Dags att ta tag i saken?

Ett litet kit som innehåller allt man behöver!

Allt går ju i vågor och efter att ha skjutit en stund med min SPA900 så bestämde jag mig för att skifta över Leupold EFR 3-9/33 till min Crosman 1701 och istället sätta rödpunktsiktet från Vector som rockad till 900:an.

Nackdelen med den i övrigt charmiga 900 är ju att den har en medioker teknisk egenprecision, den skjuter helt enkelt inte lika bra som de flesta andra moderna PCP. Visserligen acceptabel precision i skenet av sin prislapp och nivån på normala fjädervapen men, som sagt, inte som ett bra PCP och definitivt inte som ett riktigt bra PCP typ Crosmans tävlingsvapen.

Jag har ju länge uppskattat 1701 högt och det finns flera anledningar till detta, den främsta är dess smidiga format och dess flexibilitet.

  Crosman 1701 med Leupold EFR 3-9/33 EFR i Sportsmatch fästen.

Ursprungligen så köpte jag den för att bygga en pistolkarbin och som sådan hade jag den några år då min son tävlade med den i Field Target som liten. Sedan monterade jag en längre tub från en 1720 vilket innebar att luftvolymen ökade från 45 cc till hela 65 cc.

Huvudsyftet var dock inte bara att få mer luft utan den längre tuben var första steget till att förvandla den till en kompakt bullpup med hjälp av ett kit från Javier i Spanien (Aka Rapid-70). Det hela rann dock ut i sanden då en del köpare av konverteringssatsen inte var helt nöjda med den och sedan dess så har jag mest skjutit 900 och fjäder.

Nu har ytterligare några år passerat och idén om bullpup återkommit så det enda som behövs är därför själva bullpup-kitet. I väntan på det så får den dock agera luftpistol med EFR-siktet. Som den minnesgode läsaren kanske kommer ihåg så köpte jag två lösa transferportar till den här pjäsen, en strypt och en ostrypt. Den strypta borrade jag upp en smula och därför har jag nu tre olika transferportar att välja mellan.

Låg effekt räcker långt, i alla fall inomhus - här 10 JSB RS på 15 meter.

Den första är original 1701 strypt så den ger 470 fps med JSB RS vilket innebär 5 joule. Fördelen är låg ljudnivå och 70 bra skott på fyllningen. Den uppborrade strypta ger 650 fps med JSB RS och då hamnar vi på 10 joule. Antalet skott sjunker emellertid till hälften, 35 st. Slutligen så har jag den ostrypta från en 1720 och den ger 15 joule med JSB Heavy på 700 fps men antalet skott blir blott 20 – allt räknat inom 20 fps spridning och med korrekt injustering av hammarfjäderns förspänning och hammarens längd (som ju är justerbar på många av Crosmans tävlingsvapen).

Man kan alltså säga att modellen erbjuder ett brett spann på allt mellan 5-15 joule med 70-20 skott och proportionellt sett varierande ljudnivå. Nästan all tid har jag dock skjutit den med lägsta effekt eftersom den räcker gott till en räckvidd ut på ca 20 meter, där jag vanligtvis skjuter. Behagligt låg ljudnivå och många skott på fyllningen är ytterligare fördelar. Vid 10 joule så når jag jämförelsevis runt 35 meter för 45-50 meter på den högsta effekten.

Idag blev jag åter kontaktad av Javier som berättade att den gamla satsen (på bilden ovan) har blivit ersatt med en ny, som bland annat adresserar problemet med manometeradaptern, som ju ställde till med problem för ett flertal ägare av den första generationens ombyggnadssats. Då manometern måste sticka längre ut från tuben för att tillåta passage för ett länkage till det framflyttade avtryckarsystemet så krävs det en adapter mellan manometerns infästning och själva manometern. Den bifogade manometern var tyvärr lite för kort, vilket innebar att en del köpare fick problem med att vapnet läckte. 

