Airpang

Alla inlägg under april 2016

Av Johnny Ottosson - 30 april 2016 09:00



Stjärnskotten !


  FX Airguns Impact och Wildcat är två mycket populära val från FX Airguns lineup 2016


När jag ändå besökte Hurricane så passade jag naturligtvis också på att bekanta mig med de starkaste fixstjärnorna på FX Airguns himmel, den innovativa Impact och storsäljaren Wildcat. Detta är två modeller som förefaller ligga precis rätt i tiden och som med all rätt har blivit populära val hos de mer modernistiska luftvapenfantasterna.


FX Airguns Impact


Mitt första intryck av den här modellen är dess blotta tyngd, den överraskar direkt med att upplevas som riktigt förvånande tung, en känsla som förmodligen också förstärks av den mycket korta totallängden hos just detta exemplar. Förutom att vara tung så upplevde jag den som rank, alltså topptung med en förbluffande hög tyngpunkt och därför en smula vinglig vid anläggningen. Att just det exemplar som jag hanterade dessutom var försett med ett stort och därmed också tungt kikarsikte gjorde naturligtvis inte intrycket bättre. Ett tungt, kantigt och hårt vapen var mina första spontana intryck.


När man därefter börjar studera detaljerna hos modellen så kan man först inte undgå att imponeras av finishen och känslan hos reglagen. Bara en detalj som säkringen, vilken tidigare vanligvis har utgjorts av en bockad grov ståltråd hos vapnen från FX Airguns, är ett rejält steg uppåt i den taktila upplevelsen - nu en distinkt och underbart finmekanisk känsla. Om man däremot vänder på vapnet så hittar man ett ihåligt och rörformat pistolgrepp i vars botten man kan se huvudet av en bult, ungefär som på undrredet hos en släpkärra. Min känsla är att man här har utrymme för en utvecklig med kanske någon form av praktisk förvaring istället, typ för mindre verktyg, ammunition eller liknande. Alternativt i alla fall ett täcklock som döljer saken.


Tittar vi vidare på ergonomin så har vi en bakkappa som kan justeras utan verktyg och med ett vred som diskret smälter in i formgivningen utan att se ut som malplacerat spisvred, vilket tyvärr ofta är fallet på traditionella tävlingsvapen. I andra ändan så lider man däremot av frånvaron av en riktig förstock. Här får man helt enkelt hålla i vapentuben alternativt de spretiga benen hos en ihopfälld bipod, om man har en sådan monterad.


Här hade jag gärna sett en tunn lös förstock som kunde knäppas fast på skenan framför varbygeln, kanske dessutom utformad så att den kunde gömmas i pistolgreppet när det inte används? Det hade gjort underverk för ergonomin.


Under skalet så handlar det naturligtvis om ett tekniskt mästerverk, själva essensen av vad FX Airguns förmår att prestera med nuvarande teknologi just nu. Som en recensent uttryckte saken - "Detta är inte bara ett vapen för de stora vidderna utan också lika underhållande på den korta hallmattan". För den tekniskt intresserade ägaren som älskar att tillbringa timme efter timme framför kronografen i jakten på absolut teknisk prestanda så måste Impact med alla dess justeringvariabler närmast framstå som en våt dröm. Här kan man ställa in regulatortryck, förspänning och en rad av alla de andra faktorer som påverkar vapnets effektkurva, assisterad av inte mindre än två manometrar.


Personligen är jag kluven inför modellen, jag gillar dess design, den moderna känslan, karisman och dess kompromisslöshet runt field performance i termer av teknisk precision och pneumatisk verkningsgrad. Rent emotionellt sett däremot så upplever jag den som tung, rent av klunsig och rejält oergonomisk, inte minst i fråga om pistolgreppets vinkling. För den som är sugen på modellen så rekommenderar jag varmt att man bekantar sig med den ordentilgt i verkligheten innan ett eventuellt förvärv. Man får lite känslan av Gladiaotr Mk I - en udda ergonomi som säkert inte känns rätt för alla människor.


