Airpang

Alla inlägg under juni 2016

Av Johnny Ottosson - 20 juni 2016 20:30



Nytt från England !


 
Skjut inte brevbäraren är budskapet här!


I England så börjar kunderna till nya Impact att surna till ordentligt eftersom leveranserna dröjer på. Importören har därför författat en lite pamflett för att förklara läget samtidigt som återförsäljare som BAR gärna använder densamma för att slippa hamna i skottgluggen för kundernas missnöje. Inga Impact innan augusti för de kunder som inte redan har tecknat sig för en order och som önskar ett vanligt vapen på 12 fpe är det bistra budskapet.


De övriga nyheterna för säsongen har man presenterat lite djupare i följande trevliga video:


Som alltid - en trevlig video från BAR

ANNONS
Av Johnny Ottosson - 19 juni 2016 17:00



Webley & Scott Hawk


     Webley & Scott Hawk Mk II 1975 - inte ens med den uppdaterade Mk II så blev det riktigt bra..


En lite gråtrist söndag passar väl bra för en smula brittisk nostalgi? Idag blir det dessutom lite om en modell som var ungefär lika gråtrist som vädret ute, en modell som trots sitt anrika varumärke blev en rejäl flopp som skapade både kris och kaos för företaget under en mycket besvärlig period av brittisk efterkrigshistoria.


Under slutet av 1960-talet så stod det klart att krutvapentillverkningen var på väg att avvecklas från Webley & Scott samtidigt som luftvapentillverkningen förde en sporadisk tillvaro. Fortfarande, ända sedan 1946, så tillverkade man den påkostade och eleganta men ack så åldersdigna Mk III - ett mycket vackert men dyrt och föga lönsamt vapen.


  Jaguar var ett riktigt bra och beprövat vapen, kanske för att det egentligen var en Diana 22...?


Ett steg ner på stegen så hade man haft mer juniorinriktade vapen, exempelvis Webley Junior och Webley Ranger, vilka var brittifierade varianter av Diana 22, liksom dess efterträdare Jaguar. Steget ovanför instegsmodellen Jaguar blev en modell som man kallade Falcon och som var av en helt annan konstruktion och liksom Mk III mycket påkostad.


Det problem man såg framför sig var att många kunder upplevde Mk III som för dyr att köpa och Falcon, som också var dyr att tillverka och som också hade dålig marginal var även denna på väg ut ur sortimentet av samma anledning. Utöver ett bra juniorvapen (Jaguar) så hade man alltså inte så mycket att erbjuda. Det man behövde var alltså en motsvarighet till BSAs storsäljande Meteor, en bössa som kunde tillverkas billigt och säljas för måttliga pengar men med bra lönsamhet. En modell som var accepterad även av äldre juniorer likväl som vuxna entusiaster. Man ville ha något modernt, någon nyskapande och något som kändes mera som 1970-tal snarare än dammig 1940-tal.


Efter en del skissande och lite modellarbeten med olika prototyper så kom slutligen The Hawk ut till Webley & Scotts stora stolthet.


  Webley & Scott Hawk Mk I från 1971 oskjuten i orignal kartong med två pipor, kikarsikte och manual


Visuellt sett så handlade det om ett konventionellt fjäderluftgevär med pipspännarmekanism placerat i en för sin samtid lätt futuristisk stock med avancerad linjeföring och därtill även antydan till snabel på förstocken. Den riktigt unika finessen hos modellen var inte helt uppenbar men om man studerade pipblocket noga så kunde man se spår av riktigt nytänkande - modellen hade enkelt utbytbara pipor!


  En udda syn, både då och nu -igenom att vrida skruven 180 grader så kunde pipan lossas eller låsas.


BSA hade ju varit snabba ute med kikarsikte som originaltillbehör för sin Meteor ett decennium tidigare och detta visade ju sig i efterhand vara en riktig succé. Webley & Scott ville naturligtvis inte vara sämre utan man var sugen på att upprepa idén varpå man hade listat ut att vad framtidens köpare skulle komma att förvänta sig var dubbla pipor!


