Rödpunkt på 20 meter!

Totalt 40 skott nonstop på uppmätta 20 meter och fullt stöd samt Vector 1/20 med 3 MOA

Idag prövade jag att skjuta rödpunkt på 20 meter och det kändes väldigt ovant att inte har ett förstorande riktmedel. Man skjuter minst sagt i blindo men resultatet blev ändå betydligt bättre än vad jag hade vågat tro innan.

Visst - med ett förstorande riktmedel, ett kikarsikte, så har jag lika enkelt samlat alla 10 skotten inom tians ring men samtidigt så får man väga in övriga omständigheter i sammanfattningen.

1. Detta rödpunktsikte är billigt, jag betalade under 500 kr för det

2. Det är ett väldigt lätt och kompakt sikte jämfört med vilket kikarsikte som helst

3. Rödpunktsikten är oberoende av ögonavstånd, man kan pistolskjuta och bänkskjuta utan att byta riktmedel

Så om jag väger ihop allt så tycker jag personligen att förlusten av absolut teoretisk precision är ett acceptabelt pris att betala för de övriga fördelar som rödpunktsiktet kan leverera.

Närmast kommer prov på ännu längre avstånd, även om mina 5 joule egentligen har sin längsta praktiska gräns vid just 20-25 meter.

Fylld igen!

Nu finns det 300 friska Bar i min gamla 7 liter Faber - notera teknisk luft (20)13-(20)23.

Då har jag hämtat min dykarflaska efter att ha fyllt den på Räddningstjänsten för den fortsatt facila kostnaden för 75 kronor. Jag lämnade tuben på söndagen och hämtade den på torsdagen, närmast för att jag inte hade lust att vänta på fyllningen och då jag inte hade något naturligt ärende till staden tidigare i veckan.

Senaste gången jag fyllde flaskan var i oktober 2015 så jag fick friska upp minnet och kolla lite på vilka anteckningar jag har över den. Då kunde jag konstatera att jag köpte den utgången i september 2013 och typade direkt om den för teknisk luft, alltså 10 år. I samband med det så fylldes den och andra fyllningen ägde rum just i oktober 2015. Efter dagens fyllning i november 2018 så kommer jag nog inte att fylla den igen innan 2020-talet.

Om jag har räknat rätt så blir det 125 fyllningar och med 80 skott per fyllning så har jag luft till 10.000 skott innan det är dags att fylla dykarflaskan igen. Skillnaden i tillgängliga skott blir ju enorm med vapenvalet - hade jag istället fyllt min FX Airguns Elite så hade jag bara fått 4 st kompletta fyllningar och knappt 400 skott.

Med andra ord så varar luften länge när man skjuter på låg effekt och då blir luftanskaffningen inget större bekymmer. Med 75 kr för en fyllning och 10 år mellan besiktningarna så är dykarflaskan ett mycket ekonomiskt sätt att försörja sitt vapen med luft och i synnerhet så i relation till alternativ som Co2, dessutom så blir de klart bekvämare än SSP.

Att ha 80 skott vid 5 joule (med nya 65 cc tuben) istället för 30 skott vid 8 joule (med gamla 45 cc tuben) gör att man blir mindre beroende av att ta med buddybottlen när man är bortom hemmet och skjuter en stund. Vanligtvis räcker 80 skott rätt långt vid en outing och om inte annat så är 500 cc en smidig flaska att ha med för ytterligare 3 kompletta fyllningar eller summa 80 + 240 = 320 skott.

Fynd från Tradera!

Ibland blir man bara mållös...

Någon som som är sugen på ett riktigt kraftfullt fjäderluftgevär? 

Vill man nå en ordentligt hög effekt så måste man satsa på en "superladdad fjäder". Med en sådan så kan man minsann nå ända upp till 45 joule, trots handikappet av den lilla kaliber 177. För den facila summan av från 2000 kr så kan man köpa den Gamo CF-20 med ungefär tio år på nacken som enligt säljaren klarar av att leverera detta. Men så är ju allting nedmonterat och ihopsatt med nya delar. Vapnet är dessutom funktionstestat för skadedjursjakt och prickskytte.

Slutsats?

Lämna aldrig din dator utan tillsyn när du är inloggad på Tradera - sådant straffar sig!

Bra bag!

En väska för 99 kr - kan det vara något att ha?

