Diverse sorter - del II

Idag rullar testet vidare med fyra nya sorter. Upplägget är samma som i den första delen, alltså 12 skott på 50 meter av vardera sort men bara där de 10 bästa räknas. Alla skott är skjutna under milt besvärliga väderförhållanden så resultaten är jämförbara sinsemellan men inte jämfört med tidigare tester eller liknande.

Dagens lineup.. 

Idag valde jag ut två snarlika storsäljare från JSB, nämligen FX Premium med 5.51 respektive 5.52 mm storlek. Den jovialiske Sandstig hade också den goda smaken att glömma en ask lätta JSB RS i min friggebod någongång i våras så dessa fick bli sort nummer tre. Slutligen så testade jag med RWS Hobby, bara för skojs skull. Superlätta Hobby är ju en flatnosdiabol och den diabolformen anses ju inte vara speciellt bra fungerande på långa avstånd, därtill så brukar inte så lätta diaboler fungera speciellt bra hos effektstarka PCP. True or false..?

Utfallet..

FX Premium 5.51 mm 16.00 grains

Klassiska JSB Jumbo Exact med FXs eget varumärke är en storsäljare med all rätt. En bra diabol som på bara några år har blivit den referenspunkt som alla andra diaboler mäts emot. Alla som skjuter PCP har testat den i någon form och modellen har blivit ett begrepp i luftvapenvärlden under 2000-talet på samma sätt som Superdomes på 1980-talet och Premiers på 1990-talet. Gruppen längst upp till vänster. CTC hamnade på 29 mm - ett bra resultat.

FX Premium 5.52 mm 16.00 grains

Mycket snarlika ovanstående, av naturliga skäl. Gruppen längst upp till höger. Vissa vapenexemplar gillar 5.51, andra gillar 5.52 - FX Airguns marknadsför båda. Köp en av varje för att testa. CTC hamnade på 54 mm på grund av en flyers för mycket. Dock så var den här storleken mera svårskjuten i mitt exemplar och det vapnet föredrar helt klart 5.51, vilket även tidigare tester klart har visat. Ett annat vapen kan emellertid ha helt omvända preferenser.

JSB RS 13.43 grains

Mycket lätta RS är egentligen tänkt för fjädervapen eller effektbegränsade PCP och presterar som kaliber 177 mycket bra i min egen CZ200T. Hos den här Royalen så föll de emellertid inte i god jord. Gruppen längst ner till vänster. CTC hamnade på 61 mm. Jag hade faktiskt förväntat ett bättre resultat, kan detta bero på att RS är 5.52, vilket mitt vapen verkar ogilla? Med tanke på hur lätta de är så sköt de förvånansvärt tyst. Inget som jag skulle använda, även om man fick dem gratis - vilket faktiskt var fallet ju här....hehe

RWS Hobby 11.90 grains

I brist på klassiska Superdomes så fick Hobby duga, kul också att testa superlätta flatnosdiaboler för att se hur det matchar upp. Gruppen längst ner till höger. Över förväntan kan man nog säga. CTC blev 78 mm. Jag hade faktiskt räknat med att de skulle sprida över hela A4-tavlan så det blev inte så tokigt ändå. Kan kanske funka på ett 10J-vapen om man skjuter kortare avstånd än 50 meter. För mina ändamål så är det dock för dåligt resultat.

Pang !!

Som många kanske vet men inte tänker på är det faktum att vi hanterar enorma krafter i de tryckkärl som är en viktig del av våra luftvapen. Den här killen tänkte sig inte för och hade dessutom otur men förutom en trumhinna och sannolikt även ett par kallingar så klarade han sig oskadd med blotta förskräckelsen.

Länk: http://www.network54.com/Forum/79537/thread/1287991337/Who+said+airguns+weren%27t+dangerous-+%28pics%29

Notera även att en Co2-patron har "bara" 55-60 Bars tryck, många av våra PCP drivs med 210-235 Bar. Vad som händer då när exempelvis en gavel släpper kan man nog lätt föreställa sig med tanke på tråden ovan...

Jag vet att många tycker att jag tjatar mycket om säkerhet och i synnerhet när det gäller vissa tillverkares böjelse för att spara pengar igenom att saluföra sina vapen billigt med enklast tänkbara komponenter i vitala trycksatta områden men jag hoppas innerligt att jag slipper läsa om den gången då en av tuberna ifrån tillverkarna som använder enkla hydraulrör till trycktuber detonerar.

