Airpang

Alla inlägg under februari 2016

Av Johnny Ottosson - 28 februari 2016 14:00



Politikerförakt och den tredje statsmaktens ansvar.


   Ett tråkigt ämne kräver i alla fall en bra rubrikbild - FWB300RT med Leupold 6.5-20/40 EFR


Som man kan notera i kommentarerna på gårdagens inlägg om den nya luftvapenlagstiftningen i Skottland, likaså på kommenterar i tråden runt samma ämne på det svenska luftvapenforumet så förefaller just politikerföraktet att nå helt nya höjder. Tyvärr är det ju så att just politikerförakt tenderar till att florera i just de kretsar där vapen- och jaktintresserade människor samlas.


Frågan är dock bara om man helt enkelt inte skjuter budbäraren här?


Politiker är som människor i gemen och reagerar på ungefär samma sätt, möjligtvis faktiskt lite mera eftertänksamt eftersom de som regel har vunnit insikt i att att de flesta frågor och företeelser i verkligheten är mer komplexa och sammanvävda med helt andra och mindre uppenbara faktorer än vad lekmän i allmänhet inser.


Sant är emellertid att politiker nästan alltid - hur ideologiskt drivna de än framstår - är lyhörda över vad de tror är väljarnas åsikter. Det är ju faktiskt så att på sista raden så är det väljarna och inga andra som avgör huruvida politikern kommer att ha en framtid som just politiker eller inte.


Alltså - om en politiker uppfattar att väljarkåren önskar något så brukar denne i allmänhet vara snabb till att reagera på detta, av ren självbevarelsedrift. Frågor som däremot ligger utanför väljarkårens fokus bryr man sig vanligtvis inte alls om. Detta dels eftersom man har andra saker att lägga sin dyrbara tid på och dels eftersom politiker överlag anser att om något fungerar tillfredsställande så ska man inte in och peta på det.


Opinionen är alltså själva avtryckaren för politikerns reaktioner.


I de flesta demokratier av västerländskt snitt så drivs opinionen till stor del av media. Skulle media börja rapportera om att exempelvis människor skadas av skjutvapen och utmåla skjutvapen som ett stort problem så kommer självfallet politiker att reagera på detta. Det är både enkelt och logiskt.


Ändå så frodas politikerföraktet?


Än märkligare är attityden här i Sverige där vi har haft en stabil lagstiftning gällande luftvapen under snart 25 års tid. De förändringar som har ägt rum sedan dess har alla varit förbättringar, senast nu när vi fick tre gånger så hög tillåten licensfri anslagsenergi för luftdrivna automatvapen än tidigare.


Trots detta så utmålas politiker som problem?


Visst finns det problem i samhället. En polismyndighet som har svag ledning och som tillåter att enskilda tjänstemän pysslar med egenskapade bisarra tolkningar av lagstiftningen är både olämpligt och i förlängningen skadligt. Här kommer det ett stort ansvar på den tredje statsmakten att exponera detta så att kännedomen kommer till politikernas bord och därmed ger dem en möjlighet att styra upp situationen.


Polisen kräver ofta respekt för lagen men respekten är ett tveeggat svärd som fungerar lika bra åt båda håll. Om polismyndigheten kräver att medborgarna respekterar lagen så måste de också föregå med gott exempel och göra detsamma. Självklart kan tyckas men i vapenlagstiftningens fall så är detta dessvärre allt mer sällsynt.


Vad gäller politiker så är dessa överlag utmärkta tjänare och usla herrar. 



ANNONS
Av Johnny Ottosson - 27 februari 2016 13:00



Dystert i Skottland

 

  

Ataman Ultra-C M2R 725/RB

 

Från och med den första januari 2017 så kommer det nu att krävas en vapenlicens för innehav av ALLA luftvapen i Skottland, precis som fallet är på Irland eller Malta. Nyheten har naturligtvis väckt en stor förstämning ibland alla luftvapenskyttar och vi lider naturligtvis med de skotska entusiasterna.


