Airpang

Senaste inläggen

Av Johnny Ottosson - Söndag 28 maj 17:00


Skepplandas tävling!


  Ett glatt gäng pristagare!


Idag bar kosan till Skepplanda för en mycket trevlig och anspråkslös tävling. För min del så var det första gången som jag besökte Skepplandas anläggning, trots att det är den skyttebana med Field Target som faktiskt ligger närmast mig rent geografiskt.


Efter en del strul med olika medlemmar i klubben så har Skepplanda rensat ut och fått ordning på sin verksamhet och det hela kändes därför väldigt lovande. De killar som höll i verksamheten denna dag, Jan och Dean, var ytterst sympatiska och man kunde inte låta bli att falla in i deras undran - var är alla entusiaster?


  En pistolpaviljong utgjorde basen för en av skjutstationerna.


Banan ligger hyfsat centralt, den har en riktad ungdomssatsning och synnerligen välmeriterade instruktörer/ledare. Kombinerar man detta med fina faciliteter i form av en vidsträckt, enskild bana med rejäla avstånd tillgängliga så måste man fundera varför inte fler luftfantaster utnyttjar möjligheterna till att bli en del av klubbens verksamhet.  


Banan för dagen var bra anlagd med växlande utmaningar och en fröjd att ta del av - lagom lång och varierande. En rejäl inskjutningsbana fanns också att tillgå för den som ville värma upp sig lite innan tävlingsdags. Tyvärr så kom det en del regn efter ett par timmar men entusiasmen var stor så många gick ändå en extra runda, denna gång i hällregnet. 


  Erik var den som stod för familjens tävlande idag eftersom han slipper mycket av byråkratin ännu.


Överlag så var dagen väldigt trivsam och jag lät mig dessutom förstå att Skepplandas drivande fantaster inte alls var låsta vid den formella delen av Field Target utan man håller istället en lite mer experimentell attityd till luftskyttet där man i första hand prioriterar skjutglädjen hos luftvapen före SvSFs paragrafrytteri. Kanske vi här kan hitta begynnelsen till någon annan form av fallmålsskytte än den extrema materialsport som har sprungit fram ur de senaste årens totala fokus mot internationell Field Target?


Avslutningsvis så vill jag göra hatten av och tacka Skepplanda för en överraskande trevlig dag, vädret till trots.

ANNONS
Av Johnny Ottosson - Lördag 20 maj 21:30



Mitt läckande BSA..


Min BSA Ultra fick en översyn idag, här ser vi tuben och fyllventilen, samt fyllnippel.


Idag så blev det äntligen lite tid över till att plocka isär mitt BSA för att ta reda på varför den läcker. Tidigare i veckan anlände den packningssats som jag beställde ifrån XTX Air borta i England. Det var ju av detta företag som jag även köpte tillbehörsdelen i form av en kombinerad manometer och fyllventil under vintern 2011.


Den här fyllventilen/manometern har nu tjänat mig i sex år varpå den plötsligt började läcka, inte helt olikt den original fyllventil som läckte 2011 och som var monterad ifrån fabrik 2006. Anledningen till att jag bytte ut originalet 2011 mot Trench version från XTX Air var att de första ventilerna som monterades av BSA när Ultran lanserades inte var speciellt bra, dessutom så ville jag ha en manometer, vilket MMC-versionerna av Ultran saknade. 


När då originalventilen började krångla så var uppgraderingen given.


  BSA har en genomtänkt lösning på tryckbehållaren för Hornet-serien och dess derivater.


När det så var dags att öppna Ultran så kan man inte undgå att notera vilken genomtänkt konstruktion som John Bowkett skapade i samband med lanseringen av BSA Hornet, den ursprungsmodell som Ultran härstammar ifrån. Till skillnad ifrån många andra luftvapen med trycktub, som man inte kan ta loss med kvarvarande tryck inuti, så är inte Hornet-seriens tub ihopbyggd med själva vapenventilen!


Gevär som gamla FX2000, diverse Air Arms och Crosmans olika PCP etc har ju alla det gemensamt att trycktuben även utgör hus för själva vapenventilen. Det blir då omständigt och lite dyrare att byta trycktuben. På Hornet-serien så är däremot vapenkroppen avdelad i tre separata delar; en del för avtryckarsystemet, en del för vapenventilen och slutligen den sista som utgör själva trycktuben.