Skulle det hända så vill i alla fall inte jag vara i närheten..

"-The king is dead, long live the king..."

En riktig drömtavla - 12.22 mm

Idag så var jag uppe i svinottan för att skjuta eftersom jag visste att det skulle bli vindstilla. Efter diverse olika ammunitionstester, som kommer online de närmaste dagarna, så var det till sist dags för Logun Penetrator 20.50 gn.

Jag visste att dessa skulle prestera bra, dels eftersom gårdagens test i halv storm indikerade detta och dels eftersom de sköt absolut bäst av alla i den Independence som jag lånade i våras, men att de skulle skjuta SÅHÄR bra översteg mina vildaste förväntningar!!

Jag har aldrig kommit under 15.00 mm med ett PCP med kaliber 22 men jag hade gott hopp för Royale och tänkte att 14.00 mm borde vara inom rimlighetens ramar, givet att det var perfekta yttre förhållanden samt optimal ammunition.

Som en referens kan också sägas att jag som absolut bäst alla kategorier har skjutit är 11.44 mm med BSA Lonestar (se inlägg 6 aug 2010).

Haken är naturligtvis att Lonestar är kaliber 25, vilket har en teknisk överlägsenhet på längre avstånd på grund av sin betydligt högre BC. Det kommer att bli synnerligen spännande att få förmånen att pröva en 25 Royale Elite framöver för att se vad den kan prestera på 50 meter.

Men först så är det dags för 80 meter med Royale och Logun Penetrator...

Diverse sorter - del I

Idag bestämde jag mig för att pröva diverse sorter igenom Royalen. Jag vet att Fredrik eftersträvar sådana pressningar på ST-piporna så att de blir allätare på olika sorters diaboler så att en kund relativt enkelt kan hitta åtminstonde en sort som fungerar bra i just hans unika vapenexemplar.

En blandad mix av olika sorter..

Idag var vädret ogynnsamt med växlande vind och sporadiskt regn. Skott avståndet var 50 meter och med 12 skott för varje sort så räknar jag med att få fram en klar tendens på vilka diaboler som går bra eller inte. För skojs skull så valde jag också med lite udda skott (ex Premiers) bara för att testa gränserna.

Utav varje 12 skott så kommer jag att redovisa CTC för de bästa 10 skotten, detta för att kompensera för eventuella flyers.

Resultatet av första gruppen sorter..

HN Baracuda 21.10 grains

Gruppen längst upp till vänster. CTC hamnade på 31 mm för 10 bästa. Den tunga Baracudan gick oväntat bra, vapen som skjuter bra med JSB brukar inte prestera optimalt med HN och viceversa, även om undantag naturligtvis förekommer. Rejält med kraft när diabolen träffar men träffbilden ligger lite lågt med tanke på att Baracudan är lite tyngre än inskjutningsdiabolen på 18.10 gains (JSBH).

Logun Penetrator 20.50 grains

Gruppen längst upp till höger. CTC hamnade på mycket fina 14 mm (!) för 10 bästa. Den tunga Penetrator gick fantastiskt bra, en smula oväntat faktiskt eftersom snarlika Smoothtwist Pellets inte gick så bra. Den diabolen presterade för övrigt också toppresultat i den Independence som jag testade i våras. Notera även hur högt träffbilden tar, trots diabolens höga vikt. Här finns sannolikt ett fruktansvärt högt och fint, för att inte tala om jämnt, BC. En klar vinnare som absolut måste testas hårdare under bättre förhållanden i dagarna framöver.

HN Field Target & Trophy 14.65 grains

Gruppen längst ner till vänster. CTC hamnade på skrämmande 130 mm (!) för 10 bästa. Klassiska FTT gick fruktansvärt uselt, nästan helt osannolikt dåligt. Märk väl att de två sämsta skotten är alltså borträknade på 130 mm och betänk att en vanlig måltavla för luftvapen är 140 x 140 mm. En förklaring kan vara att FTT har 5.53 mm huvudstorlek, vilket är lite udda. Diabolen är också väldigt lätt och small rätt högt när den sköts.

