Jaga som en räv?

      En räv bakom örat hos Gamo?

Ifrån dagens nyhetsskörd så kan jag konstatera att Gamo har lanserat ett luftvapenpaket främst riktat mot marknaden i England med en prislapp på £499 för sitt PCP med kikarsikte och fäste samt lufttub och fodral. Vidare så har det kommit en bra kopia på Atlas-bipod för blott £79 ifrån samma leverantör. En annan spännande sak är en helt ny finess från Hawke i form av kikarsikten med utbytbara utväxlade turrets som tillåter ägaren att skifta mellan 1/4" och 1/8" klickjustering.

Se nedan för mera info:

http://www.airgunsofarizona.com/Hawke/SidewinderED.html#SWED10-50x60

The Supersport !

  Undertecknad på en tävling i början av 2000-talet med en .22 BSA Supersport Carbine

En av de mest arketypiska fjäderluftgevär som existerar torde ju vara BSAs klassiska Supersport, ett prisvärt vapen som har varit en fantastisk storsäljare för BSA under tre decennier. Upprinnelsen till Supersport var att BSA gick dåligt i början av 1980-talet med ett flertal modeller i sortimentet vilka var dyra att tillverka men som inte kunde säljas med en tillräckligt hög prislapp för att generera vinst till företaget. För att lösa problemet så satsade man på ett rejält omtag och beslöt att så sakta att fasa ut den åldrade Airsporter-serien, vilken även inkluderade Mercury-varianterna. Det första resultatet av den här omdaningen var lanseringen av Supersport under våren 1986.

  BSA Supersport Custom var en tidig underversion som utrustades med Maxigrip och en Monte Carlo-stock.

Konstruktivt sett så hade Supersport sina tydliga rötter stadigt förankrade i den dåvarande BSA Meteor, vilken hade varit i produktion ända sidan 1959 med samma grundkonstruktion. Det man gjorde nu var helt enkelt att höja kvalitén två steg och formatet ungefär ett och ett halv nummer. Svårare än så var det faktiskt inte och kryddat med ett bättre avtryckarsystem så blev Supersport en potent aktör under slutet av 1980-talet som direkt vann köparnas gillande, inte minst för sin stora prisvärdhet när introduktionspriset var låga £85.

Trots en enkel konstruktion så var Supersport ordentligt välbyggt relativt dess enklare lillebror Meteor. Detta var ett vapen med en helt annan nivå av finish, passning och materialkänsla än den tämligen skramliga Meteoren och detta förstärkte tydligt känslan av ett "riktigt" luftgevär, främst riktat mot vuxna entusiaster.

  Min egen .22 BSA Supersport med Simmons 4/32 Ao och Sportsmatch fästen.

Precis som alla andra vapen från BSA så förekommer också Supersport med olika Marks ("Mk"), som kännetecknar generationer av vapnet med olika skillnader i detaljutformning och utrustning. Den första Supersport Mk I tillverkades bara de två första åren och är därför relativt sällsynt, den förkrossande majoriteten av tillverkade Supersports fram till 2012 tillhör sådeles Mk II. Skillnaden är att de sistnämnda har en pistongsleeve, alltså ett löst foder inuti pistongen, liksom ett förstärkt länkage mellan pipblocket och anspänningsskenan. De Supersports som har tillverkats efter 2012 är delvis av en annan konstruktion med en del detaljer och konstruktionslösningar lånade från ägaren Gamo. Fortfarande så är emellertid en ny Supersport SE att anse som en "riktig" Supersport och inte allså så förändrad från originalet som exempelvis Meteor, vilken ju blott har namnet gemensamt med föregångarna.

  Den ursprungliga Lightning, här i ett senare utförande med laseretsad stock

Ett par år in på produktionen så breddade BSA sitt Supersport-sortiment med en modell som man enkelt nog kallade Carbine. Det var då en vanlig Supersport men försedd med en 14 tum kort pipa och en liten slank pipvikt istället för originalets 18 tums långpipa. Denna version visade sig genast vara populär och som ett resultat av denna uppskattning så presenterade man 1997 en systermodell till Supersport/Supersport Carbine som man benämnde Lightning. 

