Gammal bössa med ny kronograf!

Min gamla BSA Ultra är nu 16 år gammal men levererar fortfarande samma prestanda som ny!

Idag prövade jag mitt gamla BSA med den nya kronografen, en riktig science-fiction produkt på den tiden som BSA lämnade fabriken, åtminstone för gemene man. Att dra även vapen som man sällan använder igenom kronografen är alltid nyttigt, det är bra för vapen att röra på sig ibland och samtidigt så får man verifierat att allting fungerar som det borde göra.

En så här fin kurva producerar kronografen helt på egen hand med sin egna programvara.

Själva monteringen var mycket enkel, två gummiband på avsedd plats runt kronografens fäste och den främre delen på vapnet så kunde mätningen äga rum direkt, efter att man hade angivit vilka projektiler man avsåg att mäta med. Jag sköt totalt 30 skott, varav 25 stycken låg inom kurvan, och inte en enda notering missades.

Med hjäp av gratisappen ChAirGun så kan man enkelt få en tydligare redovisning.

Själva mätningen kan enkelt genomföras antingen igenom att man skjuter rakt ut i tomma luften eller att man passar på att skjuta lite som vanligt medan kronografen arbetar i bakgrunden - förbluffande smidigt. När alla värden var registrerade så lade jag snabbt och lätt in dem i appen ChAirGun och kunde då tydligt få fram ballistiska prestanda och se hur anslagsenergin förändras över avstånd. Såväl kronografens mjukvara som ChAirGun sköts enkelt med en och samma smartphone - vilken fantastisk utveckling på bara de senaste 10 åren!

BSA Ultra har aldrig varit ett speciellt kraftfullt licensvapen.

Som de flesta vet så är min BSA en modell som ursprungligen utvecklades för den inhemska brittiska marknaden för jakt på korta avstånd ifrån trånga utrymmen, som innefrån en bil, i ett gömsle eller liknande. En kort pipa på bara 310 mm för att effekten blir måttlig och nästan alla Ultra såldes i England och då precis under 12 fpe/16 joule. Man tillverkade dock några batcher för USA och Spanien och dessa gick från fabrik med lite trimmade drivkälla för 18 fpe/24 joule. Det är en av dessa som jag på den tiden (2006) köpte online från BAR.

Ett lämpligt inskjutningsavstånd blev 30 meter.

BSAs Ultra hamnade alltså rätt långt ifrån de ca 33 fpe/45 joule som var normen då för ett PCP med kaliber 22 på full effekt och ska därförs ses som en förstärkt eller trimmand 12 fpe bössa. Den är sådeles inte optimal för 50 meter men ut till 30-35 meter så har den en grym praktisk precision och den anslagsenergi som levereras räcker med god marginal till för allt det vilt som är aktuellt vid luftvapenjakt. Ända borta vid ca 35 meter så har den mer anslagsenergi än vad ett UK-vapen har vid mynningen! Vi snackar trots allt om en anslagsenergi som ligger på samma nivå som en Diana ur 48 eller 50-serien och mer effekt än vad man kan få ur de allra flesta fjädervapen, bara som perspektiv.

The Great White One!  

Tio år går förbluffande fort så nu är det dags att byta flaska igen!   

Då har till sist stunden kommit att byta luftkälla. Istället för min 7 liter Faber så blir det nu en 12 liter EuroCylinder, båda 300 Bar. Detta är då min tredje dykflaska.

Den första köpte jag för 1000 kr på hösten 2004 begagnad, lade 495 kr på besiktning för 5 år 2009 och använde den till 2013 då jag sålde den för en tusenlapp eftersom jag fick möjlighet att köpa en nyare flaska från den nu tyvärr framlidne Bosse Wendelbacke för – gissa vad – 1000 kr.

Denna flaska fick jag renovera och fick den därmed också besiktigad för 1095 kr och den blev med detta certifierad för teknisk luft med 10 år. Nu kommer den att gå ut i oktober 2023 så därför tänker jag annonsera ut den för – ni gissade rätt – 1000 kr.

Tanken att uppgradera till 12 liter har ju funnits länge och blev mer påträngande när Räddningstjänsten här i Stenungssund plötsligt höjde från 75 till 200 (!) kr för en fyllning (oavsett flaskstorlek).

