Airpang

Alla inlägg under augusti 2019

Av Johnny Ottosson - 17 augusti 2019 17:00


I begynnelsen!


 

För 110 år sedan exploderade luftskyttet och blev en verklig folksport i England.



På nätet så hittade jag en spännande och komplett bok om luftvapen, författad 1910 och betalad av BSA. Som de flesta av er förmodligen vet så började BSA med luftgevär 1905 och redan 1907 så hade man tillverkat 10.000 exemplar. Ytterligare några år senare, alltså när boken trycktes, så var luftvapenskyttet en riktigt stor sport i England och har sedan dess så förblivit.


Vanligtvis så brukar jag inte länka till publikationer utan jag vill lägga allt material på egen server, för att garantera att bilder och liknande ligger intakta på bloggen, men den här gången så var detta tyvärr inte tekniskt möjligt. Jag hoppas därför att den här länken är aktiv så länge som möjligt. Skulle någon av läsarna i framtiden ha problem med länken så kommentera gärna så att jag kan se det och i värsta fall deaktivera det här inlägget.


 

Det brittiska imperiet dominerade en stor del av den kända världen vid den här tiden.


Förutom en inblick i sortimentet med vapen, ammunition och utrustning så innehåller boken även information om tävlingsformer för luftskytte liksom ett kapitel om jakt med dessa vapen. En del saker är ju oföränderliga genom tid och rum där andra saker idag känns grovt antika. Lite kul är det i alla fall att läsa om frakterna till de olika kollonierna, på den här tiden så var ju det brittiska imperiet i sin verkliga zenith och dominerade ännu hela världen, något som kom att bestå ända fram till efter det första världskriget då USA drog om.


Vid den här tiden - runt 1910 - så hade dock BSA 130.000 kvm fabriksyta och anställde 28.000 medarbetare som arbetade med cyklar och motorcyklar, till och med personbilar liksom enorma mängder skjutvapen av alla de slag. Under andra världskriget så stod BSA för 50% av alla handeldvapen som Storbritannien använde under hela kriget och under det första världskriget så var andelen ännu högre!  


Tack vare 60 års erfarenhet under skapandet av den industriella revolutionen samt kunskaper införskaffade av Boer-krigen i Afrika liksom Krimkriget så hade man även med hjälp av en skyddad hemmamarknad och en enorm efterfrågan också i fredstid en rent fruktansvärd produktionskapacitet redo inför kriget 1914 då man övergick till 4-skift och producerade dygnet runt 365 dagar om året i alla sina jättefabriker.


Dagens BSA däremot, är bara en spillra av de fornstora dagarna...


Länk till boken:


https://www.rifleman.org.uk/BSA_Book-of-the-Air-Rifle-Flip-PDF.htm

ANNONS
Av Johnny Ottosson - 13 augusti 2019 06:00


The Pro Sport by Air Arms!


 

Ett vapen som har sålts ända sedan 1996 och som fortfarande är välförtjänt populärt.



En av de allra mest älskade fjädervapen på marknaden är utan tvekan Pro Sport från Air Arms. Detta är ett unikt vapen eftersom det både har en design som tilltalar mängder med köpare över hela världen men som också är ett tekniskt sett utomordentligt bra vapen - ur precis alla aspekter räknat, möjligtvis utom sina dimensioner.


Under slutet av 1980-talet så var stora underspännare otroligt populära, en trend som hade skapats av Weihrauch med sin HW77 redan 1983. Tack vare dominansen av den här modellen på dåtidens tävlingsscen i Field Target så uppstod ett starkt tryck från marknaden efter snarlika, eller ännu bättre, konstruktioner. Som ett svar på detta så började alla ledande tillverkare genast att utveckla varianter på samma tema, under sina egna varumärken. Vi fick därför se modeller som Eclipse från Webley & Scott, Superstar och Goldstar från BSA, den exklusiva SLR-88 från Theoben liksom alltid lika populära TX200 från Air Arms. Även Weihrauch själva skissade också på en uppföljare, en modell som 1994 skulle bli den idag ännu mer populära HW97.


