Airpang

Alla inlägg under oktober 2017

Av Johnny Ottosson - 30 oktober 2017 18:00



"Kan blyfria diaboler skada min luftvapenpipa?"


  HN har satsat stort på blyfria diaboler och Sportec har ett stort sortiment av dessa inne.



Ett ämne som ofelbart alltid kommer upp när man diskuterar blyfria luftvapenprojektiler är deras eventuella risk för att skada insidan av pipan med alla dess bommar och räfflor. Man noterar helt korrekt att alternativmaterialen till bly är hårdare än bly och då börjar man genast oroa sig för att de eventuellt kan skada pipan varpå man känner en oro för att förlora en del av vapnets tekniska egenprecision.


Så, hur illa är det?


Bly är ett synnerligen mjukt material. På Mohs skala av hårdhet för våra grundämnen så når de blott upp till värdet 1.50 Detta är egentligen för mjukt för att överhuvudtaget fungera vettigt som luftvapenammunition och i synnerhet så för kraftfullare vapen. För att lösa detta problem så tillsätter man antimon, vilket i sig självt har en hårdhet på 3.00 – alltså dubbelt upp mot bly.


Resultatet är en legering som hamnar någonstans mellan 1.50-3.00 i hårdhet, lite beroende på den aktuella tillverkarens receptur. Som regel så brukar man hamna strax under 2.00 då antimon är dyrare än bly och därför använder inte tillverkaren mer av denna vara än vad som är nödvändigt för att göra projektilen lämpligt hård. En vanlig inblandning är ungefär 6.00 % antimon i ammunitionsbly vilket kan låta lite men det har ett avsevärt genomslag på den strukturella hårdheten hos slutprodukten.


Den blyfria luftvapenammunitionen brukar innehålla zink eller tenn i legering med varann och även här då med lite olika sammansättningsnivåer. Rent zink har en hårdhet på 2.50 där tenn ligger på 1.50


Vi kan redan här konstatera att hårdheten inte är speciellt mycket högre än för blylegeringarna men den lilla skillnaden som finns är emellertid högst märkbar – en liten inblandning av en annan metall ger alltid radikalt mycket större förändringar av slutproduktens egenskaper än vad man tror och så även i frågan om dess hårdhet. Med andra ord; en legering med en hårdhet av 2.30 upplevs som betydligt hårdare än en som ligger på 1.90 Detta trots att skillnaden egentligen inte är så stor i deras värden räknade.


Så, hur har vi det då med hårdheten hos pipan?


Detta är svårare att få fram ett exakt värde på. Stål kan ha vitt skilda hårdhetsgrader beroende på dess sammansättning. Som en fingervisning så har emellertid vanligt enkelt järn en hårdhet på 3.50-4.00 (!) och stål är som bekant hårdare än järn varför det kan nå nivåer på upptill 4.00-4.50 samt i vissa fall ännu högre.


Liksom alltid så gäller att lika hårt repar varann och ett mjukare material kan normalt sett inte repa ett hårdare. Studerar vi då skillnaderna i hårdhet så kan en BB-kula av stål repa en pipa av stål, förutsatt att kvalitén på stålet är snarlikt eller att kulan har ett hårdare stål. Bly kan aldrig repa något som har med stål att göra och inte heller dessa nya blyfria legeringar av den enkla anledningen att skillnaden i hårdhet är – närmast monumental.

Av Johnny Ottosson - 27 oktober 2017 09:00



JSB RS - utgångsläget!


  JSB RS är en diabol som fungerar ypperligt i just min Crosman 1701P.


En av nutidens absolut populäraste diaboler för kaliber 177 till rekreativt bruk och klubbskjutning i fallmålstävlingar för vapen på under 10 joule är den otroligt mångsidiga lättviktaren RS från JSB. På pappret så är det en mycket komplett diabol med en låg vikt om blott 7.33 grains, ett gångbart huvudformat på 4.52 mm, ett lågt pris (69 kr/500 st) samt i praktiken en hög grad av uniformitet och renhet därtill. För många vapen så är RS helt enkelt det benchmark som alla andra diaboler behöver mätas mot för att utröna om de förtjänar någon plats på ens inköpslista eller inte.


