Airpang

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Johnny Ottosson - Tisdag 3 juli 12:00



Crosmans miniatyrkarbiner !


 

Crosman 1720T med M4-stock, ett idealiskt vapen för svenska förhållanden.


Under den gångna veckan så fick jag frågan av en spekulant om 1720T möjligtvis kunde vara ett bättre val än min egen 1701P, vilken denne hade läst om här på bloggen och blivit intresserad av. Frågeställaren hade korrekt noterat fördelar för 1720 i form av större tub, närvaron av en shroud och den längre pipan samt en praktisk förstock.


Detta är i sak helt korrekt.


På många sätt så är 1720 ett smartare val. De enda riktiga fördelarna som 1701P har över 1720T är möjligheten att användas som pistol liksom minsta möjliga format för transport.


  Crosman 1701 är ett betydligt kortare och smidigare vapen, bättre anpassad som pistol än 1720


Visst, det går kanske att skjuta 1720 med en hand också, som pistol - men det är sannerligen ingen höjdare. Redan 1701 är framtung och i största laget som luftpistol räknat, jämfört med exempelvis 2240, och 1720 blir både längre och ytterligare tyngre därtill. 


Nä, båda dessa modeller kommer bäst till sin rätt som karbingevär.


Tack vare tillsatsen av en axelkolv så växer dessa båda små vapen betydligt, både i form av praktisk precision såväl som i användbarhet. Som de flesta har konstaterarat så är det ju utomordentligt svårt att skjuta pistol på frihand och det stöd man får i form av en axelkolv gör underverk för just den praktiska precisionen.


  Crosmans stock till dessa modeller heter 1399 och passar även till 22XX/13XX-serien.


För - missta er inte om detta - båda dessa små vapen med sina matchpipor från Lothar-Walther har en sanslös teknisk egenprecision, vilket inte står efter mer exklusiva varumärkesvapen.


Tittar vi vidare på skillnaderna så har frågeställaren helt korekt ringat in de väsentliga skillnaderna:


1. Större lufttub - lilla 1701 har 45 cc där 1720 istället har 65 cc. En skillnad på 20 cc låter naturligtvis inte mycket men det är en skillnad på nästan 50% mellan just dessa småtubsvapen, vilket också märks i praktiken. När min egen 1701 är ställd på 8 joule så får jag ut 30 skott inom 30 fps och jag kan tänka mig att 50 skott på samma nivå är rimligt för en bra injusterad 1720.


2. Shrouden - till skillnad från 1701 så har 1720 en shroud, vilket ger ett lägre skottljud. Nu är ingen av dessa vapen speciellt högljudda men tar man upp dem i effekt till strax under 10 joule så finns det i alla fall en väsentlig skillnad hos 1701 och anledningen till detta är de korta piporna. En längre pipa hos 1720, liksom dess shorud, gör den tystare till priset av en fysiskt längre längd. Nu kan man naturligtvis sätta på en separat därmpare till 1701 men för ögonblicket så kräver dämpare formellt sett en separat vapenlicens, men fördelen är att denna kan lätt skruvas av varpå vapnet blir kortare för transport. Allt sammanvägt så är dock shoruden i nuläget en bättre lösning för svenskt vidkommande och ju högre effekt man tar ut - desto tyngre blir den här fördelen.


3. Förstocken - 1720 har en praktisk förstock, vilket saknas hos 1701. Tyvärr så finns det ingen bra fabrikslösning här så många eftermarknadsaktörer har sina egna lösningar till problemet. Till mitt vapen så valde jag en metallförstock från Easton Airguns, vilken hade fördelen att den var förberedd för en Harris bipod, men det finns ett antal olika, bättre och sämre, på marknaden. Väljer man en 1720 så får man dock en bra förstock direkt på vapnet, från fabrik, utan extra kostnad. Detta är naturligtvis en fördel om man ska använda vapnet som karbingevär.


