Airpang

Alla inlägg under mars 2012

Av Johnny Ottosson - 31 mars 2012 19:00


Gubben i lådan


Efter flera års frånvaro i luftvapenkretsar så har äntligen Peter Karlsson från Fjugesta dykt upp igen. De som har varit med under några år i hobby känner honom mera under hans nickname Rosten och den luftvapenfirma som han tidigare drev från hemsidan Skyddsjakt.se.


I våra kretsar så är han mest känd för sitt enträgna arbete för att få ut en licens till en ljuddämpare för luftgevär. Efter en drygt två år lång kamp mot rättsväsendet så lyckades han slutligen få ut en sådan, med förbehåll att den bara fick användas utanför detaljplanerat område.


Nu tror jag inte att Peter var speciellt ledsen för detta eftersom han troligtvis fann mera glädje i själva kampen mot myndigheterna än belöningen i form av en erhållen licens. Förutom glädjen att agera rättshaverist så har han emellertid lyckats tillskansa sig en omfattande kunskap runt det juridiska regelverket när det handlar om ljuddämpare.


Förr i tiden då hans företag gick runt så rekomenderade han varmt shrouder till sina kunder, något som jag ivrigt protesterade mot eftersom de då aktuella shrouderna ifrån FX Airguns inte var juridiskt hållbara. Detta visade sig vara en helt korrekt bedömning och efter påstötningar från SKL så har också FX Airguns övergivit dessa.


Nu har åren passerat och erfarenheten och kunskapen ökat eftersom Peter nu, denna gång helt korrekt, citerar Airpang på LuftvapenInfo i fråga om de helt nya shrouderna:


En ljuddämpare är en anordning som har till sitt främsta syfte att reducera ljudet..


Här gör denne auktoritet på ljuddämpare en nykter analys när det gäller de nuvarande shrouderna från FX Airguns; så länge en shoud har ett annat primärsyfte än att enkom dämpa ljudet då är den inte i juridiska termer att likställa med en ljuddämpare. På grund av detta så är den här nya typen av shroud alltså tillståndsfri och inte licenspliktig.


Det är för mig och hobbyn mycket glädjande att Peter gör en helt annan analys än Mikebike som för någon vecka sedan hade en helt motsatt uppfattning innan Fredrik himself kontaktade honom för att klargöra situationen.


Med nya insikter om skillnaderna mellan olika shroudkonstruktioner så har Peter tagit ett steg framåt, låt oss nu också hoppas att Mikebike gör detsamma så att vi kan få alla tongivande profiler inom hobbyn att dra åt samma håll.


ANNONS
Av Johnny Ottosson - 31 mars 2012 10:00


Sista delen..


Så, idag har vi kommit till sista delen av mitt 1377-projekt. Efter att vapnet blev färdigt i det utförande som man ser i dagens inlägg så sålde jag den för 4500 kr och gick vidare med andra vapen. Hela projektet löpte under våren 2009.


En helt ny förstock som underlättar pumpandet..


   Slipade och oljade pistolgrepp..


Egentligen så är det en kopia på original men fräst ur solid metall, den unika delen är hävstångsdelen med knoppen som ger en betydligt högre hävstångseffekt vid varje pumptag. Tack vare att den är tillverkad av två delar så absorberar fogen mellan delarna också rekylen när förstocken blir sluten, till skillnad ifrån de stumma modellerna i trä eller hårdplast. Hävstångsdelen kan även skruvas loss och ersättas med en längre för ännu större hävstångseffekt alternativt tas bort helt varpå förstocken blir som original. 

Ren ergonomiskt sett så blir det också betydligt skönare att pumpa då man får ett mera naturligt pumpgrepp än original, här har man samma teknik som en bullworker typ. Betydligt lägre kraft, ingen rekyl och bättre grepp samt, naturligtvis ingen som helst risk att klämma fingrarna mot vapentuben. 

Nu är det en barnlek att dra upp 12-14 pumptag, skott efter skott utan att man tröttas. Med en längre pipa på 14-16 tum så ligger ju 30J inom räckhåll för den här ventilen men då krävs över 20 pumptag vilket den här förstocken är rätt väg att använda för den typen av pumpande.

När man sedan skjuter med vapnet så tjänstgör kulan som stöd för vänsterhanden, ungefär som på avancerade tävlingsvapen, kulan kan då greppas med vänsterhanden i valfri vinkel.

