Airpang

Alla inlägg under juli 2013

Av Johnny Ottosson - 31 juli 2013 22:00


Inuti Bobcat


En splitt ny Bobcat  
  

Idag har jag fått ett par foton av en mycket nöjd Bobcat-ägare som visar hur modellens helt unika komponenter är utformade. Det är alltså frågan om länkaget till avtryckarmekanismen liksom utformningen av blockets nedsida.


  En närmare bild

Av Johnny Ottosson - 30 juli 2013 19:30


 

Lite iakttagelser


Idag gjorde jag ett besök på det svenska luftvapenforumet och kunde notera en del aktulla ämnen, väl värda att beröra. Den gode Gubbe gjorde precis samma reflektion som jag själv noterade i början av maj då jag författade inlägget "En tanke"; http://airpang.bloggplatsen.se/2013/05/07/9815436-en-tanke/


I den bästa av världar så håller jag naturligtvis helt med Anders G, Tomaz och alla andra om förträffligheten av Grönt  Kort, medlemskap i Sv Skyttesportförbundet, licenskontroller, tidtagarur & rumpkuddar - MEN - prioriteten (vilket Gubbe förefallar ha kommit till plötslig insikt om) MÅSTE alltid vara deltagande!


Utan deltagande så faller precis allt annat. Det är hur meningslöst som helst att ha hur många regler som helst om ingen kommer. Så enkelt är det!


Vi måste alltså angripa uppgiften om att ge sporten tillväxt ifrån rätt håll, vi måste först bygga upp en deltagarbas och först därefter så kan vi börja krångla till saker och ting med obskyra regler och en rigidare syn på lagstiftningen. Det är med andra ord dags att låta ändamålet helga medlen, annars lär sporten dö sotdöden här.


Nästa år så tror jag vi kommer att få se två typer av tävlingar utkristallisera sig, dels de officiella tävlingarna som troligtvis kommer att dra ganska få besökare och dels de mindre lokala klubbtävlingarna som lär samla desto fler. I synnerhet då om den ansvarige arrangören vinnlägger sig om en mer avspänd inställning till tävlingsfenomenet, reglementet och licensfrågan. Om ett år så har vi förmodligen svaret så nu vet ni min hållning i frågan, återstår att se är om jag har rätt eller inte. Själv så skulle jag inte bli förvånad om exempelvis en "skyttesöndag" skulle komma att dra mer besökare än en välplanerad officiell tävling.


Nästa ämne för dagen är gasfjäder till Webley Tracker. Eller kanske inte. En deltagare på forumet letar med ljus och lykta efter en gasfjäder till sin bössa och har i brist på att påträffa en sådan fundera över lite oortodoxa lösningar som innefattar en mer potent gasfjäder ifrån en mindre etablerad tillverkare.


Själv så förundras jag alltid över att folk har så mycket funderingar runt slagfjädrar och kraften i just dessa. Vad har detta egentligen för relevans? Ingen! Så enkelt är det!


Det absolut enda som sker när man sätter in en kraftfullare slagfjäder är att slaget blir snabbare och bortsett ifrån en marginellt snabbare locktime så finns det bara nackdelar med detta. En snabbare pistong kommer att skapa större massakrafter åt rekylen till att ge skytten en sämre praktisk skjutbarhet. Dessutom så lär konstruktionen av vapnet som sådan att utsättas för betydligt större mekaniska påfrestningar. Att vapnet även blir tyngre att anspänna säger ju sig självt. Även packningen kommer att ta stryk och inte sällan så riskerar diabolen att deformeras av den våldsamma accelerationen vilket leder till lägre BC och ytterligare nedsatt praktisk precision.


Nyckeln till högre effekt, om man nu eftersträvar detta, ligger ENBART hos vapnets "svepyta", alltså hur stor mängd luft som kan skjuta på bakom diabolen - inte hur fort den aktuella luften levereras. Redan Gerard Cardew & Co på sextiotalet kunde bevisa detta men ändå så tillkommer det ständigt generation efter generation av nya fjäderskyttar som efterfrågar just "starkare fjädrar", inte sällan utan att helt förbigå vikten av bra packningar. Ett mycket bättre och mer konstruktiv frågeställning vore just snarare "vilken packning ska jag välja till mitt vapen".


