Airpang

Alla inlägg under juli 2014

Av Johnny Ottosson - 31 juli 2014 09:00



Trevliga små projekt...


  Enkel och charmig..


I USA så är Crosmans produkter betydligt populärare här i Sverige. Man har inga licenskrav och delarna är betydligt enklare att hitta, såväl nya som begagnade, samt till en helt annan och betydligt lägre prisbild.


Dagens första bygge skapas enkelt med hjälp av nya 2250XL. Sedan adderar man ett avtryckarsystem ifrån Marauder, med tillhörande adapterplatta och en varbygel ifrån Challengern. Lägg till en fartomställare och en nedkapad stock från 2260 samt en likaledes nedkapad pipa till 14" så är bilden fulländad.


Resultatet blir en liten och lätt jaktkarbin på 13-14 fpe med kaliber 22.


  Ett lite mer avancerat och dyrare bygge..


En begagnad Marauder med kaliber 25 köps för $200 eftersom förstocken och dito tub är en smula skrapad efter att ha används med något hårt/skrovligt underlag som skjutstöd. Ett perfekt utgångsläge för flasktubkonvertering. En ny 500 cc Luxfertub köps för $110 och kompletteras med en färdig flasktubskonverteringssats för $199 fulländar bilden av de ingående komponenterna. Resultatet blir en ovanlig Marauder med ordentliga luftresurser.


En Green Mountainpipa i kaliber 25 levererar diabolerna med drygt 40 fpe.


Tillgången på billiga och modulära vapen skapar en bra grogrund för många spännande byggen av sådana slag som vi sällan ser exempel på i Europa med våra lite dyrbarare vapenmodeller.

ANNONS
Av Johnny Ottosson - 30 juli 2014 09:00



Framtiden för 45J


Som jag länge har predikat så förefaller allt fler ta till orda och öppet uttrycka önskemål om att klassen 45J stryks ifrån svensk Field Target. Just nu går en tråd på forumet om precis detta ämne och jag tycker att det är mycket bra med en diskussion runt den här saken.


Som de flesta redan vet så är min personliga åsikt att den klassen har spelat ut sin roll. Jag kan helt enkelt inte se några vettiga argument för varför den ska vara kvar i skenet av de problem som den skapar, både i form av målskador och problem med banläggningar.


Vill man söka en licens för sitt vapen så går det fortfarande helt utmärkt på Field Target som syfte, licensen har ju i sig självt ingen effektangivelse.


Fokus för tävlingarna bör dock ligga på 10J eftersom det bara är där tillväxtpotentialen finns. Självfallet så ska vi inte ha stympade banor för 10J utan fulla 45 mål och lika självklart så ska vi inte heller kräva varken tävlingslicens eller skyttekort för licensfria vapen. Det handlar ju om vår instegsklass och där ska vi ha så låga trösklar som möjligt, annars dör sporten ut till sist. Vill man sedan skjuta 16J och söka licens etc, ja då kan man ställa krav även på övrig formalia liksom högre startavgifter – en differentiering mellan klasserna här skulle naturligtvis vara väldigt välkommen.  


Önskvärt vore att man skapade tävlingsbanorna för 10J över 45 mål och att man sedan lade till 15 mål enbart för de som tävlar 16J och där stationerna kan vara mellan 40-50 meter istället för max 40 meter för övriga banan.  Då blir det enkelt att bygga en enda bana som ändå passar för två olika klasser och som minskar behovet av dyra investeringar i optik för 10J-klassen.


Vad tycker ni andra?


ANNONS
Av Johnny Ottosson - 29 juli 2014 13:00



"Hur många skott kan man få ut om...?"




En entusiast satt hemma och funderade lite över hur många skott man skulle kunna få om man höjde/sänkte effekten på sitt vapen. Finns det möjligtvis något enkelt sätt att kunna ta reda på detta och hur skulle effekten påverkas vid ett kaliberbyte på sitt PCP?


Faktum är att båda sakerna kan beräknas, eller i alla fall uppskattas på ett hyfsat tillförlitligt sätt. Det man då måste göra är att räkna fram den totala potentialen av vad vapnet kan ge i form av anslagsenergi och sedan dividerar man bara detta värde med önskad effektnivå.


