Airpang

Alla inlägg under november 2013

Av Johnny Ottosson - 28 november 2013 19:00



 

"Ett bra och billigt nybörjarvapen...?"

 


  En tidlös klassiker som alla har råd med...


Tidigare i veckan så fick jag ett mail från en nybörjare som ville pröva på att skjuta luftvapen och som därför önskade köpa sitt första vapen. Önskemålet var ett så billigt vapen som möjligt och detta för att se om det kunde vara en rolig hobby eller inte. Vidare så hade han möjlighet att skjuta på sin arbetsplats efter arbetstid, någon form av kontor lät jag mig förstå, men vapnet måste transporteras via buss/tunnelbana då personen i fråga saknade bil.


Eventuellt så skulle vapnet även användas sommartid vid ett mindre sommarställe av typen kollonistuga. Självfallet så talar vi om ett licensfritt vapen och användningsändamålet skulle vara allmänt målskytte och en hel del plinking. Ursprungligen så tänkte man sig även att reducera populationen av duvor/skator ifrån en större balkong och kollonistugan, något som jag förhoppningsvis lyckades avstyra.


Efter lite funderande så kom jag upp med rekommendationen av Crosman 2240 kombinerat med kolvdelen 1399. Ett sådant vapen kan köpas för 995 kr på Hurricane och kolven betingar 249 kr därtill. Billigare än så kan man knappast komma för ett rekylfritt vapen som samtidigt ska vara lätt att transportera. 


För de som inte har bekantat sig med 2240 så är detta ett enkelt och billigt kolsyrevapen som matas med 12 gn kolsyrepatroner vars främsta nackdel är att de kostar en hel del pengar, mellan 5-10 kr styck. En sådan patron räcker tyvärr bara till mellan 30-50 skott beroende på vilket avstånd man skjuter över och vilken spridning man accepterar ifrån skott till skott. Vill man komma ifrån den kostnadbilden och göra ett bättre miljöval så kan man med fördel konvertera vapnet till High Pressure Air, alltså HPA, en form av tryckluftsvapen som arbetar på lägre tryck än konventionella PCP.


  En Hipac förvandlar ett Co2-vapen till HPA drift.


En sådan konvertering sker igenom att man monterar en speciell insats, som utgör luftbehållare åt vapnet. Själva insatsen kallas för Hipac och betingar 795 kr hos Hurricane. Tack vare denna så slipper man Co2 och kan så få en betydligt bättre ekonomi i sitt skytte samtidigt som att nyckfullheten hos kolsyra under kall väderlek försvinner. Med en Hipac så är vi nu uppe i 2039 kr.


  Ett klassiskt 4/32 kikarsikte, här från Walther.


För 495 kr så kan man idag införskaffa både kikarsikte och fäste. Då rekyltåligheten inte är något problem på ett rekylfritt vapen och då en fast parallax på 15 meter ger ett brett universellt användningsområde på 10-25 meter vid denna måttliga förstoring så får man väldigt mycket praktiskt användbar optik för pengarna. Med ett sådant kikarsikte så är vi nu uppe på totalt 2534 kr. En förutsättning är dock att man också skaffar de specialfästen som tillåter kikarsiktes fäste att monteras runt vapnets pipa då dess låda inte har en konventionell kilbas. Detta fäste betingar 220 kr. Till detta så måste vi också tänka oss en fyllkälla exempelvis en begagnad handpump som man borde kunna hitta för runt femhundringen, alltså summa ca 3200 kr för ett fabriksnytt och helt rekylfritt HPA-vapen på 10J komplett med optik och riktigt bra precision, förutom att den är enkel och smidig att transportera.


Hur är då en 2240 som vapen räknat?


Till de starka sidorna hör, förutom den låga prisbilden, en riktigt bra praktisk egenprecision. Modellen är igenom sin rekylfrihet mycket enkel att skjuta bra med, även för oerfarna skyttar. Likaså är vapnet mycket lätt och smidigt i sitt rent fysiska format vilket gör den enkel att transportera och den är otroligt hanterbar ifrån trånga skjutplatser. Tack vare kaliber 22 så får man också så mycket slagkraft som det går att få ur legala 10J, något som naturligtvis är till glädje för den som plinkar på mer informella mål. Slutligen så är modellen enkel att meka med och mängden tillbehör till modellserien är nästan oöverskådligt.


