Vad kostar kalaset....?

Sedan jag började lägga ut lite träffbilder som är presterade av min FX Airguns Elite så har en del hört av sig och frågat vad en sådan bössa egentligen kostar.

Då jag ännu inte har sett någon officiell prisbild på just Elite så började jag kolla runt lite för att se vad man kan tänkas behöva betinga för ett sådant vapen.

Om man tänker lite praktiskt på saken och i första hand är intresserad av lika goda träffbilder och samma behagligt låga spridning (10-15 fps) men vill komma undan med så små pengar som möjligt så har Hurricane en helt utmärkt lösning.

Vapnet ifråga heter då FX Airguns Elite 250 och är alltså exakt samma vapen som jag själv använder men med en syntetstock och en smal 250 cc tub.

Igenom att spara in den kostbara Luxferflaskan och valnötsstocken så faller priset ner på blott 7995 kr!

Den nya FX Airguns Elite 250 presterar upp till lite drygt 50 fpe i sitt licenspliktiga utförande med kaliber 25 men kan även köpas som kaliber 22. För de som inte önskar ta ut vapnet på licens så finns båda kalibrarna även som licensfria vapen.

- Kaliber 25 eller 22, antingen licensfri eller licenspliktig

- Elite laddsystem, direkt till pipan laddning

- Elite regulator, ca 10-15 fps spridning för ett fullfartsvapen, beroende på kaliber

- 200 cc tub, ca 30-40 skott, eller 250 cc tub, ca 40-50 skott, beroende på kaliber

- Riktigt effektiv shroud för användning i ljudkänsliga områden

- ST-pipor på 500 mm (.22) eller 600 mm (.25)

Sällan har så ny teknik sådan prestanda varit såpass överkomlig...

Head on !

   Genomsnitt: 14.88 mm

Idag så sköt jag lite i den tryckande värmen och trots en hel del blåst åt höger på tavlan så blev resultatet förbluffande bra. Kaliber 25 är helt enkelt en bra performer under ogynnsamma vindförhållanden. Ovanstående tavla visar de första 45 skotten och den nästföljande tavlan visar återstående 45 skott på samma fyllning:

   Genomsnitt: 13.22 mm

Ett totalt genomsnitt över samtliga dessa 90 skott med varje skott medräknat gav alltså 14.02 mm. Ett enastående gott resultat med tanke på långt ifrån perfekta vindförhållanden, på många av träffbilderna så ser man tydligt hur vinden har drivit diabolen åt höger men man kan samtidigt notera att den höga och jämna vikten hos dessa klumpar till diaboler också gör att de driver ungefär lika mycket i sidled utan några ojämna jättekliv som det lätt blir med lättare diaboler.

Fondprodukter II

Nu ska vi fortsätta att titta lite närmare på nya produkter ur Fondprodukters stora sortiment.

BSA

Efter att ha tagit över agenturen till BSA så har Fondprodukter nu plockat fram ett urval av BSAs produkter som man tror kan passa den svenska marknaden. I sin utmärkta katalog "On Sight" så har man pedagogiskt spaltat upp de olika modellerna på respektive kapitel.

Lågprisserien utgörs av de Gamobaserade budgetvapnen Meteor Mk VII (gamla Mk VI är nu nedlagd), Comet med plaststocken samt Polaris, systermodellen till Gamo CF-X. Prisnivån går från 2695 kr för Comet till 4395 kr för Polaris.

De traditionella BSA-baserade fjädervapnen utgörs av Supersport och Lightning, båda numera tillverkade av Gamo i Spanien men fortfarande av BSAs konstruktion. Tyvärr så verkar finish, passning och övergripande kvalité ha tagit ett steg ned i källaren på dessa vapen som byggs i Spanien jämfört med de gamla brittiska versionerna. Framförallt Supersport led av en mycket tafflig nätpressning på förstocken och pistolgreppet, hellre då ingen nätskärning alls. Devisen bör vara att om man inte kan förbättra så ska man inte förändra och det gäller i synnerhet klassiker som Supersport. Med prislappar mellan 3400 till 4000 kr så känns sortimentet ändå rimligt prisvärt.

