Airpang

Alla inlägg under augusti 2015

Av Johnny Ottosson - 31 augusti 2015 13:00



"Hur jobbigt är det att pumpa upp ett PCP med en handpump?"


  Det finns ett flertal fabrikat av handpumpar på marknaden, här en Hill.


En fråga som förbluffande ofta återkommer är hur svårt eller tidskrävande det är att fylla ett PCP med luft ifrån en handpump. Som regel så är frågeställaren där en person som har ett eller flera fjädervapen men som nu står beredd att pröva på PCP och som av den anledningen har börjat fundera lite vilka fyllkällor som kan vara aktuella.


Generellt sett så kan man säga att svårighetsgraden hänger ihop med tre faktorer eller förutsättningar. Det beror på pumparens kondition och teknik, det beror på hur stort kärl man avser att fylla och slutligen också på det tryck man behöver uppnå.


En tumregel är att de flesta normala människor klarar av att fylla upp till 200 cc upp till 200 Bar.


Visst, hängivna och/eller välträndade människor fyller regelbundet tuber på upp till 400 cc och upplever inga problem utav detta, men de vill jag bestämt hävda är rena undantag. Samma sak med de som fyller vapen till både 230 och 250 Bar med handpumpar. Det är möjligt - men knappast behagligt.


Ett högt tryck innebär att det krävs mer ansträngning att skjuta in luften ifrån ett pumptag in i kärlet och en stor volym på kärlet betyder att man får göra om processen många gånger innan kärlet är fullt. Ett vapen med liten tub kan alltså vara väl så tung att fylla (om den har ett högt systemtryck) men pinan blir alltid relativt kort eftersom den fort blir full. Omvänt så kan en jättelik tub med lågt systemtryck vara arbetsam eftersom man måste pumpa länge, om än med mindre belastning för varje pumptag.


Som alltid så rör det sig om en avvägning, en pump måste vara driftsäker, lätt att serva, billig att tillverka och köpa liksom ha en rimlig kapacitet. Allt sammanvägt har inneburit att vi idag har de flesta pumpar på marknaden runt 200/200-regeln, alltså max 200 Bar och 200 cc för behagfullt pumpande. Med detta så når man en stor mängd produkter (vapen) på marknaden, men märk väl - inte alla. En handpump är sålunda rätt val för många men inte för alla utan en del är klart bättre betjänta av dykarflaskor eller någon annan fyllningsform.


Om man nu då kommer fram till att en handpump är en bra lösning för ens individuella behov så finns det ett antal saker att tänka på. Till att börja med så är friktion alla handpumpars värsta fiende. En pump som går varm mår helt enkelt inte bra. Det är därför viktigt att pumpen hålls välsmord och att den används i relativt korta intervaller med avsvalning emellan. Om man pumpar långsamt så mår med andra ord pumpen (och pumparen) betydligt bättre i det långa loppet. Om man pumpar ett vapen med stor tub så får man alltså vara beredd på att man kan behöva göra en paus ibland för att låta allt svalna av lite.


Rent användningstekniskt så behöver man inte vara stark för att manövrera en handpump men ofta så uppfattar man uppgiften som enklare om man har lite extra kroppstyngd. Korrekt teknik är att böja benen och spänna armarna så att man kan låta sin kroppsvikt skjuta ner pumphandtaget, ända ner i botten. En del står stilla med benen och pressar istället ner pumphandtaget med kraften i armar och axlar, vilket är avsevärt mer ansträngande.


Funkar då handpumpar till alla vapen?


Nja. Det beror på. Alla pumpar har en risk att man drar in vatten i vapnet och risken för detta varierar med vilken pump som man använder. Vissa fabrikat har bra fuktavskiljare och släpper igenom väldigt lite fukt, andra har sämre fuktavskiljare eller rent av inga alls. Drar man in fukt i tuben så kan den rosta om den är tillverkad av stål. Väljer man att handpumpa ett vapen med ståltub så bör man använda en så bra pump som möjligt, alltså en med effektivast möjliga fuktavskiljare. Sedan så bör man regelbundet inspektera tuben för att se så att den förefaller vara fräsch och rostfri. Generellt sett så får man i princip alltid renare (partikelfriare) och torrare luft ifrån en dykarflaska.


