Airpang

Alla inlägg under september 2017

Av Johnny Ottosson - 30 september 2017 17:00


Bra pipor?


  Vilken pipa är bäst?


På det svenska luftvapenforumet så har ett kärt ämne åter igen dykt upp - vad som är en bra pipa och vad som inte är det. Vågar man lita på en pipa i fabrikat X eller är tillverkare Y bättre på att göra bra pipor?


Rent allmänt så gäller följande:


Nu är det inte raketforskning att göra en bra pipa - detta klarar de allra flesta tillverkare av att göra på en nivå som vanligtvis överstiger ägarens förmåga att generera praktisk precision med nyss nämnda pipa.


Vidare så är inte alla pipor "one size fits all" - alla pipor är bäst inom ett specifikt hastighetsregister, vilket kan skilja lite beroende på vilken ammunition som den unika vapenindividen föredrar.


När en tillverkare, exempelvis då FX Airguns, skapar en pipa för en vapenmodell så utformar man naturligtvis pipan så att den går optimalt i det hastighetsregister där vapnet oftast kommer att användas och med en diabol som är vanligt förekommande.


På detta sätt så blir flest av "rätt kunder" överlag nöjda med produkten.


Är då USA och andra ostrypta marknader viktigast, då utformas piporna för 850-900 fps. En brittisk tillverkare som säljer bra på hemmamarknaden utformar på motsvarande sätt sin pipa för att den ska gå optimalt runt 16 joule istället för på full effekt osv. 


Har man sedan två viktiga marknader så är det naturligtvis inget som hindrar att man gör en pipa optimerad för varje marknad men man kan även välja att göra en enda och låta de kunder som inte använder vapenmodellen under dess optimala förutsättningar drabbas av en något mindre perfekt teknisk egenprecision.


När det gäller Sverige och vår effektgräns på 10 joule så är naturligtvis vapen på 16 joule närmare vår verkliga hastighet snarare än vapen byggda för full effekt. De enda vapen som optimeras för just 10 joule är i regel rena tävlingsvapen för olika former av 10 meters tavelskytte liksom luftpistoler och liknande.


Detta sagt så ska man även betänka att vi talar om nyansiella skillnader och de flesta andra variabler kan kasta om möjligheterna att nå optimal teknisk egenperecison av helt andra skäl, exempelvis "fel" ammunition, kasst kikarsikte/montage, yttre omständigheter som vind etc.


Det är först när man skjuter under i praktiken riktigt perfekta förutsättningar som man kan börja märka effekterna av den optimala hastighetsintervallen hos den unika pipan. Man ska med andra ord inte överdriva pipans betydelse, även om den i sak är viktig.


  Även billiga vapen som denna Crosman 1322 kan leverera förbluffande god teknisk egenprecision.


Marknaden för luftvapen i allmänhet och PCP i synnerhet har dessutom mognat rejält de senaste åren. För ett par decennier sedan när PCP var nya så använde en tillverkare inte sällan vanliga fjädervapens pipor till sina PCP men idag så har man lärt sig betydligt mer om pipor för just PCP och i takt med att den här kunskapen har spridits och att PCP som vapengrupp har fallit i pris så har allt fler lågprisvapen betydligt bättre pipor än vad man tror. Bli därför inte förvånad när ett lågprisvapen på 2-3000 kr genererar en praktisk precision som inte står efter ett premiumvapen för tio gånger den summan. Ett tydligt exempel är ju Beemans QB-baserade PCP som i AEACs testvideo sköt bättre än de flesta dyra premiumvapen som kanalen har prövat.


Utvecklingen är ungefär som toppfarten hos personbilar - när jag var grabb så var 200 km/h som toppfart en utompisk hastighet som krävde en ren sportvagn. Idag så klarar de flesta rena  bruksbilar av detta utan alltför stor ansträngning och detta trots att de relativt sett är bra mycket billigare än sportbilen för fyra decennier sedan.


Något som emellertid kvarstår som en evig sanning är att det spelar ingen roll om bilen klara av 210, 240 eller 280 km/h för vilken fart den än mäktar med så är detta fullt tillräckligt, utom möjligtvis under vissa specifika tävlingsförhållanden.


Precis samma sak är det med pipor - de flesta pipor (o även förbluffande billiga sådana) skjuter bättre än de flesta vanliga skyttar under vanliga förhållanden. Hur bra en pipa presterar på 100 meter är för de flesta svenska entusiaster inte intressant då man sällan eller aldrig skjuter på avstånd längre än 30 meter ändå.