Går vi över till PCP så börjar trappan med guldägget Ultra som Fondprodukter saluför i en lång rad versioner med prisläge mellan 6000 till 8500 kr, vilket är ganska häftigt jämfört med priserna i England. Annars handlar det om enkla budget PCP som kan lida lite av just prisnivån, det är ju trots allt byggda med egenskaper som motiverar en prislapp runt 3-4000 kr. Börjar man begära över 8000 kr så jämförs dessa vapen istället lätt mot inhemska modeller som Royale och där får Ultran storsmisk ordentligt, vilket är tungt att erkänna när man i grund och botten gillar modellen högt och rent.

Nästa steg upp är Scorpion, en lite mera allround modellserie än den något mer extrema Ultran. Här ligger priserna mellan 7300-10.000 kr och åter igen, man köper förmodligen bara dessa till den här prisnivån om man bara måste förvärva en sådan just på svensk mark. Är man ute efter ett PCP i största allmänhet, som inte måste vara en BSA Scorpion, så finns det ett flertal mer prisvärda vapen.

Toppmodellen utgörs av BSA R10 och är måste jag för en gångs skull säga att Fondprodukter ligger lite bättre till rent prismässigt sätt med 10.395 kr. Visserligen så är R10 bara en Scorpion i frack och inte en helt unik konstruktion som gamla SuperTen men den har en del värdefulla komponenter som ändå får den att kännas mera prisvärd än grundmaterialet Scorpion. Här finns en vackert skulpterad Minellistock av valnöt med rosenträinlägg, rembyglar som standard och en rostsäker lufttub från brittiska Luxfer. Därtill så finns även en rejäl shroud och magasinsystemet T10.

Vill man ha en traditionell BSA så är R10 inget dumt val alls, den har design, karaktär och känsla, därtill acceptabla prestanda. Vill man däremot ha ett stortubsvapen vilket som helst så kommer man tyvärr att få det svårt mot främst FX Airguns Royale. Ur 200 cc så utlovas 45 skott inom okänd spridning med 31 fpe. Min egen Royale ger 60 skott inom 20 fps spridning vid 33 fpe från 400 cc och den är självregulerad till drygt en tusenlapp lägre pris.

Tyvärr så har R10 drabbas med enorma mängder tekniska problem och därför har BSA nu gjort om och gjort rätt igenom att relansera modellen som en Mk II. Förhoppningsvis så är nu allt gammalt trassel borta nu - det är den modellen värd.

Kapitlet om BSA är liksom katalogen i sin helhet kryddad med mängder av bra tips och förklaringar till gagn för den som är ny till vår hobby. För BSA så trycker man just på BSAs berömda pipor och förklarar pedagogiskt vad en choke är och vilka fördelar den ger. Här har Fondprodukter en mycket bra mix av försäljningsprosa och läroboksstruktur. Alla råd och tips är därtill förbluffande vederhäftiga, och såvitt jag kan bedömma, korrekta i sak - imponerande. Författaren till texterna är endera en jävel på research eller själv en stor luftvapenentusiast. Själv kanske jag hade låtit bli att citera just Nigel Allen efter alla hans grodor hos Airgunner Magazine igenom åren men ändå...

Sammanfattningsvis: BSA är BSA och har ett värdefullt varumärke som tidigare importörer har schabblat runt på ett närmast ovärdigt sätt, inte minst Normark som ständigt reagerade med stor förvåning varje gång någon var seriöst intresserad av att köpa en lite mer påkostad modell ur deras dåvarande sortiment. Visst tar Fondprodukter rejält betalt för vapnen i sin lineup men för nybörjaren eller den som av andra skäl föredrar att handla på hemmaplan så kan en del av merkostnaden jämfört med en gråimport motiveras av att Fondprodukter förefaller ha ett seriöst intresse både av kundrelationer och av luftvapen. I skenet av detta så är ett lite häftigt prispåslag lättare att svälja..

De starka sidorna i deras lineup är fjädervapnen och R10 som inte känns lika prismässigt malplacerade som Scorpion och Ultra. Just R10 kan vara riktigt prisvärd eftersom modellen har ett gammalt vanrykte för krångel och då kan en seriös svensk importör vara välmotiverad.

