Airpang

Alla inlägg under oktober 2016

Av Johnny Ottosson - 30 oktober 2016 20:30



Tomteskotten !


  Predator Pellets i den klassiska vita burken.


När jag prövade lite olika diaboler för min 1701 tidigare i veckan så var en av sorterna Predator Pellets, något som en läsare funderade över. Min dotter brukar kalla dem för "tomteskott" när hon var riktigt liten eftersom deras karaktäristiska röda spets med lite fantasi kan liknas vid en spänstig konformad tomteluva. 


De flesta av er har säkert sett och kanske använt dessa till lite olika ändamål men visste ni att de faktiskt har en ganska lång och spännande historia att förtälja?


Upprinnelsen till dem kan sökas hos en entusiast vid namn Tom May från Colorado. Han köpte en hålspetsdiabol ifrån ett då tämligen okänt företag i Tjeckien, den nu så välbekanta diaboltillverkaren JSB, och konstruerade sedan en "maskin" med vars hjälp han kunde montera på en konformad röd polymerspets. Efter att ha finjusterat och prövat "sina" produkter så började han runt millennieskiftet att saluföra dem via mailorder till andra fantaster, företrädesvis på den amerikanska marknaden.


Allt tuffade på och åren rullade vidare samtidigt som efterfrågan ständigt ökade. På våren 2007 så hade dock Tom ledsnat och beslöt sig för att sälja sin verksamhet. Nya köpare blev Dick Dixon och Jay Cogswell och de flyttade verksamheten till Englewood, också Colorado. Dessa båda herrar skapade företaget Predator International, Incorporated och började pumpa upp tillverkningsvolymerna.


Naturligtvis så blev det problem..


Toms maskin var helt enkelt inte gjord för att producera så stora volymer diaboler som marknaden efterfrågade och som de nya ägarna vill leverera. Efter att ha detaljstuderat Toms maskin så kunde man dessvärre konstatera att den inte gick att utvecka mot en större volymproduktion heller. Ville man lösa problemen så fick man alltså börja om på nytt igen, starta från ruta ett.


  Numera så har det blivit en hel familj diaboler under varumärket Predator Pellets!


Efter många turer hit och dit så lyckades man få kontakt med några fantaster i Ungern som hade förslag på ett sätt att lösa problemet via en helt annan typ av diabolmaskin. Kapital flyttades och en tillverkningfacilitet upprättades i Ungern, vilket på många sätt var praktiskt då Ungern ligger klart närmare Tjeckien (där JSB fanns) än vad som var fallet med USA, där huvudkontoret/försäljningskontoret kvarstod.


I dagsläget så ser layouten ut ungefär på samma sätt, Predator Inc är den största importören av JSB i USA och tillverkar (i Ungern) Predator Pellets av JSBs basdiabol till försäljning över hela världen.


Nu har man en imponerande lineup som är fördelad i lite olika familjer:


Polymags - originalvarianten med röda plastspetsar. Kaliber 177, 20, 22, 25 och 30


Polymags Shorts - kortare varianter för vissa magasinvapen. Kalibrar 177 och 22.


Metalmags - ser ut som Polymags men har spets av metall istället för plast, alltså något tyngre. Kaliber 177/22


Då försäljningsresultaten är lysande både för vanliga Polymags såväl som för de övriga modellerna och med en fortsatt god efterfrågan så kommer vi säkert att se mer av detta varumärke under många år framöver. Har ni inte prövat dem ännu och dessutom känner ett behov av diaboler för det ändamål som dessa huvudsakligen är tänkta till så kan de definitivt vara värda att pröva. I min egen 1701 så sköt de onekligen helt utmärkt.





ANNONS
Av Johnny Ottosson - 29 oktober 2016 16:00



Ett litet under!


Hur man tillverkar Powerlets från "How itś made" på Discovery Channel. 


Något som de allra flesta entusiaster någon gång kommer i kontakt med är Co2-patroner, ett mycket behändigt och användarvänligt sätt att hantera kolsyra. I Sverige så är marknaden inte speciellt stor, delvis beroende på vårt klimat och delvis på grund av våra generösa regler om och goda tillgång till fyllställen för tryckluft. I andra länder så har Co2 en helt annan och mer framträdande plats på marknaden och i synnerhet så i sitt moderland, USA. Anledningen till detta är naturligtvis att många av de ledande tillverkarna på Co2-vapen är amerikanska och att själva Co2-patronen, som vi känner igen den idag, uppfanns utav just amerikanska Crosman.


