Airpang

Alla inlägg under november 2011

Av Johnny Ottosson - 30 november 2011 10:00


Är kortare bättre eller sämre?


FX Airguns Elite i sitt normala utförande med 600 mm pipa, lång shroud samt 500 cc flaska


Nya FX Airguns Elite samt systermodellen Royale i kaliber 25 med 500 cc tub har blivit en stor framgång, inte minst internationellt. Den enda kritik som har förekommit är just mot modellens längd på hela 120 cm. En del skyttar upplever vapnet som väldigt långt och dessutom en smula tungt. 

Eftersom många spekulanter även har noterat skillnaden i format mot den betydligt kompaktare versionen med kaliber 22 och 400 cc tub så har naturligtvis frågan uppkommit; kan man inte köpa en kaliber 25 med kort pipa?

Jag har själv varit mycket nyfiken på just detta och nu har jag fått möjlighet att pröva saken i verkligheten.

Fredrik Axelsson på FX Airguns AB lovade att skicka ner en splitt ny 500 mm kort ST-pipa med kaliber 25 samt en tillhörande kort shroud, motsvarande den som är original på kaliber 22 med 400 cc tub. Med detta generösa bidrag så tänkte jag byta över 400 cc tuben ifrån min Royal till min Elite och sedan pröva i praktiken hur det hela fungerar.

Alltså, en Elite med en längd på bara ca 100 cm, liten (förhållandevis) lätt 400 cc tub samt den korta shrouden för kaliber 22. Det jag vill ha reda på är följande:

- Hur mycket effekt förlorar jag, räknat både i utgångshastighet och anslagsenergi?

- Hur ser spridningen ifrån skott till skott ut när jag ändrar pipans volym (igenom kortare längd)?

- Hur många skott får jag ut av den lilla tuben när vapnets grundinställning (med lång pipa) är 50 fpe?

- Hur mycket ökar ljudnivån jämfört med den rekordtysta långa shrouden (89 dBa) och dess långa pipa?

En kortare längd, en lägre vikt och ett överlag smidigare format kommer alltså inte "gratis" utan förluster enligt ovan, frågan är bara exakt hur mycket som skiljer i absoluta tal när jag prövar min standard Elite sida vid sida mot den kortare alternativa versionen som karbinvapen. Detta ska bli enormt roligt att testa i verkligheten.




ANNONS
Av Johnny Ottosson - 29 november 2011 10:00




En tidig milstolpe


 En dröm för samlaren av högklassiga fjäderluftgevär...


Modellserien Sport ifrån Feinwerkbau är säkert det mest omtalade och legendariska fjädervapnet som har tillverkats för rekreativt allroundbruk. Lanserad 1973 och tagen ur produktion 1989 så innehöll serien fyra olika grundvarianter:

- 121 - lågeffektsversion för Eurorpa, främst Tyskland men även Sverige, enbart kaliber 177 låg effekt

- 124 - den magiska modellen som skapade legenden om FWB Sport, enbart kaliber 177 hög effekt

- 125 - modell med kaliber 20 som tillverkades i fem exemplar för Beeman USA, ovanliga samlarobjekt idag

- 127 - modell med kaliber 22 som tillverkades för England och USA, enbart för hög effekt


Det som jag främst ska beröra idag är naturligtvis modell 124 då detta är den modell som man i allmänhet tänker på när man hör Feinwerkbau Sport. För drygt 10 år sedan så hade jag förmånen att äga en Sport, visserligen en 121 men ändå. Jag kom över den hos Hammer Arms för blott 2500 kr, vilket var ett kap redan då. Jag hade läst på de amerikanska forumen om modellen och var naturligtvis nyfiken även om köpesumman på den tiden var betydande, man kunde köpa en splitt ny BSA SuperSport Carbine för samma summa.

Givetvis så bytte jag slagfjäder i den från 7.50 joule till vad jag trodde var fullpower, tyvärr så visade det sig dock bara vara 16J när jag sedan hade fått tag på en kronograf. Oavsett vilket så sköt den fantastiskt, så otroligt bra att jag knappt trodde mina ögon. Trots att den redan då var mer än ett decennium gammal så sköt den märkbart bättre än min TX200 med samma kaliber och effekt. Därtill så var den lättare att anspänna och avsevärt lättare att bära omkring. Det enda område där min TX kunde göra sig gällande var när det kom till avtryckarsystemet men med detta sagt så var det absolut inget fel på Feinwerkbaus enhet, man vande sig vid det efter ett tag. Då jag även ägde en 1964 års vintage HW35E under den här tiden, vilken även den var med kaliber 177, så förbleknade densamma - Sport stod helt enkelt i en särklass.