  Fyllventilens O-ring mellen tuben och ventilkroppen (till höger i bild) säg inte alls bra ut!


Tanken bakom Hornets layout är det modulära konceptet där man kan använda samma avtryckarhus och vapenventilshus till olika långa trycktuber, för att på detta sätt kunna skapa olika långa vapen med så många gemensamma komponenter som möjligt. Samma avtryckarhus och vapenventilshus kan alltså användas till Ultra (kort tub), Scorpion (mellanlång tub) och Lonestar (lång tub).


Fördelen för oss ägare är ju att man lätt kan byta tuben mot en ny utan att behöva riva hela vapnet.


Rent praktiskt så tömmer man vapnet, därefter så skruvar man runt fyllventilen varvid hela tuben (med fyllventilen) skruvas loss från vapenventilen. Därefter så håller man fast tuben och skruvar loss fyllventilen. Hur enkelt som helst! Nu kan man lätt byta fyllventilen (eller genomföra service) alternativt byta ut trycktuben. Vapenventilen och avtryckarhuset rör man överhuvudtaget aldrig bara för att byta ut trycktuben.


  Här kan man se att även packningen till backventilen (insexskruven) i fyllventilen är utsliten.


Hursomhelst så skruvade jag loss fyllventilen och ibland när man mekar med något så kan man förvånas över vad som egentligen är felet. Man river alltså isär något och därefter funderar man länge och väl över vad som egentligen är trasigt eller inte. Detta behövde jag inte fundera över den här gången!


Den O-ring som tätar fyllventilen mot tubkroppen var minst sagt söndertrasad - inte konstigt att vapnet läckte!


När ventilen ändå var lös så passar man naturligtvis också på att byta övriga O-ringar, när man ändå är på G. Den lilla O-ringen som tätar backventilen hos fyllventilen var också bortom all räddning, märkligt att den överhuvudtaget fungerade och höll tätt med tanke på dess ebarmliga skick.


  Closeup på O-ringen till backventilen, den gamla till vänster och den nya till höger.


Förutom att O-ringen till backventilen var konkav, snarare än rund, så var den dessutom stenhård. Den nya O-ringen däremot var mjuk och smidig som ett gummiband. Den gamla förde närmast tankarna till en gammal skosula. Att byta O-ringarna var enkelt, både att ta bort de gamla likväl som att montera dit de nya.


När man byter O-ringar så är det viktigt att man är försiktig så att man inte skadar de nya ringarna på exempelvis vassa kanter ifrån gängor eller att de skadas av det verktyg som man använder. På mitt vapen så är fyllventilen dessutom tillverkad av mässing, som är ett mjukt material, så då krävs en ännu större försiktighet. Ett bra tips är att man smörjer O-ringarna med fett vid monteringen. Själv så använder jag Renolit-fett och det man ska använda är syntetiska fetter med hög flampunkt så att det inte finns någon risk att smörjmedlet kan antändas.

  O-ringen till backventilen var i mycket dåligt skick och behövdes byta även om den tätade för stunden.


När allt slutligen satt ihop så började jag med att fylla till 65 Bar, varpå bössan tydligt började pysa igen. Felet kvarstår? Nä, faktiskt inte men detta är ett fenomen som kan lura många. Jag kopplade loss vapnet och avvaktade lite. Jodå, efter ett par minuter så slutar pysandet och manometern stannade på 50 Bar.


Vapnet låg kvar på 50 Bar under ett par timmar. Därefter så fyllde jag upp till 200 Bar. Nu pyste vapnet bara någon sekund och sedan fastnade trycket på 190 Bar. Det krävs alltså en successiv tillpassning av nya O-ringar innan de tätar optimalt. Det är därför sunt att belasta O-ringarna lite stegvist och försiktigt i början. 


I morgon så ska jag skjuta lite med bössan och kolla så att allt är 100% rätt innan jag ställer undan den igen.





ANNONS
Av Johnny Ottosson - Måndag 15 maj 14:00


Skytteviken i växlande väder...