  BSA Lightning XL är på många sätt den optimala Supersport och det fulländade fjäderluftgeväret för jakt

BSA Lightning hade en ännu kortare pipa på blott 10 tum men den utrustades i gengäld med en rejäl fast monterad ljuddämpare som maskerade en hel del av pipans verkliga längd, eller snarare brist på detta. Det här vapnet blev utan tvekan den populäraste inkarnationen av Supersport och på grund av detta så vidareutvecklade man raskt konceptet ännu längre med den reviderade Lightningmodellen XL, som fick en lite modernare design. Båda varianterna på Lightning tillverkades och såldes emellertid sida vid sida under en lång rad av år.

Så, hur känns det dock att äga och använda dessa vapen?

Förutom den lite elaka förklaringen att Lightning fick namnet eftersom den - liksom blixten - aldrig träffade på samma ställe två gånger så finns det faktiskt fog för anklagelsen att dessa vapen ÄR en smula svårskjutna. Det handlar trots allt om relativt lätta vapen med förhållandevis hög effekt och detta är en kombination som hos fjädervapen alltid innebär en viss tröskel i skjutbarheten. Potenta fjädervapen med hög effekt i relation till sin vikt kräver helt enkelt erfarenhet och skicklighet av skytten för att prestera sitt bästa.

Exakt hur svårskjutet respektive vapenindivid är beror emellertid till stor del på vilken drivkälla som används. Förutom den vanliga UK-versionen som ger strax under 16 joule, så finns dessa vapen även som FAC eller Export och det betyder lite drygt 20 joule. För den svenska marknaden så såldes de även som 10 joule och då användes i regel en helt annan slagfjäder liksom att man utelämnade drivkällans tophat (främre fjäderstyrning med extra vikt).

  BSAs tophat ökar både effekt och rekyl..

I sitt brittiska utförande som uppgav BSA att vapnet klarar 260 mps för kaliber 177 med 170 mps för kaliber 22 och 160 mps med kaliber 25. Som Export handlade det om angivna 290, 210 respektive 180 mps. De fysiska dimensionerna angavs till 107 cm och 3000 gram respektive 97 cm samt 2700 gram för gevär och karbinvarianten.

Generellt sett så är en grövre kaliber och ett lägre effekuttag mer förlåtande och en UK-version med kaliber 22 är avsevärt mer lättskjuten än en 177 som FAC/Export.

Oaktat vilket så är detta ändå i grunden relativt "sprattiga" och krävande vapen att skjuta eftersom de är förhållandevis lätta och dessutom byggda med en tung pistong och en grov slagfjäder. För att hålla ordning på optiken så finns det ett ypperligt rekylblock som tillval, vilket man skruvar fast bakom kilbasen för att utgöra ett stöd åt kikarsiktesfästet, jag vill minnas att det heter 18-1178 (draget fritt ur minnet). Utan detta rekylblock så får man nästan alltid problem med att kikarsiktesfästet rör sig av vapnets rekyl då kilbasen är grunt skuren i cylindern. Vissa varianter av Supersport exempelvis Custom och Lightning hade Maxigrip kilbas som standard vilket naturligtvis underlättar kikarsiktesmonteringen avsevärt.

      Ett original rekylblock gör underverk!

Avtryckarsystemet är dugligt men inget att direkt lovprisa, de flesta skyttar kan lära sig att hantera det och man får hela tiden komma ihåg att modellen är byggd som ett biligt universalgevär med viss tonvikt åt skadedjursjakt på korta avstånd. Det är alltså inget precisionsvapen för skytte över 50 meter eller andra mer krävande användningsområden. I skenet av detta så tycker jag att avtrycket är helt okej, dessvärre så har det dock ofta en antibear-trap inbyggd vilken med fördel kan avlägsnas. Säkringen är lyckligtvis helt manuell och av typen shotgun vid sidan av höger cylinderfot.

Blånering, passning och övrig finish är också acceptabel eller rent av bra för prisklassen men åter igen inte på samma nivå som exempelvis Air Arms eller (brittiska) Webley & Scott. Dessa BSA är byggda för en budget och det märks naturligtvis här även om det inte är störande. Samma sak kan man säga om stocken, en enkel rejäl bokstock som tyvärr har förfulas de senare åren på grund av en tafflig laseretsning. En prima bakkappa av tjockt gummi ingår.

