Airpang

Alla inlägg under oktober 2010

Av Johnny Ottosson - 10 oktober 2010 16:15


 

Lika men olika

 



FX Airguns Revolution  


Sedan ett antal år tillbaka så tillverkar och saluför FX Airguns AB två stycken halvautomatiska luftgevär på marknaden. Eftersom dessa har varit ämne för lite olika diskussioner på våra forum under den senaste tiden så tänkte jag ägna dagens blogginlägg åt dessa två fantastiska vapen.

Först ut av dem båda var Revolution och detta är ett kompromisslöst vapen enbart konstruerat för optimal funktion som just semiautomat. Här finns en rejäl tub monterad som kolv samt ett synligt returrör för omladdningsluften. Utseendet blir alltså lite udda och futuristiskt men funktionen är helt optimal - ju mera luft man har tillgängligt desto bättre är det ju på en halvautomat då dessa igenom sin funktionsprincip uppmanar till stor ammunitionsåtgång.

Modellen är fruktansvärt robust och har mycket sällan några som helst problem, fabriken rappoterar en behagligt låg reklamationsfrekvens och detta samstämmer mycket väl med oberoende rapporter ifrån lyckliga ägare på forum runt om i världen. Det enda kända problemet är kollektorpinnen som tenderar att falera någon gång runt 30-50.000 skott på tidiga exemplar. Nu har man gått upp i grovlek på kollektorpinnen och därmed så försvann problemet. Orörda exemplar som inte har varit försedda med extern ljuddämpare har dock mycket sällan haft problem med kollektorpinnen överhuvudtaget.

Halvautomaterna är alltså mycket känsliga för korrekt insjustering så att hela förloppet med den automatiska omladdningen fungerar perfekt. Den ägare som själv försöker ställa om hastigheten eller liknande riskerar snabbt att få funktionsproblem och onormalt slitage/skador på vapnet (ex kollektorpinnen).


  

FX Airguns Monsoon

 

På grund av det lite udda utseendet av Revolution och det köpmotstånd som följer med detta så presenterade FX Airguns en utseendemässigt mera konventionell systermodell ett par år efter lanseringen av Revolution. Modellen kallas för Monsoon och finns till skillnad ifrån Revolution även med trästock. Vapnet är helshroudat och innehåller inget externt synbart returrör för omladdningsluften.


Monsoon är förutom utseendet även udda från Revolution på så sätt att det är en förenklad modell med ett avsevärt lägre pris (fn ca 8000 kr jämfört med ca 11.000 kr). Där Revolution är kompromisslöst skapad för att vara det ultimata halvautomatiska luftgeväret så ska man snarare betrakta Monsoon som ett konventionellt vapen med halvautomatisk funktion, alltså i princip en FX Airguns Whisper T12 med annan repeteringsform.


Rent konkret så betyder det att Revolution ger ca 70 skott på en fyllning där Monsoon kan leverera lite drygt hälften - 36 st, räknat med kaliber 22. För den som vill skjuta långa sessioner så är alltså valet ganska enkelt.


Dessvärre så har inte Monsoon haft samma problemfria historik som Revolution, modellen förefaller vara mera känslig och de ägare här i Sverige som har delat med sig av sina erfarenheter (Tomaz & Ola) rapporterar om repeteringsproblem samt snabbt utslitna komponenter. I ett fall så hade man exempelvis bytt ut hela blocket förebyggande vid bara 45.000 skott. Det kan naturligvis låta som att 40-50.000 skott är mycket men halvautomater är utomordentligt duktiga på att förbruka enorma mängder ammunition och 50.000 diaboler kan en entusiast utan svårighet köra igenom på ett enda kalenderår!


Båda dessa vapen har dock det gemensamt att de är faktiskt inga storsäljare, de är närmast lite udda Haloprodukter - alltså modeller som inte förväntas vara varken enormt lönsamma eller rejält storsäljande utan som mest tjänar till skyltfönster åt tillverkaren som igenom dessa visar att hans varumärke minsann kan klara av att tillverka något som ingen annan bemästrar.


Vapentypen har också en del lokala begränsningar som reducerar köparskaran. I vissa stora och viktiga marknader så säljs de överhuvudtaget inte (ex UK) av politiska skäl, i andra länder så går de alltid med licensplikt (ex Sverige) och på andra marknader så uppfattas priset som en begränsande faktor (ex USA).


