Airpang

Alla inlägg under juni 2016

Av Johnny Ottosson - 30 juni 2016 10:00



Ifrån klarhet till klarhet!


 

För 5000 kr - ett billigt PCP eller ett riktigt bra fjädervapen?


En smärre revision har nu kommit till Walthers fina LGV-serie och Master Pro här ovan har nu hamnat på €470 + frakt från Sportwaffen-Schneider, ett mycket intressant alternativ på marknaden. Precis som tidigare så handlar det om ett färdigtunat vapen direk ut kartongen med samma typ av inre glidbussningar av syntetmaterial som exempelvis TX-serien och en utsökt detaljfinish. 


Resultatet har naturligtvis inte låtit vänta på sig, detta är ett mycket behagligt skjutande fjädervapen med förbluffande lite traditionell fjädervapenkänsla i form av twaang och skrammel. I skenet från huvudkonkurrenterna HW95 (€295) samt HW97 (€339) och Feinwerkbau Sport (€569) så är den riktigt prisvärd när man ser till vad den ger. Ett annat populärt alternativ är naturligtvis TX-serien, vilket här i Sverige ligger på 6450 kr.


En presentation av föregående version.

ANNONS
Av Johnny Ottosson - 29 juni 2016 09:00



Sidospännaren !


  När man talar om sidospända fjäderluftgevär så går tankarna osökt in på den mest framgångsrika modellen..


Sidospännare är tillsammans med de vanligare pipspännarna och underspännarna den populäraste formen av anspänningsmekanism för fjäderluftgevär samt också den modernaste. Just populäraste måste man dock ta med en smula salt, sidospännare har i absoluta antal alltid varit betydligt ovanligare än både underspännare och i synnerhet pipspännare.


Faktum är att sidospännaren är en såpass ny konstruktion att det första fjäderluftgeväret byggt enligt denna princip inte lanserades förrän 1950! Ansvariga för denna modell var Dianawerke och den lilla näpna bössan fick nummer 10. Det handlar då om en mycket liten bössa som kunde skjutas endera som ett vanligt luftgevär eller förses med en tillsats, inte helt olik en modern ljuddämpare, ifrån vilken man kunde skjuta korkar!


  Diana 10 med sin korktillsats monterad längst fram på pipan.


Tyvärr så blev denna modell ingen större succé, vilket delvis kan bero på att man var tvungen att skruva loss (!) hela pipan när man ville ladda en diabol. Ett ganska bökigt förfarande. Modellen var emellertid tekniskt sett intressant och en person som noterade den var Helmit Liebman som arbetade för Anschutz. Han patenterade redan 1958 en sidospännare för Anschutzs räkning men detta patent var huvudsakligen riktat mot en helt annan del än själva anspänningen, nämligen laddmekanismen.


Resultatet av detta patent kunde man se i en färdig konstruktion 1963 då Anschutz M/220 presenterades. 


  Anschutz 250 var en uppföljare till den banbrytande 220


Unikt för denna modell var den öppna cylinderladdningen, en absolut innovation! Ungefär samtidigt så var även ärkekonkurrenten Feinwerkbau på hugget och lyckades även dessa få in ett patent daterat 31:e december 1959 som också inbegrep en öppen cylinderladdning men främst av allt ett semirekylfritt system för vapenmekaniken, något som skulle mynna ut till modell 150 som presenterades i januari 1963, några retfulla veckor före Anschutz motsvarighet. Dessa två modeller från Anschutz och Feinwerkbau kom sedan att bli top-of-the line tävlingsvapen under hela 1960-talet och tillverkades i god sämja utan konflikter trots att de egentligen ägde varsitt patent på ungefär samma sak.


På grund av dessa två formidabla vapens goda rykte så började även andra tillverkare intressera sig för sidospännaren och nästa namnkunniga tillverkare var Hammeli som presenterade sin 400-serie 1971, en på vissa sätt väldigt udda modell.


  En underspännare med sidospännararm eller vadå?


