Airpang

Senaste inläggen

Av Johnny Ottosson - 8 oktober 2020 18:00



Gloss silver is the new black...


 

Svårt att fota bra med en mobilkamera...


I linje med övriga budgetmodifieringar så har jag också löst problemet med ett svart kornsikte i kombination med ett likaledes svart bladsikte som inte sällan riktas mot ett svart fält på måltavlan. Först var jag inne på att sätta en vit droppe färg på toppen till kornsiktet men istället så valde jag att putsa bort blåneringen och därefter polera upp ytan till en spegelblank finish.


Nu får man en klart distinkt kontrastverkan dels mellan bladsiktet och kornsiktet men dessutom så blir det mycket enklare att hitta en stabil riktpunkt med kornsiktet mot ett mörkt eller svart mål. Själva arbetet tog ungefär en kvart och krävde starka glasögon, bra belysning samt en Dremel.


 

Innan poleringen till spegelblank finish..



Skillnaden i svårighetsgrad för att få bra träffbilder var påtaglig och detta redan vid måttliga 12 meter så det ska bli riktigt spännande att framöver se hur bra dessa öppna riktmedel fungerar på ännu längre avstånd. Många moderna modeller har ju Tru-Glo men dess plastiga känsla och ofta taffliga utförande har inte lockat mig. Min Ruger har sin kornsiktestopp i form av en mässingspärla och det är naturligtvis en vettig lösning från fabrik men den är ändå svårare att se mot en mörk bakgrund än den nu högglanspolerade toppen på min BSF.


Nästa steg är att försöka få till en snygg och funktionell spirit level för vapnet så att jag kan eliminera min eventuella kantning. Detta kräver dock lite mer funderande eftersom min bössa helt saknar kilbas eller andra uppenbart lämpliga placeringar för liknande tillbehör. Vi får se hur det kommer att lösa sig…


Av Johnny Ottosson - 22 september 2020 06:00


FX Airguns Storm!


 

Numera en mycket ovanlig bössa...


En gång i tiden innan FX Airguns hade utvecklat sina första (och enda?) halvautomatiska gevär så satsade man på en lite udda serie snabbrepeterande kolvomladdare, först modellen Ultimate och sedan modellen Storm. Då produktionstiden på dessa blev väldigt begränsad (med FX mått mätt), så är de numera ganska ovanliga.


Därför är det extra kul att se ett färscht exemplar ute på Tradera just nu, dessutom till salu av min gode vän och tillika bloggläsare Lasse. Ett tillfälle för den som förvärva ha en del av den svenska luftvapenhistorien, i dess mer ovanliga form. Jag har skrivit en del om modellen här tidigare för den som är lite nyfiken:


http://airpang.bloggplatsen.se/2016/01/31/11259968-borglomd-av-tiden/


 

Ett tillfälle för samlaren kanske!

Av Johnny Ottosson - 21 september 2020 10:00


Get a grip!


  Krympslang är ett smidigt sätt att skydda greppytan på pipan.


En smidig detalj som jag ofta använder på fjäderluftgevär med brytpipa är krympslang. Syftet med detta är att få ett bra grepp när man anspänner så att man inte slinter, man skyddar blåneringen från nötning/repor samt man slipper fingeravtryck på pipan liksom olja på fingrarna.


Krympslangen träs över pipan, antingen över kornsiktet eller igenom att man tar loss kornsiktet först. Vill man dölja eventuella hål eller liknande från ett borttaget kornsikte så fungerar krympslangen naturligtvis också helt utmärkt även till detta ändamål. På samma sätt så kan man använda en grövre krympslang för att montera runt en pipvikt eller annan påbyggnad till pipan. En del har till och med lagt krympslang över hela pipans längd för att dölja finishskador (!) eller skydda pipan från islag.


När slangen sitter på önskad plats så värmer man bara försiktigt densamma med en varmluftspistol varpå slangen krymper och därefter smidigt smiter åt runt pipan. 

Av Johnny Ottosson - 20 september 2020 09:00


 

Tunnel-paradoxen!