  Den så kallade M4-stocken är mycket flexibel men kräver en RAI-adapter


När det gäller stockarna så finns det två populära val, antingen den klassiska 1399, som vi känner igen från 22XX/13XX-serien, och den modernare M4-stocken, som är betydligt mer flexibel. Gamla 1399 har ju ingen inställningsbarhet alls, den sitter där den sitter och skytten får anpassa sig efter detta. En M4-stock däremot är justerbar i längd, höjd och sidled, vilket gör att den kan justeras in för att passa ett stort antal skyttar.


Noterbart är att en M4-stock kräver en RAI-adapter för att passa mot Crosmans vapenmekanik. Dessa adapters är välgjorda och genomtänkta men kostar därefter, ca 75 USD + frakt (o ev moms). Själva M4-stocken däremot kan köpas synnerligen billig för ett par hundralappar eller till och med mindre - prismässigt sett så hamnar den ungefär jämnt mot Crosmans original 1399.


Tittar vi på prislapparna så betingar en 1720 idag 5995 kr (Hurricane), en 1701 kostar 7195 kr (Fond-produkter) och till detta så kommer alltså stockarna. Självklart är det mycket pengar och dessa vapen kommer därför aldrig att bli volymsäljare här i Sverige utan de är typiska entusiastvapen, modeller som är riktade till just de som vill ha precis dessa vapen. Prisvärda kan man definitivt inte beskylla dem för att vara på svensk mark.





ANNONS
Av Johnny Ottosson - Onsdag 6 juni 13:30



Hatten av för våra luftskytteklubbar!


  En gång i tiden så fanns det en enorm positiv drive runt skyttesporten!


När tävlingssäsongen för Field Target har kommit halvvägs så måste jag, trots min skepsis till organiserat skytte, lyfta på hatten i all ödmjukhet inför allt det arbete som dessa entusiaster lägger ner på att få tävlingsformen att fungera. Dessa olika småklubbar för ett verkligt jättejobb för att organisera tävlingsverksamheten och detta är på en skala som de flesta utomstånde kanske aldrig har reflekterat över.


Så, vadan denna plötsliga insikt...?


Under det gångna året så har jag ägnat massor av tid runt frågan om framtida mobilitet och i samband med detta kommit i kontakt med en hel hög byråkrater, beslutsfattare och politiker. Under den resan så har jag tyvärr också fått konstatera vilken enorm skillnad och godtycke som råder runt olika samhällsverksamheter.


Helst av allt så vill jag inte spä på människors fördomar då jag i grunden har en (ovanligt) positiv syn på exemepelvis politiker som lägger ner mängder med tid och engagemang för att skapa ett bättre samhälle till oss alla. Dock kan jag notera att vissa aktiviteter är enormt svåra att få hjälp med och andra saker får rena rama röda mattan - nästan så att det känns som att man slår in öppna dörrar!


Ett exempel är en lokal karateklubb (!) som märkligt nog (?) utgör en av grannkommunens absolut största idrottsklubbar med över 600 medlemmar (!!) där ca 450 stycken är barn (!!!).


Nu är min personliga erfarenhet av budo högst begränsad men grundfilosofin som praktiseras rimmar i mina öron mycket väl med just de traditionella svenska värderingar som dagens politiker gärna vurmar över. Det handlar om fysisk träning, ödmjukhet, sportsmannaskap, respekt för medmänniskor i en synnerligen välstrukturerad organisation präglad av ordning och reda. Förutom sin kärnverksamhet så hjälper man även ungdomarna med resor till och från träningen, subventioner och läxläsning (!) innan träningen. 


Kort sagt - en stor social verksamhet av betydande slag.


Klubbens problem är nu att man har växt så mycket att man har svårt att hitta lokaler för sin verksamhet. Det man önskar är alltså inte pengar, detta har man, utan man önskar en plats att hyra för att bedriva sin verksamhet. Detta har dock visat sig vara utomordentligt svårt för kommunen att lösa, av någon märklig anledning.


Mängder av företag har emellertid fått möjlighet att öppna sina affärsverskamheter i kommunen med hjälp av diverse etableringsstöd men karateklubben slussar man runt likt en het potatis.