 

  Fiberoptiskt kornsikte..


Tillverkare är Blue Fork Design och trots prisbilden på $55 så är den värd varenda cent. Riktigt fin kvalité av solitt stål (hårt som satan att borra i), samt fullt av genomtänkta finesser. Hålet under mynningen går till en spärrskruv som håller fast sprinten till pumparmen, en innovation som helt saknas på originalgrejorna och som är oerhört värdefull. En likartad skruv finns under kornfoten och uppåt vilket spärrar pipan i ett fixerat läge för bästa precision. Som man ser av bilden ovan så är pipan något mindre än barrelbandet vilket gör att man helt steglöst kan justera in pipan i önskat läge. Barrelbandet saknar även flänsen för pipans ände vilket gör att den också kan användas till genomgående pipor (längre än original).

(Sprinten etc är provisoriskt på bilden, tuben är inte heller reblånerad ännu, därav färgskillnaderna.)


  Nästa kul sak var ett baksikte matchande den nya kornfoten, denna gång ett sällsynt LPA MIM-sight.


 Detta är ett riktigt pistolskytte för krutvapen men Crosman lyckades övertyga LPA att tillverka en serie speciellt för deras metallbreecher (första typen). Den passar exakt in i kilspåret på metallbreechen och döljer även den övre skruven till bakstycket, mycket cleant. 

Siktet har mikrometerfunktion via ett specialverktyg som medföljer och har graderingar för uppåt/nedåt osv samt diverse olika skåror (former/bredder). Riktigt fin kvalité och kanske overkill på en pistol som kostar $49 i USA där siktet nytt kostade avsevärt mera än vapnet ($69), därtill så krävs ju metallbreechen för $29 samt ett bättre kornsikte än original.


Sedan testade jag med 14 respektive 16 pumptag med hjälp av min nya vilsamma förstock.

Här är de tidigare resultaten som referens:

Crosman Premiers 14.30 gn:

3 pumptag - 322 fps (98 mps) = 4.70 joule 
5 pumptag - 406 fps (124 mps) = 7.10 joule 
8 pumptag - 487 fps (148 mps) = 10.24 joule 
10 pumptag - 533 fps (162 mps) = 12.20 joule 
12 pumptag - 565 fps (172 mps) = 13.75 joule

HN Baracuda 21.10 gn:

3 pumptag - 283 fps (86 mps) = 5.10 joule 
5 pumptag - 344 fps (105 mps) = 7.54 joule 
8 pumptag - 410 fps (125 mps) = 10.70 joule 
10 pumptag - 451 fps (137 mps) = 12.95 joule 
12 pumptag - 480 fps (146 mps) = 14.67 joule

Crosman Premiers:

14 pumptag - 570 fps (174 mps) = 14.00 joule
16 pumptag - 595 fps (181 mps) = 15.25 joule (över skyddsjaktsgränsen)

HN Baracuda:

14 pumptag - 485 fps (148 mps) = 14.95 joule 
16 pumptag - 510 fps (155 mps) = 16.53 joule (över 12.00 ft/lbs!)

Att pumpa är numera inte speciellt svårt men den korta pipan på 10 tum är helt klart begränsande, det finns gott om luft kvar för ett andra skott runt 120-130 mps (CP) direkt efter ett förstaskott på 14-16 pumptag. En längre pipa hade helt klart ökat effekten radikalt.

Ett annat bekymmer är att mina pivotpins går sönder (kröker sig) på löpande band och de som jag har av verktygsstål (kapade skruvmejselklingor) tenderar till att göra hålet i cylindern ovalt, trots att jag har gått upp till 6.00 mm istället för originalets klena 4.00 mm och dessutom har Blue Forks bredare stödlager inuti..

Man får nog en rätt rejäl belastning just på pivotlänken igenom hävstångsverkan...

ANNONS
Av Johnny Ottosson - 30 mars 2012 10:00


Jakt med luftgevär


De senaste dagarna så har det funnits en livlig debatt på både LuftvapenInfo och här på Airpang om just luftvapenjakt. Många har snabbt pekat finger på vad som är olämpligt men mycket få har tyvärr istället berättat vad som är lämpligt. En del har även efterfrågat vad JAG själv tycker är lämpligt och där eftersökt en vägledning så idag kommer den...


