Airpang

Alla inlägg under juni 2015

Av Johnny Ottosson - 29 juni 2015 09:30



 

Jakten mot nollpunkten!



I går så gick Laxås sommartävling av stapeln och glädjande nog så rapporteras det om bra väder och goda förutsättningar i övrigt. Laxås tävlingar brukar vara välarrangerade och mycket uppskattade av deltagarna, själv tävlade jag senast där under RM förra året och kunde då bara stämma in i lovsången.


Vanligtvis så brukar RM vara årets stora tävling och så förefaller det vara även den här säsongen, låt vara i mindre skala. Årets RM som hölls av Skepplanda lockade ju fantastiska 22 st deltagare och i skenet av detta så är det imponerande att man fick ihop hela 17 st licensierade deltagare till gårdagens tävling.


Numera så är ju 15-20 deltagare tämligen normalt för en hel tävling, snarare än för en enskild klass.


Internationell klass PCP 16J


Som vanligt den absolut största klassen numera och här deltog de allra flesta - 11 st. Ett jämn toppstrid som vanligt eftersom tävlingsformens absolut bästa skyttar bara skjuter i den här klassen.  Tyvärr så är det svårt att göra en djupare analys då resultatlistan var ovanligt spartansk utan noteringar om exempelvis skyttarnas vapenfabrikat etc. 


Internationell klass Fjädervapen 16J


En enda deltagare, kom först och sist. Ett riktigt bra poängantal noterades men det måste ju ändå vara lite lätt tråkigt att vara ensam tävlanden. Resultatet skulle dock, som sagt, räckt till en andraplats i PCP-klassen så vi talar ändock om en riktig prestation. Dags att slå ihop de båda internationella klasserna till en enda kanske, med tanke på det ringa antalet tävlanden hos Fjäder 16J numera?


Nationell klass 10J PCP


Vår licensfria klass mönstrade in två stycken tävlanden, en vann och en förlorade. Ett förstapris och ett andrapris. Borta är den tiden då våra klasser för 10J kunde räkna in 15-20 deltagare. Dock så - 100% fler deltagare än för Fjäder 16J.


Nationell klass 10J Fjädervapen


Också en synnerligen stor och populär klass tidigare som denna gång noterade 0 st deltagare. Förra gången så var det 3 stycken som tävlade, vi får väl se hur det blir till nästa tävling om någon tänker ställa upp och tävla här.


Nationell klass 45J


Sedan ett tag tillbaka så kör man ihop fjädervapen och PCP i samma klass för full effekt men fortfarande så rör det sig om mycket få tävlanden, förra gången 4 st och denna gång 3 st.


Debutanter & juniorer


Tre debutanter kom, vilket är mycket glädjande. Många menar ju på att debutantklasserna är viktiga för tillväxten och här utgjorde debutanterna nästan 20% av alla tävlanden. Två juniorer hade vi också, ett syskonpar och åter igen så kan vi konstatera att Field Target inte direkt är någon ungdomssport.


Reflektioner


Field Target känns som en tävlingsform i fritt fall. Sedan jag började tävla regelbundet 2001 så har jag aldrig noterat en så stark trend med så få deltagare. En klen tröst är dock att det finns en viss stabilitet, en hård kärna av kanske 10 deltagare kommer alltid (eller nästan alltid) sedan har vi ytterligare tiotalet som kommer då o då. Problemet är dock fortfarande bristen på numerär. Skulle det ske ytterligare en fraktionering eller om några ledande personer skulle komma ifrån sporten av någon anledning (ex ändrade arbets/familjeförhållanden etc) så finns det en överhängande risk att allt helt enkelt kollapsar. 


Prioritet nummer ett måste därför vara att öka numerären, att få fler tävlanden!


Jag har redan presenterat min lösning i form av en 10J tävlingsklass utanför förbundet som exempelvis kör HFT utan krav på tävlingslicenser, sportskyttekort, klubbmedlemskap etc. Man nyttjar då samma bana (förutom målen bortom 40 meter) och använder de traditionella HFT-regelverket. Eftersom frågan förefaller vara känslig för förbundet så kan man till och med köra denna fria tävling på en annan dag än Field Target-aktiviteterna, exempelvis lördag för den ena formen och söndag för den andra.


