Airpang

Alla inlägg under april 2014

Av Johnny Ottosson - 30 april 2014 11:00

 

 

Våndan av vind

 

  Visst ser det stilla och lugnt ut - teoretiskt sett...

 

 Idag blev det ännu en sväng till banan då det låg ett par timmar lediga i min livsschema. Härligt väder, varmt och skönt, nästan helt vindstilla dessutom. Eller vänta nu. Var det verkligen det? När jag studerar vindvimplarna vid banans sidoavgränsningar så ser jag tydligt att de lutar lite inåt på högersidan. Blåser det verkligen? Ja, det förefaller faktiskt göra det. Jag går lite downrange för att sätta upp mitt mål och där borta märks det betydligt tydligare än ifrån paviljongen.


Intressant nog så handlar det om en väldigt jämn och mjuk vind. För skojs skull så bestämmer jag mig därför att sätta upp tre tavlor på 30, 40 och 50 meters avstånd för att se hur stor skillnaden blir på de olika avstånden. Det känns intressant eftersom jag själv hade bedömt dagen som ”vindstilla” eller med mycket måttliga vindar, ståendes uppe vid skjutplatsen.


  Bara 30 meter är en barnlek med 10 skott, notera det retfulla förstaskottet..


På 30 meter så finns det inte mycket att säga, förutom att det första skottet (”sättskottet”) gick en smula högt, övriga nio skott träffade där de skulle. I övrigt en jämn och fin grupp, helt representativ för den här setupen när den skjuter JSBH vid 175 mps. Möjligtvis så kan jag känna en antydan till vindavdrift åt vänster, eller så är det bara en inbillning eftersom jag förväntar mig detta.


  Någonstans här runt 40 meter möter man gränsen för vad 10J/177 klarar...


På 40 meter däremot så märks skillnaden mera tydligt. Visst öppnar gruppen en hel del, men fortfarande inom enkronan för 10 skott, förutom då de två skott som drog av åt vänster. 


  Ska man skjuta 50 meter med den här effekten så krävs verkligen perfekta förhållanden


På 50 meter är det inte längre någon fråga om det blåser eller inte. Här kan jag tydligt se hur träffbilden blir långsmalt dragen åt vänster. Visserligen samlar jag fortfarande anständigt men träffpunkt kontra riktpunkt talar sitt tydliga språk.


Sammanfattningsvis så finns det två lärdomar som man kan notera här;


1. Skillnaden mellan ”lite vind” och ”ingen vind” är milsvid


2. Att skjuta 50 meter med .177/10J är något helt annat än att skjuta 40 meter och i synnerhet 30 meter


Nu hade jag det dessutom så bra förspänt att jag skjuter ett synnerligen välskjutande PCP med riktigt bra optik. Skulle man istället skjuta med även en hyfsad fjäderbössa men med ett lågpris kikarsikte så hade naturligtvis svårighetsgraden ökat markant och träffbilderna försämrats i motsvarande grad.


Tänk då en glad amatör som vill skjuta 50 meter med en lågpris fjäderbössa och ett kikarsikte för tusenlappen.


När jag publicerade ett tidigare inlägg om Challengern så fick jag frågan om hur ofta och på vilket sätt som jag gör rent pipan. Det korta svaret är att jag inte gör det, i alla fall inte ännu - trots ett antal tusen skott skjutna. Anledningen till att jag inte gör det är att jag ännu inte har sett något skäl till detta. Så länge vapnet skjuter bra så finns det inget skäl att trixa med någonting. Skulle sedan precisionen av någon anledning försämras så hade jag möjligtvis övervägt att dra rent pipan. 


Nu ska man självfallet inte dra för stora växlar av hur just jag gör med just mitt vapen. Alla pipor är individer och i min erfarenhet så kräver vissa pipor rengöring då o då medan andra inte förefaller vara lika känsliga. Man får helt enkelt skjuta och se hur saker och ting utvecklas. Håller sig precisionen på en nivå som du är nöjd med? Bara skjut och njut. Försämras precisionen succesivt? Då kan en rengöring vara ett enkelt och billigt sätt att börja undersökningen mot vad det är som gör att precisionen har försvunnit.