Det som exempelvis FX AIrguns gör med sina liners för Crown etc är närmast att jämställa med dragracing för bilar, visst är det kul på ett akademiskt plan att se var gränsen går och visst är det en fantastisk produkt men för en vanlig fantast så är dessa nyanser närmast av marginell nytta. 

Av Johnny Ottosson - 22 september 2017 05:00


BSA R10 SE


Ännu en synnerligen välgjord video..


BSA har ju på pappret långt ifrån imponerande prestanda med sin senaste inkarnation av den numera rätt så gamla R10-serien. Tittar man på spridning ifrån skott till skott, antal skott på fyllningen och inte minst nivån av anslagsenergi vid mynningen så känns vapnet minst sagt föråldrat nu i en tid då konkurrenterna i samma prisklass erbjuder prestanda på betydligt bättre nivåer.


Dock så visar videon med all önskvärd tydlighet att de kärnegenskaper som verkligen räknas, den praktiska precisionen samt utförandet på avtryckarsystemet fortfarande är up-to-date, något som även bekräftas gott av de träffbilder som levereras i filmen. 


Givet det för oss måttliga priset här i Sverige och den digra utrustningen hos modellen så torde gamla R10 fortfarande vara ett riktig gott köp. Jag har själv skjutit en hel del med föregångaren Mk II som kaliber 177 och det var ett synnerligen trevligt och välskjutande vapen. Tävlingsvarianten Gold Star torde inte heller ligga långt bort i dessa egenskaper.

Av Johnny Ottosson - 18 september 2017 14:00


Onsala-tävlingen i Vårgårda!


  Inskjutning pågår!


Under den gångna helgen så ägde Onsalas hösttävling rum utlokaliserad i Vårgårda på "Gubbes" marker. Några av oss hade ju redan varit där under våren men den här gången så hade man byggt upp komplett nationell tävlingsbana i närområdet - en enastående prestation, bara det. Området där tävlingsbanan var förlagt ligger minst sagt avsides men i gengäld väldigt naturskönt, här var stationerna utspridda mellan (mestadels) skogsmark men även över fält och till och med tvärs över en liten sjö.


  Den lilla sjön var en trevlig station.


Förutom en utsökt trevlig, men väldigt utmanande, bana så var vädret så bra som man någonsin hade kunnat önska sig så här sent på säsongen - nästan helt vindstilla, lagom varmt och även lite sol då och då. Märkligt nog så var uppslutningen ändå ganska tunn, vilket var lite förbluffande med tanke på omständigheterna.


  En rejäl inskjutningsbana fanns naturligtvis - allt tydligt avspärrat.


Den enda grupp som var överrepresenterad, i relation till övriga tävlingar som vi har varit på under året, var yngre juniorer, vilka var väldigt talrika - äldre junior (13 år eller äldre) hade dock bara en enda deltagare. Detta är ju lite märkligt, själv så hade jag gissat att äldre juniorer borde vara fler än yngre juniorer. En anledning till detta kan ju vara att syskon till en entusiast följer med av "bara farten".


  Familjens deltagare i spänd koncentration.


Stationerna var över lag väldigt långa och poängen blev därför relativt blygsamma trots goda förhållanden i övrigt. De bästa skyttarna landade på strax under 25 poäng (av 30 möjliga) i en tät klunga, vilket föranledde ett par särskjutningar på slutet. Bakom toppskyttarna så var 10-20 poäng ganska så normalt, förutom då junior- och debutantklasserna som ju "räknar dubbelt" på poängen (1P plåtträff, 2P fällning).


  En del stationer hade en spännande placering på målen...


Min egen tävlande konstaterade även han att det var fler långa banor än vad han någonsin hade sett och blev till en början en smula modfälld, inte minst då han kunde notera att det övriga sällskapet i hans grupp (Tomaz, 16J och Ulf, 45J) "fällde ju allt". Efter att ha blivit informerad om att båda dessa skyttar är väldigt duktiga samt att hans eget vapen - som ju defacto egentligen är en luftpistol på  bara 8J - inte ens har hälften av den lägsta anslagsenergin i övrigt så knatade han på och kunde slutligen till sist leverera ett riktigt bra resultat, inte minst uppmuntrad av sina två medtävlanden.


  En luftpistol från Crosman kan räcka ganska långt...


