En aldrig sinande utveckling..

I begynnelsen var FX2000.....i alla fall för dagens FX Airguns AB

För någon vecka sedan så skrev jag lite om hur imponerad jag är av utvecklingen hos FX Airguns och när den här typen av lovord haglar över en specifik tillverkare så lyser aldrig kritiken mot detta med sin frånvaro. Ett genomgående tema hos de som inte delar min beundran av utvecklingen hos FX Airguns är tyvärr påfallande tydligt - det är inte helt acceptabelt att hylla just FX Airguns numera..

Varför då?

Dels så är det nog lite av det etablerade tankemönstret i dessa lägen - "alla" gillar en underdog och har en latent skepis mot ett "etablissemang", vilket man numera får erkänna att FX AIrguns i dessa dagar tillhör. Företaget är numera inte en liten källarverksamhet utan ett stort väletablerat företag med globala ambitioner. 

Serienummer 1 - en äldre serietillverkad FX2000 existerar inte.

Nästa perspektiv är att företaget i sin signifikanta drivkraft att driva sin verksamhet - och hela sin branch - framåt är att man hamnar på ett annat stickspår mot framtiden än den väg som många tongivande luftvapenfantaster själva har valt, vilka då vurmar för den formella tävlingsgrenen Field Target med strypta 16J-vapen i kaliber 177 - en kategori vapen som FX Airguns AB närmast har skött med vänster hand och tillskrivit samma engagemang som sin satsning på skidskyttegevär, typ.

Att bli förbisedd och få den tävlingsformen man älskar ignorerad, känns naturligtvis aldrig skönt..

Så, vart går då FX Airguns i framtiden?

Airgun Slugs !

Fysikens lagar kan vi inte förändra, bara anpassa oss mot. En begränsning hos diaboler är ju det styrda luftmotstånd som balanserar diabolen under dess flykt mot målet. Den här klassiska midjeformen garanterar god precision i måttliga utgångshastigheter och på relativt korta avstånd. I takt med att tillverkarna började producera luftvapen med allt högre utgångshastighet så stod det tydligt att precisionen försämrades, man nådde ett glastak strax under ljudvallen och därefter gick utvecklingen mot allt grövre kalibrar för att vinna ytterligare anslagsenergi och inte minst bättre BC.

Nästa steg står vi vid nu, att byta projektilform.

Riktigt bra diaboler med konventionell formgivning, exempelvis JSB Heavy Mk2, ligger vanligtvis runt 0.037 Räknar man på diabolformen så kan man i bästa fall komma upp till 0.040 inom de hastigheter där diaboler fungerar precisionsmässigt. Man har alltså i princip slagit i taket även här. 

Om man däremot skiftar till airgun slugs, alltså boattail-formade ovalkulor så kan man nå upp till 0.095

Det är alltså frågan om en dramatisk förbättring av BC vilket öppnar för helt andra möjligheter att få bra praktisk precision på avstånd som tidigare har varit närmast orealistiska för hyfsat normala luftvapen. Föresatsen är dock att man har en tillräckligt hög utgångshastighet med dessa tunga och kompakta projektiler liksom att man har en pipa med en räffelstigning som kan ge projektilen rätt rotation för att gå stabilt på sin färd ner mot målet.

Det är här, på ny obruten mark med stor utvecklingspotential, som vi hittar de ytor där FX Airguns vill verka i framtiden. 

Anledningen är enkel - alla kan idag tillverka konventionella bra PCP. Man kan köpa dem från Kina eller varsomhelst för alla möjliga prisnivåer och de fungerar dessutom förbluffande bra även i den rena budgetnivån. Vill man tjäna bra pengar och ha rejäla marginaler så måste man helt enkelt leda utvecklingen och kunna erbjuda vapen som klarar av saker som inga andra aktörer kan erbjuda. Klarar man det så kan man också motivera en prislapp som anstår ett premiumvapen - och det finns förbluffande många entusiaster som är beredda att betala enorma summor pengar för ett vapen som motsvarar deras våtaste drömmar. 

Dagens PCP är fantastiska skapelser - den här levererar fem skott inom ett kreditkort på 250 meter!