Är de då bra vapenval? Ja - för rätt köpare. Gillar man skjutglädjen som dessa vapen levererar så finns det helt enkelt inga andra produkter på marknaden som matchar dem. De är oslagbart roliga att skjuta med! Visst finns det nackdelar med licenskrav och allt som hör med detta men oftast så blir det glömt när det första av många kommande magasin har blivit tömt..


Skulle jag köpa en själv? Nja, inte som endavapen iaf. Hade jag inte haft en Ruger 1022 samt en luftvapenlicens "över" så varför inte? Mitt val hade i så fall varit en Revoution med kaliber 177 och som är av fabriken nedjusterad till kanske 14-16 fpe. Då hade man fått kanske bortåt 100 skott på en fyllning och kalibervalet hade inneburit både billig ammunition samt många skott i varje magasin (16 st/177).


På marknanden så är FX Airguns ännu helt ensamna om halvautomater och man har noga patenterat funktionsprincipen av att använda luft som repeteringsmedium för själva semiautomatikfunktionen. Daystate har dock haft ute lite protoptyper på halvautomater med elektronisk styrd repetering men dessa visade sig inte fungera så bra i långa loppet och stannade därmed som just prototyper. Senaste nytt är emellertid att Edgun håller på att utveckla en helt egen semiautomat vilken jag antar endera bara säljs på marknader utan patent (ex Ryssland) eller använder en annan repeteringsprincip än returluft. Exakt hur det blir med denna får alltså framtiden utvisa..

ANNONS
Av Johnny Ottosson - 9 oktober 2010 14:00


 

Kaliber .22 - den onödiga kalibern...?

 

Vad har man egentligen för nytta av kaliber 22? Som jag ser saken så finns det två klart skilda ändamål med ett PCP;


Antingen så vill man pyssla med rekreativt skytte hemmavid i trädgården såsom informellt tavelskytte på 10-40 meter, kanske skjuta lite burkar, snurrmål och liknande samt eventuellt tävla lite HFT/FT.


Alternativt så jagar man med vapnet och/eller skjuter på extremt långa avstånd, alltså bortom 60 meter och inte sällan 80 eller 100 meter.


För det första ändamålet så är ett PCP med 10J/177 helt perfekt. Vapnet är tystlåtet även i lagligt skick, det är lagligt att transportera, förvara och hantera på ett helt annat sätt en ett licenspliktigt vapen. Det finns en mycket populär tävlingsklass för just 10J och där passar den (relativt) flackskjutande 177 bättre än den grövre kaliber 22. Ammunitionen som 177 är billigare än 22 och jag kan överhuvudtaget inte finna något ändamål där 10J/22 är bättre än 10J/177.




Om man nu skaffar licens, vapenskåp och tänker pyssla med extremt långhållskytte, alternativt jakt, så kan jag inte heller hitta något skäl till att kaliber 22 skulle vara bättre än kaliber 25. Den riktigt grova kaliber 25 är ballistiskt sett helt överlägsen vid lika Vo och effekten är ju inte problem om man har licensen, det är inte svårare att få licens för 40J/22 än för 80J/25. Den grövre kalibern blir mera flackskjutande, den blir avsevärt mindre känslig för vindstörningar och när den träffar så sker detta bokstavligt talat med effekten av en kastad tegelsten...

De enda invändningar som man tidigare hade mot kalibern var ett smalt ammunitionsutbud men detta har ökats avsevärt bara de senaste året. Dessutom, med handen på hjärtat, vem håller på att byta ammunitionssorter hela tiden om man väl har hittat en sort som passar perfekt? Ammunitionen är emellertid något dyrare men skillnaden är inte större än mellan 177 och 22 och därtill så brukar man inte skjuta den här typen av vapen med lika många skott.

Hög luftförbrukning måste man emellertid räkna med men där är skillnaden inte så stor mellan 22 och 25 som man lätt kan tro. Ett större problem är dock att inte så många tillverkar erbjuder kaliber 25 (ännu), där tror jag dock att en vändning är på väg...

Så, ska ni köpa ett nytt vapen, ta definitivt kaliber 25 under övervägande om inköpet behandlar ett vapen på licens, annars är kaliber 177 det givna valet.

Exakt vad vi ska göra med kaliber 22 är jag mera tveksam till, metsänke kanske..?

ANNONS
Av Johnny Ottosson - 9 oktober 2010 09:30


En riktig värsting !