Här 5 skott på 15 meter inomhus med JSB RS, Crosman garanterar .25 för 5 skott på 33 feet...

Lösningen då blev att antingen köpa en egen längre adapter, alternativt låta tillverka en, eller köpa en HUMA-regulator och därmed ta bort manometern helt och hållet. Nu ska ju detta problem vara löst med den nya satsen men jag är ändå kluven till om jag ska satsa på en regulator eller inte. Fördelarna för regulatorn är ju ca 30 procent fler skott på fyllningen och en ännu större jämnhet från skott till skott, nackdelen är ju att det är svårare att förändra effekten samtidigt som regulatorn kostar pengar och tar bort funktionen hos manometern. Då dessa Crosman har gavelfyllning av luft så kan jag inte sätta på en extra manometer som på SPA:s modeller. Jag får nog fundera lite vidare på hur jag ska göra, dessutom så vad jag inte exakt vad den nya satsen kostar heller då den egentligen inte är färdig för leverans ännu.

Jag har mailat Javier för att få klarhet i frågan runt kostnad, leveranstid och så vidare.

Med en längd av 47 cm så är den 15 cm kortare än Impact Compact.

FX Airguns reviderar Crown-serien!

Tidigare i veckan så kom det ut ett meddelande från FX Airguns AB om en Mk II version av sin Crown-serie.

Det är som följande:

Yong Heng

  Är en lågpriskompressor en bra idé?

Något som har blivit allt populärare de senaste åren är att skaffa sig en egen PCP-kompressor. Anledningen till detta är det har kommit ut ett flertal lågprismodeller från Kina och investeringen av en kompressor handlar inte längre om summor runt 10-15.000 kr (eller mer) utan numera så kan man köpa de enklaste och populäraste varianterna från 2400-2800 kr.

Om man nu införskaffar en sådan, hur ska man då använda den för bästa funktion och längsta livslängd?

Jag hittade lite olika goda råd ifrån ett flertal långtidsanvändare som jag här tänkte sammanställa och rekommendera vidare. Det första steget är att läsa instruktionerna ordentligt och sedan göra den återstående monteringen av kompressorn ifrån dess transportskick färdigt.

När allt sitter ihop på avsett sätt så börjar man med att tomköra den en liten stund utan belastning, man kan då passa på att bekanta sig med dess praktiska handhavande, olika funktioner och reglage.

Efter 15-20 minuters första körtid så dränerar man ut den första oljan, sannolikt ihop med partiklar och liknande från tillverkningen (eg bearbetningen av komponenterna) inuti maskinen. Ofta är oljan duktigt svart redan efter denna korta stund. Konsensus verkar råda att hydraulolja SHS-46 av god kvalité är minst lika bra som specifik (och betydligt dyrare) kompressorolja.

Den största enskilda faktorn som påverkar kompressorns livslängd och funktionssäkerhet är temperaturen och att hålla ner temperaturen är mycket viktigt. Dels håller kompressorn bättre och dels så producerar den luft av högre kvalité med mindre innehåll av fukt, om den går rimligt sval. Till kompressorn hör vanligtvis en ”akvariepump” som används till att cirkulera kylvatten.

För att gardera sig om tillräcklig kylning så är det viktigt att man använder en stor vattenvolym så att vattnet hinner svalna mellan turerna in till kompressorn. En del fryser dessutom ett litet block is i frysen som man lägger i vattenbaljan för att hålla ner vattentemperaturen. Likaså kan man fukta en duk med kallt vatten och svepa om rören mellan kompressorns cylinder och tank för att kyla dessa delar då de inte omfattas av den cirkulerande vattenkylningen. Några entusiaster framhåller vikten av att kylvattnet ska vara avmineraliserat (”batterivatten”), för att motverka kalkavlagringar inuti kompressorn, liksom att använda glykol, det sistnämnda kräver dock ordning och reda på sakerna så att exempelvis inte barn eller husdjur dricker av den sötaktiga vätskan.