ANNONS
Av Johnny Ottosson - 28 april 2014 20:30


 

 

Tävlingen i Mörrum - utfallet



Så, då har tävlingen i Mörrum ägt rum. Jag var inte själv på plats men jag har hört samstämmiga uppgifter om en mycket väl genomfört tillställning som ger all heder åt den arrangerande klubben. Det som är mest spännande och unikt med den här tävlingen är, som bekant, att detta är den första tävlingen som helt och hållet arrangeras enligt Svenska Skyttesportförbundets kompletta regelverk med allt vad detta innebär av vapenlicenskrav, tävlingslicenskrav, kompetensbevis osv.


Till skillnad ifrån många andra klubbar så har MSG haft den goda smaken att släppa resultatlistorna direkt.


De internationella klasserna.


I de båda klasserna för den klassiska 16.30 joule så föreföll uppslutningen vara ganska klen, man hade två (2) tävlande i klassen Fjäder samt fyra stycken i klassen PCP. Närvaro i fjäderklassen, helt oavsett resultat, hade alltså räckt för ett brons i detta Sydsvenska Mästerskap.


Klasserna för FP.


Strykklassen nummer 1, alltså Fjäder FP lyckades med konststycket att mönstra in tre deltagare - mycket starkt! För en gångs skull så var man inte längre den numerärt minsta klassen utan räknade in 50% fler deltagare än 16J Fjäder. Själva kungaklassen - där alla egentligen vill tävla -  FP PCP bestod av 15 stycken deltagare.


De svenska klasserna.


På max 10J så var också uppslutningen god, här hade man 6 stycken på Fjäder 10J vilket gjorde att 50% av deltagarna var säkrade placering på pallen. Kollar vi på PCP 10J så hade den 8 stycken deltagare.


De fria klasserna.


Dessa klasser körde bara 15 mål och "utom tävlan". Intresset var dock gott, varje klass hade 8 deltagare!


Sammanfattning:


De internationella klasserna: 6 tävlande

Klasserna för full effekt: 18 tävlande

De svenska klasserna: 14 tävlande

De fria klasserna: 16 tävlande


In alles så hade man alltså 54 st starter - varav 6 stycken var internationella.

Den förkrossande volymen 30 st tävlade licensfritt - 24 stycken tävlade med licenspliktiga vapen.


Vad kan man då dra för slutsatser av denna första och ännu enda tävling enligt det nya systemet?


De entusiaster som skaffar licens köper ett PCP på full effekt. De som lägger ett licensvapen på blott 16J är troligtvis mycket hängivna sporten och förmodligen väldigt få, en liten exklusiv skara. Den stora massan skjuter licensfritt och de flesta där väljer de fria klasserna framför de svenska klasserna.



ANNONS
Av Johnny Ottosson - 27 april 2014 09:30



 

"-There can be only one.."



En populär frågeställning som då o då pluppar upp på diverse forum eller andra platser där entusiaster samlas är vilket vapen man skulle behållit/anskaffat om man bara hade möjlighet att äga och använda ett enda vapen. Den här typen av diskussion dök åter igen upp på ett forum och min personliga åsikt i frågan vore ett vapen på 10 joule och med kaliber 177.


Att välja 10 joule kan ibland vara kontroversiellt men faktum kvarstår, det är ytterst få saker inom vår hobby som man inte kan göra med ett sådant. Dessutom har ju ett vapen på den här effektnivån den obestridliga och förkrossande fördelen av att vara licensfritt - alltså frihet från vapenskåp, jägarexamen, skyttekort, klubbmedlemskap och olika avgifter.


På en såpass måttlig effekt så hade jag valt kaliber 177 eftersom den kalibern har flest goda egenskaper och minst dåliga. Till dess tillkortakommande finns i princip bara en sämre målmarkering vid plinking, en sämre skotteffekt i levande mål och en hantering som kräver lite bättre fingermotorik hos skytten på grund av diabolernas mindre fysiska format. I övrigt så finns det bara fördelar, allt från lägre pris till större utbud och flackare projektilbana mfl.


Det vapen jag hade valt skulle få uppfylla tre primära krav; 1. En riktigt bra pipa, 2. En drivkälla som kan ge åtminstonde 50 skott inom 10 fps spridning och 3. Ett riktigt bra avtryckarsystem. Klarar vapnet dessa tre huvudkriterier så fungerar det utmärkt som "endavapen" för mitt vidkommande.