FX Airguns Wildcat


Om jag blev förvånansvärt kallsinnig inför Impact så var känslorna precis de omvända inför Wildcat. Denna modell överraskade mig mer positivt än vad jag hade trott innan. Här förkroppsligar modellen allt som är bra med idén bakom bullpups på precis rätt sätt. Att lyfta och lägga an känns nästan som att dra på sig ett par välanvända favoritjeans - allt upplevde jag perfekt direkt i samma sekund som man var redo att blicka in genom kikarsiktet. Den här modellen känns betydligt lättare än sitt mer sofistikerade syskon och balansen är dessutom helt annorlunda. Visst, det är en bullpup, men den negativa upplevelsen av detta är mycket väl maskerad. Detta är utan tvekan ett vapen som hade kunnat fungera helt ypperligt som enda vapen och som känns mera down to business.


Pistolgreppet är inte lika extremt lutat och modellens förstock är slimmad utan att vara substanslös. Allt känns solitt och påkostat, syntetmaterialet till trots. Här har FX Airguns verkligen visat att syntet kan kännas precis lika mycket premium som vilka andra material som helst, mycket tack vare den gummiartade ytbeläggningen. Visst finns Wildcat även med laminat och valnötstock men detta är något som jag överraskar mig själv med att inte sakna. Den här modellen både känns och ser helt enkelt rätt ut med syntetstock. Förbluffande nog.


Synar man detaljerna och är bekant med det historiska sortimenten hos FX Airguns så visst luktar Wildcat lite Typhoon här och där. Blocket är samma smala typ och säkringssystemet lika så. Man kan se att det är en annan typ av konstruktion men den känns ändå inte billig i negativ mening, snarare förenklad jämfört med dagens premiumvapen. Den enda detalj som jag tycker känns plastig på ett frånstötande sätt är den i kolven insprängda magasinhållaren i någon form av hårdplast.


Wildcat är ett repetervapen och den har dessutom rätt typ av magasinsystem, i traditionell god Axsor-anda. Till skillnad ifrån många andra konkurrenters bullpups så finns det även en korrekt placering av repeterhandtaget och man slipper peta någonstans borta i örat för att kunna mata fram nästa skott. Visst är det lite stag hit och stag dit för att överföra rörelserna fram och tillbaka men allt känns förbluffande solitt. Personligen så hade jag föredragit ett singleskottsvapen men med tanke på användningsområdet och ergonomin hos en bullpup så måste jag ändå böja mig för att ett magasinsystem är rätt väg att gå.


Numera så har FX Airguns inte mindre än 4 bullpups i sortimentet, visserligen bara en bråkdel av hela sin lineup men ändå en förbluffande mängd med tanke på hur sent ute man var med konceptet och hur nära i tiden som dessa modeller har lanserats. Bobcat är en modell som egentligen är mer av en hybrid mellan ett karbingevär och en riktig bullpup baserad på en omarrangerad Royale-teknik. Impact är den avancerade spjutspetsen där Indy är mest oddball av dem alla tack vare sin konstruktionsprincip. I denna brokiga skara så blir Wildcat mest bullpup och det är dessutom en modell som både är trogen konceptet bullpup utan att bära de flesta av dess nackdelar. Det känns på många sätt som en mogen och harmonisk modell, både modern och beprövad på samma gång - helt enkelt en väldigt lyckad tolkning av det moderna luftgeväret anno 2016.


Tyvärr så hade jag varken tid eller möjlighet att under mitt korta besök skjuta igenom modellerna ordentligt så mina känslor inför dessa trevliga vapen får sålunda anstå till en annan gång, i dag blev det därför bara en mycket kort presentation av mina absolut första, spontana och synnerligen subjektiva intryck. Ta gärna tillfället i akt att bekanta er med dessa båda modeller om ni har möjlighet och om ni till och med är en allvarlig spekulant på Impact så är nog detta närmast ett måste.



ANNONS
Av Johnny Ottosson - 29 april 2016 06:00



Katalogen för FX Airguns 2016


  Den första och senaste katalogen från FX Airguns - nog har sortimentet utvecklats alltid!


