Rost & PCP !

Rost är som många vet något som de flesta, kanske inte direkt oroar sig för, men i alla fall tänker på ibland.

Luft innehåller ju vatten i form av luftfuktigheten och när den, av friktion uppvärmda luften, kondenserar inuti ett tryckkärl så fälls fukten ut i form av kondens. Vatten som därefter blir kvarvarande på en stålyta kommer då ofelbart att skapa korrosion.

Då tryckkärlen fylls med kanske uppåt 200-250 Bar så finns det naturligtvis en säkerhetsrisk runt detta.

Många PCP börjar nu bli gamla, där de äldsta har varit med i kanske 15-20 års tid nu. Dessutom så har det tillkommit lågprisvapen med ståltuber istället för aluminiumtuber som även dessa närmar sig tioårsstrecket, med start hos Crosman Discovery från 2007 och framåt.

Frågan är därför – hur länge håller ståltuben, hur farligt är det när korrosion uppstår och finns det något sätt att förhindra eller fördröja detta?

Hur länge en ståltub håller är lite som att svara på hur länge ett bildäck varar, allt beror på användaren och dennes hantering. Vissa tuber kan hålla otroligt länge och andra blir skrot tidigt. Är tuben av stål så finns det inte mycket att göra i sak, man får gilla läget och istället lägga fokus på att hantera den på ett så gynnsamt sätt som möjligt.

Sedan så ska man dessutom inte glömma att även aluminium korrigerar, där nedbrytningen av materialet bildar ett grått pulver istället för stålets brunrost.

När komponenterna inuti en tub ser ut som ovan så är det dags att titta noga på resten...

 Nyckeln till ett långt och lyckligt liv för tuben, oavsett material, är att undvika att få in fukt i den och det bästa sättet att göra detta är att förse tuben med så torr luft som möjligt, liksom naturligtvis att fylla vid så små temperaturskillnader som omständigheterna tillåter.

Hur får man då torr luft?

Det bästa sättet är att komprimera luften utan alltför hög temperaturstegring samt torka luften i ett torkfilter/fuktfälla av något slag. Stora kompressorer med stora svepvolymer ger ofta en lugnare temperaturstegring under kompressionen vilket gör att luften komprimeras med så måttlig värmeutveckling som möjligt, till skillnad från många mindre hobbykompressorer som visserligen klarar 200 Bar men som blir glödheta i processen. Den fukt som sedan fälls ut ska på något sätt förkondenseras på en kontrollerad plats och en vanlig metod är att använda en stapel av små glas/keramik-kulor vilkas sammanlagda yta fångar upp fukten innan luften passerar vidare.

Motsatsen, alltså att värma luften snabbt i en liten pumpmekanism (typ handpump) och sedan inte fånga fukten överhuvudtaget innan den fylls på i en sval eller rent av kall tub utgör den största risken för fuktbildning inuti tuben. Ett paradexempel på detta är om man har skjutit utomhus i minusgrader och sedan går in för att snabbt handpumpa non-stop med en billig kinapump utan fuktfälla/filter för att därefter bege ut igen och fortsätta skjuta.

Hur farligt blir det då, om man kör in vatten i tuben?

Lyckligtvis inte så farligt som många tror, i alla fall om vi får se till statistiken så långt. I de allra flesta fall så uppstår korrosionen runt sätet till diverse O-ringar inuti vapnet. Konsekvensen blir att bössan börjar smygläcka för att slutligen inte hålla luft alls. Som regel så blir ägaren eller någon som denne uppdrar då tvungen att riva vapnet och då upptäcks som regel problemen innan de blir direkt farliga.

Korrosion gör alltså inte att tuben plötsligt exploderar eller viker sig, i alla fall inte innan man har drabbats av en lång rad föregående driftstörningar. Om man nu tar isär ett läckande vapen så är det sålunda viktigt att reda ut varför läckan uppstår. Som regel så handlar det om torkade eller manglade O-ringar så ett läckande vapen behöver per automatik inte betyda att det finns korrosion inuti. Däremot så ska man alltid försöka förstå varför läckan dyker upp. Ser man korrosion på någon komponent, ett ventilhus eller liknande, så är det viktigt att studera vidare så att exempelvis bultförband som håller fast ventilen inuti tuben inte har börjat bli anfrätta. Kanter, hörn, skruvförband och platser där olika material kommer i kontakt med varann är alltid riskområden för korrosion.

För tävlingar inom Svenska Skyttesportförbundet så gäller max 10 år för trycktuber.

Som en tumregel så brukar man säga att man bör byta tryckkärl efter 10 års tid men detta är naturligtvis alltid en sanning med modifikation. Vissa regelverk, exempelvis Svenska Skyttesportförbundets för Field Target, kräver byte efter just 10 år och då får man naturligtvis verkställa detta om man vill tävla, även om jag knappast tror att man direkt besiktigar tuberna innan tävling – i alla fall inte på våra mindre nationella tävlingar. Annars är det sunt att riva och genomföra en okulär besiktning efter ett decenniums tjänst även om vapnet har fungerat helt felfritt och hela tiden varit fyllt på gynnsammast tänkbara sätt som exempelvis från en dykflaska fylld av Räddningstjänsten.

Även om man inte riskerar att bössan exploderar så kan det ju vara en god tanke att se över så att man i alla fall inte riskerar att drabbas av olägliga driftstörningar när man minst önskar det.

The Influencers!

  Airgun World öppnade en ny värld för många av oss på 1980-talet.