Just att luften är av högre kvalité liksom att ansträngningen vid fyllning uteblir gör att många entusiaster väljer dykarflaskor istället för handpumpar. Ekonomiskt sett så kostar en fyllstation (fyllkit & dykarflaska) ungefär dubbelt så mycket som en bra handpump. Sedan har vi en fyllkostnad för dykarflaskan liksom kostnad för besiktning framöver. Generellt sett så är dock dykarflaskor mer värdebeständiga än handpumpar. Båda systemen har renoveringskostnader över tid där handpumpen måste rivas för packningsbyte och byte av filtermaterial i fuktavskiljaren. Dykarflaskan i sin tur måste sannolikt förr eller senare blästras.


Det finns alltså både för- och nackdelar med båda systemen.

ANNONS
Av Johnny Ottosson - 28 augusti 2015 18:00



Modell 9015


  Det är inte varje dag som Anschutz lanserar en helt ny modell..


Så har slutligen den sedan länge påannonserade modell 9015 från Anschutz kommit ut på marknaden. Serien, som också marknadsförs under subtitle "One", baseras på konceptet att en enda grundvapenmodell ska kunna vara användbar till flera olika former av tävlingsskytte, något som inte minst bådar gott för de entusiaster som föredrar Field Target framför papperstansande.


Mycket av mekaniken är baserad på föregångaren 9003 men nu försedd med ett helt nytt avtryckarsystem som är justerbart mellan 30-170 gram tack vare ett system med fyra små stålkulor. Till skillnad ifrån många traditionella matchgevär, främst riktade mot 10M Int, så har nya 9015 en ordentlig kilbas för riktiga optiska riktmedel. Det kommer alltså inte att bli några problem att montera kikarsikte.


  En lång och ordentlig  kilbas.


I övrigt så har man fogat in det mesta av vad som finns att hämta i form av mekanisk teknologi till matchvapen. Ibland de mindre men mycket omtänksamma detaljerna finns takedown-möjlighet. Man kan enkelt med en enda skruv demontera stocken (inklusive pistolgreppet) från själva mekaniken för att underlätta transporter. Förstocken är en annan inte helt traditionell variant som kombinerar en normal förstock med en justerabar hamster. Här så höjer eller sänker man alltså hela förstocken istället för att sätta till en lös hamster. Själva stommen i vapnet är nämligen ett kolfiberrör till vilket man monterar ett block. Blocket i sin tur har dubbla utgångar baktill så att man kan montera repeterhandtaget på önskad sida beroende på om man är höger- eller vänsterskytt.


  Många finesser finns det..


Vidare så har vapnet även justerbara vikter runt nyss nämnda kolfiberrör som gör det möjligt för skytten att individuellt anpassa balansen hos vapnet efter sina egna preferenser. Själva pipan är sedan av rostfritt stål och bara 42 cm lång, även om den sitter i en 64 cm lång shroud. Såväl shrouden som pipvikten längst fram har därtill egna balansvikter för att skapa ytterligare möjligheter för vapnets balans. Slutligen så är bakkappan enligt egen utsago den mest avancerade och justerbara enheten på marknaden. Det ska bli spännande att se om något ex av detta synbarligen synnerligen kompetenta vapen kommer att komma ut på svensk mark till F/T-cirkusen för att kanske bryta av mellan alla Steyr och Air Arms.




ANNONS
Av Johnny Ottosson - 27 augusti 2015 08:00



Upp med pipan!



  Det gäller att träffa rätt..


I dagarna så fick jag en fråga om hur man bäst skjuter duvor. Frågeställaren hade uppenbarligen ett duvproblem och hade själv löst detta igenom att skjuta av dem på löpande band, dock med ett mediokert resultat - de dog helt enkelt inte lika lätt som hen hade hoppats.