Avstånd

Ju närmare desto bättre, i kort drag. Ett längre avstånd mellan mål och vapen ökar risken för att projektilen gör en oönskad avvikelse på grund av något oförutsägbart hinder, exempelvis vinden, en kvist/ett grässtrå eller liknande som man har förbisett. Vad är då lämpligt avstånd? Jag förutsätter här ett modernt välskjutande PCP med kikarsikte och som har kaliber 22/25 med en Vo om minst 180 mps. Då föreslår jag att man innan jakten prövar sin skjutskicklighet (eller brist därav?) på ett vanligt A4-ark.

Rita nio konturer av vanliga enkronor på detta och skjut sedan femskotts träffbilder på önskat avstånd. Studera utfallet. Satt alla 45 skotten inom varje enkrona? Inte det? Sätt då en ny sådan tavla fem meter närmare och pröva igen. Fortsätt så tills alla träffar sitter där de ska. Notera avståndet och halvera detta. För de flesta normalskickliga skyttar så brukar detta innebära 20-25 meter. Tänk på att kikarsiktet måste vara inskjutet på just detta avstånd och undvik att hålla över/hålla under istället.

Halveringen av avståndet ifrån de perfekta förhållandena ska här räcka för att kompensera (mild) vind, mindre bra stöd än perfekt, en viss mindre vinkel uppåt/nedåt (notera; mindre) osv, kort sagt halveringen ger marginal.

Kaliber

Lagen föreskriver minst kaliber 22, vilket exkluderar kaliber 177 och 20. Personligen föredrar jag själv kaliber 25 eftersom en grövre och långsammare projektil ger större marginaler. En grov projektil ger en bättre knock-down effekt och betyder i praktiken en lite större träffzon. Den grövre kalibern betyder också att projektilen är laddar av mera energi hos målet och då återstår det mindre energi bortom målet.

Stöd

Visst finns det många skyddsjägare som vandrar omkring med vapnet och tar skott i takt med att mål uppenbarar sig men detta förfarande ställer stora krav på jägaren. Det är lätt hänt att man i hastigheten feluppskattar avstånd, missbedömmer vinklar och liknande. Jag säger inte att den typen av jakt är fel, men den ställer större krav. Personligen föredrar jag åtelskytte, alltså att man iscensätter en bestämd plats där villebråden ska skjutas. Igenom att göra detta så tar man kontroll över tre viktiga faktorer - stödet, skottvinkeln och avståndet. Igenom åteljakt så ökar man sin framgångssannolikhet högst avsevärt. När ett skott går snett så beror detta vanligtvis på att jägaren felbedömmer avståndet eller skottvinkeln alternativt har otillräckligt stöd eller råkar få en projektil som träffar något hinder på vägen till målet och avviker. Åtelskytte ger jägaren betydligt bättre kontroll över dessa faktorer.

Med ett givet avstånd och en given skottvinkel så kan man innan jakten skjuta in sig på rätt förhållanden. Likaså kan man iordningsställa en bra, bekväm skjutplats med optimalt stöd och säkerställa att det inte finns något fysiskt hinder i projektilbanans väg.

Öka oddsen ytterligare

Förutom bastipsen ovan så kan man ytterligare öka sannolikheten till framgång igenom att utnyttja sitt villebråds svagheter. Fåglar exempelvis tenderar till att ha dålig uppmärksamhet uppåt, detta eftersom de som regel befinner sig ovanför det som de är intresserade utav. En slug jägare positionerar sig alltså ovanför fågelns landningsplats för att försvåra upptäckten. Likaså är det en god idé att lossa skottet precis när landningen har ägt rum i det ögonblick som vingarna fälls in. Alla varelser är ju mindre uppmärksamma när de pysslar med annat. Efter landningen, när vingarna är infällda, då finns det utrymme för att scanna av omgivningen innan fågeln tar del av åteln. Ser den då något, exempelvis rörelsen av en jägare, så kommer den direkt att lyfta och bege sig bort. 