Crosman Premiers 14.30 grains

Klassiska Prems var pellet of choice under slutet av 1990-talet innan JSBs segertåg, under varumärket Crosman Accupell så var detta DEN stora sorten för gamla Webley Axsor och FX2000 när PCP började vinna anhängare i Sverige. Dyra, svåra att hitta och en smula smutsiga så är frågan om de fortfarande har något att levererera ett drygt decennium efter sin storhetstid. Gruppen längst ner till höger. CTC hamnade på 38 mm, vilket jag ser som oväntat bra. Den duger men tillhör inte precis toppkandidaterna. Har man dem liggande så kan man skjuta slut dem på ett meningsfullt sätt men det är ingen sort jag skulle köpa i skenet av hur bra andra billigare sorter presterar, utan att vara lika smutsiga.

I nästa del så ska vi se på fyra andra sorter, tre riktiga storsäljare från JSB samt en riktigt udda darkhorse..

Bra tryck idag

Det gångna dygnet har erbjudit ett ovanligt högt tempo med hela 187 unika besökare. Detta skickar upp Airpang till plats 24 av de totalt 91738 st bloggarna på Bloggplatsen för den dagen. Jämför man med vårt största forum (Airgun) så hade man där 358 st unika besökare på samma dygn och då erbjuder ju ändå ett forum så mycket mera än en blogg, inte minst i fråga om antalet inlägg.

BSA Ultra 070401

I våsolen det året.

När jag rotade igenom hårddisken efter helt andra bilder så hittade jag gamla foton på min BSA Ultra för snart 4 år sedan. Ska sanningen fram så ser den ut precis likadan idag, förutom siktet, det är ett av få PCP som jag aldrig har skruvat med och kanske också det enda som alltid har fungerat helt perfekt - det kanske fanns något samband där..?

-"Mylla ner den så den växer lite", sade Elvis första gången jag hade ute bilderna.

Trevlig bössa faktiskt, en av mina favoriter men så har jag haft den i 5 år också..

Mera om Royale..

I går så hade jag dessvärre lite bråttom när jag skrev inlägget om effekten från FX Airguns Royale och jag fick bara med siffrorna och några diagram.

Som vi kan se så ligger effekten från fabrik på runt 33 fpe och det gäller på alla exemplar utom de som går för export till USA. Importören där (AoA) anger Royalen till 36 fpe av rent marknadsföringstekniska skäl och därför skruvar FX upp effekten lite extra på dessa vapen i enlighet med importörens önskemål.

Normalt så sätter man där effekten på 38 fpe för att gardera sig mot att inte något exemplar faller under de annonserade 36 fpe som importören hävdar. En del exemplar har även legat uppe och sniffat strax över 40 fpe, vilket dess ägare entusiastiskt har rapporterat på diverse Internetforum.

Problemet med en högre effekt än vad konstruktören egentligen har tänkt sig vid ritbordet är att en del bieffekter uppstår, främst då i form av en accelererande luftförbrukning och en stigande ljudnivå.

Vid 33 fpe så kan man räkna med 50 skott inom 20 fps spridning och en del räknar 60 skott men accepterar då en lite större spridning på 30 fpe. Skjuter man däremot 38 fpe så hamnar man normalt bara på 35-40 skott, i bästa fall. Allt då räknat med 400 cc flaska. Förutom förlusten av ca 15 skott så hamnar också spridningen här runt 30 fps och ljudnivån stiger.

Shrouden på Royaleserien är till mycket stor del beroende på var längs pipan som den är monterad. Ju längre fram shrouden sitter, till en viss gräns, desto tystare skjuter vapnet - harmoni måste alltså råda där. Kruxet är emellertid att dämparen fixeras vid pipan med Loctite och kan inte utan avsevärd svårighet flyttas fram och tillbaka. Höjer man effekten så borde man alltså även flytta fram shrouden för att allt ska fungera harmoniskt. Gör man inte detta så ökar skottljudet.

Vapen med den stora 500 cc flaskan får automatiskt sin shroud framflyttad för att flaskan ska passa och dessa vapen klarar följdaktligen av att dämpa den högre effekten effektivare. Varför då inte sätta shrouden långt fram med en gång, vid tillverkningen? Jo, som jag förstår saken så finns det ett par nackdelar även med detta. Dels så ser det hela rätt så konstigt ut, samtidigt som vapnets totallängd rakar iväg, dels så stämmer inte effekten om vapnet ställs ner (ex för UK) till marknader med lägre effekt, då blir ljudnivån åter igen högre.