Länk: http://www.bbc.com/news/uk-scotland-scotland-politics-35668626


Innan årsskiftet så måste alltså alla luftvapenägare i Skottland endera lämna in sina vapen för destruktion, utan ersättning, alternativt söka en regelrätt vapenlicens. Ett av de rent administrativa problemen är att det i Skottland förväntas finnas ungefär en halv miljon licensfria luftvapen. Räknar man bakåt på 26 veckor (ett halvår) så innebär detta 19.000 st tänkbara licenshandläggningar - bara för luftvapen.


Blotta mängden av ansökningar som kan tänkas komma in är naturligtvis ett stort tänkbart problem och för att lösa detta så har man skapat ett helt gäng, lätt udda, undantag ifrån licensreglerna:


Exemptions may apply (this means you don't need a licence) in certain situations, including if you're:

  • a member of an air weapon club and only use a gun at the club or events linked to the club
  • a member of a cadet corps and only use a gun for specific activities linked to the corps
  • using a recreational shooting facility
  • performing a artistic act

Det finns naturligtvis fler tänkbara undantag som rör aktörer inom handeln med skjutvapen etc, liksom att luftvapen fortfarande är fria för de som redan har en vapenlicens eller ett hagelvapentillstånd. En av de sätten som finns för att lösa problematiken runt att luftvapen ligger på licenser är faktiskt att ta ut ett hagelvapentillstånd och sedan köpa luftvapnen mot detta - eftersom det är enklare att få ut ett hagelvapentillstånd än ett kulvapentillstånd, under vilket luftvapnen framöver kommer att lyda.


Visst känns det härligt bisarrt att man kan köpa ett armborst med valfri slagkraft helt licensfritt där det krävs en riktigt vapenlicens för att få köpa en airsoft-pistol?


Nog om detta elände...


Jag har under de senaste dagarna varit i kontakt med både Fondprodukter och Wanderoo om möjligheten att låna några produkter för presentation här på bloggen. Som de flesta vet så är dessa aktörer importörer för Snowpeak respektive eventuellt kommande importörer för Ataman.


Det hade ju varit spännande att bekanta sig med några av deras modeller och skriva några rader om dem här på Airpang. Detta då eftersom jag har noterat att man exempelvis på det svenska luftvapenforumet har efterlyst recensioner på exempelvis Snowpeak 900. Själv så är jag dessutom nyfiken på Atamans Ulta-C M2R 725/RB.


Vi får se vad detta landar någonstans..

 

ANNONS
Av Johnny Ottosson - 26 februari 2016 17:30



Tasco Optics


  Tasco 2.5-10/40 Ao Varmint I - mycket kikarsikte för väldigt lite pengar!


Alla luftvapenfantaster har nog varit i kontakt med Tasco, en av de äldre varumärken som fortfarande förekommer då och då. Detta fabrikat har aldrig haft samma renommé som exempelvis Leupold men samtidigt så är det ändå på något sätt ändå frågan om ett varumärkeskikarsikte.


När jag började skjuta luftvapen på allvar i slutet av 1980-talet så var Tasco ett betydligt mer aktat fabrikat än numera och jag krönte min 1989 års splitt nya .22 BSA Superstar med ett Tasco 2-7/32Ao och detta var då på den tiden en absolut topprigg!


Tasco grundades redan 1954 och hade från början inget alls med varken optik eller ännu mindre kikarsikten att göra. Själva huvudverksamheten var huvudsakligen fiskedrag (!) och liknande produkter för sportfiske. På detta och många andra sätt så har Tasco faktiskt en hel del likheter med svenska Normark. Grundaren var George Rosenfield och företaget både skapades och formades som ett litet familjeföretag, beläget utanför Miami, USA. Ursprungligen så hette företaget faktiskt Tanross Supply Company och pysslade alltså med en ren grossistverksamhet.


Som grossist så var man alltid öppna för nya produkter och i början av 1960-talet så råkade man komma i kontakt med ett japanskt företag som hette Asia Optic. Detta företags representant erbjöd en linje med handkikare som kanske skulle kunna vara intressanta för den amerikanska marknaden? 


Under 1960-talet så hade få amerikaner i gemen fått upp ögonen för den enorma förändring som höll på att ske inom den japanska industrin. Ett decennium tidigare så hade japanska produkter ungefär samma anseende som vi idag hittar hos de billigaste tänkbara indiska piratkopiorna men nu, på tidigt 1960-tal, så började detta sakta men säkert att förändras. En del produkter tillverkade av företag som Honda och Seiko började få gott namn för sig och detta inte minst just för en hög men ändå fortfarande prisbillig kvalité.