Exempel: Min Challenger ger 63 st skott inom önskad spridning (20 fps) med ca 8 fpe. Det betyder att den "effektpott" som finns att tillgå är 63 x 8 = 504 fpe. Det är dessa 504 fpe som jag kan disponera på önskat sätt. Väljer jag original transferport så kan jag få ut 5 fpe och antalet skott blir sådeles 504/5 = 101 skott. Om jag sätter in en transferport för 12 fpe så skulle jag på motsvarande sätt få 504/12 = 42 skott inom samma spridning, förutsatt att allt är korrekt injusterat i övrigt (hammarförspänning etc). Vill jag ta ut max effekt med transferporten från Discovery så kan jag nå ca 16 fpe och då får jag 504/16 = 32 skott.


Om man sedan vill räkna om för en annan kaliber, frågeställaren funderade över att gå ifrån 177 till 22 med sitt PCP så är tumregeln att man räknar upp med 50%. Ett vapen som ger 12 fpe kommer alltså att ge 18 fpe bara vid ett kaliberbyte från 177 till 22, alla andra parametrar lika i övrigt.


Dessa båda kalkylmodeller kan även kombineras och då ser man fort hur pass mycket mer effektiv kaliber 22 är jämfört med 177 när det gäller att få fler skott på samma luftförbrukning.


Exempel: Jag vill ha ut 12 fpe ur min Challenger när jag sätter på en 22-pipa, hur många skott får jag då ut? Eftersom jag har beräknat antalet skott inom önskad spridning med kaliber 177 så måste jag först räkna ut hur mycket energi jag behöver, översatt som kaliber 22 och därefter hur många skott det blir. För att uppnå 12 fpe så behöver jag bara ta ut 8 fpe ur vapnet, de överstigande 4 fpe är ju "bonus" på grund av den grövre pipan. Antalet skott blir då 504/8 = 63 st.


Hade jag i exemplet ovan velat ligga kvar licensfritt så hade jag fått räkna med att belasta drivkällan med 5,50 fpe för att nå 8 fpe (10J). Den effektivare kalibern gör alltså att jag måste bromsa effektuttaget lite. Antalet skott blir då 504/5,50 = 92 skott.


Att bara gå ifrån kaliber 177 till 22 med samma ME innebär alltså att jag direkt tjänar 30 skott!

Av Johnny Ottosson - 28 juli 2014 18:00


 

Som hastigast..

 

 

 

Trettio meter gav ett genomsnitt på: 12.40 mm, den nya stocken börjar bli inskjuten..



Idag pep jag iväg till banan för en dryg halvtimmas skytte. Nu är semestern slut och verkligheten tränger sig på, nu blir besöken på bana betydligt mer sällsynta i takt med att hösten närmar sig. Tre tävlingar återstår i vår tävlingsserie för Field Target och dessa är Laxå, Fuxerna och Onsala. 


Vill man ha mera information om dessa så kan man som vanligt hitta den här: http://www.ftsverige.org/


Det finns även en inbjudan på det svenska luftvapenforumet men den är lustigt nog lagt på en sluten arena dit man måste logga in för att ha tillträde och ta del av den. Vidare så konstaterar jag att anmälningsavgiften är högst varierande den här säsongen.


Mörrum - 120 kr

Onsala (1) - 100 kr

Laxå (1) - 100 kr

Falun - 70 kr
Laxå (2) - 150 kr

Fuxerna - 120 kr


Samtliga tävlingar erbjuder dock rabatter för de som vågar chansa på vädret och föranmäla sig, som regel rör det sig så om en rabatt på ca 20-50 kr, beroende på tävling. Varför man har så varierande tävlingsavgifter har jag ingen aning om, Falun kör mindre än halva priset jämfört med Laxå, men det kan ju kanske bero på klubbarnas egna omkostnader. Oavsett vilket så ska dock förbundet ha sina 20 kr, vilket är inbakat i ovanstående startavgifter. 


Det ska bli spännande att summera den här säsongen när den sista tävlingen är gjord.

