Praktiskt och billigt! 

  Krympslangen ger pipan ett mer homogent utseende.

Krympslang är ett smidigt sätt att täcka över och skydda olika cylindriska föremål med måttlig diameter, exempelvis pipor. Det kan ju vara så att man exempelvis har en pipa som har dålig finish eller att man avser att använda sitt vapen i en utsatt miljö där pipan behöver mera skydd, både för mekanisk skada och från fukt, eller då man helt enkelt inte vill ha en blank pipa skinande.

Krympslangen förs över det önskade föremålet och värms sedan med en varmluftspistol varvid den krymper och smiter åt föremålet både tight och sömlöst.

Trots att krympslangen bygger lite på diametern så kvarstår pipan som friflytande.

Jag prövade nu själv på min 1701 främst för att bli av med alla skarvar då jag ju har en 10 tum pipa, förlängd med en adapter för att få ½ tum gänga och därefter ytterligare en pipförlängning, både som expansionsutrymme för ljudbangen vid skottet och dels för att pipan totala längd ska fungera ihop med den längre lufttuben därunder. Till detta så kommer dessutom ett par hål för stoppskruvar, som håller fast gängadaptern osv.

På grund av adaptern och pipförlängningen så blir pipan lite grövre till vänster om pipbandet.

Allt detta täcks nu av krympslangen som ger ett homogenare intryck av vapnet med en unison färgsättning på hela pipan istället för de nyansiella små skillnader som fanns mellan de tre olika blånerade delarna. Precis som vid vattentransfer och sprejmålning så krävs det emellertid lite känsla vid appliceringen. Jag kan konstatera att ju lägre värme man har på varmluftpistolen, desto långsammare går processen och desto enklare är det att få ett bra och skrynkelfritt resultat.

  Krympslangen smiter åt väldigt tight, exempelvis runt gängan ovan

Bäst blir utfallet om man långsamt och jämnt värmer krympslangen runt dess diameter. Monteringen är emellertid enkel, lättare än att sprejmåla bra och avsevärt enklare än att använda vattentransfer. Slangen sitter dessutom åt hårt och har inget tomrum som ett rör. I ändarna där slangen klipps till önskad längd sipprar det ut ett lim, som fixerar ändarna. Detta måste man ha med i beräkningarna och det pöser ut långsammare och mer kontrollerat med måttlig värme. Bäst är naturligtvis att det inte sipprar ut för mycket alls men om det ändå händer så är det rimligt enkelt att trimma bort med en skalpell eller annan riktigt vass kniv.

Finishen blir helt sömlös och döljer skarvar och hål för skruvar.

Väl på plats och avsvalnat så sitter slangen solitt och hårt men inte omöjligt att avlägsna om man ångrar sig eller inte får till det perfekt direkt. Slangen sitter hårdast i ändarna och får man bara upp en ända så är det förbluffande enkelt (i skenet av ur hårt slangen sitter) att avlägsna den på ett skonsamt sätt. Det blir inga märken kvar där slangen har suttit. Slangen har en mjuk och lätt gummiaktig karaktär men med en tät yta och en skön taktil känsla vid beröring, den är dessutom varm när man känner på den och inte metallkall.

Prisläge ungefär upp till en hundralapp, om man väljer en bra kvalité (vilket rekommenderas).

Med lite tyngre projektiler..

   Ytterligare en mycket trelig kurva.

Idag så prövade jag JSBH och resultatet blev ännu en mycket bra kurva men tyvärr så gjorde effektiviteten hos dessa tunga projektiler att anslagsenrgin stegade iväg över den licensfria nivån, vilket då föranleder en omjustering. Resultaten av dagens mätning blev följande:

636, 31, 34, 34, 31, 30, 31, 31, 34, 30

628, 34, 34, 33, 29, 29, 33, 30, 33, 29

634, 33, 26, 31, 29, 33, 31, 30, 31, 31

Högsta resultat: 636 fps - 9.30 fpe = 194 mps /12.60 joule 

Längsta resultat: 626 fps - 9.00 fpe = 191 mps / 12.20 joule

Medel resultat: 631 fps - 9.10 fpe = 192 mps / 12.40 joule

Spridning: 10 fps

Sammanfattning: Här kan man tydligt se vilken enorm skillnad som vikten av projektilen gör till anslagsenergin och märk väl att jag har en för PCP osedvanligt kort pipa på detta vapen, bara 26 cm. När jag körde min vanliga ammunition, JSB RS, så låg jag precis på den licensfria nivån i genomsnittsutfallet med 10.04 joule E4, där jag då jag använder JSBH lätt hamnar på närmare 12 joule E4 - alltså en ökning på hela 20 procent!