Den mest särpräglade detaljen hos några av dessa modeller var den minst sagt udda pipvikten vilken satt fast under själva pipan ungefär som en underspännararm. Det är alltså inte EN okunnig skytt som har råkat få densamma i handen i ett försök att anspänna vapnet.


  Hammerlis udda modeller hade tvärställd laddtapp, notera sidospännararmen och pipvikten under pipan..


Ett flertal modeller följde efter Hammerlis första sidospännare, modell 490, men de flesta av dessa har idag försvunnet i historiens töcken. Hammerlis vapen är emellertid intressanta av ett helt annat skäl, de kopierades raskt av ett brittiskt företag som hette Jackal och som sedan förvärvades av Sussex Armoury. Jackal hade en modell i sitt sortiment som var lindrigt uttryckt inspirerad av Hammerlis 400-serie och den modellen benämnde man Woodsman.


  Jackal Woodsman, en okänd modell vars intäkter skulle komma att skapa grunden till ett viktigt företag..


Sussex Armoury skiftade snabbt namn på Jackal Woodsman och lät namnet Woodman utgå till förmån för det gamla varumärket Jackal, modellen blev alltså Sussex Armoury Jackal. För de flesta så blev emellertid den här familjen modeller mer kända när Sussex Armoury själva bytte namn till det mer självförklarande Air Arms. Till sist så blev alltså den här bössan bekant såsom Air Arms Jackal varpå den blev den första modellen i en ganska stor serie sidospännare som Air Arms tillverkade och saluförde innan de slutligen själva blev uppköpta av NSP Engineering.


Ett fåtal exemplar kom emellertid ut på marknaden under namnet Air Arms Woodsman och förmodligen så handlade det om gamla Sussex Armoury-mekaniker som såldes under Air Arms varumärke.


  Att hålla ordning på alla Air Arms olika tidiga modeller är inte helt lätt med alla namnbyten hit och dit..


Nästa tillverkare efter Hammerli att haka på trenden med att riktiga tävlingsgevär bara måste ha sidospännare var gamla anrika Webley & Scott som lagom till 1975 lanserade sin Osprey som en ersättare till gamla Mk III Super Target. Även här kan vi se roten till en annan och mer känd storsäljare nämligen Viscount och Tracker, som alla baserar sig på den gamla Osprey från mitten av 70-talet.


  Webley & Scott Osprey fanns också med en tung oktagon pipa istället för den här taniga saken..


Till skillnad från Feinwerkbau och Anschutz som tillverkade synnerligen kompetenta tävlingsgevär så var Osprey i rättvisans namn mera av ett klubbvapen för den mer hobbybetonade tavelstansaren. Modellen kom sedermera till sin rätt som grund åt den försäljningsmässigt sett betydligt populärare Tracker och Viscount men som tävlingsvapen hade den inte mycket att sätta emot de Västtyska konkurrenterna.


När sedan 1970-talet gick över till 80-tal så började sidospännaren föra en allt mer tynande tillvaro, bortsett ifrån några kinesiska budgetbössor och Noricas Europa. Nu var underspännare i ropen och alla tillverkare började skyffla ut allt kraftfullare underspännare på marknaden där modeller som Weihrauch 77, Webley & Scott Eclipse, BSA SuperStar och slutligen TX-serien kom att dominera marknaden.


Sidospännaren skulle emellertid komma att göra en sista revansch i form av Dianas numera legendariska 48-serie med början 1987. Dessa modeller kom slutligen att bli den absolut mest kända och sålda serien sidospännare någonsin med nu snart 30 års oavbruten produktion - still going strong!





ANNONS
Av Johnny Ottosson - 28 juni 2016 09:00



Bättre förr...?


  Galway Fieldmaster var ett av marknadens nya namn, tillsammans med Sportsmatch, Daystate och Air Arms.


Ibland så träffar man på entusiaster som med en suck brukar utbrista - "Det var bättre förr...". Man menar på att idag är allt så dyrt, tänk 10.000 kr för ett luftgevär! Ni har säkert själva träffat på en och annan sådan person, som inte sällan efteråt snabbt fyller i att denne minsann köpte sin Diana helt ny för 200 kr....