I begynnelsen (1985-2000)

Ett par år efter att jag började skjuta med luftvapen så upptäckte jag luftvapentidningarna. Det var den numera klassiska Airgun World som jag av en slump hittade hos en Pressbyrå under en resa med mina föräldrar. Detta var sannerligen en uppenbarelse! Jag kunde nu förvånat konstatera att det faktiskt också fanns vuxna som sköt luftgevär och att det existerade dyra, påkostade och avancerade luftvapen som vuxna människor använde för att exempelvis skjuta skräpfågel med. Jag hade dittills bara sett luftvapen hos den lokala järnaffären och de enda tryckta källor jag hade påträffat var tillverkarbroschyrer från nyss nämnda järnhandel samt enstaka småannonser i tidningar som Teknikens Värld.

Gemensamt för dem alla var dock att det alltid var barn som avporträtterades med vuxna i sällskap som ledsagare och mentorer vid skyttet. I Airgun World så fanns det inga barn, det var vuxna män som jagade duvor och råttor lika seriöst som vuxna i Sverige jagade älg och rådjur. Självklart så köpte jag alla AGW som jag kom över (o jag har fortfarande kvar dem) varpå en helt ny värld öppnade sig - en värld av kunskap! Nu kunde jag bygga en förståelse för grunderna i ballistik, hur de olika drivkällorna fungerade och alla andra fundamentala princperna bakom luftskytte. I en av dessa tidningar så hittade jag dessutom annonser där det såldes VHS-videoband som visade luftvapenjakt i England.

Självklart så köpte jag en sådan, mitt livs första utlandsköp, vilket var skrattretande krångligt med dagens mått mätt. Inte bara så var man tvungen att transferara pengar via mammas bank, leveranstiden var flera veckor och jag fick dessutom betala tull på paketet, detta var ju långt innan Sverige var med i EU. Nu fick jag se den saligen bortgångne John Darling (aka "The Hunter") så live som man bara kunde, vilket tyvärr var ett nedköp. Han såg närmast ut som en uteliggare jämfört med gentlemännen i tweed som jag var bekant med från tidningarnas värld. Dessutom så hade han en bizarr och svårbegriplig dialekt. Oavsett vilket så gjorde dessa år att jag förbättrade min kunskap i engelska på ett betydande sätt, till gagn för skolbetygen.

  Den första sidan om luftgevär i Sverige samt - det första forumet!

Forumens storhetstid (2000-2010)

I samband med att Mikael K öppnade det första svenska luftvapenforumet 1999 så drog forumsverksamheten igång på allvar här i Sverige. Själv så hade jag skaffat Internet redan 1998 och kollat på "American Airguns" samt "The Airgun Letter" och insåg direkt att detta var betydligt bättre än luftvapentidningar.

Här fanns riktiga entusiasters vardagliga aktiviteter och inte bara de hårt reklampräglade reportagen från AGW och liknande tidskrifter. Dessutom så kunde man ju interagera med varann i realtid och ville man därtill kommunicera individuellt så kunde man lägga till varann på ICQ - dåtidens Messager. Detta var en gamechanger och plötsligt så kunde olika aktiviteter synkroniseras och de första träffarna kom till i slutet av 1990-talet med dåtida "Axsor Cup" och i början av 2000-talet med välbesökta fallmålstävlingar i Hova.

Likaså märkte man fort att stämningen på forumen (inklusive AirgunBBS som öppnade år 2000) fort fick en nedlåtande inställning till de tidigare närmast dyrkade tidskrifterna. Tidningarna betraktades numera som för kommersiella och kallades nedlåtande för "The Comics". Från 2005 och lanseringen av nu klassiska Airgun.SE så fick forumverksamheten i Sverige en explosiv popularitet. På toppen 2007-2008 så tillkom det över 100 nya inlägg på 3-4 timmar varje kväll och missade man att besöka forumet på någon dag eller två så tog det flera timmar att läsa ikapp igen. 

  Det har funnits mängder med svenska luftvapengrupper på Facebook genom åren..

Facebook & Youtube (2010-2018) 

Inget varar för evigt och när vi gick in på 2010-talet så började forumen tappa sitt momentum. Från 2008 och framåt så började Facebooks segertåg över världen och alla verkade skaffa FB mellan 2008-2010. I takt med att allt fler människor började logga in på FB dagligen så insåg många det praktiska med att kolla läget på hobbyfronten när man ändå höll sig uppdaterad med omvärlden.

Samtidigt så fick allt fler människor bredband och med detta så började Youtube slå igenom som den huvudsakliga kanalen för produktpresentationer där de populäraste kanalerna lätt attraherade tusentals följare - volymer av besökare som få forum kunde mäta sig mot.

Saken är ju den att ända sedan tidningarnas tid så har vapentillverkarna och andra marknadsaktörer utnyttjat möjligheterna till gratis marknadsföring igenom att tillhandahålla sin utrustning till först tidningsskribenter, sedan framträdande forumsdeltagare och dessutom priser i dåtidens fallmålstävlingar till dagens Youtube-stjärnor.

  Ted's HoldOver var den första riktigt stora Youtube-stjärnan i vår hobby!

Framtiden?

Om man tittar på marknadsföringen ur ett globalt perspektiv så har marknaden blivit betydligt mera internationell. Tidigare så brukade handlare och tillverkare sponsra en lokal tävling med en bössa då o då men idag så har man betydligt bättre utväxling med att skicka bössan till en Youtube-profil och vips så kommer den att synas för hundratusentals människor snarare än en handfull deltagare på en tävling eller ett par hundra besökare på ett forum.

Även Youtube-inläggen har emellertid förändras - de riktigt stora profilerna filmar inte längre med en enda kamera på stativ utan man har ett helt inspelningsteam med sig ut i fält liksom proffs som redigerar och klipper ihop materialet i studion. I takt med att allt större antal följare blir tillgängliga så kommer mer pengar i cirkulation och inläggen når en allt högre kvalité i utförande. Detta är en trend som jag tror kommer att förstärkas ytterligare i framtiden.