  

BSF Bavaria 55 N

 

Så, du vill köpa en riktigt rejäl fjäderbössa, en riktig rykare? Du scannar av Blocket dagligen i hopp om att hitta en av de allt mer ovanligt förekommande fräscha exemplaren av Webley Patriot samtidigt som du drömmer våta drömmar om en Theoben Eliminator? Innerst inne så inser du kanske att det "bara" blir en HW80 men det är ju egentligen inte dumt det heller...o dessutom prisvärt...


Känner du igen dig? I så fall så ska du veta att du inte är ensam och din hunger efter en mäktig fjädersmälla XL är ganska tidlös. Redan under mitten av 1960-talet så fanns det ett fåtal entusiaster som gjorde precis likadant - de hyste begär efter det kraftfullaste fjäderluftgeväret som marknaden kunde uppbringa.


På den tiden så var det dock varken Webley eller HW som kunde uppfylla dina önskemål, Theoben var dessutom inte ens skapat. På den tiden så fick man istället lägga sina slantar på en BSF Bavaria 55 N.

Annonsen ovan, som kommer i förstorad upplösning på länken nedan: http://i64.photobucket.com/albums/h194/airgunse/agh3.jpg berättar att för blott $44.50 så kunde man 1965 beställa en splitt ny BSF 55 som klarade av att skicka av diabolerna med imponerande 735 fps !! Stolta förkunnar man:

"The worlds most powerful spring air rifle..."

Även om 225 mps med kaliber 177 knappast imponerar på någon år 2010 så var det en siffra som väckte respekt i mitten av 1960-talet. Lyriskt förklarar importören att den prestandan var nog för att man skulle kunna jaga småvilt på 70 yards samtidigt om kraften räckte för att slå igenom aluminiumburk på 100 yards. För säkerhets skull så förtydligar de sig dessutom med att även kråkor och ekorrar kan dödas på detta enorma avstånd (drygt 93 meter).

Tilläggas bör dock att man redan då visste att rätt ammunition var en absolut förutsättning för att kunna träffa rätt på extremt långa avstånd och för att verkligen suga ur optimal precision ifrån den här dunderbössan så krävdes det sin tids premiumdiaboler vilket man också varmt rekomenderade, nämligen Milbro Caledonian!?

För de som inte känner till den här diabolen, som imponerande nog nog ännu existerar, så kan man säga att det är en grovgjuten version av Milbro TR fast utan dubbelkjolen. Man kan lugnt säga att detta berättar en hel del om vilken nivå utbudet av diaboler hade på 1960-talet.

Perspektivet börjar alltså klarna och man förstår nu lätt varför entusiasterna blev smått lyriska när Feinwerkbau Sport lanserades 1973 med 830 fps utgångshastighet samtidigt som Beeman Silver Jets och RWS Superdomes blev 1970-talets dunderdiaboler på samma sätt som dagens JSB-varianter.

Nåväl, vapen och diaboler allena skapar inte resultat på längre avstånd utan man måste även ha vettiga riktmedel och för den facila summan av $29.95 (tänk på att själva geväret kostade $44.50!) så kunde man köpa ett toppmodernt kikarsikte från Valor med hela 6 gångers förstoring! Enda kruxet var att dölja det faktum att kikarsiktet var tillverkat i Japan ifrån kunderna. Detta var ju ett decennium innan gemene man hade hört talas om Sony, Toyota eller innebörden av japansk kvalité...



Av Johnny Ottosson - 8 oktober 2010 07:45


 

Fjädervapnens framtid...?


Om någon? Som jag ser marknaden idag så finns det bara två tillverkare som framställer fjädervapen av premiumkvalité. Dessa är Theoben och Air Arms i nämnd ordning. Förutom dessa två så finns även HW, Diana och BSA som steget bättre än resten, vilka närmast är rent skräp och enbart producerade för att generera inkomster snarare än skjutglädje.


Med lite god vilja så har vi alltså fem tillverkare men det mest alarmerande är kanske att bara tre av dessa (Theoben, HW och Diana) har presenterat en enda ny konstruktion sedan år 2000. Alltså de senaste 10 åren. Övriga tillverkar vapen som är mycket gamla, konstruktivt sett. I frågan om HW så finns det faktiskt kvar modeller med ursprung på 1950-talet. Frågan är om de ersätter dessa modeller med likvärdiga produkter när verktygen blir utslitna?