George hade en god vän som (naturligtvis) också var sportfiskare och denne hade en kamera från Nikon, som han lovprisade. Då vännen var känd som en kräsen perfektionist så hade George noterat att en del japanska produkter förmodligen kunde vara, om inte bra, så i alla fall väldigt prisvärda och detta räckte ju långt.


Med detta i bakhuvudet så slöt man ett avtal med Asia Optics och deras sortiment av handkikare blev genast storsäljare och ryggraden i företagets verksamhet. Säsongen därpå så beslöt man därför att satsa ännu mera på optik och bytte då företagsnamn till Tasco samtidigt som man breddade sortimentet med bland annat teleskopkikare.


  Tascos mäktiga 20TE - ett veritabelt observatorium för mindre än $1000 USD - 1968


Namnbytet innebar också att man började kalla de flesta av de produkter som man sålde för just Tasco och detta var inte minst viktigt för den japanska optiken. Det andra världskriget låg då inte långt tillbaka i tiden och Japans agerande som fiende där var definitivt inte glömt. Många av de medelålders män som tillhörde kärngruppen av köpare till Tascos friluftsprodukter hade tagit del i kriget och efter episoder som exempelvis Bataans dödsmarch så var intresset för att stödja japansk industri lindrigt talat ganska så begränsat i de amerikanska sydstaterna.


Tasco, med huvudkontor i Florida, skapat och ägt av en self-made man och verksamt som ett klassiskt familjeföretag var däremot betydligt trivsammare..


Då försäljningen av handkikare hade tagit fart så blev Tasco snart uppvaktade av sina leverantörer också i fråga om kikarsikten. Redan då så var USA välkänt för att ha kapitalstarka köpare med en stor förkärlek för allt vapenrelaterat. Till detta kom också det faktum att kikarsikten började bli populära under 1950-talet och det uppdämda behovet var stort, inte minst för jakt över långa avstånd - som det ju finns gott om just i USA. Vid den här tidpunkten så fanns ju inhemska Leupold och en del konkurrenter från Europa men alla hade det gemensamt att de var förhållandevis dyra. De billigare kikarsikten som hade börjat sippra ut på marknaden var emellertid tekniskt sett usla så bra kikarsikten till bra priser borde ju rimligtvis ha en riktigt fin marknad.


Det var alltså inte så konstigt att Tasco utvecklades till ett rent optikföretag och upplevde en riktigt fin tillväxt ifrån mitten av 1960-talet och ända tills dess att företaget såldes 1996 då det hade drygt 200 anställda och en riktigt solid ekonomi. 


De kommande åren blev emellertid inte så roliga...


Internet slog plötsligt igenom och vips så kunde vem som helst köpa bra och billiga kikarsikten styckvis direkt ifrån tillverkaren i Kina och detta för en bråkdel av den normala nivån hos de mellanprissikten som Tasco hade mutat in som sin egen lilla marknad. De japanska, amerikanska och europeiska kikarsiktesaktörerna valde då att satsa uppåt på premiumsortiment för att klara livhanken och Tasco hann nog inte riktigt med i svängarna. 


  Tasco Custom Shop var påkostade sikten från Japan och Tascos sista riktiga premiumprodukter i egen ägo


Tasco var inget premiumfabrikat och prismässigt sett så hade man svårt att klara konkurransen ifrån de andra billiga aktörerna i Asien. I ett sista försök att rädda sig så köpte man upp ett annat företag som tillverkade riktigt bra optik, riktad mot teleskopmarknaden. Tyvärr räckte inte detta utan bara några år senare under 2002 så gick Tasco i konkurs.


Resterna av verksamheten reducerades nu till blott ett varumärke i mängden under Bushnells koncernbolag och därefter så gick ägandeskapet vidare till ett privat riskkapitalbolag i New York. Idag så är Tasco ett varumärke som stämplas på lite vilka kikarsikten som helst, som regel ganska billiga sådana, för att göra det möjligt att tjäna ytterligare några kronor på dessa då de därmed hade ett hyfsat känt varumärke påstämplat.