  Enkel, robust och effektiv - Supersport är ett rejält och traditionellt luftgevär!

Sammanfattningsvis så är det svårt att inte gilla Supersport, dess tillkortakommanden till trots. Det är ett prisvärt vapen och - inte minst - ett roligt vapen. En entusiast förkunnade kort att den är "rock n' roll" och det är nog inte en dum beskrivning, trots allt. Det är fjäderluftvapnens motsvarighet till motorcykelindustrins Triumph Bonneville från slutet av 1960-talet - det är ett äkta vapen på ett helt okonstlat sätt, tidlöst och ärligt. Modellen formligen sprudlar av äkta primitiv fjädervapenkänsla, men i positiv mening.

Är man fjäderfantast och man vill ha ett genuint fjäderluftgevär med mängder av traditionell känsla men ändå en modernt funktionell allroundbössa så kan Supersport utan tvekan rekommenderas. Det kommer inte att bli det gevär i din samling som har den bästa praktiska precisionen, den kommer inte heller att vara geväret med högst anslagsenergi men mycket talar för att det kommer att bli det gevär som du använder allra mest.

Supersport är helt enkelt ren rå karisma och en underbar känsla - för rätt entusiast!

Mera kikarsikte - och lite annat !

  Hawke Vantage IR 4-16/50 Ao är ett prisvärt kikarsikte för £95

Kikarsikten är ett ämne som alltid engagerarar och manar till följdfrågor och detta är kanske inte så konstigt. Alla behöver ju ett bra kikarsikte samtidigt som det, relativt vapnet, är en tråkig sak för de flesta att spendera pengar på att köpa. Samtidigt så inser man ju att ett bra kikarsikte är viktigt för totalupplevelsen av sin setup. Mitt senaste inlägg om kikarsikten renderade en form av uppföljningsfråga där man efterlyser bra kikarsikten med lite mer förstoring än de 2-7 och 3-9 som det förra inlägget huvudsakligen avhandlade. Följande fundering ramlade in:

"Jag funderar på vilket sikte som jag ska välja till impacten. Inser att det finns hur mycket som helst att välja på... Jag orkar inte läsa in mig på allt eftersom det finns så många tyckare på nätet och så få verkligt kunniga.

Jag vill ju ha ett som är anpassat för luftvapen med ställbar parallax till korta avstånd.
Tänker också ett hyfsat förstoringsspann typ 4-16 el 6-24.
Vad är prisvärt nu för tiden? 2000-3000kr

Tre frågor:
1. Vilket sikte?
2.vilket fäste till impact(har väl picatinnyskena?)
3.vilka kulor tror du mest på till den i kal.25?"

Så, låt oss då börja med kikarsikten. Som jag skrev i det tidigare inlägget så klarar jag mig själv utmärkt med lägre förstoringsgrader men på min FX Airguns Elite så har jag faktiskt ett kikarsikte med upp till x15 förstoring. Ingen regel utan undantag alltså och om man skjuter mot mycket små mål på väldigt långa avstånd så kan naturligtvis en högre förstoring vara aktuell.

Först av allt en brasklapp, ju mer avancerat kikarsikte man vill ha för en budget av 3000 kr - desto enklare blir det i sitt utförande. Tillverkarna kan inte trolla utan de måste fördela siktets tillverkningskostnad inom en budget och då får vissa egenskaper stå tillbaka för att andra ska kunna vara framträdande.

Personligen så är jag ingen vän av billiga kikarsikten överlag men om man vet vad man köper och man är medveten om och accepterar lägre kvalité på vissa egenskaper så kan de ändå vara bra köp.

  Nikko Stirling Panamax 6-18/50 Ao kostar £150 och är bra värde för pengarna.

Kollar man i de brittiska blaskorna så förefaller såväl Hawke och Nikko som bra köp i den lägre prisklassen och önskar man komma upp något enstaka steg så finns även Votex med på skalan. Dessvärre så har jag själv ingen praktisk erfarenhet av någondera men de recensioner och den input som jag har tagit del av på nätet förefaller vara hyfsat samstämmig att de tre förslag som jag lägger i dagens inlägg är säkra köp för sin prisklass. Samtliga prisuppgifter är tagna från Optics Warehouse, England där både pris och sortiment är tilltalande. Eftersom UK ännu ligger inom EU så tillkommer det inte heller några tullavgifter utan det är bara frakten (ca £10-15) som man får räkna till.

