Hades i kronografen!

I kronografen så får dessa diaboler helt klart godkänät!

Idag så uppmanade det regniga vädret inte direkt till något skytte utomhus så istället så blev det kronografen. Som vanligt så skjuter jag min 10J/.177 Crosman och den har en regulator från HUMA. Diabolerna är osorterade och tagna direkt från burken på slump.

Resultatet blev 29 skott inom 10 fps spridning men det mest intressanta var effektökningen!

Dessa diaboler är tunga så när jag ligger på eller under 10J i genomsnitt med diaboler på nominell vikt (7.50 grains) så ger dessa projektiler i genomsnitt över 12 joule!

Mätt vid E4 så handlar det om 12.20 joule från en E0 om 12.60 joule, trots att jag ligger på eller under 10J E4 med i princip alla diaboler under 8 grains. Faktum är att hela vägen ut till 28 meter så ligger man över 10 joule om man tillskriver Hades samma BC som snarlika (men inte identiska) JSB Heavy.

För att säkerställa att min regulator eller setup inte hade ändrat sig så sköt jag en kurva med JSB RS:

Just dessa diaboler ger väldigt hög effekt för sin ringa vikt.

Vid den här mätningen så blev det 28 skott inom 9 fps och E0 landade på 10.80 joule. Vid E4 så hade energin fallit till 10.40 joule, vilket blir precis exakt på gränsen avrundat till närmaste heltal. Just JSB RS är förmodligen den perfekta matchningen till detta vapen - jag har säkert prövat ett par dussin olika sorter och inte en enda presterar samma praktiska precision som JSB RS. På samma sätt så är det ingen så lätt projektil som ger en så fin effektkurva som ovan, tyngre projektiler ger ju som bekant alltid jämnare värden i kronografen. 

Tillbaka till Hades.

Inget var alltså onormalt med varken vapnet eller kronografen då RS gav förväntade och tidigare kända värden. Hades är precis som de flesta för sin kaliber tunga projektiler otroligt effektiva till att omsätta energin från ett PCP till anslagsenergi så fort projektilen lämnar mynningen, här ökar effekten hela 20 procent och då har jag ändå bara en kort pipa på 25 centimeter - med en längre och därmed effektivare pipa så hade sannolikt anslagsenergin ökat ännu mera.

Nu återstår bara att invänta lite bättre väder så att jag kan kolla vad dessa projektiler kan prestera i verkligheten på lite längre avstånd, det ska bli spännande!  

JSB Hades!

Väldigt lika JSBH men med mer cylindrisk kropp och udda huvudform.

I vanliga fall så är jag hälsosamt skeptisk till udda projektiler och i synnerhet sådana som har säregen formgivning. Detta beror främst på att jag har testat en uppsjö sådana under de senaste decennierna och jag har i princip aldrig ännu hittat en som levererar bättre praktisk precision än konventionella rundnosdiaboler.

Nyfiken som jag är så har jag emellertid alltid prövat nytt och åtskilliga är de mängder halvfulla askar av de mest bisarra typer som fortfarande kan återfinnas i mina dammig gömmor. Ska sanningen fram så är det nog bara Predator Pellets liksom JSBs miniéprojektil Heavy som har överraskat positivt genom åren med acceptabelt bra precision.

Tyvärr så är Predators dyra och dessutom så har jag ringa nytta av dess påstådda fördelar av expansion etc så de har aldrig varit realistiska alternativ, även om de bevisligen kan leverera en  anständig praktisk precision.

JSBH däremot är användbara igenom sin förmåga att presentera en hög BC och en exceptionellt hög kvarvarande anslagsenergi längre ner mot målet.

Dock så har inte Heavy presterat lysande i just min lilla Crosman så som läget ser ut nu så är det därför fortfarande lilla lätta JSB RS som är den ultimata diabolen för just min vapenindivid. En numera ganska välkänd variant på Heavy har dock dykt upp på marknaden och vunnit gott rykte, ytterligare en expansionsprojektil benämnd Hades.