Skälen är enkla, att arbeta för sänkt arbetslöshet och ökat företagande belönas med tummen upp från de partistrukturer som lokalpolitikerna representerar men en kampsorportsverksamhet, vars kärnverksamhet är "att barn slår på varann" (inofficiellt citat av en äldre kvinnlig lokalpolitiker), är något som man inte gärna vill bli för knippad med.


Samma problem drabbar tyvärr även våra skytteklubbar, att beväpna ungdomar (låt vara bara för att skjuta på fallmål) är något som de flesta ansvariga absolut inte vill understödja. Skillnaden är dramatisk jämfört med om man arbetar för grön mobilitet och vill anlägga cykelbanor, utforma bättre cykelparkeringar och liknande, verksamheter som i princip alla politiker (nåja, i alla fall från sju partier) gärna vill ta del med.


När vi arrangerade jippot "Cykelns dag" så uppenbarade sig en strid ström lokalpolitiker (oinbjudna, men välkomna) för att få pröva en elcykel och (med glädje) bli fotograferad på en sådan, för lokalblaskan. Jag är mycket tveksam till om man hade kunna locka fram en enda till invigningen av ett budocenter eller en skyttebana, än mindre fota någon av dem med ett skjutvapen i handen.


Sådan är tyvärr verkligheten idag, till gagn för vissa av oss, men till handikapp för andra.


I skenet av detta så måste jag därför ännu en gång lyfta på hatten åt våra klubbar som trots en konstant motvind ändå kan få skiten att fungera...

ANNONS
Av Johnny Ottosson - Måndag 19 mars 21:00



The Ratcatcher!


Den har redan funnits med oss i två decennier - 2250B.. 


Precis som i Sverige innan 1992 så hade man i Storbritannien fram till 1997 en vapenlagstiftning som automatiskt placerade Co2-vapen på licens, helt oavsett effektnivå. Det var alltså drivkällans konstruktion snarare än vapnets kaliber eller effekt som avgjorde licensstatusen.


Med anledning av förändringen 1997 då Co2-vapen blev licensfria i Storbritannien, under gängse regler i övrigt, så vädrade den dåvarande importören ASI goda möjligheter för att vi in några billiga och förhoppningsvis storsäljande Co2-modeller från Crosman. Hos Crosman själva så tog man sig en funderare och året därpå så kom svaret i form av den nu legendariska modellen 2250, vilken gavs epitetet ”Ratcatcher” på den brittiska marknaden.


Succén lät inte vänta på sig och året därpå - 1999 – så breddades sortimentet med pistolen 2240 samt ännu en modell med samma mekanik fast med en längre pipa och cylinder liksom ett nytt avtryckarsystem i en gevärsmodell med modellnummer 2260. I samma anda som för 2250 så fick även 2240 och 2260 färgstarka tilläggsnamn av importören, nämligen ”Ratbuster” respektive ”Rabbitstopper”.  


Den här trion blev över en natt enormt uppskattade och redan efter något år rena rama kultvapnen. På grund av den enorma efterfrågan så dröjde det tyvärr ytterligare något år innan modellerna kom ut här i Sverige, jag hade själv läst om dem i Airgun World och låg på för att få köpa ett eget exemplar. Efter en lång och seg väntan från senhösten 2000 så ankom min egen 2250 lagom till våren 2001.


I grund och botten så är 22XX-plattformen en synnerligen simpel konstruktion, vilket gör den billig och enkel att massproducera till ett attraktivt lågt pris. Redan 1954 så hade Crosman lagt mallen i form av sin luftpistol modell 150 vars layout och pistolgrepp låg till grunden för 2240. Nästa steg i utvecklingen kom med pistolen SSP250 från 1989 och dess systermodell 1389 Backpacker, vilka båda hade en utsvängbar laddkassett. Den sistnämnda bidrog där med förlagan till den berömda skelettkolven för 2240/2250.


  En variant på Ratcatchern är 2250 XT med 88 grains Airsource istället för 12 gram Co2-patron..