Detta tankesätt kan förstärkas igenom att man placerar en låg gren etc vid åteln. Finns en sådan så tenderar en fågel att i första hand landa på grenen hellre än marken, detta för att spana av omgivningen bekvämt först innan beslut tas om att landa där på själva åteln där godsakerna finns. Det blir då en stegvis landning så att säga. Fördelen för jägaren är att en landning på gren kräver mer koncentration av fågeln, vilket betyder mindre uppmärksamhet. Därtill så tar vinginfällningen längre tid (åter igen, balansen) och dessutom så känner sig en fågel mer bekväm med att göra en stevis landning än att bara dyka rakt ner på en åtel. Här finns massor av små detaljer att ta hänsyn till, beroende på tänkt villebråd och andra omständigheter. Poängen är dock att med en åtel så är det jägaren som får kontroll över förutsättningarna på ett helt annat sätt än vid friskytte.

Skottplacering

En debatt lika gammal som man har funderat över vilken kaliber man bör välja är vart skottet ska placeras under jakt. Traditionellt sett så tenderar luftvapenskyttar att sikta på huvudet, inte minst i England. Detta är naturligtvis en fördel med förhållandevis effektsvaga vapen som har en måttlig effekt eller en klen kaliber. En korrekt träff i huvudet släcker ljuset direkt och målet stannar på skottplatsen. Effekt och kaliber blir underordnad eftersom väldigt lite chockeffekt eller vävnadsskador är nödvändiga vid huvudträffar. Nackdelarna med skott mot huvudet är väldigt uppenbara, det är lätt att missa och det eventuella skadeskjutningar som skapas är ofta svåra. Idag, när vi har tillgång till potenta och grovkalibriga vapen, så tenderar fler och fler luftvapenjägare att välja bålen som träffområde. Man får igenom detta en större träffzon samtidigt som den grova diabolen stansar tillräckligt stora hål för att ge god chockeffekt och rejäl utblödning. Skulle villebrådet ändå förmå att lyfta eller springa bort så brukar vanligtvis träffen ändå räcka för att målet snart ska avlida.

Avslutningsvis

Detta är några få korta funderingar som jag själv har runt jakt med luftgevär. Det är ingen komplett sanning på något sätt men det formulerar ändå lite av det tankegods som jag själv har runt luftvapenjakt som företeelse och hur jag själv hade resonerat om jag hade begivit mig ut på Dianas stigar..

Av Johnny Ottosson - 29 mars 2012 10:00


En anonym budgetbössa..


Numera förefaller den föra en tynande tillvaro här i Sverige...


Under 2008 så presenterade Crosman sitt första PCP, en skäligen enkel historia baserad på deras Co2-vapen 2260. Modellen fick namnet Discovery och tanken var att den skulle presentera PCP som koncept till en bredare vapenköpargrupp främst i USA. Även här i Sverige såldes det några exemplar trots att prisklassen blev avsevärt högre här hemma.


Efter den första hypen så överskuggades snabbt Discon av Marauder i USA och här hemma i Sverige så förlorade Disco till stora delar kampen om långprismarknaden till vapen som Hatsan At-44 samt FX Airguns Typhoon. Självfallet så köpte jag själv ett av de första exemplaren för att undersöka vad det handlade om och ett pris på under 3000 kr kändes naturligtvis också lockande. Idag har dock modellen gått upp till 3295 kr, fyra år senare.


Mitt eget exemplar som hade kaliber 177, notera ett kikarsikte dyrare än vapnet..


Jag sköt en hel del med med mitt gevär under sommaren 2008 och kunde snabbt konstatera tre stora nackdelar. Vapnet hade en säkerhetsmässigt tveksam konstruktion med billig ståltub, den small högt och saknade helt bra möjligheter till ljudreducering samt dessutom så påvisade den en passning/finish som (elakt sagt) mycket väl matchade prisklassen.


Fördelar då?

Förutom att den var billig i inköp och hade en äkta valnötsstock (unikt för prisklassen) så kunde man utrusta den med en extern icke repeterbar fartomställare, den hade ett behagligt lågt systemtryck samt rimligt många skott inom en låg spridning ifrån din förhållandevis lilla (läs smala) tub. Det var också ett smidigt och trevligt vapen.


En smart fartomställare från eftermarknaden..


Efter att ha skjutit med den så kunde jag också konstatera att avtrycket var primitivt och inte speciellt behagligt, även om man kunde tuna det till anständighet på enkla och billiga sätt. Vidare så var den praktiska precisionen inte på samma nivå som övriga lågprisvapen, inte ens Hatsan.


