Airpang

Alla inlägg under januari 2010

Av Johnny Ottosson - 31 januari 2010 12:10


 

Bloggens utveckling



Då har ännu en månad passerat och den första månaden som bloggen har legat uppe alla månadens dagar. Under januari så lade jag ut precis 50 inlägg på månadens 31 dagar och bloggen blev besökt av 1160 unika besökare. Räknar man per dag så hade jag som sämst 54 stycken besökare 6/1 och som bäst 115 stycken besökare den 11/1.

Genomsnittet landade på 76 stycken unika besökare varje dygn.

Den intressanta delen är att tillväxten ligger stadigt, det är mycket få besökare som inte återkommer utan de som en gång har letat upp bloggen tenderar alltid till att återbesöka åtminstonde en gång efteråt.

Traffikkällorna, alltså ifrån var besökarna kommer, är alltid en intressant läsning. Toppar gör faktiskt AirgunWorld (forumet i Norge) - lite överraskande faktiskt. På andra plats har vi Google med sökordet "Airpang", tydligen ett bra valt namn som förefaller vara både unikt och lätt att komma ihåg. På tredje plats kommer det svenska forumet LuftvapenInfo med hänvisning via min signatur. För fjärde plats har vi Robsoft (krutvapenforum) och där får vi väl hoppas att detta kan betyda fler konverterande krutskyttar för framtiden.

Noterbart är också att forumet Airgun har försvunnit helt som källa för länkningar den här månaden eftersom de ansvariga där inte vill att Airpang marknadsför sig med länkar hit till bloggen. Det är med andra ord inte jag som har slutat marknadsföra mig på Airgun frivilligt utan jag har av forumsledningen blivit uppmanad att upphöra med detta. En tråkig inställning men jag får glädja mig med att samarbetet med det andra forumet LuftvapenInfo fungerar betydligt bättre. Här kan ni som läsare göra er röst hörd, tycker ni att jag förekommer för mycket på LuftvapenInfo eller för lite på Airgun?

Gör er röst hörd och skicka PM till forumsledningen på respektive forum om er synpunkt.

Andra intressanta detaljer många länkar sig vidare till forumen via Airpang, precis som avsett. Man börjar alltså sitt surfande på Airpang för att ta del av dagens blogg, därefter utnyttjar man min blogg för att snabbt komma vidare till Airgun eller LuftvapenInfo. Ett smart tips även för de som inte har gjort så tidigare.

En kul sak är att jag har 3 stycken läsare som ständigt besöker bloggen via Bablefish, alltså besökare som inte kan svenska men som ändå hängivet besöker bloggen. Sådant känns extra värmande. Gör man sig det besväret så måste man ju uppenbarligen tycka att bloggen är extra läsvärd. Tyvärr kan jag inte se var dessa besökare kommer ifrån vidare.





Under månaden så ankom 110 stycken kommentarer till månadens 50 inlägg, alltså drygt 2 stycken per dag. Kommentarer är alltid välkomna och det känns inspirerande att kunna hålla en dialog med besökarna för att kunna utveckla bloggen till en så trevlig plats som möjlig.

Gästboken var dessvärre mera sällan besökt - bara 10 inlägg på hela månaden (jmfr kommentarer). Tänk på att Gästboken också är en lämplig kommunikationskanal om man exempelvis önskar att jag ska ta upp något speciellt ämne i bloggen framöver. Jag har dock noterat att många använder kommentarfunktionen för detta istället så jag antar att de båda funktionerna delvis överlappar varann.

Målsättningen för februari ligger på 1-2 inlägg varje dag, precis som tidigare. Inläggen kommer att innehålla modellberättelser (typ som Sharp, Beeman C1 etc den här månaden), utvecklingen av mina egna vapen (träffbilder, prestanda, tillbehör etc), nyheter ifrån hela luftvapenvärlden, faktartiklar (typ BC, vapenkonstruktioner etc), olika tillbehör (typ som kronografer, spiritlevels den är månaden).

