Airpang

Alla inlägg under augusti 2020

Av Johnny Ottosson - 29 augusti 2020 18:00


Topp tre favoritprylar!


 

Min lista på de tre viktigaste tillbehören för luftvapenskytten..


Vissa saker är helt enkelt oundbärliga för den hängivne luftskytten och idag så har jag plockat fram tre saker som är de viktigaste av mina tillbehör för luftvapenskyttet, bortsett från ammunition etc. Detta är tre prylar som jag har ägt i åratal och använt mycket flitigt, de har hela tiden varit till belåtenhet och de är synnerligen prisvärda för det mervärde som de levererar.


Kronograf!


För sex år sedan köpte jag min AirChrony för 1255 kr ink frakt. Jag har tidigare haft fler olika kronografer, allt från de supersmå och jättebilliga Combro till hela konstruktioner som Shooting Chrony Alfa och Beta. Alla de tidigare har haft sina främsta tillkortakommande i att de inte alltid mäter helt pålitligt utan missar resultat då och då. Det var därför en stor glädje att bekanta sig med den synnerligen ekonomiskt överkomliga Air Chrony som aldrig - någonsin - missar att mäta ett resultat! Formatmässigt sett så är den dessutom en vettig kompromiss, inte lika smidig som Combro men betydligt snabbare och enklare att få skjutklar än Shooting Chronys. Här finns en länk till mitt ursprungliga inlägg om Airchrony:


http://airpang.bloggplatsen.se/2009/12/05/2260743-nytt-inkop/


Projektilvåg!


Som de flesta entusiaster säkert känner till så stämmer vikten som anges för diaboler sällan mot verkligheten. Enda sättet att veta på riktigt är att själv väga diabolerna och till detta krävs naturligtvis en synnerligen exakt våg. Själv så köpte jag min digitala våg för blott 203 kr i början av december 2009. Även den här har fungerar perfekt genom åren och med den har jag mätt de mest m'ärkliga små saker. Här finns länken till originalinlägget:


http://airpang.bloggplatsen.se/2014/11/02/10912853-lite-nyforvarv/


Laseravståndsmätare!


Något som är synnerligen bekvämt som alternativ till det uråldriga måttbandet är en laseravståndsmätare. För den facila summan av 175 kr ink frakt så köpte jag en sådan via eBay i slutet av maj 2015. Ursprungligen så var jag lite orolig för att den maximala räckvidden på 40 meter skulle vara för kort. I praktiken så är den längsta praktiska räckvidden dessutom bara 35-38 meter och redan bortom 30 meter så börjar det bli svårt att fånga målobjektet med rödpunkten för en korrekt av läsning. I verkliga livet så använder jag den ytterst sällan på 30 meter eller längre utan brukar mäta avstånd mellan 10-30 meter varvid den där fungerar helt perfekt.


http://airpang.bloggplatsen.se/2015/05/28/11107362-avstandsmatare/


Sammanfattningsvis:


För totalt knappt 1700 kr så har man här tre mycket praktiska saker som jag själv har svårt att tänka mig ett luftvapenliv utan. Mest väsentligt är naturligtvis kronografen men även att jag mer sällan använder avståndsmätaren och vågen så är det två små, lätta och mycket användbara tingestar. 


Tre bra köp som jag varmt rekommenderar, både vad gäller föremål som just dessa fabrikat och modeller.





Av Johnny Ottosson - 24 augusti 2020 19:30


Lite förbättringar!


 

Mer kraft & bättre praktisk precision!

 

Visst låter det lockande, vem vill inte ha det?

 

Om det sedan är billigt eller gratis, vad har man att förlora?

 

Budgetrenoveringen av min lilla BSF fortlöper och det senaste är att jag nu har behandlat stocken med linolja eftersom IKEAs träskyddsmedel inte visade tecken på någon nämnvärd djupverkan. Efter behandlingen så blev stocken ungefär lika torr som innan och därför skiftade jag över till linoljan. Till sist så hittade jag alltså min gamla flaska med linolja, anno 2012, men den visade sig fungera lika utmärkt som tidigare.

