Back in business!

Ett formidabelt vapen för 50-100 meter!

Tyvärr så har jag flera gånger under de 11 år som jag har ägt min FX Airguns Elite haft problem med att den läcker. I de allra flesta fall så beror det på manometern (4 gånger) och jag är (var) nu på min andra manometer och 1 gång så har det berott på att regulatorn har orsakat läckan. 

Den senaste gången som jag hittade vapnet i skåpet tomt på luft så visade det sig att manometern var kass (igen!) men när jag skulle montera den nya manometern så läckte även denna?! Orsaken visade sig vara att gängorna i blocket var slut. Blocken är ju i grund och botten ganska mjuka men blir ythårda igenom en eloxering, något som tyvärr inte kommer de inre delarna av blocket till nytta.

Dessvärre så har jag varken kunskap eller utrustning för att ordna detta problem så jag skickade istället vapnet till den gode Sverker som raskt borrade upp hålet i en överdimension, lade in nya gängor och slutligen skapade en plugg i sin svarv som permanent ersätter manometern.

Stort tack för detta, Sverker!

Hålet för manometern borras upp till oversize  

Nu har jag därför ingen manometer på vapnet, precis som för min Crosman Bullpup, men detta är i grunden inga större praktiska problem. Innan användning så kontrollerar jag trycket och fyller upp vid behov varpå manometern på fyllkittet berättar vilket tryck som finns i vapnet. Har jag 200 Bar i min Crosman så får jag luft för 50-60 skott och har jag 230 Bar i min 400 cc tubflaska till Elite så vet jag på motsvarande sätt att jag även där har 50-60 skott innan trycket faller ner under regulatorns tryck på 135 Bar, hos Elite.

Den enda väsentliga nackdelen är att man inte bara snabbt och enkelt kan öppna skåpet och kolla på manometrarna vilket tryck som finns kvar i vapnet sedan sist, vilket jag (fortfarande) kan på Spa-900 och min gamla BSA Ultra, som ju båda har manometrarna kvar.

Efter borrning så blev det gängning.

Med vapnet lagat så blev det naturligtvis frestande att bege sig av för att provskjuta lite och det blev en trevlig kväll med ett hundratal skott igenom loppet. Enda problemet var stormen ute som gjorde att jag fick leta upp en plats inomhus och efter att ha kollat i kalendern på tänkbara lediga inomhusplatser, vilka på grund av helgdagen var talrika, så kunde jag som längst få fatt i en lokal med 30 uppmätta meter.

Till sist så tillverkades det en helt unik plugg.

Just 30 meter och inom det är naturligtvis ingen höjdare för ett vapen som min Elite, trots att samma lokal är perfekt för min 10J/.177 Crosman. I den bästa av världar så ska man ju ha minst 50 meter och ännu hellre 80 eller 100 meter för att Elite ska komma till sin rätt. Att skjuta på 30 meter blir ju lite som att köra Ferrari i ett parkeringshus, tyvärr.

Nåväl..

Det är trots allt bättre med 30 meter inomhus än 15 meter hemmavid eller 50 meter utomhus i storm, vilket var alternativen som stod till buds. 

FX Airguns Elite är ju egentligen bara en specialvariant av Royale och idag ett ganska åldersdiget vapen då utvecklingen har rusat fram för FX Airguns under det senaste decenniet. Här finns visserligen Smoothtwist-pipa men den första med 30 mm räffling och inga liners, pipåtspännare eller liknande moderniteter. Likaså finns inget kit för att skjuta slugs eller andra nutida finesser. Det enda moderna är ammunitionen, JSB King Heavy Mk II, som är bra mycket bättre än det mesta som fanns för ett drygt decennium sedan när modellen var modern.

Ett axplock på 25 skott från 200 till 135 Bar med 400 cc tubflaska.

En annan sak som avslöjar åldern är anslagsenergin - på den tiden så var 50 fpe (ca 68-70 joule) en enorm effekt, faktum är att Elite var den första modellen med regulator på marknaden som (med råge!) överskred 28 fpe - vilket var den tidigare högsta effekten man kunde få om man köpte ett vapen med regulator. Idag däremot så skjuter moderna PCP med kaliber 25 slugs i den dubbla anslagsenergin och dessutom så har även kaliber 30 och 35 tillkommit för de som önskar ännu mera av den varan.