Men hur var det egentligen, på riktigt?


Låt oss idag kolla lite på marknaden för 25-30 år sedan - hur såg utbudet ut och var verkligen luftgevären billigare på "den gamla goda tiden"?


Till att börja med så ska jag redovisa hur jag räknar saken. Med hjälp av den utmärkta sidan historia.se så kan man se att den genomsnittliga växelkursen 1988 för SEK jämfört med brittiska pund var 10.92 kr per pund. På denna sida så finns det också en priskalkylator som beräknar hur mycket dåtidens summa motsvarar i dagens på två olika sätt. Antingen i ett värde för vilka varor och tjänster som summan motsvarar och dels för hur många arbetstimmar man måste arbeta för att kunna köpa den dåtida varan. Den summa som kommer fram på detta sätt har i sin tur beräknats efter en genomsnittlig industriarbetarlön för respektive tidsepok - för nutiden beräknad till 26.000 kr brutto.


  Hela marknadens sortiment av luftvapen 1988 i England!


Våren 1988 så skulle jag fylla 17 år och sköt BSA Meteor Mk III, det var det bästa gevär jag hittils hade ägt och detta mestadels eftersom det hade kaliber 22 och kändes ordentligt kraftfullt jämfört med min tidigare .177 Gamo 361. Dessa preferenser skulle senare under året komma att revideras när jag stiftade bekantskap med såväl en Sharp Innova som Webley & Scotts legendariska Tracker - en modell som verkligen var i ropet vid den här tiden.


Då och då begav jag mig ner till Göteborg med GDGs buss för att besöka Press-Stopp som då och då sålde Airgun World. Till min stora glädje så hade man fått in årskatalogen för detta år och givetvis så köpte jag den på direkten. Naturligtvis så har jag den fortfarande kvar och ur den så ska vi skaka fram lite priser att räkna med.


Något som är slående när man bläddrar i den här gamla katalogen är att PCP fullständigt lyser med sin frånvaro. Tittar man på marknadsöversikten över hela den brittiska marknaden, som ju var världsledande vid denna tid, så upptar katalogen blott 6 modeller!


Daystate hade sin Huntsman och Huntsman Midas, Air Airms sin Shamal som FT (bokstock), FTS (valnötstock) och dessutom fanns nykomlingen Galway med Fieldmaster liksom dyrgripen Sportsmatch GC-2.


I grund och botten så handlade det alltså om 4 olika vapen, sett till konstruktionerna. Billigast var Huntsman på £295 vilket var ett klipp jämfört med Shamal (från £390) och Galway (£395) för att inte tala om GC2 med £850!


Räknar vi om dessa priser till dagens penningvärde så hamnar vi på följande:


Huntsman - 3221 kr (1988) = 6068 kr i varor och tjänster, 9196 kr räknat i arbetstid

Shamal - 4259 kr (1988) = 8023 kr i varor och tjänster, 12.160 kr räknat i arbetstid

Galway - 4313 kr (1988) = 8125 kr i varor och tjänster, 12.314 kr räknat i arbetstid

Sportsmatch - 9282 kr (1988) = 17.485 i varor och tjänster, 26.501 kr räknat i arbetstid


Till detta så ska vi också räkna med att vid denna tid så var UK medlemmar i EG, vilket inte Sverige var, och därför så fick man betala momsen (då, 23.46%) i Sverige liksom tullavgift. Vid en verklig import så hade alltså priserna blivit ytterligare något högre än vad som var fallet i beräkningarna ovan.


Fjädervapen då?


