Airpang

Alla inlägg under juni 2011

Av Johnny Ottosson - 15 juni 2011 19:30


-"It will blow you off your feets.."

 

Resterna av handpumpen efter explosionen  


Rubriken ovan brukar illustrera något alldeles spektaulärt i positiv bemärkelse men så är inte fallet i den här berättelsen. I USA så finns det ett företag som heter Sun Optics och som saluför diverse tillbehör till vår hobby. En av storsäljarna är dessvärre den pumpen som är en råkopia av originalpumpen vilken FX Airguns tillverkar.


De båda pumparna kan lätt tas för snarlika men inuti finns det skillnader som särskiljer en beprövad originalprodukt ifrån en billig kopia. När kopian dessutom saluförs av ett företag som uppenbarligen saknar grundläggande kompetens på området så kan det hela sluta riktigt illa, som vi ska få se ett tydligt exempel på här:


En kille beställer ett renoveringskit ifrån Sun Optics och får då förutom erfoderliga delar även en tydlig skriftlig instruktion till hur man ska genomföra renoveringen. Instruktionen kan man se här:

http://www.sunopticsusa.com/handpump.html

Sagt och gjort, han skrider till verket och efterföljer också rekomendationen på punkt p19 som förklarar att han ska använda "Motor Oil" som smörjmedel, alltså inte något högkvalitativt syntetfett utan just motorolja. Beväpnad med en skvätt 10W-30 från garaget så går återmonteringen som en dans. Återstår gör bara att pröva pumpen och fylla sitt fina PCP.

Glatt pumpar han som vanligt och sedan...sker en öronbedövande detonation mellan fotknölarna och eldslågor skjuter upp som slickar hans skrev. Lomhörd, rykande och blodig sätter han sig på rumpan för att konstatera att slangen har exploderat. Resultatet är metallsplitter inskjutet i fötterna och benen, brännskador och ett akut behov av nya kalsonger - detta hade han inte väntat sig..

   Bränd och blödande fot, de mörka hålen i såren är ingångshål efter splitter...

Ett sjukhusbesök senare så har stackars Josh blivit omplåstrad, fått splitter utplockat och hörseln börjar så sakta komma tillbaka...

Att använda ett smörjmedel som inte tål det tryck och den temperatur som vi använder i våra vapen och dess tillhörande utrustning kan bokstavligt talat vara livsfarligt. Återförsäljaren här har bevisligen lyckats med konststycket att vilseleda sina kunder skriftligen igenom att råda dem att använda en vanlig motorolja till ändamålet.

Pumpen blev naturligtvis skrot, dels var slangen söndertrasad och dels sprack pumpsockeln (pumpfotens infästning, där slangen går in i pumpen) av kraften i smällen. Josh bedömning var att detta var någon typ av "pot-metal" (?), sannolikt ett undermånligt material för användningsändamålet.

På traditionellt manér så överväger han nu att stämma återförsäljaren för dennes luddiga bruksanvisning, vilket vållade hans skador trots att han följde dem till punkt och pricka.

Den lärdom vi kan dra av detta är att våra hobbyredskap hanterar enorma krafter, som lösa och utom kontroll vid fel tillfälle kan vara ofattbart destruktiva. All hantering av tryckluft kräver kunskap, försiktighet och gott omdöme.

Vi kan också konstatera att alla återförsäljare som saluför PCP besitter inte rätt kunskap om sina varor, det finns bra handlare som drivs av entusiaster vilka KAN det här med PCP och det finns handlare som är i branchen bara för att kränga prylar och som gissar eller använder andrahandsinformation för att uppbringa någon form av kunskap till sina kunder.

Slutligen så kan vapen och utrusning som exempelvis pumpar vara väldigt lika varann och då är det naturligtvis frestande att köpa den billigare kopian än det dyrare originalet. Jag menar att det finns goda skäl att tänka en gång till, vilket dagens exempel tydligt illustrerar.

Nu är det omöjligt att spå hur det hade gått om ett bättre fabrikat hade varit utsatt för den här "renoveringen" men om man har en bättre slang och anständigt material i sina komponenter så är min egen bedömning att det åtminstonde inte är någon nackdel när saker och ting börjar gå överstyr..

Själv hade jag aldrig hört talas om en exploderande handpump tidigare, liksom många aldrig har hört talas om vapentuber som är så rostskadade att de brister men någon gång händer det och då vill inte jag vara den som drabbas...

ANNONS
Av Johnny Ottosson - 15 juni 2011 10:00


Hur länge håller ett PCP ?


Detta är en fråga som många spekulanter ställer sig, inte minst inför det faktum att man kanske lägger närmare 10.000 kr på ett enda vapen. Till glädje för alla försiktiga så har dagens PCP en enastående lång och god teknisk livslängd om de bara hanteras på rätt sätt, servas korrekt och - inte minst - om ägaren själv ger katten i att meka med den utan rätt kunskap.