För fjädervapen så är saken förmodligen lätt att avgöra, Feinwerkbau 300. Så enkelt är det. Det vapnet uppfyller de tre huvudkraven och har dessutom ytterligare mervärden igenom att ha utsökt kvalité, fantastisk finish och ett tilltalade utförande. Viktigast av allt är dock att den är semirekyfri, en fördel som är otroligt värdefull vid praktiskt skytte. Till nackdelarna hör egentligen bara hög vikt och högt pris, även om modellen idag bara går att påträffa som begagnad.


För PCP är utbudet större. Här behöver vi inte tänka på rekylfrihet eftersom detta är ett signum för själva konceptet av PCP. Vidare så har de flesta PCP också bra pipor, de flesta har jämna drivkällor medan riktigt bra avtryckarsystem är lite mera sällsynt. En av mina tidigare favoriter har alltid varit CZ/AA 200-serien, ett mycket bra allroundgevär vars främsta nackdel egentligen är ett lite väl enkelt avtryckarsystem. Nu kostar en 200 visserligen bara 5000 kr och ligger då tusenlappen under närmaste konkurrenten, Challengern som jag själv har ersatt mina 200 med. I skenet av detta så tycker jag att den tusenlappen är väl investerade pengar, trots att jag är av en snål natur. Nu är ju Challengern en skäligen simpel konstruktion som ju faktiskt bara erbjuder just pipa, drivkälla och avtryckarsystem på hög nivå, resten är ju....väldigt amerikanskt...


Ett alternativ där kan vara Air Arms 400 MPR, kanske inte lika vasst avtryck som Challengern men i gengäld bättre finish, passning och övergripande kvalité - samt inte minst, ett bättre varumärke. I övrigt så är det lite tunnt med klockrena modeller runt den här prisnivån, en joker kan dock vara Baikal 532 Target men den har jag (ännu) inte testat, liksom Hammerli CR20. Lyfter man däremot en tung plånbok så finns det utan tvekan gott om modeller från Feinwerkbau, Anschutz och inte minst Steyr, i princip samtliga modeller där uppfyller våra tre grundkriterier och mera därtill, dock med svettiga prislappar över 15K.


Fast, ska det vara en enda bössa om ersätter alla andra så kanske 15-20K inte är så farligt ändå..?

Av Johnny Ottosson - 26 april 2014 19:00


 

Praxis och lag



Inlägget om licenssituationen i Västra Götaland har väckt en hel frågor och diverse uttryck för frustration över den nuvarande och eventuellt kommande situationen. En del har ondgjort sig över att den lokala tillståndsenheten tolkar lagrummen på ett sätt som kanske inte den licenssökande gör och detta skapar naturligtvis irritation.


För att bena ut det hela så ska vi alla veta att utgångsläget är att privatpersoner får inte inneha skjutvapen som inte är effektbegränsade i Sverige - så enkelt är det. Det enda sättet att lagligt få göra detta är att undantas från huvudregeln. Dessa undantag kallar vi vapenlicenser och en vapenlicens är alltså en form av dispans. Det är på grund av den här utgångspunkten som man måste förstå myndigheternas grundläggande ståndpunkter. Individen åtnjuter alltså en dispans, en förmån, och därför har myndigheterna rätt att villkora denna - på önskat sätt.


Man kan alltså säga att en handläggare på tillståndenheten för en åklagares roll, han ska på alla sätt försöka ifrågasätta och motverka att sökanden erhåller ett undantag ifrån den gängse regeln - vapenförbudet. Sökanden måste därför överbevisa handläggaren om att denne har ett oundgängligt behov av vapnet och göra gällande att detta inte kommer att missbrukas.


När vi känner till dessa grundförhållanden så är det enklare att följa med på resonemangen om lag och praxis. Lagstiftaren skapar en lag som ofta är ganska allmänt hållen. Utifrån denna så kommer beslut att ske och därmed skapas en praxis. En praxis är alltså en tolkning av hur ett lagrum bör tillämpas och tillståndsenheten har här ett tolkningsföreträde. Har man ett problem med detta så kan man förvisso överklaga men ett lyckat överklagande behöver ändå inte innebära att beslutet förändras. Sökanden kan alltså i sak ha rätt men ändå få avslag på sin ansökan.