Överlag så är duvor vanliga mål för den som ägnar sig åt skyddsjakt med luftgevär. De är talrikt förekommande, de är ofta konkreta sanitära olägenheter och de är dessutom intressanta mål igenom sina stora format. Precis som vid all annan jakt så är skottplaceringen absolut vital, man måste alltså träffa sitt tilltänkta mål på rätt ställe. Nu vet jag inte vilket vapen frågeställararen använde men ju klenare kaliber man använder, desto väsentligare blir skottplaceringen.


Som man kan se av illustrationen högst upp i dagens inlägg så gäller det att träffa högt. I England så rekommenderar man ofta luftvapenjägare att sikta mot huvudet och anledningen till detta kan man också se på bilden. Träffar skottet rakt i huvudet så faller målet direkt, skulle skottet gå högt så har man en ren miss och ingen skadeskjutning. Tar träffen däremot lite lågt så finns det även här bra träffzoner som sänker målet säkert men kanske inte lika omedelbart som en ren träff i huvud/nacke.


Precis som alltid så ger en grövre kaliber en större marginal och vid en rejäl snedträff på målet så minskar risken för skadeskjutning med en grov kaliber. Skulle inte träffen vara direkt dödande så kommer dessutom en grov kaliber att stansa minst ett hål i målet som kommer att vara större än det som en mindre kaliber presterar och därmed påskynda utblödningen med tillhörande blodtrycksfall hos målet.

Av Johnny Ottosson - 25 augusti 2015 21:00



En intressant lösning..


En billig lösning som det finns mängder av alternativ att välja emellan..


En del pistolkarbiner baserade på pistoler saknar som bekant förstock, exempelvis 2240 eller min egen 1701P - båda ifrån Crosman. Visserligen så har 1720 en förstock men hålet för dess manometer passar inte för manometern på 1701 och klassiska 2240 har ju som bekant ingen manometer överhuvudtaget.


Efter att ha funderat lite så kan jag konstatera att tuberna på dessa vapen är 7/8", vilket betyder 22,23 mm. Intressant nog så är detta precis samma grovlek som ett normalt cykelhandtag. Just cykelhandtag finns ju i mängder av färger och former, liksom helt olika material och prisnivåer. Slutligen så är cykelhandtag i allmänhet enkla att hitta lite varstans.


För min egen 1701 så håller jag den normalt alltid i höger hand och repeterar samt laddar med vänster hand. Det kan ändå förekomma situationer då jag behöver hålla eller stödja förstocken med vänster hand eller med vila den mot någon slags underlag och då kan en polsering i form av någon slags förstock vara en fördel. Dessutom så blir det snyggt eftersom man kan matcha förstockens färg och form mot pistolgreppets så att inte vapnet ser lika naket ut.

Av Johnny Ottosson - 24 augusti 2015 19:30



Störst med extra allt

 

  Bushnell Fusion 8 x 32


Visst har kompromisslösa föremål alltid en mycket speciell lockelse på entusiaster? Egentligen kvittar det inom vilken nisch man kollar, de föremål som är extrema i något avseende kommer alltid att ha en viss gloria runt sig - det är av den anledningen vi kallar dem för tillverkarens halo-produkter.


Ifrån motorcykelvärlden så har Kawasaki sin H2R, sportbilarna har Tesla P85D och inom skyttevärlden så kan vi alla säkert räkna upp ett och annat vapen, kikarsikte och liknande som har ungefär samma position inom sin schanger. Idag ska vi se lite närmare på en sådan tungviktare - i ordets bokstavliga betydelse - när det handlar om avståndsmätare, Fusion-serien ifrån amerikanska Bushnell.


Så, du vill ha en avståndsmätare? 


Låt oss leka med tanken att priset inte spelar någon roll och att du inte är så känslig med instrumentets egenvikt - då har jag ett riktigt vasst förslag - gissa vilket?  Vi kan konstatera att det på prislappen står 12.395 kr (!) och vågen visar respektingivande 875 gram men bortser vi ifrån dessa två omständigheter så har vi därmed raskt räknat av alla nackdelarna på en gång. Resten blir - nedförsbacke...


