Airpang

Alla inlägg under oktober 2012

Av Johnny Ottosson - 30 oktober 2012 10:00


 

Totalt 461 stycken...


  Min gode vän Tom och hans ögonsten...


Så många är dom, de få som har glädjen att äga en Whiscombe. Detta mytiska fabrikat som hos luftvapenfantaster har ungefär samma status som en Brough Superior har bland motorcyklister. Parallen är faktiskt slående på många sätt; tillverkad av en entusiast till förmån för andra (välbemedlade) entusiaster med lika delar fet plånbok som stort knowhow runt ämnet som sådant. Precis som Brough Superior så hade Whiscombre tiden mot sig, när de kom så var de mekaniska mästerverk men bara några få år senare så ställdes deras prestanda i skuggan av modernare teknik.


Kulten och varumärkesmagin har de dock behållit under åren och visst blir man lika hänförd varje gång man skjuter med en Whiscombre liksom när man betraktar en Brough Superior, den sistnämnda en maskin som jag tyvärr aldrig har provkört och som jag troligtvis heller aldrig kommer i närheten av att köra.


  En av 97 kvarvarande exemplar (2012) ifrån 348 st tillvarade. Denna tillhörde fö T.E Lawrence


Åter till den magnifika Whiscombre. Som ni säkert vet så tillverkades dessa vapen under tjugotalet år från mitten av 1980-talet och framåt av den brittiske entusiasten John Whiscombre. Samtliga vapen var handgjorda och då John numera har gått i pension så har produktionen avslutats. När Whiscombre tog fart, under slutet av 80-talet, så var modellen den absoluta Apexmodellen i vårt luftvapensortiment. Detta var på en tid då de stora fjädervapnen regerade och då PCP snarare förknippades med drogmissbruk än potenta luftgevär. 


Webley hade sin groteska Patriot, Theoben sin förbluffande (med rätt skytt) skjutbara Eliminator och jättevapen ifrån U-länder som Turkiet, Kina och Spanien var ännu helt okända. Så mycket mera fanns faktiskt inte när kunden önskade ett vapen över "drömgränsen" på rykande 30 fpe! 


Eliminatorn i all ära, visst kunde den tämjas av en tränad och skicklig skytt, men det var ändå i grund och botten ett fjäderluftgevär, om än i förfinad form, o stum såsom alla andra jättelika fjädervapen. Den praktiska precisionen var alltså i högsta grad beroende på skyttens egen förmåga.


  JW-75 med sina fyra pipor, en till varje kaliber...


Fjädervapen har nämligen två tunga nackdelar - dess fysiska format står alltid i direkt proportion till effektuttaget och ju mer effekt man tar ut ur ett fjädervapen desto mer svårskjutet blir det. Skulle man därför konstruera ett top-of-the-pile luftgevär av fjädervapendesign så var man på något sätt tvungen att lösa dessa båda bekymmer. John Whiscombe angrep problemställningen igenom att tänka utanför lådan, klart inspierad av Dianas GISS-system ett par decennier tidigare. 


För att kunna skapa rekylfrihet så hade Dianawerke på 60-talet börjat erbjuda vapen med GISS-teknik, dessa vapen hade då två stycken pistoner, en som drev diabolen på sedvanligt sätt och en som gick "tom" åt andra hållet, agerande såsom en balansvikt. Då pistongerna var synkroniserade mot varann så "nollade" de ut massakrafterna från  varandra varpå all rekyl försvann - trots att mekaniken var stumt monterad i stocken, till skillnad från Diana 54/56 samt Feinwerkbaus 300-serie där mekaniken var "flytande" upphängd i en "släde" som vilade i stocken.


  En Whiscombe anspänns med en underspännare, i två eller tre steg...


Prototypen tillverkade John av två kapade och ihopsvetsade BSA Mercurys. Det geniala i hans idé var att låta pistongerna slå mot varann, istället för från varann. Tack vare den konstruktionen så dubblades cylinderns svepyta vilket gav en enorm kraft samtidigt som de synkroniserade pistongerna balanserade ut varandras massakrafter.