Vidare så funderar jag på att bredda med kåserier (om luftvapen) samt inlägg om juridik runt luftvapen. Jag är dock osäker på om detta kan vara intressanta ämnen att avhandla på en blogg.

Vad tycker ni andra..?



Av Johnny Ottosson - 30 januari 2010 09:00


Kända profiler !


  

Gissa vilka...?


Här är två ganska anonyma herrar som dock har skapat något som de flesta luftvapenentusiaster över hela världen har kommit i kontakt med. Många av er har kanske till och med kommunicerat med dem utan att veta om hur de ser ut.


Så, vad är detta för herrar och vad är det för verksamhet som de är så intimt förknippade med...?


Kloka gissningar kan med fördel postas som kommentar till inlägget.

Av Johnny Ottosson - 29 januari 2010 23:46


 

Meka Sportsman !


Idag var jag över och hälsade på familjen Sandstig med Anders, Emelie och Lexie. För dagen så stod lite BSA mekande på schemat och den gode Anders hade helt rivit sin Sportsman i smådelar för lite finjustering.


  

Ett BSA Sportsman i delar..



Av Johnny Ottosson - 29 januari 2010 10:15


 

Stay Sharp !


Idag ska vi kolla lite på den mest kända tillverkaren av luftvapen i Japan, nämligen Sharp. Sharps olika modeller tillverkades av Sharp Rifle Manufacturing Company i Tokyo - Japan.

  

Sharp Victory kaliber 177


Företaget grundades 1952 under namnet Tokyo Rifle Laboratory av Kensuke Chiba men bytte redan 1955 namn till Tokyo Rifle Company för att slutligen bli Sharp Rifle Manufacuring Company 1960. Totalt har man tillverkat över 20 olika modeller (varav de flesta är okända utanför Japan).


De mest kända modellerna i västvärden är:


+ Innova - enkel basmodell
+ ACE - lyxmodell baserad på Innova
+ Tiger Target - matchgevär
+ Victory - systermodell till ACE.


Modellerna Innova och ACE såldes i Sverige som licenspliktiga under sin produktionstid 1981-1987 (AC), resp 1981-1989 (Innova).


  

Victory saknar Innovans fjäderbelastade laddspak.

 

Till skillnad ifrån de mer kända pumpgevären ifrån Benjamin, Setra och Sheridan så saknar Sharps den traditionella konstruktionen med knockopen-ventil som kräver en hammare och en hammarfjäder. Istället har man en blowoff-ventil av samma grundprincip som Crosman 1400 och vårt gamla svenska pumpgevär Excellent. Fördelen blir en ljudlös, åtminstonde från mekanismen, avfyrning men i gengäld så blir avtrycket hårdare ju mera man pumpar.


  

En knappt synbar skarv mellan förstocken och resten av vapnet.

 

Mycket av intresset för dessa vapen och grunden till deras framgång var kombinationen av rekylfri precision samt rejäla kraftresurser. Exemplaret ovan har kaliber 177 vilken inte är speciellt effektiv för pumpvapen men den uppgivna effekten är ändå imponerande för sin tidsepok:


2 pumptag - 138 mps = 5.00 joule

4 pumptag - 223 mps = 12.50 joule

6 pumptag - 255 mps = 16.60 joule

8 pumptag - 285 mps = 20.80 joule

10 pumptag - 310 mps = 24.70 joule

Vidare så kunde dessa vapen beställas med både kaliber 22 och 25 samt den mycket udda kaliber 30 (=7.62 mm). Liksom alla PCP och pumpvapen så ökade effekten rejält i de grövre kalibrarna, man kan generellt räkna med +50 procent mera energi bara av att använda kaliber 22 istället för kaliber 177 till samma drivkälla. Förutom effekten så var dessa vapen unika jämfört med samtida fjädervapen på så sätt att de förutom att leverera mer effekt även hade en perfekt skjutbarhet igenom sin rekylfria funktion.