Objektivt sett så är emellertid 50 fpe fortfarande just 50 fpe och så länge man ligger inom 100 meter så träffar man vanligtvis allt man önskar och detta med ordentligt eftertryck!

Då jag till 99 procent av min tid skjuter 10J/.177, endera som Crosman eller Spa, eftersom jag tycker det är roligast, så blir kontrasten med min Elite alltid monumental. Min Crosman är ju bara 50 cm lång och i skenet av den så är Elite en åra med sina 120 cm och flera gånger högre vikt!

Väl på plats i skjutstolen så försvinner emellertid längden och vikten blir bara en tillgång. Ergonomin är fortfarande utmärkt och trots sin ålder så känns Elite fortfarande förbluffande modern. Stocken är rymlig, solid och rejäl med gott om utrymme, det är helt enkelt en ordentlig skjutplattform. Repeteringen går enkelt, laddningen med stora diaboler och rörlig transferportstunnel gör laddning möjlig även med tjocka handskar. Avtrycket är egentligen enkelt och uppdaterades ganska snart efter mitt exemplar med något som man från fabriken kallade "Matchavtryck" men jag har aldrig någonsin funnit något att klaga på för min bössa. Det är för alla normala behov ett synnerligen utmärkt avtryck. 

När skottet går så känner man onekligen kraften!

Här finns det faktiskt en rekyl, en högst märkbar sådan. Jämfört med mina vanliga effektnivåer så blir kontrasten tydlig - här är det en stor och synnerligen tung (33.95 grains) diabol som rör sig ordentlig fort (250 fps) downrange och träffar sitt mål på ett sätt som ställer stora krav på projektilfång bakom.

Utfallet är dock som förväntat, det blir ett enda hål oavsett om man skjuter serier om 5 eller 10 skott över dessa blott 30 meter. Dels har vapnet en utsökt praktisk precision och dels så gör de stora hålen att det blir riktigt enkelt att få fram enskotts träffbilder.

Oavsett vilket så är det alltid kul att skjuta och tiden rinner fort undan.

Något som är mindre roligt när man kommer hem är att fylla. Dessa 400 cc flasktuber tar ordentligt med luft från dykflaskan i en mängd som vida överskrider vad jag är van vid främst från min synnerligen snåla regulerade Crosman. Nu skjuter jag ju sällan med Elite så man får ju gilla läget som lite av en lyx eller ett avbrott i tillvaron men ju mer man skjuter med den desto mer styrkt blir jag i övertygelsen om att man egentligen inte behöver ett PCP med kaliber 22 överhuvudtaget.

Kaliber 25 (eller om man vill ta på jaktlicens, kaliber 30+) och en 10J/.177 löser alla de uppgifter man rimligtvis kan begära av ett PCP. Det ena vapnet hanterar ut till 30 meter och är tyst, billigt och enkelt att skjuta, det andra vapnet tar hand om precis allt annat. Mellankalibrar som 20 och 22 har i det perspektivet ett mycket ringa värde.

FX Airguns Cyclone!

Den är borta nu men många är de som började hobbyn med en Cyclone.

På våren 2002 så presenterade FX Airguns en helt ny serie av modeller som ofta uppkallas efter den mest sålda varianten av denna - Cyclone. Förutom just Cyclone så utgjorde basen (blocket) även kärna för varianterna Cutlas, Gladiator och - den mest udda - Ultimate.

På många sätt så var dessa varianter vattendelare för det då relativt nya bolaget FX Airguns, ombildat från en tidigare inkarnation som dåvarande PRE-Charge AB. Man hade innan dess tillverkat handpumpar, en enkel kompressor samt en modernare variant av Axsor-serien som vanligtvis såldes under modellnamnen FX2000 (med 8 skott) eller Rapier (med 2 skott), båda dessa vapen salufördes även av olika importörer i andra länder under en rad olika varumärken (Webley & Scott, RWS mfl).

Den nya lineupen var nydanande på många sätt jämfört både med föregångaren och dåtida konkurrenter.

