Risken för haveri..

  Det finns etablerade tillverkare och så finns de hemmabyggen, inte minst i tredje världen..

Igår så talade jag om de två största trösklarna som jag ser för ett nytt förvärv av ett luftvapen i allmänhet och ett PCP i synnerhet av någon ny intressent till vår hobby. En läsare hade då vänligheten att påpeka ytterligare en tröskel, som faktiskt inte alls ska underskattas, nämligen den befarade ömtåligheten hos i synnerhet PCP, liksom deras förväntade servicebehov med tillika kostnader och därtill hörande omständigheter.

Till att börja med så är detta i allra högsta grad avhängt på om man köper vapnet nytt eller begagnat, detta mot bakgrunden att de absolut största felkällan till driftstörningar är ägarens agerande. Visst kan ett begagnat vapen vara välskött av en kunnig och försiktig tidigare ägare men det kan lika väl ha hanterats av en ren klåpare utan djupare kunskap om just då PCP.

Är man nybörjare till PCP och känner sig osäker, köp då i första hand nytt av en seriös handlare. Kolla på en erkänt bra modell som exempelvis S200 (från 4990 kr) hos Hurricane, det behöver inte vara dyrare att hitta ett bra PCP till rimligt pris. Skulle något hända så har man för det första garanti och för det andra så har man en handlare bakom sig som inte bara skickar vapnet vidare till tredje hand för åtgärd utan som faktiskt skruvar själv och vet vad som är fram och bak på ett PCP. Detta gör att en eventuell reklamation kommer att hanteras snabbare och med mindre strul än om man exempelvis köper hos en stor sportkedja där ingen tar ansvar och någon okänd på en annan ort kommer att få försöka lösa problemet efter bästa förmåga.

Min erfarenhet är nämligen den att om ett PCP strular så inträffar detta endera mycket tidigt i användningen eller – inte alls. Detta då av naturliga skäl så att säga, mekar ägaren själv så kan självfallet problem uppstå när och var som helst. När man har direktproblem med ett nytt vapen så handlar det ofta om en packning som har blivit klämd eller inte korrekt åtdragen alternativt någon annan komponent som rent utsagt är felmonterad. Symptom brukar vara luftläckage eller att något kärvar.

Till det mer farliga men lyckligtvis ovanliga felen är problem med avtryckarsystemen då ett skott i värsta fall kan gå när man precis har laddat men ännu inte hunnit nudda avtryckaren eller då skottet avlossas vid en annan tidpunkt än då skytten avser. Som regel så har montören då ställt avtrycket för lätt eller klämt/felmonterat en fjäder inuti avtrycket, jag har faktiskt upplevt båda delarna.

Så, den första tiden är känsligast.

När man sedan har skjutit några tusen skott och då ett par veckors användning har förflutit så är det ytterst sällan att någon oväntat tillverkningsrelaterat fel uppstår utan då övergår sannolikheten när ett problem uppenbarar sig istället till att ägaren själv har gjort något dumt. Det vanligaste då, förutom klumpiga trimningsförsök, är att man har iakttagit bristande hygien vid fyllningen av vapnet.

Att inte täcka över fyllningsnippeln på fyllkällan utan bara låta den ligga öppen och fullt exponerad för damm, sand eller andra stoftpartiklar är som att be om driftstörningar!

Till många moderna kopplingar (typ Foster) så finns det speciella täckhattar att köpa för småpengar, vilka rekommenderas varmt. En annan lösning och i synnerhet så om man har den äldre typen av plugin-nipplar, typ som till Cyclone-serien, är att man sveper dessa nipplar i en lite plastpåse eller liknande. Det är lätt gjort och man kommer definitivt att ångra sig om man inte gör det den dagen då bössan bara tokpyser vid fyllningen eftersom någon liten partikel stör ventilfunktionen.