Kunde bara skytten bemästra det allt hårdare avtrycket så var det få vapen ifrån samma tid som kunde matcha en Sharp på full effekt.

Idag är dessa vapen borta ifrån marknaden sedan länge, de få exemplar som man idag kan stöta på är ofta rena samlarexemplar och bör betraktas som sådana då reservdelstillgången i princip är obefintlig till dessa vapen numera. Skulle man sedan lyckas hitta delar, exempelvis ifrån England, så har de enligt lagen om tillgång och efterfrågan en minst sagt chockerande prislapp...

Av Johnny Ottosson - 28 januari 2010 10:00


 

Vilken är bäst - en generell bakgrund...?


Den ständigt återkommande frågan - vilken kaliber ska man välja och vilken är bäst? Idag ska jag resonera lite runt hur jag ser på de olika kalibrarna och varför jag har valt att välja de som jag har valt.


Den första frågan man måste ställa sig är användningsändamålet. Detta innefattar vilket avstånd jag ska skjuta på, vilken drivkälla ska jag använda och till vad jag vill använda mitt vapen.


Sträva aldrig efter mera effekt än vad du behöver för att nå ditt önskade användingsområde.


En onödigt hög effekt ger alltid icke önskvärda bieffekter. Man får svårhanterlig eller i värsta fall rent kontraproduktiv rekyl på fjädervapen. Skjuter man PCP så får man onödigt hög ljudnivå, färre antal skott på en fyllning eller till och med en sämre jämnhet mellan skotten (större spridning av hastigheten).


Om man väljer ett vapen med licensfri prestanda, vilket för oss är 10 joule, så har jag svårt att rekomendera en annan kaliber än 177.


Med 10 joule så får man normalt inte bedriva lagligt skyddjakt på ett säkert försvarbart sätt och då försvinner huvudargumentet för kaliber 22. Kaliber 177 är mera allround då den har det största sortimentet av olika diaboler, därtill så har den alltid den billigaste ammunitionen. Projektilbanan blir avsevärt rakare med kaliber 177 än de grövre kalibrarna vid effekter under 10 joule och det betyder att det helt enkelt blir enklare att träffa, i synnerhet på längre eller okända avstånd.


Kaliber 177 med 10 joule räcker för avstånd ut till 40 meter i välskjutande vapen och klarar vid dessa målavstånd lätt av att både fälla fallmål och slå hål i måltavlor. Min egen CZ ger 8.00 joule vid mynningen och har kvar 4.84 joule vid 40 meters avstånd, det är över 60 procent av mynningseffekten.


Man klarar säkert 90 procent av allt man vill göra med ett luftvapen om man använder ett vapen på maximalt 10 joule och kaliber 177

 

Sammanfattningsvis så har kaliber 177 många styrkor och få svagheter, nackdelarna är främst dålig skottverkan mot levande mål samt opålitliga resultat vid skytte på långa avstånd.


När behöver man då ett vapen som ger mera effekt och som har en grövre kaliber?


Där finns det två användningändamål - (skydds-) jakt och skytte på långa avstånd.


Vid skytte mot levande mål så gäller helt enkelt en så grov kaliber som möjligt. Det är en grov kaliber som dödar - inget annat. En grov kaliber är effektiv av två anledningar, de vitala träffområdet hos målet "växer" (man behöver inte träffa lika exakt som med de klenare kalibrarna) och utblödandet hos målet går fortare ju större hål man har i träffområdet. Två stora hål blöder ut bra mycket fortare än ett litet. Visst får man en mera krökt projektilbana med en grov (o därmed oftast även tung) kaliber men eftersom ansvarsfull jakt som regel sker på förhållandevis korta avstånd så är detta sekundärt och kompenseras även till viss del av att de större träffområdet för den grövre kalibern.