Så, om Heavy inte presterar lika bra som RS – då måste ju givetvis en mer udda variant som Hades självfallet prestera ännu sämre än vanliga Heavy, eller hur?

JSB Hades jämfört med JSBH!

Döm om min förvåning när detta inte var fallet, i alla fall inte på mitt testavstånd av blott 15 meter. Här lyckades faktiskt Hades prestera något bättre eller i värsta fall likvärdigt – i alla fall inte sämre – än vanliga JSBH, vilket i mina ögon är remarkabelt nog.

På tavlan ovan så har vi JSBH överst och vi har Hades nederst.

På mina uppmätta 15 meter frisittande på gräsmattan utomhus så gav 10 skott följande grupper - från vänster till höger, uppifrån och ned: 16 mm & 14 mm hos JSBH och 15 respektive 15 mm för Hades.

Så jämnt som det bara kan vara! 

Vilken roll kan då Hades tänkas fylla?

I mina tankegångar främst som en (förhoppningsvis) mer välskjutande variant av JSBH för de tillfällen då man vill ha mer anslagsenergi och i synnerhet detta levererat längre bort. Klarar Hardes att erbjuda lika bra praktisk precision på långa avstånd som JSB RS (jag tvivla), då har den ett solitt berättigande.

Svårt att slå JSB RS i detta vapen oavsett modell av projektil.

Så, hur bra är då dessa tunga miniéprojektiler jämfört med den suveräna RS?

På den övre enda tavlan jag sköt samtidigt som referens så landade min RS grupp på 12 mm!

Det är ändå långt ifrån den bästa grupp som jag har fått med RS, dit har Hades fortfarande en lång väg att gå, såvida den inte kan förmå att imponera stort på mig vid de längre avstånden.

Qiang Yuan Sports!

Är dyra tävlingsdiaboler från Kina ett bra alternativ?

QYS är förkortningen för Qiang Yuan Sports, ett företag från Kina som började tillverka diaboler 1994. De har fått ett gott rykte och har dessutom erhållit bra recensioner hos exempelvis Tom Gaylord på Pyramid Airs blogg. Av den anledningen så var jag väldigt nyfiken på hur de skulle fungera i min Crosman. 

På blott 10 meter så var resultatet acceptabelt men jag hade förväntat mig bättre, här blev det hela 10 mm.

Vid 15 meter så hamnade jag på 16 mm vilket var proportionellt sämre ytterligare..

Precis som man kan förvänta sig så ökar dessutom spridningen ju längre avstånd man kommer till målet och när det började halvdant så blev det således inte speciellt bra på ännu längre avstånd. På 15 meter så klarade den inte längre "lika-regeln", viliet är exceptionellt dåligt för en matchdiabol.

På vårt längsta svånd vid 20 meter så är 24 mm sannerligen inget vidare.

Tyvärr så höll mönstret i sig och på 20 meter så blir spridningen katastrofal. För mitt vapen så finns det inget skäl att spendera 115 kr för 500 st när JSB RS presterade märkbart bättre för 93 kr. Priset per diabol för QYS hamnade på 23 öre per styck. QYS tillverkar även diaboler med runt huvud och dessa hade varit än mer intressanta att pröva.  

RWS Diabolo Basic!

  Flatnosdiaboler brukar prestera som bäst på korta avstånd.

Efter vår referensdiabol JSB RS så kommer nu turen till RWS DIabolo Basic, en riktig budgetdiabol för blott 49 kronor vilket innebär 10 öre per skott. Med andra ord halva priset mot JSB RS. Precis som för RS så blev det 10 skott sittande utomhus över först 10, sedan 15 och slutligen 20 meter. På den första distansen, ovan så landade det denna gång vid 9.00 mm.