  Min entusiastiske son var mycket imponerad och mätte glatt allt i grannskapet..


Om vi börjar med optiken som sådan så är den helt i nivå med prisbilden, en klar och fin bild även under dåliga ljusförhållanden som skymning och gryning. Den mest intressanta delen är dock integreringen av mätelektroniken i instrumentets display. Upplösningen på symboler och text är hög utan störande tydliga pixlar och ljustransmissionen förbluffande klar, där andra avståndsmätare ofta känns nästan lite grumliga att titta igenom. Problemet för avståndsmätare i allmänhet är just det lager som tänder upp grafiken, vilken tenderar till att "äta upp" mycket av ljusgenomsläppet ifrån linserna. Man kan alltså säga att elektronikskiktet, som förvisso är transparant, "förstör" en hel del av kvalitén på linsernas egenskaper för ljustransmission.

När man har prövat några "billigare" mätare i prisklassen runt 2-3000 kr så är skillnaden påfallanden men i sak så uppfattar jag den personligen inte som alarmerande, möjligtvis undantaget om man tittar i två instrument växelvis och sida-vid-sida. Det är lite som med kikarsikten, ett mellanprisskikte kan man leva lyckligt med hela sin karriär eller tills man tittar i ett bättre växelvis med sitt gamla - då ser man skillnaden.


Själva mätningen är exemplariskt enkel och intutiv, man tittar i instrumentet precis som en vanlig handkikare och därefter placerar man riktningssymbolen mot målet och trycker på den orange knappen upptill. Vips så ser man resultatet av mätningen i mätarens display.

Förutom den uppenbara primärfunktionen - att visa avståndet till målet - så visar Fusion även hur mycket man ska hålla över eller hålla under för att träffa sitt mål rakt på. Ingångsvärden för dessa beräkningar kan man själv programera in för att få sitt resultat optimalt anpassat efter just det unika vapnets projektilbana. Förutom ett standardläge för gevär så finns det också ett särskilt kortavståndsläge, som jag föreställer mig främst är tänkt för jakt med pilbåge eller hagelvapen. Noterbart är dock att mätspannet börjar först vid ca 10 meters avstånd.


Den konkreta skillnaden är att kortavståndsläget mäter två längder till målet, dels det faktiska horisontella avståndet och dels det avstånd som råder i en eventuell vinkel mot ett upphöjt mål. I detta läge så anger instrumentet lämplig vinkelhöjd för projektilens avfyrning. Räckvidden i detta läge är angiven till 99 meter.


I sitt normala läge så visar den plus och minus för överslag och underslag, max höjdskillnad är drygt 500 cm.


  En bild från Internet över hur displayen ser ut, detta är otroligt svårt att fotografera själv i verkligheten


I andra ändan av skalan så kan man konstatera en enorm räckvidd, Bushnell uppger själva en mile - alltså 1609 meter. Det finns dock förbehåll. Precis som alla andra laserbaserade avståndsmätare så krävs det speciella (läs, goda) förutsättningar för att kunna mäta pålitligt längst bort i det uppgivna mätintervallet. Jag har själv mätt ett stort vitt hus på knappt 1300 meter avstånd, efter att ha prövat upprepade gånger ifrån olika betraktningsvinklar och ljusförhållanden. En personbil gick också att mäta vid 935 meters avstånd, men den typen av "små" objekt (på såpass långa avstånd) är knepiga att låsa fast mot, ibland så mäter man något i bakgrunden istället. I båda fallen så krävdes det ganska många försök (8-12 "skjutningar") för att målet skulle registreras.


Generellt sett så finns det två variabler som är viktiga att ha med sig när man mäter med laseravståndsmätare, träffvinkel och målreflektion. Att mäta ett objekt med 90 graders vinkel är optimalt, att mäta exempelvis mot ett lutande tak är betydligt svårare. En vit eller hyfsat ljus yta är lätt att mäta, en diffus och mörk yta är svårare. Att mäta "igenom" dimma är också svårt, typ när det "ångar" dimma upp över en sjö under en klar och kall sensommarmorgon.


