Plastic fantastic!

Syntetstockar har blivit allt mer populära!

Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, så talar det mesta för att de dessutom kommer att bli ännu vanligare framöver. Vad många däremot inte vet är att de numera så självskrivna syntetstockarna faktiskt inte är speciellt gamla, historiskt sett.

Vapenstockar av trä har ju faktiskt många tekniska nackdelar då de är relativt känsliga av förändringar i sin struktur skapade av fukt och kyla liksom relativt ömtåliga. Förutom att skifta träffpunkten under varierande yttre omständigheter (temperatur, väta osv) så kan de dessutom ruttna och permanent förändra sin form. Produktionstekniskt sett så ska träd kapas, formas, transporteras i flera led, förvaras korrekt och slutligen förses med en finish och ett väderskydd.

Inte undra på att vapenindustrin sökte med ljus och lykta efter vettiga alternativ för att eliminera så många av nackdelarna här ovan som möjligt.

Precis som nästan alltid tidigare i historien så var det krig som drev på utvecklingen också här.

Syntetmaterial har faktiskt hängt med mänskligheten längre än vad man tror. Redan 1869 så lyckades en kemist vid namn John Wesley Hyatt framställa celloid, som snabbt fann användning till allt ifrån billjardbollar till kamerafilm. Ytterligare ett fyrtiotal år fram i tiden så uppfanns den första riktiga härdplasten - Bakelit uppkallad efter sin upphovsman Leo Baekeland.

Tyvärr så var bakelite stenhårt och därmed sprött så trots mängder av bra användningsändamål så fungerade det överhuvudtaget inte till vapenstockar, annat än som elfenbensersättning till handtagsplattor på enhandseldvapen. Det första världskriget dominerades därför fortfarande av trästockar, som i hundratals år tidigare.

De enorma kvantiteter trä som krävdes för stockar till det andra världskriget krävde emellertid bättre lösningar och under mellankrigstiden så utvecklades Tenite, en cellulosabaserad härdplast, vilken fort vann popularitet inom bilindustrin.

Tenite - ett framtidsmaterial med begränsad livslängd..

Principen var synnerligen lovande, råvaran distribuerades i form av små plastkulor som enkelt kunde transporteras och sedan lokalt smältas för att framställa en ofantlig massa vitt skilda föremål. Vapentillverkaren Stevens anammade snabbt idén och började tillverka ett kombinationsgevär 22LR/.410 liksom modellerna 87, 310 och 124. Det förstnämnda blev dessutom utvalt av US Air Force som en del av planens överlevnadsutrustning. Dessa vapen salufördes aktivt mellan 1938 fram till ca 1950 men dess nackdelar blev över tid tyvärr mycket påtagliga.

Baserad på cellulosa från skogsindustrin så hade de nämligen en tendens att kompostera sig själva, redan under sin livstid! De utvecklade en form av gråvitt pulver som extraherades från ytan och var inte helt olikt mögel, varpå plasten sakta började sönderfalla till sitt naturliga tillstånd som träfibermassa.

Eugene Steners mästerverk AR-7 lever än idag, som Henry Survival Rifle.

Försvarsmakten var fortfarande inte imponerade men man såg potentialen och Armalite började snabbt skissa på några betydelsefulla nya vapen nämligen AR-7 och AR-15/M16 vilka liksom den civila Nylon 66, tillverkad av Remington, presenterades precis i skiftet mellan 1950/1960-talet. Alla dessa modeller drog fördel från upptäckten av ABS-plast som patenterades 1948 och som fick kommersiell spridning i mitten av 1950-talet. Denna plast kunde formsprutas under tryck till önskad form och härdas till valfria egenskaper igenom olika värmebehandlingar. Samma tillverkningsprincip banade också väg för ett annat dugligt material i form av Nylon 66.

  Remington Nylon 66 i tidstypisk brun kulör och dessutom med själva lådan i syntetmaterial.

På den civila sidan så brottades man länge med problemet att stockarna endera blev för hårda och därmed spröda när man använde riktigt kraftfullare kalibrar men då stabila nog för bra praktisk precision - alternativt mjukare och mer flexibla men utan en lämplig nivå av stabilitet.

En av de första som lyckades lösa detta problem var Chet Brown på Browns Precision som under mitten av 1960-talet utvecklade en syntetstock kombinerad med glasfiber. Dessa stockar vann fort vinster och gott anseende inom benchrest-tävlingar och den mest vapenintresserade delen av entusiasterna blev allt mer nyfikna på tekniken. Weatherby drog nytta av detta och presenterade stolt sin Fibermark-serie av exklusiva och kraftfulla studsare med syntetiska stockar.