Det hela var alltså ett riktigt getingbo mellan 1985-1990 och man ska då komma ihåg att detta var fjädervapnens storhetstid - tiden innan PCP hade slagit igenom som dominerande kraftkälla för framtidens luftvapen. Nu regerade ännu fjädervapen och högst upp på stegen så stod vapen med fast pipa, främst då de stora underspännarna, en symbol för hur bra ett fjädervapen kunde vara och, tekniskt sett, endast utmanad av Dianas sidospännare i 48/52/54-serien samt vissa rena matchgevär från FWB/Anschutz.


 

En dold underspännararm är aldrig lika effektiv men betydligt elegantare - som infälld.


Efter lanseringen av TX-serien 1992, vilken visade sig bli en stor succé, så noterade Air Arms att det fanns en del önskemål hos köparna som TX-serien inte adresserade. Kunderna och handlarna önskade främst ett pipspännare men man önskade även en modell med ett mindre "germaniskt" utseende, alltså ett vapen mera likt en BSA Airsporter än en Weihrauch HW77. Dessutom så önskade exportmarknaderna få modeller som kunde ge mer effekt, inte minst köparna i USA, vilket då var en nyvaken marknad som förutspåddes kunna bli riktigt stor och betydelsefull i framtiden.


Under sommaren 1996 så lanserades därför Pro Sport och modellen blev direkt en flitigt omskriven fixstjärna som köparna snabbt tog till sitt hjärta och mer eller mindre unisont hyllade som världens vackraste och inte sällan även bästa fjäderluftgevär. Den var inte bara lika bra som en TX200, den ansågs också som betydligt mycket elegantare.


Tyvärr så följde även en del barnsjukdomar med, vilket ju iofs inte är ovanligt på nya konstruktioner.


Den allra första serien hade svarteloxerade underspännare, vilket ställde till en lång rad bekymmer. Dels så kärvade de mot stocken när de fälldes in och dels så blev den svarta finishen fort bortnött. En alltför klen returfjäder gjorde dessutom att underspännaren föll ner ur stocken och stack ut undertill, den "låste" så att säga inte pålitligt i uppfällt läge. Slutligen så var anspänningsgeometrin fel, geväret var onödigt tungt att anspänna, och till sist så gick en del underspännararmar sönder i länkaget.


 

Annons från 1996 på den första serien, notera avsaknaden av extra stockskruvar och en annan bakkappa.



Ett annat problem som retade kunderna var när stockskruvarna gick av, inte sällan jämns med godset i mekanismen. Det var inte riktigt detta man ville uppleva när man hade betalat rejält med pengar för sitt nya gevär och besvikelsen var stor i skenet av att TX-serien direkt från start visade sig vara relativt förskonad från barnsjukdomar bara ett par år tidigare.


Nu gällde det för Air Arms att reagera på detta.....och det gjorde man.


Här levererades det en exemplarisk problemlösning direkt, redan i andra serien från 1997 och framåt så löste man alla problemen på en gång. Länkaget för anspänningen ändrades och underspännararmen blev lite längre, vapnet blev därför avsevärt lättare att anspänna. Drivkällans slaglängd ökade från 82 till 96 mm och rekylen minskade, samtidigt som man kunde ta ur mer effekt för licens/export-versionerna. För säkerhets skull så satte man dit två extra stockskruvar, på var sin sida ovanför varbygeln. Underspännaren fick vara i obehandlad aluminium och försågs med bättre infästning samt en förstärkt returfjäder så att den låste pålitligt i infällt läge. Bland de andra detaljerna som skiljer så finns en svart bakkappa i mjukare gummi än den bruna med vit effektskiva som fanns på de tidigaste exemplaren.


Detta snabba agerande med effektiva motåtgärder som verkligen löste problemen omgående liksom en generös hållning till de drabbade kunderna i den första serien dödade snabbt kritikernas röster och därför är alla de tidiga problemen runt modellen idag nästan helt okända. Pro Sport visade sig nämligen nu bli en bombsäker och mycket välkonstruerad, om inte till och med "overbuilt", konstruktion utan några direkta svagheter.


 

En annons från 2002 när Air Arms fjädervapensortiment stod på topp!