Ser vi sedan på nackdelarna så är vapnet dyrt att skjuta med igenom sin Co2-drift. Sådeles är ovan nämnda Hipac en mycket bra investering över tid som förbluffande snabbt återbetalar sig. En annan nackdel är vapnets korta pipa vilket ökar skottljudet samtidigt som en mindre observant skytt riskerar kan få en hand framför mynningen vid skjutning, något som faktiskt drabbade en entusiast i USA för inte så länge sedan. 


När det sedan handlar om finish, passning och avtryckarsystem så ligger detta i paritet med prisbilden, detta är ett enkelt och billigt vapen vilket avspeglas i dessa egenskaper. Avtrycket kan dock förbättras avsevärt igenom lite kunnig handpåläggning.


Så, för den som söker runt lite och vänder på slantarna så går det att hitta ett förbluffande kompetent vapen för mycket små pengar. För, handen på hjärtat, hur mycket vapen får man annars för den här prisklassen?

Av Johnny Ottosson - 24 november 2013 17:30


 

Första snön...


  Nu rycker vintern närmare, första besöket på banan denna säsongen med snö..


Idag var jag uppe på Fuxerna och sköt lite eftersom jag ville pröva Premiers och Defiant på lite längre avstånd än vad jag har tillgängligt här hemma. Nu kommer den kalla årstiden med stelfrusna fingrar, bylsiga kläder och förhållandevis korta sessioner uppe på banan - men kul är det ändå!


  Notera hur ljuset påverkar stockens färgåtergivning..


En lustig sak som slår mig när jag Challengern är hur olika färg stocken får i olika ljusförhållanden.  Bilden direkt ovan här är relativt verklighetstrogen, alltså grön - om än lite mörkare grön än i "verkligheten". Under andra ljusförhållanden så ser den däremot närmst turkos ut, alltså åt det blåa hållet.


  Här är ett exempel på den turkosliknande kulören som fastnar på foto i vissa lägen..

Av Johnny Ottosson - 24 november 2013 11:00


Läsvärt..


En interjuv med Dick Dixon, ägare till Predator Pellets.


Länk: http://rockymountainairgunner.com/interview-with-dick-dixon-of-predator-polymag-pellets/

Av Johnny Ottosson - 24 november 2013 10:00

 

 

Diaboltest och fina färger...

 

  Crosman Premier är väldigt mycket antingen eller tydligen...

 

Idag så testade jag två diaboler som presterade riktigt bra i Challengern, till och med bättre än de två tidigare favoriterna JSB Exact och JSB RS. Crosmans legendariska Premier sköt helt enkelt otroligt bra, i alla fall på det testade avståndet om 18 meter (inskjutningsavståndet för 7.50 joule). Jag testade tre träffbilder efter att ha skjuit två med en flatnosdiabol (som inte presterade så bra) och resultatet blev som ovan - tre tighta och fina enhålsgrupper. Det enskilda hålet ovanför träffbilden längst till höger beror på en flyer ifrån de översta träffbilderna, här övertäckta för tydlighetens skull. Notera också att träffbilderna inte är centrerade utan skottställda för en helt annan diabol. 

 

De diaboler som jag använde vid testet idag var Die #7 från 2007, en gammal batch som jag har haft liggandes ganska länge. Som de flesta kanske vet så stämplas Premiers med ett enskilt Die-nummer beroende på vilken batch de kommer ifrån. En die ("pressform") varar normalt 4-6 månader och används därefter i ytterligare 1-2 månader innan den kasseras. De förstasorterade diabolerna går in i pappaskarna och de andrasorterade saluförs i burkarna.

 

  Defiant gör också riktigt bra, men dyra, diaboler..