Om man gör på detta sätt så har man ifrån Field Targets sida i alla fall en öppen kanal att kunna påverka, presentera och entusiasmera de fria skyttarna för den mer formella tävlingsgrenen och därmed kunna locka över tävlanden. I nuläget saknas nu detta helt eftersom våra gamla tävlanden till och med överger forumet och utan kommunikation - ingen möjlighet till förändring.


Våra handlare rapporterar att man säljer bra med luftvapen nu i Sverige och nog borde några av dem vara intresserade av att tävla, om det bara hade funnits en passande tävlingsform för dem..


Där har vi en intressant missmatch...


Av Johnny Ottosson - 28 juni 2015 12:00



Inom- och utomhus..


  Väskan och allt det innehåll som finns inuti den..


Det är fascinerande att notera vilken enorm skillnad som det är mellan inom- och utomhusskytte och detta även om man tycker att det är "vindstilla" utomhus. Idag så sköt jag 3 tavlor med 10 skott vardera (1 fyllning) åt varje håll. En tavla utomhus, sedan vände jag mig 180 grader och sköt en tavla inomhus (in i en maskinhall) osv. De två bästa tavlorna på inom- respektive utomhus har jag redovisat här.


  Inomhus - det funkar bra att skjuta 9 joule även på 40 meter men det kräver koncentration..


Vädret var stilla, man skulle nog slarvigt kunna säga att det var vindstilla men den riktigt uppmärksamme skulle nog ändå notera en mild ojämn bris. Här har vi alltså själva poängen med dagens inlägg. Den som skjuter in ett kikarsikte eller prövar ny ammunition och i synnerhet så med effektsvaga vapen - gör detta inomhus!  


  Utomhus - det är avsevärt svårare att få en "bra" grupp utomhus på 40 meter med 9 joule


Små, små vindpustar av synnerligen mild bris åt höger kunde jag notera. Knappt märkbara vid skjutplatsen men klart synliga på själva måltavlan vid ett såpass drygt avstånd för en så måttlig effekt. Själva skyttet ägde rum med fullt stöd och så goda betingelser som överhuvudtaget möjligt - åt båda hållen.

Av Johnny Ottosson - 27 juni 2015 10:30



En ny gryning!



Diskussionen på forumet är onekligen intressant. Nu har en del enstaka individer börjat inse att man kan utvecklas och gå vidare även om man blir tvungen att konfronteras med det faktum att man har fattat mindre bra beslut tidigare. Detta är naturligtvis i grunden sunt - utan att inse ett problem så kan man aldrig lösa det.


Plötsligt så vaknar någon till och utbrister något radikalt, någon bryter en helgemoni:


"Kan man ha en tävling där licensklasserna kör med nuvarande regler och avgifter? Där 10J klasserna är "fria" och har en lägre startavgift. Samma banor men plåtträffspoäng  - 10J klassen går för sig..."

 

Ja!

 

Tänk så enkelt det kan vara, precis som skönheten i en kort och perfekt mattematisk formel - en lösning precis framför näsan, som en utfallen ekvation. Vad man gör, eller i alla fall tänker, här är just precis det jag har trummat för i åratal - man säker trösklarna.

 

Det är egentligen ganska radikalt och enkelt - man låter vanliga människor delta med vanliga licensfria vapen utan krav på tävlingslicenser eller skyttekort och det till en lägre startavgift än de som vill elitsatsa. Svårare än så är inte detta, i vissa kretsar, otroligt radikala tankegods. Problemet är dock - många ansvariga måste först bli tvungna att kliva ner ifrån höga hästar och höga fall är aldrig roliga. De kräver nämligen att man är prestigelös och att man också är beredd att indirekt erkänna tidigare mindre bra fattade beslut. Sådant svider som bekant...

 

Men strunt i det - låt oss nu gå vidare, det är framtiden och inte historien som är det väsentliga.

 

Visst, jag har förståelse för att förbundet kommer att gnälla. De gillar naturligtvis inte att människor tävlar utan tävlingslicens och all annan formalia. Jag förstår detta, ur deras perspektiv. Problemet är att man inte har något val, även om man kanske inte fullt ut har insett detta.

 

Jag ser två tänkbara scenario:

 

Förbundet accepterar:

 

Field Target Sverige växer, elitskyttarna kvarstår och en ökad tillströmning av "gamla" och nya entusiaster tillkommer. Vissa skjuter kvar på 10J andra växlar över till 16J succesivt. Några kommer, som alltid, att sluta - av olika personliga skäl men tävlingsgrenen får möjlighet att växa och överleva.