Grovhugget avtryckarsystem med mekanik som ett ladugårdslås...


En av de stora behållningarna med vapnet, för mig, var dess enkelhet och rustika charm. Jag gillade nog faktiskt detta vapen mer än vad det egentligen förtjänade, i rent tekniska termer. Likaså var jag väldigt tilltalad av det låga systemtryck som krävdes även om man tog ut förhållandevis hög effekt:


Här har vi 20 skott från 130 Bar och nedåt med JSB Heavy om 10.50 gn:


885.00
888.00
894.00
884.00
884.00
900.00
898.00
892.00
892.00
899.00
894.00
899.00
900.00
896.00
899.00
894.00
897.00
893.00
887.00
888.00

Genomsnittet blev 893 fps (272 mps) med en spridning av 16 fps (1.80 %) vilket innebär en anslagsenergi på 18.00 ft/lbs (24.50 joule).


Som synes så körde jag på ett väldigt lågt systemtryck samtidigt som jag fick låg spridning (16 fps) och rejält med effekt (24.50 joule). Den långa pipan hjälpte naturligtvis upp effekten något liksom att ljudnivån minskade lite men avsaknaden av gänga framtill gjorde ändå att Discon blev en mycket högljudd bössa.


Den praktiska precisionen dög men imponerade inte...

Väl ute på skjutbanan så visade sig JSB Heavy även här prestera bra, resultatet blev dock närmast ett mellanting mellan en bra fjäderbössa och ett normalt PCP. Tyvärr märkbart sämre än både Hatsan och Typhoonen i samma prisklass. Dock så får man hålla i minnet att många Discoköpare skaffar detta vapen som förstabössa efter sina fjädervapen och i skenet av dessa så torde Discon ändå förmå att imponera. 







Av Johnny Ottosson - 28 mars 2012 10:00


Nyttan med Internetforum


Med anledning av den numera berömda/beryktade filmen som jag lade ut här på Airpang tidigare i veckan så har jag funderat lite... Rader av entusiaster har unisont levererat synpunkter på hur olämpligt jägarna har uppträtt ur ett rent etiskt perspektiv och inget konstigt med detta, kanske rent av ett sundhetstecken?


Något som däremot kanske inte är helt sunt är den typen av gruppdynamik som man kan se i kölvattnet på den är typen av inlägg eller trådar. Så fort 2-3 personer kungör sin ståndpunkt åt endera hållet så blir det enormt svårt för ytterligare en tillkommande att presentera en motsatt synpunkt. Man kan alltså säga att drevet går. I sin iver att få just sin röst hörd i myllret av samstämmiga synpunkter så trissas ständigt tempot upp på ett än mer högljutt sätt.


Nåväl, åter till den aktuella filmen...


Reaktionen har dock varit att man i inlägg efter inlägg, både här och på LuftvapenInfo (det enda svenska forum som har lyft frågan) har uttryckt sitt genuina avståndstagande ifrån jägarnas bedrifter. Visst kan det många gånger vara skönt att prata av sig om man blir upprörd över något men mycket få, om någon, har tänkt i lite vidare banor.

Vad finns alltså det konstruktiva i att säga att något är fel, utan att presentera vad som är rätt?

Tänk på det.

Föreställ er nu att någon nybörjare skaffar sig ett PCP och bestämmer sig för att börja jaga, hur söker då denne information om hur man går tillväga och hur lär sig denne vad som är möjligt, lagligt och lämpligt?

Jag gissar på Google och jag gissar på Youtube.

Via Google så hittar man förmodligen rätt snabbt de två svenska forumen, Airgun resp LuftvapenInfo. Vad kan då dessa forum göra för att utbilda och informera den nyanlände entusiasten? På LuftvapenInfo så blir man inte speciellt mycket klokare, deras avdelning för jakt är spärrad!

Noll information där med andra ord.

Nästa besök går till Airgun, en gång Sveriges viktigaste luftvapenforum. 

Här finns faktiskt en öppen arena med lite matnyttig information, senaste posten låg i skrivande stund för tre dagar sedan men med tanke på det snigeltempo som råder hos Airgun så får man ändå räkna detta som en hyfsat färsk post.

Näskommande informationskälla blir Youtube och där kan jag efter en stunds runtkollande snabbt konstatera att den filmen som jag lade ut minsann tillhör de mest rumsrena (!), en smula anmärkningsvärt i sig självt.