När man nu får direktiv ovanifrån om att man ska noga försäkra sig om att klubbarna tävlar i en "omfattande utsträckning" så specificeras inte detta. Det blir alltså upp till den lokala tillståndsenheten att avgöra vad som är en "omfattande utsträckning". De lägger alltså ribban och gör detta med vanliga (krutvapen) tävlingar som referens, det är den typen av sportskytte som de har mest erfarenhet utav.


Vi riskerar alltså att hamna i en sådan situation där en tillståndenhet kan kräva att en individ som söker under en specifik klubb har deltagit i minst X antal nationella tävlingar där minst X antal individer har deltagit ifrån minst X antal olika andra klubbar. Detta är en högst rimlig tolkning av "omfattande utsträckning", om än en stram sådan.


En invändning kommer då att vara "men i vår sport finns det bara 3 nationella tävlingar varje år, ni kräver ju 5 nationella tävlingar". I ett sådant scenario så kan det knappast vara rimligt att kräva 5 nationella tävlingar, däremot så kanske man kräver 2 av 3 och sedan villkorar att minst 30 personer måste delta ifrån minst 3 olika anslutna klubbar. Det första för att tävlingen ska vara "omfattande" och skilja sig ifrån en klubbtävling o det sistnämnda för att den ska vara nationell och omfatta tävlanden ifrån hela Sverige.


Just den här typen av resonemang ser vi redan inom pistol- och revolverskyttet och det är ett effektivt sätt för tillståndenheten att bromsa små och udda skytteformer.


Riktigt problematiskt kan det bli om licenserna framöver blir tidsbegränsade, alltså att man måste betala 250 kr och söka om licensen vart femte år. Så är läget idag på tävlingsvapen för flerskotts enhandsvapen och helautomatvapen. Att man försöker få utvecklingen därhän med alla vapen på målskytte är ingen hemlighet.


Igenom att då kombinera kravet på tävlingarnas storlek och omfattning med krav på regelbundet deltagande över längre tider och ökade kostnader (nya licensavgifter vart femte år) så minskar man succesivt antalet tävlande tills så få återstår att man inte längre kan bedriva tävlingar i sådan skala att kraven på omfattning uppfylls.


Att gå den här vägen är ifrån myndigheternas sida mycket effektivare och rationellare än att arbeta för ett totalförbud av privata skjutvapen. Nu uppnår man samma mål, men mera succesivt utan större opinionsyttringar och dessutom med mer intäkter och sysselsättning för pappersvändarna.

Av Johnny Ottosson - 24 april 2014 09:30



Licensläget i Västra Götaland


Tidigare i månaden så hade en klubbkamrat förhört sig hos Tillståndsenheten för Västra Götaland nere i Göteborg om handläggningstiderna och fått besked om ca 9 månaders väntetid för ett PCP på målskytte. En före detta kollega på jobbet hade förra veckan fått ett snarlikt men något glidande besked på 7-8 månader. Ifrån forumet Robsoft så talas de emellertid om betydligt kortare (relativt sett) väntetider för jaktvapen samtidigt som det forumet också bär ett flertal exempel på väntetider runt ett år för nya licenser till enhandsvapen. Min före detta kollega sökte sin licens för målskytte i början av november men lovades få en handläggare tilldelad ”innan semestern” så att själva handläggningsprocessen kunde påbörjas (ytterligare 6-8 veckor).


Vad jag förstår så är en del av förklaringen till de exceptionellt långa väntetiderna att man i Västra Götaland tillämpar en lite egen praxis med synnerligen omfattande förutsättningsundersökningar innan ett bifall eller avslag beslutas. Förutom skyttekortet, föreningsintyget och i förekommande fall kvitto på vapenskåp så begär man nu regelmässigt in även verifikationer på tidigare tävlingsresultat och i vissa fall så har man även ifrågasatt själva klubben.