 

Förbundet accepterar inte:

 

Då måste man ställa hårt mot hårt. Ska man vara kvar i förbundet så dör sporten över tid, resultatet är att förbundet tappar en sport och ett antal medlemmar - där får förbundet själva värdera vilket som är bäst, bryta sina direktiv eller uppleva (ännu) en gren som faller av skyttefamiljens träd. 

 

För -man kan bedriva en fallmålsskyttesport utan ett förbund, men man kan inte göra det utan deltagare.

 

Rent praktiskt så kör man en tävling som man gör nu, sedan utnyttjar man befintlig bana dagen därpå (söndagen) till en tävling "off the SSF record" för att skjuta vår fria 10J-klass precis som vi gjorde förra året. Två separata tävlingar helt enkelt, en officiell för elitklasserna och en inofficiell för entusiasterna.

 

Vill sedan elitdeltagarna stanna även dagen därpå så är det ju inget problem (de kan ju tävla en gång till med 10J om de önskar) och samtidigt så kan man göra andradagen till en mera öppen happening, inte helt bunden till ett tävlingsmoment om man så önskar. Alternativt så kan man här också välja att fälla in andra tävlingsformer som HFT/BR eller Silhouette.

 

Frihet och mångfald helt enkelt - vem tror egentligen inte att detta är lösenorden för framtiden?

 

 

Av Johnny Ottosson - 25 juni 2015 15:00



Syns man inte så finns man inte...



Tyvärr så är grenen Field Target synnerligen liten och udda här i Sverige, trots ypperliga förutsättningar i övrigt. Under lång tid så har jag tjatat om att antalet deltagare minskar och att man måste ta tag i detta för att sporten ska överleva framöver. I regel så har den här kritiken bara bemötts såsom "gnäll av någon som ändå inte deltar" och motargumenteras med att sporten visst är i tillväxt och att deltagarantalet är tillfredsställande, även om det naturligtvis alltid kan bli bättre.


I elfte timman så har man emellertid nu kvicknat till och börjat inse att sporten kanske skulle kunna växa snabbare (eller överhuvudtaget växa) om man marknadsförde den lite.


Jag välkomnar denna plötsliga och oväntade insikt och det känns glädjande att man erkänner en problematik och dessutom förefaller vara villiga att adressera problemen på ett konkret sätt, frågan är bara vilket?


Av ren generositet så ska jag därför ännu en gång i outtröttlig anda delge omgivningen mina egna tankar och dessutom av bara farten även bjuda på bra förslag till lösningar. Personligen så ser jag frågan som tudelad, vilka ska sportens företrädare rikta sig emot och när man sedan vet detta - hur ska man då möta denna kategori?


Till att börja med - många tror (eller vill tro) på ungdomen. Jag gör det inte. De ytterst få ungdomar som har börjat med Field Target har uteslutande haft entusiastiska föräldrar som själva är engagerade i sporten. Att någon utomstående junior skulle upptäcka sporten själv och ansluta i nuläget bedömer jag som tämligen utsiktslöst.


Field Target kräver kapital och transportmöjligheter. Även om antalet träffar är talrikare än någonsin så måste man åka ganska stora sträckor för att tävla och utrustningen är kostsam. Här är sannolikheten betydligt större att en ung grabb eller tjej börjar med Int 10M, som är en vanligare och för utomstående mera begriplig sport. Det är lättare att hitta tävlingar/klubbar för Int 10M och dess vapen (som förvisso också är dyra) har en större marknad och därmed bättre andrahandsvärden. Transportproblematiken är inte heller lika uttalad då antalet klubbar för denna gren är mångdubbelt vanligare.


Nej, rätt mål för en ansträningen är den vanlige mannen på gatan - 25-60 år gammal, socialt stadgad, skytteintresserad men lite bekväm av sig och med smak för en udda och tekniskt avancerad sysselsättning. Där finns det kapital, möjlighet till ett bestående intresse och alla andra förutsättningar. Vi ska helt enkelt locka den typen av människor som redan dominerar sporten. Det är nämligen ingen slump att just dessa människor pysslar med just detta och därför så är naturligtvis denna kategori människor enklast att attrahera.