  Votex Crossfire II 4-16/50 Ao har en prislapp på £221

När vi sedan kommer till fästen så har har Impact mycket riktigt Picatinny-rail och vill man använda samma fabrikat också till fästet så tillverkar faktiskt FX Airguns numera ett NoLimit-fäste för just Picatinny, ett gjutet val för 599 kr. Fördelen med dessa fästen är att de också tillåter en smidig take-down funktion med pålitlig repeterbarhet, jag använder själv detta fäste och denna funktion till min egen Elite, fast då med vanlig dovetail som fäste mot kilbasen.

Går vi sedan över till ammunitionen så finns (naturligtvis) JSB med två olika vikter. Dels numera klassiska King på 25.40 grains och dels den nyare och betydligt tyngre King Heavy på 33.95 grains. Skulle mot förmodan inte dessa erbjuda den bästa praktiska precisionen så skulle jag titta även till Exterminators på 30.00 grains, en miniéliknande projektil som har gett utomordentligt goda resultat ifrån min egen Smoothtwist-pipa. En mer konventionell diabol som också levererade bra i mitt vapen var Benjamin Domes 27.80 grains.

  Många vapen från FX Airguns är mycket förlåtande för olika diaboler, här min egen Elite...

Vill man ha mer specialiserade projektiler så finns JSB-tillverkade Predator på 26 grains samt en diabol som överraskade mig med ett riktigt bra resultet - HNs Baracuda Hunter Extreme med 28.40 grains. Detta är diaboler som trots sina okonventionella utseenden faktiskt presterar riktigt bra även på fulla 50 meter och resultatet vid en träff mot ett levande mål....brukar vara till full belåtenhet.

Det är främst dessa projektiler som jag  - utifrån egen erfarenhet - hade rekommenderat. Men som alltid så måste man pröva sig fram då alla vapen är unika individer. De enda projektiler som man definitivt inte bör satsa sina pengar på är Rhinos, hybridprojektiler med plastbotten liksom Gamos lågprisvarianter.

Hatsan Nova !

  Hatsans nya Rapid look-a-like

Den numera tämligen åldersdigna AT-44 mekaniken med rötterna som en kopia av 1990-talets Axsor har nu anlänt i ännu ett nytt utförande, denna gång faktiskt ett ovanligt smakfullt sådant. En Luxfer tubflaska i aluminium istället för de äldre, smalare och betydligt mer rostkänsliga hydrualrören liksom en stock av turkisk valnöt ingår i priset, som  igenom Fondprodukters omsorg här i Sverige hamnar vid 7500 kr.

Man kan alltså inte trolla med knäna, vill man ha komponenter av hög kvalité, som exempelvis Luxfer, så skenar priset iväg, även för ett i grunden skäligen simpelt vapen. Låt oss nu bara hoppas att man också har putsat till den tidigare så råa mekaniken någotsånär så att inte de tänkbara kunderna blir besvikna med tanke på vapnets numera ganska så saftiga prislapp.

I Sverige så säljs den skenstrypt med kaliber 25 där man uppger en utgångshastighet av 127 mps, en fart som förmodligen ytterst få exemplar kommer att brukas vid när de väl hamnar i konsumentled.

Vad var det nu som jag skrev om Airsporter RB2 - "hur man än borstar en gris...."

Korta pipor och udda regler !

  Air Arms TDR 410 har en intressant lösning på de juridiska problemen..

I England så har man på många sätt en besynnerlig vapenlagstiftning och detta drabbar naturligtvis även luftvapen. Ett exempel på detta är den populärt benämnda 30/60-regeln som fastslår att ett skjutvapen får inte ha en kortare pipa än 30 cm (12 inch) samtidigt som den inte får i sin totala längd vara kortare än 60 cm (24 inch).

Detta såvida det inte är en luftpistol..