I övrigt så ÄR faktiskt PCP synnerligen driftsäkra. Rörliga delar som magasinförare, o-ringar runt magasin eller på matarpinnar ska smörjas med korrekta smörjmedel i måttliga mängder så att de inte går torra, tröga eller börjar kärva men detta är ungefär allt. Det som möjligen kan överraska en del nya entusiaster är att vapen kan rosta, men det är egentligen inte så egendomligt om man tänker efter. Blåneringen är en tämligen usel ytbehandlingsmetod och idag är många vana vid material som aluminium och olika plaster vilka överhuvudtaget inte eller i alla fall i en mycket ringa omfattning korroderar. Det område som främst drabbas är naturligtvis pipan och diverse skruvförband så av den anledningen så bör blånerade ytor alltid hållas väl fuktade med vapenolja eller fett.

Även trästockar kan vara känsliga för fukt så vill man minska risken för underhållsbehov så rekommenderas varmt dagens moderna syntetstockar, vilka dessutom numera också känns riktigt trevliga och solida jämfört med de tidigare decenniernas motsvarigheter av billig och ihålig hårdplast. Slutligen så finns det en fundering som ofta uppkommer i samband med underhåll – hur ska man göra med pipan?

När det gäller pipan så finns det två dominerande skolor, de som gör rent ofta och de som aldrig gör rent. Själv så tillhör jag båda! Alltså, ha koll på hur ditt vapen presterar och börjar det prestera en sämre teknisk egenprecision, då finns det möjligtvis ett behov av rengöring. En ”förebyggande” rengöring är jag själv mycket skeptisk till. Personligen så gör jag rent pipan som en första problemlösande åtgärd om vapnet har börjat sprida av en anledning som jag inte av ett annat skäl kan förklara. Gör jag rent så använder jag endera draglappar (notera, de ska vara avsedda för ändamålet), stadigt förankrade i en rejäl fiskelina eller med hjälp av rengöringsprojektiler, de så kallade ”mustampongerna”. Oftast så kör jag tampongerna hos 177 och draglappar hos det grövre kalibrarna. I övrigt så rör jag inte pipan, om vapnet skjuter bra.

Ett lämpligt ledord för all hantering av PCP är nämligen att om det inte är uppenbart trasigt så gör man alltid bäst att inte mixtra med det själv - då brukar sakerna fungera som bäst i långa loppet.

 

Silwer

28 juli 2016 08:44

Några korkade episoder har hänt dock, och då har folk fylt i syreblandningar högre än i andningsluft eller liknnde vilket ger en smäll utan dess like.

Flera har svårt att förstå att 200 bar är ett jävla högt tryck och smetar med petroliumbaserade oljor mm vid ventilen, ofta har de tur bara ingen gnista blev av och sprängde bort händerna på dem.

Så jag instämmer i att vi är lyckliga att så få saker har hänt med tanke på hur enormt många fatalt okunniga köpt och sen hoppat över att läsa eller fråga sig till info först inna ingrepp.

Ofta har de bara sönder skruvar och sätter ihop fel mm, inte sällan ska de sen komma och slå i en lögner att vapnet alltid varit så från fabrik.

PCP kan givetvis ha tillverkningsfel men klart oftare är det klunsigt folk som inte har på grejorna att göra som är felet.

 

Air

28 juli 2016 12:06

Tätringar i PCP åldras med tiden inget man kan göra mycket åt.
Efter tio år måste alla bytas.

Johnny Ottosson

28 juli 2016 22:38

Min Ultra är exakt 10 år nu.

Det ska bli spännande att se när det blir dags att byta något där.

 

Silwer

28 juli 2016 13:00

Tillverkare av PCP nämner 3 år för att vara säker och det är inte bättre att bössan står.

Men ja såklart det kan variera en del hur länge de egentligen hänger med, men en sak är säker en dag läcker bössan och man måste gå igenom den.

Hoppas då att man kan göra det själv och inte ha en Daystate som jag har där det är förenat med att slita håret för att byta en del av dem, eller för den delen alla dessa AT försedda engelska bössor som smitit ut även här, vilken bedrövlig skit det är.

Iaf mer och mer pcp har såklart regulatorer då det är en gudagåva imo, men där har man felkällor ytterligare som kräver en del service särskilt över tid har vi sett på gamla 90tals matchbössor där reggen helt enkelt bara är skräp och bössan är oregulerad.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...