The Ratcatcher!

Den har redan funnits med oss i två decennier - 2250B.. 

Precis som i Sverige innan 1992 så hade man i Storbritannien fram till 1997 en vapenlagstiftning som automatiskt placerade Co2-vapen på licens, helt oavsett effektnivå. Det var alltså drivkällans konstruktion snarare än vapnets kaliber eller effekt som avgjorde licensstatusen.

Med anledning av förändringen 1997 då Co2-vapen blev licensfria i Storbritannien, under gängse regler i övrigt, så vädrade den dåvarande importören ASI goda möjligheter för att vi in några billiga och förhoppningsvis storsäljande Co2-modeller från Crosman. Hos Crosman själva så tog man sig en funderare och året därpå så kom svaret i form av den nu legendariska modellen 2250, vilken gavs epitetet ”Ratcatcher” på den brittiska marknaden.

Succén lät inte vänta på sig och året därpå - 1999 – så breddades sortimentet med pistolen 2240 samt ännu en modell med samma mekanik fast med en längre pipa och cylinder liksom ett nytt avtryckarsystem i en gevärsmodell med modellnummer 2260. I samma anda som för 2250 så fick även 2240 och 2260 färgstarka tilläggsnamn av importören, nämligen ”Ratbuster” respektive ”Rabbitstopper”.  

Den här trion blev över en natt enormt uppskattade och redan efter något år rena rama kultvapnen. På grund av den enorma efterfrågan så dröjde det tyvärr ytterligare något år innan modellerna kom ut här i Sverige, jag hade själv läst om dem i Airgun World och låg på för att få köpa ett eget exemplar. Efter en lång och seg väntan från senhösten 2000 så ankom min egen 2250 lagom till våren 2001.

I grund och botten så är 22XX-plattformen en synnerligen simpel konstruktion, vilket gör den billig och enkel att massproducera till ett attraktivt lågt pris. Redan 1954 så hade Crosman lagt mallen i form av sin luftpistol modell 150 vars layout och pistolgrepp låg till grunden för 2240. Nästa steg i utvecklingen kom med pistolen SSP250 från 1989 och dess systermodell 1389 Backpacker, vilka båda hade en utsvängbar laddkassett. Den sistnämnda bidrog där med förlagan till den berömda skelettkolven för 2240/2250.

  En variant på Ratcatchern är 2250 XT med 88 grains Airsource istället för 12 gram Co2-patron..

Under 1990-talet så hade det i USA börjat utvecklas en skara entusiaster som trimmade och byggde om 250-modellerna och detta var naturligtvis en bidragande orsak till Crosmans beredvillighet att gå dess brittiske importör till mötes med en från början lokal modell – man hade ju redan de flesta delarna framme, den enda riktigt nya delarna blev plastbreechen och de udda klämma-på-kilbaserna ”Pro-Blox”.

Så, med kolven från 1389 Backpacker, en 14 tum pipa med kaliber 22 och övriga delar från 250 så hade man snabbt och enkelt trollat fram 2250, vilken såldes för ett attraktivt pris tillsammans med ett enkelt kikarsikte och de nya Pro-Blox. Jämfört med SSP250 så blev skillnaden i effekt ordentlig, gamla 250 hade ju kaliber 177 samt 7 tum pipa, nya 2250 fick kaliber 22 samt 14 tum pipa. Nu kunde man utan vidare nå runt 160-165 mps med 14.30 grains diaboler, redan som standard.

För gevärsversionen 2260 med dess ännu längre pipa så erhöll man naturligtvis en ännu högre anslagsenergi, inte långt ifrån den brittiska licensgränsen på 16 joule. Den lilla 2240 fick man faktiskt strypa i England för att ramla under 6 fpe med betryggande marginal. Att den skulle vara lämplig för jaktbruk, vilket antyddes av namnet, backade importören snabbt ifrån då idén sprang på patrull hos BASC, vilka inte ville stå bakom luftpistoler för jaktändamål. Ratcatchern etablerade sig dock snabbt som en ”solid short range hunter” och ansågs ypperlig för exempelvis skyddsjakt på gnagare och skräpfågel inne i lador och uthus mm. Den större ”Rabbitstopper” blev dock inte lika etablerad för sitt tänkta ändamål och försvann ur sortimentet några år senare.

  Den senaste underversionen heter 2250 XL med lång pipa, gängad pipvikt samt breech av stål.

Nästan lika snabbt som i Storbritannien så etablerade sig 22XX-serien sig bland fansen i USA och där utvecklade det sig även en trimrörelse i jakt på högsta tänkbara anslagsenergi från dessa små vapen, inte sällan med ansenliga resultat. Just modulariteten och effektpotentialen bidrog ytterligare till populariteten, dessa charmiga vapen var billiga och erbjöd stor skjutglädje i kombination med en ständigt växande eftermarknad av kul tillbehör både för funktion och trimning.

Nu, två decennier senare, så är de närmast ett begrepp i branschen och när Crosman sedan ett drygt decennium tillbaka även har ramlat in på PCP-marknaden så har ännu fler modeller dykt upp som derivat från 22XX-serien, med början hos Crosman Discovery och framåt. Lätt att förstå för oss som har använt dem, mer skjutglädje för mindre pengar är svårt att hitta så länge som man inte skjuter alltför mycket – då är risken stor att kostnaden för Co2-patronerna blir ansenliga.

Brocock Commander!

  En rykande färsk nyhet från England!

Som ett svar på marknadens önskemål om fler AR-komponenter i nya modeller så kommer här nya Commander från Brocock. Ännu är uppgifterna om modellen knapphändiga men vi ser tydligt två manometrar, vilket indikerar en drivkälla med separat regulator och då sannolikt Humas.

Avsaknaden av förstock samt kolfiberflaskan och den korta railen framför blocket för onekligen tankarna till FX Airguns Impact, liksom användningen av AR-pistolgrepp. Stocken däremot är traditionell AR på vad som förefaller vara standard buffertube.

Den onormalt grova pipan för närmast tankarna till ett krutvapen och har redan skapat debatt rent estetiskt sett. Blocket däremot är tämligen konventionellt och visuellt snarlikt Compatto och Bantams motsvarigheter. Förmodligen så är Commander alltså en modell tänkt för höga effekuttag i första hand, på marknader som den amerikanska utan effektgränser. 

Det ska bli spännande att få mer info om modellen framöver.