Redan på mellandistansen så börjar gruppen öppna märkbart.

När vi flyttar måltavlan till 15 meter så öppnar gruppen upp märkbart till 20 mm, vilket är för mycket för detta avstånd. Som synes så stansar dessa diaboler runda och fina hål i tavlan och i största allmänhet så var RWS Basic en angenäm upplevelse, jämna och fina, dessutom sköna att ladda utan att haka i pipan - vilket är fallet för många kantiga diaboler med kantiga huvuden. 

Att sträcka sig över 20 meter borde inte ge så bra resultat med tanke på utfallet hos 15 meter.

När det slutligen blev dags att skjuta på 20 meter så öppnade inte gruppen så enormt mycket mera, vilket jag befarade. Här blev utfallet 17 mm vilket med tanke på resultatet vid 15 meter var riktigt bra, även om resultatet i sak inte är lysande och i synnerhet jämfört med JSB RS.

Avslutningsvis så funkar RWS Basic bra inomhus i källaren på vintern vid 10 meter och i synnerhet för den som skjuter så mycket att kostnaden kan vara intressant. På det hela taget en angenäm upplevelse.

Blyfria projektiler!

Är det sådana projektiler som vi alla kommer att använda i framtiden?

En del entusiaster ser med oro på det kommande blyförbudet mot just bly i ammunition och undrar hur det kommer att påverka vårt luftskytte.

Bly är ju i sak inget självändamål utan det vi fantaster önskar är helt enkelt bra ammunition till acceptabla priser- vilket material dessa projektiler är tillverkade av spelar ju i sak ingen roll. Mer miljövänliga projektiler är ju inget problem bara för att de är just miljövänliga, tvärtom.

Till att börja med, kommer luftskyttet överhuvudtaget att påverkas?

Det beror på hur man betraktar saken. Den första frågan blir; vad är ammunition?

Den vanligaste definitionen på vad som är ammunition i olika sammanhang brukar delas med Svensk Vapenlag (1996:67). Detta är i sak rimligt eftersom det juridiska ramverket för vad som är vad också styr mycket av hur olika produkter exempelvis får överlåtas, innehas och förvaras osv. I denna författning så kan vi exempelvis läsa: 

” 5 §   Med ammunition förstås i denna lag patroner och projektiler till handvapen som lagen tillämpas på samt tändhattar och andra tändmedel till sådana patroner och projektiler.” 

Förutom detta så finns det även en annan intressant paragraf: 

” 7 §   Denna lag gäller inte; a) hagel och andra massiva kulor, b) projektiler avsedda för armborst eller för luft-, kolsyre-, fjäder- eller harpunvapen, c) kolsyrepatroner…” 

Vi kan alltså med rimlig säkerhet konstatera att de projektiler som vi använder (diaboler, minié, slugs etc) inte i juridisk mening är att anse som ammunition.

Av den anledningen så har vi inga åldersgränser för inköp/import, krav på licens för inköp till licensvapen, regler för innehav eller förvaring. Lite krasst så kan man säga att de projektiler vi använder likställs med dartpilar, kastspjut, diskus och andra icke explosiva föremål som flyger igenom luften för sport- och rekreation.

Detta sagt så kan naturligtvis tävlingsformer som lyder under paraply av förbund vara tvungna att följa förbundets regelverk liksom att en anläggning, som en skjutbana, kan ha egna regler eller förhållningsregler dikterade av exempelvis en kommun eller annan huvudman. Dessa egna regler kan självfallet stipulera blyförbud, alltså att man inte får använda projektiler av bly vid träning/tävling eller på en viss plats. På samma sätt så kan ett enskilt land i EU skapa egna regelverk som reglerar innehav och försäljning, som England gjorde med åldersgräns för diaboler.