Att träffområdet "växer" ska dock inte betraktas som en inteckning till att slarva med skottplaceringen utan man ska snarare se det som att den grövre kalibern ger lite mera marginal för den gången då man av diverse orsaker råkar få av ett mindre bra avlossat skott. Att området "växer" är en metafor för att en grov kaliber med dito grov projektilbana med större sannolikhet träffar någon vital funktion inuti målets kropp, relativt en klenare kaliber.

All luftvapenjakt bör ske på samma avstånd som jakt med hagelgevär, alltså inte bortom 30 meter och helst inom 20 meter.

Det finns alltid ett krutvapen som är lämpligare än luftvapnet för skott mot levande mål om avståndet är längre än 30 meter, möjligtvis undantaget de situationer då man måste skjuta med horisonten som kulfång.

Målskjuter man på längre avstånd än 40 meter så finns det två egenskaper som är viktigare än allt annat - hög BC hos projektilen och låg hastighetsspridning hos vapnet. Förutsatt att projektilen passar vapnet och grundförutsättningarna finns (bra avtryck, lämpligt sikte och vettig skytt) så är det alltså projektilens prestanda som gör jobbet, det är ju med den som man träffar tavlan.

Hög BC uppnår man igenom att välja en projektil i så grov kaliber och av så hög vikt som det aktuella vapnet kan hantera. Eftersom vi talar om licenspliktiga vapen här och i första hand PCP så finns det ingen anledning att snåla på effekten - det är precis lika lätt (eller svårt) att få ut licens på ett vapen som ger 15 joule med kaliber 177 som ett vilket ger 65 joule med kaliber 25.

Desto mera effekt ett vapen kan generera desto tyngre och grövre projektil kan den skicka av till önskad hastighet.

Förutom att en grov kaliber har ett högre BC av rent fysiska orsaker så är den också mindre benägen att förändra sin BC under projektilens färd mot målet. En grov kaliber är alltså mera förutsägbar i sina prestationer än vad som är fallet för en klenare kaliber. Detta är mycket viktigt vid skytte på långa avstånd. Det vapen som ger grupper på 10, 30, 18, 25 och 30 mm är inte lika bra som det vilket verkligen alltid levererar grupper mellan 20-25 mm och detta då helt oavsett om ägaren till det första vapnet glatt proklamerar att hans vapen skjuter 10 mm på X antal meter.

Jämnheten hos vapnet har också en stor psykologisk effekt hos skytten som absolut inte ska underskattas.

Den som tror att han kommer att träffa är också den som faktiskt också träffar.

Skickliga skyttar är de som verkligen är bäst när det gäller.

Ifrån forumsvärlden i Sverige så är en av våra vassaste skyttar den välbekante Tomaz. Att jag beundrar hans skicklighet beror inte på att han klämmer fram mängder av imponerande fina träffbilder i flera olika inlägg utan för att han nästan alltid vinner särskjutningarna på tävlingarna. Han får ofta sina bra placeringar på grund av psykisk styrka och ett psykologiskt övertag mot medtävlanden snarare än att han använder överlägsen hardware. Bara att gå upp mot honom i en särskjutning är för många en mardröm, man vet att man vid minsta misstag är körd och då missar man också naturligtvis.

Den som litar på sitt vapen är mera benägen till att tro att man också träffar. Därför är ett vapens förutsägbarhet oerhört viktig, inte bara av rent fysiska skäl.

Tittar vi sedan på lämplig hastighet så kommer vi att beröra den paradox som man kan ana sig till igenom tidigare stycken i inlägget.

Det är alltid bra att ha så hög effekt som möjligt för användingsändamålet, men det är inte alltid bra att ha så hög hastighet som möjligt.

Hög effekt ger alltså fördelar av att man kan använda en projektil med hög BC och grov kaliber. Hög effekt gör också att man kan nå (för) hög hastighet även hos grova och tunga projektiler och då börjar man uppnå en kontraproduktiv effekt som inte är önskvärd.