När det blev en längre tub på min Crosman 1701 så uppstod behovet av en längre väska och jag hittade en på Tactical Store för blygsamma 99 kr. Väskan håller 54 x 25 x 4,5 cm och finns som svart eller kamouflage. Jag valde själv den svarta och kunde konstatera att det är en välsydd och trevlig väska väl värd sitt måttliga pris.

Art.nr: 31251766

Swedish superiority !

Luftgevärens motsvarighet till Tesla model S.

Ytterligare en test från AEAC och det är nästan så att man blir tårögd av utfallet. Jag kommer nämligen ihåg stämningen på de brittiska och amerikanska forumen i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet när FX Airguns, då kända som PRE-Charge AB, diskuterades. 

Visst, den då helt nya FX2000 uppskattades men det man imponerades av var kvalitén på stockarna snarare än ambitionen hos upphovsmannen. Hans vision av att bygga världens bästa luftgevär möttes i bästa fall av en avmätt fnysning från de hard-core fans som dyrkade Theoben Rapid och som betraktade den svenska uppstickaren som en dagslända med ett lyckoskott i portföljen.

Så fel historien skulle visa att de hade.

Det började med Cyclone-serien som både väckte förundran och respekt, det var FX Airguns entré på allvar till ett växande getingbo av konkurrenter. Sedan kom Royale-serien, Revolution och den udda men tekniskt mäktiga Independence - alla förebådande tecken på vad som komma skulle.

Idag med Impact X på marknaden så finns det ingen som tvivlar längre. Ett sortiment bredare än någon annan, innovationer som forsar fram i en aldrig sinande ström och inte minst en prestanda som ständigt skjuter fram gränsen för vad som är möjligt att prestera med ett luftgevär.  

FX Airguns har sedan länge lämnat den lilla ankdammen som utgör den svenska forumsvärlden, liksom den svenska tävlingsscenen. Idag är man globala och deras marknadsföringskanaler - som ju länge var gravt eftersatta - tillhör nu de bästa i världen, vilket inte minst filmen ovan ger vid handen. Idag är det professionell medieproduktion snarare än hemmasnickrade recensioner på nationella forum av den största lokala gaphalsen som fanns tillgänglig. 

Själv så har jag haft ytterst lite med Impact att göra och dess ergonomi tilltalar mig inte alls. Det är inget vapen jag skulle vilja äga men den är ofattbart fascinerande med sin tekniska kapacitet och dess enorma prestanda. För rätt köpare så är den verkligen en dröm utan egentlig konkurrens överhuvudtaget.

Ännu en gång så måste man fråga sig - vart ska detta sluta?

Hur lite är 5 joule?

Knappt 5 joule är inte mycket effekt - eller?

Hur lite är egentligen 5 joule och är detta verkligen en meningsfull effekt att använda i skenet av att lagstiftningen i nuläget tillåter mer än dubbelt så hög effet för ett licensfritt vapen? Sådan är egentligen ganska svårt att svara på men om man håller sig på en vanlig radhustomt eller skjuter inomhus så handlar det i regel om kanske max 10 meter. Ser man på projektilbanan så är 5 joule mer än tillräckligt där men hur är det med anslagsenergin?

Vanligtvis så spelar detta ingen roll så man i regel har vapen på runt 5 joule till att stansa hål i pappskivor och även den grövsta kartong får snabbt ett runt hål av blott 5 joule. Men om man ändå skulle skjuta på något hårdare, vad händer då?

Dags för ett tvåltest med andra ord!

Som många vet så gillar jag tvål, inte minst att skjuta på dem. Tvålen är hårdare än levande vävnad samt lätt att komma över varpå man enkelt kan jämföra sitt utfall med andra långt borta. Själv så kör jag ofta Barnängens tvål och så även denna gång så fick en sådan tjänstgöra som testobjekt.

Ser ni tvålen långt där borta?

Denna gång så sköt jag på lite drygt 10 meters avstånd och diabolen lämnade min mynning med 144 mps och 4.80 joule. Målet befann sig 10.90 meter bort och om jag har räknat rätt så betyder det att projektilen håller 135 mps och 4.20 joule vid träffen. Med ett kraftfullt knäppande läte så slungades tvålen bakåt, in i den bakomstående stenplattan en decimeter längre bak och sedan studsade den framåt, över kulfångsramen som den stod på, för att slutligen landa framför målområdet - en förbluffande effekt av den här måttliga kraften.