  Många har drabbats av den men få känner till den...


Tunnel-paradoxen är ett fenomen som kan drabba många skyttar men få upptäcker den tyvärr aldrig. Tänk er följande scenario: En skytt har skaffat sig ett nytt vapen och börjar skjuta på 10 meter för att hitta den diabol som skjuter bäst i den unika vapenindividen. Olika sorters prövas och ett par-tre sorter utkristalliseras som betydligt bättre än övriga. När skytten har hittat den bästa sorten så är han nöjd med detta. Nu skjuter han sedan på 20 meter och noterar resultatet. Därefter skjuter han på 30 meter och är inte så nöjd med resultatet, uppenbarligen så förlorar vapnet precision på längre avstånd - surt...


Ibland stannar det hela här, skytten tycker sig ha utforskat vapnets precisionspotential och accepterar läget som det är.


Men...


Plötligt så får han för sig att skjuta med den näst bästa diabolen, nu på 30 meter - ett avstånd som han vanligtvis använder. Mirakulöst nog så skjuter vapnet betydligt bättre än tidigare, trots att han förut har skjutit med den "bästa" sorten (från erfarenheterna vid utprovningen på 10 meter). Nu testar han vid 20 meter och även här så får han ett betydligt bättre resultat än hos den "bästa" sorten. På 10 meter, dessvärre, så är det näst bästa sorten fortfarande just bara näst bäst - klart slagen av den "bästa" sorten.


Fenomenet brukar kallas för "tunnel-paradoxen" och det innebär att en diabol som fungerar bra på ett speciellt avstånd kanske inte alls fungerar bra på ett annat avstånd och vice versa. 


Så - vilka slutsatser ska man dra av detta?


Jo, det är viktigt att alltid hitta den diabol som skjuter bäst på det längsta tänkbara avstånd som man oftast tänker sig använda.


Om denna diabol skjuter sämre på kortare avstånd så kan fortfarande den sämre precisionen vara fullt acceptabel för det tänkta användningsområdet, det är ju i allmänhet så att man får mindre träffbilder på korta avstånd än på långa, även om det rör sig om en större träffbild än på för den diabol som går bäst på korta avstånd. 


Samma sak gäller även åt andra hållet.


Om en diabol ger underbara träffbilder på 40 meter men mediokra på 30 meter samt usla på 20 meter och kortare då är denna diabol ändå inte ett bra val för den som aldrig skjuter 40 meter utan som vanligtvis håller sig på 20 meter.


Nyckelprincipen är alltså att alltid prova ut diaboler på just det längsta avstånd som man oftast använder - inte det längsta avstånd som man möjligtvis kan tänka sig att skjuta någon enstaka gång om året. 

Av Johnny Ottosson - 19 september 2020 13:00


Perfekt packning?


 

Det finns många sätt att ordna en packning till ett fjäderluftvapen med brytpipa - men vilken är bäst?


Nu är det dags att ta tag i den utslitna packningen till min BSF. Efter flera decennier så brukar ju pippackningarna på gamla fjädervapen tappa sin funktion och konsekvensen blir ju att vapnet också tappar effekt på motsvarande sätt. Till skillnad från kompressionspackningen på pistongen så är tyvärr läder inget optimalt material för just pippackningen.


Pippackningen lever dessvärre ett hårt liv, inte bara av den mekaniska rörelsen, utan av det faktum att läder tenderar till att torka över tiden varvid packningen hårdnar och drar ihop sig med en sämre tätning som resultat. Läder måste ju alltid vara oljemättat och därmed lite fuktigt för att täta på ett funktionellt sett. Om man kontinuerligt oljar sin pippackning så varar den naturligtvis betydligt bättre men idag så är pippackningar generellt sett alltid tillverkade av syntetmaterial till moderna fjädervapen, varvid livslängden förbättras och underhållsbehovet försvinner.


   

Min packning var fylld med bly och riktigt stenhård!