 

Nästa steg blev att titta lite på drivkällan och även om kompressionspackningen på pistongen oftast håller nästan hur länge som helst på dessa gamla vapen med läderpackningar så är detsamma inte fallet för pipblockspackningen, alltså den lilla cirkulära packningen som tätar mellan pipblocket och cylindern när pipan återsluts efter att vapnet har laddats. Här kunde man notera ett märkbart läckage uppåt vid avfyrningen.

 

Jag brukar placera en större droppe av en trögflytande motorolja ovanpå skarven mellan cylinder och pipblock för att se läget när vapnet avfyras. Här puffade det ut luft tydligt så en ny pipblockspackning blev oundgänglig. Den här packningen är en inte helt ovanlig källa för effektförluster på gamla vapen och då dessa i regel har måttlig effekt från början så bidrar allt man kan förbättra till att tillvarata den lilla effekt som ändå finns. Den här typen av packningar är inte helt omöjliga att tillverka själv men då en ny NOS packning bara betingade en knapp hundralapp med frakt från England så lättade jag på plånboken.

 

 

Beeman pellet seat


 

Nästa steg för att förbättra den praktiska precisionen var däremot avsevärt billigare, nämligen gratis. Beeman sålde under många år en ”Pellet Seater”, vilket var ett litet redskap, inte helt olikt en vanlig kulspetspenna, vilken man använde för att placera diabolen i pipan vid laddningen. Syftet var att säkerställa en absolut likformig placering. Det är nämligen lätt hänt, när man laddar för hand, att diabolen inte kommer rätt i sitt ”startläge” utan att kjolen på diabolen helt enkelt kan sticka ut lite för långt – ibland så långt att kjolen skadas när pipan sluts. Det säger naturligtvis sig självt att detta inte direkt gynnar den praktiska precisionen.

 

Om man istället tar tid på sig och laddar diabolen med exempelvis en liten insexnyckel som man centrerar i kjolens mitt så kan man lätt trycka in diabolen i ett uniformt läge gång efter gång utan att skada diabolens ömtåliga kjol – samtidigt som diabolen kommer att laddas absolut rakt ner i loppet. Skillnaden är faktiskt betydligt större i form av praktisk precision än vad de flesta tror och en metod som är väl värd att pröva för den som vill få ut så mycket som möjligt av sitt fjäderluftgevär med brytpipa.

Av Johnny Ottosson - 22 augusti 2020 19:00


A gamechanger!


   

Den 14:e april 2001 så tog jag leverans av en helt ny FX2000DL - och lite märkliga diaboler..



För snart 20 år sedan så inträffade det en händelse som för alltid förändrade både luftvapenindustrin och inte minst den lokala hobbyn världen runt. Då runt millenieskiftet så spred sig ryktet om ett nytt luftgevär runt om i världen likt en löpeld. På dåtidens forum och den helt nystartade svenska motsvarigheten så talades det om en överkomlig lågprisversion av de då relativt nya och absolut toppmoderna vapnet Webley & Scott Axsor.


Arnheim i Stockholm, som importerade Webley & Scott, hade ju återförsäljarrätten på Webleys modell Axsor, vilket vi alla kände till sedan Axsor Cup under 1998-99, där många av oss entusiaster hade fått pröva på modellen. Den var märkligt nog konstruerad av en svensk kille men såldes ändå under ett brittiskt varumärke. Udda, men vapnet var sannerligen formidabelt - enda nackdelen var prisbilden på nästan 9500 kr!


Den prislappen motsvarande på den här tiden nästan en månadslön netto och därtill så behövde man ju en pump eller en dykflaska, vilket effektivt ställde modellen utom räckhåll för de flesta av oss dåtida fantaster. 


Nu däremot, nu talades det om en förbättrad och utvecklad lågprisversion som skulle kosta flera tusen mindre men ändå vara mer välutrustad. Det lät nästan för bra för att vara sant så den ledande handlaren på den tiden kontaktades vilken stolt förkunnade att uppgifterna var korrekta. För blott 4995 kr så kunde man få köpa en sådan! Den hade dock bara ett 2-skotts skyttelmagasin och stock av bok. Ville man ha 8-skottaren så kostade den 5490 kr och önskade man en valnötsstock så handlade det om 5995 kr.