Detta, i kombination med att jag aldrig flyttar flaskan utom när den behöver fyllas, gör att 12 liter känns som ett naturligt val. Då jag till 99 procent använder min Crosman så kan jag fylla dess 60 cc stora tub hela 163 fulla fyllningar, vilket innebär 9780 skott på fyllningen.

Accepterar jag halva fyllningar, alltså ner till 30 skott på en fyllning så når jag nära 13.000 skott.

Ponerar vi 120 skott på vecka (två tillfällen á 60 skott) så handlar det om 81 respektive 216 veckor mellan fyllningarna, eller ett och ett halvt år och drygt 4 år.

I praktiken så buffrar jag dock luft igenom min buddy, vilket ger vissa förluster och dessutom så använder jag luft för att underhålla och då o då även bruka passiva vapen från den övriga samlingen så realistiskt sett så räknar jag med att fylla en gång om året, det är ju trots allt trist med att köra delvisa överfyllningar till vapnet.  Bortsett ifrån att det är bekvämt att inte behöva fylla så ofta så är en dykflaska i regel betydligt driftsäkrare och har mindre löpande kostnader än en egen kinakompressor – liksom att man naturligtvis får så ren och torr luft som bara är möjligt att uppbringa.

Vad kostar då kalaset?

Eftersom jag valde en fabriksny flaska så blir det naturligtvis mer pengar, här 3890 kr och jag slipper frakt då jag kan hämta upp den lokalt över disk (i Göteborg), i detta ingår även att den levereras laddad med 310 Bar. Mitt enda tillval var ett handtag för 150 kr som man skruvar på flaskans hals för att få en bekvämare hantering då den trots allt blir väldigt tung med över 19 kg.

Även Hurricane hade ett attraktivt alternativ med ett fyllkit på köpet!

Jag övervägde även Hurricane som sålde en motsvarande flaska från Best Fittings (?) för 4395 kr men till detta kom då 495 kr för frakt och 200 kr för fyllning när flaskan anlände då den bara får fraktas tom.

Till Hurricanes fördel ska sägas att där ingår också fyllkit, värde åtminstone en tusenlapp allena.

Hade man hämtat över disk så slipper man naturligtvis frakten och kan säkert även där få den fylld men Vittsjö ligger dessvärre inte precis nästgårds för de flesta människor och jag hade tyvärr ingen tjänsteresa förbi under överskådlig tid på grund av pandemin, något som jag annars har då o då.

Därav att det blev till att handla lokalt den här gången, även om jag annars gärna stödjer Hurricane då det är viktigt för hobbyn att vi har en så välsorterad handlare i landet.

Den nya flaskan sida-vid-sida med den gamla.

Som en prolog kan nämnas att jag sålde min gamla flaska dagen därpå för en tusenlapp, som begärt. Jag träffade den mycket trevlige köparen live utanför Göteborg och slapp därför att frakta flaskan. Nu hoppas jag bara att den kommer att glädja honom lika mycket som den har varit en tillgång för mig genom åren.

Brocock Atomic XR!

Ett mycket kompakt och smidigt vapen.

Brocock går från klarhet till klarhet och följer upp sin storsäljande Compatto-serie med en karbinversion av sin luftpistol Atomic, som har fått lysande goda omdömen av sina kritiker. Här nedan följer en test som är gjord av AEAC:

Kanske lite dyr men udda produkter av hög kvalité kostar alltid lite mera

LIte av en modern BSA Ultra till det tilltänkta användningsområdet.

Nu 25 meter istället för 30 meter..

Här blev det ett resultat på 10, 15, 18 respektive 22mm.

Nu fick jag äntligen tillfälle att pröva 25 meter då 30 meter gav ett nedslående resultat. Målsättningen är ju att klara halva-lika-regeln på X antal meter med flera 10-skotts grupper i rak följd inomhus med den bästa diabolen (JSB RS), skjutet från bipod med en inställning om blott 5 joule ME.

Som synes så är också 25 meter väl drygt för mina blygsamma 5 joule så nästa försök kommer att bli över 18 meter, där jag vet sedan tidigare att det borde gå att klara målsättningen.

Det blir mycket inomhusskytte nu när vi har fått en ordentlig köldknäpp här på västkusten med mellan 3 till 12 minusgrader under perioden sista november till lucia. Ungefär 2-3 decimeter kvarliggande snö gör inte heller utomhusskyttet mera lockande precis...

Hyvens handtag!

Alla kan väl behöva ett handtag ibland?