Resultatet blev ett förunderligt vapen, jag har själv skjutit med ett sådant och känslan är mycket speciell. Själva geväret anspänns stegvis med en underspännararm men vapnet har ändå en brytpipa, där laddningen sker. Själva avfyrningen är sedan tyst som ett fjädervapen, rekylfritt som ett PCP och med rejäl kraft - över 30 fpe!


Men..


Så blev det 90-tal... Med Theoben Rapids segertåg med början av 93 och framåt så slogs succesivt benen undan för Whiscombes tid på tronen som rekylfri prestandakung. De välbeställda entusiasterna noterade även den likaledes snordyra Sportsmatch GC-2 och i takt med att åren gick så kom det ut allt fler PCP på marknaden. De var alla billigare än Whiscombres och Sportsmatch mästerverk men ändå rekylfria, välskjutande och elegant utformade - till en bråkdel av priset. De få kvarvarande fjäderfantasterna fortsatte dock att tråna efter Whiscombe men insåg allt mera att de helt enkelt köpte ett samlarobjekt direkt över disk snarare än bara ett prestandamonster. Whiscombes mästerverk hade blivit tekniskt frånåkt med besked. 


Så kom vi in på 2000-talet och produktionen saktade in till ett stilla stopp. Idag är Whiscombe en del av vår luftvapenhistoria och vi som var med redan på den tiden kommer klart ihåg den otroligt dyrbara och mäktiga jättebössan från de brittiska öarna som både kunde ge perfekt precision och dundereffekt på en närmast otrolig nivå...











ANNONS
Av Johnny Ottosson - 29 oktober 2012 10:00



Grova amerikanska järn - made in China


En respektingivande bjässe..


Idag ska vi kolla på ett par vackar och ytterst kraftfulla men en smula bortglömda vapen från Crosman. Den första modellen heter Trail XL 725 och har som benämningen antyder kaliber 25. Effekten ligger runt 30 fpe med 28 gn diaboler och detta är riktigt rejäl effekt från en fjäderbössa, låt vara med gasfjäder. 


Nackdelarna är naturligtvis ett likaledes kolossalt format med en längd på 123 cm och en vikt på över 4000 gram, liksom att den kräver ordentligt med kraft för att anspännas. En annan känd nackdel som ägarna har rapporterat är en usel avtryckarenhet med oförutsägbart andrasteg. Däremot så lovprisas den praktiska precisionen, något som tillhör ovanligheterna hos potenta och stumma fjädervapen.


Utrustningsmässigt sett så är det naturligtvis ett plus i kanten och ovanligt att se både rembygeldubb och en riktig weaverskena som standardutrustning direkt ifrån fabrik, ett exempel som fler tillverkare borde följa.


Nästa steg ner på skalan i effekt är Trail NP 


Lillebrodern till stora XL är den mindre NP och den anges till 23 fpe med kaliber 22 i ett något smidigare format med en längd på 109 cm och en vikt på 3022 gram. Kanske inte vad man i normala termer brukar kalla för just smidig men allt är ju relativt.


Som synes så finns det kvar vackra och kraftfulla gasfjädervapen även efter Theobens bortgång, frågan är om någon av dessa kan axla manteln efter The Eliminator fullt ut?

ANNONS
Av Johnny Ottosson - 28 oktober 2012 10:00


Intressanta nyheter..


  Ett skyddslock för tuben kanske?


Idag kommer en kort presentation av ett par intressanta nyheter. Den ena är en salukomponent som man redan nu kan inhandla hos Rowan Engineering och den andra är ett hemmabygge som kanske kan inspirera någon entusiast här hemma i Sverige också?


  Monterad på en HW100

 


Att hantera och transportera de ack så nödvändiga dykarflaskorna kan ibland vara lite av ett dilemma men här finns en mycket bra lösning på problemen, en smart konstruktion som underlättar transport både liggande och stående samt dessutom tjänstgör som bärhandtag för de lite otympliga flaskorna..


  Ligger stabilt..


  Står stabilt...



Av Johnny Ottosson - 27 oktober 2012 10:00


The Woods Walker


  "Squirrels fear what deer wont hear"


Crosman har nu lanserat en ny variant på sin Marauderpistol som man kallar Woods Walker, the treestand companion. Tanken är naturligtvis ekorrjakt i tät skogsmiljö och för detta ändamål torde modellen vara idealisk. Prislappen i USA ligger vid $490 och då ingår dessutom karbinkolven.