"2. For rule 2 of the Firearms (Dangerous Air Weapons) Rules 1969[2] there shall be substituted the following—

"2.—(1) Subject to paragraph (2) below, rule 3 of these Rules applies to an air weapon (that is to say, an air rifle, air gun or air pistol)—
(a) which is capable of discharging a missile so that the missile has, on being discharged from the muzzle of the weapon, kinetic energy in excess, in the case of an air pistol, of 6ft. lb. or, in the case of an air weapon other than an air pistol, of 12ft."

Vidare så fastslår man längre ner i texten:

"any firearm which either has a barrel less than 30 centimetres in length or is less than 60 centimetres in length overall, other than an air weapon, . . ., a muzzle-loading gun or a firearm designed as signalling apparatus falls into Section 5"

Sålunda - det sista stycket fastslår att ett vapen som har en pipa kortare än 30 cm eller som är kortare än 60 cm är inte tillåten, såvida det inte (enligt första stycket) är ett luftvapen och då gäller 6 fpe istället för 12 fpe.

Den luriga delen runt detta är emellertid tvådelad, inte nog med att ett gevär kan bli en pistol om det har för kort pipa eller för kort totallängd - dessutom så är straffvärdet vid påföljder för om man innehar en pistol eller ett gevär över sin lagliga gräns helt väsensskild.

  De första BSA Ultra hade bara 10 tum piplängd och detta vållade direkt problem..   

Den som har ett vapen över 12 fpe utan att besitta en licens (FAC) löper risk att bli åtalad och påföljden där varierar mellan dryga böter till 5 års fängelse. Den som däremot har ett förbjudet vapen (Section 5) riskerar automatiskt fängelse upp till 10 år, har man överlåtit eller tillverkat sådana vapen i omfattande skala så handlar det istället om en påföljd upp till och med livstid.

Ett luftgevär kan nämligen besittas över 12 fpe om man har licens, en luftpistol över 6 fpe blir automatiskt ett Section 5-vapen, precis som ett maskingevär etc.

Så, vad har då detta med oss här att göra?

Jo, innan UK ramlar ur EU så kan vi ju få för oss att transportera våra egna vapen till England för exempelvis tävlingar och då gäller det att hålla ordning på både totallängd och piplängd. Det är nämligen precis lika förbjudet att ta in ett extremt kortpipigt luftvapen (juridiskt sett en luftpistol) över 6 fpe som det är att ta in något annat förbjudet vapen.

Detta är naturligtvis enkelt att missa...

Två ganska kända exempel på när vanliga luftgevär faller i konflikt med den här lagstiftningen är BSA Ultra respektive Air Arms S410 TDR. Båda dessa vapen fick omkonstrueras till följd av att Home Office hade synpunkter på deras utformning för att få saluföras i England.

  En genialisk lösning..

När det gäller BSA så mötte man dessa problem vid utvecklingen av BSA Ultra. När modellen presenterades så angavs dess totallängd till 32 tum och den var då 26 tum lång i grunden med en 6 tum lång ljuddämpare. Så långt trycksakernas värld. När vapnet däremot började produceras så upptäckte man att 10 tum pipa inte var en framkomlig väg - pipan måste med bakgrund av lagstiftningen vara minst 12 tum lång.

Nu blev det jobbigt eftersom totallängden fanns med i allt då tryckt material som redan var färdigt (o betalat).

Lösningen blev att förse modellen med en längre pipa och en kortare ljuddämpare och då klarade man totallängden om 32 tum, låt vara med en löjligt liten och helt värdelös ljuddämpare på bara 4 tum. Faktum är att den här ljuddämparen var så usel att man inom BSA krävde att den skulle utgå och att vapnet skulle saluföras helt utan dämpare för att inte dra BSAs (i övrigt utmärkta) sortiment av ljuddämpare i smutsen..

En annan modell som mötte på detta bekymmer var, som sagt, Air Arms TDR. Här noterade man att om kolven demonterades, vapnet var ju ett takedown, så kunde ju geväret användas som en pistol, med en för hög effekt. Detta löste man igenom små pinnar i själva skarven mellan vapen och kolv vilka gjorde så att effekten sjönk ner till under 6 fpe om vapnet ändå användes utan kolven monterad. När kolven däremot satt på plats så gav vapnet fulla 11 fpe..

Okonventionell lagstiftning kräver alltså okonventionella lösningar... 