I veckan anlände ett litet paket med ett pistolgreppshandtag till min fina picatinnyskena. Tanken är att ha den ständigt monterad och därför saknar den snabbfäste utan sitter istället med vanliga skruvar. Bakom den så finns det precis utrymme för min bipod, som har snabbfäste, eller - när man inte skjuter stationärt - utrymme för en rembygel, även den då med snabbfäste. 

Att få ett par decimeter med snö de sista dagarna i november är ovanligt..

Handtaget utgör inget problem när man använder biopden men ska man skjuta utan bipod så blir man tvungen att ta loss bipoden för att ha vettig egonomi. Lyckligtvis så passade vapnet fortfarande in i sin väska även med det främre handtaget på plats så den här gången hade jag marginalerna på min sida.

Mitt eBay-handtag betingade 33 kr med ytterligare 13 kr i frakt.

Hur många kulor har du? 

  Fosterkoppling, hane och hona 

Frågan kan låta märklig men faktum är att man har nu uppmärksammat en tänkbar problematik som många kanske inte har funderat över tidigare.

Många moderna vapen har ju sin luftanslutning via en så kallad Foster-koppling, ett enkelt, smidigt och i de allra flesta fall också mycket välfungerande system.

Som de flesta vet så ansluter man en hona på slang till en hane på vapnet med hjälp av en liten krage som man dra tillbaka på honans kopplingsdel. Därefter för man honan över hanen och släpper kragen varvid en låsning sker. Rent praktiskt så består låsningen av ett antal små kulor som med en bladfjäderbelastning via kragen kan låsas som utfällda (låsa) eller infällda (upplåsta) över han-delens koppling på vapnet.

För att detta ska fungera så måste vissa saker vara uppfyllda, exempelvis så måste dimensionerna mellan han- och hon-del vara korrekta, vilket inte är givet då alla tillverkare av dessa komponenter inte håller en enhetlig standard, liksom att kopplingarna måste vara avsedda för korrekt tryck.

  Fosterkopplingar i mässing med bara 4 kulor är inget bra val för höga tryck..

Det finns nämligen kopplingar tillverkade av mässing, för lägre tryck, samt stål – för högre tryck, sådant som vi använder i hobbyn. En del mässingkopplingar kan dessutom vara förnicklade och därför visuellt sett svårare att särskilja från stålkopplingar.

Med rätt dimensioner och rätt material så bör man sedan inspektera så att man har ett betryggande antal kulor inuti hon-delen. Det förekommer kopplingsdelar med såväl 4 som 5 eller 6 kulor där fler kulor naturligtvis ger en större anläggningsyta och därmed säkrare hopkoppling. Generellt sett så bör man definitivt undvika 4 kulor som i allmänhet är avsedda för lägre tryck än vad vi använder.

Fler kulor ger bättre marginaler

Slutligen så måste man kontrollera så att de kopplingar man använder är i vettigt skick, alltså att alla kulor som fanns där från början också finns kvar där fortfarande liksom att den O-ring som återfinns i botten av hon-delen är kvar och ser fräsch ut. Det man bör göra för att ha en vettig säkerhet i sin hantering är att köpa komponenter från kända återförsäljare/tillverkare och undvika ”19 kronors-versioner” från Wish osv liksom att regelbundet inspektera sina grejor för att upptäcka slitage eller skador innan det inträffar ett haveri.

En fräsch O-ring krävs för att kopplingen ska täta rätt.

Skulle kopplingen brista vid luftöverföringen så kan det innebära att slangen viftar runt och kan träffa något eller någon i närheten med sin tunga och hårda metallända, vilket naturligtvis kan vara synnerligen farligt om träffen tar i ett öga eller i huvudet på en närstående.

Har man rätt grejor i rätt skick så är normalt sett dessa kopplingar utomordentligt säkra men som en extra åtgärd så brukar jag känna och dra isär den låsta kopplingen lite försiktet för att bekräfta att kopplingen har låst ihop ordentligt så att kulorna har ”klickat i”. Likaså håller jag mig utanför slangens räckvidd när jag fyller ifall kopplingen skulle brista och vifta runt. Detta kan man enkelt göra igenom att träda slangen mellan två solida objekt (bokhylla/stolsben etc), vilka då agerar ”sköldar”.

Har låskulor försvunnit så måste kopplingsdelen kasseras!