På mitt eget vapen så hade pippackningen sett sina bästa dagar för mycket länge sedan och ett tydligt bevis på detta är att det pyser runt skaven mellan cylindern och pipblocket vid avfyrningen. Vid en närmare inspektion så ligger kanten på pippackningen numera jämns med pipblockets yta och petar man på packningen med något hårt och spetsigt så känner man tydligt att packningen har blivit stenhård. Det är överhuvudtaget svårt att skönja vad som är pipblockets yta och packningens yta/kant. Konsekvensen av detta blir då att packningen måste ersättas mot en ny, eller ett likvärdigt/bättre alternativ. 


 

Första steget är att ta bort den gamla packningen - vilket kan vara en formidabel utmaning!


Innan man kan montera den nya packningen så måste man naturligtvis gör sig av med den gamla. Det enklaste sättet är att kratsa ur den med något hårt och spetsigt redskap. Själv så använde jag en Dremel med ett litet mikroslipstift som gjorde en öppning varvid jag sedan kunde bända bort de andra resterna med hjälp av det minsta dornet som jag har i mitt verktygsförråd.


Med den gamla packningen borta så är det dags att ordna fram och montera en ny.


När jag sonderade marknaden för en packning till min BSF så hittade jag två huvudalternativ, endera original läder eller en syntetpackning som jag får tillverka själv.

 

 

En NOS original läderpackning sedan decennier tillbaka..


 

I England hittade jag en originalpackning för summa 156 kr inklusive frakt. Naturligtvis av läder och NOS (New Old Stock) sedan decennier tillbaka. Den är packningen är oversized på utsidan och undersized på insidan. Man måste alltså betrakta dessa packningar som ämnen, snarare än färdiga drop-in produkter. Med hjälp av slipstift och en Dremel så var det relativt snabbt och enkelt gjort att tillpassa packningen eftersom läder är ett mjukt material. Viktigt är dock att ta det lugnt, så att man inte bränner packningen och därmed gör den hård igenom friktionsvärmen från putsredskapet.

 

Väl förvandlad till rätt storlek så fick packningen dra i olja innan den sattes på plats. Någon trimning i längd/höjd behövdes inte, vilket inte kändes så bra då jag befarade att packningen helt enkelt är lite för låg för att ge tillfredsställande tätning.

 

Det andra alternativet var att framställa en modern syntetpackning på egen hand.

 

 

Ett oslagbart pris med 1 meter för 13.50 kr - varje packning är 3 mm hög.


 

Som ämne så använde jag då en slang av lämplig storlek, i detta fall då 8 mm innerdiameter och 11 mm ytterdiameter. På Bauhaus så hittade jag en lämplig slang som var 8.0/1.5 mm, alltså 8 + (2 x 1.5 =) 3 mm, summa 11 mm. En meter slang betingade 13.50 kr, vilket naturligtvis är en enorm skillnad i pris jämfört med original läderpackning. Slangen är en typ vattenslang som man kan ha till exempelvis akvariepumpar, spolarvätskebehållare på fordon eller liknande.  Den här slangen behöver ingen tillpassning för inre- och yttre diameter men däremot på längden/höjden. Här får man ta till lite extra, så att pipan inte kan stängas och sedan kapa/putsa lite, lite steg för steg tills mekanismen kan slutas.

 

Om man kollar riktigt noga på dagens original syntetpackningar så har de alla en mjukt avrundad kant upptill, en typ av välvning. Syftet med denna är att skona packningen mot slitage. Då jag har gott om slang och då den är enkel att byta så tänkte jag av nyfikenhet pröva utan först och sedan, vid behov, putsa ner yttersidan av packningsväggen på ett motsvarande sätt.

 

 

På detta sätt blev resultatet med slangpackningen, att den är svart beror på oljan

 

Slangpackningen är inte bara betydligt billigare, den går också mycket snabbare och enklare att tillpassa för sin funktion. Succesivt så putsar jag ner den till en helt perfekt passning så att man fortfarande kan se lite ränder i packningsytan vilket innebär att den suger åt cylindern ordentligt när pipan stängs - allt för optimal luftöverföring.