Principen är ju samma som om man skulle hitta fler folk till svenska kyrkans syjunta. Visst vore det kul om det kom in unga grabbar 15-25 år med utländskt påbrå i just den kretsen - men - känns det sannolikt? Nej - o det av vettiga anledningar. Vill man ha fler deltagre så måste man där vända sig till liksinnade, här kvinnor 50+ osv.

Nu när rätt målgrupp är selekterad så gäller det att attrahera och ska man attrahera någon till något så finns det bara en enda sak som gäller - låga trösklar!


Det ska vara enkelt, roligt, bekvämt och billigt att delta. Är det krångligt, tråkigt, obekvämt och dyrt så vill ingen delta. Inget konstigt alls. Säker man trösklarna i fråga om kostnader och tillgänglighet så ökar man antalet intresserade, en mycket enkel ekvation. Vi har ju redan sätt att det fungerar, men då bakvänt. När vi gjorde sporten krångligare och dyrare så tappade vi deltagare. Låt oss nu istället göra det omvända - o öka antalet deltagare istället.


Betänk alltså citatet ifrån Pirsig på föregånde inlägg - det är inte på bergets topp som tillväxt sker...

Av Johnny Ottosson - 25 juni 2015 06:30



Zen och konsten att sköta ett luftgevär..

 

 

“It's the sides of the mountain which sustain life, not the top.” 



-"Varför skjuter du luftgevär?"


Vi har säkert alla fått frågan någongång, inte sällan med lite olika betoningar - vanligtvis på varför eller på luftgevär. Egentligen så stämmer frågan till eftertanke, är vi udda eller är omvärlden det? Varför skjuter inte alla luftgevär? Uppenbarligen så gör inte alla människor detta och då är ju frågan - varför gör vi det?


Och - för att återknyta till Roberts mästerverk - varför kör så många luftvapenfantaster motorcykel?


Jag diskuterade faktiskt saken med Ben Taylor en gång under en lång men intressant bilfärd en kall vinterkväll för några år sedan. Han frågade om jag kunde gissa vad han hade för annan passion i livet och jag svarade snabbt och tvärsäkert "Motorcyklar", till hans förtjusta förvåning. Vi kunde både konstatera att onormalt många luftvapenintresserade världen över var också intresserade av just motorcyklar. Inte husbilar, inte fritidsbåtar eller något snarlikt utan alltid just dessa farliga och fascinerande motoriserade tvåhjulingar.


Man kan naturligtvis peka på många gemensamma nämnare, intresset för teknologi (såväl avancerad som primitiv, beroende på individuella preferenser), glädjen att modifiera och förändra, behovet av att förstö sig ("leka") osv.


Själv så tror jag mycket att det handlar om avkoppling, baserat på koncentration och behovet av kvalitét (-stid).


När jag körde motorcykel i ungdomen så körde jag ofta vårdslöst, på gränsen av min (och motorcykelns) förmåga. Många var de golfare på Albatross golfbana utanför Skogome som passerade vägen med hjärtat i halsgropen när man körde fullt mot Svankällan med ett 4-1 vrålande under rumpan på väg ner till Göteborg. Samma sak igenom de halsbrytande kurvorna och backarna på Pixbovägen där man kunde lägga ner tillräckligt för att dra tomtebloss på sommarkvällarna när fotpinnarnas nedre ytterkant sände ut ett sprakande gnistregn över omgivningen.


Nu var allt detta faktiskt varken för att räcka ett långfinger åt ordningsmakten eller för att visa upp ett dödsförakt. Saken var den att igenom att koncentera sig fullt ut på något som krävde ens fulla uppmärksamhet så slappnade jag av och lämnade vardagen bakom mig. En slags avslappningsterapi helt enkelt.


Att köra huvudlöst med en tung sportmotorcykel är emellertid varken billigt eller i längden helt riskfritt så det var därför en stor glädje när jag insåg att jag kunde nå samma meditativa tillstånd igenom att skjuta luftgevär, betydligt mindre kostsamt och avsevärt säkrare (både för mig själv och omgivningen).


Här fanns nämligen en gemensam nämnare mellan dessa i övrigt väsensskilda föremål - båda krävde absolut koncentration och igenom detta följde avslappningen och rekreationen.  