Vart vill jag då komma med detta? 

Jo, även om luftvapenjakt kan kännas som obehagligt för många, främmande för andra och jättekul för några så måste forum (o bloggar) vinnlägga sig om att presentera en vettig (o helst unison) syn på företeelsen. Det är med andra ord viktigt att för utomstående visa skillnaden mellan svensk och utländsk syn på luftvapenjakt, att en skillnad finns har vi redan med all önskvärd tydlighet konstaterat. 

Poängen är alltså att de som säger att saker är fel, säger också indirekt att de vet vad som är rätt och varför då inte illuminera oss andra om detta? Då ämnet uppenbarligen engagerar så borde det ju finnas mängder med skribenter som till gagn och fromma för oss andra borde lätta sitt sinne för vår hobbys framtid?


Här finns mängder med stoff för många intressanta, kloka och underhållande trådar på våra respektive forum. Då slipper vi kanske trådar om miljöbilar, sexuella preferenser och bästa tapetval för vardagsrummet..

Av Johnny Ottosson - 27 mars 2012 10:00


Dags för kaliber 22


Efter några dagar så beställde jag en pipa med kaliber 22 för att se hur detta påverkade effekten:


Idag så kom min fabriksnya 10 tum pipa med kaliber 22.

Tillsammans med en ny matarpinne så är den nu konverterad till kaliber 22.

:D 

Jag testade med Crosman Premiers till att börja med och detta blev utfallet:

3 pumptag - 322 fps (98 mps) = 4.70 joule 
5 pumptag - 406 fps (124 mps) = 7.10 joule 
8 pumptag - 487 fps (148 mps) = 10.24 joule 
10 pumptag - 533 fps (162 mps) = 12.20 joule 
12 pumptag - 565 fps (172 mps) = 13.75 joule

Redan här rakar man raskt över licensfri gräns med bara 10 tum pipa... :shock: ...lite effektivare än jag trodde faktiskt.

Då blir det dags för den tunga Baracudan:

3 pumptag - 283 fps (86 mps) = 5.10 joule 
5 pumptag - 344 fps (105 mps) = 7.54 joule 
8 pumptag - 410 fps (125 mps) = 10.70 joule 
10 pumptag - 451 fps (137 mps) = 12.95 joule 
12 pumptag - 480 fps (146 mps) = 14.67 joule

En tyngre diabol blir direkt betydligt mer effektiv för anslagsenergin, här ligger jag nära 50 procent över licensfri gräns trots den korta pipan. Redan vid 12 pumptag så ser man tydligt en luftkvast ifrån mynningen och att vapnet dumpar ut stora mängder luft (o ljud) till ingen nytta. En längre pipa hade definitivt gjort stor skillnad för effektiviteten. 

När jag körde 10 tum pipa jämfört med 14 tum pipa på kaliber 177 så var skillnaden runt 50 procent upp till fördel för den längre pipan. Rimligtvis så bör förhållandet minst vara lika stort hos den effektivare kaliber 22 vilket betyder att en 14 tum pipa på detta vapen bör maxa ut runt lite drygt 20 joule.

Personligen så tycker jag att den känns bäst precis på licensgränsen, med 8 vilsamma pump så ger den 150 mps med Premiers vilket är jämnt skägg med en HW30S.


Nu testade jag med lite fler pumptag, varierande mellan 12 till 16 stycken.

Då kunde jag konstatera att maximal effekt utvecklas vid 14 pumptag och vid 16 pumptag har jag faktiskt något lägre effekt än vid 12 pumptag...

:shock: 

Min gissning är att när luften blir uppvärmd så tar den mera plats vilket äter upp fördelen av fler pumptag.

Vidare så kunde jag konstatera att det är ruskigt tungt att pumpa den här typen av vapen med mängder av pumptag när det är runt 30 grader varmt. Lösningen var att pumpa upp i den svala jordkällaren och sedan kuta ner i garaget för mätningen.

En annan insikt var varför många i USA har Backpackerns förstock monterade istället för de snyggare typerna av trä - den sistnämnda blir hal som en ål när man är svettig om händerna och rekylerar helt stumt mot pumpkroppen på ett smärtsamt sätt vid fler än 11-12 pumptag.

Nåväl..