Tänk också att vid allt arbete med kronografer och vid luftöverföring så är glasögon en mycket enkel och suveränt bra säkerhetsdetalj.

Kompressor eller dykflaska?

Hills kompressor anses allmänt som en mycket bra och prisvärd kompressor.

Många entusiaster som har tröttnat på handpump, vilket vanligtvis sker ganska fort, ställer sig oftast inför valet – ska jag köpa en kompressor eller en dykflaska?

Därför tänkte jag göra en liten jämförelse.

Förutsättningarna är dagens priser och att utrustningen används under 15 års tid med ett uppskattat restvärde på 20 procent. Jag räknar inte in transportkostnader för att åka att fylla flaskan och jag räknar med att ägaren själv genomför service på kompressorn så att denne bara betalar arbetet, två faktorer som borde jämna ut varandra för respektive val. Likaså räknar jag inte med att någonting behöver renoveras utan att utrustningen håller sina 15 år med bara service och besiktning/typning som enda tillkommande kostnader. För kompressorn räknar jag även bort driftskostnaderna i form av elektricitet.

Kompressorn är en Hill 3000 från Hurricane som inköps för 11.700 kr, restvärdet är 2340 kr så ägandet landar vid 9360 kr för 15 år. Kompressorn ska ha service för varje 50 timmar som den används, eller 1 gång varje år om den inte når 50 timmar. En service för 50 timmar kostar 804 kr. Efter 2 år eller 100 timmar så krävs en större service för 1368 kr och slutligen så ska vi ha en halv renovering som service vid 500 timmar eller 5 år och den betingar 2160 kr. Vi får alltså räkna med (3 x 2160 kr) + (6 x 1368 kr) + (6 x 804 kr) – summa: 19.512 kr. Till detta kommer själva ägandekostnaden på tidigare nämnda 9360 kr och allt som allt blir det därför 28.872 kr för 15 år eller 1925 kr per år.  

En del kan ju reagera över detta och tycka att det blir mycket pengar, vilket naturligtvis är helt korrekt iakttaget.

Priser och serviceintervaller är dock tagna från Hills hemsida och enligt en förfrågan till dem så krävs den här nivå av underhåll för att kompressorn ska leverera så maximalt ren och torr luft som konstruktionen förmår. Sedan är det ju med kompressorer som med bilar, man kan ju alltid slarva och hoppa över lite service då och då men kan innebära en del problem. För det första så kan det bli bekymmersamt att åberopa garanti de första åren när man inte har genomfört föreskriven service. Nästa bekymmer är en ökad risk för driftstörningar eller i värsta fall haveri (som i regel blir ännu dyrare att lösa) när garantitiden har passerat samt slutligen så kommer sannolikt inte kompressorn att kunna leverera lika ren och torr luft om den inte får rätt service.  

  Populära storlekar på dykflaskor - 12 liter är duktigt stor!

Dykflaskan är på 12 liter och kostar 4395 kr, inklusive fyllkit. Den är då besiktigad för 5 års drift. Efter att den tiden har förflutit så måste man besiktiga om den och då typar man dessutom om den för "teknisk luft", vilket innebär att den besiktningen blir godkänd för ytterligare 10 år, alltså totalt 15 år. En besiktning kostar ca 1200 kr. Räknar vi bort restvärdet på 20 procent så kostar flaskan 3500 kr att äga och till detta kommer besiktningen vilket sammantaget betyder 4700 kr. 

Nu måste emellertid flaskan regelbundet fyllas för att vara meningsfull och hur ofta man behöver göra detta beror ju på hur mycket man skjuter. Jag för därför ett antagande om att man fyller 4 gånger om året, vilket jag tror är ganska mycket för en 12 liter stor flaska. Jag sätter priset på en fyllning till 150 kr så då har vi en årskostnad på 600 kr. Att välja det här alternativet under 15 år kostar alltså (600 x 15) = 9000 kr till vilket vi lägger flaskkostnaden på 4700 kr varpå vi landar vid 13.700 kr eller 913 kr per år.

Sammanfattningsvis:

Ska man betala 1925 kr per år eller 913 kr varje år för sin luftkälla?

Ekonomiskt sett beror detta ju också på vad man värderar sin tid och transportkostnad till fyllkälla med, kostar det 1000 kr eller mer för dessa 8 resor (ofta får man ju hämta en annan dag än den man lämnar) så är kompressorn ekonomiskt försvarbar, liksom att bekvämligheten och oberoendet är värt en tusenlapp om året. 