Jag köpte en direkt - osedd - trots en ansenlig ekonomisk uppoffring. 


Några dagar sedan anlände underverket och jag tog bilden högst upp i dagens inlägg precis när kartongen öppnades. Handlaren hade efter lite schackerande lovat att skicka med ett par askar diaboler och jag förutsatte naturligtvis att dessa var Crosman Accupell, dåtidens i särklass ledande diaboler.


 

För 500 kr extra så fick man en sådan valnötskolv istället för lackerad bok av typen skolbänk...



Döm om min irritation och förvåning när det istället kom två askar av någon tjeckisk uddasort vars namn jag aldrig någonsin hade hört talas om.....


Om man nu hade slut på Accupell, vilket hände då o då eftersom precis ALLA ville använda dem, så kunde man åtminstonde ha skickat ett par askar orange RWS Superdomes, det hade varit acceptabelt, om inte bra.


Genast slängde jag mig på telefonen och började....gnälla.....


Varför fick jag dessa....öh....JSB (!?)....istället för premiumdiaboler?


Länge och väl så gnölade jag, gnällde och grymtade medan handlaren återhållsamt och lätt roat hummade med. Till slut så kom det väl en annan kund för till sist avsnoppade han mig med att "...skjut nu med dina skräpdiaboler och hör av dej i morgon"


Förgrymmade stack jag ut och sköt, fast inte med JSB. 


Lyckligtvis hade jag några Accupell kvar från tidigare vapen och jag blev inte besviken, de sköt gudomligt bra. Jag tog ut avståndet mer och mer tills gränsen för acceptabel precision hade uppnåtts, en ansenlig sträcka från skjutplatsen. Tiden gick, som den ofta gör när man skjuter, det hade börjat bli mörkt och ammunitionen tog slut.


Jag hade dock med mig dessa udda JSB så jag tänkte....tja, jag kan ju pröva...de är ju av bly i alla fall så de kan ju inte vara farliga för pipan, resonerade jag. Avståndet var lite drygt 40 meter vill jag minnas och till min stora förvåning så kunde jag höra att första skottet träffade min 14x14 cm stora måltavla. Jag fortsatte att skjuta och sedan travade jag fram för att kolla resultatet.


Märkligt nog så hade jag bara ett hål i måltavlan, klart längre ner än för Accupell...


Jag fattade ingenting, jag kunde ju höra att skott efter skott träffade kulfånget men ändå - bara ett enda hål i måltavlan.


Kanterna på kulfånget var helt intakta och till sist så började jag studera den enda träffen jag hade i måltavlan från skenet av min bilstrålkastare. Hålet var lite större än ett enda diabolhål, något som jag inte hade noterat i vårkvällens skumma skymning.


Sakta gick det upp för mig....alla skotten hade passerat igenom samma hål, på över 40 meter..!!


Var det en slump?


Ut med alla grejorna igen och sedan blev det att skjuta och skjuta. Jag tror jag sköt till halv ett på natten och tömde båda askarna. Jag sköt ända bort på 80 meter eftersom det inte gick att skjuta längre på den skottplatsen. 


En sak stod helt klar när jag åkte hem, dessa nya JSB var något alldeles exceptionellt jämfört med övriga samtidia diaboler som Accupellen, Superdomes och allt annat.


En riktig gamechanger!

Av Johnny Ottosson - 15 augusti 2020 13:00


Go Vintage! 


 

Riktigt gamla saker är också roliga, här tavlor från 60-talet, ammunition från 70 talet och kniv från 50-talet..


Så, då har jag till slut fått ihop min lilla BSF och dessutom skjutit in lite för att allt ska ha hunnit sätta sig utan dieseleffekter eller andra konstigheter. Första uppgiften efter detta är att försöka fastslå vilken diabol som fungerar bäst och därefter ställa in de öppna riktmedlen för bästa tänkbara projektilbana.


Att hitta bästa diabol är inte så avancerat, man tar de antal olika diaboler man har tillgängligt i aktuell kaliber och skjuter på 10 meter med fullt stöd mot en vanlig 14x14 måltavla. Exakt hur man träffar spelar ingen roll, bara man träffar tavlan med 10 diaboler i följd så att man kan mäta storleken på den träffbild som respektive diabolsort levererar.