Se bara på HW35, när denna modell kom så var den en riktig rykare med angivna 750 fps. Detta fysiskt sett stora gevär är relativt kortslagigt med blott 35 mm slaglängd (därav beteckningen) jämfört med det mindre Feinwerkbau Sport som, tack vare längre slaglängd, kunde ge nära 100 fps högre utgångshastighet med lika tunga diaboler. Beeman såg och förstod så hans utveckling av HW35 blev likaledes legendariska HW80 vilken med 80 mm slaglängd direkt gav 200 fps högre utgångshastighet än föregångarna och som sådeles distansierade den argaste konkurrenten med likaledes 100 fps. Hela tricket låg alltså i en större svepyta, en större mängd luft som kunde flyttas mellan kompressionskammare och pipa.


Vapen som har en liten svepyta, exempelvis HW35 & Webley Tracker mfl, KAN inte förmås ge hög effekt helt enkelt för att de fysiska förutsättningarna saknas. Vapen som däremot har en stor svepyta (ex HW80) kan däremot trimmas vidare med gott resultat eftersom den begränsande faktorn hos dessa modeller inte är brist på svepyta utan andra variabler, vanligtvis inte helt optimala packningar. Med bättre packningar så kan man sätta in en kraftfullare fjäder då den tightare packningen bromsar upp pistongen och därmed skapar ett ökat motstånd som faktiskt kräver en starkare fjäder för att kunna övervinnas. Den tätare packningen ger mindre svinn och ju mera luft som knuffar på diabolen - desto högre utgångshastighet. Det är endast i dessa lägen som en starkare slagfjäder kan tillföra något, annars inte.


Vill man ha högre effekt ur ett klent vapen, exempelvis en Tracker, så bör man i först hand montera en bättre packning med bättre tätning. Då får man automatiskt mindre förluster och mer effekt igenom ett bättre utnyttjande av den befintliga (lilla) svepytan som vapnet uppvisar. Bättre tätning har också den goda bieffekten av mindre rekyl vilket gör att man får både högre utgångshastighet OCH bättre skjutbarhet samtidigt som livslängden på vapnets komponenter inte förkortas. Inte dumt va´?




Av Johnny Ottosson - 28 juli 2013 17:30


 

 

Världens äldsta privata Weihrauch HW35

 


  Den äldsta kända Weirauch HW35 som man känner till i privat ägo - dessutom i riktigt gott skick..


För ett par veckor sedan så lade jag ut en bild ifrån 1952 års HWs katalog. En läsare funderade lite över detta och undrade om det faktiskt finns kvar några så gamla vapen i cirkulation - o det gör det. Geväret ovan kommer ifrån en samlare i USA och tillhör den absolut första och korta serie som saknar HWs Rekord-avtryck. Då detta kom 1953 och då HW35 började tillverkas 1952 så måste vapnet också vara ifrån precis detta år.


  Serienummer 1512


Detta exemplar har det tidigare avtryckarsystemet, som påminner om det efterföljande Perfect, känt från de lite enklare HW-vapnen men givetvis också utan säkring. Avtryckarbladet är tillverkat av pressad plåt. Det påstås att de absolut första Rekord dessutom reserverades till HW55 varpå modell 50 och 35 fick vänta lite på sina avtryck. Enligt den teorin så kan vapnet ovan också vara tillverkat 1953.


  Luftgevär från 1950-talet och tidigare har generellt sett aldrig fästen för kikarsikte....


Förutom avtryckarsystemet så saknar detta vapen även kilbas för kikarsikte samt har en annan form på bakstycket på grund av avtryckarsystemet. Riktmedlen är enklare, men fortfarande fullt justerbara, och stocken har inte centrumbult för infästningen under förstocken utan två diagonalställda skruvar ifrån sidan om förstocken.


  Grunddragen är dock omisskänliga och de flesta kan direkt identifiera vapnet som just en HW35.
  

Skjutmässigt sett så har man ju ett "grövre" avtryckarsystem och avsaknad av vettiga möjligheter till optiska riktmedel. Lägg där till dåtidens smörmedel och, med dagens mått mätt, uselt primitiva diaboler så förstår man ju att en dåtida HW35 inte presterade på samma sätt som dagens. Troligtvis så har också toleranserna blivit bättre liksom materialen, detta vapen tillverkades ju inte långt efter kriget med dess råvarubrister.