De främsta nackdelarna med hög hastighet är endera direkta eller indirekta.

De direkta nackdelarna är dels att BC är benäget att förändra sig mera under projektilens färd mot målet om den flyger med hög hastighet än om den flyger med låg hastighet och dels att blyrester ifrån räfflorna med större sannolikhet släpper och skapar flyers om projektilen passerar fort än om det sker långsamt.

De indirekta nackdelarna med hög hastighet är hög ljudnivå, få skott på en fyllning, ökad rekylproblematik och i vissa fall en större spridning ifrån skott till skott.

Alltså - lagom hastighet är bäst, men vad är då lagom hastighet?

Detta beror helt på projektilvikten. Projektilen ska gå så fort som möjligt mot målet (kort bantid) men samtidigt så ska den inte gå så fort att nackdelarna (se ovan) börjar överskugga dess fördelar. Går projektilen dessutom på tok för långsamt så börjar diabolen ofelbart att wobbla och ger då nyckehålsformade skotthål i målen. Med mina egna vapen så sker detta vid 35 meter för CZ och vid 45 meter för BSA Ultra. En wobblande projektil ger alltid sämre grupper då wobblandet i sig självt ger ett våldsamt pendlande BC.

De flesta entusiaster som har funderat och arbetat mycket praktiskt med att provskjuta för att utröna detta är överrens om att 800-900 fps är en lagom och säker zon.  Över 900 fps brukar börja ge problem med flyers på grund av blyeffekter och över 1000 fps kan ge transsoniska fenomen. Under 800 fps ger en för liten marginal för att projektilen ska orka hålla farten uppe hela vägen fram till målet om projektilen plötsligt belastas av utomstående påverkan, som exempelvis motvind. Ligger man och sniffar runt 750 fps och man plötsligt får en motvindsdag som bromsar projektilen onormalt mycket så kan den ballistiska instabiliteten uppstå (wobbel) på grund av för låg hastighet varpå träffbilderna blir dåliga.

I nästa del så ska vi väga de olika kalibrarna mot varann och försöka hitta de områden där respektive kaliber kan visa sina absolut starkaste sidor.

Av Johnny Ottosson - 27 januari 2010 10:30


 

Äntligen en kurva !



Trots att det har sålts en del Royale på marknaden i Sverige så talas det ganska lite om modellen på våra olika forum. Det är dessutom mycket svårt att få någon att lägga ut träffbilder eller effektkurvor på vad vapnet egentligen presterar.


Gerry Courtade från USA har nu haft vänligheten att göra en exakt uppmätning av vad hans oskruvade vapen presterar och det är detta resultat som presenteras här nedan:

  

Effektkurvan på Gerrys Royale 400.

 

Ammunitionen som användes var tunga JSB på 18.10 grains och räknar vi med en önskvärd avvikelse om lite drygt 2.00 procent, alltså 20 fps så får man med den här justeringen ut 58 skott ur 400 cc.


Av Johnny Ottosson - 26 januari 2010 14:00


Test av airstripper - del 3


Idag så utnyttjade jag det lugnare vädret till att göra en mera noga test av vad airstrippern kan tillföra min lilla CZ. Som vanligt så var det 5 träffbilder om 5 skott vardera med JSB RS på uppmätta 30 meter.

  


Utfallet:

Grupp 1 - 9 mm

Grupp 2 - 9 mm

Grupp 3 - 12 mm

Grupp 4 - 14 mm

Grupp 5 - 18 mm


Genomsnitt av ovanstående: 12.40 mm


Den första gruppen blev lite lustig eftersom siktet var inställt på 25 meter och jag glömde helt enkelt att ställa om det för 30 meter, därav de låga träffbilderna. De två efterföljande grupperna hamnade mera normalt men på de två sista så blev det åter igen en lägre träffbild - jag hade råkat krypa under 100 Bar...