Lite drygt 10 meter blev det - en laseravståndsmätare är alltid bra att ha..

Som så många gånger tidigare så blir man överraskad av effekten när tvålen träffas. En tvål är ju till sin struktur väldigt hård, vilket man tydligt kan känna när man exempelvis försöker pressa en tumnagel in i den. Ändå så brukar jag få riktigt djupa hål även med vapen vars projektil har måttlig kraft kvar.

En tabell över den energi och hastighet som kvarstår på olika avstånd vid 144 mps.

Så, hur blev då resultatet? Jo, diabolen träffade nästan rakt på tvålen och skar snabbt igenom det våtstarka pappret som tvålen levereras insvept i från fabrik. Den skapade inget direkt märkbart motstånd, sin seghet till trots. Träffens vinkelräta anslag gjorde att diabolen sjönk djupt in i tvålen.

En rak och fin träff som tog något åt vänster när tvålen stod upp, kanske lite vindavdrift där?

När jag sedan öppnade pappret så kunde jag se att diabolen knappt skymtades i ingångshålet och att tvålens baksida var konvex, det var banne mig inte långt ifrån att diabolen hade dragit rakt igenom den 24 mm tjocka tvålen!

Djupt där inne stannade diabolen - i detta fall en JSB RS på 7.33 grains

Efter att ha delat tvålen så kunde jag tyvärr konstatera att den mjölade precis lika mycket som vanligt, en nackdel med just dessa tvålar som målmedium. Med skjutmåttet så kunde jag mäta upp en 16 mm (!) djup kanal, från tvålytan till spetsen av diabolens huvud. Detta motsvarar ungefär tre gånger diabolens egen längd!

Det är svårt att skära tvålen snyggt utan att den smular sig..

Det hela stämmer naturligtvis till eftertanke. De flesta (inklusive jag själv) hade nog inte på förhand räknat med en så rejäl skottverkan från bara drygt 4 joule vid träffen. Det hade verkligen inte varit roligt att bli träffad istället för tvålen med tanke på att våra kroppar är betydligt mjukare än en tvål, våra skelettdelar oräknade. 

Ett vådaskott här kan utan tvekan vara synnerligen olustigt och vi talar bara om lång mindre än halva den licensfria gränsen. Det är alltså ingen slump att man använder den här typen av klena vapen till olika skyddsjaktsuppdrag inomhus i länder utomlands där man är rädd om insidan av de byggnader som ska rensas. En mindre fågel i stoleken sparv eller trast skulle förmodligen drabbats av ett totalt genomslag.

Försiktighet tillrådes - visserligen så är inte 4-5 joule mycket på pappret men effekten räcker till om den träffar illa..

Lite hemmavid..

När vintern kommer så kan det vara skönt att skjuta hemmavid..

När hösten och den ankommande vintern närmar sig så finns det goda tillfällen att arrangera en liten bana hemmavid för att utnyttja de få timmar av dagsljus som den här tiden på året erbjuder. På bilden ovan så ser vi två saker som jag tycker ökar komfortkänslan avsevärt, en säckvävsduk och ett riktigt skjutstöd i form av en ändamålsenlig skjutpåse.

Jutesäcksduken är ljus och lätt att hitta eventuella saker som man tappar mot samtidigt som den hindrar småföremål att ramla ner på golvet genom bordets ribbor och sedan kanske till och med helt utom räckhåll även igenom golvets trall på altanen. Den isolerar även mot fukt från bordet och utgör en bra yta för att lägga vapnet utan att risker fukt eller finishskador på det.

Säckväv är billigt och bra!

Förutom en bra skjutplats i lä, jag har vindväggar på båda sidorna om min altan, så måste man naturligtvis även ha en målhållare och det viktigaste där är självklart säkerheten, även om man skjuter luft med måttlig effekt. Jag har valt en vanlig 40 x 40 cm stenskiva (betongplatta) som "projektilfång" och placerat den bakom själva tavelhållaren. En sådan betongplatta klarar även 22LR på nära håll så ett licensfritt luftvapen är absolut inga problem.

Notera att målhållaren är ett kulfång med baksidan bortskuren.

Som man kanske kan se på bilden ovan så har jag placerat stenskivan i en liten vinkel relativt projektilens ingångsriktning. Anledningen till detta är att anslagslätet när projektilen träffar plattan blir betydligt längre än om den träffar precis rakt på, i rät vinkel.  

