Jakt med luftgevär

De senaste dagarna så har det funnits en livlig debatt på både LuftvapenInfo och här på Airpang om just luftvapenjakt. Många har snabbt pekat finger på vad som är olämpligt men mycket få har tyvärr istället berättat vad som är lämpligt. En del har även efterfrågat vad JAG själv tycker är lämpligt och där eftersökt en vägledning så idag kommer den...

Avstånd

Ju närmare desto bättre, i kort drag. Ett längre avstånd mellan mål och vapen ökar risken för att projektilen gör en oönskad avvikelse på grund av något oförutsägbart hinder, exempelvis vinden, en kvist/ett grässtrå eller liknande som man har förbisett. Vad är då lämpligt avstånd? Jag förutsätter här ett modernt välskjutande PCP med kikarsikte och som har kaliber 22/25 med en Vo om minst 180 mps. Då föreslår jag att man innan jakten prövar sin skjutskicklighet (eller brist därav?) på ett vanligt A4-ark.

Rita nio konturer av vanliga enkronor på detta och skjut sedan femskotts träffbilder på önskat avstånd. Studera utfallet. Satt alla 45 skotten inom varje enkrona? Inte det? Sätt då en ny sådan tavla fem meter närmare och pröva igen. Fortsätt så tills alla träffar sitter där de ska. Notera avståndet och halvera detta. För de flesta normalskickliga skyttar så brukar detta innebära 20-25 meter. Tänk på att kikarsiktet måste vara inskjutet på just detta avstånd och undvik att hålla över/hålla under istället.

Halveringen av avståndet ifrån de perfekta förhållandena ska här räcka för att kompensera (mild) vind, mindre bra stöd än perfekt, en viss mindre vinkel uppåt/nedåt (notera; mindre) osv, kort sagt halveringen ger marginal.

Kaliber

Lagen föreskriver minst kaliber 22, vilket exkluderar kaliber 177 och 20. Personligen föredrar jag själv kaliber 25 eftersom en grövre och långsammare projektil ger större marginaler. En grov projektil ger en bättre knock-down effekt och betyder i praktiken en lite större träffzon. Den grövre kalibern betyder också att projektilen är laddar av mera energi hos målet och då återstår det mindre energi bortom målet.

Stöd

Visst finns det många skyddsjägare som vandrar omkring med vapnet och tar skott i takt med att mål uppenbarar sig men detta förfarande ställer stora krav på jägaren. Det är lätt hänt att man i hastigheten feluppskattar avstånd, missbedömmer vinklar och liknande. Jag säger inte att den typen av jakt är fel, men den ställer större krav. Personligen föredrar jag åtelskytte, alltså att man iscensätter en bestämd plats där villebråden ska skjutas. Igenom att göra detta så tar man kontroll över tre viktiga faktorer - stödet, skottvinkeln och avståndet. Igenom åteljakt så ökar man sin framgångssannolikhet högst avsevärt. När ett skott går snett så beror detta vanligtvis på att jägaren felbedömmer avståndet eller skottvinkeln alternativt har otillräckligt stöd eller råkar få en projektil som träffar något hinder på vägen till målet och avviker. Åtelskytte ger jägaren betydligt bättre kontroll över dessa faktorer.

Med ett givet avstånd och en given skottvinkel så kan man innan jakten skjuta in sig på rätt förhållanden. Likaså kan man iordningsställa en bra, bekväm skjutplats med optimalt stöd och säkerställa att det inte finns något fysiskt hinder i projektilbanans väg.

Öka oddsen ytterligare

Förutom bastipsen ovan så kan man ytterligare öka sannolikheten till framgång igenom att utnyttja sitt villebråds svagheter. Fåglar exempelvis tenderar till att ha dålig uppmärksamhet uppåt, detta eftersom de som regel befinner sig ovanför det som de är intresserade utav. En slug jägare positionerar sig alltså ovanför fågelns landningsplats för att försvåra upptäckten. Likaså är det en god idé att lossa skottet precis när landningen har ägt rum i det ögonblick som vingarna fälls in. Alla varelser är ju mindre uppmärksamma när de pysslar med annat. Efter landningen, när vingarna är infällda, då finns det utrymme för att scanna av omgivningen innan fågeln tar del av åteln. Ser den då något, exempelvis rörelsen av en jägare, så kommer den direkt att lyfta och bege sig bort. 