I nästa del så ska vi se lite närmare på övriga lite mer blandade produkter ur Fondprodukters sortiment.

Fondprodukter

Förutom att sitta och häcka i FX monter och prata med massor av entusiaster så var jag även över en lång stund i Fondprodukters stora monter där Marcus var min ciseron. Helt nytt för året var att Fondprodukter hade lyckats få två nya viktiga varumärken i sin portfölj som förstärker Fondprodukters lite mer seriösa vapensortiment utöver den rena lågprisklassen. Tillsammans med BSA så har man nu fått in det amerikanska optikvarumärket Bushnell ifrån Normark, som tidigare hade agenturen.

Tyvärr så har Fondprodukter haft ett lite tveksamt rykte ibland mer seriösa entusiaster eftersom man har satsat på varumärken i den rena lingonserien (ex Hatsan, Milbro etc) och en hel del leksaksaktiga vapen som Airsoft, blåsrör och andra kategorier som enkelt skulle kunna falla in under rubriken krimskrams.

Vad man dock inte får glömma är att Fondprodukter faktiskt har en entusiastvinkel på både sitt förhållningssätt till vår hobby och inte minst sin suveräna produktkatalog, där man på ett seriöst sätt försöker introducera vår hobby till utomstående nybörjare.

Min spontana känsla, rätt eller fel, är att man har givit sig ut på en klassresa där man är intresserad av bättre produkter men där man fortfarande, kanske främst av ekonomiska skäl, är beroende av det volymsäljande lågprisskrotet och sålunda försöker göra bästa möjliga av situationen.

Det man måste göra är alltså att skilja på företaget Fondprodukter och människorna där bakom och de ibland taffliga produkterna som de tyvärr saluför. Låt oss nu se lite på vad Fondprodukter erbjuder den här säsongen:

Hatsan

   Hatsans nya flaggskepp

Den stora nyheten, även fysiskt sett, var Hatsans nya PCP, deras BT65. Tillsammans med budgetbössan AT44 så är BT65 en betydligt grövre och större konstruktion, bara att ta ner bössan ifrån hyllan på bilden kändes som att få ett bilbatteri i famnen. När jag förbluffat frågade Marcus om vikten så uppgav han 4200 gram men det lät misstänkt lågt.

Anledningen framkommer tydligt när man studerar detaljerna på vapnet, precis allt är riktigt grovhugget bonnsmide av närmast rysk karaktär. Dock så, kan man leva med detta så kändes avtrycket förvånansvärt bra samtidigt som den enklare AT44 faktiskt kan uppvisa en del exemplar som har visat sig vara förbluffande välskjutande, se bara på den AT44 med kaliber 25 som jag testade här tidigare i bloggen och som inte ens hade LW-pipa.

Den stora säkerhetsmässiga fördelen är att BT65 har alutub. Förhoppningsvis så är den också korrekt ytbehandlad inuti så att den står emot korrosion bättre än AT44s simpla ståltub.

Problemet med BT65-serien är dessvärre kostnadbilden, börjar man använda säkerhetsmässigt acceptabla konstruktionslösningar så ökar naturligtvis även priset ut till kund och vapnen i den här serien betingar 5300-6000 kr. Jämför man med exempelvis FX Airguns så kan man köpa en T12 Whisper med ST-pipa för 5995 kr att jämföra med BT65RB LW som betingar 5595 kr, båda med syntetstock. Till skillnad ifrån Whisper så har dock inte 65-serien från Hatsan någon legal ljudreducering att matcha mot Whispers suveräna shroud. Ett tillkortakommande som lätt uppväger 400 kr i inköpspris.

En tröst i sammanhanget är att 65 istället erbjuder en manometer, vilket (ännu) är tillval mot en merkostnad runt 600 kr hos T12 Whisper. Den verkliga skillnaden kan alltså sägas vara 1000 kr mellan de båda kombatanterna och för detta så får man FXs varumärke och en shroud samt en bättre finish, passning och kvalitetskänsla. Något som jag gillar på 65, både som synetet och med trästock är att man levererar vapnen kompletta med rembyglar, mycket trevligt och närmast ett obligatorium på såpass tunga vapen. Som en parantes kan nämnas att T12 Whisper väger in på 3000 gram jämnt, drygt ett kilo mindre.