Min egen personliga bedömning av situationen är att vi troligtvis kommer att möta begränsningar för användningen av blyprojektiler vid organiserade tävlingar (typ Field Target), om dessa sker under ett förbund, vi kommer också att möta skjutbanor framöver som inte tillåter blyprojektiler, antingen av egen fri vilja eller påtvingat av huvudmän. För de få som lagligen jagar med luftvapen så kan det möjligtvis också komma användningsrestriktioner till detta också.

Däremot så tror jag inte att försäljning, innehav och enskild användning av blyprojektiler kommer att förbjudas eller begränsas, inte minst eftersom dessa produkter är enkla att helt enkelt importera från länder där bly inte betraktas som ett problem i dessa sammanhang. Vartefter tiden och utvecklingen går vidare så kommer självfallet ledande projektiltillverkare som RWS, JSB och HN mfl att utveckla allt bättre blyfria projektiler och när dessa bara blir tillräckligt bra så fasas bly naturligt bort då det inte längre blir konkurrenskraftigt att använda.

Tidsmässigt sett så kan begränsningar för tävling och användning på skjutbanor komma i närtid, från nu och ett par-tre år framåt. Den allmänna användningen påverkas däremot inte på åtminstone 5-6 år eftersom mindre konventionella patronkalibrar har fått en extra respit på 5 år från implementeringen.

Då utvecklingen redan är igång och sortimenten har breddats på blyfria projektiler så kommer förmodligen den ytterligare utvecklingen att nå långt fram till 2026-27 när det möjligtvis kan bli bekymmer för gemene man.

För tävlingsskyttarna däremot så kanske inte blyförbudet är något större problem, blir man hänvisad till att bara använda blyfria projektiler så kommer ju detta att gälla för alla tävlanden. Det viktigaste är ju att deltagarna skjuter på samma villkor, att det blir färre poäng per runda spelar ju ingen praktisk roll.

Jag känner mig därför trygg och opåverkad av den kommande utvecklingen, själv så kommer jag att skjuta bly tills det dyker upp tillräckligt bra blyfria alternativ och när så sker - då kommer jag med glädje att byta.

JSB RS mot 3 utmanare!

En träffbild om 11 mm på bara 10 meter är inte mycket att skryta med, men så blev det denna gång

Den diabol som har presterat särklass bäst i min Crosman är JSB RS men dessa fantastiska diaboler har tyvärr fnattat iväg en del i pris, vilket naturligtvis gör att man ställer sig frågan - finns det något bättre eller likvärt för mindre pengar?

Till att börja med - vad kostar JSB RS med kaliber 177?

Detta beror ju på var man köper dem någonstans.

Ibland så har jag köpt diaboler av Cabom då de har en ett intressant koncept med fri frakt på leveranser över 500 kr (eg utan expeditionsavgift), något som naturligtvis är tilltalande när man köper diaboler då dessa är tunga och sådeles dyra att frakta. Dessvärre så tar Cabom rätt bra betalt för sina diaboler vilket gör att man får jämföra noga innan köp. 

Om jag exempelvis köper 5 stycken askar från Cabom så betalar jag 5 x 149 = 745 kr (fri frakt).

Väljer jag Hurricane så kostar 5 askar 5 x 99 kr = 495 kr men till detta komme frakt 155 kr - summa 650 kr.

Vid inköpet hos Hurricane så blir kostnaden (utan frakt) 99/500 = 19.80 öre per skott.

När jag nu handlade diaboler tidigare i förra veckan så blev jag nyfiken på två andra sorter.

RWS Diabol Basic är en mycket prisbillig varumärkesdiabol.

Den ena var RWS Diabolo Basic, en flatnosdiabol som bara kostar 49 kr per 500 ask och den andra är QYS som är en kinesisk flatnosdiabol i premiumklass med en prislapp på 115 kr för 500 st.