Detta tankesätt kan förstärkas igenom att man placerar en låg gren etc vid åteln. Finns en sådan så tenderar en fågel att i första hand landa på grenen hellre än marken, detta för att spana av omgivningen bekvämt först innan beslut tas om att landa där på själva åteln där godsakerna finns. Det blir då en stegvis landning så att säga. Fördelen för jägaren är att en landning på gren kräver mer koncentration av fågeln, vilket betyder mindre uppmärksamhet. Därtill så tar vinginfällningen längre tid (åter igen, balansen) och dessutom så känner sig en fågel mer bekväm med att göra en stevis landning än att bara dyka rakt ner på en åtel. Här finns massor av små detaljer att ta hänsyn till, beroende på tänkt villebråd och andra omständigheter. Poängen är dock att med en åtel så är det jägaren som får kontroll över förutsättningarna på ett helt annat sätt än vid friskytte.

Skottplacering

En debatt lika gammal som man har funderat över vilken kaliber man bör välja är vart skottet ska placeras under jakt. Traditionellt sett så tenderar luftvapenskyttar att sikta på huvudet, inte minst i England. Detta är naturligtvis en fördel med förhållandevis effektsvaga vapen som har en måttlig effekt eller en klen kaliber. En korrekt träff i huvudet släcker ljuset direkt och målet stannar på skottplatsen. Effekt och kaliber blir underordnad eftersom väldigt lite chockeffekt eller vävnadsskador är nödvändiga vid huvudträffar. Nackdelarna med skott mot huvudet är väldigt uppenbara, det är lätt att missa och det eventuella skadeskjutningar som skapas är ofta svåra. Idag, när vi har tillgång till potenta och grovkalibriga vapen, så tenderar fler och fler luftvapenjägare att välja bålen som träffområde. Man får igenom detta en större träffzon samtidigt som den grova diabolen stansar tillräckligt stora hål för att ge god chockeffekt och rejäl utblödning. Skulle villebrådet ändå förmå att lyfta eller springa bort så brukar vanligtvis träffen ändå räcka för att målet snart ska avlida.

Avslutningsvis

Detta är några få korta funderingar som jag själv har runt jakt med luftgevär. Det är ingen komplett sanning på något sätt men det formulerar ändå lite av det tankegods som jag själv har runt luftvapenjakt som företeelse och hur jag själv hade resonerat om jag hade begivit mig ut på Dianas stigar..

 

Görgen

30 mars 2012 12:29

Vi verka vara överens i det mesta angående avstånd mm vid jakt med luftvapen. Sen tycker jag med att det är intressant att se på hur långa avstånd,konstiga vinklar mm man kan träffa, men som sagt det finns andra mål till det där det inte gör något om man missar.

 

rolle

30 mars 2012 14:38

Som kuriosa finns det ju dom som påstår att kal 177 i höga hastigheter (minst 270 ms) också ger bra skottverkan? Kanske ointressant, den kalibern är ju som nämnts ej tillåten för jakt i sverige.

 

skogen

30 mars 2012 16:02

Är du själv skyddsjägare? med skyddsjaktlicens på luftgevär ?

Johnny Ottosson

30 mars 2012 20:13

För närvarande så har jag inget luftgevär på jaktlicens och jag är mycket måttligt intresserad av jakt överlag.

 

Johan

30 mars 2012 16:50

Bra skrivet!

En annan fördel med kroppskott (gentemot huvudskott) vid skyddsjakt är ju att kulan stannar upp eller iallafall förlorar mycket av sin energi. Skyddsjakt bedrivs ju ofta med ömtåliga kulfång bakom målet såsom hus, tak osv...

http://www.skyddsjakt.n.nu

 

skogen

31 mars 2012 04:22

Har du någonsin haft skyddsjaktlicens ?

Johnny Ottosson

31 mars 2012 07:55

Inte specifikt skyddsjakt.

 

ogster

31 mars 2012 21:22

Skogen: Alla vet redan hur det egentligen låg till med hans BSA, onödigt att älta det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...