Av Johnny Ottosson - 25 februari 2016 18:30



Den bästa början!


Den har varit med under 15 år nu men det finns också många goda skäl till detta..


CZs eminenta 200-serie har länge varit en synnerligen populär modell och detta är naturligtvis inte utan anledning. På många marknader så saluförs den under Air Arms varumärke och detta med den äran. På prislappen hittar vi modellen från 5290 kr av en svensk handlare (Hurricane) och detta är mycket PCP för pengarna när man kollar runt bland vapen tillverkade i Europa.


Önskar man komplettera modellen med ett 10-skotts magasinsystem, som i filmen ovan, så får man räkna med ytterligare 1150 kr och funktionen samt kvalitétskänslan på dessa är mycket god. Återstår att se är hur modellen kommer att stå sig i konkurransen mot de kinesiska och ryska tillverkare vars basmodeller står och knackar på dörren.

Av Johnny Ottosson - 24 februari 2016 18:30



Mäktiga magasin !


Ripley Airguns mästerverk - Ripley Rifle XL25  


I Derbyshire, England, så finns det en mycket liten tillverkare, egentligen närmast en customtillverkare, vid namn Stevie Wilkins som tillverkar Ripley Airguns, en verksamhet som faktiskt har varit igång under flera decennier trots att man ägnar sig åt en såpss modern vapentyp som finkalibriga PCP.


Igenom åren så har man tillverkat sina vapen i egen verksamhet, såväl som i samarbete med andra mindre aktörer, exempelvis Jim Hogan (han med Logun Airguns, ni vet). Förutom handbyggda customvapen riktade främst mot Field Target så saluför man även några modeller i sin XL-serie riktade till mer rekreativa användningsändamål.


Alla turer runt Ripley/Logun/Hogan osv kommer säkert att kunna bli temat för ett långt helginlägg någon gång i framtiden men anledningen till att jag tar upp just den här tillverkaren idag beror på en fråga jag fick om vilket PCP som har tillverkats med störst magasin.


Så, vilka PCP har egentligen haft störst magasin?


Tja, lite beror det ju på hur man räknar. Självfallet så kommer ju exempelvis ett magasin med kaliber 177 rymma fler diaboler än ett likadant magasin med grövre kaliber. För enkelhets skull så tar jag mig friheten att enbart räkna kaliber 22. Detta eftersom kalibern är vanlig och lätt att relatera till liksom att många vapen med stor magasinskapacitet helt enkelt inte tillverkades med kaliber 177.


När man talar om PCP med stor magasinkapacitet så brukar oftast just Ripley omnämnas, deras XL25 har ju inte mindre än tre inbyggda magasin som tillsammans, och i en rak följd, kan leverera just 25 skott i löpande följd. Gemensamt för alla PCP med stora magasinckapacieteter är nämligen att de alla har tämligen udda (och spännande) konstruktionslösningar. Här har sannerligen uppfinningsrikedomen varit stor!


Ett problem för alla magasintillverkare är att magasin som rymmer mycket inuti också tar stor plats utanpå, de är alltså ofta skrymmande utvändigt och detta är naturligtvis ingen fördel ur praktisk synvinkel. För att komma runt problemet så valde Ripley en intressant väg med flera mindre separata magasin som interagerade helt separata med varann.


Lösningen byggde på att man hade ett normalt tvärställt trummagasin i blocket, detta rymde då 9 diaboler. Sedan så hade man två linjemagasin där 8 st diaboler i varje linje låg nos mot stjärt i långa rader längs varje sida baktill på blocket. När vapnet repeterades så matades diaboler ur trummagasinet på sedvanligt sätt, med den skillnaden att magasinet också fylldes på av linjemagasinen bakifrån.


Hur bra fungerade detta då? 


Ja, faktiskt ganska bra. Detta då förutsatt att ägaren hade justerat in linjemagasinen korrekt efter längden på de diaboler som man använde. Rätt justering och ett lagom repetertempo gjorde att systemet blev välfungerande, om än ganska komplext. Nackdelen var naturligtvis när man skulle ladda om hela systemet, vilket var lite mer av ett pilljobb.