Mycket tyder ju på att köparna idag satsar på ett turkiskt eller spanskt skräpvapen när de börjar sin karriär. Tar man inte sedan steget direkt upp på PCP så kanske man tillfälligtvis mellanlandar på en bättre fjäderbössa enligt ovan men slutstationen blir i de allra flesta fall ett PCP. Ett fåtal entusiaster kompletterar dock sina tryckluftsvapen även med ett eller flera fjädervapen och det är hos dessa fantaster som tillverkarna ovan har en chans att tjäna pengar.


Jag ska nu ta en liten närmare titt på dessa tillverkare, i fallande skala..



Theoben Ltd.

Senaste fjädervapen: Evolution 2003. Har ett ganska smalt sortiment av riktigt fina fjädervapen som är utrustade med luftfjädrar ("gasfjädrar"). Evolution är instegsmodell, Crusader och Eliminator två toppmodeller. Den udda underspännaren SLR-98 kompletterar sortimentet. Totalt 4 olika modeller samt lite underversioner. Ett bra val för entusiasten. Har en enda serie PCP som bär upp ekonomin för företaget och samlar de flesta av märkets fantaster.

Personligt favoritvapen: Theoben SLR-98 kaliber 22


Air Arms

Senaste fjädervapen: ProSport 1996. Har bara två modeller i sortimentet, TX200 med två underversioner samt den TX baserade systermodellen ProSport. TX-serien kom 1992 och har nu varit med under 18 år. Inga enorma förändringar bortsett ifrån tre Mks för TX-serien vilken de sista 10 åren bara har förändrats igenom en mera smaklös laserskuren "nätskärning". Prisvärda igenom sin höga finish, kvalité, passning samt genomtänkt sunda konstruktion. Trist smalt utbud dock. Har ett mycket starkt sortiment av PCP som står för huvudintäkterna.

Personligt favoritvapen: Air Arms TX200HC kaliber 177

Weihrauch

Senaste fjädervapen: HW57 2003. Mycket prisvärda och fina fjädervapen. Brett sortiment med 12 olika modeller och mängder av undermodeller. Är mycket beroende av sina fjädervapen eftersom man bara har ett enda PCP i sitt sortiment. Bra kompromisser mellan pris och kvalité jämfört med AA och Theoben. Riktigt HW-kvalité kan köpas för under 2000 kr!

Personligt favoritvapen: Weihrauch HW30S kaliber 177

Diana

Senaste fjädervapen: Diana 460 2008. Stort sortiment med 14 olika modeller. Mycket flexibelt och fint sortiment men totalt beroende av fjädervapen, saknar helt (ännu) PCP i sitt sortiment. Har marknadsanpassat sig mycket fint de senaste åren och har ett bättre sortiment nu än någonsin tidigare. Lite ojämnare mix mellan bra och halvdana modeller. Plastvapen i botten av sortimentet men riktigt bra (dock dyra) modeller högre upp.

Personligt favoritvapen: Diana 54 Airking kaliber 22

BSA

Senaste fjädervapen: BSA Lightning 1997. Marknadsför 6 olika modeller men några av dessa är rena Gamokonstruktioner, återstår gör egentligen bara Supersport och systermodellen Lightning med undermodell XL. Alltså 2 vapen. Växlande kvalité men genuin känsla, det sista kvarvarande brittiska luftvapenvarumärket med en historia äldre än 1970-talet.

Personligt favoritvapen: BSA Supersport Carbine kaliber 22


Sammanfattningsvis så kan man säga att HWs sortiment utvecklas ytterst långsamt med mindre detaljer, Diana är däremot på hugget och reviderar sitt sortiment ganska ordentligt medan Air Arms och Theoben närmast står stilla. Vad gäller BSA så känns det som att deras sortiment sakta "Gamofieras" och min gissning är att vi ganska snart kommer att få se enbart BSA-modeller typ Polaris och Comet under BSAs varumärke när Supersport-familjen fasas ut.

Det ska bli spännande och se hur utvecklingen blir för fjädervapnen det kommande decenniet...

Av Johnny Ottosson - 7 oktober 2010 07:30


 

BSA Ultra Mk III

 

  

Helt nya BSA Ultra Mk III

 

Så har då tiden kommit för BSA att uppgradera sin numera klassiska Ultra till statusen av Mk III. Som trogna läsare av bloggen redan vet så körde jag ett inlägg under januari månad om skillnaderna mellan Mk I och Mk II. För den som har missat detta så finns det en direktlänk här:

http://airpang.bloggplatsen.se/2010/01/18/2423545-ultra-vs-ultra/

För att i korta drag ta upp skillnaderna mellan modellern så kan man säga följande:

Mk I (2005-2008)

Originalmodellen med inloppsventil av stål (känslig för rost), konad skyddshuv över luftfyllningen, det låga blocket med lite mellanrum mellan pipa och tub, rak stock med BSAs första wrap-around laserskärning på pistolgreppet, gjuten varbygel i lättmetall.

