Airpang

Alla inlägg under december 2014

Av Johnny Ottosson - 30 december 2014 19:00


 

Tävlingar 2015



Idag kom listan ut på alla tävlingar säsongen 2015 som ingår i rankingen.



* 25 april              Mörrum

* 10 maj               Onsala

* 24 maj               Vittsjö

* 13 juni               Fuxena   Anm. Riksmästerskap 2015

* 28 juni               Laxå

* 13 sep                Onsala

ANNONS
Av Johnny Ottosson - 28 december 2014 19:00




Vinterskytte!


  Bistert kallt men ändå väldigt kul..


Idag blev det en sväng till skjutbanan och för första gången sedan i september så passade jag på att ta med Eliten för att damma av den en smula. Vapen mår ju alltid bäst av att användas så då och då får man ta sig tid att skjuta även med de vapen som annars ser en mycket sparsam användning.


  Laddat och klart ifrån skjutbänken


Som vanligt så körde jag med Hurricanes Defiant Exterminator samt JSB King. Båda dessa projektiler levererar goda resultat i min Elite. Exterminator ger mer anslagsenergi men är dyrare, King är snabbare och billigare men båda skjuter som sagt bra, King har en edge under vindstilla förhållanden och det omvända förhållandet råder vid blåst då Exterminator dominerar.


  Vyn ifrån kikarsiktet (Bushnell Legend) på 9 gångers förstoring över 50 meter


Vapnet är utrustat med ett Bushnell Legend 5-15/40 Ao, ett numera utgånget kikarsikte som har ett genuint gott rykte på marknaden, inte minst i USA. Mycket kikarsikte för lite pengar även om jag själv tycker att det är en smula stort och skrymmande, personligen så använder jag mycket sällan en förstoring över x9 ens på avstånd runt 50 meter eller mer. Kikarsiktet sitter i FX egna No Limit fästen vilka jag främst använder för att de är takedown. En synnerligen praktisk egenskap på ett stort vapen när man har en måttligt stor vapenkoffert.



  Fem skott river upp rejäla hål även i frusen sand..


Som vanligt så slår Elite ordentligt hårt! Med över 65 joule anslagsenergi vid mynningen så river de grova och tunga kvarttumsdiabolerna upp hål stora som pingisbollar vid varje träff, även i frusen sand. För de som jagar med sina vapen så finns det ingen som helst tvekan - ju större kaliber desto större måleffekt. 



  En typisk 5-skotts träffbild över 50 meter.


Den praktiska precisionen är inte att klaga på. Elite är otroligt lättskjuten, lätt att anspänna, angenämnt låg ljudnivå och nästan ingen som helst rekyl. Det enda som hörs är ett "fooop" när skottet går, ett "swooosh" när projektilen klyver lufthavet åtföljt av ett ljudligt "smack" när projektilen laddar av all sin burna energi i målet. 


Idag så sköt jag 16 mm (King, fotot på bilden), 11 mm (King), 28 mm (Exterminator), 26 mm (King), 12 mm (King) samt slutligen 19 mm (King). Genomsnittet för dessa 5-skottsgrupper på 50 meter blev alltså: 18.66 mm,


  Ett klassiskt vapen som definitivt kommer att bli ett framtida samlarobjekt..


Som ni säkert vet så har FX Airguns Elite utgått ur produktionen hos FX Airguns. Detta gör den unik på grund av att FX aldrig tidigare har lagt ner en plattform ("block") förrut med så liten produktion, rena prototyper (typ MicroBurst) oräknade. När jag talade med Fredrik om saken för några månader sedan så kunde han berätta att minst 30 exemplar har tillverkats, men förmodligen ett gäng till - kanske ända uppåt 50 exemplar.


Störst antal verkar vara de som är byggda som Royale, alltså Theoben Rapid-stuk med 400 eller 500 cc tubflaska framtill. Dock så har man även tillverkat ett antal Elite på Independencebas, alltså som en vanlig Independence men med Elites unika block. Vidare så är vissa tillverkade med block som är oborrade och därmed oförberedda för det senaste avtryckarsystemet "Match". De senare är dock borrade och gängade för nyss nämnda avtryckarsystem. De flesta är sålda som original full power, mot licens eller för export där ett mindre antal såldes strypta till lägre effekt. 