Då sitter jag här på kvällen med en rykande färsk produktkatalog från FX Airguns i knät. Det har nu gått 13 år sedan man ersatte de första enkla A5-bladen som presenterade FX2000 med ett riktigt A4-ark där man kunde öppna densamma nästan som en liten bok - låt vara för bara med två sidor. Ändå imponerades man och förundrades över det stora sortimentet som till detta år upptog inte mindre än 6 (sex!) olika vapen, istället för föregående års två. Mycket få tillverkare hade vid denna tid ett så omfattande sortiment av PCP. Den sista fjärde sidan i katalogen upptog tillbehören, endera en kompressor eller en handpump. Thats all!


  Sex olika vapen, två plattformar - o dessutom tillverkade i Sverige!


Fast forward till 2016.


Nu är FX Airguns inte längre ett litet udda källarbolag utan nu handlar det om en världsledande luftvapenfabrik med 30 anställda och ett enormt sortiment. Den nya katalogen avspeglar detta på ett närmast övertydligt sätt. Här snackar vi om en rejäl och riktigt inbunden A4 bok på 52 sidor! 


När man öppnar katalogen så möts man genast av texten MADE IN SWEDEN och en utläggning om passionen för luftvapnen. Här fastslår man lågmält att man betraktar sig som världens ledande innovatör av luftvapen. Man förklarar att man besitter en teknologi och ett knowhow som är unikt i branschen och att jakten på det perfekta luftvapnet aldrig avslutas.


Ren försäljningsprosa?


Nej - jag skulle inte påstå det. Man kan tycka vad man vill om FX Airguns och så även i relation till de andra aktörerna på marknaden men en sak kan man aldrig förneka - ingen annan tillverkare i världen kan leverera så innovativa luftvapen som just den här svenska vapentillverkaren. Man kan diskutera vilket fabrikat vars produkter har bäst teknisk egenprecision, bäst finish eller mest prisvärt sortiment, detta är alltid öppet för debatt. Men snackar man innovation och en förmåga att utveckla och överraska, då är alla fantaster över hela världen ense.


   Luftvapen är mer än ett redskap för en precisionssport - det är en del av livet!


Denna förvärvade auktoritet som man helt naturligt har erhållit igenom flera decenniers stadig tillväxt i en allt tuffare bransch gör att FX Airguns har mognat till mer värdegrundade reflektioner runt sina produkter och den hobby som försörjer dem. Katalogen är full av stämningsbilder som anknyter till det genuina, det svenska och den trollska John Bauer-skogen som är så karaktäristisk för den skandinaviska borealen. Tankarna går osökt till Volvos reklamfilmer för sina personbilar och man förväntar sig nästan att hitta Zlatan med en bössa i högsta hugg bakom nästa uppslag. Detta är svensk ingenjörskonst och om detta råder ingen som helst tvekan, enligt katalogens subtila budskap.


Om vi nu ser bakom de smakfulla kulisserna så kan vi notera att katalogen är på engelska (och inte svenska som i början), FX Airguns vänder sig nu till en internationell publik och detta gör man på ett synnerligen världsvant sätt. Varje vapen presenteras i en profilbild med tillgängliga alternativ i form av olika stockar och liknande. Längst ner på sidorna så finns tekniska specifikationer som tyvärr inte är helt konsekventa, vissa egenskaper finns angivna på några modeller men saknas fullständigt på andra. Tittar man på katalogens lineup så är det mest uppenbara förändringarna att T400 fullständigt saknas, förmodligen utgången? Mer glädjande är att Typhoon och T12 nu erbjuds med tävlingsstocken som tillval, ett stockval som tidigare var helt förbehållet den unika modellen Biathlon.


  Massor av stämningsbilder men vilket udda val av manlig modell..


Överlag så är detta en modern vapenkatalog som är second to none. Denna katalog kunde alltså utan tvekan lika väl varit utgiven av SAKO eller någon annan bättre krutvapentillverkare. För de som gillar PCP så är denna katalog ett absolut måste och definitivt en av de mest påkostade katalogerna som jag hittills har hittat inom vår hobby. Den är tung, den är gedigen och den ger en exklusiv känsla. Detta är inte Hobbexkatalogen!


