FX Airguns EZ Shoot Chair

Först tyckte jag att idén verkade larvig men när man sedan tänkte lite på det...

En udda grej som jag hittade tidigare idag var en produkt ny uppfinning från Fredrik som FX Airguns saluför, en skyttestol som man kallar för EZ Shooting Chair. Till skillnad från en vanlig stolryggsäck så är detta en låg stol, där man i princip sitter på marken, och dessutom så är den försedd med en Y-formad stödklyka för att stödja vapnet.

Själva konstruktionen ser lätt och smidig ut och jag tror definitivt att en sådan produkt kan hitta sin plats på marknaden, precis som den avancerade kronografen som FX Airguns också saluför sedan något år tillbaka.

En del sitter ju på små kuddar när de skjuter men ett rejält ryggstöd och en stadig klyka kommer ju att göra underverk för den praktiska precisionen. Återstår att se pris och leveranstid.

Framtidens licensierade luftvapen - om några..?

Citat från "Kapten Kamin" - grenledaren för Field Target Sverige.

Åter igen så har det börjat dyka upp frågor om föreningsintygen för licenser då den tidigare så positiva utvecklingen med allt fler licenspliktiga luftvapen på licens har minskat. Som de flesta känner till så var utfärdandet av licenser för luftvapen generös fram till år 2000, sedan var det tvärstopp fram till 2005, då det lossade under en period fram till ungefär 2013 varvid det succesivt har blivit allt trögare igen.

Tyvärr så är det ju så att när det är svårare att få ut licenser så minskar inte antalet licenspliktiga vapen, de växer närmast kontinuerligt, utan snarare så minskar andelen licenspliktiga vapen på licens i förhållande till det totala andelen licenspliktiga vapen som cirkulerar hos entusiasterna. 

Vill man ha så många licenspliktiga vapen som möjligt på licens - alltså så få "illegala" vapen som möjligt - så måste man ha generösa möjligheter att få ut en licens, annars struntar entusiasterna i att söka licens utan skjuter och innehar istället sina vapen på ett sätt som juridiiskt sett är illegalt.

Omvänt, är det rimligt svårt att få ut licenser så är det fler som besvärar sig att skaffa licenser och systemet fungerar som det egentligen borde göra hela tiden.

Nu är vi tyvärr i den märliga situationen igen att det är enklare att äga och förvärva ett licenspliktigt vapen än att få ut en licens.

En mycket tråkig utveckling.

Så, vad gör då vårt svenska förbund för Field Target, hur är deras förhållningssätt till de stramare direktiven?

Jo, detta kan man i ett nötskal läsa av citatet högst upp - man tar lydigt av sig mössan och står med den i handen inför överhöghetens påbud utan direkta krav på motprestationer.

Vad är problemet - saknar man stake eller vad händer?

Det man gör är helt enkelt att man ser om sitt hus. Man konstaterar att man måste särskilja sig som seriösa entusiaster ifrån de som skjuter luftvapen i allmänhet för att inte bli dragna över en och samma kam. Det viktigaste för dem är att deras verksamhet är prickfri snarare än att hobbyn i sin helhet är detsamma. 

I det korta perspektivet så är det naturligtvis ett vettigt förhållningssätt, de har ingen förpliktelse att bajsa ut intyg åt höger och vänster för att därmed underminera sin egen legitima status som förbund i ordningsmaktens ögon. I ett längre perspektiv däremot så minskar man intresset för vår hobby då allt färre bevisligen intresserar sig för fallmålstävlingar och då färre licenspliktiga vapen ramlar ut på licens.

Den gyllene frågan är om strategin fungerar - om någon blir skjuten med ett illegalt luftvapen på hög effekt, kan verkligen beslutsfattarna särse mellan legala Field Target-fantaster och luftvapenentusiaster i gemen?

Jag är inte säker på det...

Klassen på 45 joule är ju något som Field Target Sverige alltid har betraktat som något katten har släpat in och nu flyttar man till sist fram positionerna för att successivt eliminera klassen som sådan igenom att själva stipulera lämpliga kalibrar (177) och effekter (lägre än redan nu låga 45J), helt utan att myndigheterna direkt kräver detta.  