Något som var nytt (för oss) i sammanhanget var att man körde två tävlingsstarter, vilket ju var en helt utmärkt idé som jag hörde flera deltagare lovprisa. Bra tänkt, där! En annan rolig sak var att man hade lyckats utverka en mycket välmatad och påkostad goodiebag för våra minsta juniorer, sponsrat av ett känt brittiskt luftvapenfabrikat. Mycket trevligt och uppskattat!


     Särskjutning är alltid spännande!


Sammanfattningsvis så var det på sedvanligt sätt en mycket välarrangerad tävling, som det brukar vara när Onsala arrangerar - man märker tydligt att detta är en klubb som har en väl inrepeterad rutin på tävlingsanordnande. Hatten av går naturligtvis till "Gubbe" (med dito hustru) som har lagt ner en avsevärd tid på att arrangera eventet och som dessutom upplät sin egen mark till ändamålet.


Vi som deltar kan bara ödmjukt tacka för detta goda initiativ.


     En helt egen parkeringsplats är man sällan bortskämd med..


En extra känsla av röda mattan blev undertecknad belönad med efter allt gnäll över vattensjuka parkeringar under vårens tävling på samma plats, en helt egen reserverad parkeringsplats. Att sedan vissa värmlänningar inte kan läsa är ju en helt annan sak som man knappast kan skylla värden för...

      Hösten är en vacker tid för tävlingar, om vädret bara är bra...

Av Johnny Ottosson - 8 september 2017 20:00



Everybody loves an underdog!


 “The world is officially an changed place!”


Steve på AEAC är en entusiast med förmånen att få pröva nästan alla av marknadens nyaste och mest exklusiva vapen varför han - högst begripligt - lätt har blivit en smula blasé över dagens high-end PCP. Nackdelen med detta är att man inte sällan utvecklar en lätt nedlåtande syn på de enkla och billiga vapen som utgör de första stegen på trappan mot teknisk fulländning. Likaså blir man också oftast en smula luttrad och det ska mycket till innan man reagerar eller höjer på ögonbrynen åt någon ny modell på scenen och i synnerhet en enkel och billig sådan.


Enter Beeman Cheif.


Som de flesta vet så är detta en PCP-version av den ålderstigna QB-78, vilken i sin tur är en klon av en Crosman från mitten av 1960-talet. Ett mycket enkelt, för att inte säga rudimentärt, PCP i den absoluta lingonligan med en prislapp om blott $179 vilket i skrivande stund innebär 1425 SEK – småpotatis i luftvapenvärlden och i synnerhet för ett PCP.


  Skulle du välja ett luftgevär under 1500 kr för precisionsskytte på bortåt 100 meter...?


Av naturliga skäl så är Steve måttligt imponerad över skapelsen som (antar jag) hans uppdragsgivare har jagat på honom att presentera. Visst är modellen en storsäljare (mest på grund av sitt låga pris) men för en rutinerad och hängiven luftvapenfantast så är den nog lika spännande att recensera som en ny Nissan Micra för en driven biljournalist. Föga förvånande så får passning, finish och den övergripande känslan av kvalité en artig sågning för att inte tala om avtryckarsystemet och även säkringen som han närmast skakar på huvudet över. Man kan riktigt se hur han tänker att man ”får vad man betalar för – o den här bössan är billig!”


Notera därefter hans reaktion när han börjar skjuta bössan, först på 50 yards (ca 45 meter) och sedan på fulla 100 yards (ca 90 meter). Visst behåller han en sammanbiten min men man kan ändå se tydligt på honom hur tankarna snurrar när skott efter skott landar på nästan precis samma plats. När han sedan levererar fem skott non-stop på 90 meter som alla hamnar inom en cirkel på 30 mm så kan han inte riktigt hålla sig längre…


Man kan tycka vad man vill om billiga PCP men när de kan leverera praktisk precision på den här nivån så kan man inte längre snacka bort dem. Här finns en precision som inte hade gjort en köpare av ett gevär med en tio gånger så hög prislapp besviken.


Jag är övertygad om att billiga PCP (prislappen under 5000 kr) kommer att ta en stor del av marknaden framöver och detta kommer att ställa en hård press på vapen i segmentet 5-10.000 kr. Om dessa vapen inte skjuter bättre än vapen för 1500 kr och samtidigt inte kan leverera finish, passning och kvalité hos ett vapen i en ännu högre prisklass, vilket berättigande har de då egentligen?

Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

868 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok


Skapa flashcards