 

Efter tio hastiga skott genom kronografen så kunde jag belåtet konstatera en genomsnittshastighet på 147 mps vilket är ungefär tiotalet mps snabbare i genomsnitt än tidigare provskjutningar med den gamla packningen och dessutom samma tiotal mps snabbare än fabriksuppgifterna som anger 133 mps (med okänd diabol) som originalspecifikationernas prestanda.

 

 

Av Johnny Ottosson - 10 september 2020 21:00


Lite småfixande...


 

Ett litet hörne för diverse gamla saker..


Ett ett av mina små rum så har jag ett likaledes litet hörne med en gammal chiffonjé där jag samlar alla äldre saker till mina fjädervapen från 1950/60-talet. Här har jag exempelvis en flaska med linolja för att bättra på en stock och två stycken penselsvampar, mycket praktiska redskap för att exempelvis applicera nyss nämnda olja. 


Dessa redskap gör det enkelt att komma åt inne i olika skrymslen och vrår exempelvis på insidan av en vapenstock. De fungerar på så sätt att oljan absorberas av svampdelen och kan sedan portioneras ut efter behov med olika tryck mot den ytan som önskas behandlas, ett lätt tryck ger lite olja och ett hårt tryck desto mera osv.


Nästa fördel är att man inte blir kladdig om fingrarna, som lätt är fallet med vanliga svampar utan handtag eller olika typer av trasor. Glas gör också att man motverar risken för oljan att självantända. Priset för dessa penselsvampar är ungefär en tia per styck och de varar väldigt länge eftersom de dessutom kan rengöras ganska enkelt.

Av Johnny Ottosson - 3 september 2020 20:30


 

Äntligen så börjar det röra sig med ljuddämparna!


 

"Den som har tillstånd eller rätt att inneha ett visst vapen för skjutning ska dock utan särskilt tillstånd få inneha ljuddämpare till vapnet om ljuddämparen är avsedd för samma ändamål som tillståndet eller rätten till innehavet av vapnet."

 

 

Här kan man läsa mera om ämnet som helhet:

 

https://www.regeringen.se/4a4ace/contentassets/3d235c64dce8499ca3eb8d607090419a/reglering-av-ljuddampare-och-vissa-vapenmagasin.pdf

Av Johnny Ottosson - 3 september 2020 20:00



Eley Wasp!

 

 

Den 6:e december 1932 så registrerade Kynoch varumärket Wasp för sin linje av diaboler under Eleys lineup..


En av de riktigt klassiska brittiska diabolerna har varit Eleys välkända Wasp, en synnerligen populär diabol som de flesta lite äldre skyttar väl känner till sedan ungdomen. Sköt man en brittisk diabol som inte var Milbro på 1970-talet och tidigare så var sannolikheten betydande att diabolen man använde var en Wasp från Eley.


Innan födelsen av Wasp så hade Kynock en lång rad olika diaboler i sitt sortiment, exempelvis Witton, Match, Swift, Lion och inte minst Scout. Till dessa diaboler så saluförde man även slugs med namn som Mitre och det idag kanske inte helt rumsrena namnet Black Boy, vars ettikett visade en karaktyrbild av en ung färgad pojke.


 

Eley Black Boy, här en senare förpackning av plåt där personen på bilden har västerländska samtida kläder.


Black Boy fanns tydligen i lite olika utföranden, en äldre pappask där pojken i fråga hade någon form av bastkjol och spjut (!) samt en nyare och vanligare utgåva i burk där killen hade modernare kläder och ett brett leende. Själva produkten hade ett gott anseende och delar av ledningen ansåg att namnet skulle ärvas av den nya diabolsorten då Black Boy som slugs var på väg att utgå ur sortimentet.


I ett efterhandsperspektiv så var det förmodligen ett bra beslut att så inte blev fallet.


 

Den äldre kartongvarianten av Black Boy, har ser man tydligt att de inte är diaboler.


Dessa forntida slugs som Black Boy exemplifierar är inte att förväxla med dagens moderna och just nu ganska trendiga slugs, som har en helt annan formgivning. Den här typen av projektiler var dock intressanta eftersom de var relativt billiga att tillverka och därför hjälpte till att popularisera luftskyttet under perioden 1905-1930. 