Däremot så är den inte informativ, det är ingen Beeman Catalouge med spaltmeters om tips och trix. Betrakta den ungefär som en bilkatalog för en Lexus, BMW eller Audi. Ren ögonfröjd och en riktig statushöjare för hela hobbyn.


Den enda udda förvåningen var den manliga modellen som figurerar i katalogen. Detta är sannerligen ingen bildskön yngling eller en kraftfull man med fyrkantig granithaka som man vanligtvis hittar i premiumkataloger utan han liknar snarare mest av allt en skabbig svensk bonne!


Det var inte utan att man höjer på ögonbrynen...


Orakad, med rufsigt hår och med boonie hat på huvudet så ska han förmodligen förmedla bilden av "mannen från vildmarken" men framstår snarare som en uteliggare som har gått vilse i parken. Precis som med vapnen så finns det alltså trots allt fortfarande vissa behov att utveckla också katalogen som sådan, i alla fall för kategorin manliga modeller..



ANNONS
Av Johnny Ottosson - 28 april 2016 06:00



På resande fot..


  En av få köplador som jag faktiskt uppskattar..


Igår så var jag ute och roade mig på tjästeresa till de sydligare nejderna under temat Jordbearbetning 2016 där jag fick glädjen att ta del av alla årets modeller av plogar och harvar. Bortsett detta så passade jag på att ta svängen förbi den alltid så jovialiske Tobbe och därför så kommer Airpang de närmaste dagarna att ha små inlägg runt efterfrågade ämnen som Snowpeak 900, FX Airguns Wildcat & Impact samt den helt nya katalogen från FX Airguns för 2016.


  Här finns mycket spännande för en luftvapenentusiast - det bredaste sortimentet i Norden!

Av Johnny Ottosson - 27 april 2016 10:00


Rundkulor!


  Bild från ett test som Tom Gaylord genomförde med ca 10 joule.


När jag skrev inlägget om Excellent för några veckor sedan så fick jag en fråga om rundkulor var vettiga alternativ till traditionella diaboler även för de kalibrar där vi ändå har bra tillgång till diabolalternativ. Generellt sett så brukar rundkulor dessvärre ge en lägre praktisk precision än diaboler. Anledningen till detta är att de snurrar framåt eller bakåt i luften och inte bara roterar i längsled, som är fallet för diaboler. Diabolen har ju sin kjol som stabiliserar den igenom en kontrollerad mängd luftmotstånd, ett så kallat drag. Detta gör att den inte tumlar utan flyger stabilt, vilket vi förstärker ytterligare med den gyrostabilitet som pipans räffling skapar.


Att den praktiska precisionen är lägre behöver dock inte per automatik diskvalificera en rundkula för användning i det enskilda fallet. En lägre praktisk precision kan ju faktiskt vara tillräckligt god för det aktuella användningsändamålet. Skjuter man exempelvis på kortare avstånd så kan en rundkula samla precis lika goda grupper som diaboler, trots att skillnaden blir avsevärd vid exempelvis längre avstånd.


Men, varför överhuvudtaget använda rundkulor då - även om precisionen på korta avstånd kan bli nästan lika bra?


Jo, rundkulor har den fördelen att de penetrerar djupare.


I vissa situationer, exempelvis under jakt inomhus i bakgrundskänsliga miljöer och mot större fåglar som kan vara hårdskjutna, typ duvor, så kan rundkulor vara en tillgång med sin extra djupverkan. Där rör det sig också ofta om kortare avstånd så att den praktiska precisionen räcker till liksom att skotten i regel avfyras under dunkel belysning varvid huvudskott kan vara svåra att få till. Under sådana situationer så kan kroppskott vara ett alternativ för att få ner målet på marken och avfånga det där, med mindre risk för byggnadsdelar i bakgrunden.

   Vid 16 joule så blir skillnaden dramatisk..