  Ur 1952 års katalog..


Det skulle alltså ta ett tiotal år innan HW35 hittade sin slutliga form men från ca 1960 och framåt så blev modellen ungefär vad den är idag och sett i dåtidens perspektiv så torde den ha stått i en absolut särställning på marknaden sett mot kraftfullare sporting air rifles. Jämför bara med en samtida BSA, Webley eller Diana etc..


HW35 var en av grundpelarna i ARHs lansering av Adult Airguns i USA på tidigt 60-tal..  

Av Johnny Ottosson - 27 juli 2013 23:30


Bättre bilder och bättre träffbilder..


  Banan var riktigt fin efter att Lasse hade gått loss på den med en röjsåg..


I det härliga sommarvädret så blev det idag dags att åka till klubben för att utvärdera ytterligare en sorts diabol. Sist så var det ju Crosman Premiers och detta gick ju, som en del läsare har påpekat, lite sådär. Idag så blev det istället dags för JSB RS, en lätt och snabb diabol som blåste iväg med imponerande 780 fps..


  Med Leupold EFR 3-9/33 på plats...


Idag så kunde jag till min stora glädje konstatera att någon (Lasse, hatten av!) hade rensat upp skjutbanan ordentligt med hjälp av en röjsåg. Ett mycket gott initiativ. Jag satte därför upp mål på uppmätta 30 och 40 meter varpå jag testade lite blandade grupper på 10 skott vardera..


  Notera avfasningen på den vänstra pipkäften som underlättar lösgörandet av pipspärren...


Idag rådde goda förhållanden och jag kände att jag fick rättvisa träffbilder i förhållande till de yttre omständigheterna. Först så sköt jag in på 30 meter och därefter så blev det dags för 40 meter med samma riktpunkt. Med hjälp av skillnaderna i höjdled så kunde jag därefter beräkna fram BC för den här diabolen.


  Tio hyfsat representativa skott på 30 meter..


  Lite spridning i höjdled på grund av varierande utgångshastighet

Överlag så kändes RS klart bättre än CPL och detta känns lovande inför kommande tester med 8.44 gn respektive Express på 7.90 gn. Nu var det ändå vindstilla, frågan är ju hur RS hade presterat med lite sämre yttre omständigheter? Förmodligen inte lika bra med tanke på ett BC runt 0.015


  Höger sida


  Vänster sida



Av Johnny Ottosson - 27 juli 2013 11:00




Export eller Lux ?


  Weihrauch HW35E


En läsare frågade vad som skiljer HW35E ifrån HW35L och konstaterade att dessa båda modeller ofta förväxlas. Jag kan inte göra annat än att hålla med om detta så min förhoppning är att detta inlägg kommer att kunna klargöra skillnaderna. Vapnet högst upp är en HW35E, detta är den versionen som man fortfarande kan köpa rakt över disk hos en handlare idag för strax under 4000 kr (i Sverige, alt strax under 3000 kr vid import från Tyskland). Exemplaret ovan är från tidigt 80-tal men modellen har sett likadan ut från tidigt sextiotal och fram till dessa dagar.


  Weihrauch HW35L


Vapnet här ovan är en HW35L, en version av 35 som inte tillverkas längre. Exemplaret ovan är från sent sextiotal och saknar exempelvis säkring och normal bredd på kilbasen. Karaktäristiskt för den här modellen är den korta och platta bakkappan liksom den rundade botten på pistolgreppet. Vita effektskivor saknas helt. Båda versionerna har dock stockar av valnöt liksom varbyglar, vilket jag tror kan bidra till sammanblandningen.


Den mest iögonfallande skillnaden torde dock själva utformingen av kolven vara, E har en mild roll-over där L har en bayersk stock med mild svinrygg och distinkt kantigt kindstöd. Nej, nu blir det av till banan för att skjuta lite...

Av Johnny Ottosson - 26 juli 2013 19:30


En prins är född


  BSA kan konsten att slå mynt av det mesta...