Jag körde ett antal mätningar vid 14 pumptag och fick resultat på mellan 497-499 fps när jag använde Baracudan, lustigt nog så var den oerhört jämn och inte en enda mätning visade 500 eller bättre till mitt stora förtret..

Resultatet blev alltså 498 fps i snitt vilket motsvarar 152 mps och 11.66 ft/lbs (15.80 joule).

Med ett hårsmån ifrån 16 joule EO och Baracudan så blir energibehållningen suverän downrange med över 10J hela vägen ner till bortom 50 meter...

Hade jag kunnat hålla samma energi med JSB Exact så skulle den göra 174 mps och Premiers hade gjort 184 mps.

Superlätta RWS Hobby hade klarat över 200 mps......

En pipa runt 14 tum borde ge någonstans mellan 23-25 joule med Baracudan - kul prestanda för en självförsörjande rekylfri luftpistol.

Ekonomiskt sett så kan man räkna:

* Pistol - 1095 kr
* Trimpaket - 500 kr (ink frakt från USA)
* Pipa 2250 - 400 kr (ink frakt från UK, ink matarpinne)

Man borde alltså klara runt 2000 kr för ett fabriksnytt rekylfritt 22-vapen med närmare 25 joule...
Då är ändå Crosman riktigt dyra i Sverige jämfört med USA så jag har full förståelse för att de är så oerhört populära där de både är billiga och attraktiva på en effekthungrig marknad.

Av Johnny Ottosson - 26 mars 2012 21:00


En omtalad film...


Filmen som jag lade ut igår om två ekorrskjutande luftvapenjägare har väckt en livlig debatt på det ena av våra luftvapenforum och den tråden är mycket intressant. Precis som kommentarsfältet här på Airpang så råder en i princip total samstämighet med ett unisont fördömmande av de båda jägarnas eskapader.


Detta trots att jag lite diskret har uppmanat till eftertanke runt situationen och hur den kan betraktas.

Nu till den riktigt intressanta delen;

http://www.network54.com/Forum/79537/thread/1332659892/First+Hunt+With+the++Regulated+.25+Gladiator+Mk+II

+--+GRAPHIC


Ojdå....?!


Så jobbigt det blev.


Här är samma film och en rad luftvapenentusiasters omdömme av densamma - unisont positiva?!


Precis som att Daniel (ägare LuftvapenInfo) gick ut och tog ställning till filmen så gör Steve CT (ägare YF) precis samma sak, fast åt andra hållet.


Nu måste vi fundera lite...


Är Steve en ansvarslös tölp som gillar djurplågeri eller är kanske Daniel allmänt okunnig om jaktens verkliga förhållanden? Jag vet inte och det är inte heller min sak att avgöra detta. De jag tycker är spännande är hur otroligt olika exakt samma film kan betraktas. Det som en grupp luftvapenentusiaster tycker är avsmaksfullt hyllar nästa grupp till och med med lovprisningar till en högre makt ("God's creation").

Just att åsikterna är så 100% motsägelsefulla ställer onekligen saken på sin spets. Är de som lovprisar filmen, ifrån den andra gruppens perspektiv, ansvarslösa, okunniga om luftvapenjakt eller kan det rent av vara så att det bara är fråga om en rent kulturell skillnad? Om det sistnämnda stämmer, ska vi då respektera deras ställningstagande eller om vi inte gör det, kan vi då kräva att de ska respektera vår syn på saken?

Nu är kanske inte synen på den här filmen viktig i sak men resonemanget kan exempelvis enkelt överföras på krutvapenjägare jämfört med luftvapenjägare. Titta bara på frågan om huvudskott på vilt - i ett globalt perspektiv så är huvudskott förkrossande allenarådande bland luftvapenjägare medan det, även internationellt sett, är mycket ovanligt bland krutskyttar (generellt sett).

Hur kan då ena gruppen säga att endera förfarandet är det absolut korrekta och att det andra förfarandet ska fördömmas?

I en global värld, där bilden av någonting (luftvapenjakt?) kan förmedlas ifrån vilken plats som helst i världen så måste man våga ifrågasätta sina egna dogmer och fundera över om man själv alltid har rätt bara för sakens skull..?

Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

858 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok

Visitors

Följ på Instagram

Airpang på Instagram

https://instagram.com/airpangsweden/

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se