Visst kan man få ett tyst projektilfång även om man kör med Unigum eller liknande men stenplattan har fördelen av att vara (nästan) lika tyst samt betydligt mer underhållsfri och därmed också billigare i drift över tid. Skulle man sedan skjuta tyngre vapen så fungerar den lika bra, vilket inte är fallet med Unigum.

Traven med stenar under tavelhållaren gör att målet upp över vegetationen.

Att mäta rätt..

Marginalen är inte så stor men den är på rätt sida, vilket är det väsentliga.

Längden på tuben mellan 1720 och 1701 skiljer exakt tre tum, alltså 76.20 mm. Frågan är bara hur lång pipan måste vara för att dämparen ska kunna gå fri? Min lösning blev en "barrel extender" från XTX Air, England. Den är 55 mm lång men bygger 40 mm effektiv längd, till detta så kommer "överskottslängden" på den adaptern som ger gängan. Efter en hel del räknade fram och tillbaka så kom jag fram till att det borde passa - o det gjorde det dessutom även i verkligheten!

Hur blev då resultatet?

Ett PCP som ger 5 joule med kaliber 177 är mycket tyst som den är även om den har en 10 tum kort pipa. Detta då jämfört med ett 10 joule PCP som har 18 tum pipa. Nu har jag byggt till 20 mm i adaptern och sedan 40 mm med barrel extendern, summa 60 mm längd av tomt rör innan dämparen. Själva dämparen är en av branschens bästa - men tyvärr också okända - modeller. Den bygger 7 tum ytterligare och skapar en riktigt magnifik tystnad vid avfyrningen.

Perspektivet luras lite, riktigt så dominant är inte dämparen i verkligheten

Med 60 mm tomrum och sedan en 18 cm lång dämpare till 5 joule och kaliber 177 så kan man svårligen få en tystare avfyrning vad gäller ljudet som kommer ur pipan. Nästa steg blev därför att rikta uppmärksamheten mot mekaniken. Precis som på alla PCP med knock-open ventil så hörs det ett mekaniskt läte när hammaren slår mot ventilen för att öppna den så att luften ska komma ut och driva av diabolen. Trixet här är att få ett så lätt anslag som möjligt när hammaren slår in i ventilkäglan. I den bästa av världar så ska hammaren slå in käglan precis så mycket som behövs för att öppna en portion luft men utan att hammaren slår hårt i själva ventilkroppen. 

Crosman har en riktigt bra justeringsmekanism för hammarsystemet!

Det finns lyckligtvis en bra lösning på detta hos Crosmans tävlingsvapen sedan flera år tillbaka. På de flesta vanliga PCP så kan man bara justera hammarfjäderns förspänning. Det hela är mycket simpelt, mer förspänning ger mer effekt och mindre förspänning ger på motsvarande sätt mindre effekt. Hos Crosmans tävlnigsvapen så har man även möjlighet att justera själva hammarens längd. 

Tittar vi på bilden ovan så har vi (från vänster): bakstycke, justering för hammarfjädern, själva hammarfjädern, hammarkroppen och slutligen den justerbara delen av hammaren - de sistnämnda två delarna brukar vanligtvis sitta ihop och utgöra en enda enhet på de flesta PCP. Här kan man justera förspänningen på hammarfjädern både igenom att justera hammarfjädern direkt och därtill indirekt igenom att modifiera längden på hammaren. Efter lite skruvande hit och dit så kunde jag få fram lättast tänkbara anslag på den önskade nivån av effekt och resultatet blev då en utomordentligt tyst avfyrning även från själva mekaniken.

Barrelextendern smälter bra in mot adaptern och har man inte blixt så syns inte skarven alls.

Hur fungerar då vapnet i verkligheten?

Det jag var mest av allt rädd för var att den skulle bli extremt framtung och otymplig att använda, något som kanske dessutom skulle förstärkas av den separata ljuddämparen. I praktiken så är dock dämparen extremt lätt, den väger bara 95 gram tack vare kolfiberröret och den superlätta inredningen enbart i plast. Vapnet är dock långt för att vara en pistol och detta måste vägas mot fördelarna av obetydlig pipstegring, större luftkapacitet och den tystaste avfyrningen som jag någonsin har hört på något vapen överhuvudtaget.

I morgon så ska det bli mera skjuta...