Minelli för Weihrauch och framtiden för fjäderluftvapnen

Förstocken har nu Weihrauchs namn ingraverat

Sedan ett par veckor tillbaka så har Weihrauch börjat använda italienska Minellis vapenstockar till en del av sina vapen, hittils HW50 respektive HW57. Med över 400.000 tillverkade stockar på varje kalenderår så är Minelli den absolut största stocktillverkaren i Europa och även en av de större rent globalt sett.

Notera deras logotype på botten av pistolgreppet

Stockarna ifrån Minelli är normalt av mycket hög kvalité och flera namnkunniga tillverkare ifrån stora företag som exempelvis GAMO/BSA använder stockar ifrån dem i sin produktion. Rent estetiskt sett så lämnar tyvärr utformningen ofta en hel del att önska med ganska kitchiga och iögonfallande placeringar både av uppdragsgivarens och sin egen logotype, något som tyvärr inte direkt pryder produkten.

Weihrauch - som vi vill se deras produkter istället..

Att man har homogent bajsfärgade bokstockar försedda med stora malplacerade logotypes är dock inget som är unikt för Weihrauch utan även andra kvalitetstillverkare som Air Arms, med sina bisarra fjälllmönster och organiska formgivning, förefaller ha lämnat god smak och stil långt därhän i en from förhoppning att förefalla moderna med konstruktioner som i grund och botten är decennier gamla.

Detta är på många sätt synd då man bevisligen kan bättre. Se på Weihrauchs HW35E med sin tidlöst eleganta valnötsstock. Här finns allt i samma vapen, vita spacerplattor både för pistolgreppsrosetten och bakkappan, tät vacker nätskärning utan den ytliga och kliniska finish som präglar laserskurna greppytor samt de karaktäristiska germanska skårorna längs sidorna på förstocken. Detta är Weihrauch. Detta är deras DNA. Detta är deras arv att förvalta och även deras absolut mest unika konkurrensmedel.

Weihrauch HW50S 

Lämna laserskurna nätskärningar därhän utveckla de produkter som bär och som på ett seriöst sätt kan anknyta till de produkter som ställer Weihrauch i en unik särställning. Varför inte lyfta upp HW55 ur graven och förse den med en vacker tyrolerstock eller kanske en bayersk stock, komplett med svinrygg och allt? Sådana vapen tillverkas inte längre och det är här som Weihrauch kan leverera vad ingen annan idag klarar.

 
Made in England - nätskärningen däremot....den kan jag lätt leva utan.....länge.....

Samma sak gäller med Air Arms, se bara på den fantastisk vackra texten på sidan av cylindern på deras fjädervapen - Made in England. Detta är Air Arms, detta gör dem unika. Air Arms är brittiska luftvapen i en tid då Webley & Scott förnedrar sitt redan besudlade varumärke med vapen designade av Hatsan i Turkiet och när BSA skruvar ihop sina fjädervapen utanför Barcelona. Air Arms tillverkar ännu klassiska och tidlösa fjädervapen i den anda som vi, även 75 år efter imperiets, fall sätter i samband med good old England.

Förvalta detta arv, utveckla det och våga gå sin egen väg. Detta har John Bloor och Triumph tydligt visat när det gäller motorcykelproduktionen och jag är övertygad om att samma princip även gäller för skjutvapen.

Idag kan allt byggas överallt. Saker kan kopieras, massproduceras och distributeras globalt. Allt fler tillverkare försöker vinna synergieffekter igenom att samköra sin produktion till ett fåtal växande underleverantörer som producerar en allt större del av den slutliga produkten, inte sällan så i billiga utvecklingsländer. Samtidigt så konkurrerar alla tillverkare med priset som främsta vapen, ingenting får lov att kosta någonting och ingen tillverkare vågra tjäna pengar på bekostnad av en lägre omstättningshastighet.
   Visst har den en högre utgångshastighet men vem skulle vilja erkänna att man äger en sådan smaklös tingest..?