Mk II (2008-2010)

Inloppsventil av mässing, platt skyddshuv över luftfyllningen, höga blocket med större mellanrum mellan pipa och tub (samma som multishot och shroudade versioner), rak stock med logotype på sidan av kolven, annan nätskärning som på pistolgreppet breddar bakåt, gjuten varbygel i lättmetall.

Mk III (2010-)

Inloppsventil av mässing, platt skyddshuv över luftfyllningen, höga blocket med större mellanrum mellan pipa och tub, mjukt böjd stock med "organiska former", Minellis logotype på pistolgreppet, annan nätskärning, smidd varbygel i stål. Den lilla fula och värdelösa dämparen skickas inte med längre utan är ersatt med en liten snygg pipvikt av samma typ som på de flesta andra PCP (ex FX Airguns).

  

Minellis logotype har en framträdande plats..?!?


BSAs Ultra har varit en framgångssaga utan dess like ända sedan lanseringen. Modellen är - liksom övriga PCP från BSA - skapad av John Bowkett och tillsammans med nu nedlagda BSA Hornet så räddade den här serien kvar en del av BSAs luftvapentillverkning i England. Som bekant så tillverkas ju alla fjädervapen numera nere i Spanien hos Gamo - BSAs ägare sedan 1986. Redan några år efter introduktionen av Hornet (2003) så fasades modellen ut och ersattes framgent av R10 som också fick agera efterträdare åt åldrande SuperTen. Anledningen var att Ultran helt enkelt stal köparna.

BSA agerade dock snabbt och affärsmässigt, ville kunderna köpa Ultra så skulle de naturligtvis också få göra detta och basmodellen växte snabbt ut till en hel familj av underversioner. Snart kom en de luxe-version med stock av valnöt liksom en tactical plaststock. Köparna i USA fick en variant med lång shroud och en av de populäraste varianterna blev fort Multishot - magasinvarianten av den ursprungligen singelskottade basmodellen.

  

Den nya varbygeln hos Mk III..


Tyvärr så kom också problemen fort när en modell tillverkas i så stora serier. En av de största bekymmren för BSA var att luftfyllningsventilen tillverkades av stål. Kombinerar man detta mindre ändamålsenliga material med en liten volym (bara 78 cc) samt ett systemtryck på 232 Bar så får man fort kondensproblem. Det lilla volymen som fylls till så högt tryck hettar alltså snabbt upp luften vilket självfallet inte är bra i längden. Dessvärre så var BSA lite sega på att agera men slutligen så ersattes stålventilen mot en i mässing och med detta så försvann problemen.

Den nya ventilen sammanföll med en större revidering (från Mk I till Mk II) och redan då skulle stocken från Mk III ha kommit men detta sköts på framtiden. Istället behöll man orignalstocken men utseendeförändrade den med ny nätskärning. När avtalet med italienska Minelli var klart så kom nu slutligen Mk III med en helt ny stockform.

Nu står nya Ultran bättre rustad än någonsin att möta framtiden och sannolikt så kommer vi att få se den är modellen högt uppe ibland storsäljarna ett stort antal år till framöver, inte minst i England där den är omåttligt populär.

Nytt pris för Mk III uppges bli £329 för bokstock/singleskott med £289 för plaststocken/singleskott. Ett mycket bra prisläge med tanke på att jag själv betalade £299 för bokstock/singelskott för 4 år sedan och att dagens modell tveklöst är bättre rent tekniskt. Lägg sedan på +£50 för frakt och man kan fortfarande få en Ultra (bokstock/singleskott) för under 5000 kr.

Av Johnny Ottosson - 6 oktober 2010 10:00


 

Good or bad..?


För 25 år sedan så stod inte bensinbolaget Shell högt i kurs. Detta berodde inte på att man tillverkade dålig bensin utan på att företaget alltid pluppade upp så fort etiska konstigheter var inblandade ihop med ett bensinbolag. Sponsrade man inte apartheidregeringen i dåvarande Sydafrika så ville man smygsänka en oljeplattform på öppet hav för att slippa ta hand om den. Nog katten så var det Shell som låg bakom så fort ett bensinbolag hade konstigheter för sig.