Ännu idag så kan jag komma på mig själv med att skjuta mer frekvent just i de tider då jag egentligen har minst tid för att skjuta. När vardagens stress tränger sig på som mest påtagligt, då är också behovet av att skjuta som mest oundgängligt. Det behöver inte vara en lång session, 20-30 skott räcker gott, inte heller så behöver det vara långa avstånd eller effektstarka vapen. Det räcker gott med motsatsen och dessa premierar jag då eftersom de i gengäld skänker tillgänglighet. Ett vapen på 8-10 joule är helt enkelt smidigare att skjuta i vardagen, överallt, än ett dito på 50-60 joule.


Samma sak gäller förmodligen även den sociala delen. Det finns mängder med luftvapenentusiaster som formligen älskar den sociala interaktionen med andra människor, på skjutbanan. Faktum är att jag har till och med mött människor som inte ens äger ett eget vapen men som ändå hänger på skjutbanor enbart för att umgås i allmänhet med människor som de själva betraktar såsom likartade. En variant på dessa är de så kallade föreningsmänniskorna, en mycket speciell kategori. Detta är som regel både handlingskraftiga och jovialiska personer som älskar att pyssla med sysslor runtomkring själva hobbyn. Här har vi allt ifrån människor som i ösregn bygger paviljonger till sådana som sitter i unkna husvagnar för att driva seketariat i en hel tävling utan att själv ens delta, än mindre placera sig. Trots detta ofta hysteriskt frenetiska engagemang så är de förbluffande kallsinniga inför luftvapnet och skyttet som företeelser.


Märkligt.


Personligen så är jag mest irriterad över andra skyttar när jag själv ska skjuta och i synnerhet pratsamma sådana. Förmodligen så stör det min koncenteration och omintetgör därmed belöningen efteråt i form av den relaxerande avslappningen. Inget är med andra ord lika fridfullt som en tom skjutplats utan varken andra skyttar eller övriga människor. Som ni säkert vet så är jag ingalunda asocial, jag vill däremot själv välja när jag vill umgås med andra entusiaster och då gör jag det mer än gärna, företrädelsevis på Internet eller över telefon.


Frågan är alltså ganska mångfacetterad och inte helt enkel att besvara. Visst, man kan analysera och fundera precis om ovan men spelar detta egentligen någon roll? Egentligen så gör jag det inte bara "därför att" utan bara för att skyttet är en del av mitt liv och min personlighet.


Då behöver man egentligen aldrig motivera sig...

Av Johnny Ottosson - 24 juni 2015 06:30


 

Vid en skillnad av tio meter..


  Nej, det är inte 20 meter utan 30 meter..


Tänk att en skillnad på bara 10 meter kan göra så stor skillnad, jämfört med föregående inlägg. Nu tänker man naturligtvis att skillnaden på dessa 10 meter är avståndet till målet - men så är det inte - målet är fortfarande 30 meter bort. Skillnaden ligger i de 10 meter som den dagen skilde mellan inomhus- och utomhusskytte.


Gårdagens skytte var utomhus, i förhållandevis stilla väder, dagens skytte var inomhus - under perfekta förhållanden.


Att kolla ut igenom fönstret och konstatera, "Det ser bra ut, läge att skjuta" och sedan skjuta inomhus där det verkligen är lugnt i ordets grundläggande betydelse kan medföra enorma skillnader och ingenstans är dessa större än just hos licensfria vapen under 10 joule. Vapen med låg effekt ÄR som regel betydligt känsligare för yttre påverkan än vapen med högre effekt (eg diaboler som skjuts snabbare och som bär bättre BC).


  Skott nummer 11-20 på fyllningen, fortfarande 30 meter och bra samling


Vill man se sin riggs ultimata prestationsnivå, exempelvis för att rättvist pröva ut olika diaboler eller för att centrera/ställa in kikarsiktet etc så är helt enkelt inomhusskytte en absolut nödvändighet. Allt annat blir bara "ungefär" och ju lägre effekt hos vapnet, desto mera "ungefär" blir det...


En del entusiaster tävlar ju med sina vapen, populärast ibland bloggens besökare torde vara Field Target men principen är ju densamma för såväl BR som Silhuette eller till och med vanlig Int 10M - man måste helt enkelt skjuta in under perfekta förhållanden och dessa hittar man ytterst sällan utomhus.


  Skott 21-30 på fyllningen (2 x 5 skott), notera sista serien som börjar sprida


Även inomhus så kan man dock se nyanser och tendenser i grupperna, något som är än tydligare utomhus men som ofta är svårare att härleda. Under dagens inomhusskytte så kan man tydligt se detta på de tre olika tavlorna här ovan. På tavla 1 så går träffarna centralt och välsamlat, jag startade skjuta precis i början av effektkurvans sweetspot och resultatet blir därefter, vapnet går jämnt i hastighet och levererar som det ska.