Anfadern till RS - den något (8.44) tyngre diabolen Exact, samt syskonet (7.90 gn) Express, får ursäkta – få diaboler är så väl lämpade för våra populäraste vapen med 10J som just RS. Som den goda allrounder vilken RS har bevisat sig vara så passar den oftast bäst eller i alla fall näst bäst hos ett stort antal unika vapenindivider och så även många av de vapen som jag själv har ägt under årens gång. Hos min nuvarande Crosman 1701P med LW-pipa som jag delar med min son så har den hittills visat sig vara totalt oslagbar, allt annat sammantaget, men ändå går jakten efter en ännu bättre diabol vidare.


Varför då?


Det finns fler anledningar. Hur bra något än är, så kan det alltid bli lite, lite bättre. Vidare så är det ju alltid kul att pröva diaboler men slutligen så har RS ett stort tillkortakommande – den är tillverkad av en blylegering.


Som de flesta entusiaster har noterat så börjar marknaden sakta men säkert att intas av blyfria projektilalternativ till de traditionella blydiabolerna och detta är inte utan anledning. Skjuter man mycket inomhus och i synnerhet på dåligt ventilerade ytor med vapen som har förhållandevis hög effekt och dessutom låter diabolerna träffar hårda vinkelräta ytor så uppstår ofelbart stora mängder nästan osynligt blydamm som naturligtvis är långt ifrån ofarligt att inhalera.


Exakt hur farliga diaboler av bly kan vara för en skytt under varierande omständigheter är till viss del oklart och då kan det ju vara en sund idé att låta försiktighetsprincipen råda. I skenet av detta så är naturligtvis blyfria diaboler mycket intressanta. De väsentligaste frågorna är då om de kan ge lika god praktisk precision som RS liksom om de kan konkurrera i pris?


Jag ska framöver pröva ett antal moderna blyfria diaboler men innan vi kan göra detta så måste man ju fastslå ett nuläge och det är den ribban som jag vill presentera idag i form av de resultat som min 1701 kan leverera med JSB RS.


  Med en träffbild om 10 mm c-t-c på 10 skott över 15 meter så är ribban lagd!


Här ser vi en typisk träffbild på uppmätta 15 meters avstånd med 10 skott från fullt stöd. Diabolerna är plockade på slump ur burk med enda kriterium att de ska vara visuellt oskadade. Den här tavlan är skjuten utomhus men resterande artiklar kommer att visa träffbilder skjutna inomhus under helt vindstilla förhållanden, om inget annat anges.


Jag skjuter alltså tre träffbilder om 10 skott och den tavla som redovisas kommer att vara inte den bästa eller den sämsta av dem, precis som ovan. I rättvisans namn så var dock den näst bästa tavlan här ovan i serien för RS tämligen likvärdig den bästa vilket bara understryker hur optimal man upplever RS i just vårt exemplar av 1701P.


Diaboler som har en homogen form och en identisk vikt med varann tenderar till att ge en låg spridning från skott-till-skott och RS är inte heller något undantag från detta. Här ser vi 30 skott skjutna från 185 Bar och nedåt i löpande följd. Även här så får resultatet tjänstgöra som referensobjekt mot de kommande blyfria alternativen som kommer att skjutas på samma sätt.


Så - hur blev då utfallet?