Med fördel så kan man ju återvinna vätskan från den öppna baljan till en större flaska för att spara till nästa användning så slipper man ha en öppen bunken med vätska stående, som kan fånga damm eller smuts. I den bästa av världar så bör inte kylvattnet överskrida 60-70 grader. Till kompressorn så bör man även ha ett anteckningsblock där man kan notera driftstiden, vid runt 10 timmars intervall så brukar det vara en bra idé att byta smörjoljan.

När man sedan kör kompressorn så ska man hela tiden övervaka processen. Kör max 10-15 minuter åt gången och ha tillsyn på att kylvätskan hela tiden cirkulerar på avsett sätt. Lita inte på automatavstängningsfunktionen utan kör kompressorn manuellt. Var observant på udda fenomen och stäng genast ner systemet om dessa uppstår, exempelvis överdrivna vibrationer, konstiga läten, rökutveckling eller liknande.

Under själva uppstartsprocessen så kommer kompressorn initialt att dra mycket ström, tänk på rätt avsäkring (minst 10 Ah). Låt inte kompressorn starta i ett mottryck, alltså starta kompressorn med avluftningen öppen, stäng sedan avluftningen. Trycket ökar nu i slangen – då öppnar man sedan kranen till fyllkärlet (om man fyller till buddybottle eller dykflaska). På detta sätt så får man en tryckutjämning och kompressorn behöver inte möta det magasinerade trycket i kärlet direkt och med full kraft. När önskat tryck är uppnått så stänger man av kompressorn, stänger kranen till fyllkärlet och avluftar.

För minsta möjliga fukt i luften så kan man med fördel även avlufta efter några minuters körning under tiden fyllningen pågår. En sådan svalare fyllning skapar mindre fukt i luften. När fyllkärlet är avlägsnat. Så kan man åter igen (medan slangen är varm) starta kompressorn för att tomblåsa slangen från eventuell kvarvarande fukt, tills nästa gång. När det handlar om filtrering så är detta mycket viktigt, i synnerhet om man använder vapen som har rostkänsliga tuber eller om man befinner sig på platser med hög luftfuktighet. Som regel så använder man bomullsfilterpatroner vilka fångar partiklar och oljedimma från kompressorn. Dessa lägger man sedan i en bytta med rent vatten och lite diskmedel. Byttan gungar man försiktigt från sida till sida varpå oljan släpper från filtret och skiktar sig på ytan. Pressa inte filtret för då kan det lätt deformeras och gå sönder. Oljan drar då med sig eventuella uppfångade partiklar och dessa tenderar då att landa på botten av byttan.

För avfuktningen så brukar man använda ”glaspärlor” som den kondenserande fukten fastnar vid. Pärlornas sfäriska form ger ordentligt med yta samtidigt som materialets kalla struktur attraherar fukten. Tänk på att filter ska alltid placeras vertikalt och inte horisontellt, detta eftersom varm luft stiger och fukt faller nedåt vid kondensering. Luften ska alltså matas in underifrån och tas ut ovantill, vid passagen igenom filter.

Prismässigt sett så är alltså kompressorer numera överkomliga för de allra flesta entusiaster och dess starka sida är friheten från att behöva åka någonstans för att fylla en dykflaska. Smidigast fungerar naturligtvis kompressorn ihop med en mindre dykflaska eller (om man har låg förbrukning) en buddybottle, men man kan även fylla direkt till vapentub. Likaså slipper man att besiktiga sina tryckkärl vid 5 eller 10 år (om man kör 500 cc buddybottle eller direkt till vapen).

Som ersättare för dykarflaskan i kombination med 4-500 cc buddybottle eller direkt till vapen är nog kompressorn den relativt sett bästa idén - priset av kompressorn kompenseras av ungefär samma pris för en dykflaska med fyllkit och man slipper fyllkostnader/transporter/besiktningar liksom att man alltid har luft tillgänglig. I gengäld så får man passa så att man inte får dålig luft och kompressorn kräver ju lite tillsyn och därtill översyn ibland liksom att den kan uppfattas som mer bökig att använda. Att inneha och transportera en kompressor är naturligtvis säkrare än att ha en stor luftflaska ståendes/körandes med upptill 300 Bar inuti.