Här fanns löstagbara smala tuber, en 3-stegs repetativ fartomställare, en rakrepeter-mekanism samt ett modulärt tankesätt där man enkelt kunde konfigurera vapnet efter egna önskemål. Ett högervapen kunde relativt enkelt byggas om till ett vänstervapen utan extra delar, pipan kunde bytas till längre/kortare och tuberna till större/mindre osv.

En annan stor nyhet var de första shrouderna, alltså fasta ljuddämare som kunde säljas utan att man behövde en separat vapenlicens bara för dessa. De var visserligen måttligt effektiva med dagens mått mätt men bra mycket bättre än de tidigare helt odämpade vapnen. 

Vissa finesser behölls också från FX2000 som de suveräna Axsor-baserade magasinsystemet, manometern (som gav många reklamationer) samt fyllnippeln enligt samma standard.

Cutlas var en modern design för sin tid, notera hålet för magasinförvaring.

Cycloneversionen kunde även beställas med en automatiskt returerande repeterhandtag i en minimalistisk och futuristisk plaststock med öppet pistolgrepp och lätt militär design, benämnd Cutlas - en version som enligt en samtida brittisk tidningstestare hade ytterligare ett men konstigt placerat tumhål, vilken i verkligheten var en listigt utformad hållare för reservmagasin.

Med över 675 cc så var Gladiator unik på marknaden.

Ville man ha mer luftkapacitet så fanns Gladiator som också hade pistolgreppsstock men med både en tubflaska som kolv och den vanliga främre lufttuben vilket tillsammans kunde ge 500 + 176 cc = 676 cc luftkapacitet! Detta var mer än 3 gånger jämfört med en FX2000 som hade 202 cc. Det gav dock möjlighet till långa sessioner av skytte utan att behöva fylla luft men när luften väl behövde fyllas så var denna setup en brutal upplevelse för de med handpump!

Slutligen så fanns den väldigt udda Ultimate som var en pistolgreppsomladdare där man ruckade pistolgreppet fram och tillbaka för att repetera vilket påstods kunna ge en oslagbart snabbt skytte - eller - om man var ovan, ett fenomenalt snabbt sätt att fylla pipan med diaboler av misstag...

Dessa 4 modeller (Cyclone, Cutlass, Gladiator & Ultimate) fick även tre utvecklingar succesivt.

Året därpå 2003 nere hos SLUG i Skåne så träffade jag för första gången på en Verminator, alltså en Gladiator med en extremt kort lufttub på 50 cc framåt och en synnerligen kort pipa. Detta skapade ett mycket hanterligt vapen i form av närmast en pistolkarbin och den versionen blev fort populär i England för jakt från skrymslen och fordon.

Den första och hittills enda pistolen från FX Airguns blev Ranchero.

Nästa avknoppning blev en pistol, den enda från FX Airguns hittils, Ranchero! Trots att den var en pistol så skapades det ytterligare en variant utifrån denna som pistolkarbin med en trästock som Ranchero Carbine. Båda dessa hade den korta pipan från Verminator samt den korta tubförlängaren på bara 50 cc som enda tub.

Efter ett par år så gick tyvärr formen för stocken till Ultimate sönder och en större, klumpigare, version med samma mekanik skapades, vilken man kallade Storm. Den modellen hade även 2 stycken inbyggda magasinhållare av snarlik typ som Cutlas.

Tyvärr så blev namnet för Masturbator det mycket tråkigare Gladiator Pump Action.

Tidigt i utveckligen så fanns det också en variant av Gladiator som aldrig kom ut i några större mängder. Här hade man ersatt den främre lufttuben med en pumprepeteringsmekanism som repeterade vapnet igenom en lätt sensuell rörelse fram och tillbaka med handen. Projektnamnet blev det synnerligen inofficiella Masturbator (!).

Hela projektet föll på grund av (inte bara namnet) det oklara rättsläget för pumprepeterande luftvapen i England liksom det strul som hade uppstått med Ultimate/Storm där oerfarna ägare fyllde hela pipan med diaboler av bara farten och sedan reklamerade vapnen, som om det vore fel på konstruktionerna..