Den extra penetrationen som rundkulor levererar blir som mest påtaglig vid lite högre effekter, något som man kan se tydligt på de båda exempelbilder med kaliber 177 ifrån Tom Gaylord som finns med i detta inlägg. Här har man skjutit en rundkula vid sidan om en traditionell rundnosdiabol och en spetsnosdiabol. Som vi kan se så penetrerar en spetsnosdiabol bättre än en rundnosdiabol men skillnaden är på intet sätt dramatisk, vilket är fallet med rundkulan. Spetsnosdiaboler har oftast en sämre praktisk precision och dessutom en penetration som IMHO inte är tillräckligt mycket bättre än en rundnosdiabol för att motivera skillnaden i precision.


Vill man ha en extra djupverkan så är onekligen rundkulan ett bättre val än spetsnosdiabolen, i alla fall på kortare avstånd.


Anledningen till att rundkulan penetrerar såpass mycket bättre ligger helt och hållet i dess formgivning där den saknar utstickande och därmed uppbromsande detaljer, som exemplvis den traditionella diabolens kjol. Likaså kan en rundkula rotera och därmed djupverka i fler dimensioner än diabolen eller minié-projektilen som bara "borrar" sig fram med en linjär rörelse. Rundkulan arbetar mot målet runt nästan hela sin yta eftersom den är sfärisk.


Så, även om rundkulan idag kan anses som en udda kuriositet och en smula ålderdomlig så kan den ändå fylla en praktisk funktion i vissa speciella situationer. 

Av Johnny Ottosson - 26 april 2016 06:00



Snowpeak 900


Till sist så börjar det komma ut en del längre videopresentationer.


En av de mest spännande, och ekonomiskt överkomliga, vapnen på marknaden har varit Snowpeaks 900. En modell som dessvärre saluförs under en lång rad udda namn. Med tanke på prisbilden under 2500 kr så har de flesta ägares intryck av modellen varit förvånansvärt goda och det ska bli spännande att se hur försäljningen av den här modellen kommer att utveckla sig den kommande säsongen.

Av Johnny Ottosson - 25 april 2016 10:00



Vinnande variation!


  Field Target 


Så, då har ännu en vårhelg passerat. Runt om i vårt avlånga land så här mängder med entusiaster avnjutit sina luftvapen till glädje och gagn. En läsare hörde av sig och gjorde tummen upp för min artikel om Falke, vilket inspirerade honom att fortsätta med en fjädervapenrenovering som hade avstannat. På Facebook så tog jag del av lite bilder ifrån en tävling i Field Target borta i Mörrum där en nöjd segrare förevisades i en Stormtrooper-liknande klarblå/vit outfit komplett med skyttekeps av den typ som har nedfällbara sidor och ett vacker bössa med formgivning snarlik The Terminators ena ben. Ännu en fantast från Sverige hittade jag på ett utländskt jaktforum där han stolt förevisade ett stort antal fåglar han hade fällt under en session i en lada ute på landsbygden. Själv har jag suttit och skrivit några inlägg samt tavelskjutit lite över 20 meter i min trädgård.


Luftvapen förenar oss alla och skänker en meningsfull sysselsättning helt oavsett om vi renoverar, tävlar, jagar, skojskjuter eller till och med bara skriver om just dessa luftvapen. 


Här finns nog styrkan i luftvapenhobbyn, den kan ge så mycket på så vill skilda olika sätt till en väldigt låg kostnad och med en stor tillgänglighet för alla människor, oavsett ålder, kön eller ekonomi. Vi saknar den problembild som de facto finns med andra typer av skjutvapen, vilka kräver helt andra säkerhetsförberedelser, en betydligt mer solid ekonomi och inte minst har en latent risk att skapa död och förödelse i fel händer, något som vi tyvärr åter igen blev varse om efter lördagens tragiska skolskjutning i Wisconsin, USA. 

 

  Plinking delight !

 

Detta sagt så går tankarna till Kenni Larsen som i skrivande stund fortfarande befinner sig i koma efter att ha blivit skjuten i huvudet med ett luftvapen för tre dagar sedan. Trots att våra luftvapen är relativt ofarliga i relation till krutdrivna skjutvapen så är de på alla sätt riktiga vapen som kräver respekt och omdöme för att hanteras på ett säkert sätt, både för skytten och omgivningen. Klarar vi detta, så tror jag definitivt att luftvapen som en säker och miljövänlig skytteform har framtiden för sig.