Numera så har kompressorerna dessutom utvecklats de senaste åren ock blivit tekniskt sett bätte med högre kvalité än för bara ett par säsonger sedan så jag är personligen övertygad om att marknaden för dessa apparater kommer att växa ytterligare framöver.

Fria dämpare närmar sig!

   Licensfria vapen kräver bara legitimation för inköp och så även för dess tillhörande ljuddämpare!

Till sist så verkar det lossna för fria ljuddämpare, ett tillbehör som de allra flesta hänsynsfulla skyttar anser vara ett fullkomligt självklart tillbehör till ett skjutvapen. Redan idag så äger många entusiaster dämpare illegalt och de som inte gör detta och som ändå skjuter PCP använder endera vapen med shrouds eller vapen som är licensfria.

Den nya propositionen innebär licenskrav till magasin för fler än 10 patroner som används till centralantända vapen. Vapen som är kantantända eller som drivs med luft påverkas inte av detta lagkrav.

I gengäld så släpps dämparna fria, mot uppvisande av tillstånd, vilket i praktiken innebär att de är helt fria.

Jägarnas Riksförbund är naturligtvis positiva och konstaterar att förändringen blir en försämring för ett fåtal men en väldigt stor vinst för det stora flertalet. Man kan läsa mer om det i den här artikeln från deras tidskrift "Jakt & Jägare":

https://www.jaktojagare.se/kategorier/aktuellt/nytt-forslag-om-magasin-och-dampare-20201029/

Större och bättre!

Från 9 till 14 skott kostar 13 mm högre höjd - totalt 40 mm

Som de flesta läsare av Airpang säkert vet så är jag svårt förtjust i SPA 900, en modell som också har blivit internationellt uppskattad över hela världen då den är otroligt prisvärd och dessutom väldigt smidig.

Ett problem som modellen tyvärr har dagits med både för sin Mk I och Mk II version är att magasinen inte är så bra.

Originalmagasinen är visserligen billiga men de är bökiga att ladda eftersom man måste ladda den första diabolen bakvänt, dessutom så tenderar fjäderförspänningen i magasinen att deformera diabolerna när de kuffas av matarpinnen igenom magasinet och ut till pipan.

Ett företag i Kroatien som heter CARM har ju presenterat en lösning på detta i form av en egen magasinkonstruktion som ger högre kapacitet samtidigt som diabolerna ska hanteras varsammare igenom laddningsprocessen, vilket i sin tur ska betyda en bättre praktisk precision.

Funkar det då?

Eftersom det bara finns ett sätt att ta reda på det så har jag nu beställt ett magasin idag, för att jämföra mot mina originalmagasin. Detta ska bli spännande att studera.

Recension av köpupplevelsen och själva produkten kommer framöver.

Länk till aktören: https://www.carm-magazines.com/

Överprestanda?

Ett bra val för lite plinking i källaren eller garaget?

Ibland så kan man få lite märkliga förfrågningar eller läsa om udda kombinationer, exempelvis en kille som letade efter rätt version till honom för en FX Airguns Impact med kaliber 25, som licensfri. Egentligen ville han ju ha kaliber 30/35 men han fick inte tag på dem licensfria, däremot så ville han absolut ha en Power Plenum.

Så långt inget märkvärdigt.

I förbifarten avslöjades dock att han huvudsakligen avsåg att använda sin investering i 15-20.000 kr klassen för skytte i ”sitt garage”?!? Hans garage var naturligtvis inget parkeringshus precis men han uppskattade i alla fall den längsta tänkbara skottvidden till ”nästan 8 meter”.

Min första tanke är naturligtvis – varför ska man ha ett sådant vapen för att skjuta 8 meter?