Ännu idag så är Feinwerkbau Sport det absolut bästa fjäderluftgevär som jag någonsin har skjutit med kaliber 177!

Två år senare så fick jag emellertid ett intressant erbjudande ifrån den gode Kallander, som jag (dessvärre) föll för. Han bjöd mig jämnt byte mot en fulltunad Air Arms TX200HC med kaliber 22 och en underbart vacker Maccaristock av valnöt som han hade lagt en avsevärd tid på att putsa till. Thomas hade fått ögonen på min Sport och han visste vad det hela handlade om. I efterhand så måste jag konstatera att han trots allt gjorde den bättre affären och då var jag ändå utomordentligt nöjd med hans TX, den snyggaste och mest välskjutande TX som jag någonsin har ägt.

Kallander lade ner sin själ i att finputsa min gamla Sport och fick upp den till 265 mps med 8.44 gn som genomsnitt i en jämn och fin effektkurva, detta med mycket måttlig rekyl och med samma grymma praktiska precision.

Kollar man runt på Internet så finns det mängder med recensioner som lovprisar detta fantastiska vapen:

http://www.reviewcentre.com/reviews4975.html

Till slut sålde han den dock för en substansiell summa och jag har även varit i kontakt med denne köpare som naturligtvis aldrig kan tänka sig att sälja vapnet, det är det absolut mest välskjutande vapen som denne samlare äger.

Äkta 124 är till och med betydligt mer kostbara, den senaste jag såg på marknaden i Sverige hade ett begärt pris om 4000 kr men om säljaren verkligen fick denna summa håller jag för osagt. Ordentliga summor för minst 25 år gamla fjäderluftgevär med kaliber 177 handlar det dock om. I USA så är det ungefär samma sak, man får normalt räkna med minst $500 och inte sällan dubbla denna summan när det handlar om ett kanonexemplar.

Det finns dock underversioner av 124 Sport som ligger i en helt annan liga, nämligen ARHs 120. Detta är en tidig serie av 124 som Robert Law på Air Rifle Headquarters handbyggde i början av 1970-talet och som utrustades med en mycket karaktäristisk valnötsstock. Exakt hur många sådana vapen som tillverkades vet jag inte exakt men det handlar sannolikt om tiotals snarare än hundratals och trots att dessa var apdyra för sin tid med $479 så har ändå en del skrotats ut under åren, speciellt i början innan de nådde kultstatus. En vanlig 124 kostade jämförelsevis $139 och för $399 så kunde man köpa en Feinwerkbau 300U, sin tids bästa tävlingsgevär. En vacker valnötsstockad HW35EB betingade $170, vilket bara det var en avsevärd summa jämfört med Sheridan C9 för $64.

 Ursprungligen angavs konservativa o exakta 783 fps, sedan angav man mer sanningsenliga 830-840 fps

Notera att man i annonsen ovan har lyckats smyga in priset på en vanlig standard 124 istället för den faktiska kostnaden som en färdig 120 betingade klar för leverans. Idag har priserna skjutit i höjden, trots de ekonomiskt svåra tiderna i USA. Den senaste ARH-120 som jag såg till salu bjöds ut för $1700 och jag vet samlare som tidigare har betalat upp till $2500 för fina exemplar.

Vad är det då som är så unikt med just Feinwerkbau Sport?

Till att börja med så var vapnet för sin tid otroligt effektstarkt. Ända sedan 1960-talet så har det varit ett gott försäljningsargument att kunna erbjuda marknadens just nu högsta utgångshastighet. Konkurrenten BSF som i USA salufördes av Wischo hade ett par riktigt vassa modeller, liksom den redan då tjugo år gamla modell 35 från Weihrauch och BSAs helt nya Mercury. Alla dessa modeller kunde nå ca 750 fps för kaliber 177 och runt 700 fps kunde man återfinna ett helt koppel andra fabrikat som exempelvis Diana, Anschutz osv. Tittade man däremot på 750-800 fps så var det egentligen bara BSF 55N som kunde prestera bra på den här nivån med angivna 765 fps.