   Den obligatoriska vinnarbilden (Foto: FTSverige.org)


För första gången på ett par säsonger så har jag nu varit iväg på en Field Target-tävling. Anledningen var faktiskt inte att tävla själv då jag har inte har ansett det vara kostnaden och arbetet värt att lösa en tävlingslicens och ett klubbmedlemskap bara för att kunna närvara på någon enstaka tävling, utan nu var jag mest med som rådgivare och chaufför.


Idag - tre år efter att jag slutade tävla - så har nämligen min son växt till sig och blivit nyfiken på fallmålstävlande så varför inte ta med honom på en tävling?


Vi var ju iväg på en helt utmärkt skytteträff i Vårgårda under våren så den här gången så blev det med andra ord hans premiär på en riktig tävling. Eftersom han då tävlade som Junior så slipper han ju mycket av byråkratin runt tävlingarna med skyttekort, klubbmedlemskap, tävlingslicens osv, så av den anledningen så var det enkelt och smidigt för honom att delta. Han tyckte att det var lika kul den här gången och lyckades ta en tredjeplats i sin klass, något som han naturligtvis var utomordentligt nöjd med.


För egen del så tänkte jag passa på att hälsa på lite gamla bekanta men tyvärr så var det tunnsått med dessa. Totalt så deltog knappt 30 tävlanden och hälften av dem var människor som jag inte kan påminna mig om att jag någonsin har träffat.


Självklart så är det kul med så många nya ansikten men vart tog alla andra vägen, de från förr?


Nu ÄR förvisso tre år en ganska lång tid och mycket kan naturligtvis komma emellan i livet som sådant men det kändes ändå slående att så många människor har lämnat tävlingarna...


Nya entusiaster fanns naturligtvis och det var kul att få ta del av deras glädje inför sporten.


Då grabben har varit så entusiastisk för att skjuta så förhörde jag mig lite runt Skepplanda och deras aktiviteter, den klubben ligger ju nära och hade ju profilerat sig med en stor ungdomsverksamhet. Tyvärr så verkade det som att den var nedlagd, lagd på is eller bara allmänt okontaktbar, beroende på vem man lyssnade på under träffen. På något sätt så är jag kanske dessvärre inte så förvånad eftersom de drivande krafterna där var desamma som skötte en tidigare lokal klubb som gick överstyr så illa att den tyvärr blev nedlagd.


Inom luftskyttets olika verksamheter är det ofta så; någon kommer till med brinnande entusiasm bara för att sedan falna och försvinna - ”A light that burns twice as bright only shines half as long”, som det sägs.


Trist för sporten som helhet, den behöver alla seriöst intresserade personer som den överhuvudtaget kan uppbringa.


Bortsett dessa dystra nyheter så var det intressant att se hur tävlingsformen har förändrats. Långt borta är den tid då alla samlades runt den tävlanden som hade en så exklusiv bössa som en riktigt Steyr att ståta med. Idag är dessa vapen stapelvara hand-i-hand med Air Arms olika FTP och FT/MPR-modeller.


Jag tror nog inte att jag såg en enda traditionell fjäderbössa utan det närmaste detta var en FWB300 från Junior-klassen.


Genomslaget av PCP är med andra ord totalt och tonvikten ligger på vapen i prisklassen klart över 15.000 kr med matchande optik. Sporten har utan tvekan blivit betydligt mer specialiserad och internationell, ett annat exempel är de tidigare spektakulärt udda skyttejackorna som numera är legio – jag har nog aldrig sett så många skyttejackor på en enda tävling som denna (vilket naturligtvis kan beror på att det var tre år sedan jag var på en tävling sist).


På det hela taget så var det emellertid en positiv och rolig upplevelse.


Det är helt andra människor nu, personer som brinner och är roade av de mer formaliserade tävlingsformen som har utvecklats ifrån vårt traditionella fallmålsskytte.


Jag tänker inte raljera över ”elitism” eller liknande utan så länge alla som tar del är nöjda med utvecklingen så går den utan tvekan åt rätt håll. Field Target Sverige har utvecklats fort och effektivt, man ÄR numera internationell och formell och gott är väl detta.