Jag brukar börja med de sorter som är mest kända för att överlag leverera bra resultat och därefter arbetar jag mig succesivt nedåt till att mer udda sorter. Viktmässigt sett så lägger jag mig mellan 6-8 grains ungefär, vilket brukar bli bra för den här typen av effektsvaga vapen. Diaboler över 8 grains kan bli väldigt tungskjutna vid låg effekt och superlätta projektiler ner under 6 grains är oftast avsedda för PCP där man inte riskerar pistongstuds.


Efter några timmars rofyllt skjutande så kan jag konstatera att bössan är lätt att anspänna och därmed skön att skjuta med under långa pass samt att den är mycket tyst, både till gagn för mig själv och omgivningen.


Vilken nivå av resultat kan man då förvänta sig?


Då det handlar om ett fjädervapen med åtskilliga decennier bakom sig liksom ett uteslutande användande av enbart original öppna riktmedel, i detta fall V-sikte baktill och enkelt kornsikte, så får man beakta att det aldrig kommer att bli aktuellt med resultat som matchar ett modernt PCP.


 

Inte så kraftfull med dagens mått mätt men charmig och väldigt rolig att skjuta.


Jag läste för inte så länge sedan en artikel av den välkände skribenten Terry Doe om jakt med öppna riktmedel och han menade på att hans personliga gräns låg vid 12 yards, alltså ungefär 10 meter. Upp till det avståndet så räknade han med att kunna leverera 10 diaboler i följd inom en diameter av en inch, alltså något drygt 25 mm (som en svensk enkrona). Detta då med bra stöd, dock inte i bänk, och ett modernt fjädervapen med tillhörande moderna öppna riktmedel och därtill avtryckarsystem.


Någonstans där tror jag att man ska vara mycket nöjd om man hamnar, skjutet från bästa tänkbara stöd. Att skjuta med öppna riktmedel är ju som bekant avsevärt svårare än med ett optiskt riktmedel som kikarsikte och till detta ska även läggas fjädervapnets rekyl och en oftast lägre kvalité på avtryckarsystem.  


Dessa äldre charmiga veteranvapen med öppna riktmedel är alltså i första hand vapen avsedda för mycket korta distanser, än idag – precis som vid den tidsepok då de såldes som nya. Luftskytte på långa avstånd är ju en relativt ny företeelse, tack vara i första hand PCP och tillgången på projektiler vars egenprestanda vida överstiger de som fanns tillgängliga för bara några decennier sedan.


När jag själv började skjuta på 1980-talet så ansågs 30 meter som ett mycket drygt avstånd och allt bortom 50 meter var salongsgevärens territorium, i allmänhet så sköt vi således oftast på 5-15 meter. Idag däremot så känns detta närmast egendomligt, ett bra PCP på 2020-talet levererar förbluffande enkelt träffbilder på hål-i-hål borta vid 50 meter under vindstilla förhållanden och skjutning i bänk. Skytte på 100 meter är inte alls ovanligt med grövre kalibrar och med de nya slugsen så har en del fantaster kunnat genomföra meningsfullt skytte med fina resultat ända bort på 200 meter (!) – ren science fiction för bara 20 år sedan.


Rätt perspektiv är alltså viktigt att beakta när man roar sig med äldre fjädervapen, resultat som spontant kan kännas som usla i dagens perspektiv låg inte sällan inom ramen för precis vad som förväntades hos dessa oldtimers när de var fabriksnya.


  Klassiska Crosman Premiers är dyra och smutsig men i vissa vapen så kan de ibland ge jättebra resultat..


Då jag hade gått igenom ett stort antal tillgängliga diaboler med relativt nedslående resultat så kom jag till sist ända ner till Crosman Premiers. Dessa anrika diaboler är oftast väldigt polariserande, de tenderar oftast till att gå duktigt uselt men i det enstaka fallet så slår de om fullständigt och levererar då absolut lysande resultat i vissa speciella vapenindivider. Så blev märkligt nog också fallet i min BSF. Visst, det är skönt att hitta en bra diabol, men attans att det var just Crosman Premiers. De är ju som bekant dyra, smutsiga och ibland även rätt svåra att få tag på. I mitt fall så sköt jag Die 7 från 2007.