Till skillnad ifrån den fysiskt jättelika HW35 så var BSF 55N ett litet och smidigt vapen och innan 1973 så brukade just denna modell hyllas som det ultimata jaktluftgeväret. Med ett x4 kikarsikte samt den höga utgångshastigheten och en utmärkt skjutbarhet i form av bra praktisk precision så var detta ett populärt vapen med rätta. Visst fanns det luftvapenjägare som fördrog HW35 och i synnerhet med rembyglar monterade men detta var ett stort och tungt för att inte säga lätt klunsigt vapen olämpligt för långa promenader i ojämn terräng.

Introduktionen av Feinwerkbau Sport, då kallad F-12, sedemera känd som 124.  

Nu kom plötsligt Feinwerkbau med en riktigt utmanare och dess hemliga vapen var ett viktigt tekniskt steg framåt - parachutepackningen. En effekttålig syntetpackning var ett stort steg framåt och i kombination med en mycket längre slaglängd än dåtida konkurrenter så kunde Sport utveckla en avsevärt högre effekt trots ett fysiskt mycket kompakt format. Ett vapen ungefär lika stort som BSF 55N kunde lätt ge 50 fps högre hastighet men ändå en minst lika bra, om inte bättre, skjutbarhet. I början angav man konservativt runt 780 fps, klart högre än 55Ns 765 fps men i verkligheten så visade sig en väl inskjuten Sport vara ännu kraftfullare med runt 810-820 fps. Sedemera så kom man att ange 830 fps redan från fabriken. Faktum är att konstruktionen var så effektiv att väl tunade Sport kunde bräcka den magiska gränsen på 12 fpe vilket innebar över 860 fps!

Tyvärr så visade det sig att den nya syntetiska pistongpackningen inte var speciellt hållbar så diverse tidiga tuners som Ladd Fanta, Robert Law mfl fick ägna en stor del av sin tid att framställa ännu bättre packningar för eftermarknaden. I övrigt så var Sport en mycket sund konstruktion, om än svår att meka på grund av säkringens placering i kombination med den massiva slagfjädern. Arvet ifrån 300-serien när det gällde den tekniska prestandan hos piporna var slående liksom den sköna skjutkänslan. Avtryckarsystemet var också fullt acceptabelt i skenet av dåtida aktörer även om det naturligtvis låg långt ifrån då som nu världsledande Rekord från HW. En egendomlig egenskap hos Sport var hur lite kraft som krävdes för att anspänna vapnet, bara lite drygt 10 kg. Låsningen till pipan var en enkel kulkoppling, notoriskt känd för att ge barreldroop, och den långa progressiva slagfjädern i kombination med en lång pipa gav ett behagligt lågt motstånd som innebar att man kunde skjuta vapnet hela dagen lång utan att själv krokna.

Det bakre riktmedlet utgjordes av en ganska klunsig enhet som justerardes med hjälp av en skjutbar slid och det främre kornsiktet låg väl skyddat inuti en korntunnel. Traditionellt tyskt och av mycket hög kvalité. En annan nyhet var en automatsäkring i form av ett liggande V-format bleck ovanför lådstjärten. Lång kilbas och tvärställda ribbor för att kunna spärra ett kikarsiktesmontage ifrån att kana längs kilspåren visade tydligt att Feinwerbau trodde på optiska kikarsikten som framtidens riktmedel, en inte helt oäven gissning.

Sportserien fick en lång karriär. Egentligen så var den tänkt att den skulle tillverkas för försäljning i främst USA under resterande 70-tal, alltså en 5-6 år fram till 1980. Den naturliga arvtagaren som värsting i termer av hög utgångshastighet parat med utmärkt praktisk precision skulle naturligtvis bli Beeman R1, mera känd som HW80. Uppgiften att kunna ge hög utgångshastighet och bra precision var inga problem för R1, den distansierade lätt Sport med över 100 fps och hade därtill Rekord avtryckarsystem. Nackdelen var dock Sports goda rykte, fina pipa och inte minst den avsevärda skillnaden i totalvikt, en Sport var nästan kilot lättare än den grova och tunga R1.