Kolsyran är på många sätt ett bra drivmedel för i synnerhet luftvapen med låg till måttlig effekt men problemet har alltid varit själva hanterandet då den tidigaste formen av hantering - bulkfyllningen - både är omständlig och kunskapskrävande.


Det var först under 1930-talet när kolsyrade drycker blev allt mer populära som smidiga förfyllda engångsförpackningar av Co2 blev allmänt tillgängliga på marknaden, då i form av små 8 grams Co2-patroner. När dessa kom ut på marknaden så dröjde det inte länge innan entusiasterna började fundera över hur dessa små tingestar skulle kunna användas för att driva projektilvapen.


Någon riktig fart på affärerna blev det emellertid inte förrens efter kriget då marknaden öppnades igen och efterfrågan på rekreationsvapen ökade. Fortfarande så använde alla Co2-vapen endera bulkfyllning eller de mindre Co2-patronerna som egentligen var avsedda för läskedrycker så det riktiga lyftet kom först 1954 när Crosman lanserade sin legendariska "Powerlet", den 12 gram stora Co2-patronen som sedan kom att bli branschstandard.  


  Kolsyrepatron på 8 gram och på 12 gram.


Några år senare så kom även Single Action 6, en kolsyrerevolver som spann vidare på det stora intresse för vilda västern som formligen exploderade i USA under sent 1950- och tidigt 1960-tal. Den här revolvern var för sin tid synnerligen autentisk och exempelvis så roterade hela patrontrumman och inte bara en liten skiva av densamma, vilket var (och är) vanligt hos just kolsyrerevolvrar. Som en extra bonus så var modellen inte heller speciellt snål med Co2-patroner vilket naturligtvis var gynnsamt för försäljningen.


Alla dessa tidiga kolsyrevapen från Crosman hade dessutom fördelen av att de kunde använda de äldre 8 grams patronerna, med hjälp av en lös distans, liksom naturligtvis de nya större 12 grammarna. Däremot så kunde konkurrenternas äldre vapen avsedda för 8 gram inte använda de nya större patronerna. Likaså gav man kunden fördelen av ett relativt sett likvärdigt pris med de mindre patronerna samtidigt som man tillförde smörjmedel i sina egna vapenavsedda kolsyrepatroner för att vapnen inte skulle läcka lika lätt.


Pris, den större volymen och en potentiellt större driftsäkerhet var alltså de huvudsakliga argumenten på den tiden.


Tittar man sedan på en modern Co2-patron så är den egentligen ganska intressant. Ur ett mycket kompakt format med en totallängd om 83 mm samt en diameter på 18 mm och en vikt om blott 45 gram så kan man få ut mellan 20-80 skott och detta med en låg avvikelse från skott-till-skott och dessutom även med förbluffande hög effekt under vissa omständigheter.


De två främsta nackdelarna med Co2-patroner är dock idag kostnad, miljöbelastningen och temperaturkänsligheten.


Om man börjar med priset så betingar en vanlig 12 gram patron från 8 kronor och uppåt, vilket betyder att man i bästa fall kan räkna med en drivmedelkostnad på 10 öre per skott. Själva kolsyran i sig själv är emellertid inte speciellt farlig för miljön eller ens svår att tillverka utan det är hanteringen och transporterna liksom naturligtvis patronens metallform som skapar den största delen av miljöbelastningen.


Kolsyra förresten, egentligen så borde de heta koldioxidpatroner. Anledningen till att de oftast benämns kolsyrepatroner är att de används för att tillverka kolsyrat bubbelvattenAlla "kolsyrepatroner" som man köper är fyllda med koldioxid. Det är alltså lätt att blanda ihop kolsyra (H2CO3) och koldioxid (CO2).

 

Kolsyran som sådan uppkommer när koldioxid löser sig i vatten.