Med rätt diabol identifierad så var det dags för kronografen där dessa diaboler också levererade bra resultat vars genomsnitt stannade vid mycket måttliga 130 mps (!) vilket på 7.90 grains innebär 4.30 joule Vo. Detta är mycket modesta prestanda och ungefär i nivå med vad man kan förvänta sig från ett så litet luftvapen som just  modell 30.


Kan man då överhuvudtaget ha någon nytta av en så låg effekt? 


För att kunna fundera lite runt detta så besökte jag ChAirGun för att beräkna en projektilbana. Resultatet av den blev följande; - 1 cm vid 5 meter, stigande till +/-0 vid 8 meter, därefter toppar projektilbanan med +1 centimeters överslag på 14 meter varpå projektilen slutligen dalar till inskjutning avståndet +/-0 på 18 meter. Fortsätter jag att notera utfallen så landar den till sist vid – 1 centimeter på 20 meter.


Med den här kurvan så blev det en flack projektilbana som aldrig avviker mer än 1 cm upp eller ner på avståndet mellan 5-20 meter men precis som förväntat så dalar den ”långt ner i källaren” så fort man passerar dessa 20 meter.


Lämpligt skottavstånd är därför 8-18 meter där jag bara behöver ta hänsyn till en överslagsrisk på maximalt 1 centimeter precis mitt-emellan. Om vi sedan beaktar att den praktiska skottvidden på grund av riktmedel och avtryckarsystem hamnar någonstans vid 10-15 meter så blir prestandanivån plötsligt helt rätt – även om det är väldigt lite effekt som det handlar om här.


Hur mycket är då blott 4 joule, bara knappt 40% av den tillåtna maximala anslagsenergin?

 

Det bästa sättet att illustrera detta tycker jag är tvåltestet. I detta fall så besköts tvålen på uppmätta 10 meter avstånd, vilket ligger ungefär mitt i den maximala räckvidd som det här vapnet kan tänkas prestera under normal användning.

 

Med en Vo om 130 mps med CPL och en E0 på 4.30 joule så återstår 123 mps vid V10 samt 3.84 joule – en bibehållen anslagsenergi på 89 procent!

 

 

Tvåltest är något som jag verkligen gillar, vilket ni säkert känner till..


 

Trots detta så stannade projektilen 10 mm in i testmediet, en vanlig klassisk Barnängen Barntvål. Jag brukar favorisera just den här tvålen för detta, lite udda, ändamål eftersom den är lätt att tillgå för alla och relativt hård i jämförelse med vävnaden hos levande varelser. Med en penetration på 10 mm i den här tvålen så kan man alltså räkna med avsevärt mer i mjukare strukturer.

 

Vi vet ju alla från historien att det är åtskilliga gnagare, trastar, starar och diverse andra mindre villebråd som har fallit framför vapen med den här effektnivån, modeller som exempelvis Slavia 618, Diana 23 och liknande, på den tiden vapnen var nya och då man kanske inte hade samma jaktetiska perspektiv som vi har numera, åtminstone i Sverige.

 

 

Ett tidlöst och roligt tidsfördriv, då som nu..


 

Kapacitet för att skapa skador finns alltså och därför ska man beakta att trots ”bara” 4 joule, vilket i perspektiv av dagens högpresterande PCP är skenbarligen närmast patetiskt, så kan stort elände följa vid missbruk av dessa vapen.

 

Väl värt för många att tänka på då den här typen av vapen - nu som då - ibland används av yngre skyttar utan direkt tillsyn. Många av oss vet ju detta själva, av egen erfarenhet då många av oss, i alla fall vi medelålders, började vår hobby med just den här typen av beväpning.

Av Johnny Ottosson - 5 augusti 2020 20:00

 

En liten renovering..

 

  

Till sist så blev den färdig men den är lite mörkare i verkligheten..

 

De senaste dagarna så har jag grejat lite med stocken till min BSF-30. Trots att mekaniken är i helt perfekt skick som nytt så har tyvärr stocken fått några tryckmärken och revor under tidens gång. Egentligen är det inte så konstigt, även vid sparsam användning, givet att vapnet förmodligen är någonstans mellan 55-65 år gammalt.

