FX Airguns Cyclone!

Den är borta nu men många är de som började hobbyn med en Cyclone.

På våren 2002 så presenterade FX Airguns en helt ny serie av modeller som ofta uppkallas efter den mest sålda varianten av denna - Cyclone. Förutom just Cyclone så utgjorde basen (blocket) även kärna för varianterna Cutlas, Gladiator och - den mest udda - Ultimate.

På många sätt så var dessa varianter vattendelare för det då relativt nya bolaget FX Airguns, ombildat från en tidigare inkarnation som dåvarande PRE-Charge AB. Man hade innan dess tillverkat handpumpar, en enkel kompressor samt en modernare variant av Axsor-serien som vanligtvis såldes under modellnamnen FX2000 (med 8 skott) eller Rapier (med 2 skott), båda dessa vapen salufördes även av olika importörer i andra länder under en rad olika varumärken (Webley & Scott, RWS mfl).

Den nya lineupen var nydanande på många sätt jämfört både med föregångaren och dåtida konkurrenter.

Här fanns löstagbara smala tuber, en 3-stegs repetativ fartomställare, en rakrepeter-mekanism samt ett modulärt tankesätt där man enkelt kunde konfigurera vapnet efter egna önskemål. Ett högervapen kunde relativt enkelt byggas om till ett vänstervapen utan extra delar, pipan kunde bytas till längre/kortare och tuberna till större/mindre osv.

En annan stor nyhet var de första shrouderna, alltså fasta ljuddämare som kunde säljas utan att man behövde en separat vapenlicens bara för dessa. De var visserligen måttligt effektiva med dagens mått mätt men bra mycket bättre än de tidigare helt odämpade vapnen. 

Vissa finesser behölls också från FX2000 som de suveräna Axsor-baserade magasinsystemet, manometern (som gav många reklamationer) samt fyllnippeln enligt samma standard.

Cutlas var en modern design för sin tid, notera hålet för magasinförvaring.

Cycloneversionen kunde även beställas med en automatiskt returerande repeterhandtag i en minimalistisk och futuristisk plaststock med öppet pistolgrepp och lätt militär design, benämnd Cutlas - en version som enligt en samtida brittisk tidningstestare hade ytterligare ett men konstigt placerat tumhål, vilken i verkligheten var en listigt utformad hållare för reservmagasin.

Med över 675 cc så var Gladiator unik på marknaden.

Ville man ha mer luftkapacitet så fanns Gladiator som också hade pistolgreppsstock men med både en tubflaska som kolv och den vanliga främre lufttuben vilket tillsammans kunde ge 500 + 176 cc = 676 cc luftkapacitet! Detta var mer än 3 gånger jämfört med en FX2000 som hade 202 cc. Det gav dock möjlighet till långa sessioner av skytte utan att behöva fylla luft men när luften väl behövde fyllas så var denna setup en brutal upplevelse för de med handpump!

Slutligen så fanns den väldigt udda Ultimate som var en pistolgreppsomladdare där man ruckade pistolgreppet fram och tillbaka för att repetera vilket påstods kunna ge en oslagbart snabbt skytte - eller - om man var ovan, ett fenomenalt snabbt sätt att fylla pipan med diaboler av misstag...

Dessa 4 modeller (Cyclone, Cutlass, Gladiator & Ultimate) fick även tre utvecklingar succesivt.

Året därpå 2003 nere hos SLUG i Skåne så träffade jag för första gången på en Verminator, alltså en Gladiator med en extremt kort lufttub på 50 cc framåt och en synnerligen kort pipa. Detta skapade ett mycket hanterligt vapen i form av närmast en pistolkarbin och den versionen blev fort populär i England för jakt från skrymslen och fordon.

Den första och hittills enda pistolen från FX Airguns blev Ranchero.

Nästa avknoppning blev en pistol, den enda från FX Airguns hittils, Ranchero! Trots att den var en pistol så skapades det ytterligare en variant utifrån denna som pistolkarbin med en trästock som Ranchero Carbine. Båda dessa hade den korta pipan från Verminator samt den korta tubförlängaren på bara 50 cc som enda tub.

Efter ett par år så gick tyvärr formen för stocken till Ultimate sönder och en större, klumpigare, version med samma mekanik skapades, vilken man kallade Storm. Den modellen hade även 2 stycken inbyggda magasinhållare av snarlik typ som Cutlas.