Förutom PCP så har Hatsan även en helt ny typ av fjädervapen att erbjuda i sin nya lineup, en modellpattform som man kallar Dominator 200 och som är minst sagt inspirerad av Air Arms TX-200 serie. Jag brukar i allmänhet inte ha så mycket till övers för något som Hatsan tillverkar men Dominator 200 kändes spontant som en mycket trevlig överraskning.

Visst var den tung som attans med 4400 gram och visst delar även den här modellen Hatsans grovhuggna konstruktionsprinciper men den kändes ändå lite nyskapande och fräsch. Extra roligt är också att man mot pristillägg kan få den med LW pipa vilket sannolikt också betyder att den kan besitta förutsättningar för rimligt god egenprecision. Låt oss med andra ord hoppas att Hatsan har inspirerats inte bara av designen utan även av precisionen och skjutkänslan hos förlagan.

Bland de starka sidorna så finns, förutom LW-pipa, en justerbar kolvkam, rembyglar som standard och en riktigt smart utformad kilbas som både accepterar Weaverfäste och vanliga 3/8" tippoff. Udda är dessutom att man har gänga för ljuddämpare/airstripper, lite ovanligt på ett fjäderluftgevär men absolut inget fel, snarare tvärtom.

Till skillnad ifrån Hatsans PCP så känns Dominator 200 riktigt prisvärd med 3995 kr för ett exemplar med valnötsstock och LW-pipa. Detta är nog faktiskt den enda Hatsanprodukt som jag kan påminna mig om att jag någonsin har känt ett visst ha-begär efter. Jag tror och hoppas att den här modellen kommer att göra bra för sig i försäljningsstatistiken och det är roligt att vi får se lite nya modeller i ett annars närmast utdöende segment. Det är ju ytterst sällan marknaden välsignas med en helt ny  och seriös fjäderbössa, nu på 2010-talet.

I nästa del om Fondprodukter så ska vi kolla vidare på sortimentet och inte minst deras suveräna och föredömliga katalog, helt unik ibland importörer här i Sverige.

Elmia 2011

   Montern från FX Airguns

Idag gick en av de riktigt stora begivenheterna under skytteåret här i de södra delarna av Sverige av stapeln, nämligen Elmiamässan i Jönköping. Förutom diverse krutvapen, mollskinnstomtar och annat gäsp så fanns det en hel del intressanta saker för oss som gillar alternativa skjutvapen, med tonvikt då på bågskytte och luftvapen.

Som vanligt så var FX Airguns närvarande med en stor fin monter och även Fondprodukter hade sin sedvanliga generöst tilltagna hörna, som i år var mer välmatad än någonsin.

Som på alla stora och viktiga mässor så passade man även på att presentera lite heta nyheter och detta hade både FX och Fondprodukter på reportoaren. Idag ska vi börja med att kolla lite på FX Airguns och under dagarna framöver så ska vi köra ett helt separat inlägg om Fondprodukter som nu verkligen är på G...

Den första intressanta nyheten var FX Airguns Biathlon som är ett skidskyttevapen vilket baseras på Typhoon-plattformen. Unikt för denna modell är lådan med dess straight-pull-mekanism som går rakt bakåt, istället för med en S-led som Cyclone-serien. Här kommer en kort video som visar hur den repeteras:

En intressant repeteringsform

Här kommer lite vanliga bilder som även visar den unika tävlingsinspirerade stocken, vilken också är speciell för just FX Airguns Biathlon:

   FX Airguns Biathlon (nedre raden)

   Närbild på repeteringen

Förutom FX Airguns Biathlon så presenterades även helt nya FX Airguns Gladiator Mk II, som numera baseras på Royale-plattformen, även den. Här finns det upp till 500 + 250 = 750 cc luft och kombination med Elites regulator så kommer antalet skott per fyllning att bli extremt - räkna med bortåt 130-140 skott om vi förutsätter kaliber 25, spridning inom 15 fps och runt 70 joule!

Notera att detta är ett preproduktionsvapen med Royales märkning på blocket..  

