ökar nu i slangen – då öppnar man sedan kranen till fyllkärlet (om man fyller till buddybottle eller dykflaska). På detta sätt så får man en tryckutjämning och kompressorn behöver inte möta det magasinerade trycket i kärlet direkt och med full kraft. När önskat tryck är uppnått så stänger man av kompressorn, stänger kranen till fyllkärlet och avluftar.

För minsta möjliga fukt i luften så kan man med fördel även avlufta efter några minuters körning under tiden fyllningen pågår. En sådan svalare fyllning skapar mindre fukt i luften. När fyllkärlet är avlägsnat. Så kan man åter igen (medan slangen är varm) starta kompressorn för att tomblåsa slangen från eventuell kvarvarande fukt, tills nästa gång. När det handlar om filtrering så är detta mycket viktigt, i synnerhet om man använder vapen som har rostkänsliga tuber eller om man befinner sig på platser med hög luftfuktighet. Som regel så använder man bomullsfilterpatroner vilka fångar partiklar och oljedimma från kompressorn. Dessa lägger man sedan i en bytta med rent vatten och lite diskmedel. Byttan gungar man försiktigt från sida till sida varpå oljan släpper från filtret och skiktar sig på ytan. Pressa inte filtret för då kan det lätt deformeras och gå sönder. Oljan drar då med sig eventuella uppfångade partiklar och dessa tenderar då att landa på botten av byttan.

För avfuktningen så brukar man använda ”glaspärlor” som den kondenserande fukten fastnar vid. Pärlornas sfäriska form ger ordentligt med yta samtidigt som materialets kalla struktur attraherar fukten. Tänk på att filter ska alltid placeras vertikalt och inte horisontellt, detta eftersom varm luft stiger och fukt faller nedåt vid kondensering. Luften ska alltså matas in underifrån och tas ut ovantill, vid passagen igenom filter.

Prismässigt sett så är alltså kompressorer numera överkomliga för de allra flesta entusiaster och dess starka sida är friheten från att behöva åka någonstans för att fylla en dykflaska. Smidigast fungerar naturligtvis kompressorn ihop med en mindre dykflaska eller (om man har låg förbrukning) en buddybottle, men man kan även fylla direkt till vapentub. Likaså slipper man att besiktiga sina tryckkärl vid 5 eller 10 år (om man kör 500 cc buddybottle eller direkt till vapen).

Som ersättare för dykarflaskan i kombination med 4-500 cc buddybottle eller direkt till vapen är nog kompressorn den relativt sett bästa idén - priset av kompressorn kompenseras av ungefär samma pris för en dykflaska med fyllkit och man slipper fyllkostnader/transporter/besiktningar liksom att man alltid har luft tillgänglig. I gengäld så får man passa så att man inte får dålig luft och kompressorn kräver ju lite tillsyn och därtill översyn ibland liksom att den kan uppfattas som mer bökig att använda. Att inneha och transportera en kompressor är naturligtvis säkrare än att ha en stor luftflaska ståendes/körandes med upptill 300 Bar inuti.

Numera så har kompressorerna dessutom utvecklats de senaste åren ock blivit tekniskt sett bätte med högre kvalité än för bara ett par säsonger sedan så jag är personligen övertygad om att marknaden för dessa apparater kommer att växa ytterligare framöver.