Konsumenternas dom var emellertid hård, många var de som i det längsta undvek att handla hos Shell och även städade personer som Miljöpartiets då kommande språkrör Maria Wetterstrand roade sig med att sprejmåla om Shells välkända logotype ifrån en snäcka till en dödskalle.


Slutligen så blev det så att konsumenternas tryck fick Shell att städa upp sin etiska profil och idag är de inte värre än övriga bensinbolag på marknaden.


Vad har då detta med luftgevär att göra?


Jo, vi har lite samma fenomen här också - i form av fabrikatet Hatsan och då i synnerhet angående deras PCP, modell AT-44. Många är de entusiaster som har noterat motsatsförhållandet mellan Hatsan och vår inhemska tillverkare FX Airguns AB och det är just detta förhållande som jag idag tänker avhandla.


Här har vi två företag, så olika som man överhuvudtaget kan tänka sig, endast med det gemensamt att man tillverkar tryckluftsdrivna luftvapen.


Företagen


FX Airguns AB drivs i princip av en enda person som sköter nästan ALLT - ifrån produktutveckling, via försäljning och marknadsföring till eftermarknadsservicen. Just detta kan naturligtvis i sig självt vara högst diskutabelt men det blir en helt annan dags bloggämne. På företaget så finns det dock totalt 13 anställda som huvudsakligen pysslar med montering. Produktionen är enbart PCP och tillbehör.


Hatsan Arms Company är jämförelsevis en jätte med drygt 400 anställda och maskinparken med över 300 enheter är minst sagt imponerande. Produktionen innehåller det mesta inom skytte där man kan göra sig konkurrenskraftiga. Basen av verksamheten är hagelvapnen eftersom Turkiets vapenlagstiftning är gynnsam för just dessa och till detta säljer man även ett brett sortiment av fjäderluftvapen.


Ända sedan tillkomsten så har FX Airguns AB drivit utvecklingen av PCP. Många är de innovationer som har skapats av företaget. Allt ifrån den första handpumpen som klarar att fylla ett PCP till dagens semiautomatiska luftgevär. En helt ny pipteknologi, repeterbara fartomställare med fasta lägen och ett riktigt stort sortiment med massor av olika modeller/versioner har man skapat på knappt 15 år. Totalt så har man 4 olika plattformar i produktion samtidigt och 1 st nedlagd. Alltså Cyclone/Typhoon/Revolution/Royal respektive 2000-serien.


Hatsan har en enda plattform för PCP i produktion och det är också allt man har haft. Innovationerna sträcker sig till att man har modifierat originalkonstruktionen till pump-action på en undermodell. Att man överhuvudtaget pysslar med PCP beror på att man kom över ett patent billigt och att man hade tillverkningsresurser nog att tjäna pengar på densamma. Som de flesta känner till så tillverkar man en utveckling av Webleys Raider som i sin tur baseras på gamla Axsor som uppfanns av - just det, FX Airguns AB...


Framtiden


Vad har då respektive företag för vision om framtiden? Hatsan tillverkar luftvapen så länge dessa är lönsamma. Man bedriver ingen eller sparsam produktutveckling eftersom PCP inte är deras huvudverksamhet. Blir luftvapnen förbjudna på en stor och viktig marknad (ex UK) så bryr man sig inte om detta utan tillverkar istället något helt annat. Att vissa saker kan vara känsliga och trigga en offensiv lagstiftning, exempelvis skenstrypta vapen i kaliber 25 med 60-80 joule bryr man sig inte om. Man tjänar pengar så länge det går och går det åt skogen så går man vidare, man har alltid något annat att producera.


FX Airguns AB står och faller med PCP. Sker det ett förbud mot PCP på en stor och betydelsefull marknad så tar man stor skada, under vissa omständigheter (typ EU-nivå) så måste man kanske lägga ner helt vid ett förbud eller om marknaden försvinner på annat sätt. Man tillverkar ju inget annat. Därav så måste man vara försiktig och stå på god fot med myndigheter och liknande. Sådeles så säljer man inte semiautomater utan licens i Sverige och överhuvudtaget inte alls i England. Inte för att detta är förbjudet, förutsatt att de stryps till en tillräckligt låg nivå, utan för att man inte vill provocera. Man vill ha kvar marknaden så länge som möjligt. Kanske inte primärt för att man vill tjäna pengar utan främst för att man gillar luftvapen som föremål, man är en entusiastskapad verksamhet.