Samma öde drabbade även den slovakientillverkade Logun Sweet Sixteen, mer känd som S16. Detta var ett vapen som dåvarande Logun saluförde med en slags dubbelkopplade Axsormagasin i ett enda magasin, vilket vändes 180 grader för att kunna ge 2 x 8 skott. Den konstruerades ursprungligen som pumprepeter men Home Office satte satte stopp på detta så den fick konventionell repetering istället och blev väl ärligt talat ingen höjdare, varken konstruktions- eller försäljningsmässigt, ens på sin tänka "hemmamarknad" (England).

Tillsammans med FX2000, som försågs med en episkt ful plaststock som tillval, så utgjorde versionerna på Cyclone-serien själva ryggraden för FX Airguns under en viktig fas i dess historia mellan 2002-2008, då den nya Royale-plattformen började komma ut - en ny generation som fortfarande finns kvar ännu i dag, om än nu i skuggan från den ännu mer avancerade Crown.

Den S-formade plåten till repeterhandtaget gjorde modellserien enkel att skifta sida med.

Grundkonstruktionen hos Cyclone-serien var ett tvådelat block med en undre och en övre del, till skillnad från FX2000 som använde sin integrerade tub som hammarhus. På Cyclone-serien så var hammarhuset separat från önskad luftub med en skruvinfästning och ovanpå hammarhuset fanns det övre huset som huserade (!) repetermekanismen. Mellan de båda husen så fanns repeterhandtaget iform av en platt S-formad plåt, liksom fartomställaren, en distans för att man inte skulle skruva ihop blocken för hårt och klämma fast repeterhandtaget. 

Själva fartomställaren var listigt konstruerad med totalt 6 hål. Utav dessa så var 3 stora med fallande storlek och 3 var små. De förstnämnda användes när vapnet var ostrypt, i kombination med en borttagen strypdysa under fartomställaren och de sistnämnda användes när vapnet var strypt (ihop med dysan). Bortsett ifrån detta så hade även hammarhuset ett "Japan-kit" som tillval för ännu högre effekt på ostrypta vapen. 

Som tillval från tredjepartstillverkare så fanns det en speciellt konstruerad fartomställare tillverkad i någon form av lagerbrons (?), som var försedd med ett extremt litet hål men ostrypt i övrigt. Med denna monterad och strypdysan borta så kunde vapnet skjutas med full effekt och sedan på ett ögonblick så skruvade man bort spaken till dessa omställare och petade med fingret runt omställaren till det lilla hålet. Nu gick vapnet garanterat under 10 joule och om man lät vapnet stå i detta läge så kom fartomställaren att "suga fast" material-mot-material så det enda sättet att öka effekten igen var att dela blocken och på så sätt komma åt att vrida tillbaka omställaren så att spaken kunde återmonteras.

Den genialiska och unika fartomställaren!

Själva idén var att kunna skjuta vapnet ostrypt och sedan blixtsnabbt kunna strypa det. Togs sedan vapnet i beslag så skulle det ju ta ett tag innan det analyserades varpå den dolda (hålet för spaken till fartomställaren försvann ju in i mekanismen) fartomställaren "limmade fast" sig inuti blocken.

Repeteringen av typen rakrepetering var också ovanlig på den här tiden. Tyvärr så hade Cyclone-serien ganska långt slag i repeteringen, vilket bromsade upp snabbskjutandet lite. Konstruktionen gjorde också att repeteringen kunde upplevas som lite ranglig. Till fördelarna hörde emellertid möjligheten att vända S-plåten upp-och-ner för att göra ett vänstervapen av ett högervapen och omvänt. Själva handtaget flyttades då från översidan på S-plåten till undersidan. En mycket enkel, genialisk och uppskattad konstruktion, inte minst av vänsterskyttar.

Till en början så fanns Cyclone bara med en syntetstock av sold plast med infällda neoprenpaneler till förstock och pistolgrepp, detta var en kompakt men ergonomiskt vettig stock som dessutom var ambidextriös, vilket matchade möjligheten att byta sida på repeterhandtaget. För de som önskade en trästock så lyckades fabriken köpa in ett antal fina valnötsstockar från danska Schultz & Larsen de första åren men därefter så har en rad olika trästockar funnit under åren.

De övriga modellerna som Cutlas, Ultimate, Gladiator fanns bara med en enda stock, låt vara att Ultimate fick sin stock ersatt av Storm, som egentligen blev en egen underversion ytterligare.