Med lite tur så har man kanske också skapat ett vacuum nedåt som i framtiden möjligtvis kan bereda utrymmen för mer informella tävlingsformer med anspråkslösare utrustningskrav och mindre byråkratisering.


Det hade ju varit en bra utveckling för alla parter.

Av Johnny Ottosson - Torsdag 11 maj 06:00


Ny video om Weihrauch HW30S!


Ännu en suverän video av AEAC!


Trots att man inte för så länge sedan gjorde en påkostad video om just Weihrauch HW30S så kommer här ännu en. Den här videon tar dessutom upp lite andra intressanta aspekter runt vapen under 10 joule, exempelvis penetration och vindpåverkan. Viktigt inte minst i de länder där man ofta använder HW30S som just jaktvapen.


Nu vet jag att ettiketten "världens bästa luftgevär" kan vara en smula känslig och många kommer därför att automatiskt framhålla andra alternativ, förmodligen företrädelsevis Feinwerkbaus 300-serie.


Visserligen så är gamla 300-serien formidabla vapen men de har två stora nackdelar som inte finns hos HW30S; de har utgått ifrån tillverkningen och kan inte längre köpas fabriksnya sedan ett par decennium tillbaka. Det kommer alltså att bli svårare och svårare att i framtiden hitta frächa ex av 300 och i synnerhet av de mest attraktiva sub-modellerna som Junior.


Nästa tillkortakommande av 300 jämfört med HW30S är det enorma formatet. En 300 (oavsett version) är stor som en .458 Safaristudsare och vikten påminner om ett bojsänke! Det är ett stort och klunsigt vapen avsett för stationärt skytte i första hand. Inget fel på detta, men om man vill röra sig runt lite med sitt vapen och avnjuta fördelarna av smidig hanterbarhet så ligger HW30s helt enkelt i en annan klass.


Alla för- och nackdelar sammanvägda - Weihrauch HW30S ÄR sannerligen världens bästa luftgevär!

Av Johnny Ottosson - Onsdag 3 maj 05:00

 

 

Utan luft!

 

  Det är nu drygt 5 år sedan jag fick min nya ventil...

 

Som de minnesgoda läsarna av Airpang säkert kommer ihåg så är jag ägare till en BSA Ultra Mk I ifrån den andra årsmodellen, ett vapen som i skrivande stund därför är 11 år gammalt. Vid juletid 2011 så fick jag mitt första bekymmer med den då fyllventilen började läcka. Eftersom ventilen var tillverkad av en stållegering, vilken till Mk II hade ersatts med mässing, så passade jag på att uppgradera min bössa med en ventil från eftermarknaden, en så kallad Trenchventil, alltså en fyllventil i mässing med en manometer - uppkallad efter konstruktören.

 

Darrin på XTX Air saluförde dessa och var mycket nöjd med dem.

 

Jag köpte en sådan och den har fungerat helt utmärkt, fram tills nu i dagarna då bössan plötsligt stod utan luft!

 

För den facila summan av £3 så har jag därför beställt en servicesats till enheten och nu väntar jag bara på att den kan komma så att jag kan se över ventilen. Samtidigt så ska jag naturligtvis passa på att göra en visuell inspektion av tuben för att försäkra mig om att den ser fräsch ut, med tanke på att den är drygt ett decennium gammal.

 

När jag kollade läget hos XTX så visade det sig att originaltuber av standardlängd hade utgått ur sortimentet och de går inte längre att hitta nya. Det finns dock den lite längre tuben till systermodellen Scorpion att tillgå.

 

Det hela stämmer emellertid till eftertanke.

 

Tävlar man exempelvis i Field Target under SvSF så får tryckbärande kärl inte vara äldre än 10 år så för de vapen där kärlet även utgör stommen för vapnet (som för mitt BSA) så kan problem naturligtvis uppstå om inte någon form av passande tub går att anskaffa. Värt att betänka när man köper vapnet, även om jag själv inte tävlar. Här är enkelt löstagbara tuber av standardmodell alltid att föredra, helst då standardiserade sådana typ Luxfers tubflaskor.


Varför började då min bössa att läcka?