Feinwerkbau 300S - £565 = 6170 kr / 11.623 kr räknat i varor och tjänster, 17.616 kr räknat i arbetstid

BSA Supersport - £75 = 819 kr / 1543 kr räknat i varor och tjänster, 2338 kr räknat i arbetstid

Webley & Scott Tracker DL - £149 = 1628 kr / 3067 kr räknat i varor och tjänster, 4648 kr räknat i arbetstid

Feinwerbau Sport 124 - £195 = 2129 kr / 4010 kr räknat i varor och tjänster, 6079 kr räknat i arbetstid

Weihrauch HW80 - £129 = 1409 kr / 2654 kr räknat i varor och tjänster, 4023 kr räknat i arbetstid

Diana 34 - £92 = 1005 kr / 1893 kr räknat i varor och tjänster, 2869 kr räknat i arbetstid


Efter att ha räknat fram och tillbaka lite så verkar priserna för arbetstid på de vapen som fortfarande tillverkas och saluförs relativt oförändrade jämfört med nutiden. Vi kan då se att ett FWB 300 som man idag kan köpa fräscht och begagnat för 2-3000 kr hade en riktigt tung prislapp på den tiden som det begav sig. Inte konstigt att dessa vapen har kanonkvalité med en dåtida försäljningspris på nästan 18.000 kr!

Tittar vi på PCP så är dessa apdyra med dagens mått mätt. Ett enkelt PCP av bra kvalité kan man idag köpa för 5000 kr vilket lätt är halva priset (relativt sett) jämfört med för 28 år sedan.


Ny teknologi kostar!







Av Johnny Ottosson - 27 juni 2016 10:00



Bästa budget bössan ?


  Archer Airguns är en av världens största återförsäljare för QB-serien.


QB-78 är en av de mest älskade och populära vapnen i budgetserien. Som de flesta vet så handlar det om kinatillverkade kopior på Crosmans 160/167-serie från mitten av 1960-talet. Dessa vapen säljs även här hemma i Sverige och Skyttespecialisten (www.skyttespecialisten.com) saluför dem för 1200 kr + frakt.


I USA så har den här familjen med vapen tidigare importerats av Archer Airguns (www.archerairguns.com) men där har numera Beeman börjat sälja dem också, vilket förhoppningsvis betyder att dessa modeller kommer att nå en ännu större kundkrets.


Så, vad får man då för 1000 kr mindre än en HW30S?


Ett svar på den frågan presenterar HAM i sitt senaste inlägg:


http://hardairmagazine.com/reviews/beeman-qb78-deluxe-best-worlds-part-one/



Av Johnny Ottosson - 26 juni 2016 10:00



Nästa steg?


  FX Airguns Typhoon är en serie mycket prisvärda vapen, med (T12/17) eller utan magasin.


"Hej Johnny, jag undrar om vad som är nästa steg på pcp stegen?Jag har en fx t12 och är nöjd med den. Vad skulle du rekommendera som nästa FX inköp? Jag skjuter bara licensfritt och har tänkt fortsätta med det då jag även har krutvapen. Alltså en bra fxbössa som går bra i 10 joule? 
Tack för en superbra blogg. 
Mvh" 

 

Idag blir det en läsarfråga och den kan vi se här ovan. Som ni ser så är funderingen en smula luddigt formulerad, frågeställaren vill uppenbarligen ha något bättre eller mera än vad han redan har men beskriver inte så mycket om till vad detta nya vapen ska användas. Det är därför svårt att peka på vad som kan vara bättre, för den enskilda individen.

 

Nåväl..

 

Då frågeställaren äger en T12 på 10 joule så tolkar jag det som att det är en bössa med kaliber 22 och min första spontana tanke är därför att nästa vapen, som ju också ska vara på 10 joule eller mindre, bör vara med kaliber 177. Denna mindre kaliber passar normalt sett bättre för 10 joule och den blir då ett naturligt kompliment till det redan ägda vapnet istället för ytterligare en bössa med kaliber 22.

 

Om man vill uppåt på "pcp-stegen" så antar jag att man söker något lite bättre relativt T12 men fortfarande inom familjen FX Airguns, som man ju är nöjd med i sak. I logiskt följd uppåt så tar Royale-serien vid efter Typhoon-serien om man räknar bort den åldersdigna Cyclone-serien som sannolikt inte är långt ifrån en pensionering. 