Själv så har jag tagit med mig Fusion på åtskilliga turer i skog och mark mest för att kunna pröva mätningar under de mest varierande förhållanden. Goda vänner liksom även kolleger har haft möjlighet att provkika och det bestående intrycket är att detta är en kanongrej - men med en prislapp som de flesta knappt tror är sann.


Något som också är fascinerande är att försöka förstå världen, på det sätt som avståndsmätaren uppfattar den. Det kan låta lite udda men anledningen är den att det som vi betraktar som ett problem (ex mörker) är inte alls ett problem för avståndsmätaren (på samma sätt), andra saker som vi människor betraktar som gynnsamma (en solig varm dag) skapar stora problem för mätaren. Många av de saker som vi kanske inte ens ser (ex värmestrålning) ger monumentala bekymmer för mätaren, samma sak med dimma. Det handlar i dessa fall om endera små partiklar eller böjningar i ljuset som förvirrar laserstrålen.


  Man uppger imponerande 1 mile - 1609 meter och mer därtill....


Under normala förhållanden och växlande omständigher, inte tuffa men inte heller påtagligt gynnsamma, så kan man räkna med mellan 4-500 meters effektiv och pålitlig räckvidd mot ett människostort mål i varierande terräng. Då registererar mätaren ett resultat varje eller i värsta fall varannan gång. Inom denna knappa halvkilometer så är det även rimligt möjligt, men inte enkelt, att frihålla instrumentet på ett vettigt håll. 


Som kikare räknat så kan man i jämförelse med normala handkikare konstatera att kikarkroppen är förhållandevis grov i relation till dess 40 mm stora linser. Det känns lite som en 50 mm kikarkropp men med extremt små linser. Åter igen så reagerar man inte på detta spontant utan först vid en direkt jämförelse med en vanlig handkikare. Anledningen är naturligtvis att elektroniken tar plats inuti kikarkroppen.  


Så, hur ska man då sammanfatta det hela...?


Den kostar en ansenlig mängd pengar men i skenet av vad en vanlig jaktutrustning för exempelvis älgjakt betingar överlag så rör det sig ändå inte om extrema summor. Om man låter den ersätta den vanliga handkikaren så är vikten kanske inte heller så mycket att orda om. 


Om man däremot är en luftvapenskytt, som vanligtvis inte bär runt en handkikare utan bara behöver ett instrument för att mäta avstånd, så framstår den istället som klunsig och på många sätt overkill. De flesta luftskyttar mäter kanske upp till 50-80 meter i de flesta fall så 4-500 meter bra räckvidd utnyttjas sannolikt ytterst sällan vid aktivt skytte. För en krutvapenjägare däremot som skjuter över mycket långa och/eller okända distanser blir den närmast oundgänglig.  Som avståndsmätare så är den nämligen helt klart den bästa jag har haft nöjet att pröva i praktiken, rent tekniskt sett.



   

Av Johnny Ottosson - 23 augusti 2015 17:30



Slutresultaten börjar ramla in...



I skrivande stund så förefaller det som att Thorbjörn har landat på 7:e plats i VM för F16J - en enastående bra prestation. Hatten av för detta! Sista dagens bana gav finfina 42 poäng, vilket är en respektingivande siffra även jämfört med många tävlanden som sköt PCP.


Utomordentligt bra presterat av en mycket duktig skytt!

Av Johnny Ottosson - 23 augusti 2015 11:00



Crosman Marauder .25!


Ett trevligt vapen i en snyggt skapad video

Av Johnny Ottosson - 22 augusti 2015 18:30




Efter den andra dagen..



När två dagar har genomförts så har Sverige plats 8 i klassen F16J, vilket är ett enastående gott resultat. Thorbjörn sköt andra dagen 33 poäng jämfört med 36 poäng den första dagen och har nu totalt 69 poäng. För PCP så ligger bästa svensk på 11 - också ett mycket bra resultat.

Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

860 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok

Visitors

Följ på Instagram

Airpang på Instagram

https://instagram.com/airpangsweden/

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se