Tyvärr så blev namnet för Masturbator det mycket tråkigare Gladiator Pump Action.

Tidigt i utveckligen så fanns det också en variant av Gladiator som aldrig kom ut i några större mängder. Här hade man ersatt den främre lufttuben med en pumprepeteringsmekanism som repeterade vapnet igenom en lätt sensuell rörelse fram och tillbaka med handen. Projektnamnet blev det synnerligen inofficiella Masturbator (!).

Hela projektet föll på grund av (inte bara namnet) det oklara rättsläget för pumprepeterande luftvapen i England liksom det strul som hade uppstått med Ultimate/Storm där oerfarna ägare fyllde hela pipan med diaboler av bara farten och sedan reklamerade vapnen, som om det vore fel på konstruktionerna..

Samma öde drabbade även den slovakientillverkade Logun Sweet Sixteen, mer känd som S16. Detta var ett vapen som dåvarande Logun saluförde med en slags dubbelkopplade Axsormagasin i ett enda magasin, vilket vändes 180 grader för att kunna ge 2 x 8 skott. Den konstruerades ursprungligen som pumprepeter men Home Office satte satte stopp på detta så den fick konventionell repetering istället och blev väl ärligt talat ingen höjdare, varken konstruktions- eller försäljningsmässigt, ens på sin tänka "hemmamarknad" (England).

Tillsammans med FX2000, som försågs med en episkt ful plaststock som tillval, så utgjorde versionerna på Cyclone-serien själva ryggraden för FX Airguns under en viktig fas i dess historia mellan 2002-2008, då den nya Royale-plattformen började komma ut - en ny generation som fortfarande finns kvar ännu i dag, om än nu i skuggan från den ännu mer avancerade Crown.

Den S-formade plåten till repeterhandtaget gjorde modellserien enkel att skifta sida med.

Grundkonstruktionen hos Cyclone-serien var ett tvådelat block med en undre och en övre del, till skillnad från FX2000 som använde sin integrerade tub som hammarhus. På Cyclone-serien så var hammarhuset separat från önskad luftub med en skruvinfästning och ovanpå hammarhuset fanns det övre huset som huserade (!) repetermekanismen. Mellan de båda husen så fanns repeterhandtaget iform av en platt S-formad plåt, liksom fartomställaren, en distans för att man inte skulle skruva ihop blocken för hårt och klämma fast repeterhandtaget. 

Själva fartomställaren var listigt konstruerad med totalt 6 hål. Utav dessa så var 3 stora med fallande storlek och 3 var små. De förstnämnda användes när vapnet var ostrypt, i kombination med en borttagen strypdysa under fartomställaren och de sistnämnda användes när vapnet var strypt (ihop med dysan). Bortsett ifrån detta så hade även hammarhuset ett "Japan-kit" som tillval för ännu högre effekt på ostrypta vapen. 

Som tillval från tredjepartstillverkare så fanns det en speciellt konstruerad fartomställare tillverkad i någon form av lagerbrons (?), som var försedd med ett extremt litet hål men ostrypt i övrigt. Med denna monterad och strypdysan borta så kunde vapnet skjutas med full effekt och sedan på ett ögonblick så skruvade man bort spaken till dessa omställare och petade med fingret runt omställaren till det lilla hålet. Nu gick vapnet garanterat under 10 joule och om man lät vapnet stå i detta läge så kom fartomställaren att "suga fast" material-mot-material så det enda sättet att öka effekten igen var att dela blocken och på så sätt komma åt att vrida tillbaka omställaren så att spaken kunde återmonteras.

Den genialiska och unika fartomställaren!

Själva idén var att kunna skjuta vapnet ostrypt och sedan blixtsnabbt kunna strypa det. Togs sedan vapnet i beslag så skulle det ju ta ett tag innan det analyserades varpå den dolda (hålet för spaken till fartomställaren försvann ju in i mekanismen) fartomställaren "limmade fast" sig inuti blocken.

Repeteringen av typen rakrepetering var också ovanlig på den här tiden. Tyvärr så hade Cyclone-serien ganska långt slag i repeteringen, vilket bromsade upp snabbskjutandet lite. Konstruktionen gjorde också att repeteringen kunde upplevas som lite ranglig. Till fördelarna hörde emellertid möjligheten att vända S-plåten upp-och-ner för att göra ett vänstervapen av ett högervapen och omvänt. Själva handtaget flyttades då från översidan på S-plåten till undersidan. En mycket enkel, genialisk och uppskattad konstruktion, inte minst av vänsterskyttar.