Det känns ju lite som att köpa en Suzuki Hayabusa för att pendla i Göteborg mellan bostaden i Majorna till arbetet på Backaplan, ett färdväg där man korta sträckor faktiskt kan få köra ända upp till 70 km/h.

Nu finns det naturligtvis människor som vill äga saker som de aldrig någonsin kommer att kunna utnyttja och det är ju till sin natur meningslöst, men kanske inte mer meningslöst än att köpa en tavla för 100.000 kr och sedan hänga på väggen.

Emellertid så är det ju så att de allra flesta entusiaster idag inte har de enorma ytor som krävs för att kunna utnyttja ett modernt PCP fullt ut. Visst, man kanske kan åka till en skjutbana och utnyttja deras banor på 80-100 meter eller man kanske har tillgång till en bekant/granne/arbetsplats med en åker, rejäl gräsmatta, en större industritomt eller liknande men ett problem som kvarstår är nästan alltid klimatet och bristen på tid.

De flesta av oss har ju ingen lust att skjuta utomhus när det är mörkt, regnigt, blåsigt eller kallt – vilket är fallet större delen av tiden i Sverige. När det sedan väl är acceptabelt väder så krävs det att man har tid tillgängligt, tid att åka till skjutbanan eller skjutplatsen och tid att avvara i konkurrensen med andra aktiviteter, inte sällan sociala sådana som kommer med ett familjeliv.  

För många så blir konsekvenserna tyvärr att man kanske investerar 20.000 kr i sin utrustning, man kan rent av skaffar klubbmedlemskap, skyttekort, vapenskåp och vapenlicenser varpå allting blir liggande orört. Man har helt enkelt inte de möjligheterna man hoppades för att kunna avsätta tid och hitta ordentliga utrymmen under rätt omständigheter för att kunna utnyttja sakerna.

Precis som att ordentlig research är uppenbart viktigt innan köp, så att man inte köper fel, så måste man även analysera hur ofta man – realistiskt sett – kommer att ha möjlighet att skjuta och under vilka omständigheter som man skulle kunna göra det.

Det är ju precis lika illa att förlora pengar på ett felköp i modellval som ett felköp där resultatet blir att man inte har möjlighet att använda utrustningen.

Den bästa metoden att motverka detta tror jag är att börja med utrustning som speglar bästa tänkbara scenario, alltså under de omständigheter man oftast har möjlighet att skjuta. Har man nu ett garage på 8 meter så kan det vara en bra idé att börja med ett vapen på 4-5 joule, öppna riktmedel eller lågförstorande kikarsikte samt att skjuta så ofta man vill. Får man en vana och en smak på att skjuta så är det ju jättebra - och man blir då mer beredd att acceptera de uppoffringar som det innebär att utveckla hobbyn igenom att skjuta på ett annat sätt, på ett omständligare ställe som kräver mer i form av tid och förberedelser.

Om man däremot omvänt köper ett vapen på 60-80 joule, väcker grannarna med skottlossningen i garaget och får uppenbart svårt både att hitta hållbara kulfång samt förklara kostnaden hos hobbyn för familjen så är det lätt hänt att det inte blir så mycket mera skjutet. Etablerar man däremot hobbyn, hittar en bra skjutplats med längre avstånd som också fungerar i vardagen, ja då är det förhållandevis enkelt att uppgradera sin utrustning, i regel med större förståelse från sin familj därtill.

Rätt ingång till hobbyn och rätt utrustning till rätt pris tror jag är rätt väg för att bli kvar och utveckla vår verksamhet.  

Perun!

I den slaviska mytologin så är Perun åskguden och dessutom den panteonens krigsgud.

Udda nog så kastar han inte en hammare omkring sig som Thor med sin Mjölner utan hans projektiler är huvudsakligen brinnande pilar (blixten) samt gyllene äpplen (!) (åskan/klotblixten). Orsaken till detta sistnämnda - lite udda - projektilvapen är att inom slavisk kulturtradition så är gyllene äpplen (av alla ting) en metafor för total ödeläggelse.