Under 1990-talet så hade det i USA börjat utvecklas en skara entusiaster som trimmade och byggde om 250-modellerna och detta var naturligtvis en bidragande orsak till Crosmans beredvillighet att gå dess brittiske importör till mötes med en från början lokal modell – man hade ju redan de flesta delarna framme, den enda riktigt nya delarna blev plastbreechen och de udda klämma-på-kilbaserna ”Pro-Blox”.


Så, med kolven från 1389 Backpacker, en 14 tum pipa med kaliber 22 och övriga delar från 250 så hade man snabbt och enkelt trollat fram 2250, vilken såldes för ett attraktivt pris tillsammans med ett enkelt kikarsikte och de nya Pro-Blox. Jämfört med SSP250 så blev skillnaden i effekt ordentlig, gamla 250 hade ju kaliber 177 samt 7 tum pipa, nya 2250 fick kaliber 22 samt 14 tum pipa. Nu kunde man utan vidare nå runt 160-165 mps med 14.30 grains diaboler, redan som standard.


För gevärsversionen 2260 med dess ännu längre pipa så erhöll man naturligtvis en ännu högre anslagsenergi, inte långt ifrån den brittiska licensgränsen på 16 joule. Den lilla 2240 fick man faktiskt strypa i England för att ramla under 6 fpe med betryggande marginal. Att den skulle vara lämplig för jaktbruk, vilket antyddes av namnet, backade importören snabbt ifrån då idén sprang på patrull hos BASC, vilka inte ville stå bakom luftpistoler för jaktändamål. Ratcatchern etablerade sig dock snabbt som en ”solid short range hunter” och ansågs ypperlig för exempelvis skyddsjakt på gnagare och skräpfågel inne i lador och uthus mm. Den större ”Rabbitstopper” blev dock inte lika etablerad för sitt tänkta ändamål och försvann ur sortimentet några år senare.


  Den senaste underversionen heter 2250 XL med lång pipa, gängad pipvikt samt breech av stål.



Nästan lika snabbt som i Storbritannien så etablerade sig 22XX-serien sig bland fansen i USA och där utvecklade det sig även en trimrörelse i jakt på högsta tänkbara anslagsenergi från dessa små vapen, inte sällan med ansenliga resultat. Just modulariteten och effektpotentialen bidrog ytterligare till populariteten, dessa charmiga vapen var billiga och erbjöd stor skjutglädje i kombination med en ständigt växande eftermarknad av kul tillbehör både för funktion och trimning.


Nu, två decennier senare, så är de närmast ett begrepp i branschen och när Crosman sedan ett drygt decennium tillbaka även har ramlat in på PCP-marknaden så har ännu fler modeller dykt upp som derivat från 22XX-serien, med början hos Crosman Discovery och framåt. Lätt att förstå för oss som har använt dem, mer skjutglädje för mindre pengar är svårt att hitta så länge som man inte skjuter alltför mycket – då är risken stor att kostnaden för Co2-patronerna blir ansenliga.

Av Johnny Ottosson - Onsdag 7 mars 20:00



Brocock Commander!

  En rykande färsk nyhet från England!


Som ett svar på marknadens önskemål om fler AR-komponenter i nya modeller så kommer här nya Commander från Brocock. Ännu är uppgifterna om modellen knapphändiga men vi ser tydligt två manometrar, vilket indikerar en drivkälla med separat regulator och då sannolikt Humas.


Avsaknaden av förstock samt kolfiberflaskan och den korta railen framför blocket för onekligen tankarna till FX Airguns Impact, liksom användningen av AR-pistolgrepp. Stocken däremot är traditionell AR på vad som förefaller vara standard buffertube.


Den onormalt grova pipan för närmast tankarna till ett krutvapen och har redan skapat debatt rent estetiskt sett. Blocket däremot är tämligen konventionellt och visuellt snarlikt Compatto och Bantams motsvarigheter. Förmodligen så är Commander alltså en modell tänkt för höga effekuttag i första hand, på marknader som den amerikanska utan effektgränser. 


Det ska bli spännande att få mer info om modellen framöver.

Av Johnny Ottosson - Onsdag 28 feb 16:30



Weihrauch HW-44


  En del luftpistoler är kraftfullare än vad många tror - vad sägs om 25 joule?