Till en början så fanns Cyclone bara med en syntetstock av sold plast med infällda neoprenpaneler till förstock och pistolgrepp, detta var en kompakt men ergonomiskt vettig stock som dessutom var ambidextriös, vilket matchade möjligheten att byta sida på repeterhandtaget. För de som önskade en trästock så lyckades fabriken köpa in ett antal fina valnötsstockar från danska Schultz & Larsen de första åren men därefter så har en rad olika trästockar funnit under åren.

De övriga modellerna som Cutlas, Ultimate, Gladiator fanns bara med en enda stock, låt vara att Ultimate fick sin stock ersatt av Storm, som egentligen blev en egen underversion ytterligare.

Storm ersatte Ultimate med samma mekanism samt två magasinhållare som extra bonus.

Gementsamt för serien var att konstruktionerna blev för sin tid komplexa med många lösa smådelar och därför tog sin rundliga tid att tillverka, de saknade också den solida känslan hos monoblock-vapen som efterföljande Royale, men på det hela talat så var det robusta, driftsäkra och slitstarka vapen där många ännu idag fortfarande är i tjänst.

En upplevelse som många delar även nu efter 20 år är känslan av att de ändå känns förbluffande moderna, eller man kanske ska säga tidlösa? De var utan tvekan före sin tid och ett stort kliv framåt från gamla FX2000 med sina rötter i mitten av 1990-talet.

Då detta var innan kaliber 25 och ännu grövre hade kommit på modet och bra diaboler saknades för grova kalibrar så såldes bara Cyclone-serien med kaliber 177 och 22, där den sistnämnda sannolikt var allra mest populär. Effektmässigt sett så gjorde ostrypta originalvapen ungefär 43-45 joule med kaliber 22 och ca 25-27 joule för den klenare kaliber 177, vilket var respektabla siffor vid lanseringen. Alla pipor var vid den här tiden tillverkade av Lothar-Walther och Smoothtwist låg ännu långt in i framtiden.

Med de olika stockarna av valnöt så tilltalade Cyclone även traditionella köpare.

Idag nytillverkas inte dessa vapen längre, de mest udda som Ultimate och Cutlas har redan börjat bli samlarobjekt där Cyclone fortfarande ofta används som rena bruksvapen, inte sällan för skyddsjakt med kaliber 22 på grund av fartomställaren och lagstiftningen. Versionerna Gladiator och Verminator fick efterföljare baserade på Royale-blocket och det kan man delvis säga även för Cyclone där den andlige efterträdaren först blev Streamline och därefter dagens Dreamline.

Ibland dyker de upp som begagnade och till rätt pris så är detta fortfarande ytterst kompetenta vapen, inte sällan tekniskt sett lika bra presterande som många moderna konkurrenter av betydligt nyare konstruktioner.

Hittar man ett fräscht exemplar som inte har blivit sönderskruvat så har man inte bara ett riktigt bra PCP utan dessutom en viktig del av modern svensk luftvapenhistoria och det första riktiga steget i den trappa som skulle leda upp till att dagens FX Airguns manifesterade sig som branchens ledande varumärke.

Flexibel, allround, neutral och diskret men ändå tekniskt kompetent - Cyclone blev en välförtjänst storsäljare under många, många år och är ännu idag en uppskattad produkt med mängder av nöjda ägare.

Dags för lite kolsyra!

Inte speciellt imponerande!  

I veckan så fick jag äntligen ändan ur vagnen och köpte några Co2-patroner för att få fjutt på mitt avsomnade 2240-projekt. Tyvärr så är ju inte 2240 från fabrik speciellt energieffektiv och i den bästa av världar så får man bara ungefär 15 skott inom en acceptabel spridning på 30 fps.

En kul bössa som har kostat mig 2600 kr som på bilden.

Anslagsenergin är emellertid helt okej med 8 joule eller knappt 6 fpe från 406 fps i genomsnitt med 16.00 grains diaboler med kaliber 22, vilket inte är så dumt givet den korta pipan och det ineffektiva drivmedlet.

Här finns definitivt utrymme till förbättring!