 

Stocken är original täckt med en ljust chokladbrun nyans vilket sedan har övertäckts med en krämigt tjock klarlack.

 

 

Ett bra köp från Biltema

 

Första steget var att ta bort lacken och till detta använde jag ett färgborttagningsmedel från Biltema, påhittat i farsans garage. Preparatet består av en gulaktig kladdig gel som är luktfri och uppges vara miljöanpassad. Prislappen var 59 kr och jag var minst sagt skeptisk till hur detta skulle fungera. Efter att ha bestrukit stocken med hjälp av en pensel, vilken kunde rengöras i vanligt kranvatten (!), så började jag efter ungefär en timma att bearbeta stocken med den grova sidan på en Scortch-Brite svamp.

 

Minsann, imponerande lätt så försvann både lack och färg i ett enda svep med mycket måttlig ansträngning. Synnerligen imponerande! Att befria stocken från båda skikten tog bara en halvtimma och var överraskande enkelt. Nu fick stocken torka så jag började under tiden att rota i gömmorna efter linolja men den var tyvärr slut, eller åtminstone så hittade jag den inte.

 

 

Denna gång en produkt från IKEA.

 

Efter lite bökande i förråd och vind så hittade jag emellertid en flaska med någon typ av olja. Flaskan hette ”Skydda” och bara på namnet så förstår man att det är ett medel från IKEA. Efter ett närmare studium av etiketten så kunde jag sluta mig till att det handlade om ett impregneringsmedel för skärbrädor som enbart innehöll ”White Mineral Spirit”. Pris för flaskan hade varit 39 kr och den verkade ganska färsk. En vit lagom fet/rinnig olja som föreföll luktfri och lämplig för träredskap i främst kök, allt från klassiska degkavlar till stora salladsgafflar i trä.

 

Efter torken av behandlingen från lackborttagningen så kunde jag belåtet konstatera att alla tryckmärken och andra blessyrer hade försvunnit helt i samband med lackborttagningen, förmodligen så hade fukten i medlet rest träfibrerna. Jag putsade därför bara av stocken med sandpapper på 800-1200-1600-2000 innan den blev helt slät från resta fibrer.

 

 

En olja tillåter stockens naturliga struktur lysa igenom.


Nu blev de dags för oljningen. Framsidan på Scortch-Brite svampen (den mjukare sidan) fick nu tjänstgöra för att stryka ut oljan. Några stora droppar på svampen bara och sedan gnida in stocken ordentligt. Trots att oljan är helt transparent så mörknade stocken lite efter första behandlingen, inte bara på grund av fukten i oljan utan även då lagret hade torkat.

 

Påföljande dagar så blev det ytterligare strykningar, totalt fyra, med ett dygn mellan varje – detta tills olja kvarstod efter den fjärde dagen, då stocken sannolikt var mättad.

 

 

Tack vare en ledad spännarm så slipper man en lång skåra för anspänningsmekanismen.

 

Notera hur kompakt stocken är med mycket få tunna eller ömtåliga detaljer, trots att den sitter på ett väldigt litet vapen. Tack vare den ledade spännarmen så har inte modellen en jättelång skåra för en odelad spännarm, vilket finns på de flesta billigare eller mindre vapen med brytpipa. Likaså är godset runt kolvhalsen grovt liksom sidorna på förstocken mot mekanismen.

 

Nu ska vapnets mekanism ses över lite och i morgon så kommer förhoppningsvis ett paket med lite delar från Chambers i England, en handlare som jag har köpt fjädervapendelar från i över 20 års tid, ända sedan den nu framlidne Paul drev verksamheten.

Av Johnny Ottosson - 1 augusti 2020 16:00





Fjäderfröjd?



 

En gång i tiden så var dessa luftvapen oftast den första kontakten med skjutvapen överhuvudtaget...



Ett vanligt argument som många fjäderfantaster gärna framhåller är friheten hos sina val.


Det är enkelt att bara ta med en ask diaboler samt vapnet och sedan bara börja skjuta. Man behöver inte kontrollera och vid behov fylla luft, som hos ett PCP, inte heller behöver man fundera över kikarsikte/kikarsiktesskydd eller ljuddämpare samt magasin.