Jag är ju en vän av pistolkarbiner så en av de intressantaste vapnen som har dykt upp på senaste tiden är Weihrauchs HW-44, fabrikatets första PCP-pistol. I praktiken så är det dock en nedkapad HW-100 där många detaljlösningar tydligt känns igen från detta gevär - inte minst prislappen!


Med ett pris nära 10.000 kr så är HW-44 en väldigt udda fågel. Den är för dyr att vara en plinker på samma sätt som Crosman 13/22XX-serien men inte tillräckligt mycket tävlingspistol för att locka de kunder som vanligtvis köper PCP-pistoler för femsiffriga belopp och som tenderar till att välja fabrikat som Feinwerkbau, Anschutz, Steyr etc.


Kort sagt - vem köper en HW-44?


Jag tror att HW-44 är arketypen på pistol som borde säljas som takedown pistolkarbin med en lös kolv som tillsats efter samma mall som Marauder-serien, StealthP samt inte minst diverse Crosman. En slags förfinad takedown pistol/karbin-kombination för den som vill ha ett ultrakompakt och synnerligen portabelt vapen för krävande rekreativt bruk.


En Youtube-video, så länge den nu är med...


Effektmässigt sett så är det absolut inga problem - med kaliber 22 så sniffar den runt 25 joule och det är ungefär detsamma som en Diana sidospännare levererar, ett vapen som mycket sällan beskylls för effektbrist för användning till exempelvis jakt och liknande. Vettigare och förmodligen den enda vägen att gå i Sverige är att istället utnyttja den i licensfritt utförande med kaliber 177 och 8-10 joule där man då belönas med runt 100 bra skott då den här pistolen i full effekt och med kaliber 22 bara får 12-13 stycken.

Av Johnny Ottosson - Söndag 25 feb 12:00



Game over!


En närmast förkrossad Ted Bier ser sina kanaler glida ur händerna..


Precis som var påannonserat sedan åtminstonde den 23:e februari så försvann i natt mängder av Youtube-kanaler och inlägg som berör skjutvapen i allmänhet och skjutvapenjakt i synnerhet. Alla de stora namnen i branschen har drabbats med få undantag, ett av dem är i skrivande stund AEAC.


Anledningen är att många känner sig manade att göra någonting mot den amerikanska vapenpolitiken, vilket aktualiserades extra tydligt efter den senaste tragiska skolskjutningen i USA under den gångna veckan. När den amerikanska staten inte gör någonting alls så väljer alltså företag, individer och organisationer att agera istället vilket har inneburit att även vår hobby drabbas. 


Detta är alltså ett spel där alla blir förlorare - vi blir av med våra kanaler, medieaktörerna blir av med annonsintäkter, företagen blir av med annonsutrymme, politiken i USA polariseras och inte minst människor fortsätter att förlora livet till en följd av USAs bisarra skjutvapenpolitik.


En större ödjmukhet och dito kompromissvänlighet från alla parter hade gjort att vi aldrig hade behövt hamna i den här situationen.


Människor som hör röster i huvudet och lider av tragiska vanföreställningar ska inte ha möjlighet att införskaffa legala skjutvapen och alla skjutvapen ska naturligtvis förvaras i ordentliga vapenskåp. Det är inga orimliga krav och grundläggande förutsättningar för vapeninnehav i nästan alla andra utvecklade länder. Den typen av eftergifter hade förhindrat en stor del av de tragedier som drabbar USA varje år.


Istället för att alla frågar sig - "vad kan VI göra bättre?" så kör man ett chickenrace mot den andra parten och alla blir förlorare.


Nästa olustiga aspekt av det hela är mediebolagens oinskränkta rättigheter att själva avgöra vad som är rätt och fel, vilket material som får publiceras och vilket som inte ska vara tillåtet. Deras beslut kan inte överklagas och en sådan situation är naturligtvis inte alls tillfredsställande. I den bästa av världar så skulle alla mediebolag stå under en oberoende internationell granskningsnämnd som kan avgöra vilka regler som ska gälla snarare än bolagens eget gottfinnande.