Den första juli förändras som bekant vapenlagen och det som blev kvar av utredarens tämligen drastiska förslag (licensplikt på magasin etc) var främst möjligheten för tillståndsenheterna att ställa högre krav på såväl skytteförbund som de enskilda klubbarna. Tanken ifrån myndigheternas sida (läs, RPS) är att man ska försöka motverka att ett antal entusiaster skapar ett eget skytteförbund (ex ”Svenska AK47-sällskapet”) och hittar på ett helt eget regelverk för en ”tävlingsform” så att man den vägen kan trixa in vapen på målskytte som myndigheterna egentligen inte vill se i civila händer. Man har helt enkelt lärt sig läxan av IPSC och deras nya tävlingsform för automatgevär.


Vidare så kommer man också i större utsträckning att granska det klubb som står bakom föreningsintyget. Här vill man motverka att Pelle, Kalle och Sune en sen kväll över några öl helt enkelt slänger ihop en klubb på pappret, arrenderar grannens åker till skjutplats och ansluter sig till något mindre nogräknat paraplyförbund varpå man försöker få ut licenser. Till den här kategorin hör också de som ”ärver” (övertar) äldre klubbar på dekis vilka är etablerade i förbund och kanske redan besitter en godkänd men nedgången skjutbana att nyttja.


Nu är det naturligtvis inget fel i sak att man omstrukturerar en äldre klubb för ny eller till och med annan verksamhet, med de mest seriösa intentioner – detta är både lagligt och lovvärt för skyttehobbyn som sådan, men man får nog ändå räkna med att få tillståndsenhetens uppmärksamhet på sig i en helt annan utsträckning än tidigare. Det verktyg man främst kommer att använda mot nya och mindre äldre klubbar är att hårdare trycka på aktivitetsrapporter.


Det är därför av synnerligen vikt att ansvariga i styrelsen för den här typen av klubbar mycket samvetsgrant protokollför alla aktiviteter för att styrka en livfull verksamhet i klubben. Här tror jag att man bör ha åtminstone någon nationell tävling med stort deltagande (helst flera) liksom ett större antal (tiotalet?) klubbtävlingar under ett verksamhetsår för att ett aktivitetsintyg ska se hyfsat vettigt ut i tillståndsenhetens framtida tillsyn. Likaså bör enskilda medlemmar tillse att man får sina träningstillfällen noga dokumenterade och videminerade av styrelsen så att man (både klubb och medlem) har så mycket dokumentation som det bara går att uppbringa om en licensansökan ska ha rimliga utsikter att lyckas i framtiden.


Vi kan alltså inte direkt vänta oss någon lättnad framöver bara för att de mest obskyra förklaringen i utredningen bordlades utan bifall – snarare tvärtom. Det kommer förmodligen att bli allt svårare att få ut licenser i framtiden.

Av Johnny Ottosson - 23 april 2014 19:00


 

 

Varför inte...?



Idag tänkte jag påminna om Mörrums stora tävling på söndag 27/4.


Nu vet jag att det finns många som jag, alltså entusiaster som med all rätt förvisso också är kräktrötta på all denna byråkratiska formalia som har drabbat våra träffar men som ändå likväl har de korrekta kvalifikationerna som numera erfordras för att få vara med och tävla. Har man detta och bor rimligt i närheten så varför inte?


Mörrumklubben förefaller (jag har tyvärr inte varit där själv ännu) ha bra ordning på sin verksamhet, även om en och annan vill låta antyda motsatsen på forumet. Vädret inför helgen väntas blir helt kanon för en träff och man har ett fyrtiotal föranmälda, vilket talar för en välbesökt träff med många trevliga fantaster och intressanta vapen. Klubbens entusiaster har lagt ner ett stort jobb och verkligen gjort sitt yttersta för att skapa en trevlig träff, så varför inte bevista den?


För min egen del så är det geografiska avståndet med dito restid det stora problemet men när Onsala kommer att ha sin motsvarande vårtävling så ska jag försöka bevista tillställningen, förutsatt vettigt väder.  Om inte annat så kan det ju vara trevligt att träffa lite folk och få ansikte på de entusiaster som man regelbundet träffar på online.


Så – glöm inte Mörrums tävling!

Av Johnny Ottosson - 22 april 2014 20:00




Tid och möjlighet


Crosman Bugout Kit är ett smidigt paket för den urbane luftvapenentusiasten...