Sålunda så levererades vapnet med två pipor, en för kaliber 177 och en för kaliber 22. Mot tillval så kunde man även köpa en variant med inkluderat kikarsikte. Med andra ord - en toppmodern lösning!


Vid denna tid så fanns det ingen egentlig luftvapenpress i England, Airgun World började ju inte komma ut förrens 1978, däremot så förkom luftvapen relativt regelbundet i "Shotgun News" och så även Webley & Scotts stora nyhet. Tyvärr så började det inte dröja länge innan läsare hörde av sig med klagomål på den nya modellen, konstruktionen visade sig inte låsa pipan tillräckligt pålitligt utan gevären drabbades av vandrande träffbilder. När Webley själva undersökte saken så visade det sig att man av hävd och vana utvärderade prototyperna med hjälp av öppna riktmedel, där pipans infästning inte är exakt 100% lika noga som då man använde kikarsikte, vilket majoriteten av köparna hade börjat göra. Plötsligt så började försäljningen att dala..


  Den nya MK II fick en förbättrad lösning på pipinfästningen, nu skruvades pipan fast (övre pipan)


För att lösa problemet så introducerade man en Mk II, alltså en uppdaterad variant av Hawk lagom till 1975. Detta flyttade också fokus ifrån det faktum att den uppskattade Mk III äntligen gick ur produktion under 1974, till gagn för Webley & Scott men till irritation för kunderna. Nu började man skissa på en helt ny modell, en sidospännare som också skulle lanseras 1975 under namnet Webley & Scott Osprey. Här kom för övrigt själva grundstommen till den i Sverige så vördade Webley & Scott Tracker - för 40 år sedan!


Nu tog försäljningen fart igen, tills köparna insåg att problemen inte alls hade blivit lösta. Visst, det kanske hade blivit bättre men definitivt inte BRA. När man gick in i de senare delarna av 1970-talet så ökade även köparnas efterfrågan efter hög effekt. Vid denna tid (efter 1973) så fanns Feinwerkbau Sport på marknaden och flera andra aktörer hade börjat skissa på allt kraftfullare konstruktioner som ett svar på kundernas intressen till detta. Tyvärr så visade sig Hawk inte vara ett speciellt kraftfullt vapen, det gav runt 8 fpe med kaliber 177 och något enstaka footpound mera med den grövre kaliber 22 - alltså ganska jämnt skägg med gamla Mk III och helt acceptabelt i skiftet mellan 1960/70-tal då Hawk ursprungligen designades. Åter igen så började försäljningen hamna i stå och något måste göras. Precis som vanligt så löste man det hela igenom att presentera ännu en uppdatering - Mk III.


  Med Mk III så var det slut på experimenten med lösa pipor, nu blev Hawk ett konventionellt gevär!


När man tittade sig omkring så insåg man att inga kunder egentligen efterfrågade löstagbara pipor eller möjligheten till att ha flera pipor till samma vapen. Nu var det 70-tal och de som ville ha två kalibrar köpte istället två vapen. Varför då hålla på och slita sitt hår över lossrasslade pipor när dessa höll ner effekten i en tid när kunderna ville ha mera effekt och som dessutom skapade problem med att gevären inte träffade där kunderna siktade.


Lagom till 1977 så kom alltså Mk III helt utan löstagbara pipor utan ett helt konventionellt vapen och detta gillades av kunderna. De enda problem som kvarstod var en relativt låg anslagsenergi liksom att modellen hade fått ett genuint dåligt rykte igenom allt trassel med de löstagbara piporna. Nu avsåg emellertid inte Webley & Scott att låta Hawk hänga med speciellt länge, man hade redan börjat skissa på en efterträdare och denna gång så skulle man inte trixa med några lösa pipor inte. Nu var det tunga tider för Webley & Scott, det diskuterades till och med om nedläggning för hela verksamheten och inte bara krutvapendelen lagom till 1980 om inte ledningsgruppen kunde komma fram med en bra storsäljare som kunde skapa en stabil lönsamhet långt in på det nya decenniet.