Av Johnny Ottosson - 24 april 2016 10:00



Airgun Gear testar Compatto!


Äntligen Airgun Gears test av Compatto!


Den brittiska storsäljaren Compatto testas nu till sist av Airgun Gear och förefaller bli mycket uppskattad. Noterbart är att stocken saknar gummifinish och är byggd som gamla hårdplaststockar på 1990-talet. Detta känns inte speciellt modernt i skenet av konkurrenternas erbjudanden.


Tyvärr så nämner man inget om vad magasinen kostar och detta är oftast problemet med dagens självindexerande magasin av metall. Fortfarande så har jag svårt att se något magasinsystem som förmår att utmana Axsor-principen i frågan om hur lätta magasinen är att ladda och hur billiga de är att köpa.


Man kan också konstatera hur man i videon flera gånger betonar att dagens Brocock absolut inte har något med de äldre Brocock-modellerna att göra. Detta är helt nya konstruktioner osv. Man är helt enkelt livrädd för att bli stämplade som strulande lågprisprodukter. En enkel lösning på detta problem hade ju onekligen varit att kalla modellen för Daystate och ge den en ordentlig garanti.


I övrigt så känns det positivt med Daystates Slingshotventil och all annan Daystate-teknologi som man här levererar till ett - för Daystate - exceptionellt lågt pris. Här har modellen sitt existensberättigande, ungefär som den lilla lustiga trion småbilar; Citroen C1, Peugeot 107 och Toyota Aygo. I grund och botten samma bil med samma teknologi men under helt olika varumärken. Där konstaterade min far lakoniskt att det känns betryggande att man skapar en Citroen av en Toyota snarare än tvärtom. Låt oss hoppas att samma sak gäller för Compatto.




Av Johnny Ottosson - 23 april 2016 09:00



Premium Inkognito


  Falkes toppmodell kallade man 90 och det är nog den mest berömda ur hela deras sortiment.


En av de kanske absolut mest okända större (relativt sett) tillverkarna av luftvapen med riktigt hög kvalité är Falke ifrån dåvarande Västtyskland. För de allra flesta entusiaster så är detta ett relativt okänt fabrikat och de som ändå har varit i kontakt med någon av Falkes produkter har förmodligen bara träffat på någon av dess enklare modeller.


Falke-Werke drog igång sin verksamhet i februari 1949 i Hannover och då var det minsann ingalunda luftvapen som fanns i sortimentet utan man tillverkade huvudsakligen transportband, företrädelsevis lite mindre och portabla sådana, liksom man agerade grossist för en massa andra olika vardagsföremål. Huvudnäringen var kanske en udda typ av produkter men i det krigshärjade Tyskland så var behovet av transportband stort - mycket skulle byggas upp igen och den berömda tyska produktionen skulle också, sakta men säkert, varvas upp.


Skaparen och ägaren av företaget, Albert Föhrenbach föddes för övrigt 1907 i Mahlberg, Baden, södra Tyskland som en av sju syskon. I ungdomen utbildade han sig till plåtslagare på "Ardo Flugzeugwerke GmbH" i Friedrichshafen, inte långt ifrån Bodensjön. När kriget kom så blev han ansvarig för att ställa om produktionen av komponenter för flygindustrin till krigsmaktens förfogande och detta gjorde han så bra att han fick ansvar för logistiken till en sockerfabrik som ansågs viktig för matproduktionen.


  Toppmodellerna hos Falke hade enastående valnötstockar och djup fin blånering, notera också siktets kvalité.


Detta var en märkligt ansvarsfull post för en person som underligt nog klarade sig utan att vara medlem i nazistpartiet. Troligtvis så var hans organisatoriska talang såpass viktig att man kunde bortse ifrån denna "brist". När kriget sedan slutade så hade han en stor fördel av att inte ha varit partimedlem för han vann fort ockupationsmaktens förtroende vilket gjorde att han fick en snabb start på produktionen av sitt företag som fort utvecklades till en blomstrande näringsverksamhet. Så fort som möjligt så köper han loss sockerfabriken ifrån dess tidigare ägare och redan 1947 lyckades han dessutom få tillstånd att börja producera skjutvapen, i form av luftvapen, vilket var ett helt år före konkurrenter som exempelvis Diana.