I skuggan av denna dekadens för de gamla traditionella företagen så blir de nyare varumärkena med rötterna i Turkiet, Spanien och Kina allt bättre och bättre. Till slut så har de gamla företagen målat in sig i ett hörn och marknaden ger dem schack matt. Alla tillverkare av fjädervapen fruktar nämligen det tunga glastaket, det finns ju en magisk gräns för vad ett fjädervapen får kosta innan kunden väljer PCP istället. Den rådande tesen är alltså att ett fjädervapen aldrig får bli för dyrt och det enda sättet att lösa detta och behålla sin marginal är att tillverka vapnet billigare men då går man över på fel sida om spelplanen där de billigare tillverkarna är kungar och i den matchen så förlorar bevisligen det ena gamla företaget efter det gamla.

Jag tror att man måste utmana den föreställningsvärlden. Det finns en mycket lönsam marknad, om än liten, för fjädervapen av premiumkaraktär. Den marknaden är dessutom spärrad mot de billigare fabrikaten som saknar den tyngsta nyckeln i den knippa som låser upp kundens plånbok - nämligen en anrik historia och det mervärde i form av ren ägarstolthet som bara ett riktigt traditionsrikt varumärke kan erbjuda.

Precis som Harley-Davidson gjorde på 1980-talet så måste man våga blicka bakåt för att kunna gå framåt. Det är ingen lätt resa, den kräver en djup insikt i vad ens produkt har för egentlig själ och en förbrödrande kunskap om de entusiaster som kommer att vara framtidens kunder. Med en stor fingertoppskänsla och sann entusiasm så kan man emellertid med små ekonomiska medel ganska enkelt svänga om ett sjunkande skepp och bygga upp en vettig lönsamhet igen.

 

nonaim

27 november 2011 13:44

Har själv avverkat flera HW, men min 35E .22 med öppna riktmedel skulle jag aldrig göra mig av med. Enligt min mening det enda vapnet hos HW som fortfarande har en kvalitet värd namnet. Övriga sortimentet inkl smäckbygget HW30 (som förvisso är prisvärd) är ointressant och könlöst. DL-versioner av modell 80 och 77 skulle kunna väcka köplusten dock.

Vad gäller AAs nätskärning så är den ganska funktionell och även om jag skulle föredra stocken på MK2 så tycker jag att du överdriver lite i det fallet.

 

brytpipa

27 november 2011 17:06

Att kalla "HW30 smäckbygge" är verkligen att ta i, allt måste väl ändå relateras till inköpspriset. Vad skulle vara bättre för de 1995 kronor som en HW3o kostar över disk?

Johnny Ottosson

27 november 2011 17:32

I den meningen så är en HW30S definitivt inget smäckbygge utan HW har IMHO gjort bästa möjliga av en snål budget.

I relation till en HW35 så känns den däremot billig, något som exempelvis materialvalet bevisar (stock av bok etc).

 

nonaim

27 november 2011 19:05

Uttrycket prisvärd innebär ju per se att relationen pris och kvalitet beaktats. Det innebär dock inte att den är välbyggd.

Johnny Ottosson

27 november 2011 19:39

Mycket klokt sagt och värt att betänkas.

 

at

27 november 2011 19:17

håller med i stort men hatsan är inte bara skit, du kan ju prova ett själv under en tid (PCP)

Johnny Ottosson

27 november 2011 19:39

Jag har prövat AT-44 och har även en BT-65 men den ligger på annan ort och väntar på att jag kan hämta den för test.

Ingen av dem har dock imponerat på mig i nämnvärd grad.

 

brytpipa

28 november 2011 14:29

För att återvända till ämnet så är en HW 30 prisvärd men framför allt välbyggd.

Vilka 10J fjäderpangar med likvärdig vikt är det som är bättre byggda?
Här finns en risk att jag går genom livet utan att varit innehavare av en osmäckig 10J pang.

Johnny Ottosson

28 november 2011 15:00

Som jag ser saken så står HW30S i en särställning. Tyvärr måste jag dessvärre dock medge att den äldre produktionen var bättre och mera påkostad. Dagens produktion är tyvärr på många sätt framstressad under kostnadskrav där små detaljer av omsorg saknas, exempelvis lite extra finputs och toleranser.

 

nonaim

28 november 2011 18:29

Diskussionen har ju varken rört anslagsenergi eller vikt och blandar man in dessa variabler blir den ju plötsligt en helt annan. Det är ju lätt att få rätt till slut, om man kan ändra utgångspunkten i efterhand.

För att visa på min poäng: Bättre byggkvalitet brukar i regel ge just högre vikt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...