 

Kolsyra kan bildas på flera sätt men de två vanligaste sätten att kolsyra är:


  • Socker som jäser i syrefattig dryck som t.ex cider, mosserande vin eller öl.
  • Koldioxid tillsätts tillvatten och gör att kodioxiden löses vilket bildar kolsyra.

 

Eftersom koldioxid är en mycket billig naturlig gas som blir en restprodukt vid förbränning och dessutom inte kan brinna passar den bra till många tillämpningar. Noterbart är att man får inte ta med kolsyrepatroner på flygplan. Detta gäller såväl fulla som tomma kolsyrepatroner. Orsaken till det är att de inte kontrolleras tillräckligt noggrant under tillverkning och påfyllning vilket gör att de kan explodera.

 

Trycket inuti en kolsyrepatron är ca 60 Bar men varierar med omgivande temperatur. Av den anledningen så får man en lägre utgångshastighet när det är kallt där man skjuter och viceversa. Under förvandlingen från vätska till gas så absorberar kolsyran dessutom värme varvid temperaturen hos patronen faller. Skjuter man fort med kolsyra så tappar man utgångshastighet och får en större spridning från skott till skott. 

 

Den här temperaturkänsligheten gör att Co2-vapen inte alltid är det lämpligaste valet av drivmedel på våra breddgrader i Sverige och i synnerhet inte vid utomhusbruk.

 

 

ANNONS
Av Johnny Ottosson - 29 oktober 2016 13:30


FX Impact - bekymmer...


En ägare i USA har drabbats av en allvarlig händelse när han sköt med sin FX Airguns Impact.


Mer om saken kan man läsa här:


http://www.airgunnation.com/topic/furious-is-an-understatement/

Av Johnny Ottosson - 27 oktober 2016 18:00



Diana 340 N-Tec - en revansch?


  Ett modernt men samtidigt ett vackert vapen på ett nästan traditionellt sätt.


Diana är ju ett av de riktigt anrika företagen i vår verksamhet och har en både lång och spännande historia med ett flertal betydelsefulla modeller under åren. Tyvärr så har man de senaste decennierna hamnat en smula på dekis inklämda mellan budgetsegmentet med Gamo, Hatsan, Whatever och ärkerivalen Weihrauch. De allra flesta fjäderfantaster har ju haft en solid och god relation med Weihrauch och med respekt beundrat, inköpt och varit nöjda med de flesta av de modeller som har funnits hos den här tillverkarens lineup.

 

Att exempelvis matcha en Weihrauch HW30S mot Dianas Panther 21 har ju inte varit ens på samma skala, enligt de flesta entusiasters syn på saken.

 

Egentligen så har Diana bara haft sina stora flaggskeppsmodeller i form av familjen sidospännare som har väckt intresse hos seriösa fantaster, liksom möjligtvis en serie svårskjutna men synnerligen potenta brytfjädervapen (350 etc). De relativt nylanserade underspännarna i 40/400-serien har tyvärr hamnat ordentligt och oförtjänt i skuggan av just sidospännarna. I avdelningen sansade och prisvärda modeller har i princip bara modell 34 funnits, ett billigt men enkelt och tyvärr tekniskt frånsprunget vapen som emellertid har sålt bra inte minst i USA på sin måttliga prislapp. I det mindre sortimentet så har ett antal 240 och 280 halkat ut på effektbegränsade marknader men då genast i tuff konkurrens med inte minst Weihrauch och till viss del även BSAs olika Meteorvarianter.

 

  Minsann, en passning och finish som man inte är van vid från Diana..


 

Nu stundar emellertid nya tider och som ett tecken på detta så har Dianas nya ägare presenterat N-Tec-serien med gasfjädervapen baserade på 34-serien men med en ovanligt och glädjande stort fokus på passning, finish och kvalité – fortfarande till bra pris.

 

De fåtal som har prövat den här nya generationens vapen har samstämmigt vart närmast lyriska och ett exempel på detta är Lloyd på BAR, som ju tidigare har varit så missnöjd med de flesta Diana och inte minst importören till England att han helt sonika kastade ut fabrikatet ur sitt eget sortiment!

 

Om den nya Dianan så skriver han: Kan detta bli Dianas vändning?


"Diana airguns...

 

for years they have been hideously over-priced and a bit antiquated so we never bothered with them.