Man kan också väga in att man får bättre luft med dykflaska samt mindre risk för ett mekaniskt haveri under de kommande 15 åren. Transporttekniskt sett så är varken en Hill kompressor eller en 12 liter dykflaska några höjdare att frakta runt så en buddybottle eller många skott på fyllningen underlättar helt klart den praktiska hanteringen, eller att man bara skjuter hemmavid där man har fyllkällan stationär.

Vilket alternativ är då bäst?

Båda har för- och nackdelar som beror mycket på de individuella preferenserna eller lokala omständigheterna. Jag kan inte med handen på hjärtat säga att endera är bättre än det andra men jag kan med bestämdhet säga att den som har handpumpat ett vapen som FX Airguns Impact eller liknande skulle ge rätt mycket för att slippa handpumpen.

I skenet av den som är både dyr i drift, krångelbenägen och ger högst tveksam luft så är vilket som helst av valen ovan betydligt bättre och - inte minst - ljusår mycket mer komfortabelt.

Långa avstånd på korta håll.

Ett källarrum under en skola är en utmärkt skjutplats!

Man kan tycka att 30 meter och långt håll är en paradox men faktum är att 30 meter växer till ett enormt avstånd när man använder 5 joule. Tänk bara dubbla effekten och dubbla avståndet, 60 meter är duktigt drygt för 10 joule, låt vara inte helt omöjligt. Vidare så kan man ju tänka 90 meter för 16 joule och då får man lite perspektiv på proportionerna.

Personligen så tycker jag att 30 meter är det absolut längsta avstånd som är meningsfullt med 5 joule eftersom längre avstånd ger för mycket slump och för få variabler som man kan påverka själv. Detta är - märk väl - då inomhus. Dristar man sig till att göra samma övningar utomhus så befinner man sig genast på en helt annan svårighetsgrad.

Själv är jag ju en stor vän av att skjuta inomhus då jag är bekväm till min natur och vill kunna komma åt att skjuta när jag själv önskar, utan att behöva anpassa mig till skjutbanor eller andra yttre omständigheter. Inomhus betyder även att man blir helt oberoende av väder och vind, man slipper kyla, regn och mörker. Med föresatsen att man vill skjuta inomhus så blir 30 meter helt enkelt ett suveränt val då det ofta är svårt att hitta längre distanser än 30 meter inomhus.

På 30 uppmätta meter inomhus så blev utfallet 23, 29 respektive 17 mm

Ett avstånd av 30 meter kan ju påträffas i maskinhallar, maneger för ridsport, källarkorridorer, vindar med öppen planlösning i flerbostadshus osv. Det finns faktiskt fler ställen än vad man först tror, även i en urban miljö.

Ska man däremot hitta 50-60 meter eller ännu längre så blir ofta utbudet betydligt smalare, möjligtvis så kan man hitta någon industrilokal/lagerlokal eller en väldigt stor maskinhall, men det blir avsevärt svårare att hitta något lämpligt. Kombinationen av 30 meter och 5 joule har också fördelen av alla de starka sidor som finns med måttlig effekt hos ett PCP igenom låg ljudnivå och många skott på fyllningen förutom att man har lätt för att hitta bra och tåliga kulfång.

Samtidigt så finns utmaningen av långt håll fortfarande där, minsta avvikelse från skytten visar sig direkt på måltavlan – helt ofelbart.

Så, vad kan man då säga om utfallet för dagen med 3 tavlor om 10 skott vardera på dessa 30 meter med JSB RS?

I min värld så ska ett modernt PCP under bra omständigheter, vilket var fallet här, alltså med fullt stöd och inomhus kunna prestera under ”halva likaregeln” på sitt längsta användbara avstånd.

Det vill säga att på 30 meter så ska den kunna samla 10 skott på 15 mm lika väl som att den ska kunna samla 10 skott under 10 mm på 20 meter osv.  

I dagens resultat så gick det inte att nå dit med en enda tavla vilket sannolikt beror på att ett vapen med 5 joule är bortom sin rimliga räckvidd med fulla 30 meter. Ifrån tidigare sessioner så vet jag att halva likaregeln regelbundet är resultaten på 18 meter så sannolikt finns den yttersta gränsen någonstans mellan 18-30 meter.

På dagordningen finns därför att testa 25 meter för att se om detta blir den längsta räckvidden.