Detta är dessutom bara mätt E0 och E4, hade jag mätt downrange så hade naturligtvis skillnaden blivit ännu större.

Nu tror jag inte att någon behöver ligga sömnlös av oro ifall vapnet ger 12 joule med tunga diaboler då den ger under gränsen med mer normaltunga projektiler, men dessa 1-2 felande joule spelar ändå ingen större praktisk roll och de är dessutom oftast mycket enkla att justera bort, vanligtvis med hammarfjäderns förspänning.

Med mer effekt!

En mycket trevlig kurva, vid skott 26 faller trycket under 125 Bar

För skojs skull så testade jag att sätta i den större transferporten för att se vilken skillnad som regulatorn gjorde med en större port. För 6 år sedan så prövade jag senast och kunde då notera ett nedslående resultat med 21 skott på en spridning av 41 fps, märk väl från dock 45 cc och inte dagens 65 cc.

Tyvärr så gav den spretiga kurvan också några enstaka oacceptabelt höga utfall på ända uppe vid 14.30 joule!

Efter lite justeringar så kunde jag emellertid få en hel kurva under 10.50 joule men fortfarande med en på tok för stor spridning och 20-21 skott för den fulla fyllningen. Med regulatorn så kunde jag angenämt notera en enorm skillnad – här blev resultatet 26 skott från 200 Bar innan kurvan föll under 125 Bar regulatortryck.

Givet den större tuben så var sålunda antalet träffar i relation till volymen inte speciellt mycket bättre men spridningen däremot blev fantastiskt fin med bara 13 fps räknat på de 26 skotten inom regulatortrycket. Den jämna och fina kurvan låg också precis i rätt intervall mellan 10.30-10.70 joule E0.

Av ren nyfikenhet så tänker jag härnäst pröva med 10.33 gn JSBH för att se hur det utfaller. Här förväntar jag mig en ännu mindre spridning och fler träffar på fyllningen men risken finns alltid att man kanar över den effekten som RS levererar på grund av tyngden hos JSBH.

Detta ska bli spännande att se..

Liter utvärdering och erfarenheter!

Regulatorer är enkla mekaniska konstruktioner som gör underverk!

Så, till sist den 16:e mars så anlände regulatorn som jag köpte direkt från Huma den 5:e.

Godsspårningen lämnade för övrigt en del att önska då försändelsen konterades som ”anländ” innan den hade dykt upp i brevlådan, då den ändrade status till ”levererad”. Vanligtvis så brukar man ju tolka ”anländ” som att något faktiskt finns i lådan. Förmodligen någon form av översättningsgroda.

Hursomhelst.

Själva monteringen av regulatorn var föredömligt simpel. Den knepigaste delen var faktiskt att ta ur det gamla manometerblocket. Först så skruvade jag sakta ur manometern för att bli av med trycket i tuben. När manometern var avlägsnad så kunde jag skruva av fyllventilen längst fram på tuben. Därefter så tog jag en fiskelina och trädde i det röda röret till en 5-56 oljesprejburk. Röret gjorde fiskelinan så styv så att jag kunde trä in röret igenom hålet där manometern satt och därefter 90 grader framåt in i själva huvudtuben och vidare ut till där fyllventilen sitter så att linan kunde nås med handen. I den andra ändan gjorde jag en ögla och satte en plastpinne med något kortare längd än tubens diameter. Denna plastpinne tjänstgjorde som tvärslag (”krok, ankare”) så att manometerblocket följde med ut ur tuben när jag drog i den ändan av fiskelinan som det röda röret finns.

Nästa steg var att skicka in det korta rör med O-ringar i båda gavlarna som utgör plenumkammaren.

Då detta rör har mindre diameter i tuben så var det bara att försiktigt släppa ner det medan tuben var lutad i ca 35 grader så att röret åkte ruschkana ner till ventilen. O-ringarna sitter alltså inte runt röret, som på manometerblocket, utan i gavlarna på röret och tätar mot ventilen respektive regulatorn. För säkerhets skull så fuktade jag O-ringarna med lite fett för bästa täthet.