Av Johnny Ottosson - 24 juli 2013 18:30


De första intrycken...


  Kalle Kanin på 30 meter...


Så, då har jag haft tillfälle att skjuta lite med min nya Weihrauch HW35L efter det att jag har fått på ett kikarsikte vars montage inte kräver att jag "håller över". Som ni säkert minns så har min 35 ett visst barreldroop och detta i kombination med ett kikarsikte som hade snål justermån i höjdled krävde att jag anskaffade ett nytt kikarsiktesfäste, avsett just att motverka barreldroop.

 

Mitt val på kikarsiktesfäste föll på Sportsmatch OP15C som är lätt framåtlutande för att kompensera problemet. Jag blev dock förbryllad över att fästet hade skruvarna till skenan på "fel" sida så jag mailade Matthew (Ford) på Sportsmatch om saken;


"Hi Johnny

 

This mount was originally designed for Weihrauch users many years ago and most shooters seemed to prefer the screws on this side at the time. Since then trends seemed to have changed but we kept the design of this model as it was.

 

Kind regards

Matthew"


Så, där var alltså anledningen. En äldre design som fortfarande tillverkas men i såpass måttliga mängder att den aldrig har varit föremål för en omkonstruktion. Så nu vet vi det. Fästet som sådant gjorde susen men en sak att tänka på, vilket gäller alla Sportsmatch skenmontage, är att deras utsaga om "fits scopes with X mm lens + PA adjusment" är inte alltid helt korrekta. På detta OP15C så ska man exempelvis kunna ha 45 mm lins + PA-ring men det gäller bara på den bakre (högre) ringen. Den främre ringen är ju lägre för att siktet just ska vara barreldroopkompenserande (svengelska!). Resultatet blev att även utan flips på så tog objektivringen (PA-justeringen) i cylindern. Jag löste saken igenom att skifta sikte med min FX Airguns Elite så nu hamnade Leupolden på HW35 istället, där den med 33 mm fick lagom marginal. En annan sak som jag har "gått på" med dessa skenmontage är att kikarsiktets sadel ibland är lite för grov för att kunna gå fri mot skenans ovansida, detta då om man väljer "low" höjd.


Nåväl..


Med Leupolden monterade så återstod problemet med ammunition, jag hade helt enkelt inte så mycket hemma med kaliber 177, mest JSBH från 177 Ultran samt lite spridda skurar ammunition med ett antal år på nacken. Sist jag hade en HW30S, vilket bör ha varit runt 07, så köpte jag lite Crosman Premiers eftersom den bössan sköt väldigt bra med just dessa. Sagt och gjort, den asken fick åka med till banan och bössan sköt bra med dem, i alla fall för att vara den första och enda sort som jag har testat med hittils.



  Inskjutningstavlan på 30 meter innan "kanintavlan" högst upp i dagens inlägg..


Jag testade att skjuta över 30, 40 och 50 meter med ett helt acceptabelt resultat. Att skjuta den här moderna veteranbössan känns faktiskt mer udda än vad man först tror. Som ett lite lustigt sammanträffande så läste jag just på det svenska luftvapenforumet om en entusiast som ville jämföra HW50S med HW95 och HW35, två relativt lika och en ganska olik bössa minsann.


Jag har naturligtvis ägt dem alla tre, intressant nog också i samma kaliber (177) och oavsett vilken av dem man väljer så får man en oerhört prisvärd produkt men med lite skilda egenskaper. En HW50S är helt enkelt en större HW30S och som sådan ett mycket bra vapen, det är lättskjutet och förlåtande vilket innebär att den även belönar oerfarna eller slarviga skyttar med riktigt fina träffbilder för att vara ett relativt litet fjäderluftvapen. HW95 är mer av ett entusiastvapen, det är märkbart vassare (ca 100 fps med 7.90 gn) ungefär 15-16 joule mot runt 20 joule med ytterligare lite större skillnad i en grövre kaliber. Nackdelen är att den blir lite "sprattigare" och mera krävande mot att skytten skjuter "rätt" för att leverera riktigt tighta träffbilder. Notera dock att det här handlar om relativa nyanser, en HW95 är långt ifrån lika svårskjuten som exempelvis en BSA Supersport etc.