Historien visade att de kunde man minsann, lagom till 1979 kom då The Vulcan och med den så kunde Hawk-serien slutligen gå i graven, saknad och sörjd av nästan inga...



ANNONS
Av Johnny Ottosson - 18 juni 2016 21:00


 

JSB !


Idag så kommer det en länk till ett intressant reportage om hur man tillverkar JSBs diaboler.


Länk: 


http://hardairmagazine.com/features/jsb-pellet-manufacturing/

Av Johnny Ottosson - 17 juni 2016 10:00



En för en !


   Weihrauch HW30S - en modell som passar perfekt inom denna tumregel.


Ibland så hör jag funderingar ifrån läsare och andra entusiaster över vad som är lagom med effekt hos en fjäderbössa. Det man har insett, och vilket som för många är helt uppenbart, är det faktum att ju mera effekt man tar ur en konventionell fjäderbössa – desto mer svårskjuten blir den. Frågan är således om det helt enkelt finns en magisk gräns någonstans, alltså någon form av tumregel eller liknande som kan berätta detta?


Vi har ju en del tumregler inom vår hobby, alltså enkla principer eller förhållanden som är lätta att komma ihåg och illustrera men som ändå är allmängiltigt sanna, oavsett olika omständigheter. En bekant tumregel är till exempel att ett luftgevär på 10J/.177 har en effektiv räckvidd på 30 meter men visst, man kan skjuta bra på längre avstånd i det enskilda fallet osv men jag tror ni alla hänger med på principen. Ett annat exempel är ”lika-regeln” om att en bra fjäderbössa ska kunna skjuta 5 skott inom samma antal millimeter center till center som antalet meter till målet, under goda förhållanden.


En sådan tumregel som brukar användas för just fjädervapen för att ringa in skjutbarhet i relation till effekt är principen om ”en för en”. Detta är en grundidé som har cirkulerat redan sedan 1960-talet och exakt var den uppstod är höljt i historiens dunkel. Jag vet att Robert Law använde den några av sina skrifter från Airgun Headquarters men denna princip fångades aldrig upp och spreds vidare av Robert Beeman och är av detta skäl inte lika känd numera. Beeman var ju, som bekant, en aktör som gärna talade sig varm för hög utgångshastighet och hade ju då av naturliga skäl inte så stor lust att sprida tumregler som talade emot detta.


Hursomhelst...


Den här tumregeln säger i alla fall att för att fjädervapen ska skjuta med optimal precision så ska dess vikt i lbs (pounds) inte understiga dess effekt i fpe (foot pound energy).


Alltså, om ett vapen väger 6 lbs så bör det inte ge mer än 6 fpe eftersom det då lämnar denna sweetspot. Ett exempel på en modell som prickar rakt på här är bland annat Weihrauch HW30S med just 6 lbs och 6 fpe, varvid den då är en synnerligen harmonisk modell att skjuta, även för ovana skyttar.


Ju mera man sedan avviker ifrån det idealiska ett till ett-förhållandet, desto sprattigare riskerar vapnet att bli och därmed proportionellt sett mera svårskjutet.


Rätt eller fel?


Tja, som med alla andra tumregler så finns det naturligtvis små korn av sanning men man måste ändå alltid ta dem med en nypa salt. När det gäller just den här tumregeln så spelar ju också en mängd andra faktorer in, till exempel avtryckarsystem, kvalité på pipan osv. Kort sagt, alla vapen skjuter inte automatiskt bra bara för att de uppfyller tumregeln om "ett till ett".


På samma sätt så har modern teknik de senaste fem decennierna också förändrat spelplanen en hel del, idag så finns det ju vapen runt typ 12 fpe som skjuter precis lika bra som ett vapen inom ”ett till ett” trots att de bara väger 7 lbs osv.