 

Nästa sort blev Defiant, ett fabrikat som jag har haft mycket gott resultat med hos min FX Airguns Elite fast då med kaliber 25. Under varumärket Logun Penetrator så sköt de också väldigt bra med kaliber 22 ifrån min FX Airguns Royale. Även här blev det fina tighta grupper, om än inte exakt lika bra som Premiers. Detta är ganska lustigt faktiskt eftersom jag tidigare inte har fått så bra resultat ifrån Premiers i Lothar-Waltherpipor, Defiant däremot har alltid gått bra både i LW och ST, dock inte för BSAs eller CZs pipor. Det kan dock vara så att Crosman har specat sina pipor ifrån LW för att vara optimerade till just sin diabol, ungefär som FX gör med sina ST-pipor i relation till JSBs produktion. Oavsett så ska jag utforska båda dessa diaboler mera och på längre avstånd framöver.

 

Nu över till något mera färgglatt än bruna kartonger och blekgula måltavlor...

 

  Som en zebra med en touch av gult...?

 

Syntetstocken på Challenger är mycket populär att lackera i olika färger och uppfinningsrikedomen är stor hos olika entusiaster. En del mer smakfulla, andra bara mera....färgstarka..

 

  Mera rött, här i form av flammor på orignalsvart bas..

 

Förutom färgstarka mönster så är det en del som bara byter färgen för att få lite mer kulör på ett annars tråksvart vapen. Av någon underlig anledning så förefaller rosa vara populärt hos kvinnliga skyttar och inte heller Challengern är här något undantag.

 

  Rosa för Field Target...?

 

Den alltid lika välkände Tom Gaylord (jag gillar verkligen hans efternamn, coolt på 50-talet, kanske inte lika mycket nu) aka BB Pelletair kör däremot på rött och med några prydliga dekaler på sidorna så ser vapnet närmast fabriksbyggt ut, endast avslöjad på de övermålade justerskruvarna till den höjdinställbara kolvkammen.

 

  MR Blogger himself, i Crosmans bås på en SHOT-show.

 

Slutligen så finns det de som föredrar ett lite mer militärt utförande och vad är då häftigare än digitalt ökenkamouflage? Här ett exemplar som används till traditionellt amerikanskt tavelskytte i tre olika ställningar.

 

  Notera säkerhetsbandet i laddluckan, kommer det till oss också tro..?

 

 

 

 

 

 

 

Av Johnny Ottosson - 20 november 2013 20:30


 

En ny lagstiftning...?


Jag noterar att ett flertal entusiaster den sista tiden har uttryckt oro för eventuella framtida förändringar av vapenlagstiftningen rörande vapen i allmänhet och luftvapen i synnerhet. En av källorna till oro är tidskriften "Vapenägaren" som ges ut i regi av föreningen "Sveriges Vapenägares Förbund" (SVF).


Det är sedan tidigare ingen hemlighet att Rikspolisstyrelsen (RPS) önskar en förändring av den lagstiftning som berör effektbegränsade luftvapen. Anledningarna till detta är huvudsakligen två;


Airsoft


Man gillar inte Airsoftvapen. Det finns flera skäl till detta, dels så förekommer Airsoft relativt ofta i samband med hot, rån och medveten skadeskjutning av utomstående. Dessa vapen är intill förväxling snarlika sina krutdrivna förlagor rent visuellt och appelerar därmed främst till yngre vapenintresserade grabbar samtidigt som de är billiga och saluförs i alla möjliga och omöjliga kanaler, ifrån knallemarknader till via internet. Till sist så finner man inget legitimt behov av dessa vapen. Förvisso så finns det seriösa Airsoftskyttar som använder sina vapen ungefär som markörerna används i paintball men då resonerar man så att om det trots allt förekommer seriösa Airsoftanvändare så kan de gott organisera sig på ett strukturerat sätt för sin hobby på samma sätt som vilken sportskytteform som helst.