Vidare så har vissa i efterhand modifierats (borrats & gängats) för Matchavtrycket, trots att de egentligen är Mk I. Likaså vet jag om i alla fall ett exemplar där ägaren har byggt en "Bobcat" baserad runt ett modifierat Eliteblock. Det antal omodiferade Elite som existerar minskar alltså ännu, en del byggs om till bullpups eller BR-vapen där andra bara stukas till enligt ägarnas eget tycke och smak. Ifrån denna lilla skara av 30-50 exemplar (ska försöka klämma fram exakt antal av Fredrik vid tillfälle), så kommer det snart inte att finnas så många exemplar kvar över tid.


  En hel del snö och -7 grader denna decembereftermiddag..


Det är med andra ord givna samlarobjekt framöver. FX Airguns är en etablerad tillverkare som har producerat betydelsefulla modeller under lång tid. Förutom detta så ger man generellt sett inte ut förproducerade "samlarobjekt" såsom exempelvis Daystate, vilka här verkar tillämpa "Franklin Mint-principen" känd av bland annat Winchester som i tid och otid gav ut femtioelva varianter av Limited Edition-versioner i mässing (!).


Då FX är attraktiva på marknaden så är det därför inte en alltför avancerad gissning att många samlare framöver kommer att få upp ögonen för Elite som rent samlarobjekt - FX första modell med fullpower regulator och med sin unika laddning-rakt-in-i-pipan.


För att försöka få koll på vilka Elite som återstår på marknaden så har jag försökt upprätta ett register på FX Owners Clubs forum: http://www.fxoc.info/viewtopic.php?f=20&t=2670


Där och via FB ska jag försöka spåra fram och notera upp så många Elite som jag kan hitta.

ANNONS
Av Johnny Ottosson - 26 december 2014 17:00


 

Konsten att öka effekten..


  En imponerande flack projektilbana..


På Youtube så hittade jag en serie med tre intressanta videos som i detalj presenterar ett spännande projekt, som jag faktiskt följde i skriven form på GTA för ett par år sedan. Det hela handlar om en kille i USA som har trimmat upp sin Discovery till 80 fpe (med 40+ gn diaboler) och filmserien berättar steg för steg om hur han bar sig åt.


Extra intressant är det då själva projektet ägde rum med en begränsad budget ca $100 + en Discovery. Bäst praktisk precision uppnådde han dock med Baracudan som hamnade på 70 fpe - det är den som grafen ovan är porträtterad av. Tack vare dubbla tuber på totalt ca 240 cc så uppnådde han 10 skott inom 15 fps spridning på den här effektnivån.


Tyvärr så har jag inte hittat några träffbilder men skaparen påstod att den kunde hålla en inch på 50 yards utan problem, någon som man iofs får se som minimikrav på ett ostrypt PCP numera.







Av Johnny Ottosson - 24 december 2014 12:00



God Jul Allesammans !


Annonser som förr är inte lika vanliga på 2010-talet..

Av Johnny Ottosson - 23 december 2014 17:00



Bra val för 10 joule


 

Nya HN Sniper Light


Ännu en intressant minié-liknande projektil ifrån Defiant har nu kommit ut i dess nya ägares regi. Denna gång så är det den superlätta (7.50 gn) Sniper Light. Den här projektilen finns även för kaliber 22 med 14.00 gn. HN uppger ett BC om 0.024 respektive 0.030, vilket är ett mycket högt värde för såpass lätta projektiler - en klar vinst i att frångå den klassiska diaboloformen.


Som en jämförelse kan nämnas att klassledande JSB RS ligger på otroliga 0.021 med en ännu lägre vikt på 7.33 gn. Här får man alltså ytterligare lite bättre BC men till priset av en något högre vikt, vilket inte alltid behöver vara en fördel för vapen med måttlig effekt.


Som synes så har HN strukturerat upp sortimentet ordentligt efter förvärvet av Defiant och har nu några riktiga premiumprodukter i sortimentet. Bortsett ifrån JSB så är HN utan tvekan en av världens starkaste aktörer i fråga om ammunition till luftvapen. Här kommer två små snuttar som visar hur produktionen går till:



Del 1


Del 2

Av Johnny Ottosson - 23 december 2014 13:00



 

Ett arv som lever vidare..


Första stocken med sin udda strippling på pistolgreppet och vågformade förstock...  