Av Johnny Ottosson - 16 juni 2016 10:00



Månglarnas marknad?


 

Blir förbjuden i framtiden?


Var och varannan dag så får jag frågor om hur det går med EUs nya vapenlagstiftning. Självklart så finns det en hel del oro över vad denna kan föra med sig men samtidigt så är det tämligen meningslöst att spekulera om den kommande lagstiftningens praktiska konsekvenser när inte ens själva lagtexten är färdig.


Idag så fick jag ett exempel på en propagandaskrift via bloggens frågelåda:


http://gunlex.cz/de/2349-how-the-european-parliament-was-deceived-about-semi-auto-weaponsSvara


Här uttrycker man oro för att lagstiftningen kan bli för tänjbar och därmed också godtycklig i en situation där myndigheternas representanter automatiskt får ett tolkningsföreträde. Samtidigt så är det ju ingen hemlighet att många myndighetsrepresentanter (typ RPS här i Sverige) gärna vill se just den här typen av lagstiftning, alltså enligt samma princip som den svenska knivlagen.


Här är tanken att tänjbarheten tillåter den beslutsfattande myndigheten att se mellan fingrarna för ansvarsfullt utnyttjande samtidigt som man enkelt kan lagföra stollar och kriminella. En annan praktisk fördel för myndigheterna är att praxisen, alltså exakt hur lagen ska tillämpas, kan förändras (läs, skärpas) i takt med samhällets förändring. Detta utan att man måste gå omvägen runt krångliga och tidskrävande lagstiftningsdirektiv, vilka normalt krävs om man ska skärpa eller på annat sätt förändra lagstiftningens bokstav.


Denna brist på respekt för det demokratiska samhällets grundläggande principer finner jag själv synnerligen motbjudande.


Att RPS vill bli av med licensfria Airsoft och dito krutvapenimiterande konventionella luftvapen (typ Sig här ovan) kan jag i sak förstå, här finns en konkret förväxlingsrisk med krutvapen samtidigt som krutvapenimiterande luftvapen ofta drar till sig den sämsta typen av luftvapenentusiaster - de som har luftvapen blott som surrogat för det krutvapen som man egentligen helst av allt hade velat äga i sina våtaste drömmar. Att man vill förbjuda den här typen av vapen kan jag till och med acceptera men om man ska göra detta så ska det ske med en väl definierad och konkret lagstiftning och inte bara med hjälp av ett impulsivt gottfinnande.


För - om dessa fritolkningsbara lagprinciper fungerar och accepteras inom detta område, vilket annat område kan mer bli nästa offer för detta i framtiden?

Av Johnny Ottosson - 15 juni 2016 10:00



BSA Ultra XL


  En extra stor BSA Ultra?


Brittisk industri har ofta varit ganska oförutsägbar med en mix av genialitet och rena tokerier. Likaså har man varit skickliga på att till nyttja, återanvända och överutnyttja de varumärken som man har i sin besittning. Ett paradexempel på detta är BSA och dess användande av sin Ultra-serie. När BSA Ultra lanserades 2005 så var den tänkt som en PCP-variant av den uppskattade men saligen avsomnade Webley & Scott Tracker, alltså ett litet specialiserat jaktluftgevär för den inhemska marknaden och främst riktad mot jägare som bedrev sin jakt ifrån gömslen eller bilar.


      Den ursprungliga Mk I Ultran med kort avstånd mellan pipa och tub samt sin udda ljuddämpare


Konceptet kombinerat med ett synnerligen attraktivt pris (£249!) gjorde att Ultran direkt blev en storsäljare, inte minst då just i England. Modellen var ju som klippt och skuren för behoven i brittisk jakt. Resultatet blev dock att den första modellen i serien (den mer komplicerade och regulerade BSA Hornet) efter ett par år blev utkonkurrerad och då istället ersatt av en lite större Ultra med konventionell repetering istället för Ultrans MMC-system, en modell som man benämnde Scorpion (en återanvändning av namnet för en tidigare luftpistol).