Om vi studerar kurvan högst upp i dagens inlägg så ser den ut på följande sätt, i reda siffror:


594, 601, 602, 603, 602, 604, 604, 606, 606, 606


608, 608, 606, 607, 607, 607, 608, 606, 604, 603


601, 599, 600, 598, 590, 589, 584, 582, 576, 577


Högsta värde: 608 fps

Lägsta värde: 576 fps

Genomsnitt: 600 fps

Spridning: 32 fps


Detta är alltså kurvans nyckelvärden. Ur dessa så kan vi också läsa följande siffor mera i detalj:


Bästa 30 skott spridning: 32 fps

Bästa 25 skott spridning: 18 fps

Bästa 20 skott spridning: 7 fps

Bästa 15 skott spridning: 4 fps

Bästa 10 skott spridning: 2 fps


Alla skott är då räknade i obruten följd och jag kan här notera att över 80% av antalet tillgängliga skott ligger inom 18 fps spridning, 67% av alla skott inom 7 fps - detta är riktigt bra givet förutsättningarna, alltså lätta diaboler och en luftbehållare om bara 45 cc.


Nu är alltså ribban lagd - frågan är, vad klarar de blyfria alternativen av i verkligheten med mitt vapen?





Av Johnny Ottosson - 17 oktober 2017 21:00



Försiktighet är viktigt!


  En bra kompressor för PCP är dyr - man kanske skulle köpa en billig direkt från Kina?


Kina kallas idag ofta för "världens verkstad" eftersom de flesta av våra konsumtionsvaror tillverkas just där. Produkter som tillverkas i Kina finns i hela spannet - från uselt skräp för växelpengar till riktigt dyra och påkostade premiumprodukter, liksom allt däremellan.


För luftvapen så finns det inget undantag, allt fler PCP tillverkas i Kina och allt fler av dessa exporteras nu till västvärlden där de vinner uppskattning för stor prisvärdhet och imponerande prestanda.


Det många är lite fundersamma runt är säkerheten hos dessa extrema lågprisprodukter. 


Tryckluft har en enorm sprängkraft och måste ovillkorligen hanteras med stor respekt, det är enorma krafter som man hanterar när man använder tryckluft som drivkälla till sina luftvapen. Oavsett tillverkningsland så måste emellertid alla PCP fyllas på något sätt och vill man av någon anledning inte skaffa en dykflaska så står valet mellan en handpump eller en motoriserad handpump - en kompressor!


  Det blev ett stort gapande hål i kompressorns vevhus!


Kompressorer är på många sätt frihet och idealiska för den som bor långt ifrån en plats där man kan fylla dykflaskor liksom om man har en stor luftförbrukning och inte gillar varken tidsåtgången eller ansträngningen som det innebär att manuellt handpumpa upp sitt vapen. Problemet med kompressorer är dock att de överlag kostar mycket pengar. Generellt sett så får man räkna med en prislapp från 10.000 kr och upp till en halv miljon och över det. Av den anledningen så har många entusiaster funderat på att direktimportera en billig kompressor från Kina för bara en bråkdel av summan som en varumärkeskompressor kostar.


Den här typen av kostnadsmedvetenhet kan dock ha sina risker och en av dessa råkade en fantast här i Sverige utför tidigare i veckan...


Han köpte en billig kinakompressor men tyvärr så var instruktionerna till dess hantering inte direkt glasklara. Likaså saknades ett andningfilter till vevhuset på kompressorn varvid vår vän inte insåg att ett sådant är nödvändigt. Resultatet blev att han fyllde på olja i kompressorn men satte tillbaka transportskyddspluggen istället för det andningsfilter som egentligen borde ha suttit där och resultatet blev att trycket från vevhuset inte kunde komma ut någonstans..


I takt med att kompressorn började bygga upp tryck så genererades det även ett tryck i vevhuset och vid 185 Bars tryck så exploderade vevhuset på kompressorn!


  Tunga flygande metalldelar kan vara direkt livsfarliga om någon är i närheten..


Kraften i explosionen slet loss hela gaveln på vevhuset och den flög sedan igenom rummet som en projektil innan den slutligen träffade honom rakt i magen med ett blåmärke och bruna kalsonger som enda resultat. Ett förhållandevis lyckligt utfall med tanke på hur otroligt illa det hade kunnat gå om han exempelvis hade lutat sig fram mot den för att kolla manometern eller liknande.