Koll på grejorna liksom....  


Var resultetet då verkligen en förbättring, om en liten eller bara ren slump? Svårt att veta och definitivt omöjligt att veta efter bara en tavla. Det enda jag vet är att vapnet i alla fall inte skjuter sämre med airstrippern än utan och det borgar ju för att man kan undersöka saken vidare...

Av Johnny Ottosson - 26 januari 2010 10:00



 

Beeman C1

 


  





Idag så ska vi titta lite på ett udda vapen som jag själv håller mycket högt. En högst speciell bössa som jag rankar till en av de absolut bästa fjädervapen som jag någonsin ägt. Det är därtill det enda fjädervapen som jag fortfarande ångrar att jag sålde...


Om man frågar de ledande entusiasterna och experterna på fjäderluftvapen runt hela världen, fantaster som Robert Beeman, Jock Elliott, Jim Chapman, Tom Gaylord osv, om vilka som är deras 5 personliga favoritfjädervapen så kan man lätt hitta vissa gemensamma nämnare.


De kommer självklart att nämna Feinwerkbau 124, liksom Beemans båda R1 och R7 samt möjligtvis Dianas stora sidospännare men alla kommer de också att placera Beemans fantastiska C1 högt upp på listan.


 

"...two of my personal favorites always have been the handy, little Beeman R7 and the Beeman C1, both of which seem to have an almost cult following among those who really know airguns..."

 

Robert Beeman.

 





"... I’ve been using a Beeman C1 (built by Webley & Scott) for well over two decades, and this mid 800 fps carbine in .177 has put more game in the bag than just about any gun I’ve ever owned..."


Jim Chapman.


 

"...I have places in my heart reserved for certain air rifles. The FWB 124 has a spot, as does the Beeman R1. And there's another place that's reserved for the Beeman C1. It's no longer made. In fact, the company that once made it -Webley- has also disappeared from the world stage. But the C1s that are in the world are wonderful air rifles that deserve a look from us..."


Tom Gaylord.







Man kan ju onekligen fundera över varför oerhört kunniga entusiaster som dessa herrar väljer ett sådant vapen? De har ju både kontakter och ekonomiska medel att införskaffa precis vilka luftvapen de önskar men alla äger och brukar de flitigt den här 30 år gamla fjäderbössan, i många fall före alla andra vapen i sina omfattande kollektioner av bruksvapen.


Ställer man dem sedan mot väggen om just Beeman C1 så kryper det nästan alltid fram att det är den absolut sista bössan de någonsin skulle göra sig av med.


  

Min egen Beeman C1 - fabriksny i kartongen.


Hade jag själv aldrig ägt modellen så hade jag naturligtvis varit oerhört nyfiken på vad en sådan synbarligen simpel konstruktion kan erbjuda vilket föranleder en sådan enorm entusiasm hos dessa kräsna finsmakare.


I mångt och mycket så kan man faktiskt likställa Beeman C1 med ett annat fenomen - Ruger 1022. Tittar man på pappret så finns det egentligen inte mycket som föranleder någon speciell entusiasm men så fort man börjar använda dem så blir det lite samma situation som när man äter potatischips - det är svårt att sluta. Få vapenmodeller är lika vanebildande och enbart möjligtvis Beeman R7 (HW30S) är så konceptuell för fjäderbössan som företeelse såsom Beemans C1.


Beeman började i slutet av 1970-talet designa egna luftvapenmodeller som kom att tillverkas av de ledande tillverkarna i Europa. Sedan starten 1972 så hade man främst importerat och omnamnat befintliga modeller men nu skulle egna helt unika versioner enbart för USA-marknaden framställas.


De två första sådana konstruktionerna var Beeman Rifle One (Beeman R1) som tillverkades av Weihrauch och den andra var Beeman Carbine One (Beeman C1) som tillverkades av Webley & Scott.