  Till USA-marknaden försåg man Ultra med en lång shroud och det korta geväret var inte längre så kort..


Stärkt av den goda försäljningen så beslutade man sig för att sälja Ultran även i USA och då försåg man den med en shroudad pipa då man där inte kunde använda korta separata ljuddämpare, som i England. Tyvärr så tog inte försäljningen fart där på samma sätt som i England då Ultran bara gav runt 18-19 fpe som bäst och dessutom inte längre var speciellt smidig med den långa shrouden monterad. Till råga på allt så gav den lilla lufttuben bara 25-30 användbara skott trots 235 Bars systemtryck.


Åren gick och Ultran reviderades ytterligare, en magasinmodell tillkom som krävde ett annat och högre block för att magasinen skulle få plats. Av rationella skäl så ersatte man då det låga blocket från singelskottsmodellen med samma höga block för att bara behöva ha en typ av block i produktion. Likaså ändrade man stockarna och en del komponenter inne i mekanismen. 

  BSA Gold Star med stockvalet benämnt "Union Jack" - brittiskt så det förslår..


Den näst senaste revisionen man gjorde presenterade en flaggskeppsmodell i Ultra-serien som lustigt nog inte ens heter Ultra utan där dammade man av ett motorcykelnamn (!) som man hade i sin portfölj sedan flera decennier tillbaka nämligen Gold Star. Trots bristen på Ultra i namnet så är nog Gold Star den modell som är mest lik den ursprungliga Ultran men så är den ju också skapad som ett rent tävlingsvapen till Hunter Field Target.


Nu har man dock ännu en helt ny modell på G och denna heter passande nog Ultra XL.


Egentligen så ser den mest ut som en Buccaner/Scorpion med sin långa tub och udda stock, vars mest iögonfallande särdrag är den justerbara bakkappan av plast. Som man kan se så har Ultran gått en lång väg nu ifrån konceptet av ett litet kort gevär till dagens Ultra XL. Återstår att se blir huruvida XL kommer att bli en storsäljare eller mera av en parantes i det numera ganska urtvättade Ultra-serien.


Något som däremot är riktigt säkert det är att BSA borde skaffa sig en publicitetsfotograf som ser till att torka av vapnen ordentligt innan fotograferingen. Alla feta fingeravtryck på exempelvis tuben hos vapnet på reklambilden överst i dagens inlägg borde naturligtvis aldrig förekomma på en reklambild - sunt förnuft, någon?

Av Johnny Ottosson - 14 juni 2016 13:00



Compatto på amerikansk mark!


  Nu lanseras modellen i USA med $999 på prislappen


Efter att ha legat nedbäddad hemma från jobbet under ett par dagar på grund av obehagligt mycket gräspollen i luften så har jag nu börjat andas och röra på mig igen, så känns det i alla fall. Den extremt långa perioden utan regn, fem veckor nu på lördag, har dessvärre sammanfallit med en ovanligt tidig gräspollenblomning, vilken brukar ha sin topp vid midsommar, vilket effektivt har immobiliserat mig, trots en myriad av medikamenter.


Av den anledningen så har jag inte kunnat pyssla så mycket med bloggen och även dagens inlägg kommer att vara av det mer kortfattade slaget, nämligen en länkad recension av det första test jag har sett på amerikansk mark av Brococks Compatto.


http://hardairmagazine.com/reviews/brocock-compatto-pcp-air-rifle-test-review-22-caliber/



Av Johnny Ottosson - 12 juni 2016 17:00



 

En tidig pistolkarbin


  Mekaniken i den här modellen är tämligen omisskännelig..