Det jag funderade över var om en RWS för bara 49 kt kan skjuta lika bra som JSB RS, i alla fall på korta avstånd - max 20 meter? Hur är det dessutom med kinesiska diaboler, kinagrejor för luftvapen har ju sällan imponerat? Tar man dessutom så ordentligt betalt för 500 diaboler som 115 kr - nog borde den då kunna matcha den billigare JSB RS på sin egen "hemmaplan", alltså på korta avstånd?

Kan en dyr Kinadiabol verkligen vara bra, så bra så att den känns privärd för 115 kr?

Till att börja med så måste vi lägga en ribba och det blir den hittills obesegrade JSB RS.

En diabol vandrade av så gruppen på 15 meter blev 18 mm (8 mm för 9 bästa).

Jag skjuter tre tavlor med varje diabolsort på 10, 15 och 20 meter sittandes utomhus på en FT-kudde, sedan kasserar jag den bästa tavlan och den sämsta tavlan, varje grupp består av 10 stycken skott och slutligen räknar jag CTC på dessa.

SIsta referenstavlan för RS på 20 meter och det blev 10 mm, detta känner jag mer igen än de 2 tidigare.

Old School!

Ett vapen med en tidlös formfaktor från en era när få hade hört talas om bullpups.

Äntligen så kom jag i helgen över en möjlighet att damma av min gamla FX Airguns Elite och det hann bli några tavlor över 50 meter mest för att se så att allt fungerade som det skulle. Numera så är det tyvärr sällan som jag luftar den här bössan vilket främst beror på att det tar tid att åka till en lämplig skjutplats där man kan sträcka ut ett sådant vapen på ett säkert sätt utan att störa någon.

Roligt var det i alla fall och naturligtvis en enorm kontrast till min Crosman bullpup som jag använder till 99 procent av allt mitt skytte. När man så pass sällan har möjlighet att rasta kaliber 25 på långa avstånd så blir man alltid lika överraskad över kapaciteten hos dagens, eller i detta fall faktiskt gårdagens, moderna PCP.

Visst, min gamla Elite är mer än 10 år nu, men i fråga om praktisk precision så hävdar den sig fortfarande gott med solida enskottsbilder på serier om fem skott över 50 meter, åtminstone i måttlig eller ingen vind. Den tekniska utvecklingen stormar emellertid alltid vidare och utvecklingstempot hos FX Airguns är alltid hysteriskt och kompromisslöst vilket innebär att mycket har hänt sedan 2011.

Idag finns slugs och pipliners med särskilda profiler för olika diaboler och dessutom den gängse utvecklingen med fler skott på fyllningen och ännu högre anslagsenergier. Detta är naturligtvis alltid fördelsfullt och i synnerhet på de som dristar sig att skjuta över ännu längre distanser än 50 meter men med handen på hjärtat så tycker jag ändå att min Elite och Royale-serien som helhet har åldrats väl. På 50 meter finns den praktiska precisionen på en mer än tillräckligt god nivå - min exemplar levererar 58 joule med numera ganska lätta 25.40 JSB från 875 fps (runt 260 mps), och ger runt 60-65 fina skott ur den 400 cc tub som jag nu har monterad.

Riktigt tyst är det också med dess jättelika shroud. Däremot så är den en veritabel åra, inte bara i relation till min Crosman bullpup som är mindre än hälften så lång, utan till PCP i allmänhet ty 120 cm är en aktningsvärd längd, även om vapnet som sådant är välbalanserat. Sitter man väl stilla i en skjutbänk så spelar detta naturligtvis ingen praktisk roll, det kan faktiskt vara en fördel eftersom den utgör en mycket stadig skjutplattform, men när man manövrerar runt bössan eller transporterar den så är 120 cm sannerligen en ordentlig längd och långt ifrån alla bilar kan ta dess koffert i bagaget utan att man behöver fälla åtminstone ett säte.

Min Elite har haft sin Bushnell Legend i snart 10 år och det fungerar utmärkt ännu.