Sådant är naturligtvis alltid svårt att besvara men min egen teori är följande; bössan användes sparsamt och förvarades, som sig bör, fylld med tryck. Den stod ett år utan att användas och sedan sköt jag och grabben med den en solig eftermiddag innan den fylldes upp och ställdes in i skåpet. Några veckor senare när jag åter igen öppnar skåpet så hittar jag den tom.


Förmodligen så var det tömningen/fyllningen efter en längre tids stillestånd som knäckte en packning.


PCP bör naturligtvis i den bästa av världar användas lite då o då för att må bra i långa loppet, precis som de flesta andra mekaniska föremål. Nu blev det inte så i min tillvaro men detta är en lärdom som jag ska ta med mig och vara mera uppmärksam på i framtiden.


En känd entusiast skrev en gång att ett mycket långsamt läckande PCP är ett riktigt bra PCP eftersom det tvingar ägaren att fylla regelbundet samtidigt som att vapnet då och då tömmer sitt tryck.


Det kanske ligger något i detta, trots att det låter drastiskt…

Av Johnny Ottosson - Onsdag 26 april 06:00



Konus AS-34 2-6/28 

  Marknaden översvämmas tyvärr inte direkt av bra kompakta sikten...


En av de en gång så populära brittiska luftvapenhandlarna BAR exporterar ju sedan ett decennium inte längre kikarsikten med en förstoring på mer än 9 gånger så därför har denne aktör nästan helt försvunnit som inköpsställe till optik för oss svenskar.


Undantaget är emellertid just för lågförstorande sikten, ett segment som optikmarknaden emellertid lider brist på.


Därför är det extra kul att se när man hos BAR har börjat saluföra Konus AS-34 som innehåller en lång rad intressanta finesser, som tyvärr är ovanliga på de flesta andra kikarsikten. Det mest iögonfallande torde ju vara de inbyggda railsen för ytterligare tillbehör, en upptill och en på vardera sidan. Mindre uppenbart är den belysta inbyggda spiritleveln och det faktum att det inbyggda fästen kan hantera både standard 11 mm kilbas såväl som Weaver eller Picatinny.


  Ett perfekt val för små och smidiga vapen!


Två belysningar, röd och grön, finns förstås och båda kan ställas med fem olika ljusintensiteter. Riktmedlet är etsad MilDot och siktet är dessutom utrustant med target turrets som är låsbara och indexerade mot noll. En ganska diger specifikation med andra ord. Dimensionsmässigt så håller siktet 212 mm totallängd men det är relativt tungt på grund av alla sina finesser och de inbyggda fästen som ingår - totalt 560 gram!


Prismässigt sett så ligger siktet på £149 med ytterligare något tiotal pund till frakten.



Av Johnny Ottosson - Onsdag 19 april 19:00


 

Utveckling!


Min gamla FX 2000 klarar ca 30 skott i fullflås. Den nya streamline ifrån FX klarar hela 60 skott och den är tom lite starkare. Båda har samma luftvolym hur sjutton går det ihop? Har FX plockat fram trollerilådan!

 

Idag blev det en fundering från läsekretsen. En köpare av FX Airguns Streamline reflekterar här över hur tekniken har utvecklas under de senaste två decennierna. Någon trollerilåda tror jag inte att FX Airguns använder däremot så har man förfinat och trimmat in sin teknologi på ett metodiskt sätt och därmed drivit på utvecklingen.

 

Hos Streamline så använder FX Airguns en separat regulator istället för det äldre självregulerande ventiltekniken och man har dessutom förbättrat sina produkter ända ner på detaljnivå med exempelvis monoblock. Summan av det hela är en teknologisk nivå som lägger ribban på en betydligt högre nivå än vad man kunde förmå i slutet av 1900-talet.

 

Det är alltså med luftvapen som med fordon - de blir effektivare och bättre ju mer tekniken utvecklas.

Av Johnny Ottosson - Måndag 17 april 15:30


Hatsan Bullmaster!


Ännu en spännande nyhet från Turkiet som förefaller prestera riktigt bra.


Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

858 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok

Visitors

Följ på Instagram

Airpang på Instagram

https://instagram.com/airpangsweden/

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se