Nu kommer vi sannolikt inte dit så den näst bästa lösningen är att utnyttja den fria möjligheten till konkurrens på internet. Är man inte nöjd med Youtube så får man istället lägga upp sina filmer på Vimeo istället. Gillar man inte Facebooks policys så får man använda ett annat socialt nätverk osv. Det är därför sunt att inte lägga alla sina ägg i samma korg men detta påpekande är något som många etablerade aktörer har rynkat på näsan åt när jag har påpekat det.


Själv lärde jag mig detta när jag började blogga, jag prioriterade att hitta en svensk bloggtjänst och valde sedan att minimera innehåll som en utomstående betraktare kan anse vara anstötligt. Detta är naturligtvis ingen garanti men man ökar definitivt oddsen i sin egen favör. Vidare så gäller det att ha backups på allt material fördelat på olika ställen så att man kan komma upp fort igen vid händelse av någon slags händelse.


Vad händer då nu?


Tja, business as usual. 


Vimeo kommer säkert att ta över den typen av kanaler som vi tidigare hittade på Youtube och allt lär rulla vidare som vanligt. Det är precis som när ett forum går ner, då kommer det alltid upp ett nytt. Viljan hittar alltid sin väg. Tungt är det dock för de aktörer som har fått stora mängder följare och inkomster förlorade, för dem blir det naturligtvis kostsamma läropengar. Hade man från början valt att lägga materialet någonstans än på Youtube så hade man haft det kvar nu, men lika naturligtvis så hade man inte haft lika många följare eller lika goda intäkter. 

Av Johnny Ottosson - Lördag 24 feb 18:00



Old School för framtiden?


     En gång i tiden så var en lång pipa en tydlig och önskvärd signal på ett effektstarkt vapen..


Som de flesta vet så är bullpup idag en starkt trend inom luftvapenvärlden. Alla tillverkare lanserar bullpups och de säljer som aldrig förr. Frågan är då om vi ser en permanent förändring av entusiasternas förstahandspreferenser eller om det bara är hål i marknaden som fylls igen?


I början av 1990-talet så definierade Theoben Engineering formfaktorn för ett modernt PCP med kort stock, tubflaska och lång pipa i en för sin tid ergonomisk trästock med högt kindstöd. En lång rad tillverkare från välkända BSA till idag nästan helt okända List Airguns följde mönstret och den enda andra strömningen som fanns på marknaden var de som formade sina PCP efter traditionella krutvapenstudsare, då främst Air Arms och Axsor/FX2000. Med dessa båda huvudlinjer så gick utvecklingen vidare efter millennieskiftet för att möta en karbintrend i mitten av det nya århundradets första decennium.  


Karbinvapen i alla ära, populariserat av främst BSA, blev storsäljare i främst England men även på vissa andra effektbegränsade marknader där piplängden hos vapnet inte var så viktig. I USA och på andra marknader med fri effekt så krävdes fortfarande en lång pipa för maximal effekt och där blev aldrig karbinvapnen lika populära. Snarare tvärtom så utrustade många tillverkare vapen för full effekt med längre pipor och dito lufttuber än vad deras modeller vanligtvis hade.


  Den här typen av traditionella vapen med studsar-look är fortfarande synnerligen populära!


Den långa pipan är helt enkelt nödvändig för hög effekt och därför regerade fortfarande de konventionella vapnen med lång pipa ända in till början av 2010-talet då vi plötsligt fick dagens starka efterfrågan på bullpups, vilka kombinerar den långa pipan med en kort totallängd hos vapnet.

Frågan är då - när dagens bullpup är allt bättre och talrikare - har det traditionella vapnet något berättigande?


  En del bullpups ser ut som militära vapen och har ganska bristfällig ergonomi - här Cometa Orion.