Det tog dock inte många år innan man förstod att projektiler med midja gav en stabilare projektilbana och när man började kunna tillverka sådana till konkurrenskraftiga priser så försvann succesivt de äldre slugsen. Man måste i detta sammanhang komma ihåg att de praktiska skjutavstånden som regel var mycket blygsamma vid den här tiden, mycket på grund av att träffbilderna öppnade upp rejält på lite längre distanser. Diabolerna blev därför dörröppnaren för skytte på lite längre avstånd.


Hur bra var då träffbilderna i skarven mellan den gamla generationen slugs och diaboler?


Ett intressant exempel på detta kan man se i annonsen här nedan från 1928 där Webley & Scott stolt förevisar sitt extremt välskjutande gevär Mk I, som i jämförelse med samtida konkurrenter med all rätt ansågs som högpresterande.


 

Kolla träffbilderna på 18 repsektive 36 meter - detta framhålls som riktigt BRA!


Här kan vi tydligt se att det inte handlar om PCP-prestanda precis. Projektiler från 1920-talet, enkla (primitiva) avtryckarsystem och - inte minst - öppna riktmedel, lägger den praktiska precisionen på en helt annan nivå än vad entusiaster från 2020-talet är vana vid. Det är den här marknaden och dessa referenser som Eleys nya Wasp ska möta upp mot.


Det hela gick utomordentligt bra och Wasp blev en storsäljare under flera decennier, en de av dem såldes till och med under BSAs eget varumärke Pylarm. Problem uppstod dock i början av 2000-talet när Kryochs efterträdare IMI (imperial Metal Industries Ltd) sålde tillverkningsrättigheterna vidare till John Rothery Wholesales. De urgamla maskinerna ingick i köpet men inte den medarbetaren som körde maskinerna.


Resultatet blev tyvärr att kvalitén störtdök och Waspen drabbades av ett mycket olustigt vanrykte. En minskande efterfrågan, den sämre kvalitén och en betydligt tuffare konkurrens innebar att tillverkningen av Wasp för stunden är nedlagd med oklara besked om den kommer att återkomma överhuvudtaget i framtiden.


 

Dagens nya Wasp, notera EAN-kod och avsaknaden av namnet Eley.


Signifikt för just dessa Wasp är burken med löst påklistrad ettikett, den längst till höger på bilden högst upp i dagens inlägg, vilket visar nästan alla generationer av den röda Waspen. Problemet var att den gamla diabolmaskinen var helt manuell och väl insliten. Farbroden som skötte maskinen hade den helt på känn och när han pensionerades så kunde efterträdarna helt enkelt inte hantera den så resultatet blev därefter. Dessa sämre Wasp var i produktion från 2005 och  framöver. 


 

Riktiga klassiska Wasp, men faktiskt inte per automatik de bästa..


Själv så har jag aldrig använt Wasp i någon större utsträckning, i alla fall inte under 2000-talet. På 1900-talet däremot när jag sköt mycket brittiskt och många äldre vapen så presterade ofta Wasp mycket bra och var då inte sällan förstahandsvalet när man skulle pröva ut de bästa diabolerna till exempelvis en gammal BSA Meteor eller liknande. 


Nu när jag höll på att testa fram diaboler till min BSF så fick jag en bra påminnelse av min gode vän Kent i ett av kommenterasfälten där han framhöll just Eley Wasp. Efter att ha rotat runt lite i gömmorna så hittade jag ett par askar från förr i tiden och då alla Wasp är daterade, endera med lös lapp eller sedermera med "prislappar" på undersidan av locket, så kunde jag konstatera att de var tillverkade under vecka 1 under året 2002.


De var alltså tillverkade på IMIs tid och inköpta innan jag skaffade PCP och då fortfarande sköt mycket fjädervapen, dessutom inte sällan brittiska sådana.



 

De senaste Wasp jag köpte handlade jag för 18 år sedan, tiden går...