 
  SKAN M32 var en hel del före sin tid med takedown och MSR-inspirerat utseende.


En annan kul lösning hade SKAN vars modell M32 faktiskt hade en magasinkapacitet på imponerande 32 skott! Här använde man liggande trummagasin där diabolerna matades inifrån centrum på magasinen och sedan utåt. På denna modell så använde en variant två magasin, där det ena låg horisontellt ovanpå det andra.


SKAN Airguns är en skapelse av Mike Childs och som tillverkades av Skan AR borta i Essex. När modellen kom så var den på många sätt väldigt före sin tid och den presenterades faktiskt redan 1991 och den hade då ett monstermagasin på hela 48 skott! Om detta inte skulle räcka så erbjöd SKAN en specialvariant med otroliga 98 skott enligt samma princip. De klassiska modellerna från SKAN var i produktion ända till 2010, om än i väldigt små upplagor de sista åren.


Är det då vettigt med exceptionellt stora magasin?


Objektivt sett så är det nog lite ett tveeggat svärd. Lika kul som det är att skjuta nonstop, lika seeegt är det sedan att sitta med pilljobbet att ladda om magasinen. Tendensen är också tyvärr sådan att ju större magasin desto bökigare och tidskrävande är själva laddprocessen.

Av Johnny Ottosson - 23 februari 2016 17:00


 

En trevlig vårtävling !

 

  En helt vanlig Ruger 10/22 kan ju också vara ett lämpligt tävlingsredskap..


Idag så bjuder SAKO in till sin SAKO Challenge för 2016 på Spillepengens skyttebana i Malmö med Hurricane som medarrangör. Med andra ord dags att tävla och tävlingsformen blir traditionellt jaktstigsskytte. 


Jag citerar:


Sako Challenge - ”Sveriges roligaste och mest omväxlande .22LR kuljaktstig” 


Datum: 17/4-2016


Tävlingsform: Kuljaktstig kaliber .22LR och luftgevär upp till kaliber .25


Anmälan: På tävlingsplatsen senaste klockan 12.00


Klasser:


* Manuell (Alla manuella gevär .22LR)

* Halvauto (Alla halvautomatiska gevär .22LR)

* Junior (för skyttar under 14 år med valfritt gevär på längre skjuttid och med valfritt stöd)
* Luftgevär (Alla luftgevär, max kaliber 25 och alla effekter) 


Plats: Spillepengen 


Servering: Kommer att finnas med kaffe, mackor, korv osv.


Genomförande och regler: Kuljaktstigen kommer att skilja sig mot andra kuljaktstigar då allt skytte kommer att ske på tid, i vissa fall gott om tid och i andra fall väldigt kort om tid. Kuljaktstigen kommer att vara mer varierande än vad som är brukligt och vårt syfte är att det primära är att alla skall ha glädje av den, oavsett om de sedan tidigare är avancerade skyttar eller nybörjare. Precis som klass 1 kuljaktstigarna i Skåne kommer en mängd stationer att skjutas med någon form av tillämpat stöd. (jaktligt).


Alla vapentyper av gevär är tillåtna. Samma skytt får med fördel skjuta flera vapenklasser. Väljer samma skytt att skjuta flera gånger i samma klass, så räknas första resultatet i tävlingen. Det är en stor fördel att använda magasinsvapen, men givetvis är enkelskottsgevär tillåtna.


Omskjutning kommer EJ att tillåtas pga. av vapen/handhavande fel. Enda gången omskjutning kommer att tillåtas är pga. av fel på stationsutrustningen. Detta är en inbjudningstävling och då vi valt att inte slaviskt följa något förbunds reglemente utan välkomnar alla till en trevlig skyttedag.


Säkerhet: Vapnet SKALL bäras med mynningen uppåt/nedåt eller i fodral/väska. Riktas ett vapen av misstag eller med vilje mot någon annan person så kommer omedelbar diskvalificering att utdömas. Gäller även vid sk. svepning!