På tavla 2 så peakar vapnet effektmässigt och träffbilden blir marginellt högre överlag, den öppnar upp lite i vertikalt led eftersom effekten stiger lite hos vissa skott, som då höjer träffbilden. Fortfarande centrerat och väl samlat.


På tavla 3 så börjar utförskanan. Den första gruppen går lägre när effekten succesivt minskar och träffbilden vrider sakta åt vänster. Ännu så länge samlar den bra, men det är för åskådlighetens skull bara 5-skottsgrupper. Intressantast är de 5 sista skotten. Vissa skott går snabbare och träffar då mer centrerat, vissa går långsammare och faller då nedåt vänster.


Många tänker kanske inte på det men när utgångshastigheten minskar så reduceras även gyrostabiliteten (vi talar marginellt) hos diabolen och träffbilden förändras därefter. Det är då inte ovanligt att träffbilden drar snett samtidigt som den (kanske mer naturligt) tar längre ner. Variationen i hastighet ifrån skott-till-skott innebär även att träffbilderna blir större - vilket också kan vara enklare att förstå.


Skalar vi upp det hela till kanske 16J och 50 meter så kommer också tendenserna/skillnaderna att vara ännu tydligare men de kan vara nästan omöjliga att utkristallisera om man inte har tillgång till att skjuta inomhus eller (sällsynta) perfekta förhållanden utomhus.

Av Johnny Ottosson - 22 juni 2015 16:30



Midsommarhelgen..


   De tio första skotten, vinden drog lätt åt höger


Nu har skyttet nästan legat nere under flera dagar på grund av mer familjära verksamheter. Förutom den traditionsrika högtiden som sådan så har vi dessutom haft barnen och då blir det ganska lite tid kvar för både skytte och bloggande. En dag hann jag emellertid smita ut en stund och passade då på att rasta min 1701 utomhus på 30 meter.


   Nästa tio skott gick bättre, men fortfarande lite höger..


Faktum är att jag tidigare har haft svårt att hitta ett tillfälle att skjuta utomhus under hyfsat stilla väder. Endera så har jag skjutit utomhus stilla, men då har bara haft tillgång till 14 meter, eller så har det blåst ute på 30 meter alternativt så har jag skjutit inomhus.


   Fem skott på dagens bästa tavla..


Idag blev det i alla fall två fyllningar, alltså 60 skott i två serier om 30 skott med fyllning emellan. Resultaten varierade naturligtvis men det är ju som alltid när man ser såpass många skott som man kan göra en bedömning av precisionspotensialen jämfört med om man bara ser en enda tavla. Jämför exempelvis min bästa tavla ovan med övriga tavlor så kan de lätt ge helt olika budskap. Viktigt att tänka på.


   Efter fyllningen på 25 skott så sköt jag ytterligare 25 skott, det syns var luften tog slut..


För övrigt så är 30 meter den yttersta gränsen vad gäller det här vapnet, känns det som. Pistolkarbiner är notoriskt svårskjutna och detta vapen är naturligtvis inget undantag. Jag känner att jag förlorar ungefär 10 meter räckvidd jämfört med Challengern om man jämför lika grupper - ett pris jag får betala för skillnaden i format och transportmöjligheter för vapnet.


   De sista tio skotten för den här gången..




Av Johnny Ottosson - 19 juni 2015 16:00



 

Piplängd hos PCP/HPA/Co2 !

 


Theoben Rapid 12/250 har en rejält piplängd...  



Som de flesta säkert känner till så är piplängden betydligt viktigare för ett PCP (ink Co2/Hpa etc) vapen än för fjädervapen. Anledningen till detta är att luften frigörs betydligt långsammare i dessa vapen än den mer explosiva luftpuff som skapas i fjäder- och i synnerhet gasfjädervapen. 


Själva förloppet är naturligtvis i sak ohyggligt snabbt men relativt fjädervapen så betyder den långsammare luftpulsen att projektilen också accelereras långsammare och därför behöver en längre piplängd eftersom luften bara kan driva på projektilen så länge som denna befinner sig inuti pipan.