Lagom är alltså bäst.

Som jag ser saken så är fabriksinställningen helt perfekt. Här har jag 50 skott inom 20 fps spridning och de ger nästan exakt 45 joule, vilket är gränsen för exempelvis våra tävlingar. Mer effekt än 45 joule behöver man helt enkelt inte ur ett vapen med kaliber 22. Krävs mera effekt, exempelvis för jakt, så är man IMHO mera betjänt av att gå upp i kaliber snarare än att gå upp i effekt. Då får man en större tvärsnittsarea (större hål i målet) samt en bättre (högre) BC vilket ger en stabilare färd igenom lufthavet och mindre känslighet för yttre förhållanden som vind och nederbörd. Det ska bli mycket spännande att få förmånen att testa Royale med kaliber 25 och nu har jag ju färska referensramar i form av den Royale 400 som jag dagligdags skjuter med nuförtiden.

I övrigt så har Royalen fungerat klanderfritt. De positiva saker som jag har upptäckt är att fyllsystemet med Royalens Fosterkoppling är oerhört smidigt och effektivt. Slående är också vilket skillnad det är i komponentskvalité mellan Fosterkopplingen på detta vapen och motsvarigheten hos Crosman Discovery, som också tillämpar samma princip. Alla gånger att jag föredrar den här typen av Fosterkoppling framför FXs gamla traditionella O-ringslåsning. Förhoppningsvis så kommer den här positiva känslan att finnas kvar även när vapnet åldras och allt börjar bli smutsigt (läs, dammigt) och slitet (glapp av användning).

En av de mindre trevliga överraskningarna är påminnelsen om hur mycket luft dessa PCP med hög effekt slukar. Därtill så är detta faktum något som man lätt missar att tänka på när man har en så stor flaska på själva vapnet. Rätt som det är så är dykflaskan tom och en påfyllning nödvändig.

Enligt Chairgun så får man 24 överfyllningar och därmed 1200 skott räknat på 400 cc tub, 220 Bar starttryck, 160 Bar stopptryck samt 8 liters flaska med 100 cm slang. Luftkostnaden per 500 skott blir då 31.25 kr (räknat på fyllning á 75 kr).

Samma kalkyl för min CZ200T ger 114 överfyllningar och därmed 7980 skott räknat på 122 cc tub, 170 Bar starttryck, 100 Bar stopptryck samt 8 liters flaska med adapterfyllning. Luftkostnaden per 500 skott blir då 4.70 kr.

Värstigen är emellertid Lonestar som ger 42 överfyllningar och 630 skott räknat på 152 cc tub, 235 Bar startryck, 170 Bar stopptryck samt 8 liters flaska med 100 cm slang. Luftkostnaden för 500 skott blir då 59.52 kr.

Vill man roa sig med mer kalkyler så erbjuder även Chairgun en beräkning av TKOF (teoretisk dödande effekt på levande mål). Sätter man målavståndet till 40 meter så får man följande värden för dessa tre vapen:

.177 CZ200T (600 fps, 5.86 fpe, 7.33 gn, 0.020 BC) = 0.087

.22 Royale (915 fps, 33.70 fpe, 18.13 gn, 0.028 BC) = 0.437

.25 Lonestar (815 fps, 45.59 fpe, 30.90 gn, 0.040 BC) = 0.795

Man kan alltså se att kaliberstorleken har ett stort genomslag (höhö) även i beräkningarna. Trots att Royale har 73 % av Lonestars effekt så besitter den bara 55 % av den teoretiskt sett dödande förmågan. På samma sätt så har CZ bara 17 % av Royales effekt men ändå 20 % av dess dödande förmåga. I ett sådant perspektiv så framstår kaliber 22 som relativt oekonomisk.

Det ska, som sagt - bli mycket intressant att studera kaliber 25 Royale...

Udda marknadsföring

Den här handlaren gillar att sälja luftvapen, om det bara inte är BSA:

Länk: http://www.shootingshack.com/bsa-200-c.asp