Den klassiska kolven är nu också mönstrad..  


Personligen så tycker jag det är kul att Crosman har så många intressanta och kul vapen i sitt sortiment just nu. Dessutom så är de högst rimligt prissatta (på USA-marknaden iaf).



Av Johnny Ottosson - 26 oktober 2012 10:00




Idag så kommer Markus att stå för dagens inlägg, vår första gästbloggare. Hans tänkvärda tankar var egentligen en kommentar till mitt tidigare inlägg men såpass intressant att jag bedömde det så att det hade ett bredare allmänintresse. Så, håll till godo och om någon annan känner sig manad att skriva ett inlägg så är det bara till att höra av sig...

 

Tankar runt ballistik..

 

 

 


Jag är inte så mycket för att teoretisera min skjutning med luftgevär men ibland är det ändå intressant att göra det. Därav detta inlägg (som inte är riktat till någon utan snarare är ett slags sammandrag av tankegångarna i min hjärna - kanske för att testa om de stämmer).


Jag har inte läst på så mycket om BC, men är det inte så att om två kulor har samma form (längd, diameter, utformning) men olika vikt (t.ex. p.g.a olika densitet) så kommer de att ha olika BC?


Se t.ex http://en.wikipedia.org/wiki/Ballistic_coefficient


Inom fysiken verkar BC definieras som M/(Cd*A) där Cd som kallas ”drag coefficient” är en faktor som beror på form m.fl variabler (dock ej på kroppens massa). Ett och samma Cd (d.v.s. en given form m.m.) ger alltså högre eller lägre BC beroende på kroppens vikt (kanske snarare densitet). Inom skjuteriet verkar BC definieras som SD/i eller M/(i*d^2) där i är kvoten mellan Cb och Cg. Cg är tydligen ett slags referensvärde för en standardprojektil (och det verkar finnas flera olika: G1, G2, o.s.v.) Cb är kulans ”drag coefficient”. Även här ser man att vid ett givet Cb (längd, diameter, utformning) så ger högre densitet en högre massa M och därmed högre BC. Härav bör man kunna dra slutsatsen att om man har två kulor med exakt samma storlek och form men av olika material, t.ex en av bly och en av plast, så har de olika BC. De har samma "drag coefficient", Cb, men blykulan som har högre densitet (och därmed högre massa), får därför högre BC, och är därmed "bättre". Härmed kan man säga att vikten har betydelse, men den är inbakad i BC och har därför underordnad betydelse. Nu vänder vi på det hela. Antag att vi har två kulor som har exakt samma BC. Antag vidare att en är tyngre och en är lättare. Då måste väl den tyngre vara "bättre"??


Inte så säkert.


Givet att båda kulorna har samma BC så måste det vara så någon annan egenskap påverkas om kulorna har olika massa. Minns nämligen att BC = M/(i*d^2) . Om kulorna har samma diameter d, samma ballistiska koefficient BC men olika massa M, så måste det vara i som har ändrats. Som ovan gäller i = Cb/Cg. Som sagts beror Cb bl.a på formen och längden. Om BC är lika kulorna emellan måste den lättare kulan ha lägre i och den tyngre kulan ha högre i. Lågt i är bra för det innebär att ”drag coefficient” Cb är lågt. Kulan har bra form. Den tyngre kulan har högre i vilket är dåligt. Det innebär att Cb är är högt. Kulan har sämre form.


Slutsatsen här blir alltså: om vi har två kulor med samma BC men olika vikt så måste det vara så att någon annan viktig variabel skiljer kulorna åt. Stor massa kan visserligen vara bra men i det här fallet finns den på bekostnad av högre Cb. Låg massa kan vara dåligt men i det här fallet kompenseras den av ett lägre Cb.


Oj, jag får erkänna att jag har använt tyngd, vikt och massa lite om vartannat här men menat samma sak - massa.


Anlägg gärna moteld (motluft?) den som vill, om jag har rört ihop det här. Jag vill gärna lära mig mer om BC :-)

Av Johnny Ottosson - 25 oktober 2012 10:00


Ny vs gammal..