I en perfekt värld så skulle alltså luftpulsen (luftpelaren bakom diabolen) "ta slut" precis när diabolen lämnar mynningen, då har man utnyttjat minsta möjliga mängd luft för att nå önskad effekt. I verkligenheten däremot så har man ofta mera luft bakom diabolen och när denna överflödsluft följer med ut ur pipan efter projektilen så skapar den då en mer eller mindre ljudlig knall, något som man slipper i fjädervapen då dess luftpuls redan har ebbat ut när den diabol lämnar mynningen.


Varför har man då överflödsluften?


Det främsta skälet till detta är att ventilsystemen måste flöda ut en viss mängd luft för att rent praktiskt fungera. Det tar alltid en specifik tidsrymd att öppna ventilsystemet rent mekaniskt och den tiden är relativt projektilens accelerationstid i pipan förhållandevis lång varvid man får ut mer luft än vad som egentligen är nödvändigt för utgångshastigheten. Den oönskade biprodukten blir en onödigt hög luftförbrukning och en högre mynningsknall.


Det finns emellertid sätt att lösa problemet, endera med en mycket fint avstämt självregulerande ventilssystem eller med hjälp av en regulator. Dessa vapen har då som regel också en lägre ljudnivå. Mer ovanliga och sofistikerade sätt är att använda en elektriskt styrd ventil för att få snabbast möjliga öppning/stängning.


  Ingen regel utan undantag - TalonP ger 50 fpe ifrån en synnerligen kort pipa..


Om man vänder på saken så kan man även välja att bortse ifrån detta. Acceperar man bara en hög mynningsknall och en stor luftförbrukning så kan man relativt enkelt få även förhållandevis kortpipiga vapen att ge rejält hög effekt, ett typexempel på detta är TalonP och dess 50 fpe ifrån en PCP luftpistol.


Generellt sett så brukar dock de flesta tillverkare väga in luftförbrukning/ljudnivå i sin ekvation och då kalibrera in ventilsystemen därefter för att få goda allroundegenskaper på alla fronter. Vidare så brukar vapen med hög effekt och långa pipor också ha en stor luftförbrukning varvid en rejäl lufttub är en klar fördel. Den långa pipan gör då att det erbjuds plats under densamma för en lång tub och därtill mycket luft och rent estetiskt sett så kan man där maskera den långa pipan igenom den lika långa tuben. Har man däremot en flasktub så kan resultatet bli som för Rapiden högst upp i dagens inlägg, att den knubbiga och synbarligen korta tuben snarare understryker och förstärker den ovanliggande pipans totallängd.


Var har vi då för nackdelar med en lång pipa?


Har man nu en piplängd på 60 cm och man därtill behöver en shroud så får man räkna med att en sådan tar ytterligare ca 20 cm. Ett block är runt 15 cm långt och en konventionell kolv bygger därtill 30 cm. Totalt så har vi då i bästa fall ett vapen på 120 cm totallängd. Detta är en ansenlig totallängd och ett vapen med den längden är ofrånkomligt en smula otympligt bara på grund av sin längd, även om den i övrigt är aldrig så välbalanserad. Extra tydligt är detta  bekymmer om vapnet ska hanteras i ett trångt utrymme eller vid transport, såvida vapnet inte är delbart. 


 

Lång pipa i ett kort chassie förklarar framgången för bullpups


Vill man ändå kombinera en lång pipa med en stor tub och en lång shroud men ändå behålla en kort totallängd så är den ända lösningen idag en så kallad bullpup, alltså ett vapen där pipan (o då även blocket) monteras så långt bakåt i kolven som bara möjligt. Detta är det effektivaste sättet som finns för att unyttja vapnets geometri till kombinationen av så lång pipa som möjligt men ändå till kortast tänkbara totallängd. Det man vinner är vanligtvis  längden av det konventionella vapnets stock, alltså minus ca 30-40 cm. Vi hamnar då runt 80-90 cm totallängd.


Just den här möjligheten att kombinera lång pipa och kort totallängd gör att bullpupen tekniskt sett är en vinnare för PCP som konstruktionstyp och de tidigare tillkortakommandena med den konfigurationen i form av knepig ergonomi och mindre bra avtryckarsystem har idag de ledande tillverkarna lyckats bygga bort. Det är därför högst rimligt o tro att bullpups har kommit för att stanna när det gäller PCP/Co2-vapen för full effekt.

Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

868 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok


Skapa flashcards