Med en såpass hög BC samt utgångshastigheter strax över 1000 fps med projektiler som väger närmare 50 grains så öppnas dörren till helt andra räckvidder och - desto viktigare - även under tuffa förhållanden, såsom sidvind etc. Vill man inte skjuta bigbore men ändå nå ut till långa räckvidder med sina luftvapen så är small bore slugs rätt väg att vandra. Som en extra bonus så kan man också med modellerna från FX AIrguns dessutom lätt skifta pipa/kaliber och justera om effekten så att man enkelt kan få ett vapen som hanterar flera roller, från ett snällt och tyst källar-skjutar-vapen till en long range supersniper. Kan ett vapen klara flera roller och dessutom hantera något som få andra tillverkares modeller klarar av så ökar ju sannolikheten att kunden anser att ett högt pris i detta perspektiv ändå är högst rimligt.

Ett lämpligt inskjutningsavstånd på 100 meter är inte så vanligt för luftgevär..

I praktiken så ger den nya tekniken inte bara dubbel BC hos projektilen utan även en ungefär dubblad räckvidd. Skjuter man in sitt PCP på 50 meter så klarar en motsvarande bössa för airgun slugs ett inskjutningsavstånd på 100 meter. Om man tidigare kunde drista sig till att skjuta på 125 meter så verkar det som att gränsen med den här typen av nya vapen landar på en kvarts kilometer! I USA så talar dessutom en del entusiaster om förbluffande goda träffbilder även på 300 yards, vilket blir ytterligare lite längre än 250 meter.

Utvecklingen går ständigt vidare och nu börjar listan bli lång på de innovationer som FX Airguns har presenterad under sin 20 år långa existens och raden av nya banbrytande konstruktioner verkar aldrig ta slut... 

Gammalt gevär - nya diaboler...

JSB pressar ständigt gränsen för vad som är möjligt - till gagn för alla entusiaster!

Efter många om och men så begav jag mig äntligen iväg till min skjutplats för att pröva de JSB Heavy Mk2 som jag köpte i våras, detta då för att jämföra dem mot de JSB King 25.40 som jag brukar skjuta med i form av JSB. Det var ett tag sedan jag sköt med min FX Airguns Elite och nu kunde jag konstatera att vårens byte av regulator hade gjort gott - bössan sköt jämnt och fint, som den ska. 

Fem skott på uppmätta 30 meter med nya Mk2 King är....ja, vad ska man säga...?

Det är alltid intressant att skjuta med Elite när man inte har gjort det på ett tag, just känslan av kraft gör vapnet underhållande och karismatiskt att använda. Den långa totallängden på 120 cm och det faktum att jag använde en liten tom kartong att vila vapnet på gjorde att rekylen blev väldigt påtaglig. Själva avfyrningen låter som en kvävd nysning ungefär, man hör att det är stora luftmängder som den gigantiska ljuddämparen stryper, ett mycket karaktäristiskt ljud. Likaså känner man att mynningen rör sig när skottet går och detta märks extra tydligt på de tunga diabolerna med vikter på drygt 30 grains.

Dagens diaboler är kusligt bra i de grövre kalibrarna - o de slår ohyggligt hårt downrange..

Jag har skjutit en del med dagens moderna bullpups och förutom deras tekniska fördelar av kortare totallängd med likadan piplängd som ett konventionellt vapen så har de inte alls samma rörelse i skottögonblicket. Varför vet jag inte. De kanske är tekniskt förbättrade eftersom de är 8-9 år nyare eller så beror det på att vapnets layout tyglar rekylrörelsen bättre. Rent mekaniskt sett så borde ju en kortare totallängd ge en mer uttalade rekylrörelse men så har jag aldrig uppfattat det med varken FX Airguns Impact eller dito Wildcat.

Med dagens mått mätt så är detta en "dålig" träffbild, för 10 år sedan så hade den varit riktig bra!

När man sedan har hängt med i hobbyn under några år så kan man inte låta bli att förbluffas över hur de grövre kalibrarna har utvecklats de senaste åren. Fram till augusti 2009 så tillverkade JSB överhuvudtaget inga diaboler med kaliber 25. Ville man skjuta kvarttummaren så fick man välja HN Baracuda eller rent usla diaboler som Rhino från gamla Milbro. Det fanns helt enkelt inget vettigt utbud på diaboler med kaliber 25 och följaktligen inte heller någon efterfrågan då antalet PCP med kaliber 25 var mycket måttligt.  