Storm ersatte Ultimate med samma mekanism samt två magasinhållare som extra bonus.

Gementsamt för serien var att konstruktionerna blev för sin tid komplexa med många lösa smådelar och därför tog sin rundliga tid att tillverka, de saknade också den solida känslan hos monoblock-vapen som efterföljande Royale, men på det hela talat så var det robusta, driftsäkra och slitstarka vapen där många ännu idag fortfarande är i tjänst.

En upplevelse som många delar även nu efter 20 år är känslan av att de ändå känns förbluffande moderna, eller man kanske ska säga tidlösa? De var utan tvekan före sin tid och ett stort kliv framåt från gamla FX2000 med sina rötter i mitten av 1990-talet.

Då detta var innan kaliber 25 och ännu grövre hade kommit på modet och bra diaboler saknades för grova kalibrar så såldes bara Cyclone-serien med kaliber 177 och 22, där den sistnämnda sannolikt var allra mest populär. Effektmässigt sett så gjorde ostrypta originalvapen ungefär 43-45 joule med kaliber 22 och ca 25-27 joule för den klenare kaliber 177, vilket var respektabla siffor vid lanseringen. Alla pipor var vid den här tiden tillverkade av Lothar-Walther och Smoothtwist låg ännu långt in i framtiden.

Med de olika stockarna av valnöt så tilltalade Cyclone även traditionella köpare.

Idag nytillverkas inte dessa vapen längre, de mest udda som Ultimate och Cutlas har redan börjat bli samlarobjekt där Cyclone fortfarande ofta används som rena bruksvapen, inte sällan för skyddsjakt med kaliber 22 på grund av fartomställaren och lagstiftningen. Versionerna Gladiator och Verminator fick efterföljare baserade på Royale-blocket och det kan man delvis säga även för Cyclone där den andlige efterträdaren först blev Streamline och därefter dagens Dreamline.

Ibland dyker de upp som begagnade och till rätt pris så är detta fortfarande ytterst kompetenta vapen, inte sällan tekniskt sett lika bra presterande som många moderna konkurrenter av betydligt nyare konstruktioner.

Hittar man ett fräscht exemplar som inte har blivit sönderskruvat så har man inte bara ett riktigt bra PCP utan dessutom en viktig del av modern svensk luftvapenhistoria och det första riktiga steget i den trappa som skulle leda upp till att dagens FX Airguns manifesterade sig som branchens ledande varumärke.

Flexibel, allround, neutral och diskret men ändå tekniskt kompetent - Cyclone blev en välförtjänst storsäljare under många, många år och är ännu idag en uppskattad produkt med mängder av nöjda ägare.

Dags för lite kolsyra!

Inte speciellt imponerande!  

I veckan så fick jag äntligen ändan ur vagnen och köpte några Co2-patroner för att få fjutt på mitt avsomnade 2240-projekt. Tyvärr så är ju inte 2240 från fabrik speciellt energieffektiv och i den bästa av världar så får man bara ungefär 15 skott inom en acceptabel spridning på 30 fps.

En kul bössa som har kostat mig 2600 kr som på bilden.

Anslagsenergin är emellertid helt okej med 8 joule eller knappt 6 fpe från 406 fps i genomsnitt med 16.00 grains diaboler med kaliber 22, vilket inte är så dumt givet den korta pipan och det ineffektiva drivmedlet.

Här finns definitivt utrymme till förbättring!

Dock så är bara 12-15 skott (jag missade 3-4 skott i början på grund av att jag inte hade ställt in kronografen rätt) inte acceptabelt och ger då en hårresande driftskostnad. Jag vet dock sedan tidigare att man relativt enkelt kan få betydligt fler skott ur en Co2-patron om man är beredd att offra någon joule i anslagsenergi och en sådan modifikation känns allt mera aktuell. Skulle jag nå 30 skott inom 30 fps med minst 7 joule så skulle jag nog känna mig nöjd, men ju fler skott som möjligt till så hög effekt som möjligt är naturligtvis eftersträvansvärt.

Dessutom, i linje med budgetprofilen, så ska ju modifikationerna vara så enkla och billiga som möjligt.

Vi får se hur man löser det...