Gamo förvärvar Daisy

Då har ännu ett varumärke blivit uppköpt och denna gång så är det Gamo som har svalt amerikanska Daisy. I samband med förvärvet så släppte man följande presskommuniké:  

Gamo Outdoor SL, an affiliate of New York-based private equity investment firm BRS, along with its US subsidiary, Gamo Outdoor USA, announced today the acquisition of Daisy Outdoor Products.

Gamo acquires Daisy, one of the most recognized brands of airguns and accessories in the USA. Since 1886, the Company has been producing quality products and introducing generations of young shooters to the world of recreational shooting and plinking. No company has introduced more young shooters to shooting fun and shooting safety than Daisy, says the company.

“We cannot begin to express the excitement we feel with the addition of Daisy to our family of shooting and outdoor brands,” stated Keith Higginbotham, President of Gamo Outdoor USA.

He continued, “We believe this to be a great relationship with complementary brands. Gamo’s roots run deep in the outdoors, while Daisy is a part of Americana. We both share a passion for the shooting sports and are excited for the future, with a vision to grow the Daisy brand and recreational shooting for generations to come.”

“This is the beginning of the next exciting chapter in Daisy’s history,” stated Joe Murfin, Vice President of Public Relations. “We look forward to building on the equity of this well-loved brand and embracing new leadership and products which will enhance our ability to satisfy the needs of our retail customers, our Daisy consumers and our investors.”

Founded in 1886, Daisy Outdoor Products is the world’s oldest manufacturer of air guns. Daisy products include the Daisy, PowerLine, Winchester Air Rifles and AVANTI training and match competitive airguns, Precision Max ammunition and AirStrike brand soft air guns, ammo and accessories.

Gamo Outdoors designs, manufactures and markets a diverse portfolio of outdoor sporting goods products under such world class brands as GAMO, BSA Optics, Laser Genetics, Aftermath, and is the exclusive distributor of BSA Guns and Joker Knives."

BSA som aldrig blev...

  Ett fullt produktionsklart vapen, sånär som på behållarlocket - som aldrig tillverkades..

För några dagar sedan så fick jag frågan om BSA aldrig har tillverkat ett Co2-vapen och i så fall varför? Egentligen så är skälen till detta väldigt goda - till att börja med så avfördes Co2-vapen från FAC, motsvarande licenskrav, först 1997!

Innan dess så låg alltså alla Co2-vapen (oavsett effekt!) på licenskrav i England.

De som då tog sig mödan att ansöka om en licens för ett luftvapen tenderade emellertid till att välja ett kraftfullt vapen långt över 12 fpe snarare än ett som råkade drivas med just Co2. Nästa goda skäl var det opålitliga brittiska vädret som ofta är lindrigt varmt, varpå Co2 fungerar dåligt eller i bästa fall väldigt opålitligt.

BSA var emellertid inne lite på att göra ett Co2-gevär och uppdrog därför åt John Bowkett att designa ett sådant varpå detta gevär, som aldrig hann få ett namn, skapades och det är den bössan vi kan beskåda högst upp i detta inlägg. 

Som ni säkert ser så är det frågan om en modell som man plockade ihop av kända komponenter från lagerhyllan, något som BSA är mycket duktiga på att göra. Den enkla rena och i mina ögon vackert funktionella stocken tog man från Techstar, ett gevär som BSA tillverkade åt den dåvarande amerikanska återförsäljaren Compasseco (som sedermera blev uppköpta av Pyramid Air) men den var i sin tur baserad på Spitfire-stocken. Tittar vi sedan på stocken för Spitfire så var den skapad utifrån stocken till dåvarande Supersport och anledningen till detta släktskap är att mycket av stocken i grund och botten är samma råprodukt. BSA hade en grundmall för sin stock och sedan så fräste man ut mekaniken beroende på om man ville framställa en Supersport, en Spitfire eller en Techstar.

Mekaniskt sett så handlade det till största delen om just Techstar med vissa anpassningar för Co2-drift. En nyhet var emellertid mekanismen som penetrerar Co2-patronen, den hade en finess som gav full kraft redan vid det första skottet, något som är ovanligt för Co2-vapen som drivs med 12 grams standardpatroner. Prestandamässigt sett så handlade det om ca 30 skott på 12 fpe med kaliber 22.