R1 sålde ändå bra men kunde inte konkurrera ut Sport, istället så presenterade man HW85, känd som R10 hos Beeman och en bastard delvis komponerad av delar ifrån BSF vilka HW förvärvade i början på 1980-talet. Den nya R10 var lättare men ändå inte lika smidig som Sport. Både R1 och R10 nötte dock succesivt ner Sportserien som år efter år tappade försäljning, inte minst på grund av att prisutveckligen för Beemans produkter var ganska måttlig. Feinwerkbau fattade slutligen ett operativt beslut att lämna marknaden för rekreativa luftvapen och istället renodla sitt fokus på rena tävlingsvapen för 10M-skytte. Trots sparsam försäljning från mitten av 80-talet så dröjde det ända till 1989 tills sista spiken slogs i kistan på en fantastiskt vapen. Under mer än 15 år så hade Sport varit populär och uppskattad så i samma ögonblick som fabriken sålde ut sitt sista exemplar så började mytbildningen om modellen.

Det är detta som gör att vi än idag, snart 25 år efter att sista exemplaret tillverkades ännu kan köpa reservdelar och komponenter ifrån eftermarknaden, långt efter att tillverkaren själv har slutat saluföra delar. Detta är en unik situation som jag tror är mycket svår att hitta motsvarigheter till...


ANNONS
Av Johnny Ottosson - 28 november 2011 14:00


Observera !


En ny omröstning är nu utlagd och jag skulle gärna vilja få er feedback på dess ämne inför den framtida utvecklingen av bloggen. Frågan är alltså var tonvikten ska ligga på bloggens ämnesval. Oavsett valt huvudalternativ så kommer det dock alltid att vara en mix av olika vapentyper. Finns det mao ett allmänt intresse för mer fjädervapen på bloggen?

Av Johnny Ottosson - 28 november 2011 10:00


 

 

The Monster


http://picasaweb.google.com/lh/photo/UKE__eqzlV6AMoMWV9IAS9MTjNZETYmyPJy0liipFm0?feat=embedwebsite


Dimitrios Michailidis fantastiska skapelse

 

Den stora snackisen den gångna helgen har varit Dimitrios hemmakonverterade Independence som han har försett med en elektrisk pumpmotor. Som ni kan se av videon ovan så är detta bara en prototyp men det hela verkar lovande och den här typen av innovation är naturligtvis mycket intressant. Visst vorde det en lockande tanke med en integrerad enhet där man tar ut sitt PCP, trycker på en knapp och den snabbt o tyst laddar om elektriskt mellan varje skott? Ett självförsörjande PCP som drivs med ett uppladdningsbart batteri, precis som en mobiltelefon.


Här är Demitrios huvudtråd med mera teknisk information:

http://www.network54.com/Forum/79537/thread/1322349763/I%92VE+CREATED+A+MONSTER%21+-+Electr%28on%29ified+Indy%21

Imorgon så blir det fjädervapen igen...

Av Johnny Ottosson - 27 november 2011 10:00


Minelli för Weihrauch och framtiden för fjäderluftvapnen


Förstocken har nu Weihrauchs namn ingraverat


Sedan ett par veckor tillbaka så har Weihrauch börjat använda italienska Minellis vapenstockar till en del av sina vapen, hittils HW50 respektive HW57. Med över 400.000 tillverkade stockar på varje kalenderår så är Minelli den absolut största stocktillverkaren i Europa och även en av de större rent globalt sett.


Notera deras logotype på botten av pistolgreppet


Stockarna ifrån Minelli är normalt av mycket hög kvalité och flera namnkunniga tillverkare ifrån stora företag som exempelvis GAMO/BSA använder stockar ifrån dem i sin produktion. Rent estetiskt sett så lämnar tyvärr utformningen ofta en hel del att önska med ganska kitchiga och iögonfallande placeringar både av uppdragsgivarens och sin egen logotype, något som tyvärr inte direkt pryder produkten.


Weihrauch - som vi vill se deras produkter istället..


Att man har homogent bajsfärgade bokstockar försedda med stora malplacerade logotypes är dock inget som är unikt för Weihrauch utan även andra kvalitetstillverkare som Air Arms, med sina bisarra fjälllmönster och organiska formgivning, förefaller ha lämnat god smak och stil långt därhän i en from förhoppning att förefalla moderna med konstruktioner som i grund och botten är decennier gamla.


Detta är på många sätt synd då man bevisligen kan bättre. Se på Weihrauchs HW35E med sin tidlöst eleganta valnötsstock. Här finns allt i samma vapen, vita spacerplattor både för pistolgreppsrosetten och bakkappan, tät vacker nätskärning utan den ytliga och kliniska finish som präglar laserskurna greppytor samt de karaktäristiska germanska skårorna längs sidorna på förstocken. Detta är Weihrauch. Detta är deras DNA. Detta är deras arv att förvalta och även deras absolut mest unika konkurrensmedel.