Startavgift: 200 kr/start samt 100kr/junior


Vinster: 1000 kr till varje klassvinnare Sako Quad .22 LR studsare till högsta resultatet (gäller ej Junior eftersom de har stöd). Aimpoint sikte att lottas ut bland de starter som är kvar vid prisutdelningen (undantagit någon ev. diskvalificerad skytt). Penningpriser till första andra och tredjeskytten i respektive klass.


Aimpoint/Sako sidoevent:


Aimpoint och Sako kommer att hålla ett sidoevent där alla som vill får testa vapen med aimpoint sikten under jaktrealistiska skyttesituationer.


Hurricane Sidoevent:


Hurricane luftvapen kommer att hålla ett sidoevent där folk utan kostnad får prova på diverse moderna luftgevär.


Arrangör:


Sako OY ihop med Malmö Skyttegille

 

Banläggare:

 

Håkan Spuhr och Anders Nilsson

Hakan@spuhr.com

Av Johnny Ottosson - 22 februari 2016 10:00


 

Arvet från tävlingsbanan..


Rowan Engineerings digitala sidohjul visar vägen till framtiden..


Tävlingar och krig har alltid skapat utveckling och framsteg, brukar det sägas och detta är naturligtvis helt sant. Historien har visat att många inovationer, exemepelvis inom fordonsindustrin härstammar direkt ifrån tävlingsbanan och denna princip gäller naturligtvis även hos så ödmjuka redskap som luftvapen.


Precis som med F1 så har Field Target skapat en del teknologi (och även rena modenycker) som numera återkommer hos vanliga luftvapen för normalt fritidsbruk, inklusive jakt. Ett exempel är den optiska avståndsbedömningen via stora sidohjul och en utveckling av det konceptet har den alltid så alerta brittiska firman Rowan Engineering skapat.


På den brittiska vapen och skyttemässan så presenterades nyligen detta spännande tillbehör och i filmen ovan så kan vi se lite hur detta tekniska underverket fungerar i verkligheten. En inte alltför avancerad gissning är att vi framöver kommer att se fler digitala finesser inbyggda i framtidens optiska riktmedel, såväl kamera/video liksom avståndskompenserande automatiska inställningar för varierande avstånd.


Framtiden kommer att bli mycket spännande...


Av Johnny Ottosson - 21 februari 2016 11:00



Den perfekta kompromissen!


  Allt fler av dagens moderna PCP erbjuds med laminatstock som tillval.


Som de många entusiaster säkert har noterat så tillverkas allt fler luftvapen med stockar av plast, eller "komposit" som de flesta tillverkare hellre benämner dem. En gång i tiden för 30-40 år sedan och ännu tidigare så tillverkade man som regel alla vapenstockar, inklusive stockar till luftvapen, av valnöt. Detta ersattes under de senaste decennierna främst av trästockar som istället skapades av andra träslag, som exempelvis bok. Sedan, från millenieskiftet och framåt ungefär, så har plaststockar blivit mer och mer dominerande.


Valnöt är ett bra material för vapenstockar, även ur ett praktiskt perspektiv, men då tiden för återväxt av valnöt är lång - fler hundra år - så har vi börjat tömma tillgångarna på den typen av valnöt som är ekonomiskt försvarbara att använda runt om i världen. Resultatet blev då att råmaterialet blev dyrare och sålunda inte längre aktuellt att använda på billigare vapen.


Den kronologiska efterträdaren i historien blev olika typer av "hardwood", för Europa oftast bok. På många sätt så var bok ett bra alternativ, visserligen inte lika vackert som valnöt och dessutom tyngre men avsevärt billigare och därtill även tåligare mot vissa former av belastningar, typ anspänningen av potenta fjäderluftvapen.


Alla träslag har emellertid en del gemensamma nackdelar. Trä är ett naturmaterial och måste hanteras på ett särskilt sätt. Träd måste huggas ner, transporteras, kapas, svarvas och därefter fräsas till rätt utseende och passform. Stockarna måste sedan efterbehandlas för finish och slutligen förvaras på rätt sätt, i rätt temperatur och på ett sådant sätt att de inte riskerar att bli skadade av fysisk hantering.