Det stora genomslaget för syntetstockar för vapen med centralantänd ammunition blev Weatherby 1983.

Igenom allt bättre kontroll över materialen och föremålens tillverkningsprocess så började syntetstockar så sakta bli likvärdiga alternativ till traditionella trästockar under 1980-talet även om priserna fortfarande var höga och  då bromsade det syntetiska genomslaget.

I takt med att allt fler tillverkare började erbjuda syntetstockar som alternativ och då tillförlitlig teknik dessutom blev allt billigare så ökade utbudet sakta men säkert under 1990-talet för att vid millenieskiftet vara fullt etablerat som likvärdiga men prisbilligare alternativ. 

Ytterligare drygt två decennier senare så är det ingen som ifrågasätter syntetstockarnas plats inom vår hobby och till vissa vapentyper (exempelvis bullpups) så framstår inte sällan trä som ett mer udda än naturligt val. En tänkbar orsak till en ökad acceptans är kanske att upplevelsen av dem har blivit allt bättre med tekniker som overmould och softtouch etc. Moderna stockar känns alltså mer högkvalitativa, solida och gedigna än sina tidigare föregångare.

Hur bra är då syntetstockar?

Till att börja med så är det fysiskt omöjligt för dem att absorbera väta och de blir därmed immuna mot att förändras av fukt, att svälla eller formförändras av den orsaken. Moderna syntetstockar av bra kvalité är dessutom starka och tål ordentligt omild behandling utan att skadas på ett varaktigt sätt, bortsett ifrån sin finish. 

FX Airguns gjorde stapplande försök med apfula plaststockar för drygt 20 sedan..

Vad som däremot inte är självklart är att de skulle vara lättare än trästockar. Ofta är detta fallet, men absolut inte alltid och definitivt inte per automatik. Välbyggda syntetstockar är ofta förvånansvärt tunga.

Den största fördelarna är dock kanske snarare tillverkarens än ägarens. 

Trästockar är dyrare och ömtåligare, de binder mer kapital och måste förvaras på korrekt sätt. De är ömtåligare för hantering under produktion/lagring/transport och de är skrymmande. Dessutom så passar i regel en stock till bara en vapenmodell och har man flera vapenmodeller i produktion så måste man motsvarande ha fler olika stockar tillhanda.

Många var vi som trodde att FX2000 skulle ha FX fulaste plaststock - vi hade fel..

Att tillverka en trästock är en specialiserad affär och de flesta tillverkare köper då från specialister som exempelvis italienska Minelli. Nackdelen med detta är att man blir beroende av deras leveransförmåga och prisbild jämfört med om man hade kunna framställa stocken själv. 

I skenet av detta så är det en gudasänd lösning att ha en stockmaskin och en påse med plastkulor stående i ett hörn. Vid behov så tillverkar man sedan de antal stockar man önskar av aktuell version och resten av råvaran får kvarstå som plastkulor tills nästa behov uppstår. Skulle en vapenmodell utgå så behöver man inte stå med överflödiga stockar i lager utan kan lätt använda plastkulorna till något annat. Dessa kulor är dessutom lättare att förvara.

Många kritiker sade en gång att gevär utan trä kommer alltid att vara fula och aldrig att sälja bra..

Hur är då framtiden för syntetstockarna?

Syntetstockarna är defintiivt här för att stanna och kommer sannolikt att helt dominera vapen i de lägre prisklasserna. På nästa steg upp i prisstegen så kommer vi att hitta stockar av bok och syntet av högre kvalitet. Riktigt fina trästockar och railguns av metall samt påkostade laminatstockar lär slutligen toppa prislistorna.

 

Peter Å

26 februari 2023 09:05

Pratade med en jaktaffär som berättade att det säljs mycket vapen med syntetkolvar.Själv skulle jag aldrig kunna tänka mig annat än valnöt och bok.Kanske för att jag tillhör en äldre generation.

 

Pellgun 150

5 mars 2023 16:51

Men tänk så tråkigt att finna gjutskägget kvar runt syntetkolvar o stockar - som vore jobbet halvfärdigt. Lika illa kan det se ut på billiga kolsyrepistoler där gjutskägget löper som en linje o minner om gjutformen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

BSA Silverstar!   BSA Silverstar - finns även som Daisy 599 En lite udda nisch på marknaden för PCP är vad många kallar för flexguns, alltså vapen som är byggda för att hantera olika roller eller situationer med en god förmåga till anp...