Tekniskt sett så fortsätter Pro Sport på samma grundkoncept som den populära storsäljaren TX200, det handlar alltså även här om en underspännare med fast pipa och öppen cylinderladdning. Detta parades sedan ihop med en 245 mm lång (kort?) matchpipa från Lothar-Walther vars 17 räfflor avslutades framför en 100 mm lång inbyggd ljuddämpare, allting inkluderat i en kraftfull 17 mm shroud. Avtryckarsystemet var även detta väl beprövat och bestod av det HW-influerade Computer Developed-systemet, förkortat CD, ett multijusterbart tvåstegssystem med frästa detaljer i ett skruvat hus snarare än stansade/pressade detaljer i ett bockat plåthus. Air Arms hade förvisso inspirerats av HWs berömda Rekord men man hade gjort sin hemläxa och utvecklat sitt eget utförande av sin motsvarighet ytterligare.


Drivkällan utrustades med de populära och uppskattade derin-bussningarna som eliminerade metall-till-metallkontakt för att avlägsna skrapande läten under anspänningen. För bästa tänkbara effektivitet så använde man även här en centralt placerad transferport som gav hög anslagsenergi ur konstruktionen utan att man behövde använda en slagfjäder med överdrivet hård förspänning. Effekten angavs till 15 fpe med kaliber 177 och 16 fle med kaliber 22 även om hemmamarknaden normalt fick hålla till godo med med 12 fpe i enlighet med de Brittiska lagstiftningen för licensfria luftvapen.


 

Det går att köpa en Pro Sport med stock av bok....men...allvarligt talat, jämför själv med valnöt.



Precis som med TX-serien så erbjöds Pro Sport med två olika material i stockarna, endera lackerad bok eller oljad valnöt men till skillnad från just TX så tillverkades aldrig Pro Sport med en ren vänstermekanism. Dock så såldes det faktiskt en mindre serie äkta vänsterstockar från fabriken 1997, varav 18 stycken stannade i England där en serie om 30 stycken gick på export till USA. Dessa vapen är märkta som "vänster" trots högermekanik och naturligtvis givna samlarobjekt i framtiden.


Oavsett stockmaterial så har utformningen varierat lite under åren. Grundformen har förvisso varit densamma med sin karaktäristiskt höga roll-over kolvkam men nätskärningen har utvecklats dramatiskt i samband med att de datorstyrda lasergravörerna har blivit vanligare och billigare för tillverkaren. Givetvis utnyttjade Air Arms detta för att hålla sina olika modeller up-to-date. 


Hur ska man då sammanfatta Pro Sport?


Det är ett stort och tungt vapen, längden är 104-105 cm och vikten mellan 3900 och 4150 gram, samtidigt som det är relativt tungt att anspänna på grund av sin korta dolda underspännararm. Trots detta så är anslagsenergin medioker -med som bäst 16 fpe så hamnar den direkt i skamvrån jämfört med exempelvis en Diana 48 som med sina 110 cm och 4000 gram levererar 22-23 fpe i samma kaliber!


 

Hos många vapen så får man betala extra för valnöt men få andra modeller ger lika bra valuta för det.


Nej, en Pro Sport är inget magnumvapen i traditionell mening, den rollen bar den alltför tidigt avknoppade Pro Elite. Ska man hitta essensen hos Pro Sport så får man helt enkelt leta på någon annan plats än i faktabladets prestandatabeller. 


Trots en stock från Italien och en pipa från Tyskland så är det få fjädergevär som utstrålar en sådan massiv aura av brittisk luftvapenkultur som en Pro Sport. Detta är också en subjektiv förnimmelse som ytterligare förstärks igenom den känsla av kvalité, tyngd och gedigenhet som den här modellen förmedlar. Precis allting på en Pro Sport är välbyggt med en detaljfinish som förmår att imponera stort, även i detalj. Air Arms har här lyckats kanalisera en närmast perfekt symbios av modern teknisk prestanda med en känsla av tidlöshet ack så typisk från den udda ön i väster. 