Dock så är bara 12-15 skott (jag missade 3-4 skott i början på grund av att jag inte hade ställt in kronografen rätt) inte acceptabelt och ger då en hårresande driftskostnad. Jag vet dock sedan tidigare att man relativt enkelt kan få betydligt fler skott ur en Co2-patron om man är beredd att offra någon joule i anslagsenergi och en sådan modifikation känns allt mera aktuell. Skulle jag nå 30 skott inom 30 fps med minst 7 joule så skulle jag nog känna mig nöjd, men ju fler skott som möjligt till så hög effekt som möjligt är naturligtvis eftersträvansvärt.

Dessutom, i linje med budgetprofilen, så ska ju modifikationerna vara så enkla och billiga som möjligt.

Vi får se hur man löser det...

Rätt perspektiv?

Detta är ingen bra träffbild för ett tävlngsgevär i Field Target!

I dagarna så fick jag frågan av en ny ägare till en FX Airguns Wildcat om vad som egentligen är rimlig praktisk precision för ett sådant vapen i kaliber 177 med ärliga 10J. Nu har jag ingen Wildcat men jag sköt raskt 4 tavlor på uppmätta 30 meter med min Crosman och kunde då här ovan notera 18 mm, 37 mm (25 mm 9 bästa), 28 mm och slutligen 17 mm.

Här är det 30 meter eftersom detta är den längsta rimligt praktiska gräns som man i min erfarenhet kan skjuta meningsfullt över med ärliga 10 joule.

Nu kan man naturligtvis invända att ovanstående grupper är långtifrån lysande, vilket i sak är korrekt. Två grupper är uppenbart dåliga och två är acceptabla - i sken av vilket vapen som används.

Här är nämligen kärnan för dagens inlägg!

Ett matchvapen för exempelvis Field Target kommer på 177/10J alltid att skjuta bättre än en liten lätt bullpup, oavsett om det är ett hemmabygge med prylar från Crosman eller en fabriksbyggd modell som Wildcat. Det är ju så att alla bullpups är kompromisser, de är inte optimalt konstruerade för att skjuta små träffbilder på långa avstånd utan en viktig del av deras bevekelsegrund är förmågan att vara korta, lätta och mycket transportabla. 

Man uppoffrar alltså på sista raden lite optimal praktisk precision för att få ett vapen med en speciell look och ett väldigt kompakt format. Gillar man inte den idén så är inte bullpup rätt vapenformat för ens egna behov utan då ska man istället satsa på ett fullformatsvapen med en ergonomi och i regel även ett avtryckarsystem som är totalt överlägset vad man hittar hos en bullpup.

Detta sagt så är träffbilder alltid relativa.

Nu använder vi sällan fysiska mynt längre men skulle man komma i besittning av en nutida svensk enkrona så är den 19.50 mm diameter numera. Utav mina 4 träffbilder ovan så är 2 stycken mindre. 

Ta nu en sådan enkrona, placera den på högkant exempelvis ovanpå ett sopkärl, en grindstolpe eller liknande och gå bort uppmätta 30 meter.

Nu är inte myntet speciellt stort längre, eller hur?

Att träffa 10 skott inom utan av det myntet på det avståndet är kanske inte Field Target-nivå men det är ändå fruktansvärt bra, nyktert sett på saken. För, handen på hjärtat, när behöver man egentligen bättre praktisk precision?

Detta är då levererat av ett vapen som är kortare än 50 cm från ända till ända och 27 cm från botten till toppen, allt helt skjutklart, i allt väsentligt en trimmad luftpistol med 25 cm pipa, 50 cc tub och en regulator som egentligen är skapad till kaliber 22 liksom ett avtryckarlänkage som helt och hållet är hemmabyggt. 

En FX Airguns Wildcat är fysiskt sett större med 67 cm men fabrikstillverkat och med ljusår bättre prestanda.

Räkna med att det har förmåga att skjuta bättre än mitt eget hemmasnickrade vapen, betydligt bättre!

Inlägg 3000!

Så, efter 150 månader så har Airpang nu nått milstolpen av 3000 inlägg sedan starten i december 2009. Det innebär alltså en publicering av 20 inlägg per månad eller något mer än 1 inlägg varannan dag - under drygt 12 års tid. Alternativt ett inlägg varje vardag, om man vill se det så. 

Ursprungligen så skapades ju Airpang av den anledningen att mycket information som jag tidigare lade ut på forum försvann när forumen dog ut. Forum är ju av en förgänglig karaktär och man är helt utlämnad till forumsägarens intresse av att vidhålla sitt forum. Ledsnar innehavaren och lägger ner, tja - då försvinner också allt material.