Weihrauch HW50S 


Lämna laserskurna nätskärningar därhän utveckla de produkter som bär och som på ett seriöst sätt kan anknyta till de produkter som ställer Weihrauch i en unik särställning. Varför inte lyfta upp HW55 ur graven och förse den med en vacker tyrolerstock eller kanske en bayersk stock, komplett med svinrygg och allt? Sådana vapen tillverkas inte längre och det är här som Weihrauch kan leverera vad ingen annan idag klarar.

 
Made in England - nätskärningen däremot....den kan jag lätt leva utan.....länge.....


Samma sak gäller med Air Arms, se bara på den fantastisk vackra texten på sidan av cylindern på deras fjädervapen - Made in England. Detta är Air Arms, detta gör dem unika. Air Arms är brittiska luftvapen i en tid då Webley & Scott förnedrar sitt redan besudlade varumärke med vapen designade av Hatsan i Turkiet och när BSA skruvar ihop sina fjädervapen utanför Barcelona. Air Arms tillverkar ännu klassiska och tidlösa fjädervapen i den anda som vi, även 75 år efter imperiets, fall sätter i samband med good old England.


Förvalta detta arv, utveckla det och våga gå sin egen väg. Detta har John Bloor och Triumph tydligt visat när det gäller motorcykelproduktionen och jag är övertygad om att samma princip även gäller för skjutvapen.

Idag kan allt byggas överallt. Saker kan kopieras, massproduceras och distributeras globalt. Allt fler tillverkare försöker vinna synergieffekter igenom att samköra sin produktion till ett fåtal växande underleverantörer som producerar en allt större del av den slutliga produkten, inte sällan så i billiga utvecklingsländer. Samtidigt så konkurrerar alla tillverkare med priset som främsta vapen, ingenting får lov att kosta någonting och ingen tillverkare vågra tjäna pengar på bekostnad av en lägre omstättningshastighet.
   Visst har den en högre utgångshastighet men vem skulle vilja erkänna att man äger en sådan smaklös tingest..?

I skuggan av denna dekadens för de gamla traditionella företagen så blir de nyare varumärkena med rötterna i Turkiet, Spanien och Kina allt bättre och bättre. Till slut så har de gamla företagen målat in sig i ett hörn och marknaden ger dem schack matt. Alla tillverkare av fjädervapen fruktar nämligen det tunga glastaket, det finns ju en magisk gräns för vad ett fjädervapen får kosta innan kunden väljer PCP istället. Den rådande tesen är alltså att ett fjädervapen aldrig får bli för dyrt och det enda sättet att lösa detta och behålla sin marginal är att tillverka vapnet billigare men då går man över på fel sida om spelplanen där de billigare tillverkarna är kungar och i den matchen så förlorar bevisligen det ena gamla företaget efter det gamla.


Jag tror att man måste utmana den föreställningsvärlden. Det finns en mycket lönsam marknad, om än liten, för fjädervapen av premiumkaraktär. Den marknaden är dessutom spärrad mot de billigare fabrikaten som saknar den tyngsta nyckeln i den knippa som låser upp kundens plånbok - nämligen en anrik historia och det mervärde i form av ren ägarstolthet som bara ett riktigt traditionsrikt varumärke kan erbjuda.

Precis som Harley-Davidson gjorde på 1980-talet så måste man våga blicka bakåt för att kunna gå framåt. Det är ingen lätt resa, den kräver en djup insikt i vad ens produkt har för egentlig själ och en förbrödrande kunskap om de entusiaster som kommer att vara framtidens kunder. Med en stor fingertoppskänsla och sann entusiasm så kan man emellertid med små ekonomiska medel ganska enkelt svänga om ett sjunkande skepp och bygga upp en vettig lönsamhet igen.

Av Johnny Ottosson - 26 november 2011 10:00


50 meter blåst med ren pipa...


Notera de tre sista grupperna, här friskade det i ordentligt...

Den första tavlan sköts med Baracuda, ovanstående med JSB King..