  Mk I från 2006 och Mk III från 2012


Idag så ska vi titta lite på skillnaderna mellan de båda Ultrorna, i korta drag så finns det sex punkter som skiljer:


1. Längre lufttub på Mk III

2. Högre block med större mellanrum mellan pipa och tub

3. Blocket har serienummer, inte bara pipan som hos Mk I

4. Bättre avtryckarsystem och en mer tillbakaflyttad avtryckare

5. Knoppen på säkringen är rundad och inte taggad

6. Stocken är ju en helt annan version, en Minelli


Överlag så känns Mk III tveklöst modernare igenom sin nya stock. Egentligen så är jag inte någon större vän av den nu så trendiga organiska formgivningen men den här stocken är faktiskt riktigt lyckad. Nackdelen men dess böljande former är naturligtvis att man inte kan montera en bipod på något vettigt sett, vilket ju är trist...


Själva mekanismen är identisk med den skillnaden att Mk III med sina 10 joule är avsevärt enklare att anspänna än min gamla Mk I med knappa 25 joule. Det är just hos dessa måttliga effekter som MMC-systemet verkligen kommer till sin rätt. En annan skillnad är att avtryckarmekanismen skiljer rätt så rejält, den nya bössan har ett mycket mjukare system som kräver märkbart mindre kraft för att släppa skottet - helt oavsett hur avtryckarsystemet justeras. En mindre tilltalande detalj med den nya stocken är att vippan till Rowans avtryckarsystem hänger ner och är fullt synbar ifrån sidan vid varbygelns bas. På den äldre stocken så är vippan dold av själva stocken.


Dock så måste man sammanvägt se det som att Ultran levererar ett mycket gott värde för pengarna. Det finns mycket få varumärkesvapen med valnötsstock att hitta på "rätt" sida om 5000 kr.


Hittils så ser kalkylen ut på följande sätt, allt räknat som nypriser:


1. BSA Ultra Mk III - 4412 kr, valnötsstock, importerad från BAR

2. Clearidge RM - 1769 kr, tillkommer gör ev tull o moms samt frakt + 400-600 kr

3. Sportsmatch fäste - 200 kr, importerad från BAR

4. Spiritlevel ACD - 160 kr, importerad från tillverkaren, USA

5. Rowans avtryck - 480 kr, köpt direkt online från Rowans


Totalt: 7021 kr


In allt så kostade mitt paket ovan ungefär precis lika mycket som en Ultra DL betingar över disk här i Sverige om man köper den ifrån en vanlig handlare där den går till 7195 kr enl Fondprodukters ca-pris.






Av Johnny Ottosson - 24 oktober 2012 22:00


 

Blogg på begäran...



Hittade den här på nätet: http://www.funstuff.se/produkt/BSA-Ultra-Bok-45mm-10J-PCP-luftgevar


Företaget Fun Stuff önskar att man bloggar om deras produkter, exempelvis BSA Ultra, så varför inte?

Låt oss därför ägna ett inlägg för att titta lite närmare på denne aktör.


Förutom det lite udda greppet att uttryckligen be om bloggning så knuffar man även för sitt "prispressade pris", ett erbjudande som klokt nog bara gäller för svenska nätbutiker. Detta är med andra ord ett erbjudande som är av föga värde för alla oss andra som lever i en global värld och kan handla lika smidigt ifrån vilket annat land i Europa som helst.


Gärna en prisgaranti alltså, men ska den vara värd något så ska den naturligtvis gälla oavsett nätbutik.


Nästa sak som får mej att höja på ögonbrynen är erbjudandet om "köp till en extra försäkring", en klassisk marginalförstärkare som vi känner igen ifrån en lång rad andra, inte fullt så hedrande, branscher. Just konceptet med någon form av utökad garanti tillämpar exempelvis BAR:


  Här är garantin/"försäkringen" 5 år istället för 3 år men desto viktigare - den är gratis..


BARs tankekoncept är följande; "Vi tror så mycket på den produkt som vi själva säljer att vi vågar erbjuda en riktigt lång garanti helt gratis". Att däremot sälja en försäkring antyder snarare att handlaren har det lite snålt på goodwill-kontot alternativt saluför produkter som förväntas haverera såpass ofta att man behöver teckning för alla åtagande.  


För det kan väl inte vara som så att man finansierar sin prispress igenom att sälja "onödiga" försäkringar?