Nu var det dags att sända ner regulatorn och den viktigaste delen här är att andningshålet på regulatorn ska mynna ut uppåt. Regulatorn har även den en O-ring och denna sitter runt regulatorkroppen så efter att ha smort O-ringen så fick jag försiktigt skjuta ner den på sin plats med hjälp av en liten blompinne. Noterbart är att den lilla skruven som sitter i regulatorns justeringsratt med fördel kan tas bort. Den skruven använder jag sedan som mall för att kunna inköpa en helgängad stång i rätt diameter. Vill jag någon gång få ut regulatorn igen så kan jag då sticka ner den helgängade stången, gänga fast den i justeringsratten på regulatorn och sedan helt enkelt bara dra ut regulatorn. Plenumkammaren kan därefter lätt hällas ur igenom att vända på tuben.

Med detta gjort så återstod bara att skruva fast fyllningsventilen igen och fylla tuben.

Dagen därpå så kunde jag konstatera att den åtminstone över ett dygn höll helt tätt, i alla fall enligt manometern på min buddybottle. Det tar ju som bekant ett litet tag innan en regulator sätter sig och börjar leverera optimal prestanda så utvärderingen av detta kommer därför att dröja ännu ett litet tag.

Vad kan man då förvänta sig av regulatorn?

Till att börja med så blir man av med manometern och det känns väldigt skönt. Har man någon gång problem med läckor så är manometern inte sällan den svaga länken och då främst manometerns infästning i manometerblocket. Just det här gängade hålet i sidan av en cylinder (alltså manometerblocket) är ofta svårt att få helt tätt, helt oavsett om man har konisk gänga på manometerns fot eller om man försöker hålla manometerfoten tät med gängtejp. Behovet av en manometer är dessutom mindre med en regulator eftersom avvikelsen blir mindre och skulle man ändå ha kvar manometern så kommer den bara att visa regulatortrycket och dessutom stjäla luftvolym inuti tuben.

En vanlig fråga som uppstår är om huruvida manometern ger mer skott eller inte?

Här är svaret både ja och nej.

Indirekt så kan man få mer skott men inte på grund av själva regulatorn som sådan. De skott man kan få extra uppstår eftersom man kan fylla tuben till ett högre tryck liksom att man kan lätta på hammarfjäderns förspänning då det krävs mindre kraft för att öppna regulatorn än att arbeta mot det fulla trycket inuti tuben. Den stora poängen är emellertid att man kan få betydligt fler ”bra” skott ur fyllningen än vad man får från sweetspoten hos ett självreglerande ventilsystem och här kan skillnaden vara avsevärd.

Regulatorn i sig själv är ju ingen magisk manick utan en tämligen simpel konstruktion, inte helt olik flottörsystemen hos en vanlig toalett!

Mycket grovt förenklat så kan man säga att så fort trycket i tuben är högre än inställningen (regulatortrycket) hos regulatorn så öppnar regulatorn och fyller upp plenumkammaren. När skottet går så töms plenumkammaren och dess luft driver av projektilen. När plenumkammaren är tom så öppnar regulatorn och plenumkammaren återfylls varpå processen upprepas. Hela konstruktionen av regulatorn styrs av en fjädermekanism och de tryckskillnaderna.

Eftersom fördelarna är så pass stora samtidigt som kostnaden för en lös regulator som regel stannar vid 700-1000 kr (och naturligtvis ännu mindre om den köps av en tillverkare och inkluderas i deras produkter), så är det sannolikt att regulatorer kommer att bli en standardlösning för alla aktörer på marknaden framöver och att självreglerande system därför kommer att bli ännu mer ovanliga, även hos lågprisprodukter.

Den huvudsakliga fördelen med regulatorn är emellertid att den ger en betydligt mindre spridning från skott-till-skott. Kända tillverkare som Lane, HUMA, Altaros med flera uppger ju avvikelser på blott 1 procent (!), alltså +/- 10 fps vid 500 fps Vo! Detta är såpass bra värden att de flesta självreglerande system har svårt att matcha detta och om de kan det så blir det bara för en bråkdel av alla de skott som tuben erbjuder, med andra ord bara inom det självreglerande systemets sweetspot.

Nästa steg!

HUMAs reglator för Crosman 1701/1720 är verkligen jätteliten..