 

Då frågeställaren redan har ett PCP så antar jag att man också är i besittning av en fyllstation varför ett vapen som Independence eller Indy inte är intressant. Återstår gör då den konventionella Royale-serien eller dess bullpupsvariant Bobcat, om bullpup som koncept är intressant?

 

Mitt spontana svar skulle därför vara en .177 Royale 400/500.

 

Här får man då en högre kvalitétskänsla överlag, man får en smidigare repetering med sidospännare, man får en effektiv shroud liksom en (för 10J tämligen oanvändbar) fartomställare. Som tillval kan man dessutom erhålla en laminatstock, som faktiskt är betydligt elegantare i verkligheten än på bild. Slutligen så får man också en ordentligt mycket större lufttub och i synnerhet så om man väljer modellen med 500 cc tub.

 

  FX Airguns Royale är en populär modell som har varit med nästan ett decennium snart..

 

Tyvärr så har en del entusiaster på forum såväl som FB-grupper rapporterat varierande nivå på den praktiska precisionen hos effektbegränsade vapen med Smoothtwist-pipor i just kaliber 177 så mitt råd är därför att man köper bössan hos en handlare med gott renommé så att man kan ha en öppen dialog och ett smidigt utbyte av vapnet (-s pipa) om den praktiska precisionen inte ligger på den nivå som man upplever att man kan förvänta sig.

 

I övrigt så handlar det om en solid modell vars enda kända tillkortakommanden är tidigare problem med fartomställare som "låste" sig. Detta fel är nu avhjälpt och om man köper ett fabriksnytt vapen så behöver man inte fundera mer över den saken. Styrkan hos modellen ligger främst i flexibiliteten, detta är ett kompetent vapen som kanske inte är bäst på allt men väldigt bra på det mesta vilket gör den populär hos stora grupper entusiaster.

Av Johnny Ottosson - 25 juni 2016 11:00



Brexit och dess tänkbara konsekvenser !


  -"You Maniacs! You blew it up! Ah, damn you! God damn you all to hell!"


Så, Brexit kommer att bli att faktum, UK kommer att lämna EU och detta innebär naturligtvis långtgående konsekvenser för denna nation som sådan. Jag lägger inga värderingar i UKs beslut utan konstaterar att folkets vilja har uttryckts och nu har folkets tjänare, landets politiker, till att verkställa denna.


Frågan är naturligtvis hur vi luftfantaster kommer att drabbas (eller gynnas) av saken?


I ett kortare perspektiv så kommer UKs valuta (pundet) att försvagas. Det betyder att det blir billigare för oss att köpa produkter från UK samtidigt som att våra produkter blir dyrare hos dem. Så länge som UK är med inom EU, själva utträdet tar ju ett tag, så kan vi alltså njuta av en fördelaktig växelkurs samtidigt som man har kvar tullfriheten och smidigheten av att handla ifrån ett land inom unionen.


I ett längre perspektiv däremot så kommer ett UK utanför EU att betyda ökade kostnader för att importera saker från just UK. Effekten blir densamma som när man köper saker utanför unionen redan nu, exempelvis USA eller Japan etc. Vi ska ta och räkna lite på saken och som objekt för detta ska jag använda en av de hetaste storsäljarna i England just nu, Brococks Compatto.


  Vad sägs om £589 för en budget Daystate under Brococks varumärke?


Om vi räknar med £589 som i annonsen ovan så handlar det om (160625) 589 x 12.82 (Forex) = 7551 SEK. Om vi nu antar att kursen faller med blott 10% så betyder det en besparing på drygt fraktkostnaden eller ca 750 SEK. I framtiden när UK står utanför EU så kommer samma pris att vara 589 x 0.81 (UK VAT 19%) = £477. Till detta så kommer då frakt (även här £50), summa £527. Detta belopp ska sedan beläggas med tull (fn 6.00%), summa 527 x 1.06 = £559. Detta blir i svensk valuta med samma kurs 559 x 12.82 = 7166 SEK som därefter beläggs med den svenska momsen (x1.25), vilket blir 8958 SEK.


Skillnaden blir alltså 8958 - 6801 = (ca) 2157 SEK.