Skenstrypningar


Nästan alla luftvapen som saluförs som tillståndsfria med kaliber 22 eller 25 kommer att smygtrimmas. I de flesta fall så kommer man då att erhålla anslagsenergier mellan 40-60 joule i frågan om moderna PCP. Detta är mycket kraftfulla vapen, tekniskt sett, som hamnar i händerna på ägare med helt okänd bakgrund. De kan vara kriminella, det kan vara underåriga liksom att det kan vara människor som lider av mental ohälsa. De saluförs helt enkelt helt utan tillsyn, förutom i bästa fall en halvtafflig legitimationskontroll. Även här så är det legitima behovet högst tveksamt. Inga erkända tävlingsgrenar i Sverige har krav på kaliber 22 eller grövre för målskytte. För jakt finns det kravet men de vapen som är godkända av NVV för den typen av begränsad skyddsjakt som kan vara aktuell till luftvapen så krävs i praktiken alltid licens och därmed också jägarexamen med tillhörande dokumenterad vapenfärdighet/kunskap.


Lösningen på problemet från RPS sida är därför enkel. Man vill förändra lagstiftningen så att effektbegränsade luftvapen bara är sådana som har maximalt 10 joule OCH högst kaliber 177. Igenom en så enkel formulering så kommer man effektivt att stänga dörren för såväl oseriös Airsoft (jmfr startpistoler) liksom skenstrypningar. Förutom detta så stör man inte den stora massan av luftvapenskyttar som tävlar organiserat (Int 10M etc) vilkas vapen och kalibrar ligger under dessa gränser. För ordningsmaktens lokala representant (läs en polis) så är det enkelt att konstatera vapnets kaliber jämfört med vapnets effekt. Har vapnet en grov kaliber så finns det alltid fog för att undersöka vapnets bakgrund om licens saknas, har den en klen kaliber är risken mindre att det finns ett problem. De som trots allt har ett behov av luftvapen med grövre kalibrar och högre effekter så finns alltid möjligheten till licens, enligt samma princip som idag.


Hur stor är då risken/möjligheten till en förändring? Generellt sett så finns det två faktorer som kan utlösa en förändring - vansinnesdåd och övergripande lagstiftning.


"En galnings verk..."


Genomslaget för vansinnesdåd är oerhört kraftfullt! Den dagen en liten söt flicka på 5-6 år blir ihjälskjuten av en smygstrypt Hatsan med kaliber 25 och 60 joule i händerna på en vårdlös tonåring så är det GAME OVER. Thats it! Den som tror något annat är intill dumhetens rand naiv. Se bara på "Breivikeffekten" och de konsekvenser för legalt skytte som exempelvis Mangs skjutningar har inneburit. Vi har ett helt annan samhällsklimat i frågorna kring legitimiteten för enhandsvapen idag än för bara ett par år sedan. Samtidigt så är det VI ("marknaden") som har drivit på utvecklingen igenom att efterfråga och köpa vapen i kaliber 25 i samma andetag som acceptansen för skenstrypningar har varit hög hos oss entusiaster överlag. Hade vi inte önskat dessa vapen och krävt att få köpa den utan licenskrav för att kunna räcka långfingret åt landets tröga tillståndsenheter så hade den här katastrofrisken aldrig förelegat på samma sätt. Tyvärr så är det inte en fråga OM utan snarare NÄR en sådan tragedi kommer att inträffa. 


Internationell lagstiftning


Igenom vårt medlemskap i EU och vår deltagande i internationella konventioner, exempelvis FN, så kan vi också komma att underställas internationella regler, exempelvis en eventuell europagemensam effektlagstiftning på kanske maximalt 7.50 joule eller liknande. Tyvärr så är det inte så mycket man kan göra åt den här saken. Internationella samarbeten och olika organisationer har en stor påverkan på våra liv och är man med i en sådan struktur så måste man också följa med även in i deras mindre bekväma beslut. Man ska emellertid betänka att ofta så är inte lagen i sak ett problem utan desto oftare den lokala tillämpningen av densamma. Detta är ett förhållande som kan fungera lika bra åt båda håll. Ett tydligt exempel på detta har ju varit vår egen nationella effektgräns på 10 joule. Den gränsen har av många uppfattas som låg (lagen) men beivrande av densamma (tillämpningen) har internationellt sett varit slapp. Sålunda så har inga praktiska problem förelegat.