Av Johnny Ottosson - 27 juli 2014 10:00



Kayoba?


  En diabol ifrån Kina som saluförs av Jula till ett mycket lågt pris..


Idag så är det dags för en diaboltest! Offret för dagen är en diabol vars varumärke låter ungefär som en nysning, i alla fall enligt min hustru som hade vänligheten att köpa en sådan ask till mig. Priset var för övrigt inte speciellt betungande, asken betingade bara 29 kr vilket ger 250 diaboler. Tänk, jag tycker inte det var länge sedan som jag köpte 22LR ammunition för 24 kr för en ask med 50 st. Kostnaden för ammunition har sannerligen ökat, även om det är mycket små summor som är aktuella när det handlar om 177 diaboler.


Jag brukar köpa måltavlor hos Jula eftersom dessa är sällsynt billiga, 49 kr för en packe med 100 st. Däremot så har jag aldrig köpt någon ammunition där utan den levererar alltid Hurricane och min Challenger matar jag med JSBH för 89 kr per burk om 500 st.


Ska vi räkna om lite så får man sålunda betala 58 kr för 500 st (två askar) Kayoba och när jag kollar i Hurricanes jättesortiment av diaboler så hittar jag 15 sorter som är billigare. Dessa är; Dogg Match 40 kr, HN Diabolo Sport 45 kr, HN Econ 45 kr, Exite Plinking 45 kr, RWS Geco, HN Excite Hammer 49 kr, HN Spike 49 kr, RWS Hobby 45 kr, Umarex Perfecta 40 kr, Gamo Pro Magnum 45 kr, Gamo Pro Match 40 kr, Gamo Pro Match C 49 kr, Milbro Select 50 kr, Stoeger X-sport 39 kr, Milbro TR 55 kr.


I den superlåga prisklassen, 40 kr eller lägre, så hittar vi Dogg Match, Umarex Perfecta, Gamo Pro Match samt prisledaren Stoeger X-sport - summa 4 st sorter.


Som vi ser så är Kayoba billiga, men inte extremt billiga, Stoeger är faktiskt 19 kr billigare på 500 diaboler. Betyder detta också att det finns hopp för vettiga prestationer tro? Ärovördiga gamla Dogg Match har ju tyvärr blivit skräp numer, Umarex Perfecta och Stoeger X-Sport har jag ännu inte testat men Gamos Pro Match var ungefär lika usel som Dogg Match. Man får förmodligen vad man betalar för, även när det gäller diaboler.


Ett av de mer lysande undantagen var en serie diaboler som avsomnande Commander i Malmö sålde under slutet av 1990- och början av 2000-talet. På den tiden så var kinesiska diaboler udda och förpackningen formligen skrek lågpris, jag tror de hette Tiger Paw eller någon liknande och hade en tiger på språng i en slags 1940-tals designad teckning som logotype, komplett med kinesiska skrivtecken. Dessa diaboler var verkligen svinbilliga, i början så kostade de 15 kr för 500 st och man kunde köpa 11 askar för 149 kr. Sedan höjdes de till 19 kr.


Det intressanta var dock inte kitchig design på tunnplåtsburkarna eller det kanonlåga priset utan det faktum att de faktiskt också sköt anständigt. Naturligtvis så var de inga R10 Finale Match och inte ens att jämföra med dagens JSB-serie men de var nära nog för dåtidens RWS Superdome och Crosman Accupell för att det skulle kännas som bra köp. Detta i alla fall om man sköt på kortare avstånd, ut till 20 meter. Längre än så då drog gamla orange Superdomes och Accupellen ifrån.


Så, dag att se hur Kayoba presterar, först kör vi på 10 meter - två tavlor JSBH som referens och tre tavlor med Kayoban.


  Resultatet var väl lite sådär, det är ju ändå här som den borde fungera bäst..


Sedan gick jag vidare till 15 meter, fem skott JSBH och fem skott med Kayoba:


  Här börjar det öppna upp en hel del..


Flatnosdiaboler brukar inte gå bra på längre avstånd och även om 20 meter inte är jättelångt så kan man tydligt se ett mönster av sanning i det påståendet:



  Nä, detta avstånd var inte hemmaplan för den här diabolen..