Som de flesta vet så är jag väldigt förtjust i pistolkarbiner eftersom de erbjuder en del intressanta mervärden som man inte hittar hos konventionella vapen, företrädesvis då portabilitet och möjlighet till största tänkbara diskretion. Konceptet passar dessutom utomordentligt bra in i de flesta moderna och urbana människors livsstil vars förutsättningar kännetecknas av tidsbrist, utrymmesbrist och därmed ett stort behov av att transportera sitt vapen under publik beskådan till olika improviserade skjutplatser.


Som vi kan se av bilden högst upp på dagens inlägg så är vapentypen som sådan inget helt ny uppfinning även om behovet till den här typen av lösningar har ökat i takt med samhällets utveckling. Jag betraktar mig med viss rätta som inte speciellt gammal men jag kommer ändå ihåg hur vi för drygt 30 år sedan utan problem cyklade igenom hela centrala Kungälv, jag och min syssling samt hans kamrat, med varsitt luftgevär på pakethållaren i riktning mot den då öppna soptippen uppe i Munkegärde där mängder av såväl måsar, kajor som råttor fick stryka med. Något gevär hängde över axeln i en rem, något låg i ett enkelt tygfodral och ytterligare ett transporterades parallellt med styret enbart fasthållet av sin ägare. Trots att vi var mellan 10-14 år gamla så reagerade ingen och gubbarna som kom med sopbilarna till tippen då o då för att tömma hejade glatt. Någon gång så ville de till och med provskjuta några skott.

Idag, hade situationen förmodligen var helt annorlunda - samhället förändras.


  På 2010-talet så får man cykla beväpnad på ett mer diskret sätt..


Nuförtiden så går trenden mot allt mindre vapen och i synnerhet bullpups har varit osedvanligt populära de senaste åren. Pistolkarbiner, möjligtvis undantaget FX Airguns Verminator, har inte slagit igenom lika tydligt, i alla fall här i Sverige. I England så har saken varit en annan, delvis naturligtvis på grund av att kraftfullare vapen är ovanligare där än här, men också för att man har en luftvapenkultur som till stor del är baserad på luftvapenjakt. Likaså är man där betydligt mera tätboende än här och det finns helt enkelt inte lika mycket utrymme per person. TIll detta kommer att man i högre grad än här färdas kollektivt eller via cykel snarare än bil och då blir naturligtvis portabiliteten en viktig fråga att beakta vid vapenvalet.


  Delbara vapen ger små och kompakta vapenväskor som är mer diskreta


Själv så färdas jag med förtjusning med just cykel, hade jag bar levt i ett land med mindre regn och kyla samt haft hanterbara avstånd till arbtetet och staden så hade jag gärna levt helt utan bil. Ett problem är dock att denna preferens för fortskaffningsmedel tydligt kolliderar med min primära hobby - luftvapen. Ett luftgevär måste ju kunna transporteras och ett kolli som blir 120 x 30 x 15 cm är minst sagt en smula otympligt att transportera på två hjul. Nästa bekymmer är att det formligen skriker ut - VAPEN, något som inte är någon direkt fördel i dagens samhällsklimat. Ska man färdas kollektivt med tåg, buss eller spårvagn etc så känner man direkt omgivningens ögon på sig om man baxar runt med ett normalt vapenfodral.


I skenet av ovanstående så är det märkligt att så få tillverkare har intresserat sig för pistolkarbinerna som vapenform, de har ju en formfaktor som torde ha framtiden för sig i takt med hur utvecklingen förefaller fara fram. Deras främsta nackdelar, med ofta små tuber och korta pipor, är ju sällan praktiska problem för de som önskar använda licensfria vapen där korta pipor ändå räcker för 10 joule och där även blygsamma tuber kan ge tillräckligt många tillgängliga skott på fyllningen. Det ska bli mycket spännande att se hur segementet pistolkarbiner kommer att utveckla sig framöver.

Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

860 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok

Visitors

Följ på Instagram

Airpang på Instagram

https://instagram.com/airpangsweden/

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se