AEACs test av modellen, där med kaliber 22


Detta är sannerligen BSA Airsporters andliga arvtagare utan den primitiva tafflighet, den virriga konstruktionen och den taffliga mekanikens råa gång hos förebilden. Den må se ut som en rokokomöbel men bakom den underbara valnöten och den avgrundsdjupa blåneringen så återfinns ett fullständigt modernt fjäderluftgevär som helt oavsett modellens utseende och utstrålning de facto tillhör de absolut bästa konstruktionerna i världen, ja - kanske rent av den allra bästa.


För den som har anglofila böjelser och dessutom vill ha ett riktigt bra fjäderluftvapen så blir den här kombinationen helt oemotståndlig och trots att prislappen numera hovrar runt 8000 kr i skrivande stund så har modellen faktiskt ingen egentlig konkurrent på marknaden.


För - på sista raden - det levereras ständigt nya PCP till marknaden men helt nya fjädervapen är mycket sällsynta. De som trots allt kommer ut numera är som regel olika former av budget eller mellanprisvapen med det enda undantagen Walthers LGV/LGU från Umarex och den nya Feinwerkbau Sport, modeller som tyvärr inte har haft speciellt stort genomslag.


 

Öppen cylinderladdning med en helt slät flytande cylinder och tre hål för kikarsiktesfäste.


Pro Sport är något annat, det är ingen kopia på något ifrån en annan tillverkare eller en retro-modell som vill påminna om fornstora dagar, Pro Sport är både samtida och nostalgisk på samma gång och därmed lika tidlös som unik. Precis som HW35L - och må Pro Sport leva lika länge som denne - så är detta konnässörens val - vapnet för entusiasten som struntar i slugliners, gigantiska kikarsikten och utgångshastigheter närmare ljudvallen.


Det här är geväret för den som känner sig mer hemma i en tweedkavaj än i de skyttejackor som för tankarna till kulörta tvångströjor av normativitet. 













ANNONS
Av Johnny Ottosson - 4 augusti 2019 15:00


En känsla som återkommer..


   

Den brittiska luftvapenindustrin kan producera emotionella mervärden som få andra aktörer kan matcha.


Idag är den "vintage" läste jag på ett forum för ett tag sedan, en BSA Ultra Mk I från 2005, snart 15 år gammal. Det känns lite konstigt för det var ju inte så jättelänge sedan jag köpte den, trots allt. Nu var det länge sedan jag sköt med den, tror senaste gången blev när jag monterade in en ny fyllventil från XTX Air förra våren. I början när jag hade köpt den så sköt jag hejdlöst mycket varje dag, jag var ju föräldraledig och ensam hemma hela tiden med min då nyfödde son. 


Idag kör nyss nämnda kille moppe men hänger gärna med till skjutbanan även om favoriten snarare är min Ruger 1022 före en "gammal Engelsk bössa", som han kallar den. I hans ålder så är ju ofta krutvapen roligare än luftvapen och i synnerhet om de ser lite militära ut, eller i alla fall som med mitt gamla automatgevär - med en svart gummistock från Houge.


Luftgevär - kanske, men salongsgevär - JA, TACK!


På banan så får man ju passa på honom hela tiden, både av praktiska och juridiska skäl så då blir det inte så mycket skjutet innan han ledsnar och börjar flippra med mobilen så att jag kan ställa undan krutbrännaren och börja avnjuta mitt gamla BSA.


Egentligen så är det ett omodernt och udda vapen med sin självregulerande ventilmekanism. Men på något sätt så har den ändå alltid varit rolig att skjuta med tack vare en distinkt brittisk känsla som är svår att beskriva. Det är den där udda mixen av kvalité och märkligheter som attraherar. Fortfarande träffar den där den ska, även om den med dagens mått mätt är topprank och en smula svårskjuten på grund av detta och sin korta längd. 


Då som nu är kikarsiktet fortfarande ett Tasco Varmint 2.5-10/42 Ao, som snart även det är något som man hittar i kategorin veterantillbehör antar jag. Jag har haft det på bössan i åratal och jag tycker det passar helt utmärkt, trots att jag aldrig fick fatt i den där sunshaden som jag letade så intensivt efter för något tiotal år sedan när den redan hade blivit utgången. 


Det är något konstigt med vapen som man har ägt länge, de blir på något sätt en del av ens historia vartefter åren rullar iväg, år efter år... 



Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

863 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se