Det är en sak att vika sig för det oundvikliga och respektera myndigheternas påbud när det så är oundvikligt - så blir det ibland och det kan jag respektera fullt ut - man ska alltid sträva efter att hobbyn ska vara laglig.

Men att själva föregå myndigheternas påbud och själva såga av sin egen gren och därmed dra med sig andra i fallet är något helt annat, den Onkel Tom-mentaliteten är bara destruktiv.

Det vi ser här från Field Target Sverige är en tydlig demonstration på skillnaden mellan kapitulation och desertering.

Gammal skåpmat - årets nyheter!

Brocock lanserar - en sidospännare!

Ibland blir man lite hemmablind över hur FX Airguns leder utvecklingen. Nu lanserar flera av konkurrenterna produkter som motsvarar de som FX Airguns lanserade flera år sedan. Brocock har nu en sidospännare på gång, Concept XR, som dessutom är modulär med en buffer tube från AR-serien, precis som FX Airguns har på sin Dreamline-serie.

Att lansera en sidospännarmekanism som en nyhet 2020 känns rätt märkligt, FX Airguns hade ju sin första för 12 år sedan...

Daystate har sin Delta Wolf på gång, någon som känner igen konturen av FX Airguns Impact?

Även Daystate leker catch-up med sin nya Delta Wolf som är tydligt inspirerad av FX Airguns Impact i sin formfaktor. Problemen för de andra aktörerna och inte minst den brittiska luftvapenindustrin är ju att man ligger hopplöst efter.

Utvecklingen drivs av andra tillverkare och försäljningsvolymerna är störst i USA och på andra marknader utanför de brittiska öarna. Nedåt så är det tuff konkurrens från kinesiska och turkiska fabrikat, ovanför så är det high-end och där dominerar företrädesvis FX Airguns. Mellanklassen på marknaden i USA har därtill i ökande grad börjat erövras av de inhemska fabriken som till exempel Crosman.

Ser vi på de vapen som säljs bra i England så är det ironiskt nog den anglifierade evergreenen S200-serien från Air Arms en storsäljare, vilken nu BSA utmanar med sin Silver Star.

Daisy 599 är en BSA Silver Star på den viktiga USA-marknaden

Silver Star är för övrigt en global modell då Gamo numera äger både Daisy och BSA. Därför saluför man helt logiskt nog modellen med Daisys varumärke på marknaden i USA och BSAs på marknaden i England. Ironiskt nog så är modellen dyrare i England med £650 är i USA där den kostar motsvarande £475. Förklaringen menar BSA beror på att den amerikanska marknaden är större och att större volymer ger lägre enhetspris. 

Luftvapenmarknanden fortsätter sannerligen att utvecklas på ett spännande sätt och skillnaderna är enorma jämfört med för 20 år sedan då de stora aktörerna hette BSA, Air Arms och Theoben. Idag säljer BSA globala modeller dikterade av Gamo, Air Arms storsäljare är från Tjeckien och Theoben har gått i graven. FX Airguns som var ett enmans källarföretag är idag en koncern med 60 anställda - bara här i Sverige - och dikterar utvecklingen för andra kvarvarande stora företag som Daystate och Brocock.

Det ska bli spännande att se hur det ser ut om ytterligare 20 år, om man lever och har hälsan.

En spännande mix!

BSA Silverstar är en ny och spännande modell.

Nu har BSA Silverstar ramlat ut i affärerna med ett pris på £650 och det är för mig personligen en mycket intressant modell eftersom den kombinerar tre av mina favoritvapen i en och samma konstruktion. Här har vi stockutformningen och repetersystem (T-handtag) från Crosman Challenger parat med det mesta annat från CZ/Air Arms 200T-serie och därtill en kallhamrad matchpipa från BSA.

Om man vill så kan man alltså kalla det för en modernare 200 eller en europeisk Challenger, tillverkad av den enda kvarvarande brittiska luftvapentillverkaren - Air Arms får ursäkta som köper in sina pipor från Tyskland.

BSA Silverstar säljs med två effektuttag - endera 16 joule eller 8 joule - skillnaden i effekt regleras med vilken tub som är monterad, tuberna är löstagbara och enkelt utbytbara.