Min personliga åsikt är nog sådan att den här typen av marginalförstärkare antyder en "hästhandlarkultur" som små entusiasttjänande verksamheter inte ska besmutsa sig med. Vad näst, muzak medan man väntar i kundtjänst?


Vad gäller priset så är det kanske inte så mycket att orda om, man har gjort så mycket man kan av Fondprodukters horribla prissättning. Hade man verkligen velat erbjuda sina kunder "bästa pris" så hade man självfallet importerat in vapnen själva istället för att gå omvägen om en generalagent. Prisskillnaden är ju betydande, min egen Ultra som jag fick i förrgår kostade 4412 kr (med valnötsstock!) där Fun Stuff erbjuder sin version med bokstock för 5195 kr.


Nä, billiga försäljningsknep som köpta garantier (kallade "försäkring"), köpta blogginlägg och bästa pris på en ytterst liten och lokal marknad lockar inte direkt till köp.








Av Johnny Ottosson - 24 oktober 2012 10:00


Prestanda !


Då var det äntligen dags att ställa den nya Ultran framför kronografen för att se vad den förmår att leverera i kalla siffror. Tillverkaren lovade att ställa vapnet så nära 10 joule som möjligt men precis som ni alla säkert vet så varierar alltid ett PCP prestanda lite upp och ner igenom hela registret. Ju lägre spridning som vapnet ger då, desto närmare en gräns kan man ligga utan att trampa över samtidigt som effekten inte sjunker för mycket i kurvans svagare partier.


Jag laddade upp med tunga diaboler eftersom PCP tenderar till att ge högst effekt där. Ligger jag alltså inte över 10 joule med tunga diaboler så lär jag inte heller göra det med lätta dito. Diabolo of choice blev JSB Heavy på 10.30 gn, Efter att ha fyllt upp vapnet till 180 Bar, enligt rekommendation på BSA-forumet, så började jag skjuta:


583, 87, 93, 91, 91, 93, 85, 88, 87, 83 - genomsnitt 588 fps, spridning 10 fps


585, 86, 87, 82, 77, 83, 82, 81, 83, 79 - genomsnitt 582 fps, spridning 10 fps


578, 80, 80, 78, 82, 73, 76, 75, 73, 74 - genomsnitt 577 fps, spridning 9 fps


Över hela registret så fick jag alltså ut 30 st skott inom 20 fps spridning med en genomsnittlig Vo på 582 fps.


Så, vad blir då detta i energi räknat?  Snabbt uträknat så innebär 582 fps rätt så exakt 177 mps och det kan ju låta lite lågt men glöm inte att JSBH är en tung diabol och anslagsenergi landar på 10.51 joule! Rakt på gränsen med andra ord, räknar vi sedan E4 så blir det 10.18 joule. Förvisso över gränsen men närmare än så går inte att komma. 


Kollar vi sedan på maxresultatet så blev utfallet 181 mps och 10.91 Vo (10.56 E4), lägsta resultat blev 175 mps och 10.19 joule Vo (9.86 E4).


Tyvärr så har inte BSA angivit något antal skott på en fyllning för Ultran som 10 joule men versionen på 16 joule anges till 35 skott enligt deras hemsida. Vis av erfarenheten från in egen gamla Mk I som angavs till 30 skott men som i verkligheten aldrig har gjort fler än 20, räknat inom 20 fps spridning, så förefaller fabriksuppgifterna vara en smula överoptimistiska. En version på 16 joule hade säkert bara klarat 30 skott inom 20 fps - alltså samma som jag fick.


Men..


Notera att min kurva ovan dalar, den börjar högt och faller succesivt. Detta betyder i klartext att jag började på ett för lågt starttryck. De omtalade 180 Bar som jag startade vid kanske fungerar bra för 16 joule men det finns säkert ytterligare ett tiotal skott att hämta om jag börjar vid 200 Bar istället. Får jag ut 40 skott inom 20 fps så blir jag nöjd, det är helt okej ifrån den pyttelilla tuben om bara 67 cc.


Det ska bli spännande att testa igen framöver, med 200 Bar som starttryck.






Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

860 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok

Visitors

Följ på Instagram

Airpang på Instagram

https://instagram.com/airpangsweden/

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se