Vad har då gyllene äpplen med diaboler av bly att göra?

Jo, ett fabrikat som de flesta entusiaster känner till är Slavia, ett varumärke som tidigare användes för de luftvapen som tillverkades av Česká Zbrojovka (”CZ”) i Uherský Brod, dåvarande Tjeckoslovakien/Tjeckien. Sedan 2019 så har dock CZ omstrukturerat sin verksamhet, öppnat en filial för krutvapen på sin viktigaste marknad i USA samt sålt vidare tillverkningsrättigheterna till sina luftvapen under Slavias varumärke till ett företag som heter ZVS Holding, lokaliserat i staden Dubnica.

Under sina nya ägare ZVS så har dessa populära modeller bytt namn till just – Perun.

Modeller som Slavia 630/77 heter numera Perun 730 och på samma sätt har man gjort med 631 som blir 731 liksom nya 634 som nu är 734. Rent konstruktivt så har inget nytt hänt med dessa tidlösa modeller, de mindre (men riktigt långa!) modellerna 630 och 631 levererar angivna 175 mps vilket innebär runt 7.50 joule. Den grövre 734 kan dock ge 15-16 joule tack vare sin uppgivna utgångshastighet om 240 mps, den sistnämnda finns även med kaliber 22 och då har man satt Vo till 175 mps.

För de som inte är bekanta med dessa modeller så kan man kort sammanfatta dem med att 730 utgör ett traditionellt fjäderluftgevär från 1950-talet som ännu idag tillverkas. Allt är stål och trä med en synnerligen traditionell formgivning, vilket ger ett lätt gammaldags intryck. Modellen har dock utrustats med säkring men i övrigt så kunde den lika väl varit tillverkad för 70 år sedan. Karaktäristiskt för den är en udda storlek på kilbasen för kikarsikte liksom en osedvanligt lång pipa.

Nästa modell är den lätt tävlingsinfluerade 731 som har en djupare och mer triangulär förstock med pressad nätskärning på sidorna. I övrigt så har den ingen nätskärning men till skillnad från 730 så har den i alla fall en bakkappa, om än i formen av en tunn skalk av hårdplast. Den även här långa pipan har ett aktivt piplås med en spak som man måste frigöra för att kunna bryta pipan till laddning och anspänning.

Slutligen så har vi toppmodellen i sortimentet med den klart högsta prestandan – 734. Bortsett ifrån skåror på sidan om förstocken, precis som 730, så har den för övrigt samma formgivning på stocken som 731, liksom ett aktivt piplås. Den skiljer sig också från de två andra modellerna eftersom man kan få den med syntetstock, vilket är ett mycket ovanligt och djärvt drag för detta varumärke. Valmöjligheterna inkränker sig dock till svart ihålig hårdplast med färgade inlägg på förstockens sidor, pistolgreppet och själva kolvkammen liksom bakkappan (!) i kulörerna blått, askgrått och rött – vem sade att gamla kommunistländer inte kunde poppa upp sin produktion med lite klatschiga (kitschiga?) trender? Oavsett detta så är normalvarianterna av 730, 731 och 734 genuint uppskattade modeller på de marknader där de saluförs.

Mest internationellt känd är förmodligen gamla Slavia 630 (Perun 730) som såldes i Sverige av HDF-Bolagen i Halmstad för runt 15 år sedan till den facila summan av 730 kr. Även i USA sålde den bra och fick epitetet ”The Poor Mans R7” med referens till Beeman R7, här mest känd som Weihrauch HW30S. På den tiden så kostade ju en Beeman R7 hela $249 vilket gjorde Slavia 630 till ett klipp med $85 på prislappen.

Modellen blev så populär och uppskattad att Jim Maccari tillverkade speciella tuningkits till den (eg bara slagfjädern) för ett pris av $15. Resultatet blev en fabriksny traditionell tunad fjäderbössa i stål och trä med anständigt avtryckarsystem för blott $100.