Igenom att ha en egen plattform så kan jag som skapare själv garantera att vårt material finns kvar så länge som möjligt till gagn för alla entusiaster. Airpang har och kommer alltid att vara en total free-ware - allt som publiceras är fritt för alla att använda, till och med om man (på något sätt) skulle lyckas göra egna inkomster av det. På samma sätt så kommer allt material på Airpang alltid att vara fritt att ta del av samt helt obunden till marknadens olika aktörer. 

Tanken var att Airpang skulle tjänstgöra lite som ett referensbibliotek där man kan snabbt kunde läsa in fundamentala saker på ett enkelt sätt, en ideologisk tillgång för den svenska hobbyn. 

Hur bra detta fungerar nuförtiden är mer av en öppen fråga eftersom samtiden hela tiden förändrar sig?

När Airpang skapades så var Youtube bara ett par år gammalt och tämligen okänt, vårt stora sociala medium Facebook var inte heller speciellt vanligt och inte heller alla dess idag otroligt talrika grupper om vår hobby. Den huvudsakliga kanalen var bara forumen, en blandad arena med mycket socialt småprat, kort och oförutsägbara livslängder samt här och där också väsentligheter, som ofta var lite svårfunna.

Det är i den kontexten som man ska se tillblivelsen av Airpang.

Har Airpang någon framtid?

Jag vet inte.

Numera publicerar jag mest för eget intresse som en dagbok, snarare än för missionerande. Att sprida kunskap och tankar är mycket effektivare och har större genomslagskraft på våra grupper i Facebook. Dessa arenor är därtill mer baserade på dialog än monolog och man kan direkt vägleda någon i det ögonblick personen behöver något. Airpang bygger ju på att den som är intresserad kommer hit och börjar aktivt söka efter vad man nu vill ha information runt.

Rena guider och hur-man-gör saker fungerar bäst över Youtube än med mängder av texter och bilder.

Ett tag bevakade jag tävlingar men liksom de flesta andra så slutade jag att tävla och åka på träffar när det blev krav på tävlingslicens, skyttekort, klubbmedlemskap och all annan formalia. Grabben sköt ett par år efter mig men ledsnade också när alla kraven blev obligatoriska vid 15 års ålder, då var det helt enkelt inte värt besväret.

Att sedan hålla på att skriva om tävlingar, resultaten från dem och liknande blev naturligtvis inte meningsfullt när dessa aktiviteter succesivt dog ut samtidigt som man själv ändå inte var med. 

Även behovet av att hänga med i branschutvecklingen har tagit andra vägar de senaste åren. Idag ligger fokuset på utvecklingen hos MSR/bullpups och inte minst slugskytte eller skytte överlag med kraftfullare PCP än någonsin. Jag har personligen inget emot bullpups (har en själv) liksom MSR, så jag är ingen traditionalist i den meningen utan snarare en allätare - dock så är mina preferenser helt klart hos mer måttligt kraftfulla vapen.

Min bild av luftvapen har alltid varit att de ska vara tillgängliga, ekonomiskt överkomliga (vilket ju är ett relativt begrepp) samt erbjuda enorma mängder skjutglädje. Av den anledningen så är jag alltid extra intresserad och glad över prisbilliga vapen som ger stort värde för pengarna igenom en enorm användarglädje i relation till sina kostnader, vapen som exempelvis Weihrauch HW30S, Spa-900 eller diverse byggen runt Crosman.

Den måttliga effekten gör också att man enklare uppnår meningsfullt skytte på kortare distanser och då inte minst inomhus, vilket skapar en ökad tillgänglighet. Behöver man exempelvis alltid minst 50 meter för att utnyttja ett kraftfullt vapen på ett säkert sätt så kanske det inte blir lika mycket skjutet som med ett vapen på 5-6 joule vilket på ett bra sätt kan skjutas över 8-10 meter i en källare, året runt och dygnet runt. 

Tillgänglighet är ju frihet och frihet borgar för användande, användandet ger sedan skjutglädjen och mycket av meningsfullheten av vår hobby.

Detta ska dock inte missuppfattas som att jag ogillar skytte med höga effekter eller andra aspekter av vår hobby som samlande, ombyggnader eller liknande - det är bara inte min egen grej, lika mycket. 

För på sista raden så är ju bredden i hobbyn en stor del av dess centrala styrka, man kan få ut så otroligt många olika aspekter av glädje ur vår verksamhet, helt oavsett på vilka sätt som detta kan gestalta sig.