Då jag fick lite mediokra resultat med Elite senste gången jag sköt över 50 meter så prövade jag nu en piprengöring för att se om resultatet kunde förbättras. Tyvärr så blåste det halv storm när jag sedan skulle skjuta så jag sköt först ett skott i kronografen med 859 fps (262 mps), alltså 50.80 fpe eller 69 joule vid 250 Bar, sedan sköt jag 45 skott med Baracudan, väntade ett par timmar tills vinden hade lugnat sig varpå jag fortsatte med ytterligare 45 skott men denna gång JSB King. Slutligen så sköt jag 18 skott på ett plinkingmål innan jag slutligen laddade in skott nummer 110 igenom kronografen och även denna gång då Baracuda för jämförelsens skull. Resultatet blev då 767 fps (234 mps), alltså 40.50 fpe eller 55 joule vid 110 bar.

I kronografen så har jag tidigare uppmätt 90 skott inom 15 fps med Baracudan och man ser alltså hur snabbt man tappar skott så fort vapnet går ur sin effektkurva, 20 skott ytterligare skickar upp spridningen till 92 fps men visst är det imponerande med 110 skott över 55 joule på en enda fyllning?

Dessutom så har jag lagt mig på Luxfers rekomenderade limit om 250 Bar, hade jag laddat ytterligare 10-15 Bar så hade jag säkert kunnat putsa ner spridningen till hälften. Det är en egendomlig känsla att kunna skjuta så länge med ett vapen som har så hög effekt utan att man knappt ser manometernålen röra sig och egentligen aldrig behöva tänka på huruvida man har luft eller inte. Elite förefaller alltid ha resurser till övers, oavsett vad man förtar sig med den.



   


Av Johnny Ottosson - 25 november 2011 10:00


Att beskriva ett skick


   Bra skick påstod köparen, de flesta skulle nog säga slitet eller hårt slitet bruksskick...


Då jag de senaste veckorna har fyllt på mitt förråd med tre nygamla fjäderbössor så har jag kommit mig att fundera lite över hur olika köpare beskriver sina varor. Tyvärr så verkar det inte finnas någon större konsensus på vad som ska beskrivas på vilket sätt. Lyckligtvis så betyder tillgången på digitalkameror, inte minst allt bättre sådana i våra smartphones, att vi får bättre möjligheter att se våra objekt och inte bara behöver lita på säljarens ofta alltför entusiastiska beskrivning av de olika objekten.

   Samma objekt som ovan, rejält rostat...

Frågan är då hur man ska beskriva sitt vapen på ett så ärligt sätt som möjligt? Det första man ska vara tydlig med är de tillkortakommanden som avviker ifrån normalt slitage. Om ett vapen är repat på normala ställen så är detta högst normalt och graden av repor bör då stå i proportion med vapnets ålder respektive prisläge. Om vapnet däremot har en spricka i kolven eller en flisa som har gått ur så ska detta poängteras separat då det avviker ifrån förväntat normalt skick, även om vapnet är alldrig så gammalt eller billigt. Detta behöver inte innebära att det inte blir en affär ändå men det skiljer sig ifrån normal förväntan på ett annat sätt än en vanlig repa.

Principen fungerar likadant med övriga saker, exempelvis blånering. Att blåneringen är sliten eller repad, exempelvis på pipans ovansida för en pipspännare är högst normalt, om vapnet däremot saknar bakre riktmedel så måste detta deklareras separat.

Sunt förnuft måste alltså råda men principen gäller även åt andra hållet. Om en säljare skriver att vapnet är komplett så behöver detta per automatik inte innefatta instruktionsbok, inköpskvitto, emballage och övriga mindre pinaler (ex alternativa korn för en korntunnel). Komplett avser ett normalt skjutbart vapen. Har man övriga kringprylar kvar så kan man naturligtvis med fördel påpeka detta vilket är en tillgång till köparen.

Om inget annat anges så är ett normalt vapen skjutbart på förväntat sätt. Vad innebär då detta? Jo, vapnet ska kunna avlossa en projektil med rimlig precision för konstruktionen. Utgångshastigheten ska ligga i rimlig nivå med vad tillverkaren uppger eller vad som är allmänt vedertaget för vapenmodellen. Klarar inte vapnet detta på ett uppenbart sätt, exempelvis bruten slagfjäder eller bränd packning etc, så ska detta påpekas tydligt i annonsen. Klarar inte vapnet rimlig praktisk precision, "lika-regeln", under bästa förhållanden så ska detta också deklareras. Det kan ju hända att pipan är bananböjd på grund av ovarsam hantering eller att kröningen är sliten/slut på grund av olämpliga projektiler (sten, tavelnubb etc). Även här är det bättre att vara tydlig innan än att få en sur köpare efter sig.