Först ut var R1 som presenterades 1980. Den såldes även i Europa och fick där benämningen HW 80 (Hans Weihrauch 1980). Året därpå - 1981 - så kom Beemans C1. Grundkonstruktionen var då relativt nya Webley & Scott Vulcans juniorversion, benämnd Victor. I korta drag så kan man säga att mekaniken (cylindern) ifrån Vulcan parades med den tunna 14 mm grova pipan ifrån Victor och placerades sedan i en specialdesignad stock av Gary Goudy, mannen som även designade stocken till R1.


Robert Beeman insåg att den stora och kraftfulla R1 inte skulle tilltala alla köpare och att en del skulle efterfråga en mindre och smidigare bössa mera avpassad för jakt och informellt skojskytte. Inspirationen hämtades ifrån vapen som Sheridan C9 i form av användningsändamålet och krutvapen som Winchester 94 i fråga om ergonomi, design och skjutkänsla. Just utseendet med den raka stocken blev C1s karaktäristiska signum och i densamma låg mycket av skjutkänslan. Utseendemässigt så blev vapnet också mycket amerikanskt igenom anspelningen till Winchesters tidlösa bygelbössa och detta ansågs mycket gynnsamt under Reaganårens flaggviftande 1980-tal.


I övrigt så var vapnet enkelt konstruerat, avtrycket saknade helt säkring och avtryckarbladets tunna form i kombination med ett relativt hårt enstegsavtryck gav direkt en hel del kritik. Finish, passform och övergripande kvalité var dock enastående hög med amerikanska mått mätt, detta var Webleys riktigt starka sidor. Blåneringen gjordes exempelvis med exakt samma förarbete som Webleys egna De Luxe-modeller. Två kalibrar var valbara, 177 & 22.


Modellen sålde direkt mycket bra så när det uppstod lagkrav på säkringar så utrustades C1 med en eftermonterad säkring. Tyvärr så var den inte speciellt bra och därtill obekväm att manöverera så de flesta köpare ignorerade att använda den.


Under slutet av 1980-talet så började försäljningen att droppa lite. En direkt konkurrent på lite av samma koncept (BSA Supersport) hade presenterats på marknaden 1986 och kundernas klagomål om dåligt avtryckarsystem började höras tydligare.


Det blev alltså dags att göra ännu ett ryck så 1988 kom Mk III. Nu ersatte man den ihopmixade avtryckarenheten ifrån Victor med Vulcans dito, vilken var konstruerad för en säkring redan ifrån början. Avtrycket blev alltså samma som den hos oss mera välkända Trackern. Vidare så monterade man ett bredare och mjukt rundat avtryckarblad som blev mycket uppskattat jämfört med föregångaren. Slutligen så tog man bort den tunna 14 mm pipan och ersatte den med en grövre 16 mm vilket gjorde en hel del för utseendet.















Den tyngre pipan balanserade vapnet bättre och den praktiska precisionen ökade direkt, nu hade C1 utvecklats till sin mest fulländade form och försäljningen tog fart igen, faktiskt till nivåer över vad Beeman själva hade förväntat.




Under första halvan av 1990-talet så höll C1 argaste konkurrenterna Beemans egen R8/9 och BSA Supersport stångna men främst Supersport hade två konkurrensfördelar igenom en mera konventionell design samt en starkare drivkälla, detta parat med valmöjligheten till kaliber 25.


  

Beeman Bearcub.


När försäljningen ånyo började vika så kom därför beslutet att fasa ut C1 under 1996 och ersätta den med efterträdaren Beeman Bearcub. Detta var helt enkelt en Vulcan Carbine med en specialstock. Tyvärr gick inte detta speciellt bra då fansen från C1 aldrig accepterade Bearcub så den modellen gick i graven redan 3 år senare under hösten 1998.



Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

868 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok


Skapa flashcards