När vi hade luftvapenmässan i Fagerlid för några år sedan så hade jag nöjet att skjutsa Ben Taylor ner till flygplatsen i Göteborg - en mycket minnesvärd resa på många sätt. Eftersom jag i samma veva hade fått låna en Theoben Rapid ifrån Tobbe på Hurricane att använda till ett jämförande test mot den då relativt nya FX Airguns Royale så passade jag på att pumpa honom om information runt just Rapidens tillblivelse. Av någon outgrundlig anledning så valde tidskriften som jag då skrev för att inte publicera artikeln utan den kom sedemera (i förkortad version) ut här på Airpang istället. Lite trist men jag får trösta mej med att det var den enda artikeln som jag skrev vilken aldrig blev publicerad, bortsett ifrån symposis till artiklar av fjädervapen, vilka (då) inte ansågs intressanta.


Nåväl.


Jag kunde i alla fall med glädje konstatera att i det nu aktuella nummret av Vapentidningen så finns det en kort blänkare om just FX Airguns Royale så man kan ju kanske säga att den modellen till sist fick sin publicering även om Rapiden ännu inte har kommit därhän. En mycket läsvärd artikel är det emellertid, även om skribenten (kanske snarare publicisten) har förväxlat bilderna med modellen som omnämns i texten. Nuförtiden så brukar de flesta publiceringar av produkter ifrån FX Airguns mest centreras runt Bobcat och Indys eftersom bullpups är en stark trend just nu, inte minst i USA. Därför är det extra roligt att se några spalter om de mer klassiska och tidlösa modellerna.


När det gäller Rapiden så kan man tycka lite vad man vill om modellen som sådan men få andra luftvapen har haft en sådan impact på luftvapenmarknaden som just Rapid (o i rättvisans namn även den svenska Axsorn). Än mer spännande blev historien när han berättade att själva magasinet var begynnelsen till Rapidprojektet. Unikt för sin tidsepok, en period när alla andra vapen var singelskott, var just det automatindexerande 7-skottsmagasinet som såg sin första användning i den besynnerliga men för sin tid tekniskt avancerade SLR-88 (Self Loading Rifle 1988).


Förutom detta genialiska magasin så var även tryckkärlet en av de första fundamentala parametrarna som avgjorde vilket utformning som Rapiden skulle få i färdigt skick. Här valde man att köpa in en färdig produkt ifrån Luxfer och nu återstod det att bygga ihop ett så bra vapen som möjligt utifrån magasinet och tubflaskan. Den relativt grova tubflaskan gjorde att man per automatik fick ett relativt högt block, vilket också var gynnsamt för att få plats med magasinet på höjden. På bredden så var 7-skottsmagasinet relativt smalt och fick då utgöra minimimåttet för blockets bredd. Ett smalt block ansågs vara fördelaktigt eftersom detta gjorde det enklare att få tag på lämpliga stockar, vilka då inte behövde vara så breda. Av samma anledning så beslöt man att tubflaskan skulle vara blottad, vilket gav en kortare stock med dito mindre materialåtgång. Kruxet med ett smalt block blev dock ett tight utrymme för avtryckarsystemet men detta löste man också enkelt igenom att även här köpa en komplett och färdig enhet utifrån.


När allt detta var klart så återstod det bara att sätta till en pipa och så var modellen komplett. En modern tänkbar nackdel med den här konfigurationen var att man inte kunde få plats med ett shroudrör mellan tubflaskan och pipan men detta var på den tiden inget bekymmer på hemmamarknaden eftersom man bara skruvade dit en ljuddämpare längst fram.


Utseendet på skapelsen blev alltså lite därefter. Den stora tubflaskan gick inte att dölja utan den fick bli en del av vapnets visuella karaktär, något som faktiskt blev trendsättande eftersom många nya vapenmodeller kom att följa konceptet. Rent praktiskt så fanns det inga egentliga invändningar - gott om luft, man behövde ingen pingdämpare och tubflaskan kunde lätt bytas mot en likvärdig för långa sessioner och non-stop skytte. Den enda egentliga nackdelen var, enligt en del belackare, utseendet. Själv tycker jag nog att utseendet är mer en fördel än en nackdel. En Rapid ser vekligen ut som ett luftgevär med sin stora blottade tubflaska och inget wannabe krutvapen. En ärlig formgivning med andra ord.


Sedan så kan man naturligtvis klaga en hel del på dessa första Rapider. Piporna kom att bli bättre, avtryckarsystemen var i sanningens namn inga höjdare, repeterrörelsen yvig, det var bökigt att fylla tubflaskan eftersom quickfill saknades. Likaså hade man ingen manometer så mängden kvarvarande luft fick alltid uppskattas lite flytande. Därtill så var man alltid tvungen att använda magasinet då vapnet saknade faciliteter för enkelskottsmatning.