Under 1948 så flyttar Albert till Bennigsen där han då öppnar sin sockerfabrik, tillverknings- och grossistverksamhet året därpå.


Till saken hör nämligen att Albert Föhrenbach var skyttefantast och när det tyska sportskyttet började dra igång ordentligt till 1950 så började Falke genast att bredda sitt sortiment med vandrande mål, alltså miniatyrskjutbanor av den typen som vi brukar kalla för "älgbanor", baserade på företagets minsta serie av transportband. 

 

Detta var dock bara början..


Redan till sommaren 1951 och efter ett febrilt arbete så hade man en hel lineup av modeller redo att säljas. Eftersom allt gick så fort så fanns det inte tid att utveckla vare sig egna konstruktioner eller modeller så man kopierade helt skamlöst och vilt ifrån andra tillverkare, främst då Diana och Haenel men även BSA drabbades.


  Ian Smith, premiärminister i Rhodesia poserar med en sällsynt Falke 90.


Verksamheten växer snabbt och 1952 så har man mer än 300 personer anställda, vilket gjorde företaget till den största arbetsgivaren i Bennigsen som vid den här tiden bara hade 3900 invånare! Mer och mer så börjar man renodla sitt sortiment och man fokuserar sig allt mera på just luftvapen och namnkunniga konkurrenter som främst Diana börjar uppmärksamma nykomlingens framgångar med stigande missnöje. Sockerfabriken behåller man dock och den blir den vinstdrivande ryggraden i företaget.


När luftvapenproduktionen drog igång så var den dessutom lite udda eftersom man till skillnad ifrån de flesta andra aktörer som kopierar eller klonar en annan tillverkares produktion valde att tillverka betydligt bättre (och dyrare!) produkter än originalen. Ett udda grepp.


Tyvärr så tog det dock inte så lång tid innan problemen började hopa sig.


Albert krävde en perfektion som gjorde vapnen riktigt dyra. Men trots att de betingade ett högt pris - vilket gjorde dem trögsålda och oattraktiva för återförsäljarna - så såldes de ändå med en ytterst mager marginal. Den verkliga tragiken sker emellertid 1957 då Albert drabbas av en kraftfull hjärtattack. Efter detta så blir han helt arbetsoförmögen och då han i praktiken utgjorde drivmotorn hos verksamheten så börjar den snabbt falla sönder.


  Falke 90 var ett mycket välbyggt vapen med utsökt finish och kvalité.


En stor produktion, stora kostnader och snabbt minskade inkomster efter de stora investeringarna som man nyligen har gjort ger fort ett katastrofalt resultet. Redan 1958 så upphör produktionen och året därpå så är konkursen ett faktum. Verksamheten styckas upp och luftvapenproduktionen läggs ner. Så 1961, då allt är klart, så finns det inte längre någon verksamhet kvar under Falkes eget varumärke. Här ser man tydligt risken med att centrera ett helt företags verksamhet och framtid runt en enda drivande person som helt ensam styr sin företag. Albert själv framlever resten av sitt liv gravt invalidiserad och avlider till sist 1966 i sena sviter av hjärtattacken.


Det var alltså inte många år som Falkes vapen fanns på marknaden som ett självständigt varumärke, man brukar räkna mellan 1951-1958 även om en del restlager såldes ut först några år efter att själva nyproduktionen hade avslutats.


Sortimentet var grovt räknat indelat i tre olika grupper där den första var modellerna 10, 20, 30 & 40 vilka var enklare juniorvapen av Dianatyp med en hel del stansade och pressade plåtdetaljer. Modell 10 påminner om Diana 1 och hade bara kolv utan förstock, modell 20 var snarlik men med en kort separat förstock. Modell 30 var i sin tur inspierad av Diana 16 med en riktig stock i ett enda stycke snarare än 20s separata kolv och förstock. Slutligen så fanns modell 40  som mera liknade en förvuxen modell 16 med lite flackare pistolgrepp.