 

This gun changes things - The Diana 340 N-Tec. 


Comes with a factory gas ram and shoots superbly out of the box, the best Diana I have ever shot!

 

Stocks pretty too as this is the anniversary edition, price is £425, although the standard non-anniversary editions are about £300. We will be stocking the K98 and the 52 as well now as we have a new distributor who has brought the prices down to sensible levels..

 

Welcome back Diana"

 

   

 

 

 



Av Johnny Ottosson - 26 oktober 2016 17:30


Japankit?


"Varför heter "Japan kit" just det? 
Är det bara FX som kallar sina fullfartskit så?

Det kunde väl lika gärna kallas Svenskekit? 
Varför just Japan?"

 

En mycket bra fråga och förklaringen är faktiskt en smula udda. Japan har varit en viktig marknad för FX Airguns och trots att detta kanske är ett av de länder i världen som det är svårast att få ut en vapenlicens i så har FX Airguns alltid sålt bra, troligtvis på grund av att det förmodligen är enklare att äga och använda luftvapen än krutvapen.

 

Förutom tillgängligheten så är vapnen också riktigt dyra och de som köper dessa vapen är därmed välutbildade och välbeställda entusiaster.

 

När FX Airguns började exportera sina vapen så tillverkade man strypta modeller för länder som Sverige och England med flera liksom ostrypta vapen för marknaderna i USA och andra nationer utan effektbegränsningar, samt naturligtvis mot licens i allmänhet.

 

Till dessa ostrypta vapen så kalibrerade man in drivkällorna för optimal funktion snarare än för optimal effekt och så började verksamheten rulla på.


I Japan däremot så började en importör knorra och önskade vapen på FULL effekt, alltså med effekt som prioritet före harmonisk skjutbarhet, måttligt skottljud och lägre luftförbrukning etc. För detta ändamål så skapade man då en ombyggnadssats som gav vapnet högre effekt, utöver vad som var tänkt från början, varpå alla blev nöjda och glada.


Efter ett tag så spreds nyheten även på andra marknader och alla möjliga kunder började efterfråga dessa "Japankit".


Numera så har epitetet "Japankit" blivit ett mer allmänt uttryck för de delar som krävs till full effekt på ostrypta vapen i relation till deras strypta motsvarigheter, man kan alltså säga att benämningen som sådan fastnade. 



Av Johnny Ottosson - 23 oktober 2016 16:00



Lite olika diaboler utomhus..


  När det är regnigt, kallt och  blåsigt utomhus så får man skjuta inomhus istället..


Idag så passade jag på att skjuta lite inomhus på 20 meter och prövade då runt bland lite olika diaboler, bara för skojs skull. De utvalda sorterna för dagen blev Crosman Premiers Light, referensdiabolen JSB RS, Defiant 4.52 liksom Predator Pellets och slutligen RWS Superdomes:


  Utfallet denna gång utav totalt 25 skott..


Först ut var Defiant som inte presterade speciellt bra, vilket kan vara lite märkligt eftersom det var en av de absolut bästa valen för min gamla Challenger som också hade LW-pipa. Uppe till höger så hade vi Premiers Light och den levererar precis som i Challengern en ypperlig träffbild. Ett mycket bra val även för min 1701, om man bortser ifrån prislappen och mängden smuts i förpackningen. Förutom de nackdelarna så hade den mycket väl kunna rivalisera RS som bästa diabolen hittills för min 1701 totalt sett.


I mitten av tavlan hamnade Predator Pellets och min subjektiva känsla var att dessa diaboler faktiskt skulle kunna ha levererat en ännu bättre träffbild. Ett förbluffande bra resultat och det bästa jag själv har noterat med dessa diaboler. Uppenbarligen en sort som just min 1701 verkligen gillar och klart bättre än in Challengern. 


Nere till vänster hamnade JSB RS och jag vet av erfarenhet att den gruppen borde ha kunnat vara ännu bättre. Sist nere till höger kom Superdomes från RWS, som också gjorde ett vettigt resultat. Totalt sett så förefaller 1701 vara mycket mera okänslig för olika diabolsorter än vad som var fallet för Challengern. 