Detta scenaro förutsätter dock att valutan faller 10% innan utträdet är ett faktum. Förmodligen så kommer valutan att falla ännu mera när utträdet är ett faktum och det kommer då naturligtvis att minska gapet mellan de båda priserna.


Bortsett ifrån de ekonomiska konsekvenserna så uppstår naturligtvis även problem med den fria rörligheten, eller snarare bristen på denna. De som tävlar med luftvapen och exempelvis vill flyga till en tävling i England kommer att drabbas av både ökade kostnader och ökad byråkrati. Utan ett ESS-avtal så kan ju UK ställa precis vilka villkor de än önskar på de som reser in och ut ur landet med skjutvapen. Nu vet jag att många gnäller på EUs vapenpolitik (med rätta!) men i ett historiskt perspektiv så har den ändå varit generösare (allt är relativt) än EUs egna.


Vi kan alltså befara ett minskat utbyte inte bara med varor och finanser utan även med den sociala kontakten mellan tävlingsskyttar inom och utom EU.



Av Johnny Ottosson - 24 juni 2016 10:30


 

Bra kikarsikten !


  Många entusiaster använder onödigt stora kikarsikten.


Ett ofta återkommande men relativt sällan behandlat ämne här på Airpang är kikarsikten. Titt som tätt kommer det frågor och funderingar runt dessa och inte sällan så handlar det då om olika köpråd. Rent allmänt när det gäller kikarsikten så förefaller många entusiaster till att köpa vad de hittar, snarare än sikten som är anpassade efter deras behov.

 

Till att börja med – på vilket avstånd skjuter man och till vilket ändamål ska man använda sitt vapen?

 

Skjuter man licensfritt så brukar man i allmänhet skjuta på korta till måttliga avstånd, alltså mellan 10-30 meter. För detta ändamål så krävs det inget kikarsikte som väger 800 gram och som är en halvmeter långt med 24 gångers förstoring.

 

 

  Av många entusiaster så anses Leupold EFR 3-9/33 stå i en särklass - USD $380.


 

 

Mitt generella tips är att satsa på ett sikte med måttlig förstoring, 2-7 eller kanske 3-9 gånger. Till dessa förstoringar så får man då som regel även smidiga objektiv på 32 eller 40 mm med 1” tub. Det handlar om lätta kikarsikten som inte kommer att påverkas lika mycket av en eventuell rekylkraft samtidigt som de är enkla att passa in på de flesta vapen rent fysiskt sett. Den måttliga förstoringsgraden kommer inte heller att förstora skyttens egna skakningar, vilket är fallet hos högre förstoringar, eller ge ett alltför smalt tunnelseende.

 

Tyvärr så har det ju gått inflation i kikarsikten och såväl jättelika linser som extrema förstoringar anses dessa dagar som moderna, inspirerade av främst tävlingsvapen i Field Target.

 

  Clearidge Ultra RM 3-9/32 är ett mycket bra och prisvärt (USD $230) alternativ till EFR-serien.


 

Personligen så skjuter jag helst med 6 gångers förstoring på ut till 25-30 meter och går därefter upp till fulla 9 gånger på avstånd mellan 30-50 meter. Nu vet jag att många kan tycka att detta låter som väldigt låga förstoringsgrader men då får man betänka att kikarsiktet är ett riktmedel, ett föremål med vars hjälp man ska få en projektil att träffa sitt mål.

 

Det är alltså inte frågan om någon optik skapad för att man ska kunna detaljstudera målet.

 

  Barska 2-7/32 är ett betydligt billigare alternativ på USD $54


 

Har man sådana behov så bör man istället överväga att komplettera med en ren mål kikare. För renodlade och udda tävlingsgrenar, exempelvis då Field Target, med specifika behov som till exempel att kunna avståndberäkna distansen mellan mynning och mål så finns det också extrema kikarsikten med mycket hög förstoring och specialfinesser som sidohjulsparallax etc. Dessa är dock specialiserade tävlingsdetaljer som inte är till gagn för den vanlige entusiasten.