Idag har tyvärr priserna fnattat iväg och en Perun 730 hamnar vid €195 (2030 SEK 201020), vilket är en ganska liten skillnad mot en Weihrauch HW30S som (hos Hurricane) kostar 2495 kr. Importerar man sin HW30S från någon av de större handlarna i Tyskland så kan man komma ner till lite drygt 2000 kr vilket innebär att prisskillnaden till Perun blir svår att motivera. Det är alltså en lite annan situation jämfört med förr då man fick två stycken 630 och lite pengar över mot en Weihrauch HW30S.

Är en Perun ett bra val då?

Tja, förr var den det. Jag köpte själv en 630 för 730 kr och var enormt nöjd, halva priset mot HW30S trots att HW30S inte var dubbelt så bra, om än märkbart bättre. Inte ens på den tiden fanns det ju några direkt konkurrenter under 1000 kr. Idag är den mer tveksam, utan rätt pris så är HW30S och HW50S helt enkelt väldigt svåra att komma runt. Dessa Slavia/Perun är dock lite udda och väldigt charmiga vapen som inte kostar jättemycket pengar. Hade de sedan kostat €150 så hade saken varit en helt annan, de hade dessa modeller väl förtjänat – det är traditionella, genuina och väldigt karismatiska vapen i en tid som allt mer domineras av hårdplast, Tru-Glo samt usel finish.

Uppfriskande val helt enkelt.

Vinterförvaring!

På vintern så uttrycker man inte sällan intresset för luftvapen och skytte bakom tangentbordet.

Något som ofta skapar frågor inte minst på våra talrika Facebook-sidor är just funderingar om vinterförvaring, eller rättare sagt långtidsförvaring överlag. Ett år som har dominerats av Corona har ju inneburit att många inte har varit ute och tävlat så mycket medan andra har skjutit desto mera då de har varit hemmavid och disponerat sin vapengarderob så klokt att de har haft tillgång till en bra slowshooter för skytte inomhus eller på kortare avstånd i exempelvis sin trädgård.

Ofta har detta skytte därför genomförts med fjädervapen då många inte kan skjuta kraftfulla PCP inuti sin bostad eller i sin trädgård, av olika förklarliga anledningar. Ett andra- eller tredjevapen som dediceras till korta avstånd tenderar ju dessutom som regel att vara ett fjäder eller möjligtvis Co2-vapen varpå ens primära PCP har fått samla damm i vapenskåpet.

Så, vad gäller? 

PCP har ju integrerade tryckkärl i sin konstruktion och dessa kan inte bara långtidsarkiveras helt problemfritt, vilket som regel är fallet med fjädervapen. Inuti ett PCP så finns det ju O-ringar som tenderar att bli platta av kraften från trycket i lufttuben och när de sedan påverkas av endera en fyllning eller ett skott som avlossas så börjar de inte sällan läcka när de har stått helt orörda i flera månader.

Av den anledningen så så finns det två försiktighetsåtgärder som är kloka att vidta.

1. Motionera vapnet ibland.

Att skjuta då och då är inte bara trevligt utan det är också nyttigt för vapnet. Helst bör man skjuta var fjortonde dag eller i alla fall en gång i månaden så att allt ska få röra på sig. Det behövs inga störra skyttessioner, bara ett tiotal skott räcker och om situationen är riktigt begränsad så kan det duga bra att bara skjuta in i ett kulfång inomhus (tänk dock på säkerheten vid kombinationen hög effekt och korta avstånd, använd alltid skyddsglasögon). När man har skjutit så är det likaså viktigt att fylla upp vapnet igen, så att man får en aktivitet även "åt andra hållet" så att säga. PCP är alltså som fordon, ska de användas ibland så mår de alltid bra att röra på sig så att allt verkligen fungerar när det är dags att skjuta nästa gång.