Övervärderande termer exempelvis "som nytt" ska man vara mycket försiktig med. Vapen som annonseras ut med dessa egenskaper attraherar inte sällan samlare med högt ställda krav. Slänger man sig med ett sådant superlativ så bör man inte förvånas om köparen faktiskt utgår ifrån att vapnet har all tänkbar kringutrustning sparad eller att exempelvis ett kikarsikte aldrig har varit monterat - någonsin! Sådana vapen finns faktiskt och om de dessutom är speciellt intressanta av någon anledning (modell, ålder, kaliber etc) så kan köparen naturligtvis begära substansiella summor utöver vad som är normalt för sitt vapen men detta ställer, som sagt, proportionellt sett lika höga krav på detaljrikedomen i beskrivningen av vapnet så att inga onödiga missförstånd uppstår.

En speciell typ av vapen som kräver extra tydlighet är renoverade vapen. En del vapen renoveras ju, med varierande skicklighet, av entusiaster istället för att skrotas ut och om ett vapen är renoverat så kan man vara säker på en sak - det har varit i väldigt dåligt skick (annars hade det inte renoverats) vad man däremot inte inte vara säker på är hur bra arbetet är gjort.

Av Johnny Ottosson - 24 november 2011 10:00


Kaliber 25 som 10 joule


I takt med att FX Airguns AB har populariserat den grova kaliber 25 för PCP så har allt fler vapen kommit ut på marknaden inte minst till glädje för entusiaster och långhållsskyttar. Som ni säkert kommer ihåg så förde man en hel del diskussioner runt om vapen med kaliber 25 överhuvudtaget skulle saluföras licensfria ifrån FX Airguns innan deras första produkter kom ut på marknaden.

Nu finns de där, tillsammans med bland annat Hatsans vapen i samma kaliber och tyvärr så har det uppstått en del problem runt detta.

Kaliber 25 är på många sätt en extrem kaliber för luftvapen och den kräver alltid rejält med effekt för att komma till sin rätt. När man sedan stryper ner ett vapen ifrån 65-70 joule till mindre än en sjättedel så kommer tyvärr inte vapnet att fungera lika bra som vid full effekt. Man kommer dessvärre att få uppleva mer nackdelar än fördelar med detta kaliberval i en så låg effekt. Varför då överhuvudtaget saluföra kaliber 25 som 10J?

Egentligen så finns det två skäl, det första och enklaste är krasst nog att konkurrenterna gör det. Det andra och viktigare skälet är att en del vill köpa ett vapen och bekanta sig med det innan man löser ut sin licens och tar upp vapnet till full effekt. Detta är lätt att förstå med tanke på de extremt långa väntetider som finns för handläggningen till vapenlicenser i vissa län, inte minst Västra Götaland. Igenom möjligheten att få ut vapnet direkt, om än strypt, så kan man kombinera det med önskat riktmedel och skojskjuta lite under devisen bättre lite än inget.

Att däremot köpa ett vapen i kaliber 25 för att behålla det beståeende med bara 10 joule är verkligen ingen god idé.


Nu läste jag på ett av våra fina forum att någon hade problem med en "krokig pipa" och krokigheten där har en helt naturlig anledning, vapnet är helt enkelt avpassat för full effekt. Man kan säga att det lite som att köpa en vass sportmotorcykel och konstatera att den känns vinglig i låg fart. Detta är för övrigt inget som är typiskt för just vapen ifrån FX Airguns AB utan jag kan personligen kostatera att min egen gamla BSA Lonestar med 90 mps som utgångshastighet inte heller var någon höjdare i sitt strypta utförande.


Har man dessutom ett sikte, kanske ett lite billigare sådant, med snål justermån så kan man hamna i en sådan situation att man måste shimsa kikarsiktet för att justermånen ska räcka till, detta speciellt på de korta avstånd som är aktulla vid skytte på låg effekt. Vi talar ju hela tiden här om hastigheter på max 110-115 mps.


Så, köp gärna ett vapen i kaliber 25 med strypt utförande men tänk på vad ni köper och varför liksom vilka begränsningar som detta för med sig.

Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

860 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok

Visitors

Följ på Instagram

Airpang på Instagram

https://instagram.com/airpangsweden/

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se