Det är enklare, mindre komplexa konstruktioner helt enkelt.


  

Diana 25 (1963) och 23 (maj 1966) samt modell 23s konkurrent BSF Bavaria 30 nederst



Till nackdelarna hör istället en begränsad prestanda med dito räckvidd samt svårigheten (utmaningen) att träffa målet enbart med hjälp av öppna riktmedel. För- och nackdelar med andra ord, sådana som man kan debattera runt i evigheter.


Om vi istället lämnar den subjektiva världen och istället betraktar det mest fundamentala – är de roliga att använda?


Detta är en högst relevant frågeställning eftersom de allra flesta av oss skjuter av rekreativa skäl, vi skjuter för att det är roligt – inte för att exempelvis i första hand tävla eller döda djur, även om det ena naturligtvis inte behöver utesluta det andra.


Precis som med allt annat så finns det en inlärningskurva och i synnerhet gäller detta med öppna riktmedel. Många yngre skyttar har ju en högst begränsad erfarenhet av dessa och har som regel börjat sitt skytte direkt med olika optiska riktmedel, som exempelvis kikarsikten.


Min personliga erfarenhet är att öppna riktmedel generellt sett fungerar bäst när man skjuter mot ljusa mål och objekt snarare än mot mörka mål eller tvådimensionella föremål, typ måltavlor. Givetvis så fungerar också öppna riktmedel bäst på kortare avstånd, i synnerhet för skyttar som är nya till den här typen av sikten.


Det perfekta användningsändamålet är alltså 5-15 meter med en liten och lättskjuten fjäderbössa och plinking i olika former. Avstånden kan tyckas korta men dessa kan naturligtvis ökas ytterligare under lugna vindförhållanden och i synnerhet om man beskjuter lite större mål än tändsticksaskar, lösa lock eller mindre burkar etc.


Det första jag brukar göra med ett vapen som har öppna riktmedel är att försäkra mig om att det faktiskt kan skjuta bra, alltså att eventuella dåliga träffar beror på mig som skytt snarare än vapnet. Första steget blir alltså att hitta den ammunition som just den unika vapenindividen fungerar bäst med. Sedan kontrollerar jag att siktet står rätt inställt för ett lämpligt inskjutningsavstånd. Huruvida siktet i sig självt fungerar eller om det verkligen är rekylfast är sällan ett problem med öppna riktmedel. Dels är de väldigt robusta och dels så sitter både kornsikte och själva siktet vanligtvis på samma enhet, alltså pipan. Fenomen som siktesglidning på grund av rekyl eller märkliga träffbilder eftersom pipan på ett vapen med brytpipa inte låser korrekt mot den övriga mekaniken är alltså inget problem här.


BSF Bavaria 30 tillsammans med likaledes germanska diaboler anno 1973 samt en Västtysk radio från 1962 



När detta är gjort så återstår bara att vänja sig vid öppna riktmedel, att våga tro på att vapnet skjuter lika bra med dessa som med andra typer av riktmedel. Likaså måste man vänja sig vid att man inte kan detaljstudera målet då dessa riktmedel helt saknar förstoring. Man får i så måtto alltså skjuta en smula i blindo.


På äldre fjädervapen så är ofta inte rekylen så mycket att bekymra sig över, de har som regel måttliga effektuttag men däremot så kan deras ofta låga vikt förstora den rekyl som faktiskt finns. Att följa efter skottet noga och hålla kvar målbilden även efter att man har släppt skottet ökar avsevärt möjligheten till bra träffbilder.