2. Förvara vapnet med ett vettigt tryck.

Att det är viktigt att förvara vapnet med tryck inuti känner de flesta till men det finns å andra sidan inget skäl att förvara det med ett överdrivet högt tryck heller, vilket då ligger emot och pressar på O-ringar och andra tätningsytor. Jag brukar rekommendera minst 50 Bar och till detta lite marginal. Mina egna PCP förvarar jag med 70-80 Bar och skjuter dem då ibland ner till 50 Bar för att därifrån fylla upp igen. Anledningen till just 50 Bar är att det är normalt det tryck som tillverkarna brukar ange som det lägsta tryck som låser ihop ett vapen där bara själva skruvförbandet utgör låsning. Att fylla till 70-80 Bar gör att man får möjlighet att skjuta något tiotal skott innan man faller under 50 Bar liksom att förlusten av luft blir minimal om vapnet visar sig läcka under en förvaring på längre tid. 

Generellt sett så gäller ju för alla luftvapen (inklusive fjädervapen) att de ska förvaras oladdade, säkrade (om möjligt), rena, korrekt inoljade (utan fingeravtryck) samt - inte minst - säkert inlåsta på en plats som håller rumstemperatur och normal luftfuktighet (inte i en potatiskällare eller vindsutrymme).  

Slutligen - ibland får man lite udda frågor, en av dem, med viss anknytning till dagens tema om off-season, var helt enkelt den lätt överrumplande; "Hur ser det ut där du sitter och skriver på bloggen?"

Tja, en bild säger ju mer än 1000 ord antar jag, så därför blev rubrikbilden i dagens inlägg just en bild på min lilla skrivhörna med alla dess parafenalier.

Jag skriver Airpang på en Toshiba C30 Chromebook från 2014 ovanpå en sekretär i teak från tidigt 1950-tal, tillverkad på A W Rydén Möbelfabrik i Nybro. När jag skriver så avnjuter jag inte sällan en raspig radioröst från en Graetz Komtess 1211 tillverkad 1963, vilken jag har ärvt av mina föräldrar som köpte den ny i kvarterets radioaffär som nygifta. Det är en 5 tubers rörradio som kräver en del uppvärmning och som jag definitivt inte skulle lämna rummet med påslagen.

Jordgloben, vid sidan om, är också arvegods - min mamma vann den i ett lotteri 1962 och skänkte den till min morfar som 60-årspresent året därpå. När han sedan gick ur tiden 1978 så ärvde mamma den och när hon sedan gick vidare 2012 så ärvde jag den. Det är en Tower, som importerades av Hassings Förlag i Köpenhamn och skapad av St B Börcher.

På den så kan den intresserade notera länder som Tjeckoslovakien, Rhodesia, Abessinien, Nubien, Kordofan, Brittiska Adenprotektoriatet osv..

Närbild på Lego-byggsatsen ovanpå radion

Den skarpögde kan också notera ett Lego-flygplan ovanpå radion. Den föreställer Spirit of St Louis. Sats 456. Lanserad 1977. Den här byggsatsen kommer jag klart ihåg när jag fick, det var i samband med min födelsedag och den köptes på dåvarande OBS! Bäckebol när jag skulle fylla 6 år - alltså september 1977. Unika detaljer är stjärtfenan samt dekalen med texten bakom motorn. Satsen hette 661 när den såldes i USA, endast kartongen skiljer dem åt. Tyvärr så har jag slarvat bort original vit hjulaxel till landningsställen och därför sitter det en svart ersättare på fotot. I övrigt komplett. Lustigt nog så är LEGOs version gul eftersom man inte har silverfärgade klossar, originalplanet (Ryan NYP) var ju silverfärgat och finns nu i Washington DC på The National Air and Space Museum.

I övrigt så finns det inte så mycket nämnvärda eller synliga prylar i min skrivhörna. Min hustru är väldigt förtjust i Palette-blommor så dessa återfinns lite överallt i huset, på de mest oväntade platser (i en garderob, i badkaret etc) - ibland känns det som att man sitter i en botanisk djungel när det är säsong och hon driver upp sticklingar för byte med andra entusiaster över hela landet..