I slutändan så var det emellertid oberäknerligheten hos Co2 som dödade modellen. Köparna ville ha vapen så nära 12 fpe som möjligt men om man ställde ett Co2-vapen där så skulle det ofelbart gå över gränsen om temperaturen i den miljö som vapnet användes ökade. Lösningen var att ställa bössan någonstans runt 9-10 fpe men då befarade BSA att köparna inte skulle vara intresserade av den. När allt sammanvägdes så bedömde man därtill att exportmarknaderna var för små och därmed så skulle inte projektet kunna bli en framgång varpå modellen aldrig togs in till produktion.

Synd, på en udda och spännande modell...

Hur man än borstar en gris...

  Ja, bättre än sina föregångare men ändå inget bra vapen...

Idag så fick jag ännu en fråga från en läsare som var spekulant på en BSA Airsporter RB2 om huruvida detta var ett bra vapen eller inte. Som de flesta känner till så har Airsporter varit med sedan 1940-talet och sålts i en lång rad underversioner, varav denna RB2 blev den sista.

När BSAs Super Star presenterades 1989 så var den i längdriktning roterande laddtappen (rotating breech = RB) en av de stora nyheterna. Detta var en smart konstruktion i relation till den arbetskrävande och därmed dyra lösning som den ersatte, nämligen den tvärställda laddtappen - som ju hade varit i produktion sedan 1907!

I juni månad 1992 så påbörjades produktionen av RB-serien som då var den sista varianten av Airsporter och den enda som utrustades med RB-systemet, ärvt från det modernare syskonet Super Star. Att man kallade den RB2 berodde på att RB1 var den klassiska designen från 1907 som ju också var en roterande breech, om än i 90 graders annan vinkel. 

Den nya Airsporter RB2 kom då att ersätta gamla Airsporter Mk VII som utgick ur sortimentet. Ifrån föregångaren så ärvde emellertid RB avtryckarsystemet och det mesta av mekaniken, med undantag från pistonghuvudet, som var av en ny och förstärkt typ för att klara ett högre effektuttag på 15-16 fpe för USA-marknaden. På grund av detta så kom modellen även att erbjudas med kaliber 25. Nytt var även en shotgun-säkring och en antibear-trap mekanism som också detta var en eftergift för USA-marknaden.

Lustigt nog så var säkringsmekanismen patenterad av BSA redan på 1910-talet men kom aldrig i produktion förrens 1992, ibland så är britterna inte så snabba...

Förutom en vanlig modell så presenterade man även en Carbine-version med 14 tum pipa istället för 18 tum, liksom uddavarianten Stutzen, en helstocksversion nu med RB och dessutom Maxigrip. Prisläget var förhållandevis modest med £129 för basmodellen, att jämföra med £189 för Stutzen, £185 för Super Star liksom £85 för Supersport. Toppmodellen Gold Star gick lös på £249!

Nåväl, Airsporter RB2 som modernt bruksvapen då?

Nej, inte alls. Detta är ett samlarvapen. Med dagens perspektiv och jämfört med exempelvis en Weihrauch HW50S så är det ett rått rekylerande, långt och tungt samt illa balanserat vapen med ett tungt och oförutsägbart avtryckarsystem. Modellen saknar även en vettig kilbas varvid det är svårt att få kikarsiktesfästen att sitta bra utan att man använder ett specialfäste från Sportsmatch, som är både dyrt och svårt att få tag på numera.

Men om man jämför med än ännu äldre Airsporter då?

Jovars, den är naturligtvis bättre då, på ungefär samma sätt som att Volvo 343 blev en bättre bil i samband med skiftet till 360 med bättre motor och manuell låda. Det är med andra ord fortfarande inget bra vapen men i alla fall mindre uselt.

Sammanfattningsvis: Airsporters är intressanta samlarobjekt men betydligt mindre roliga att använda i praktiken. Jämfört med moderna vapen så häpnar man över hur utvecklingen har rusat framåt. Jämför man en Airsporter med en modern motsvarighet som Air Arms Pro Sport så är Airsportern hopplöst föråldrad på alla punkter.

Airsporter RB2 blev det sista Airsportern och hängde faktiskt med över millennieskiftet in till våren 2001 där flesta vapen såldes till samlare som monument över BSAs fornstora dagar som fjädervapentillverkare.