Nu är dock tillgången på Waspen åter igen ett bekymmer då dessa diaboler är restade sedan ett tag tillbaka på grund av tillverkningsproblem. När och om de kommer att hoppa igång igen återstår att se liksom om de kommer att hålla samma höga kvalié som i fornstora dagar eller om de dessvärre inte kommer att vara bättre än de senaste 15 årens produktion.


Så - hur bra skjuter då dessa i min gamla BSF?


Om man börjar med prestandan så testade jag 20 skott nonstop igenom kronografen:


453, 48, 51, 47, 50, 39, 37, 59, 56, 60

442, 58, 29, 49, 63, 61, 55, 55, 55, 59


Max värde: 463 fps

Min värde: 429 fps

Spridning: 34 fps

Genomsnitt: 451 fps - 3.21 fpe = 137 mps - 4.32 joule


   

Min lilla tyska BSF 30 uppskattade stort brittiska Eley Wasp


Om man sedan studerar resultatet så är prestandan ungefär som förväntat med ungefär 4 joule och en utgångshastighet mellan 135-140 mps. Spridningen kan synas hög med PCP-mått mätt men dels så laborerade jag med lite olika insättningsdjup av diabolen och dels så är spridningen inte lika viktig vid skytte på korta avstånd som vid längre.


Går man över till den praktiska precisionen så är resulteten lovande. Det var ju länge sedan jag sköt så omfattande med öppna riktmedel och jag märker att resultaten succesivt förbättras, vilket är både utmanande och belönande. I nuläget så försöker jag skjuta 30-50 skott varje eftermiddag och öppna riktmedel är i högsta grad en verksamhet som belönas generöst av mängdträning.

Efter ungefär en veckas skjutande så började det bli riktigt enkelt att hålla tio skott inom en enkrona på mina 12 meter hemmavid, med enstaka extra glädjande tavlor som ger tio-skottsgrupper i form av ett enda hål. Detta är då en enorm förändring jämfört med nör jag började för några veckor sedan, då var träffar på tavlan glädjande i sig självt.


Med rätt ammunition och tillvänjningen av just öppna riktmedel så började emellertid grupperna att sjunka snabbt.


  Skillnaden mellan riktiga Elay Wasp och de senare Wasp är enorm - här 15 meter...!


I början så var måltavlan minst sagt fjärran och de första tankarna var hur katten man skulle kunna träffa någonting alls därframme, vad ska man exempelvis sikta mot? För att underlätta saken så började jag med att välja en måltavla där riktpunkten är lagom stor i förhållande till kornsiktet och det aktuella skjutavståndet. En yta av en enkrona brukar vara lämplig för 10 meters avstånd.


När det gäller att använda öppna riktmedel så finns det två huvudsakliga skolor, antingen så skjuter man i underkant eller så skjuter man centrerat. Fördelen med att skjuta i underkant är att man ser hela målet, fördelen med att skjuta centrerat är att många upplever det som enklare. Anledningen att det upplevs som enklare att skjuta centrerat är att den mänskliga hjärnan automatiskt centrerar blicken rent instinktivt. Man kan dock få precis lika goda resultat igenom att hålla under men det käver oftast lite mer övning.


 

Det vanligaste är att man håller under eller att man håller rakt på - båda sätten har för- och nackdelar


Det hela är på många sätt en smaksak, det viktiga är att man trivs med vald metod och att man träffar där man önskar.


Sedan är det bara att skjuta på ungefär samma sätt som med ett kikarsikte, mjukt och bestämt avtryck samt ett beaktande av att follow-trough är betydligt viktigare på fjädervapen än rekylfria vapen. Det gäller alltså att hålla helt still även den bråkdelen av en sekund efter att skottet är avlossat.


Att inte se exakt var man träffar är också ovant men det har egentligen ingen praktiskt betydelse, däremot så kan det vara en mental fördel då man inte vet om resultat blir bra eller dåligt innan man har skjutit sista skottet och går fram för att inspektera resultatet.





Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

868 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok


Skapa flashcards