Mina åsikter


SVF består till största delen av rättshaveristiska tokstollar i nivå med varghatarna hos SJF! Man är tyvärr låsta i ett endimensionellt tänkande baserat på att "vi har rätt" motiverat med för svenska förhållanden externt sett tämligen obegripliga "för vi vill ha vapen". Man har någon form av mental masturbationsbild av amerikanska konstitutionstillägg framför ögonen och en kronisk svårighet att se sådana självklarheter som att människor betraktar saker utifrån helt andra premisser och detta utan att för den sakens skull vara varken obildade eller på annat sätt dysfunktionella. Så fort något kan tänkas tolkas som ett hot mot sina smala särintressen så går man igång med basunen i högsta hugg, helt oavsett om källmaterialet är pålitligt eller inte.


 RPS brukar jag generellt sett inte ranka speciellt mycket högre i mina egna ögon. Många aktörer där har egna politiska agendor som inte sällan är färgade av svårartad hoplofobi. Logiken är däremot inte lika felkopplad - det KAN bli ett problem med skenstrypta numera effektstarka vapen i fel händer, liksom när skolungdomar ränner runt med Airsoftvapen till höger och vänster. Att man reagerar mot detta är i den meningen fullt begripligt.


Dock så har inget (ännu) inträffat och inte heller i de jämförbara länder som saknar licensiering av den här typen av luftvapen så kan man med bästa villja kunna påstå att den här typen av vapen utgör någon form av samhällsproblem. Den dagen då något händer däremot, då måste man sätta sig ner och fundera över framtiden, helt oavsett på vilken sida som man idag står...


Vad kan vi göra?


Det vi kan göra är helt enkelt att sköta oss. Vi ska klart kunna visa att alla luftvapenentusiaster är inte desamma. Det ska tydligt finnas ett VI och det DEM när det handlar om luftvapen. Vi ska vara seriösa, vi ska ha våra vapen endera på licens eller under 10 joule. Så enkelt är det! Händer det ett vansinnesdåd så ska vi klart kunna särskiljas från de som har valt att INTE vara seriösa i sin vapenhantering. Det är bara på detta sätt som vi kan räkna med en överlevnad över tid. Visst kan det blåsa kalla vindar över det seriösa skyttet men de vindar som blåser över det oseriösa eller rent av illegala skyttet blåser alltid ännu kallare.

Av Johnny Ottosson - 18 november 2013 14:00


Varför fallmål?


  Snart ett minne blott...?


Varför skjuter vi på fallmål i Field Target? En udda fråga kanske men tänk efter! Fallmål är komplexa och dyra, de kostar en massa pengar för en klubb att köpa in och kräver dessutom underhåll, förutom att de slits hårt. Till detta så kommer också en viss grad av opålitlighet då de ibland inte faller för lägre anslagsenergier eller ibland inte faller alls, trots goda träffar. De kräver eftertanke vid monteringen då de måste sitta i en sådan vinkel att de så pålitligt som möjligt faller vid en träffzonsträff samtidigt som de inte får falla vid en plåtträff. De har hög egenvikt och det är fysiskt tungt att bära ut 20+ mål i oländlig terräng, de är skrymmande att förvara. Slutligen så måste de sitta så att de på ett enkelt sätt kan resas upp med hjälp av dragsnöret. Det sistnämnda måste också klara av att undvika att bli träffat av alltför usla skyttar...


Ja, som ni ser - fallmål har en massa problem...


Med internationella regler så har fallmålen bara ett enda syfte - markera träff eller inte. Reglerna stipulerar ett poäng för fällande mål, annars inga poäng alls. Huruvida man träffar målet ("plåtträff") är numera egalt - så varför ha en sådan målkonstruktion som bygger på att målet kan markera en träff som ändå inte kommer att registreras? Än mer, varför ha en sådan målkonstruktion när den dessutom bär med sig ovan nämnda nackdelar och därtill har en konstruktiv begränsning på runt 45 joule - i en tid då många vapen lätt överstiger detta rent praktiskt och därför inte kan vara med att tävla, när de ironiskt nog en gång i tiden har blivit uttagna på licens för just den tävlingsgrenen...