Det fanns alltså stora tillkortakommanden jämfört med moderna vapen sisådär två decennier senare men ändå - Rapiden blev en legendarisk trendsettare vars konceptuella tankegods formade en stor del av dagens luftvapenmarknad.

Av Johnny Ottosson - 20 december 2014 19:00


 

Mångfalden hos 10 joule


Weihrauch HW30S, ett dugligt vapen i många kalibrar  


Som de flesta läsare av Airpang vet så föredrar jag att använda licensfria luftvapen. Faktum är att jag känner mig så bekväm med dessa så jag skulle aldrig sakna att skjuta med tillståndspliktiga vapen om så vore. Självklart så möts den här typen av kontroversiella åsikter alltid av invändningar av olika slag. En av dem brukar vara att man inte kan få en omväxlande och rolig vapengarderob om man enbart är begränsad till bara 10 joule. Här menar man alltså på att alla vapen på 10J/.177 är varandra så lika att ytterligare ett dylikt med samma prestanda inte tillför något utöver det första.


Jag förstår tanken och kontrasten inom spannet 1-10 joule är naturligtvis mindre än mellan vapen som har 10 och kanske 40-60 joule. Likväl så finns det ändå mångfacetterade skillnader även mellan licensfria vapen och dessutom så till den milda grad att det mycket väl kan motivera innehavet av lite olika modeller, för att komplettera varann. Personligen så hade jag resonerat på följande sätt om jag hade byggt upp en licensfri vapengarderob under 10 joule.


  Tio skott på 40 meter inomhus med Challengern - retfull flyer..


Primärvapen.


Ett PCP på så nära 10 joule som möjligt. Detta är det absolut mest mångsidiga vapen som vi luftvapenentusiaster kan besitta. Detta vapen duger till precis allt - ifrån 8 meter inomhus i källaren till 40 meter utomhus på skjutbanan och allt där emellan. Här är kaliber 177 utan tvekan det absolut mest mångsidiga valet. Ett gammalt motto är "accuracy is everything" och inga vapen har bättre teknisk egenprecision än ett 177 matchgevär på 10J. Mitt egna och personliga val här blev Challengern eftersom denna modell är unik till att kombinera näst intill riktig matchprecision med ett traditionellt utseende. Gillar man inte traditionella 5 kg tunga matchgevär (typ P700 etc) så finns också smidigare modeller som CZ/AAs olika matchinspierarade vapen (200/400-serien). Viktigast av allt är att de har riktigt bra teknisk egenprecision. Kravet här är bra pipor, bra avtryckarsystem och jämnt levererande drivkällor. Resten blir en fråga om smak och budget.


  Kaliber 20, HN FTT (11.50 gn) med Vo om 170 mps, inskjuten på 23 meter - inom 10J E4


Sekundärvapen.


Visst behöver man ett fjädervapen? Även om jag själv oftast kan tygla mitt begär efter dessa så är fjädervapen trots allt en stor del av vad vi alla menar med luftvapen i allmänhet. Här hade jag valt ett vapen med brytpipa, detta eftersom de (oftast) är lättare och därtill smidigare att ladda/volymskjuta. Här ser jag det primära användningsändamålet som en rekreativ precisionsplinker och som sådan så är en grövre kaliber faktiskt inte helt fel. Mitt personliga val hade nog varit en Weihrauch HW30S, ett vapen som fungerar bättre än vad många tror i exempelvis kaliber 20. Ett sådant vapen kan dessutom komplettera primärvapnet för den som till vill tävla i fler klasser i våra Field Target-tävlingar.



En pistolkarbin är aldrig fel..  


Nästa vapen.


Mitt tredje vapenval hade varit en pistolkarbin. Alltså ett ultra karbingevär som enkelt även kan konverteras till pistol så att man kan använda den till båda delarna. Ett mångsidigt vapen som kan transporteras enkelt och som fungerar bäst på riktigt korta avstånd. Perfekt för exempelvis inomhusskytte vintertid och i nödfall även inomhus i en lägenhet, då kanske främst som frihandsskjutande pistol till vilken även avstånd som 6-8 meter kan vara utmanande. Måttlig effekt naturligtvis, både för att skona målen, ge måttlig avfyrningsknall samt många skott ur små tuber. Ett PCP-vapen eftersom pistoler är svårskjutna redan som PCP och då infrastrukturen i fråga om fyllningar och liknande redan finns i och med primärvapnet. Mitt eget val hade varit en Crosman 1701 med någon form av demonterbart axelstöd, typ skelettskolv.


