Praxis och lag

Inlägget om licenssituationen i Västra Götaland har väckt en hel frågor och diverse uttryck för frustration över den nuvarande och eventuellt kommande situationen. En del har ondgjort sig över att den lokala tillståndsenheten tolkar lagrummen på ett sätt som kanske inte den licenssökande gör och detta skapar naturligtvis irritation.

För att bena ut det hela så ska vi alla veta att utgångsläget är att privatpersoner får inte inneha skjutvapen som inte är effektbegränsade i Sverige - så enkelt är det. Det enda sättet att lagligt få göra detta är att undantas från huvudregeln. Dessa undantag kallar vi vapenlicenser och en vapenlicens är alltså en form av dispans. Det är på grund av den här utgångspunkten som man måste förstå myndigheternas grundläggande ståndpunkter. Individen åtnjuter alltså en dispans, en förmån, och därför har myndigheterna rätt att villkora denna - på önskat sätt.

Man kan alltså säga att en handläggare på tillståndenheten för en åklagares roll, han ska på alla sätt försöka ifrågasätta och motverka att sökanden erhåller ett undantag ifrån den gängse regeln - vapenförbudet. Sökanden måste därför överbevisa handläggaren om att denne har ett oundgängligt behov av vapnet och göra gällande att detta inte kommer att missbrukas.

När vi känner till dessa grundförhållanden så är det enklare att följa med på resonemangen om lag och praxis. Lagstiftaren skapar en lag som ofta är ganska allmänt hållen. Utifrån denna så kommer beslut att ske och därmed skapas en praxis. En praxis är alltså en tolkning av hur ett lagrum bör tillämpas och tillståndsenheten har här ett tolkningsföreträde. Har man ett problem med detta så kan man förvisso överklaga men ett lyckat överklagande behöver ändå inte innebära att beslutet förändras. Sökanden kan alltså i sak ha rätt men ändå få avslag på sin ansökan.

När man nu får direktiv ovanifrån om att man ska noga försäkra sig om att klubbarna tävlar i en "omfattande utsträckning" så specificeras inte detta. Det blir alltså upp till den lokala tillståndsenheten att avgöra vad som är en "omfattande utsträckning". De lägger alltså ribban och gör detta med vanliga (krutvapen) tävlingar som referens, det är den typen av sportskytte som de har mest erfarenhet utav.

Vi riskerar alltså att hamna i en sådan situation där en tillståndenhet kan kräva att en individ som söker under en specifik klubb har deltagit i minst X antal nationella tävlingar där minst X antal individer har deltagit ifrån minst X antal olika andra klubbar. Detta är en högst rimlig tolkning av "omfattande utsträckning", om än en stram sådan.

En invändning kommer då att vara "men i vår sport finns det bara 3 nationella tävlingar varje år, ni kräver ju 5 nationella tävlingar". I ett sådant scenario så kan det knappast vara rimligt att kräva 5 nationella tävlingar, däremot så kanske man kräver 2 av 3 och sedan villkorar att minst 30 personer måste delta ifrån minst 3 olika anslutna klubbar. Det första för att tävlingen ska vara "omfattande" och skilja sig ifrån en klubbtävling o det sistnämnda för att den ska vara nationell och omfatta tävlanden ifrån hela Sverige.

Just den här typen av resonemang ser vi redan inom pistol- och revolverskyttet och det är ett effektivt sätt för tillståndenheten att bromsa små och udda skytteformer.

Riktigt problematiskt kan det bli om licenserna framöver blir tidsbegränsade, alltså att man måste betala 250 kr och söka om licensen vart femte år. Så är läget idag på tävlingsvapen för flerskotts enhandsvapen och helautomatvapen. Att man försöker få utvecklingen därhän med alla vapen på målskytte är ingen hemlighet.

Igenom att då kombinera kravet på tävlingarnas storlek och omfattning med krav på regelbundet deltagande över längre tider och ökade kostnader (nya licensavgifter vart femte år) så minskar man succesivt antalet tävlande tills så få återstår att man inte längre kan bedriva tävlingar i sådan skala att kraven på omfattning uppfylls.

Att gå den här vägen är ifrån myndigheternas sida mycket effektivare och rationellare än att arbeta för ett totalförbud av privata skjutvapen. Nu uppnår man samma mål, men mera succesivt utan större opinionsyttringar och dessutom med mer intäkter och sysselsättning för pappersvändarna.

 

_Axel_

26 april 2014 22:01

Tror faktiskt att det inte är omöjligt att införa femårs-licenser även på jaktvapen. Målsättningen är ju att få bort så många vapen som möjligt ur civila händer. Ett direktiv som kommer från internationell nivå (EU o FN).

Förr var man ju tvungen att visa på tillgång till jaktmark för att få sin licens, sen kom Jägarexamen. Återinför man detta och likställer jakttillfällen men tävling och jaktanordnare (jaktlag) med förening så kan ett aktivitetsintyg utfärdas. Endast egna markägare kan komma undan. Används inte geväret under X år, så ges inte en förnyad licens. Och det är gott om folk som slutat jaga men har kvar bössan.

Som det verkar blivit nu, så kräver vissa licenshandläggare X antal tävlingar med varje kaliber vad gäller handeldvapen. Det är ju ett mycket effektivt sätt att få bort den trevliga mångfald som finns inom pistolskyttet.

Även om man sätter ribban på 5 externa tävlingar per år (per kaliber) så kan det innebära väldigt mycket tävlande om man vill hålla på med 3 grenar, tex nationell A,R,C samt Magnumfält och kanske en svartkrutsladdad revolver. Det kan vara 5-6 kalibrar, det blir 5+5+5=15. Sätter man ribban lite högre så kommer pistolskyttet i Sverige att förändras mycket radikalt.

Johnny Ottosson

27 april 2014 11:23

Jag tror det finns en hel del risk för att dina spekulationer kan bli verklighet.

Det enda som talar mot är starka jägarförbund som motarbetar detta.

 

_Axel_

27 april 2014 17:29

Jo visst är det så; man ger sig på det lätta bytena först! I den revision som gjorde femårs licenser för alla pistolskyttar, så följde även att jägare fick sin Vapengarderob beskuren. De sex blev fyra plus två, dvs de två sista måste motiveras extra mycket. I och med att de måste motiveras extra så kan man villkora deras existens extra mycket. Argument kan göras att jaktbetingelser ändras med tiden och byte av jaktmark. Därför vill Polisen ha dessa reviderade med jämna mellanrum.

Jag tror deras baktanke är att man vill börja med att 5 års belägga dessa extra vapen. När det har "normaliserats", så kör man på med att föra in alla andra jaktvapen på 5 års licens.

 

Silwer

15 maj 2014 08:33

Dock är sånt trams inget nytt i ett land som ofta har lokala varianter för att få ut en licens.

Skyddsjaktlicensen är ofta enda utvägen alls för många, så gnäll lagom.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...