En lösning på alla dessa problem blev plaststocken som från mitten av 1960-talet och i synnerhet ifrån 1990-talet och framåt började etablera sig ordentligt som lämpligt material till vapenstockar. Dessa stockar skapas av små plastkulor som är enkla, utrymmeseffektiva och temperaturokänsliga att förvara. När sedan en stock behöver framställas så smälter man ner kulorna och pressgjuter fram en lämplig stock som i princip blir redo för montering direkt.


Behöver man ställa om produktionen så kan kulorna lätt användas till en annan gjutform och man slipper stå där med X antal stockar "över" ifrån en nedlagd produktion. Vill man slutligen ha olika egenskaper eller varierande kvalité på stockarna så kan man reglera detta med hjälp av vilken typ av kulor man laddar gjutmaskinen med.


Det är alltså inte så konstigt att plaststockar har kommit att dominera den moderna vapenproduktionen och i synnerhet inte hos billigare vapen där trästockar endera är för dyra eller för bökiga att arbeta med.


Förutom dessa tre dominerande typer av material till våra vapen så finns det även ett fjärde alternativ som dagens inlägg kommer att behandla - nämligen laminatstocken, ett relativt nytt alternativ hos Sporting Airguns, både för PCP och mer traditionella fjädervapen.


De senaste åren så har alltså laminatstockar blivit allt vanligare som upgrades till olika vapens basstockar av plast. I den meningen så kan vi alltså knappast betrakta laminatstocken som ett enklare alternativ. De flesta köpare betraktar laminat som "bättre" än plast och hardwood men "sämre" än valnöt och är därför beredda att betala lite mera för en laminatstock med dess träkänsla framför de oftast mer kliniska och artificiella plaststockarna.

  Vapen för krävande tävlingsgrenar som Hunter Field Target använder inte sällan laminatstockar


Men, vad är då en laminatstock och vilka för- respektive eventuella nackdelar har den?


Om vi börjar från roten (!) så måste vi börja med plywood, för utan plywood så har vi inga riktiga laminatstockar. Plywood, eller kryssfaner, är en skiva av tunnare korslagda faner som är limmade med fenolhartslim och pressade med högt tryck under värmebehandling, till en relativt hållfast och formstabil produkt.


Plywood varierar i tjocklek mellan vanligtvis cirka tre millimeter och tre centimeter. De olika skikten är lagda och limmade korsvis, med all ytfaner lagd i samma riktning. Furu och gran är de vanligaste träslagen i byggnadsindustrin, där gran ibland används som mellanfaner. Inom båt- och skeppsvarvsindustin används i regel ädlare träslag, vilka har större motståndskraft mot röt- och mögelangrepp; till exempel teak och olika mahognyarter.


I möbel- och inredningssammanhang används ofta björkplywood eller olika sorters ädelträ  för bättre formbarhet. Det finns även modellplyvood eller flygplansplywood som används av modellbyggare och inom flygplanstillverkning; dessa är mycket tunna – allt ifrån ett par tiondels millimeter upp till cirka tre millimeter.


Plywood indelas normalt i knivskuren faner, som är den bättre kvalitén, och svarvad faner.


Själva faneren som sådan uppfanns av Sir Samuel Bentham redan 1797, vars egentliga innovation var en speciell mekanisk hyvel som kunde hyvla trä tillräckligt tunt för att framställa faner. Användningen av faner för att framställa modern plywood dröjde dock ytterligare ett antal decennier och lanserades av Immanuel Nobel (Alfred Nobels far!), som för tidigt ute med att inse potentialen hos plywood som byggnadsmaterial igenom att man limmade ihop faner med fiberriktningarna åt olika håll. Från slutet av 1860-talet och framåt så blev plywood förekommande som byggnadsmaterial men dess riktiga break till vad det är idag utvecklades först på 1920-talet då plywood blev allmänt känt hos gemene man.


Som vapenstock så kom plywooden först till användning under slutet av andra världskriget då Tyskland hade svårt att få tag på trä till stockarna på sina krigsvapen, främst Mauser K98 och G43, och då började experimentera med just plywood som ett lämpligt surrugat. Efter kriget så hakade dåvarande Sovjetunionen snabbt på idén och utvecklade tekniken ytterligare där laminatstockarna snabbt kom att uppskattas i landets ofta ganska kärva klimat.


  Även bullpups börjar komma med laminatstockar.