Av Johnny Ottosson - 21 juni 2016 19:30

 

 

Räknas insidan?

 

  The Parker Hale Phantom - en mycket bra ljuddämpare!

 

Tidigare i veckan så fick jag ett mail där man frågade lite om utformningen hos ljuddämpare. Om syftet var att bygga en egen variant eller om det hela bara handlade om ren nyfikenhet framgick inte. Huvudfunderingen var emellertid om det verkligen var nödvändigt med att ha bafflar, ”hårrullar” eller andra former av distanser inuti själva röret – kunde det möjligtvis kanske bara räcka med ett enda tomrum istället?

 

Själva tanken är absolut inte fel.

 

Vi vet från de shrouder som exempelvis FX Airguns tillverkar att dessa kan vara helt tomma, men ändå förbluffande effektiva också till att hålla ner vapnets skottljud.

 

Men, om så då är fallet – varför framhärdar då ljuddämpartillverkarna med olika sorters fyllningar?

 

Den var nog närmast den här paradoxen som mailskrivaren huvudsakligen funderade runt. Om vi börjar med att titta lite på den allmänna funktionsprincipen hos ljuddämpare så bygger den på att dämparen bromsar upp hastigheten och trycket hos den luftvåg som överstiger den kraft som krävs för att driva fram projektilen. När exempelvis ett PCP avfyras så släpper ju - som bekant - ventilsystemet ut betydligt mera luft än vad som krävs för att skjuta projektilen och det är den här ”överflödsluften” som skapar skottljudet.

 

  AGM har valt sin inre design på detta sätt.


 

Funktionsprincipen kan ganska enkelt illustreras med en vanlig liten luftballong. Sticker man hål på den så att all luft släpps ut på en och samma gång som smäller den förhållandevis högt. Om man däremot bara öppnar lite och pyser ut luften lite långsamt så blir även ljudet vid tömningen avsevärt lägre, trots att samma mängd (volym) luft släpps ut vid båda tillfällena.

 

Sedan på vilket sätt man bromsar överskottsluften vid avfyrningen spelar mindre roll, huvudsaken är att det sker och ju långsammare desto bättre. För att återgå till grundfrågan så går det helt utmärkt att använda en ”tom” ljuddämpare, den måste emellertid då vara betydligt större än en lika effektiv motsvarighet fast med innehåll. Nu är ju sällan en fysiskt stor burk eller cylinder framtill på pipan en fördel i sig självt så de tillverkare som använder tomma enheter stämmer noga av dem så att de utnyttjar sitt tomma utrymme så effektivt som möjligt för att kunna vara så små som det bara går ändå.

 

  Även SAK kör med ett formgjutet inre..


 

Ett vanligt önskemål från kunden är ju annars att dämparen ska vara så lätt och liten som möjligt och då är det normalt sett enklare att ge den en fyllning som bromsar luften snarare än en överdrivet stor tomluftsvolym, vilken ”kostar” totalformat.

 

Sammanfattningsvis så kan man säga att det går att bygga effektiva ljuddämpare som är helt tomma, men de blir då större och därmed också (oftast) tyngre och klunsigare. För att få en så god effekt som möjligt så använder man då bara en enda "baffel", oftast i form av en specialutformad ljudriktare som "vänder" tryckvågen efter diabolen så att luften cirkulerar och tryckminskar så mycket som möjligt inuti dämparen innan luften slutligen smiter ut.

 

Väljer man däremot en dämpare med fyllning så kan den göras mindre eftersom fyllningen utformas på ett sådant sätt att den hjälper till att fördröja luften och därmed minska dess hastighet innan den pyser ut genom mynningen. Den vanligaste lösningen är därför att man använder ett formgjutet plastchassie inne i ett så litet rör som möjligt, då får man få delar, enkel och billig tillverkning samt låg vikt/litet format och ändå acceptabelt bra dämpning.

Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

860 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok

Visitors

Följ på Instagram

Airpang på Instagram

https://instagram.com/airpangsweden/

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se