Faktum är att jag tror det och det finns flera anledningar till detta:


Utseende:


En del gillar inte den futuristiska eller rent av militära looken hos många av dagens bullpups. Visst, med trästock så blir detta drag kanske inte lika tydligt men kollar man på ett vapen som FX Airguns Impact så går tankarna onekligen till ett krigsvapen för en oinsatt betraktare. Många gillar helt enkelt studsardesignen hos vapen som Air Arms 4/500-serien eller den traditionella PCP-looken hos FX Airguns Crown. Smaken är som baken men ska man exempelvis få ut en licens så blir ofta handläggaren mer välvillig till ett vapen som Crown före ett vapen som Impact, trots att de är tämligen likvärda under skalet.


Ergonomi:


Här har stora steg skett för bullpups under bara de senaste åren. De första modellerna av PCP i bullpupform hade inte sällan repeterhandtaget vid skyttens öron och synnerligen diffusa flerstegslänkage för avtrycket. Primitivt och obekvämt, ingen skytt blir ju direkt glad över att sakna en yta att lägga an kinden mot eller möjligheten att placera den direkt på ett kallt mekanikblock i brist på annat. Orsaken var ju att många tillverkare stressade fram bullpups igenom att sänka ner vanliga gevärsmekaniker i bullpupsstockar och sedan improvisera fram det som krävdes för att få skapelsen att fungera. De senaste åren så har dock en stor uppryckning skett överlag, möjligtvis undantaget de allra billigaste vapen från utvecklingsmarknaderna. Premiumvapen av bullpuptyp har idag inte sällan minst lika bra ergonomi som konventionella gevär och ibland även likvärdiga eller bättre avtryckarsystem. Utveckling!


Prisläge:


Bullpups är vanligtvis märkbart dyrare än vanliga vapen och detta av främst två orsaker, en högre efterfrågan samt en mer komplex och nyare konstruktion. Gevär som Air Arms 3-500-serie har varit tämligen oförändrad i decennier, alla kostnader för verktyg och liknande är redan betalda, liksom utvecklingskostnaderna. De bara rullar på år efter år. Helt nya modeller med få gemensamma delar med det övriga sortimentet måste däremot bära sina egna kostnader och blir då dyrare. Sedan så är det även en fråga om attraktivitet. Många fantaster har ingen bra bullpup, de är sugna och därmed även mer betalningsvilliga - något som tillverkaren naturligtvis gärna utnyttjar.


  En takedown bullpup är ett mycket praktiskt vapen för den som behöver hög effekt och smidiga transportmöjligheter.


Som jag själv ser på saken så använder jag bara vapen med hög effekt på öppna platser med gott svängrum, vanligtvis en skjutbana. Där är det sällan problem med att manövrera runt ett vapen på 120 cm samtidigt som den högre effekten kommer till sin nytta på dessa dryga avstånd. Det enda kruxet kan vara själva transporten om vapnet inte är av typen takedown. Åker man kollektivt eller på två hjul till sin skjutplats så blir naturligtvis saken en annan och då bör man istället satsa på just en takedown bullpup.


  Pistolkarbiner är oslagbart smidiga!


Skjuter jag däremot i tätort på korta avstånd så använder jag vapen med låg eller måttlig effekt och då räcker det gott med en kort pipa varpå ett konventionellt vapen ändå blir tillräckligt kort. Är skjutplatsen av den här typen så kan man lätt hitta vapen med ännu större möjlighet att transporterad diskret, främst då pistolkarbiner som isärtagna har ännu kompaktare format än takedown bullpups.







Av Johnny Ottosson - Torsdag 22 feb 21:00


Brocock Bantam!


  Bantam har blivit en storsäljare för Brocock och det med all rätt.


En gång i tiden så hade Brocock sina luftpatronsvapen samt en brokig skara av olika bisarra konstruktioner som exempelvis den famösa Brocock Enigma och den ännu mer udda Brocock Specialist. Sedan Compatto anlände i sortimentet efter föreningen med Daystate så har det blivit bättre struktur på företaget och riktigt bra konstruktioner har därefter ramlat ut på marknaden.


Ett modernt PCP med helt egen karaktär och bra prestanda.

Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

861 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok

Visitors

Följ på Instagram

Airpang på Instagram

https://instagram.com/airpangsweden/

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se