Gamla King på 25.40 öppnade Pandoras Ask för kaliber 25, notera att de träffar lite högre

Succén med King byggde upp en efterfrågan från kunderna på en tyngre diabol med alla de goda egenskaperna från King. Resultatet kom i september 2015 med den då supertunga 33.95 gn tunga King Heavy. Nu skapade man en mer avlång diabol med grövre midja och den högre vikten gjorde sig direkt påmind i utgångshastigheten. Kunde man tidigare få 920 fps med King så gav King Heavy bara 820 fps - 100 fps långsammare!

Man kan se att de lättare King sprider lite mer och går en hel del högre även på 30 meter.

Den lägre hastigheten gjorde naturligtvis en del entusiaster tveksamma men det visade sig sedan att trots detta så sköt de tyngre diabolerna minst lika bra även på riktigt långa avstånd och dessutom så bara de med sig betydligt mera anslagsenergi. Själv så sköt jag aldrig med de första King Heavy utan det var först med vårens inköp av Heavy Mk2 som jag för första gången bekantade mig med JSB i den här viktklassen.

Sista tavlan blev även den med de lätta King och de skjuter både snabbt och högt.

Min första känsla av de tunga King var att de känns väldigt förtroendegivande att använda. De går stabilt även i vind, som ni kan se på bilderna ovan så är alla sex tavlorna skjuta med vind som drar åt höger, och de träffar som förväntat en smula lägre även på det korta avståndet som 30 meter utgör för den här kalibern och effekten. På längre avstånd så kommer naturligtvis det här droppet att bli ännu mer uttalat.

Kaliber 25 - den bästa kompromissen för vapen på licens!

Avslutningsvis så var det riktigt kul att komma ut och skjuta igen och kaliber 25 är sannerligen en favoritkaliber. Skottlätet, rekylupplevelsen, swoosh-lätet igenom luften och det mustiga ljudet när de tunga diabolerna trasade sönder det gamla trästaketet som utgjorde fäste för måltavlorna skapar tillsammans en mycket behaglig upplevelse. 

Visst, det kan vara skoj med slowshooting och luftvapen med 177 och låg effekt också, det är jag den förste att medge, men detta sagt så är kaliber 25 på full effekt en mäktig känsla. Ska man ju låsa ett luftvapen på licens - ja, då finns det i mina ögon inget vettigt skäl för något annan än kaliber 25. 

Den iranska vinden!

Air Arms Shamal var ett mycket viktigt vapen i utvecklingen av dagens moderna PCP.

I mitten av 1980-talet så ägdes varumärket Air Arms av Bob Nicholls genom sitt företag NSP och direktören för den här verksamheten Bill Sanders fick under våren 1986 i uppdrag att utöka luftvapenverksamheten igenom att utveckla ett luftgevär med en helt ny drivkälla - ett tryckbärande pneumatiskt luftgevär av samma typ som konkurrenten Daystate marknadsförde med sin Huntsman.

Ett år senare, till våren 1987 så var de första prototyperna klara och arbetet med att marknadsföra modellen påbörjades. I Airgun World Mars 1987 så presenterades prototypen för allmänheten i och med att tidningen fick möjlighet att göra en bekantskap med den.

Visst är rubriken "Det är en vinnare!" rätt så entusiastisk...?

För att vara en ny konstruktion, om än konventionell för att inte säga primitiv med dagens mått mätt, så fungerade vapnet helt utmärkt redan från början, något som annars brukar vara ovanligt med helt nya produkter. I samband med att ett fåtal prototyper började användas på tävlingsscenen för Field Target i händerna på dåtidens namnkunniga skyttar med Nick Jenkinsson i spetsen, så presenterade man namnet på bössan - "The Shamal", namngiven efter den heta ökenvinden i Iran och helt i linje med Air Arms dåvarande koncept att namnge sina vapen efter världens olika vindfenomen.

Lite orientaliskt typsnitt på vapnets namn underströk modellen som exotisk, både som namn och koncept.

Något som inte fungerade lika bra som själva vapnen var tidsschemat för utrullningen av produktionsexemplaren. Ursprungligen så var tanken att de första gevären skulle nå sina kunder i augusti 1987, vilket flyttades till brytet mellan september och oktober för att slutligen - i små nummer - komma ut i verkligheten lagom till julen samma år.