Pengar

Detta för oss in på nästa rubrik - pengar. Visst vill alla tjäna pengar på sin verksamhet, lönsamhet är ofta drivkraften för en företagande men det är sällan incitamentet för ett entrepenörskap. Detta är skillnader som är viktiga att särskilja. Hatsan tillverkar PCP för att tjäna pengar, de hade lika gott kunna tillverka lampskärmar, toastolar eller whatever om de var lika konkurrenskraftiga på sådana produkter och om dessa dessutom var lika lönsamma. Pengar har alltså ett slags egenvärde i den verksamheten.

FX Airguns vill också tjäna pengar. Pengar är en förutsättning för att företaget ska fungera, inga pengar in betyder inga möjligheter till utgifter ut som exempelvis löner. Pengarna här går inte till till ett gäng aktieägare utan till tre st ägare, varav en är Fredrik himself. Driver han då företaget för att tjäna pengar? Nej. Han driver företaget eftersom han tycker det är roligt med luftvapen. Pengar är en sekundär faktor då han själv redan är ekonomiskt oberoende oavsett sin verksamhet eller inte. Principen är alltså att det kvittar om man äger 20 eller 200 miljoner, enough is enough. Man har så att man klarar sig och så att man kan göra det man tycker är roligt i livet, när man så själv önskar.


Värdet av luftvapen

Om Hatsan inte hade kommit över sin tillverkningsrätt av det PCP som de tillverkar så hade de kanske aldrig börjat med just PCP. Vapentypen som sådan är inget självändamål. Hade Fredrik däremot sålt sitt företag så hade han förvisso fått ännu mer pengar på banken men vad tror ni han hade gjort som friställd? Han hade börjat greja lite i hemmaverkstaden med lite egna gevär och vips så hade bollen varit i rullning igen.

Varför tillverkar inte FX Airguns krutvapen då, man har ju allt som krävs för detta? Krutvapen är mer lönsamt, man har en avsevärt större marknad och många av de marknadsföringstekniska problem som finns med PCP (licenskrångel etc) finns överhuvudtaget inte med krutvapen. Kan man tillverka PCP så kan man också tillverka krutvapen som inte alls kräver lika mycket eftersom detta är en mycket mera mogen vapenteknologi. Nu är det förvisso inte uteslutet att FX Airguns ger sig in på krutvapenmarknaden i framtiden men huvudskälet till att man står utanför här är helt enkelt att man inte är intresserad - man gillar PCP helt enkelt, krutvapen ses inte som intressanta på samma sätt.

Vårt ansvar

Vi som spenderar pengar och köper luftvapen vi är också de som styr framtiden för dessa två företags luftvapenverksamhet. När vi köper ett vapen så väljer vi inte bara vilken teknisk produkt som vi vill äga utan vi gör också ett större val. Vi väljer även vilken företagsfilosofi som vi vill stödja med våra pengar. Vill vi ha en stabil marknad för vår hobby utan myndighetsförbud, ja då kanske vi ska låta bli att uppmuntra försäljningen av exempelvis skenstrypta vapen med kaliber 25..

Avslutningsvis

I dagens globala värld så kan nästan alla tillverka allt. Det enda som inte kan tillverkas och som dessutom till viss del kan skyddas är en idé eller ett koncept. Innovativitet kan aldrig kopieras, det måste finnas där hos den som skapar. En färdig produkt kan däremot replikeras i oändlighet igenom enkel kopiering. Det man måste fråga sig är då vilken sida man vill stå på och vilket företag som delar ens egen personlig vision om framtiden som jag själv vill att den ska gestalta sig för min egen hobby.

Är det acceptabelt att tillverka ett tryckkärl av enkla hydraulrör av stål med okänd livslängd och hållbarhet? Betyder detta att min hobby utvecklas och blir mera välmående i framtiden? Vill man stödja en verksamhet som ligger i juridiska patentstrider över konstruktioner som man själv inte har uppfunnit? Är det dessa människor som jag tycker förtjänar mina pengar när jag köper ett vapen eller ett vapenrelaterat tillbehör?

Detta är frågor som jag tycker ska komplettera de mera självklara frågeställningarna om mer jordnära faktorer som utgångshastighet, anslagsenergi och teknisk egenprecision...

Vad tycker du...?

Av Johnny Ottosson - 5 oktober 2010 10:00


 

Äntligen en bekväm långbana !!

 

  

Utsikten över den nya banan..