Igår tittade vi ju lite tillbaka i backspegeln och lustigt nog så blev jag uppringd idag av en bekant som jag inte hade hört av på ett antal år, alltid mycket trevligt. Vad som var mindre roligt var att hen hade åkt fast i tullen i samband med en vapenimport av ett licensfritt vapen som inte visade sig vara licensfritt vid ett närmare studium. Resultatet blev en hög indragna licenser samt böter..


Vederbörande upplyste mig också om att jag hade lite gamla hemsidor som fortfarande låg online, mer än ett decennium sedan jag senast övergav dem:


http://airgun.se/wwwsidor/cutlas/


När jag sedan backade tillbaka så visade det sig att det gamla forumet Airgun åter igen hade rest sig ifrån de dödas skara och låg inline, för vilken gång i ordningen vet jag inte...


Det blev med andra ord en överraskningens dag idag.



Av Johnny Ottosson - 22 oktober 2016 16:00


En titt i arkiven...


  Ett axplock ur arkivet..


Den regniga och blåsiga dagen idag ägnade jag åt att sortera lite i mina pärmar med vapenrelaterade papper. Tre lösa papper hade ramlat ur en plastficka och trots att de bara är 10-15 år gamla så minner de på många sätt om en helt annan tid.


Det första pappret var från Tommys Vapenverkstad i Husqvarna och daterad juni 2001. Då köpte jag en lös "5.60 mm pipa, Kort" till en BSA Supersport för 770 kr och passade samtidigt på att införskaffa en tophat och en pipvikt för 45 respektive 185 kr. På den tiden så var det bara att köpa en pipa om man så önskade och få den levererad rakt ner i brevlådan oavsett om det var ifrån Sverige eller England.


Nästa papper var för Norlyx där jag i december 2002 köpte mitt vapenskåp, ett Norlyx NL5 för 1930 kr, inklusive frakten. Vapenskåpet har jag fortfarande kvar och det har nu hängt med på tre olika bostäder. På den tiden så var vapenskåp alldelens nyligen ett lagkrav (kom 2000), innan dess så skrev man bara "under lås" på licensansökan utan att definera saken vidare. Någon licens hade jag emellertid inte utan skåpet köpte jag mest för att det var ett ansvarsfullt och praktiskt sätt att förvara mina vapen, oavsett lagen. Vi hade ju tyvärr ett idiotstopp på licenser här i Västra Götaland mellan 2000-2005 där i princip alla vapen som såldes var illegala.


Det lilla medlemskortet kommer ifrån SLUG (Svenska LUftvapen Gillet) som fanns i Skåne under perioden 2000-2005. Själv så gick jag med i slutet (2005) med medlemsnummer 62, nästan precis innan verksamheten försvann och den moderna tiden började med Onsala LGKs takeoff året därpå. Då började en ny epok inom svenskt fallmålsskytte vilket till slut resulterade i att den internationella formen av Field Target kom att dominera scenen.


Den gula prislistan är daterad 6/8-2003 och visar årets lineup från FX Airguns. På den tiden så kunde man köpa en FX2000 med ny (o sällsynt ful) syntetstock för 5490 kr, vilken ersatte bokstocken som då utgick. Nästa steg upp var valnöt för 7290 kr. Ville man ha den helt nya Cyclone så fick man hosta upp 6490 kr och då fanns den bara med syntetstock. Dyraste modellen var den likaledes helt nya Gladiator med 8395 kr och önskade man en tunn och måttligt effektiv shroud så fick man betala ytterligare 750 kr på samtliga modeller.


Idag - 13 år senare - så kan man fortfarande köpa en likadan Cyclone för 6895 kr så modellen har faktiskt bara gått upp 400 kr på mer än ett decennium. För min egen del så har dock min lön ökat med nästan exakt 2.50 gånger på samma tid så idag är sannerligen PCP billigare än någonsin, vägt mot köpkraften.

Av Johnny Ottosson - 20 oktober 2016 20:00


Mycket för pengarna!


  En modell som lätt kan misstas för en annan i Crosmans sortiment av snarlika varianter...


En läsare som hörde av sig i veckan hade blivit intresserad av min egen Crosman 1701 och undersökte då möjligheterna att införskaffa ett eget exemplar varpå han mer eller mindre chockades över prisläget. Det visar sig att i skrivande stund så är Fondprodukters listpris för 1701 uppe vid 5995 kr (!) och till detta så fick köparen också investera i en dykflaska med fyllkit då det var hans första PCP.