Till sist - tack till er alla som har följt med på resan så längt!

Mera magasin!

Fler magasin gör det alltid lite roligare att skjuta magasinvapen.

I veckan så skaffade jag lite mera magasin till min SPA-900. När man skjuter rätt mycket som det lätt blir med magasinvapen och öppna riktmedel så är det alltid skönt med flera magasin, så att man slipper bryta av hela tiden bara för att ladda om. Visserligen ett i-landsproblem, men ändå.

Varje magasin rymmer ju 9 diaboler och då magasinen bara kostar 289 kr/st så har jag köpt på mig några stycken. Med själva vapnet så följde ju 1 magasin och för ett par år sedan så köpte jag 2 ytterligare. Nu så tog jag till sist tag i saken och införskaffade åter igen 2 st så att det in alles blev 5 stycken eller 45 skott utan avbrott. Detta är ganska lagom eftersom jag ändå behöver fylla om luft som senast vid 45-50 skott. 

Själva magasinen är rätt smarta på en ett sådant lågprisvapen, även om den del tycker det känns avigt att ladda den första diabolen bakvänt. Bortsett ifrån detta så är de billiga, pålitliga och förefaller dessutom slitstarka. En annan stor fördel är att de inte sticker upp och är överdrivet i vägen, vilket annars ofta är fallet när magasinen börjar få stor kapacitet.

Med den ibland lite fippliga lilla kaliber 177 så är det ju skönt att bara skifta i nya magasin hela tiden men skulle ett magasin gå sönder eller komma bort så är det samtidigt inga jättepengar jämfört med att en del magasin till dyrare vapen kan kosta uppåt en tusenlapp styck numera.

En annan sak som jag har prövat under helgen var att skjuta lite med Kayobas diaboler från JULA.

Dessa tillhör en ask jag köpte 2014 för 29 kr men samma diaboler saluförs än idag men priset har ökat till 49 kr och då ska man ändå veta att det bara är en 250-ask. De är alltså klart dyrare än Red Star med 35 kr för 450 st men de skjuter inte speciellt mycket bättre ändå, snarare rätt likvärdigt. Däremot så är flatnosdiaboler alltid lättare att läsa ut träffresultaten med.

Förmodligen blir det inte fler köpta av dessa eftersom jag har 9 askar Red Star kvar och så länge de ligger rätt i pris så är det enkla och bekväma att hitta lokalt dessutom.

Lång Distans Leverans!

Här har vi 35 meter med JSB RS på den övre raden och JSB Hades på den nedre.   

Ibland öppnar det sig möjligheter och idag så blev det läge att skjuta över 35 meter inomhus och ammunitionen för dagen var JSB RS och JSB Hades. Med ärliga 10J så är ju det mesta över 30 meter egentligen i överkant för kalibern och i synnerhet så utomhus men inomhus där finns det definivt bättre förutsättningar. 

Visst, min gamla Crosman Challenger sköt bättre på 35 meter än nuvarande 1701 men inte mycket och definitivt inte om man beaktar skillnaderna mellan dessa vapentyper.

Challengern var ju ett riktigt fullstort tävlingsgevär där 1701 egentligen är en luftpistol, om än i en bullpup-stock. GIvet att 1701 bara är 50 cm lång och att mycket i fråga om ergonomi etc har offrats för portabilitet så är jag ändå mycket nöjd med resultaten i relation till effekt och avstånd.

Som hängiven inomhusskytt så kan jag intyga att ytor på mer än 35 meter inomhus ofta är svåra att hitta så det mesta skyttet sker därför på kortare avstånd, eller utomhus på längre avstånd. Då man håller sig inomhus så blir det ju som regel 15-30 meter och i det avståndsfönstret så passar 10J/.177 helt perfekt. 

Ändå känns det skönt och veta att möjligheten faktiskt finns till vettiga träffbilder även bortom de 30 meter som vanligtvis anses vara den yttersta gränsen för licensfria vapen. 

Utfallen för dagen blev för RS 20 mm och 28 mm samt för Hades 26 respektive 30 mm.

JSB Hades!

Tyngre diaboler lämnar som regel alltid bättre resultat hos ett PCP - så även här.