Efter att ha använt bullpupsatsen ett tag så trivs jag mycket bra med den men kan konstatera att den tyvärr smygläcker lite. Inte så mycket kanske men tillräckligt för att irritera och i synnerhet när man inte har en manometer på den.

När satsen monterades så tar man ju bort manometern och ersätter den med en fyllplugg. Tyvärr så hade jag inte svart teflontejp tillhanda då men tänkte att det syns ju ändå inte med vit tejp eftersom pluggen sitter på undersidan av tuben men på grund av skelettstrukturen av stocken så framgår det tydligt från sidan.

Ett ännu bättre sätt att lösa problemet är att plugga tuben inifrån igenom att använda en regulator och helt enkelt ta bort manometerblocket inuti tuben istället för att plugga det.

Jag har ju länge varit sugen på en regulator och när min Crosman kommer att användas mer i framtiden så känns det plötsligt mer motiverat, både för att det är kul, löser problemet med läckan och dessutom en teknisk förbättring för bättre prestanda.

För något år sedan så köpte jag ju en regulator från HUMA till min gamla FX Airguns Elite och den är jag mycket nöjd med så därför kändes valet av leverantör till nästa regulator naturligt, i hopp om att denna ska fungera lika bra som mitt första köp.

Tanken är ju att behålla effektivån på 5 joule och få så många skott som möjligt ur min 65 cc stora (lilla?) tub.

Förhoppningsvis så kan jag sätta ett riktigt lågt regulatortryck och jag kommer bara att behöva ett plenum på blott 4 cc enligt tumregeln 1 cc plenum per önskad FPE effekt. Ett litet plenum och inget manometerblock gör ju att utrymmet i tuben maximeras för så stor volym luft som möjligt. I den bästa av världar så hoppas jag kunna utnyttja ett intervall mellan 200 Bar ända ned till kanske 100 Bar och då tangera 80 skott inom 10 fps spridning.

HUMA själva uppger ju 1.00% avvikelse på en inbäddad regulator vilket med 480 fps innebär ett spann mellan 475-484 fps, teoretiskt sett. Når jag dit med 75-80 skott så skulle jag bli utomordentligt nöjd.

Lite drygt tusenlappen kostade regulatorn, inklusive frakten från Nederländerna.

En modern evergreen.

Nya BSA Ultra är lite av en ordlek med beteckningen CLX  

En av BSAs stora succéer under 2000-talet är onekligen den i England så högt älskade BSA Ultra, ni vet den lustiga lilla kort-trubbiga karbinen som lanserades 2005 med ett pris på blott £249. I takt med att åren rullar iväg så måste man emellertid uppdatera sin produktportfölj och det är detta vi nu ser när BSAs nya Ultra har fått sufflixet CLX.

Varför då CLX?

Jo..

Bokstaven C är ju på latin 100. På samma sätt så är bokstaven L motsvarande 50, medan X - som bekant - innebär 10. Efter lite mattematisk addition så blir detta 100 + 50 + 10 = 160 . Eftersom modellen lanserades nu 2021 så sammanfaller detta med BSAs jubileum av att företaget fyller 160 år!

Själva geväret då?

Här är det mestadels gammal skåpmat eftersom Ultran är så genuint populär. Man ska ju aldrig ändra på ett vinnande koncept. Det man har gjort är att förse modellen med en lite större lufttub, finesser som en asymmetrisk öppning för fyllnippeln samt ett betydligt mer genomtänkt magasinsystem - för vilken gång i ordningen kan man fråga sig.. 

Andra bra detaljer är rembygeldubb, en ny form av pipvikt liksom en modernare stockform med uttag på undersidan för att underlätta bänkskytte. Allt detta till en prislapp av £649 och uppåt, beroende på stockval etc.

På en hemmamarknad där långa pipor och därmed bullpups inte tillför någon direkt fördel på grund av energibegränsningen på 16 joule, liksom en viss konservativ förkärlek till traditionell vapenformgivning så har den korta Ultran alltid varit mycket uppskattad. Korta vapen är ju praktiska och än mer så på en marknad där luftvapenjakt är laglig och där jaktformer som lamping och jakt från fordon är både uppskattade och tillåtna.

Även prisnivån är ju helt acceptabel så det ska bli mycket spännande att se hur framgången blir för den här senaste inkarnationen av BSAs legendariska och tidlösa Ultra.