Av Johnny Ottosson - 26 juli 2014 18:00


 

Träfrack


Crosman Challenger med 2260 stock...  


Så kom då äntligen stocken till min Discovery. Leverantör blev Alliance Hobby via eBay US. Totalkostnaden inklusive frakt, tull och moms blev totalt summa 814 SEK, ifrån ursprungspriset $49. Som jag tidigare har berättat så hör stocken ursprungligen till Crosman 2260 och jag har hört lite varierande teorier på hur väl den passar mot Discoveryns underrede och hur mycket man måste modifiera stocken för att den ska passa riktigt.


Med hjälp av adapterskruven och den kortare stockskruven som hör till Discovery så visade det sig att infästningen för stockskruven var helt klockren. Stocken, som egentligen är avsedd för 22XX-avtryckarsystem (o dito Discovery) rymde även Marauderns Gen 1 avtryck, som sitter på Challengern. Skillnaden är att man sätter adapterskruven i den främre skruven som håller avtryckarlådan mot lufttuben. På detta sätt så får man en fästpunkt för stockskruven som sitter framför den ordinarie i Challengerchassiet men som passar perfekt mot 2260-stockens hål. Man använder alltså inte Challengerns ordinarie stockskruv och adapterskruven ersätter den vanliga lilla insexskruven som håller avtryckarlådan. Adapterskruven är ju sexkantig och har stockskruvsgänga i huvudet samt samma gänga i andra ändan för avtryckarlådan.


  Min Dremel fick arbeta lite så att jag kunde skära ut för manometer och pipband.


Så långt allt gott.


Efter att ha studerat Challengermekaniken sida vid sida (eg ovanpå) 2260-stocken så noterar jag två delar som kräver bearbetning, dels måste stocken fräsas ut för manometer och dels måste en kanal gröpas ut tvärs över insidan av förstocken för det bakre pipbandet, precis som jag misstänkte innan jag beställde stocken.


Med maskeringstejp och varierande träbearbetningsverktyg så var det sedan inga problem med min Dremel att göra nödvändiga modifieringar. Allt avlöpte väl och jag blev mycket nöjd med slutresultatet. En annan upptäckt som jag gjorde när jag modifierade stocken var att den här stocken uppenbarligen är "hardwood" (bok?) som betsats snarare än valnöt (som min gamla Discovery-stock). Resulatet av modifieringarna blev dock att trätslagets trävita yta blottades och jag tänker framöver göra en touchup med lite valnötsbets, även om den vita ytorna inte syns när mekaniken är på plats i stocken.


  Ett mycket slankt vapen numera..


Hur känns det nu då?


Med mekaniken monterad och finjusterad på plats så krympte hela geväret ett nummer, i all fall på bredden. Den lilla 2260-stocken är synnerligen smäcker i relation till den mer volymiösa originalstocken hos Challengern. Tankarna förs närmast till Ruger 1022 eller Diana 23/25 eller ett något mindre syskon till BSA Supersport. En enkel stock, helt utan nätskärning och med en låg kolvkam avsedd i första hand för de öppna riktmedel som är standard till 2260. I morgon så ska jag testa att skjuta lite med geväret i sin nya stock för att samla lite intryck av vapnet i dess nya skepnad även i praktiken. 


Jag kan också konstatera att nu har vapnet faktiskt bara en enda detalj på hela riggen som är av plast, den nya bakkappan. Allt annat är 100% metall, o några O-ringar förståss...


  Genomsnitt 18.00 mm på 50 skott över 30 meter


Med nya stocken monterad så blev det en tur till banan där jag sköt två 25-skottstavlor över 30 meter för att se hur det kändes och inte minst fungerade med den nya stocken. Det är ju nämligen så att om man byter stock så kan man drabbas av träfflägesförändringar eller andra konstigheter. Nu kändes inte sannolikheten så jättestor här eftersom pipan till större del är friflytande ifrån tuben men jag fick ju fräsa ut en tvärställd kanal inuti förstocken för det pipband som sitter stumt mellan pipa och tub så därför gällde det att försäkra sig trots allt.