Under påsken så passade jag på att mäta lite igen med JSB Hades och fick klart bättre resultat än för BSAs Red Star som bara levererade "25 skott inom 25 fps". De tyngre JSB Hades på 10.34 grains lyckades prestera 32 skott inom 23 fps! Dessutom så blev anslagsenergin ungefär 1 joule höge överlag med genomsnittsvärdet 558 fps (170 mps) som gav 9.69 joule. Toppvärdet blev 567 fps (173 mps) och 10.01 joule liksom bottenvärdet på 544 fps (166 mps) vilket betyder 9.22 fps.

En angenäm kurva för ett oregulerat vapen men en regulator hade gjort gott här för extremvärdena.

Överlag så presterar detta 2500 kr vapen bra med tanke på att det är oregulerat och prestandan räcker gott till för att skjuta på 10-15 meter utan konstigheter och det är ju på dessa avstånd som jag tänker använda den. Blir det aktuellt att skjuta på bort till 35 meter så väljer jag istället min 1701 med kikarsikte och ytterligare något joule mer effekt. 

För ännu längre distanser från 40 meter och uppåt så har jag ju min Elite men då krävs fria ytor och helst en riktig skjutbana då den levererar såpass mycket mera effekt med runt 60-70 joule från sin kaliber 25.

Nej, det är sannerligen inte ofta man skjuter sådana träffbilder med öppna riktmedel på 10 meter men kul ändå..

JSB Hades imponerade också igenom att ge magnifikt små träffbilder på både 10 och 15 meter med öppna riktmedel, klart bättre än Red Star men inte såpass mycket bättre så att merkostnaden är motiverad, i alla fall inte med just öppna riktmedel. Här kommer det fortsättningsvis att bli Red Star då jag köpte på mig 4500 st för blott 350 kr. 

Att köra öppet!

Det är inte så enkelt att skjuta med öppna riktmedel när man är ovan..

När jag skojsköt lite häromdagen med min 900:a så passade jag på att skjuta några tavlor lite mera seriöst, men ändå magasinmatat. Precis som de flesta andra så kunde jag fort konstatera att skytte med öppna riktmedel - som bekant - är betydligt svårare än att använda optiska riktmedel som kikarsikte och även svårare än kiksikten som Ghostsights och även rödpunktsikten. 

Detta sagt så har faktiskt den här modellen riktig bra öppna riktmedel.

De sitter högt men är ändå inte stora och uppstickande. De har en enkel justering, vilken dock kräver verktyg, samt en klar siktbild utan att skymma målet. De är helt enkelt förbluffande bra. 

Ibland kan man få till det även på 15 meter med öppna riktmedel

När jag har skjutit öppet tidigare så har det oftast varit med äldre fjädervapen som helt enkelt saknar möjligheter att montera andra riktmedel överhuvudtaget. Dessa vapen lämnar också mycket övrigt att önska till moderna PCP, exempelvis primitiva avtryckarsystem och en mer eller mindre krävande rekyl. Till detta kommer att de öppna riktmedlen ofta också är små samt lågt placerade. Allt sammantaget så har detta inte direkt givit någon mersmak.

Det är tråkigt för med rätt vapen och rätt öppna riktmedel så är det otroligt kul att skjuta öppet!

Trevlig nog så kunde jag konstatera att efter lite skytte så blev man varm i kläderna varpå träffbilderna succesivt minskade i takt med ammunitionsåtgången och när de första känslan av ovanan från att inte se exakt var träffarna tar utan att man skjuter i "blindo" hade lagt sig så kunde jag konstatera att på både 10 och 15 meter så gick det faktiskt rimligt enkelt att få fram anständiga träffbilder.

Visst, inte som med kikarsikte, snarare ljusår därifrån, men ändå. 

Så, kommer ni över ett PCP eller annat "bättre" luftvapen med öppna riktmedel, dra er inte från att pröva att använda dem, det är faktiskt betydligt roligare än vad man tror.

Helt original PCP för 2500 kr med original öppna riktmedel, så enkelt men samtidigt så kul..!!

Tyvärr är det dock så att väldigt få PCP kommer med just öppna riktmedel numera. Det är trist eftersom dessa tillför ett mervärde och i synnerhet för vapen med låg eller måttlig effekt eftersom öppna riktmedel kan skapa en meningsfull utmaning även vid skytte över så korta avstånd att man annars inte skulle känna dessa distanser som användbara. 

Detta är ju då en tillgång för de som skjuter på begränsade utrymmen, till exempel inomhus, och inte minst vintertid.