Högst upp tronar sedan länge en nästan lika antik Bushnell Legend 5-15/42 som jag köpte begagnad men oanvänd av min framlidne vän Bosse Wendelbacke för mer än 10 år sedan. Även den var sin tids bästa i sin kategori och har också mött tidens tand väl. Också här saknas moderna finesser som FFP och sidohjulsjustering för parallax men glaset är klart, förstoringen krispig och justeringen distinkt.

Hela paketet är alltså av den gamla skolan men på objektiva grunder naturligtvis lika välfungerande nu som för ett decennium sedan, trots att utvecklingen har rusat fram med ursinnig kraft år efter år. Avslutningsvis så blev det en mycket fin söndag, vackert väder, varmt för årstiden, nästan helt vindstilla och en enskild ostörd skjutplats.

Vad mer kan man önska från en perfekt dag?

Bara trendigt eller riktigt meningsfullt?

Kikarsikten med First Focal Plane har blivit både billigare och vanligare.

I takt med att First Focal Plane kikarsikten (FFP) har sjunkit i pris och blivit allt mer talrika på marknaden så är det många entusiaster som har fått upp ögonen för dessa.

Som de flesta av er förmodligen känner till så ligger skillnaden mellan dessa och konventionella Second Focal Plane (SFP) i att FFP har konstant avstånd mellan markeringarna på riktmedlet, helt oavsett vald förstoring. En effekt av detta är också att storleken på riktmedlet är proportionellt mot motivet och inte av samma storlek igenom alla förstoringsgrader.

När har man då nytta av respektive variant, i praktiken?

Till att börja med så behöver man inte FFP om man skjuter på så korta avstånd så att man inte behöver laborera med att hålla över eller att hålla under. Har man exempelvis 10J/.177 och skjuter på maximalt 30 meter så kan man som regel hålla rakt på målet och ändå träffa. Om man skjuter på ett känt avstånd eller hela tiden på samma avstånd så behöver man inte heller FFP, liksom om man skjuter på samma förstoringsgrad.

Detta sagt så om man skjuter över långa avstånd och behöver eller vill avstånds bestämma med hjälp av kikarsiktet samt skiftar förstoringsgrad på olika avstånd samtidigt – då är FFP en stor tillgång.

AAR on Air presenterar en serie överkomliga sikten med FFP.

Rent praktiskt så fungerar det på så sätt att man betraktar målet med högsta tänkbara förstoring, sedan vrider man på parallaxjusteringen till dess att målet framstår som klart och tydligt i sikt bilden. På parallaxratten kan man nu se på vilket avstånd målet befinner sig. När detta är gjort kan man välja valfri förstoring samt använda sina mildots i riktmedlet för att kunna hålla över/under eller höger/vänster för att träffa rakt på i enlighet med det antal dots som man vet att det aktuella avståndet motsvarar.

Alltså, i situationer då man är bortanför den räckvidd som vapnet kan få projektilen att träffa rakt på, i situationer när avståndet till målet är okänt och i situationer där man dessutom skiftar förstoringsgrad. Bortsett ifrån dessa praktiska anledningar så kan man ju naturligtvis välja FFP för att man tycker att det är fräckt, hightech eller allmänt estetiskt tilltalande med till exempel supersmalt riktmedel.

Hade jag själv valt ett FFP (jag har inget sådant för närvarande) så hade jag valt med en hög förstoring så att man just ska kunna avståndsberäkna och därmed dra nytta av finessen hos FFP med dess konstanta avstånd mellan markeringarna i riktmedlet. Idag skjuter jag emellertid på kortare avstånd och då behöver jag inte FFP och har därför inte lust att ”betala” för dess nackdelar i form av högre vikt och mer skrymmande format.

I framtiden däremot om jag skulle skjuta mera på längre avstånd med min gamla FX Airguns Elite .25 så hade jag övervägt FFP, jag har ju tidigare använt ett sådan (Lightstream) och varit mycket nöjd med funktionen.