Vad kan vi då lära oss av detta?


All hantering av tryckluft måste ske på korrekt sätt och vilket detta är behöver inte per automatik vara självförklarande - bra instruktioner är därför nödvändiga.


Alla saker som hör till någonting behöver inte följa med leveransen, även om de egentligen ska göra det.


Alla tryckbärande delar måste vara avsedda för det tryck som kommer att kunna skapas.


Det sistnämnda lätt att missa i hastigheten, kompressorn som var inblandad i händelsen var ifrån fabrik utrustad med en slang som maximalt tål 110 Bar, vilket bara är en tredjedel av vad kompressorn kan generera. Slutsatsen av det hela är att ju billigare produkter man köper desto större ansvar måste man själv ta för att man har lämpliga saker till de uppgifter för vilka man tänker använda dem. Det gäller alltså att inte ha bråttom utan i lugn och ro se så att man har rätt saker, att sakerna tål vad de ska utsättas för och att man är försäkrad om att man själv kan hantera dem på rätt sätt.

Av Johnny Ottosson - 9 oktober 2017 21:00



Att dra en lina...


  Ett litet rör gör underverk!


Precis som de flesta andra entusiaster så gör jag rent piporna på mina PCP med en draglina och en linnelapp. Den aktuella draglinan är en fiskelina och linnelappen är en riktig rengöringslapp avsedd för just detta ändamål, köpt i en jaktaffär.


Så långt är inget märkvärdigt.


Man gör en ögla i ena ändan och träder sedan den andra ändan igenom pipan från laddläget och utåt mynningen. Sedan fäster man en liten linnelapp vikt i öglan och drar därefter linan rakt ut igenom pipan. En ganska enkel och rak process. Det praktiska problemet som kan uppstå är just att trä draglinan igenom pipan. Detta kan vara bökigare än vad man först tror och anledningen till detta är att många PCP numera har saker i ändan av pipan som stoppar upp linans spets och får linan att vika sig.


På vår lilla Crosman 1701P så är pipan visserligen bara 10 tum lång, alltså 25 cm, men längst ut på pipan så har vi en gängad adapter för att ge 1/2" UNF gänga. Den här adaptern är konar lite inåt på insidan för att centreras över pipans spets men den här koningen gör också att den relativt tunna draglinan lätt kröker sig retfullt nära själva mynningen.


Den här typen av problem kan jag även tänka mig inträffar också om man har en pipvikt med inre bafflar eller liknande.


Min lösning blev då att trä spetsen av draglinan i ett litet rör från en CRC 5-56 burk. Det här lilla röda röret är böjligt nog för att kunna böjas in i pipan från laddläget men ändå styv nog att centrera linan på vägen ut ur mynningen. Har man en lång pipa eller mer omfattande hinder vid pipans ände så kan man med fördel rikta vapnet med pipan helt vertikalt och låta tyngdlagen hjälpa till.


En enkel, billig och välfungerande lösning.

Av Johnny Ottosson - 8 oktober 2017 16:00



Grönt är det nya grå?


  Den första diabolen av annat material än bly som jag faktiskt har skjutit bra med!


Diaboler av ett annat material än blylegeringar har kommit och gått under de 35 år som jag har pysslat med luftgevär. Det första stora varumärket bakom dessa var Skenco från Ungern under slutet av 1980-talet men sedan dess så har förmodligen Prometheus/Dynamics serie av miniéliknande projektiler varit de mest välkända. Den gemensamma nämnaren för alla dessa alternativa diaboler som jag har prövat under årens gång har emellertid varit att de endera har skjutit dåligt eller rent av riktigt uselt!