  De enklare modellerna var förvisso välbyggda för sitt pris men simpla och konventionella


Nästa kategori var 50 & 60 som utgjorde mellanserie och som riktades till äldre tonåringar eller mer prismedvetna vuxna kunder. Pipinfästningar och liknande var av konventionellt snitt tillverkad av smitt stål och finishen ovanligt hög för prisklassen, relativt de Dianor och Haenels som fick agera förlagor. Här har vi gevär motsvarande de samtida Diana 23 och 25 i storlek och prestanda ungefär som dagens Weihrauch HW30.


  Med modell 70 så började Falkes lineup av riktigt vackra och synnerligen välbyggda vapen.


Slutligen så fanns det en grupp för de riktiga vapnen riktade till vuxna finsmakare och försedda med märkbart tyngre prislappar. Modell 70 är min personliga favorit, ett vapen motsvarande en Weihrauch 50 SV från samma period med elegant och typiskt tysk formgivning. För export och till köpare som föredrog en stock med pistolgrepp så erbjöd man underversionen 70a med just detta särdrag.


Modell 80 var 800 gram tyngre än modell 70 och vägde in på 4000 gram vilket med en totallängd på 115 cm kvalificerade denna stora underspännare som fullsize. Här kunde man välja kaliber 22 och vapnet visade sig i sentida tester vara kapabel till mellan 180-190 mps i utgångshastighet med denna kaliber, vilket ställer den i nivå med HW35 och den blev därmed en av 1950-talets kraftfullaste tyska luftvapen.


  Underversionen 80d utrustades med dioptersikte från fabrik samt rembyglar och aktivt piplås.


Precis som hos 70 så fanns en mera tävlingsinspirerad modell som till skillnad ifrån 70a också levererades med en fabriksmonterad diopter. Pistolgreppsstock i valnöt var standard på båda versionerna, där rembyglar ingick på 80d. Slutligen så har vi då top-of-the line som blev den närmast mytiska modell 90 som lär ha tillverkats i färre än 200 exemplar.


  Modell 90 var naturligtvis topputrustad med utsökt valnötstock och förstklassig blånering.


Denna flaggskeppsmodell hade allt redan som standard, inklusive en för sin tid riktigt avancerad diopter. Dimensionsmässigt sett så var detta också en duktigt stor bössa med 4300 gram och 115 cm totallängd.  Under skalet så var modellen kopierad ifrån en dåtida BSA Airsporter, inklusive den karaktäristiska automatöppnande laddtappen. Skillnaderna var dock större under skalet. Cylindern var grövre och längre, slagfjädern likaså. Den större svepytan gav naturligtvis en ökad möjlighet till hög effekt, inte minst i kombination med en synnerligen väl handinpassad laddtapp. Allt sammantaget så blev Falke 90 en av de mest välbyggda fjäderluftvapnen någonsin.


Av någon underlig anledning, som jag aldrig har fått en vettig förklaring till, så såldes Falke för övrigt ovanligt bra i Rhodesia och hade en av sina största återförsäljare i just Salisbury. Detta är en smula märkligt med tanke på vilket brittiskt land som Rhodesia var och att Falke var ett tyskt fabrikat, vilket knappast kunde vara meriterande mindre än ett decennium efter kriget. Märkligt.


  Bra reklam hjälpte inte Falke.


På det hela taget så hade det utan tvekan varit utomordentligt spännande att följa Falkes utveckling om Albert Föhrenbach inte hade drabbats av sin tragiska hjärtattack. Allt talar för att företaget var på G och hade historien gått vidare så kanske Falke idag hade varit ett stort och ledande fjäderluftsfabrikat, ungefär som Weihrauch.

 

Idag så är Falke naturligtvis eftertraktade samlarvapen och i synnerhet deras större och mer påkostade modeller och då speciellt den magnifika modell 90, som inte lär ha tillverkas i mer än blott 200 exemplar.

Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

854 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok

Visitors

Följ på Instagram

Airpang på Instagram

https://instagram.com/airpangsweden/

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se