Tittar man rent praktiskt på laminatstocken så erbjuder nämligen denna en del intressanta egenskaper.


För tillverkaren så är laminaten intressant då den är billig att tillverka i den mening att råmaterialet blir billigt. Till laminatstocken så kan man ju använda trä som annars inte hade dugt till vapenstocktillverkning. Likaså behöver man inte ha samma stora volym trä i perfekt kondition som en hel stock kräver. Har man ett stycke trä med defekter som man inte vill använda så kan man ju bortse ifrån det området, de "skivor" som uppstår när man fanerhyvlar hela stycket, och då bara bruka de fullgoda skivorna. Man får alltså ett bättre utnyttjande av råmaterialet.


Nästa detalj, som förmodligen är den mest kända, har varit laminatets goda möjligheter att stå emot skiftande temperaturer och fuktighetsgrader. Till skillnad ifrån solida trästockar så är laminat mer formstabilt och har mindre risk att röra sig, ens millimetermässigt, jämfört med solida stockar - detta då i ett sammanhang där varje form av rörelse, hur liten den än är, på ett avgörande sätt kan förändra resultatet hos exempelvis en inskjutning.


Slutligen så är en laminatstock mekaniskt sett utomordentligt stark, jämfört med en vanlig trästock, eftersom fibrerna ligger växelvis och inte i den riktning som är naturligt framväxt i naturen. En bra konstruerad laminatstock kan faktiskt vara så stark att den kan jämföras med en glasfiberstock!


Förutom detta så absorberar en laminatstock vibrationer på ett bättre sätt än både aluminium- och glasfiberstockar, en egenskap som bland annat gjorde att laminatstocken hängde med förbluffande länge som stockalternativ hos renodlade tävlingsvapen. Laminatstocken är också "varm" och ger en skön träkänsla till skillnad ifrån de flesta olika plaststockar.


Nackdelar då?


En stor - vikten! Laminatstockar blir igenom sin konstruktion mer kompakta, de får en högre densitet helt enkelt. Detta, i kombination med att man ofta använder i sig självt väldigt solida träslag, såsom exempelvis bok, gör att skillnaden i vikt mot exempelvis en plaststock kan bli avsevärd.

  En del laminatstockar kan vara tämligen färgstarka...


Nästa nackdel är att laminatet kan vara mer komplext att tillverka. En vanlig trästock får ju ett råmaterial nästan färdigt för bearbetning där man hos laminatet först måste framställa detsamma. Att tillverka en bra laminatstock är nämligen betydligt svårare än att bara "limma ihop lite plywoodskivor", även om grundprincipen är sådan.


Tillverkarna av laminatstockar brukar med iver försvara och hemlighålla den exakta recepturen av lim, ytlack och andra variabler som skiljer en premium laminatstock ifrån något som glada amatörer har knåpat ihop i snickarboden. Grundprincipen är emellertid att man använder faner som är 1.50-1.60 mm tjocka och att ungefär 30-35 lager av dessa brukar åtgå. Varje lager (alltså minst två faner) impregneras separat under högt tryck med ett vattenresistent färgämne.


  En mer subtil mix av färger ger i regel ett mera sobert intryck av vapnet


Därefter så lägger man lagren omlott och fogar samman dem med ett vattentåligt lim av epoxyresin. Här kan också olika lager av faner få helt olika infärgning för att ge ett levande visuellt intryck näst stocken är färdig. När lagren är färdiga så pressas allt ihop under tryck och värme till ett solitt block, ur vilken man sedan fräser ut den färdiga stocken. Slutligen så brukar man bestryka stocken med lack eller försegla den med en artificiell gummifinish.


Nu, i en tid där valnöt blir dyrare och ovanligare, så tror jag att vi alla kommer att få se allt fler laminatstockar som tillval till de plaststockade standardvapnen. Laminatet kan här fånga upp de kunder som ogillar plaststockar därmed rädda dem som köpare för modellen. Detta då utan att drabbas av den brutala prisbilden som bara kommer att stegas successivt när valnöten blir allt mer exklusiv. 




Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

854 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok

Visitors

Följ på Instagram

Airpang på Instagram

https://instagram.com/airpangsweden/

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se