Dock så har utvecklingen gått framåt och jag har sett hur fler och fler vapentester innehåller olika blyfria projektiler vilka inte sällan har levererat riktigt bra praktisk precision. Av den anledningen så kände jag att det kanske är dags även för mig att pröva något nytt. Sagt och gjort så beställde jag en burk 177 Baracuda Green av pur nyfikenhet.


Barcuda från HN har ju under flera decennier gjort sig kända som extremt tunga diaboler i alla sina kalibrar med långa kraftfulla profiler. Mitt gamla BSA matar jag exempelvis med 21.14 grains tunga Baracuda i kaliber 22, en ypperlig diabol och betydligt tyngre än det mesta i den kalibern. 


  Lätta diaboler ger hög hastighet - 195 mps från knappt 8 joule..


Lite lustigt är det då att Baracuda Green trots sitt namn är en extremt lätt diabol, med blydiabolers mått mätt - blott 6.64 grains tunga. Detta att jämföra med blyversionen på imponerande 10.65 grains! Varumärket på diabolen kan alltså lätt misstas från en ytterlighet till en annan. Reslutatet av den låga vikten är en högre utgångshastighet liksom en därtill hörande kortare bantid. Hastigheten faller emellertid snabbt på grund av detta och HN rekommenderar därför att dessa diaboler i första hand ska användas till kortare avstånd (ut till 30 meter) samt för effektsvaga vapen - med andra ord perfekt för svenska förhållanden.


Nästa sak skiljer mina favoritdiaboler JSB RS från Baracuda Green är priset, de sistnämnda kostar i skrivande stund 75 kr för blott 300 st vilket blir 25 öre/st. Numera klassiska RS betingar 69 kr för fulla 500 st, alltså 14 öre/st - nästan halva priset. Att välja blyfria diaboler kostar alltså en hel del, även om det i reda pengar inte handlar om några enorma summor vid normalt skytte.


Rent praktiskt så handlar det om enormt homogena och rena diaboler, dessutom blanka och fina med den traditionella Baracudans vanliga formgivning. Variationen mellan diameter på kjol och huvud är minimal så det förefaller som att dessa diaboler är enklare att främställa identiska med varann än vad som är fallet hos vanliga blydiaboler.


Under helgen här så gjorde jag en första informell bekanskap med nyförvärven. Jag sköt tre tavlor med JSB RS eftersom det är den diabol som har levererat bäst resultat i just mitt unika vapenexemplar tidigare och jämförde sedan den tavla som inte var bäst och inte var sämst mot motsvarigheten skjuten med mina nya Baracuda Green. Avståndet var 15 meter och det blev tio diaboler i varje serie, alltså totalt 60 st.

 

Klassisk Baracudaform även på dessa nya lättviktare.  


Resultatet blev överraskande bra och tillräckligt uppmuntrande för att jag ska känna mig motiverad att undersöka den här diabolens prestanda ytterligare framöver. Ni kan se en glimt av resultaten på försättsbilden överst i dagens inlägg. Rent subjektivt sett så kändes Green väldigt förtroendeingivande att skjuta med, om än lite tungladdade vilket förmodligen beror på dess hårdare materialstruktur. Den låga vikten gör dem dock vindkänsliga och då ska man veta att de lätta JSB RS är ändå inte den mest vindstabila blydiabolen på marknaden men trots detta så var skillnaden märkbar.


Av mina mycket fragmentariska första bekantskaper så känns Green spontant inte som ett solitt första- eller allroundval men den är ändå imponerande på sitt eget sätt. Det fanns, som sagt, en period för inte så länge sedan då blyfria diaboler närmast var rena skämtet och detta är defintivt inte fallet med Baracuda Green.


Är man orolig eller obekväm med att använda diaboler av bly och skjuter under svenska förhållanden (>30 m, 10J 177) samt är beredd att ta den extra kostnaden så är dessa diaboler faktiskt vettiga alternativ.


Något som jag tidigare aldrig har kunnat säga om blyfria diaboler...





Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

868 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok


Skapa flashcards