Med en totalsumma på runt 9000 kr så kunde önskemålet om en 1701 helt enkelt inte förverkas.


Men, lyckligtvis så finns det ett annat bra och förbluffande snarlikt alternativ för avsevärt mycket mindre pengar, Crosmans egen doldis i form av 2300S med blott 2900 kr på prislappen över disk hos Hurricane. Vi talar alltså om halva priset bara på vapnet och dessutom så är den sistnämnda försedd med en Co2-drivkälla istället för tryckluft.


Kan det vara något att satsa på?


Om vi börjar med likheterna så har vi samma pipa på de båda, en 10 tum matchpipa med choke från Lothar-Walther. Avtryckarsystemen skiljer sig åt, 1701 har samma system som Marauder där 2300S har en förfinad version av systemet hos den betydligt primitivare 2240. Hos modell 2300S så är avtryckarsystemet emellertid justerbart mellan 2-5 lbs samt försett med overtravelstop. Kanske inte riktigt på samma nivå som 1701 men bra mycket bättre än 2240.


  Många är de av Crosmans pistoler som har sålts på grund av möjligheten att montera en kolv.



Till skillnad ifrån 2240 så har drivkällan hos 2300S också full justerbarhet med steglös justering av slaglängden av hammaren liksom förspänningen på hammarfjädern. Korrekt justerad så blir modellen otroligt Co2-snål och klarar runt 60 skott (inom 20 fps spridning) på en 12 gram Co2-patron, eller ungefär 3 gånger så många skott som 2240!


Kolsyra har ju sina begränsningar både i fråga om miljö och kostnader men när man skjuter så pass många skott på en Co2-patron så blir kostnaden ändå acceptabel i relation till utlägget som krävs för en dykflaska med fyllkit för den dubbelt så dyra 1701. När det handlar om intoleransen för temperatur så brukar de flesta ägare till den här typen av vapen skjuta inomhus eller utomhus under hyfsat varma förhållanden så där är denna aspekt kanske inte lika kritisk som hos exempelvis ett mera allround tävlings- eller jaktvapen.


För den som gillar att skjuta med öppna riktmedel så har därtill 2300S riktigt bra och påkostade sådana, ett bakre sikte från Williams liksom ett kornsikte av metall. I motsats till 2240 så har 2300S en riktig låda i metall med kilspår för exempelvis kikarsikte. Hos 1701 så får man inte med ett bakre sikte överhuvudtaget men kornsiktet är i gengäld rent estetiskt sett bra mycket snyggare än det hos 2300S.


Slutligen så är 2300S naturligtvis ännu mer integrerad i 22XX-systemet med hela dess infrastruktur än vad som är fallet med 1701. Den som vill bygga på sin 2300S med axelkolv eller andra tillbehör från den enorma floran av prylar från alla möjliga tredjepartstillverkare så är möjligheterna utomordentligt goda.


Cool & Carbine!  


Sammanfattningsvis så har 2300S en superb pipa för prisklassen, den har ett Co2-system så förfinat som det bara går att få för standardpatroner liksom ett riktigt vettigt avtryckarsystem. En annan stark sida är de öppna riktmedlen som är rent exceptionella för prisnivån.


Vänder vi på myntet så finns den största nackdelen i att det just är ett Co2-vapen med sin ökade driftskostnad och miljöbelastning. Möjlighet finns dock att bulkmata med utrustning från eftermarknaden, vilket minskar olägenheten för just de nackdelarna men det faktum att vi talar om ett Co2-vapen med dess temperaturkänslighet etc kan man naturligtvis aldrig komma ifrån.


För den som skjuter en del men kanske bara då och då samt främst inomhus och som skjuter på korta avstånd där man vill ha ypperlig praktisk precision med måttliga till låga skottljud och ypperligt smidigt handahavande samt bra portabilitet till ett vettigt lågt pris så blir 2300S ett givet klipp.


 

Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

860 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok

Visitors

Följ på Instagram

Airpang på Instagram

https://instagram.com/airpangsweden/

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se