Under den gångna påskhelgen så hade jag faktiskt möjlighet att åka till banan två gånger. Nu när jag tänker tillbaka så kan jag konstatera att jag säkert tillbringade två timmar där – utifrån 4 dygns ledighet. Detta är sannerligen inte mycket. En förklaring är att våren alltid är en hektisk tid med mängder av göromål. Gräsmattan ska klippas och trimmas runt kanterna, en fontän skulle demonteras, diskas och återmonteras. En hammock monteras och dess tak tvättas. En av bilarna skulle tvättas, huset städas, gymmet besökas ett par gånger, två påskmiddagar och bortsett ifrån detta så ska även barnen och den äkta hälften ha sin tid och uppmärksamhet. Det ska skjutsas än hit och än dit, köpcentrum ska besökas och en picknick med tillhörande cykeltur avnjutas. Till råga på allt så jobbar hon helger och oregelbundna tider vilket innebär att man får göra marktjänst hemma med barntillsyn, matlagning och diverse.  Kort sagt – man får fullt upp med allt annat i livet.


Att i detta schema dessutom få in ett par besök till skjutbana är ett smärre konststycke. Har man sedan en bit att åka till sin skjutplats, jag har förmånen att bo relativt nära (ca 20 km), så får man räkna med en timma totalt i restid för varje besök. Då var den här helgen – märk väl – ändå fri från eget lönearbete. Det största problemet för mitt och många andras skytte är alltså inte tillgång på vapen, licenser eller liknande utan helt enkelt att få tid. Att kunna passa in sin skyttehobby i sin vanliga, normala, tillvaro. Vad kan man då för att få ordning på saken, för att kunna frigöra mer skyttetid utan att störa sina övriga åtaganden? Det absolut bästa tipset är att eliminera transporttiderna. Ska jag skjuta en timma så måste jag färdas till och från banan under lika lång tid. Tidsåtgången blir alltså två timmar för något som bara ger en timma effektiv tid.


Har man då möjlighet att skjuta i eller i direkt anslutning till hemmet så är resetiden direkt eliminerad. Näst bästa lösningen är om man har möjlighet att skjuta på eller i närheten av en plats som man ändå regelbundet måste besöka, exempelvis sin arbetsplats. Då har man förvisso restiden kvar men den kommer man ju ändå inte undan för själva huvudsyftet till resan. Den enda tid som åtgår här är då den tid extra man tar sig för att stanna kvar eller anlända tidigare för sitt skytte. Likaså så sparar man en hel del tid om man behöver så lite parnafernalia som möjligt för sitt skytte. Alltså, ju mindre bråte man släpar med sig, desto enklare är det att komma iväg och skjuta lite på ett smidigt och tillgängligt sätt. Samma sak med vapen, kraftfulla PCP eller krutvapen kan helt enkelt inte användas på alla platser, som vid sitt hem eller på sin arbetsplats.


Det idealiska vapnet är därför licensfritt och enkelt att transportera med måttligt format och låg vikt. En annan mycket viktig parameter kan vara att det valda vapnet har en diskret ljudnivå, en nog så viktig parameter i närheten av bebyggelse. Då det som regel ofta handlar om korta eller måttliga avstånd så krävs som regel ingen optimal långhållsprecision utan bra praktisk precision på skytte ut till 20-25 meter räcker gott. När man sedan kommer iväg till skjutbanan eller beger sig iväg på en lite längre och mer planerad skjutssession så finns det ytterligare ett par saker som kan förvandla en bra dag till en lysande dag. Det handlar om att välja rätt tid, rätt umgänge och att planera sitt skytte på ett genomtänkt sätt. 


Igenom en noggrann planering så kan man alltså ganska enkelt maximera glädjen med sitt skjutbanebesök. En av de absolut största tidstjuvarna där är klubbkamrater i gemen. Många människor besöker helt enkelt skjutbanan för att socialisera i största allmänhet. Man tycker alltså att det är trevligt att träffa likasinnade och ägnar största delen av sin tid på banan åt att prata väder och vind, snarare än att skjuta. Detta är naturligtvis gott och väl för deras egen del men det kan likaledes vara irriterande för de som hade tänkt ägna sig åt skytte istället för småprat, det är ju tyvärr sällan som de allena tillbringar tiden till att prata med sig själva.