 

Nu har jag äntligen fått tummen upp på att använda banan som jag röjde förra vintern och efter att ha röjt lite ytterligare idag så har jag nu en bekväm och fin bara på 80 meter i princip inom tomten.


Självklart så måste man ju inviga densamma och vad kan vara bättre att göra det med än ett vapen på 10J? Roligare vapen för långa avstånd finns ju bara inte..


  

Utsikten igenom kikarsiktet med x9 förstoring...

 

  

Fotat ovanför vapnet med kamerans x56 förstoring...

 

 

En kort videosnutt på avståndet...


På grund av blåst och sen kväll så sköt jag bara en tavla och resultatet för denna med 10 skott blev 95 mm med 9 bästa på 73 mm och 5 bästa på 39 mm..


  

Dagens tavla..

 

En lite lustig detalj var att ett skott fastnade i själva papptavlan eftersom det slog sig platt mot snurrmålets grova gods samtidigt som det inte hade kraft nog att studsa ur kartongen...


  

Notera det absolut cirkelrunda hålet på 8/9..

 

Efter att ha lirkat lite så kunde jag peta ur diabolen som alltså satt fast i själva tavlans kartong. Diabolen hade träffat sitt mål på 80 meter med en anslagsenergi av blott 2.90 joule och 110 mps anslagshastighet. Alltså jämförbart med en luftpistol vid mynningen.


  

En helt klart platt diabol...

 

Lärdomen av detta är att även mycket klena vapen som min CZ200T med 8 joule vid mynningen kan även på riktigt långa avstånd - 80 meter - orsaka en hel del skada även om värdena för energi och hastighet inte låter så imponerande.


Kraften finns där alltså, det är som synes inte den utan den praktiska precisionen och tillförlitligheten av denna precision som begränsar den här typen av vapen vid luftvapenjakt. Om vi bortser ifrån de juridiska och etiska hindren för att använda den här typen av klena vapen för jakt mot större villebråd på längre avstånd så tror jag att diabolen ovan talar för sig självt, i synnerhet om man samtidigt betänker den framlidne John Darlings visdomsord:


"The skull of a rabbit have the exact same size as the bulb in your oven - and it is just as easy to crush..."

 

De senaste dagarna så läste jag nämligen om någon nybörjare på ett svenskt forum som menade på att vapen under 10J inte rent praktiskt kan användas för jakt, bortsett - som sagt - från de juridiska och etiska aspekterna.


Sanningshalten i detta påstående lämnar jag åt läsaren att begrunda men jag konstaterar bara själv att om en ugnsglödlampa hade träffats av diabolen ovan så är åtminstonde jag säker på att den hade krossats. Då snackar vi ändå om 80 meter! Skjuter man med 10J/177 på etiskt försvarbara avstånd, kanske 15-25 meter, som vanligtvis är aktuella för legal skyddsjakt, så anser åtminstonde jag att ett sådant vapen är precis lika framgångsrikt som ett vapen med 45J/25 eller liknande, om skytten bara gör sitt jobb.

Av Johnny Ottosson - 4 oktober 2010 10:00


Fjädervapen


Idag blir det ganska lugnt på bloggen eftersom jag sitter och lägger sista handen på en artikel till Vapentidningen. Detta blir dessutom den första artikeln där som jag har skrivit om ett fjädervapen. Dessvärre så kommer den inte med förrän i nummer 8 och inte i nästkommande nummer 7.


Texten har nu fått tummen upp och nu återstår att komponera ett bildpaket.


Efter nummer 8 så kommer det att bli PCP igen. Förhoppningsvis så har FX Airguns fått ihop piporna för kaliber 25 så att man kan ta med dessa i den artikeln. Jag sitter och skissar lite på en större artikel med test av 3-4 st flaskvapen, alltså typ Rapid 7. Vi får se vilka som kommer att ingå i det testet men Daystate Airwolf är jag själv väldigt nyfiken på, inte minst på grund av dess elektroniska ventilsystem.


Kan exempelvis en Royale verkligen matcha den typen av supervapen på dess hemmaplan i frågan om exempelvis spridning ifrån skott till skott? Vilken av den, Royalen och originalet Theoben Rapid kan verkligen leverera den bästa precisionen?


Den typen av rejäl analys med en djupare tekniskt ingående test hade varit väldigt kul att göra och jag har redan börjat höra mig för lite löst om en källare/servicegång under en lokal sporthall för att kunna köra seriösa precisionstester på längre avstånd inomhus.


Vi får se hur mycket av detta som kan bli verklighet om allt klaffar...

Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

861 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se