  En tänkbar lösning


Alternativet till det klassiska fallmålet är enkla snurror. De är billigare, tål högre anslagsenergi, de är pålitligare, de kräver inga draglinor, de ger en tydlig markering även med klena vapen, de är lättare, de tar mindre plats och de kräver inte lika stor eftertänksamhet vid monteringen. Ett inte ovanligt pris på en "gamoråtta" är 249 kr, ett snurrmål (likt det ovan från www.mrtargets.se) kostar 139 kr och är dessutom godkänt för 22 LR (över 150J!). Ett klenare mål av samma typ får man lätt för 60-80 kr. Jämför man kostnaden för 30 st mål så är skillnaden över 5000 kr! Till detta är då servicekostnaden och kostnaden för kortare livslängd oräknad.


Vad försakar man då? Ingenting! Båda måltyperna gör precis exakt samma jobb - markerar träff eller inte.


Varför i hela världen ska vi då fortsätta att kladda med fallmål?



Av Johnny Ottosson - 17 november 2013 16:00



Crosman Challenger med 3D


  Höger sida


  Vänster sida



Av Johnny Ottosson - 17 november 2013 12:00


 

Fundering från det svenska luftvapenforumet...


Signaturen Oden där hade en intressant fråga som berör tillämpningen av lagen gällande innehav av lösa vapendelar, exempelvis pipor. Han presenterade sin funderng på följande sätt:


"Detta är nu ett spörsmål som gäller ej licenserade bössor och här i fallet 1 pre-92 och en vanlig 10 joulare.
Jag har ett överskott på Bsa SuperSport pre -92or och en Bsa Lightning Xl 10j i .22. Min tanke är nu att ta motorn(komplett cylinder) från en SS .25a och sätta på Lightningpipan för att sedan sänka ner hela anrättningen i Lightningstocken, och vipps har man en pre Lightning .22 eller har man inte? Nu är det ju inte frågan om några lösa pipor och som ni kanske vet så sitter ju prefixen på en Bsa just på pipan. Alltså vid en eventuell kontroll kan man ju konstatera att denna bössa är tillverkad på 2000-talet och ligger på 200m/s i .22=aja baja :wink: ,för på motorn finns ju ingen märkning! Hur någon skulle handla irl är ju en sak men hur det skulle funka i rent lagmässigt är ju det som är intressant. All input mottages vänligen."

 

Så långt den gode Oden.

 

Som jag tolkar föreskrifterna, vilket ju var omdebatterat (se senaste inlägget om saken), så kan man inte ta loss pipan från 25 vapnet själv (enär man då är i besittning av en tillståndspliktig vapendel utan giltig licens). En vapenhandlare kan dock göra detta. Denne handlare kan också utfärda en dokumentation över detta och just denna dokumentation kan bli mycket värdefull den gång man av någon anledning behöver bevisa det "nya" vapnets bakgrund. 

 

Problemet med just BSA är ju att enbart piporna, inte lådorna, är serienummrerade och därmed bär vapnets identitet. Oavsett detta då är det dock alltid stommen (lådan), i detta fall cylindern, som är själva vapnet. Skulle nu cylindern ha haft ett nummer så hade dock detta alltid haft "förtur" och vapnet hade därmed "bytt identitet".

 

Inget hindrar dock en vapentekniker, notera; ta hela tiden dokumentation, från att dubblera nummret från pipan till cylindern och detta löser då definitivt problemet när man har "fel" nummer på pipan. En lös vital vapendel får alltid nummerslås om den saknar nummer men nummret måste då vara korrekt eller "ledigt". Man bör alltid låta en registrerad vapensmed göra detta så att man får en bra dokumentation.

 

 

Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

868 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok


Skapa flashcards