  Här har vi 40 meter, tredje tavlan för dagen, rakt på..


Tittar man rent fysiskt så är HW95 och HW50S relativt lika i formatet, 103 cm jämfört med 107 cm och 3100 gram jämfört med 3400 gram. Detta ska då jämföras med 35 som är 112 cm och 3900 gram. Effektmässigt sett så ligger 35 där klart närmare HW50S än HW50S. Den högre vikten och den lägre effekten, relativt HW95, gör den naturligtvis lugnare och mera lättskjuten.


Formatet är dock inte hela skillnaden, än större är upplevelsen av de olika modellerna. HW50S och 95 är snarlika varann där 35 känns märkbart mer gammaldags. Vänster hand möter en synnerligen grov och rundad förstock, något som avsaknaden av slits för spännarmen på undersidan förstärker, samt de klassiska "germanska" skårorna på sidorna. Höger hand håller runt ett rejält flackt pistolgrepp, här är en tillbakaflyttad avtryckare inget lyxigt tillval för skojs skull utan snarare en spontan nödvändighet, i synnerhet vid bänkskytte. Tankarna går onekligen till ett dubbelpipigt hagelgevär med "engelsk" stock. Kolven är synnerligen låg, man känner direkt att den här stocken formgavs i en tid då öppna riktmedel var allenarådande och man måste krypa ihop rejält för att kunna lägga kinden på den nästan obefintliga kolvkammen. Modell 35 HAR en klart avvikande skjutkänsla jämfört med 50S/95.


Studerar man sedan vapnet så framträder ytterligare skillnader. Den äldre 35 har en betydligt bättre blånering än de mindre vapnen och saknar exempelvis "HW-randen" precis bakom transferporten på ovansidan av cylindern. Här är det på intet sätt tal om någon nivå ens i närheten av Webley & Scott men ändå klara pinnhål upp jämfört med volymvapnen. Bakstycket är samma typ som 80/85 & 77/97 etc, en tung fräst klump i solitt stål, där småvapnen har bakstycken av pulverlackerad vitmetall. Så kan man fortsätta, detalj efter detalj, här märker man också tydligt att 35 är konstruerad i en annan tid, under en epok där kostnadsjagande ekonomer inte hade riktigt lika stor makt över produktionen som idag.


Mekaniken är synnerligen solid, ungefär som i en Mercedes från 50-talet, och förmedlar en monumental känsla av outslitlighet, "built like a tank" som de brukar säga om den i USA. Modellen har en helt annan tyngd och pondus än de mindre modellerna. Här klonkar mekaniken distinkt och konformativt, ingenting skrapar eller rasslar som de beryktade spännarmarna på 50S/95 när dessa laddas. Här behöver man inte kompensera förbilligad serieproduktion med egna nyloninlägg för att vapnet inte ska producera järnfilsspån vid flitig användning. Även i dessa avseenden så känns 35 väldigt otidsenlig.


  Fjärde tavlan, fulla 50 meter med tio skott, här höll jag över en halv tavla (ca 7 cm)


Vilken är bäst då? För de allra flesta förmodligen modell 95. Den är mest allround, väldigt prisvärd och ett synnerligen bra vapen (speciellt med kaliber 20). Det är ett vapen med många styrkor och nästan inga svagheter. Ett smart val i relation till HW50S, vilken mest känns som en oversize HW30S utan den nättheten och totala smidighet som kännetecknar den sistnämnda. Modell 35 däremot är till för den som förmår att uppskatta den för vad den är och som sedan länge har slutat väga in anslagsenergins betydelse i vapenköpets kalkyl. På många sätt så är 35 en mer logisk konkurrent till underspännaren 77 än till de mindre brytvapensyskonen. När man väljer en 35 så handlar det mycket om luftvapenkultur, om tradition och om historia. Det var den här modellen som de flesta namnkunniga profiler en gång i tiden valde, då på helt rationella grunder som ett av samtidens allra bästa konstruktioner. Detta oavsett om man jagade som John Darling eller tävlingssköt som Nick Jenkinson, alla använde de Weihrauch HW35.



Av Johnny Ottosson - 23 juli 2013 18:45


 

En rykande färsk video...


A first look...

Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

868 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok


Skapa flashcards