I skenet av vindförhållanden, en markant vag vind åt höger då är jag ändå nöjd med träffbilderna. Målsättningen är naturligtvis under 15 mm och jag brukar ligga mellan 10-15 mm på detta avstånd under vindstilla förhållanden. Nu, med en betydligt mindre ergonomisk stock så kändes det väldigt ovant i början men det tog sig sedan succesivt.

Av Johnny Ottosson - 25 juli 2014 22:30


 

Garanterade bra köp?



Nej, det finns det naturligtvis inte och detta av den enkla orsaken att vi är så olika som människor. Det jag tycker är ett bra köp är ju inte givet att du tycker är ett lika bra köp osv. Vad de flesta däremot är överrens om är att vi vill ha precision när vi köper ett luftgevär - bra precision dessutom.


Så, vad är då bra precision och hur vet man vad som har det?


Till att börja med så får vi definera vad vi anser vara bra precision. Här går naturligvis också åsikterna isär, en del är nöjda om de träffar en 33 cl burk på 10 meter andra kräver skott efter skott under ytan av ett frimärke på 50 meter. Jag brukar själv definera bra precision som likaregeln för fjädervapen och halva likaregeln för PCP. Detta innebär alltså att ett fjädervapen ska klara att skjuta inom lika många millimeter ctc med en femskottsgrupp som antalet meter till målet. För 25 meter så betyder det alltså 25 mm, eller inom ytan av en vanlig svensk enkrona. Klarar ett fjädervapen av detta så har de den precision som man kan förvänta sig, som sämst. För ett PCP så blir det samma yta (25 mm, enkronan) för 5 skott på dubbla avståndet - sålunda 50 meter. Detta gäller då ostrypta vapen. För strypta vapen, exempelvis licensfria dito, så skulle jag säga att normerna ovan håller ut till 30 meter för kaliber 22 och 40 meter för kaliber 177.


Att hitta rätt..


För att avgöra vilka vapen som klarar kriterierna ovan så får man gå på referenser, såvida man inte har en möjlighet att själv provskjuta det aktuella vapnet. Man får alltså lyssna in vad andra entusiaster har uppnått och dra en slutsats för detta. De allra flesta förefaller exempelvis vara nöjda med precision hos HW97k och det omvända gäller för Hatsan 125.


Kan man då aldrig köpa ett vapen med tvivelaktigt rykte?


Vissa vapen "tänder" man ju på, även om man kanske innerst inne inser att det kanske inte är det "bästa" vapnet på marknaden. Jo, det man kan göra då är att försöka se om det finns gynnsamma tillval, exempelvis så brukar vapen med pipor ifrån Lothar-Walther som tillval leverera bättre praktisk precision än de som bara har nonamepipor vars bakgrund är mer diffus. Om man vill så kan man också kalkylera med något tillval ifrån eftermarknaden som kanske kan göra att det aktuella vapnet uppnår önskvärd precision, exempelvis en regulator.



Av Johnny Ottosson - 24 juli 2014 10:00



Dags för tvåltest igen !


  Utsikten ifrån skjutplatsen..


Då var det äntligen dags för en tvåltest igen! Ni som har följt bloggen under några år vet att jag är svårt förtjust i dessa och igenom åren så har tvålar av varierande fabrikat såsom Nivea, Palmolive och Barnängen mött sin baneman i form av träffar från diverse effektsvaga luftgevär, från 7.50 upp till 10-16 joule.


Dock så har jag tidigare bara skjutit på förhållandevis korta avstånd, som regel 10-25 meter så idag blev det därför dags för ett långhållstest ifrån hela 40 meter.


  En klockren träff - tvålen flög över en halv meter trots att den var helt fristående..


Självfallet så tog jag Challengern för ändamålet, dels för att jag använder den mest och dels för att jag är nyfiken på vad ett legalt vapen om bara 10J kan åsamka ett såpass solitt och fristående föremål som en klassisk hårdtvål.



  Baksidan av tvålen..