Förutom den extrema luftvolymen så har den är modellen också samma suveräna helshroud som Independence och med tanke på hur tyst min egen Elite går med samma drivkälla och bara en halvshroud så kommer många att bli mycket imponerade av ljudnivån från Gladiator Mk II.

Detta måste vara ett perfekt jaktvapen för den som skjuter mycket, behöver ordentligt med effekt och som inte vill släpa med sig dykarflaskor eller handpump ut i fält.

   Nya Varminter, översta raden

En annan trevlig nyhet som visades live var Varminter, Verminator Mk II. Detta vapen är utrustat med en helt unik delbar shroud samt en fartomställare. Här har vi alltså precis samma starka sidor som föregångaren men med en effektiv laglig shroud samt en betydligt mer gedigen repeteringsmekanism. Även detta ett drömvapen för skyddsjägaren om denne företrädelsevis arbetar inomhus. Givetvis levereras den också i en diskret attachéväska som är perfekt för den som färdas kollektivt till sin skjutplats.

Marcus (vänster) och Robert (höger) från Fondprodukter kom över...

Kroppsskydd M/90 möter Thunderhead 100

   Inlägget när det sitter i en väst

Idag föll jag för frestelsen att testa mitt inlägg till Kroppsskydd M/90 mot min pilbåge. Vi kunde under gårdagen kostatera att inlägget utan vidare stoppade en 22 LR och enligt Försvarsmaktens specifikationer så ska inlägget kunna stoppa en projektil (eg ett splitterfragment) på 1.10 gram som färdas med 450 mps. Eftersom man aldrig lär få upp en diabol med vikt som 22 JSB Heavy till 450 mps så fanns det alltså god marginal till den gränsen. En snabb 22 LR, man dubblar vikten och halverar hastigheten jämfört med splittret, hamnar emellertid på gränsen. Frågan är vilken marginal som tillverkaren har?

Thunderhead 100 grains

Min pilbågen är en 2005 Hoyt Vipertec som är justerad till 255 fps med 385 grains pilar, alltså ca 76 joule och något mera än min FX Airguns Elite. Dragkraften är 53 lbs, vilket är mycket lågt jämfört med de flesta andra compoundbågar vilka ägarna regelmässigt oftast skjuter på 65-85 lbs med hastigheter en bit över 300 fps. Den effektnivå jag har valt är strax över minimigränsen (50 lbs) för klass I vilt i de nordiska länderna, exempelvis Danmark, Åland och Finland. Skaften är Trophy Ridge 400 spine och spetsen är som sagt Thunderhead på 100 grains.  

Denna gång så besköt jag inlägget på 25 meters avstånd, istället för bara 5 meter med min 22 LR under gårdagen.

Inlägget tejpades upp mot min hemmabyggda butt..

Ett avstånd av 25 meter är ingen match för en compoundbåge...

Som väntat så gav inlägget inget större motstånd..

Pilen gick rakt igenom som om inlägget vore en våt pappershandduk...

Precis som att många utomstående har svårt att förstå vilken precision ett modernt PCP kan leverera så har man också svårt att föreställa sig vilken penetrationsförmåga en jaktspetsrustad pil har när den avlossas i den här hastigheten. Naturligtvis så kan man ha väldigt olika åsikter om de etiska aspekterna runt att jaga med en pilbåge men prestanda för uppgiften, den har den hur man än räknar.

Pilen bromsades inte speciellt hårt av inlägget utan fastnade nära 2 decimeter in i pilstoppet bakom inlägget, se näst sista bilden där skyddet sitter där det hamnade och pilen sakta är dragen ur butten. Hade inlägget suttit i västen på en människa så hade vi säkerligen kunnat se spetsen på andra sidan av kroppen.

Dagens Upload

När detta vapen presenterades häpnade vi alla. Tänk att man kunde bygga så kraftfulla vapen för såpass måttliga pengar. Visserligen så fanns den mäktiga Eliminatorn som vi hade sett i dåtida AGW men den var exotisk, sällsynt och fruktansvärt dyr. Här fanns nu ett vapen som var ekonomiskt överkomligt och tillgängligt igenom en svensk importör som verkligen tog andan ur oss. Tänk bara, ett luftgevär som ger 40 joule, fyra gånger den licensfria gränsen! Vi var förstummade och bortsåg gärna ifrån att den var groteskt klumpig och därtill krävande att skjuta med vettig precision.