När vapnet väl kom ut lagom för säsongen 1988 så lugnade sig kunderna, de som fick ut sina vapen. När produktionen därefter började komma ikapp efterfrågan så var alla parter nöjda. Air Arms hade kalkylerat med att sälja modellen under fem år för att få tillbaka sin investeringskostnad men då vapnet sålde bättre än väntat så ökade inkomsterna snabbt och man fick därför tänka om.

Första riktiga testen av ett produktionsexemplar 1988

Framgången med Shamal hade drivit på intresset för PCP och den nya drivkällan var inte längre en kuriositet från Daystate utan de flesta i branschen insåg att den här typen av vapen hade framtiden för sig. Med bakgrund av detta så beslöt man sig att ta nästa steg inom Air Arms nu, att satsa och ersätta Shamal med en helt ny serie av PCP med fler olika modeller för olika behov - en serie som skulle mynna ut i den så kallade 100-serien. 

Den ramlade ut på marknaden i slutet av 1989 och ersatte då Shamal, men det är en helt annan historia... 

Globaliseringen!

I april 2001 så köpte jag mitt första PCP från FX Airguns - ett litet företag med ett enda vapen i sortimentet.

På det svenska luftvapenforumet så går det just nu en intressant tråd om huruvida FX Airguns har "glömt bort" den svenska marknaden eller inte. Anledningen till funderingarna är tydligen att det mesta av den marknadsföring som FX Airguns bedriver är riktad mot just USA samtidigt som någon konstaterar att FX Airguns inte är intresserade av att sponsra svenska luftvapenarrangemang längre, i samma utsträckning som förrut.

Att FX Airguns riktar sig mot USA är ett rent företagsekonomiskt beslut och ett mycket klokt sådant.

Den marknaden har en stor mängd tänkbara kunder, man har en minst sagt etablerad vapenkultur och dessutom så finns det pengar i omlopp - samt - inga eller få juridiska restriktioner på vad man får äga och använda. Här finns alltså stora möjligheter att tjäna pengar och att växa som företag.

Vad gäller intresset för att sponsra så vill man naturligtvis stödja de tävlingsformer där ens egna produkter används och detta är naturligtvis helt rimligt - ett företag som tillverkar schackpjäser har ju exempelvis ett högst ringa intresse att sponsra en VM i att kasta varpa.

Fallmålstävlingarna som vi hade i Sverige har ju utvecklats till renodlad Field Target med effektbegränsade vapen på 16 eller 45 joule. FX Airguns däremot tillverkar ostrypta vapen för Benchrest, jakt och allmänt rekreativt skytte. Detta kan låta snarlikt men skillnaden är ju milsvid, även att många entusiaster förvisso rent historiskt sett har skjutit fallmålstävlingar med just produkter från FX Airguns.

Jag tror och hoppas att den här utvecklingen fortsätter. FX Airguns AB är idag ett mycket expansivt, lönsamt och välmående företag och det glädjer mig stort. Fredrik Axelsson är inte bara en gudabenådad luftvapeninnovatör utan dessutom en bevisat skicklig företagsledare, i en och samma person.

Jag kommer själv ihåg när jag hälsade på honom första gången för två decennier sedan på Förrådsgatan i Mariestad i det då nyöppnade PRE-Charge AB och när han bara hade en enda grundkonstruktion i sitt sortiment - men ändå med en glasklar vision om att bli världens största luftvapentillverkare.

På den tiden, innan ens verksamheten i Fagerlids gamla sågverk hade börjat, så var det många som fnissade men Fredrik har alltid följt sin egen personliga vision och aldrig någonsin brytt sig om varken kritiker eller andra tillverkares konstruktioner. Han vet vad han vill, hans självförtroende är enormt och hans kapacitet till att skapa internationellt storsäljande innovativa konstruktioner har satt både skräck och respekt i branschen. 

Nu tillhör de svenska entusiasterna inte längre hans huvudsakliga målgrupp och det kan naturligtvis skapa en besvikelse. En del av anledningarna till detta har vi skapat själva, igenom ett ensidigt tävlingsfokus på just Field Target, där andra faktorer ligger utanför vår möjlighet att påverka, exempelvis lagstiftning och demografi. Detta är inget att göra åt men istället för att vara missundsamma och bittra så kommer i alla fall jag alltid att lyfta på hatten för Fredrik och hans företag som, kanske inte skapade, men i alla fall populariserade PCP på den svenska marknaden.

Den betydelsen kan ingen ta ifrån honom, inte ens muttrande finsmakare med fåniga sittkuddar och fula jackor..