Som synes så finns det god variationsrikedom även i effektklassen under 10 joule. Olika tänka användningsändamål kan ge en ganska djup grad av specialisering även hos dessa vapen med relativt låg effekt. Det enda som fungerar tveksamt är kanske den stora kvarttumskalibern som även i sina lättaste utföranden (ca 20 gn) blir på tok för tung för 10 joule. Jag vet av egen erfarenhet ty en gång byggde jag en huvudlös kreation baserad på en Mk VI BSA Meteor utrustad med en kaliber 25-pipa ifrån en Supersport. Pjutt! Ungefär. Däremot så ska man inte avfärda varken kaliber 20 eller ens 22 för bruk under 10 joule. För specialiserade ändamål så fungerar de ypperligt även om de kanske inte är ett lika givet och perfekt endavapensval som kaliber 177.

Av Johnny Ottosson - 18 december 2014 19:00



Rost!

 

 

Hatsan tubgavel...



Idag kunde jag läsa om en entusiast som beklagade sig på luftvapenforumet över att lufttuben på hans Air Arms MPR hade rostat. Detta är självfallet tråkigt, men så fungerar helt enkelt en blånering.


Blånering är en enkel process som är billig ur ett industriellt perspektiv men som samtidigt ger ett mycket vackert slutresultat, rent visuellt sett. Nackdelen är tyvärr att dess rostskyddande egenskaper är fullkomligt ursla! Ett blånerat vapen måste alltså hanteras på ett omsorgsfullt sätt, det är mer "ömtåligt" än vad många tror och helt beroende av att man regelbundet förser ytan med en bra vapenolja som kompletterar blåneringen som ett skydd mot fukt. Förutom att alltid hålla en blånerad yta oljad så är det självfallet också bra om man håller borta fukt och fett ifrån den. Detta sker igenom att man regelbundet torkar av vapnet med en oljad trasa samt att man låter bli att vidröra blånerade ytor med fingrarna (o andra nakna kroppsdelar).


Kan man inte det av olika anledningar, då måste man förse metallytorna med någon annan form av ytbehandling som är tåligare mot de belastningar som är aktuella. Absolut enklast är att lackera ytorna. Då förseglar man metallen och förhindrar därmed rost. De blir också beröringståliga utan att rostrisken ökar. Jag har själv sprejmålat min pipa till min FX Airguns Elite med vanlig mattsvart färg och resultatet blev utomordentligt prydligt. Vill man istället behålla lite blåsvart skimmer så går det också att klarlackera ytorna med transparant lackfärg.


En mer påkostad lösning är att låta fosfatera ytorna. Detta är dock en mer komplicerad process som de flesta inte kan göra hemma i garaget utan som man får låta leja bort till en duglig vapensmed eller liknande. Man får då en ännu tåligare men lätt porös yta med en mer tactical look, vilken fungerar fint på många futuristiska luftvapen. Ytterligare en lösning som jag har sett är att man dippar objekten i en vattendipp, precis som med vapenstockar. Vanligast där torde kamuflage, svart och kolfibermönster vara men möjligheterna här är oändliga.


Förutom utseendet så är det också viktigt att man betänker att rost inte bara är missprydande utan dessutom kan äventyra säkerheten hos vapnet. Som bekant så finns det alltid mera rost än vad det nakna ögat kan upptäcka på ytan. Rost på exempelvis ett tryckkärl måste alltid undersökas grundligt om kärlet ska fortsätta att tjänstgöra som tryckbehållare. Skillnaden i kvalité hos det material och den tillverkningsprocess som olika tillverkare använder även för dessa vitala delar är milsvidd och där vissa tuber kan tåla mer än ett decenniums tjänstgöring så finns det också tuber som under sämsta tänkbara förhållanden borde bytas årligen!


Själv så har jag som praxis att öppna alla mina ståltuber årligen och inspektera dem visuellt. Detta då trots att jag bara använder tryckluft som fyllmedium. Den som handpumpar kommer ofelbart att dra in än mer fukt i sitt vapen och bör därför vara mycket vaksam på kombinationen av just handpump och ståltub - det är i grunden ingen bra mix.







Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

860 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok

Visitors

Följ på Instagram

Airpang på Instagram

https://instagram.com/airpangsweden/

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se