Jag har själv inget emot att umgås eller diskutera ditten och datten runt skytte i allmänhet och luftvapen i synnerhet men jag väljer hellre en annan plats och/eller arena för detta. Kanske via telefon, internet eller något annat medium, något som inte inkräktar på den lilla värdefulla tid man faktiskt har åt att skjuta. Detta hänger också ihop med att välja optimal tidpunkt för skyttet. Har man en begränsad tid disponibel så vill jag utnyttja den när förhållandena är så goda som möjligt. Riktigt tidigt på morgonen (vilket av andra praktiska skäl kan vara svårt att lösa) och riktigt sent på kvällen är vanligtvis de optimala besökstiderna. Då är vindförhållandena i regel som allra mest gynnsamma samtidigt som ”risken” att springa på en av de socialiserande klubbkamraterna blir så liten som möjligt.


Slutligen så är det viktigt att ha en agenda, en målsättning med sitt skjutplatsbesök. Vad vill jag uppnå idag? Vad vill jag uppnå som jag inte kan uppnå vid skytte på mina alternativa skjutplatser? Har man exempelvis möjlighet att skjuta hemma med en luftpistol på 5 joule så är det ju tämligen meningslöst att slösa kvalificerad tid på att använda detta vapen på en skjutbana. Istället så bör man passa på att vädra just de vapen som kräver längre avstånd eller som av praktiska eller säkerhetsmässiga skäl inte kan användas där man enklast har möjlighet att skjuta mest. Vidare så kan en konkret målsättning vara bra, att exempelvis lägga fokus på 40 & 50 meter istället för 10 meter etc. Med en väl definerad målsättning så får man ut betydligt mer behållning av sin skytte än om man bara skjuter på måfå...

Av Johnny Ottosson - 21 april 2014 10:30



Lite skojskytte på olika avstånd..


  Utsikten ner över banan..


Under helgen så lyckades jag komma iväg att skjuta inte mindre än två gånger, något som närmast måste vara rekord på såpass kort tid. Vädret var emellertid mycket gynnsamt, nästan helt stilla den första kvällen och lite mer blåsigt men ändå måttliga vindar under den andra kvällen. 


Jag började med 25 meter, mitt inskjutningsavstånd. Under såpass gynnsamma förhållanden så känns detta avståndet riktigt kort och det är främst för BR på 25 meter som jag tänkte använda den här bössan - förutsatt att det nu blir tävlingar där..


  Fem skott är enkla att lägga i princip på varann...


  Tio skott däremot sprider betydligt mera..


Jag gjorde också en film här nedan på hur ovanstående tavla blev skjuten. Det kan vara lite svårt att se detaljerna ordentligt men den finns även på Youtube där den kan zoomas upp.


Tio skott på 25 meter med JSB Heavy

 


  Sedan blev det till att skjuta på lite längre avstånd - 40 meter


Då 25 meter inte var några större problem så blev det dags för 40 meter. Detta är, som ni säkert vet, ett betydligt mer krävande avstånd för ett vapen på bara 10 joule.


  Det blev en lite suddig bild..


Träffbilden blev lite hög eftersom vapnet peakade i sin kurva på just den här tavlan. Ring 9 & 10 är tillsammans lika stor som en svensk enkrona och att skjuta på 40 meter (under dessa goda omständigheter) är inga problem. Som vanligt så gjorde jag även en liten kort film om hur den tavlan blev skjuten:


10 skott på 40 meter med JSB Heavy



  Nu med svart kolvkam...


Slutligen så blev det dags för 50 meter, eftersom de tidigare avstånden hade fungerat såpass bra för dagen. Nu så hade jag inte så mycket luft kvar i tuben så de två sista träffarna av 10, alltså skott 54 & 55 på fyllningen tog retfullt långt ner:


  Tja, med mer luft så hade det kunnat gå ännu bättre...

 

Eftersom jag inte har någon privat mobiltelefon så var jag inte så sugen på att göra en film över 50 meter eftersom risken är såpass stor att man får ett ströskott som träffar telefonen - något som kanske inte hade varit så kul att förklara på jobbet...

Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

858 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok

Visitors

Följ på Instagram

Airpang på Instagram

https://instagram.com/airpangsweden/

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se