Förhoppningsvis så får man nu finish, den underbara pipan liksom kvalité och passning från BSA kombinerat med inställningsmöjligheterna för stocken, repetersystemet och avtryckarsystem som Challengern med slutligen format, löstagbara tuber och stockdesign med skena under förstocken från CZ200-serien.

Den här modellen ska bli otroligt fascinerande att följa - kommer England att ta modellen till sitt hjärta precis som man i över 20 år har gjort med 200-serien?

Med storm och ösregn...

När den första stora vårvinterstormen nu drar in över västkusten så finns det ett utmärkt tillfälle att se över vapengarderoben för att kontrollera så att allt är okej samt att toppa upp eventuella vapen som har fallit i tryck sedan den senaste användningen, vilket så här års kan vara ganska länge sedan.

Egentligen så har jag haft det ganska stilla i min vapengarderob de senaste åren och eftersom jag numera skjuter ganska så sparsamt, beroende på tidsbrist, så finns det inte så stora skäl att göra några radikala förändringar. Sålunda blir läget förmodligen ganska stabilt som det ser ut just nu:

.177 SPA 900 - Leupold 3-9/33 EFR

Alla måste ju ha ett vapen med låg till måttlig effekt. Oftast så är detta dessutom det vapen som används mest av den enkla anledningen att man kan använda det lite varstans. Jag prioriterar vapen som är lätta och smidiga om jag ska ha med mig dem och även om 900 är ganska lång så är den väldigt smal och lätt. Den tekniska egenprecisionen är inte perfekt men den är bra nog för de användningsändamål till vilket jag brukar vapnet.

Att jag kör Leupold på den här bössan, alltså ett kikarsikte dubbelt så dyrt som geväret, är att jag har detta sikte över då de andra vapnen har sina givna sikten etablerade sedan länge och som då fungerar utmärkt i sina respektive roller. Effekten här är spot on 10 joule med JSB 10.30 gn och bössan är ny i garderoben för 2019.

.22 BSA Ultra Mk I - Tasco Varmint 2.5-10/42 Ao

Mitt gamla BSA är numera en riktig trotjänare som jag har haft i min ägo sedan 2006. Det är ett vapen på licens med betydligt lägre effekt än typiska PCP med kaliber 22 så den är på många sätt missplacerad i Sverige. Dock så är den väldigt charmlig och rolig - om än svår - att skjuta. Den tekniska egenprecisionen är utomordentlig med 21 grains Baracuda Match men den praktiska precisionen blir i de flesta fall inte lika bra som den kunde vara. Varje gång jag skjuter med den så blir jag påmind om att den behöver tillvänjning för att den ska leverera optimalt.

Detta är på många sätt "The Quintessential British PCP Airgun Hunter", som en samtida test uttryckte saken. Solid och välbyggd men utan extravaganser, en reko och jordnära bössa med tradition och stil. Effekten ligger på 25 joule.

.25 FX Airguns Elite - Bushnell Legend 5-15/40 Ao

Det här är ett betydligt större vapen än de föregående, trots att jag kör med en liten 400 cc tubflaska. Den är tung och lång, om än välbalanserad, och levererar ordentligt med anslagsenergi. Ett historiskt intressant vapen som hade en mycket begränsad produktion på 30-50 exemplar under åren 2011-2012. Detta är det andra serietillverkade exemplaret och numera utrustad med en HUMA-regulator. Trots en äldre version av FXs Smoothtwist-pipor så har den riktigt giftig teknisk egenprecision på förbluffande långa avstånd och den levererar sina tunga projektiler på ett sådant sätt att den snärtar igenom målen med ett eftertryck som tenderar till att smeta ut delar av dem långt bortom skottplatsen.

Visst - på 2020-talet så finns det många vapen som levererar mer effekt i ännu grövre kalibrar men man kan ändå inte undvika att förundras över såväl anslagskraften som den praktiska precisionen varje gång man skjuter med den och i synnerhet så om det var ett tag sedan sist. En banbrytande konstruktion och först ut med kombinationen av regulator och riktigt hög effekt. Med 30.90 grains Baracuda så ger den ungefär 68 joule.

Sammanfattningsvis så är det alltså låg, medium och hög effekt i en kombination av vapen som täcker över de allra flesta av de behov jag har för den typen av skytte som jag bedriver.