Rätt perspektiv?

Detta är ingen bra träffbild för ett tävlngsgevär i Field Target!

I dagarna så fick jag frågan av en ny ägare till en FX Airguns Wildcat om vad som egentligen är rimlig praktisk precision för ett sådant vapen i kaliber 177 med ärliga 10J. Nu har jag ingen Wildcat men jag sköt raskt 4 tavlor på uppmätta 30 meter med min Crosman och kunde då här ovan notera 18 mm, 37 mm (25 mm 9 bästa), 28 mm och slutligen 17 mm.

Här är det 30 meter eftersom detta är den längsta rimligt praktiska gräns som man i min erfarenhet kan skjuta meningsfullt över med ärliga 10 joule.

Nu kan man naturligtvis invända att ovanstående grupper är långtifrån lysande, vilket i sak är korrekt. Två grupper är uppenbart dåliga och två är acceptabla - i sken av vilket vapen som används.

Här är nämligen kärnan för dagens inlägg!

Ett matchvapen för exempelvis Field Target kommer på 177/10J alltid att skjuta bättre än en liten lätt bullpup, oavsett om det är ett hemmabygge med prylar från Crosman eller en fabriksbyggd modell som Wildcat. Det är ju så att alla bullpups är kompromisser, de är inte optimalt konstruerade för att skjuta små träffbilder på långa avstånd utan en viktig del av deras bevekelsegrund är förmågan att vara korta, lätta och mycket transportabla. 

Man uppoffrar alltså på sista raden lite optimal praktisk precision för att få ett vapen med en speciell look och ett väldigt kompakt format. Gillar man inte den idén så är inte bullpup rätt vapenformat för ens egna behov utan då ska man istället satsa på ett fullformatsvapen med en ergonomi och i regel även ett avtryckarsystem som är totalt överlägset vad man hittar hos en bullpup.

Detta sagt så är träffbilder alltid relativa.

Nu använder vi sällan fysiska mynt längre men skulle man komma i besittning av en nutida svensk enkrona så är den 19.50 mm diameter numera. Utav mina 4 träffbilder ovan så är 2 stycken mindre. 

Ta nu en sådan enkrona, placera den på högkant exempelvis ovanpå ett sopkärl, en grindstolpe eller liknande och gå bort uppmätta 30 meter.

Nu är inte myntet speciellt stort längre, eller hur?

Att träffa 10 skott inom utan av det myntet på det avståndet är kanske inte Field Target-nivå men det är ändå fruktansvärt bra, nyktert sett på saken. För, handen på hjärtat, när behöver man egentligen bättre praktisk precision?

Detta är då levererat av ett vapen som är kortare än 50 cm från ända till ända och 27 cm från botten till toppen, allt helt skjutklart, i allt väsentligt en trimmad luftpistol med 25 cm pipa, 50 cc tub och en regulator som egentligen är skapad till kaliber 22 liksom ett avtryckarlänkage som helt och hållet är hemmabyggt. 

En FX Airguns Wildcat är fysiskt sett större med 67 cm men fabrikstillverkat och med ljusår bättre prestanda.

Räkna med att det har förmåga att skjuta bättre än mitt eget hemmasnickrade vapen, betydligt bättre!

Inlägg 3000!

Så, efter 150 månader så har Airpang nu nått milstolpen av 3000 inlägg sedan starten i december 2009. Det innebär alltså en publicering av 20 inlägg per månad eller något mer än 1 inlägg varannan dag - under drygt 12 års tid. Alternativt ett inlägg varje vardag, om man vill se det så. 

Ursprungligen så skapades ju Airpang av den anledningen att mycket information som jag tidigare lade ut på forum försvann när forumen dog ut. Forum är ju av en förgänglig karaktär och man är helt utlämnad till forumsägarens intresse av att vidhålla sitt forum. Ledsnar innehavaren och lägger ner, tja - då försvinner också allt material.

Igenom att ha en egen plattform så kan jag som skapare själv garantera att vårt material finns kvar så länge som möjligt till gagn för alla entusiaster. Airpang har och kommer alltid att vara en total free-ware - allt som publiceras är fritt för alla att använda, till och med om man (på något sätt) skulle lyckas göra egna inkomster av det. På samma sätt så kommer allt material på Airpang alltid att vara fritt att ta del av samt helt obunden till marknadens olika aktörer. 