Idag är det en utdöd dinosaurie. Liksom muskelbilarna ifrån det sena 1960-talets USA så utgjorde detta vapen grande finale för en epok då marknaden dominerades av (för) stora fjäderluftgevär. I samma tidning som vapnet presenterades så kunde man se små annonser som proklamerade framtiden, dåtidens dyra och simpla PCP, föregångare till dagens marknadsdominenter som har givit oss luftvapenprestanda på en nivå som vapnet i Dagens Upload aldrig ens kom i närheten av. Men detta visste vi inte då, för knappa 20 år sedan...

http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/IMG_1710.jpg

http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/IMG_1711.jpg

http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/IMG_1712.jpg

Test av splitterskydd

Upphängt och klart för beskjutning...

En vänlig läsare till Airpang skickade mig ett lite udda föremål som läsekretsen hjälpte mig att identifiera såsom ett "splitterskydd" till någon form av kroppsskydd. Då detta förmål är specialdesignat för att vara svårt att penetrera med projektiler, främst då splitter, så började jag direkt att "massera" det med min Elite.

Skyddet tejpades upp på en trästaket så att det fanns en ganska stum bakgrund men ändå ett material som kunde deformeras till viss del för att visa eventuella tryckskador som kan uppstå på det som finns bakom skyddet.

Avståndet var drygt 20 meter och detta blev resultatet:

Man ser tydligt var diabolen slog in och på plankan blev det en buckla, om än ganska liten. Ingen rest av projektilen slog igenom materialet i skyddet.

En diabol klarade den alltså med bravur, frågan är vad som händer om man skjuter flera? I nästa video så har jag skjutit 5 diaboler på i princip samma punkt:

Som synes så börjar det direkt äta i materialet, här har ytterlaget fläkts upp men fortfarande inget genomslag. Träplankan bakom visar ordentliga inbucklingar.

Vad händer då om vi testar med 22 LR? Jag tog ut min Ruger 1022 och laddade upp en Eley Hollowpoint Subsonic som ger runt 120 joule. Eftersom jag inte vill riskera att projektilen studsar tillbaka om den inte fragmenteras så går jag närmare och tar ut en skottvinkel som betyder att projektilen vinklas bort från mig i händelse av just detta. Avståndet blev ca 5 meter:

Här fläker kulan direkt upp en skada i skyddets ytterlager, men fortfarande inget genomslag. Plankan får en duktig bula och om någon levande varelse hade burit skyddet så hade man troligtvis drabbats av ett rejält blåmärke.

Sammanfattningsvis så var skyddet ett ordentligt tufft motstånd för den här typen av vapen, ungefär som jag hade förväntat. Den stoppade utan vidare både projektiler ifrån ett potent PCP och klenkalibring eldgivning från 22 LR. Det jag funderar över nu är hur det klarar ännu kraftigare våld? Nu har jag iofs inga andra skjutvapen som är kraftfullare än 22 LR men jag är faktiskt i besittning av ett helt licensfritt vapen med en penetrationsförmåga som är vida överstigade alla vapen i mitt vapenskåp nämligen en pilbåge.

Det finns ju en ganska känd sekvens filmad där någon skjuter en 30-06 på en stor plasthink med sand varpå projektilen fastnar i sanden. En identisk hink påskjuts sedan med en pilbåge varpå pilen går rakt igenom, någon som människor ovana vid bågskytte ibland häpnar över. Vad skulle hända om man testade splitterskyddet ovan med en pil från min båge? Skulle den kunna stoppa för detta?

En annan tanke är vad som händer om man skjuter ett helt magasin (10 patroner) på en och samma punkt med Rugern, detta tar bara någon sekund och borde rimligtvis utsätta skyddet för en hel del stress.

Här finns uppenbarligen ännu fler kul saker att utforska...

Nästa inlägg: Rapport från Elmia med foto och video men innan dess en Dagens Upload på en klassisk bössa...