Slutligen så är det sista detaljen som kräver tillvänjning själva avtryckarsystemet. Små, enkla och inte sällan äldre fjäderluftgevär har ofta dåliga eller rent av usla avtryckarsystem. Mitt eget favoritvapen för den här typen av bakgårdsskytte, min BSF Bavaria 30, är emellertid ett lysande undantag och inte minst därför just min favorit. Denna har nämligen ett helt utmärkt avtryckarsystem, för sin tidsperiod och för sin vapentyp. När min son skjuter så brukar han klaga på att avtrycket är tungt – och det är det. Men - det är rent och förutsägbart, vilket är det viktiga. Vikten hos avtrycket för att avlossa skottet har inte i sak med hur bra avtrycket är eller inte. Både ett extremt lätt och ett extremt avtryck kan vara bra, bara man har vant sig till dem. Sedan är det naturligtvis så att ju mer extremt avtrycket är i sin dragvikt, desto mer tillvänjning krävs det. Udda för just modell 30 är att man dessutom kan ställa in avtrycket och dessutom göra det enkelt utifrån, med en skruv på mekanikens bakstycke. När jag började att skjuta mera med det här vapnet så var jag absolut inte road av den relativt höga avtryckarvikten men ju mer jag sköt desto mindre tänkte jag på det och succesivt så hade jag vant mig till det så pass mycket så att jag upplevde mina moderna PCP som extremt lätta i sina avtryck.


Det är märkligt vilken förmåga människan har till att anpassa sig.


Givetvis så blev träffbilderna också bättre, i motsvarande grad. Framförallt så kunde jag se att slängskotten minskade i frekvens med samma takt som jag vande mig vid, och lärde mig, avtryckarsystemet. Med den extrema tillgängligheten som den här typen av vapen erbjuder så blir det snabbt förbättringar eftersom man skjuter så pass ofta och kontinuerligt.


Jag har ju 10 meter ut från huset ut till min målplats så med bössan bredvid så kan man enkelt skjuta ett gäng skott varje dag man kommer hem och byter om från jobbet, det hela tar ju bara tio minuter, kanske en kvart, och kräver då ett minimum av förberedelser eller efterarbete. Man blir även förhållandevis oberoende av väder och vind som exempelvis nederbörd eller kyla.


Den här typen av ständigt skytte dag ut och dag in, om än i väldigt begränsade mängder, gör faktiskt märkbart stor skillnad på skytteformen och de resultat man ser kanske på helgen när man kan komma åt och skjuta lite mera.


  

Tidlöst nöje, diaboler och ett enkelt litet fjädrerluftgevär på en sommarstugetomt under semestern..



Man kan naturligtvis tycka att 10 meter med öppna riktmedel är måttligt roligt men det är definitivt bättre och mer utvecklande än att ha en bössa som kräver skjutbana och som man av den anledningen bara kan rasta en eller två gånger i månaden, utlämnade till vädrets nycker.


Om man till sist väger skjutglädje mot pris så är den här typen av skytte oslagbart ekonomiskt.


Jag betalade själv 700 kr för vapnet men i princip nyskick och synnerligen sparsam användning. Med JSB RS så levererar den 148-150 mps och rätt så exakt lite drygt 5 joule. Precisionen är oklanderlig, såvida jag sköter min del. Kostnaden för ammunition typ dessa RS är dessutom obetydlig jämfört med grövre kalibrar och inte minst de nu så populära slugsen.  


Skytte med den här typen av luftgevär är alltså lite som ett cykla, ett mycket billigt, nästan gratis, nöje som trots låga kostnader ger enorm behållning och i princip bara fördelar för utövaren.


Så har ni inte prövat den här skytteformen så ta tillfället i akt nu under de få ljusa sommarkvällar som är kvar, detta är nämligen skytte när det är som bäst – roligt, billigt, säkert och inget som man stör sina grannar med.



 

Av Johnny Ottosson - 1 augusti 2020 15:00


Crosman Kratos!


 

Tidlöst vacker - för många i min generation är det så här ett klassiskt PCP ska se ut!



I dagarna så har Crosman presenterat sin nya Kratos med en prislapp om blott $699 USD. En tidlös retromodell i samma form som Theobens klassiska Rapid-serie fast naturligtvis uppdaterad till modern standard med finesser som rembygeldubb, justerbar bakkappa och kolvkam samt Picatinny-rail.  Trots ett rimligt pris på motsv under 7000 SEK så ingår även 10-skott magasin, shroud samt en stock av valnöt.


Från specifikationerna så kan vi läsa en dimension av 110 cm och 3700 gram. Effekten anges till 900 fps eller 40 fpe och tillverkaren uppger ca 60 skott på en fyllning från tubflaskan på 500 cc.


Än så länge finns bara modellen med kaliber 25. 

Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

868 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok


Skapa flashcards