Tanken var att Airpang skulle tjänstgöra lite som ett referensbibliotek där man kan snabbt kunde läsa in fundamentala saker på ett enkelt sätt, en ideologisk tillgång för den svenska hobbyn. 

Hur bra detta fungerar nuförtiden är mer av en öppen fråga eftersom samtiden hela tiden förändrar sig?

När Airpang skapades så var Youtube bara ett par år gammalt och tämligen okänt, vårt stora sociala medium Facebook var inte heller speciellt vanligt och inte heller alla dess idag otroligt talrika grupper om vår hobby. Den huvudsakliga kanalen var bara forumen, en blandad arena med mycket socialt småprat, kort och oförutsägbara livslängder samt här och där också väsentligheter, som ofta var lite svårfunna.

Det är i den kontexten som man ska se tillblivelsen av Airpang.

Har Airpang någon framtid?

Jag vet inte.

Numera publicerar jag mest för eget intresse som en dagbok, snarare än för missionerande. Att sprida kunskap och tankar är mycket effektivare och har större genomslagskraft på våra grupper i Facebook. Dessa arenor är därtill mer baserade på dialog än monolog och man kan direkt vägleda någon i det ögonblick personen behöver något. Airpang bygger ju på att den som är intresserad kommer hit och börjar aktivt söka efter vad man nu vill ha information runt.

Rena guider och hur-man-gör saker fungerar bäst över Youtube än med mängder av texter och bilder.

Ett tag bevakade jag tävlingar men liksom de flesta andra så slutade jag att tävla och åka på träffar när det blev krav på tävlingslicens, skyttekort, klubbmedlemskap och all annan formalia. Grabben sköt ett par år efter mig men ledsnade också när alla kraven blev obligatoriska vid 15 års ålder, då var det helt enkelt inte värt besväret.

Att sedan hålla på att skriva om tävlingar, resultaten från dem och liknande blev naturligtvis inte meningsfullt när dessa aktiviteter succesivt dog ut samtidigt som man själv ändå inte var med. 

Även behovet av att hänga med i branschutvecklingen har tagit andra vägar de senaste åren. Idag ligger fokuset på utvecklingen hos MSR/bullpups och inte minst slugskytte eller skytte överlag med kraftfullare PCP än någonsin. Jag har personligen inget emot bullpups (har en själv) liksom MSR, så jag är ingen traditionalist i den meningen utan snarare en allätare - dock så är mina preferenser helt klart hos mer måttligt kraftfulla vapen.

Min bild av luftvapen har alltid varit att de ska vara tillgängliga, ekonomiskt överkomliga (vilket ju är ett relativt begrepp) samt erbjuda enorma mängder skjutglädje. Av den anledningen så är jag alltid extra intresserad och glad över prisbilliga vapen som ger stort värde för pengarna igenom en enorm användarglädje i relation till sina kostnader, vapen som exempelvis Weihrauch HW30S, Spa-900 eller diverse byggen runt Crosman.

Den måttliga effekten gör också att man enklare uppnår meningsfullt skytte på kortare distanser och då inte minst inomhus, vilket skapar en ökad tillgänglighet. Behöver man exempelvis alltid minst 50 meter för att utnyttja ett kraftfullt vapen på ett säkert sätt så kanske det inte blir lika mycket skjutet som med ett vapen på 5-6 joule vilket på ett bra sätt kan skjutas över 8-10 meter i en källare, året runt och dygnet runt. 

Tillgänglighet är ju frihet och frihet borgar för användande, användandet ger sedan skjutglädjen och mycket av meningsfullheten av vår hobby.

Detta ska dock inte missuppfattas som att jag ogillar skytte med höga effekter eller andra aspekter av vår hobby som samlande, ombyggnader eller liknande - det är bara inte min egen grej, lika mycket. 

För på sista raden så är ju bredden i hobbyn en stor del av dess centrala styrka, man kan få ut så otroligt många olika aspekter av glädje ur vår verksamhet, helt oavsett på vilka sätt som detta kan gestalta sig.

Till sist - tack till er alla som har följt med på resan så längt!