Ett avstånd av fulla 40 meter är ju väldigt drygt för 10J och bör anses representera den bortre rimligt praktiska användningsdistansen för den här typen av vapen med kaliber 177. Med en utgångshastighet av blott 184 mps så började då den lilla 177-diabolen sin färd downrange och träffen tog helt perfekt.



  Closeup av baksidan..


Som förväntat så slungades tvålen iväg av träffen, ett klassiskt tecken på att diabolen med största sannolikhet fastnade i densamma. Här snärtade den i alla fall inte rakt igenom på en vinglande tvål som bara tippar omkull på platsen, vilket brukar vara fallet med mer effektstarka vapen.

Förutom 85 gram hård tvålmassa så har Barnängens tvål även två lager papper runt sig, på varje sida. Ett styvare lager med våtstarkt papper som skyddar själva tvålen och ett ett emballagepapper där man har tryckt på text och logo om själva produkten som sådan.


Jag noterade ett klockrent ingångshål och vid närmare besiktning så såg jag en lovande buckla på baksidan. Jag antog därför att jag borde kunna återfinna diabolen sittandes precis under de bakre pappersskikten på utgångssidan.


  Ingångshålet på den nakna tvålen, med pappret borta..


Men..


Här var det dags för en överraskning! Det fanns ingen diabol att hitta utan bara ett utgångshål. Diabolen hade trots allt slagit rakt igenom hela tvålen och samtliga fyra papperslager bara för att försvinna i perferin bortåt vallen.


  Minsann...ett utgångshål!


Där ser man. Rakt igenom på fulla 40 meter var faktiskt mer än vad jag själv trodde innan. När jag har skjutit 25 meter med 7.50 joule så har diabolen alltid fastnat i själva tvålen. Visserligen så har jag mer kraft här men också 15 meter längre skottvidd. 


Betänk även hur hårt en sådan tvål är, den är avsevärt hårdare än mänsklig mjukvävnad eller massan på ett mindre smålvilt såsom en kråkfågel, duva eller kanin. Även om vi i Sverige har juridiska begränsnigar för att få använda luftvapen till jakt och ett totalt förbud för just kaliber 177 så manar ändå dagens test till eftertanke.


Många, särskillt nybörjare i hobbyn, tenderar till att rynka på näsan åt den klena kaliber 177 som ju bara är på blott 10 joule som licensfri och förhör sig tidigt i sin karriär om mera effekt. Min retoriska fråga är därför om man verkligen kan betrakta 10J/177 som klent?


Vidare så stämmer dagens övning till eftertanke när det gäller säkerheten. Jag tror de flesta som läser detta inlägg inser att om en människa hade blivit träffad istället för en tvål på detta relativt dryga avstånd av detta förhållandevis effektsvaga vapen så hade utgången inte blivit speciellt angenäm. Förmår diabolen att slå igenom minst 25 mm hårdtvål så klarar den definitivt minst dubbelt så mycket igenom mänsklig mjukvävnad, kanske ännu mera. Då är vi i värsta fall inne på penetrationsdjup där projektilen kan fastna i ett inre organ. Respekt anmodas sålunda även för dessa "klena" vapen. Visst kan kläder dämpa, liksom att diabolen lär göra en tvärnit om den träffar någon form av ben men samtidigt så kan den också träffa ett ansikte eller i värsta fall ett öga. Säker vapenhantering är därför ett måste också med dessa vapen och sunt förnuft är en stor tillgång för de som använder dessa vapen utan någon typ av formell vapenutbildning.


Nu tror och hoppas jag sannerligen att ingen kommer på den vansinniga idén att beskjuta någon med den här typen av vapen men glöm inte att skjuter man mot elastiska mål som exempelvis bildäck vid plinking eller drabbas av en återstuds vid skytte igenom en kronograf på grund av icke absorberande projektilfång så kan man därför dra på sig en hel del skador ofrivilligt. Använd alltid skyddsglasögon vid kronografskytte och gärna även vid plinking mot informella material vars egenskaper man inte är helt bekanta med.

Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

858 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok

Visitors

Följ på Instagram

Airpang på Instagram

https://instagram.com/airpangsweden/

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se