Det som normalt brukar ställa till förtret och driftstopp är när O-ringar torkar och läcker. Om en O-ring ligger i kontakt med mässing så brukar detta inträffa efter mellan 7-10 års tjänstgöring, om O-ringen däremot ligger på aluminium så lever den ytterligare några år innan läckage uppstår. Man måste ju betänka att det är oerhörda tryck som finns i våra vapen. O-ringar kan även nötas ner mekaniskt, inte sällan beroende på att man underlåter att smörja dem eller att man använder olämplig ammunition som sliter hårdare på exempelvis O-ringarna i pipan.


Värt o tänka på är att om man byter pipa på sitt vapen eller har loss den av andra skäl så ska man inte dra fast pipan med skruvarna för hårt. Om man drar för hårt eller ojämnt så kan en eventuell pipmuff komprimeras lite varpå O-ringen hamnar lite snett och slits överdrivet fort.


Nästa variabel är vilket vapen som man funderar över, alla vapen är inte konstruerade på samma sätt. Detta gäller även modeller ifrån en och samma tillverkare. Ser vi på våra inhemska FX Airguns så har exempelvis äldre konstruktioner som FX2000 en hel del ställen inuti vapnet som har O-ringar känsligt placerade och som kräver utbyte med tiden. Modernt byggda vapen som Royale har däremot inga sådana ålderskänsliga tätningar överhuvudtaget. Antingen så har man byggt bort de känsliga punkterna, använt andra material i O-ringarna eller så har man valt att placera O-ringarna på mindre känsliga (eloxiderade) ytor, snarare än mot naket gods.


Det luriga med dessa inbyggda skillnader mellan olika fabrikat och modeller är att man som köpare normalt inte vet skillnaderna, likaså uppstår läckage på grund av ålder ganska långt bort i tiden, när eventuella garantier sedan länge har löpt ut.


Som regel så är inte heller alla tillverkare så intresserade att berätta om sina dolda tillkortakommanden och återförsäljaren eller generalagenten kanske inte ens har korrekt information.


Likaså är naturligtvis tuberna vitala punkter för vapnets maximala livslängd. Tuber är förbrukningsvaror som håller en viss tid och där man inte bör överskatta livslängden. En del tillverkare kör med billgaste tänkbara ståltuber och då får man naturligtvis räkna med att byta dem oftare, i synnerhet om man handpumpar, jämfört med om man har tuber av rostfritt eller aluminium. I de fall där tuben utgör en bärande del av själva vapnet så blir dessutom bytet både bökigt och kostbart jämfört med de konstruktioner som använder lösa tuber som enkelt kan skruvas av och på. Som alltid så gäller det: använd dykarflaska i första hand och undvik definitivt handpumpar och i synnerhet noname av dessa om vapnen har ståltuber.


Hur länge en tub håller finns det olika åsikter om, givetvis också beroende på hur de är konstruerade. Weihrauch rekomenderar maximalt 10 år för sina rostfria tuber medan de brittiska tillverkarna rekomenderar inspektion varje eller vartannat år med byte vid behov. Längre än 10 år hade i alla fall jag personligen inte dristat mig till att använda dem. Alutuber håller längre i teorin men även här så hade jag nog valt att byta ut dem efter ett decennium av tjänstgöring. Med tanke på vilka krafter de bär och att de inte är så våldsamt dyra på 10 års sikt så anser jag detta vara en högst rimlig kalkyl.


Bortser man ifrån tuber och packningarna så finns det inte så mycket som kan krångla på ett PCP egentligen, visst kan det hända på enstaka vapen att en hammarfjäder går av men om vapnet bara saknar AT så är ju detta en lätt sak att lösa för ägaren själv. Likaså kan manometrar gå sönder men även dessa är ju både enkla och billiga att byta själv.


Till skillnad från exempelvis fjädervapen så behövs det ju inga specialverktyg som fjäderkomprimatorer eller liknande för att meka PCP så den som spenderar en större mängd pengar på ett modernt PCP av bättre kvalité kan sådeles räkna med att kunna skjuta både länge och väl med sitt vapen helt utan krångel eller avbrott.


ANNONS
Av Johnny Ottosson - 14 juni 2011 21:00


Airpang i siffror


Idag fick jag lite statistik ifrån Bloggplatsen.se om hur Airpang ligger till när det gäller besökare. Utav totalt 141.938 st registrerade bloggar så uppdateras ungefär 330 st dagligen eller varannan dag. Utav detta så kan vi läsa att Airpang:


- har plats 17 igår (110614)

- har plats 21 senaste 7 dagarna

- har plats 35 senaste 30 dagarna


Förutom detta så har jag lyckats erhålla 14 st Like på Facebook och kan även konstatera att varje dygn så har jag drygt 200 st unika besökare, runt 2500 unika besökare varje månad med hittils 25.000 unika besökare under 2011...


Jämför vi med forum så har LuftvapenInfo, numera Sveriges största luftvapenforum, drygt 700 st besökare/24 timmar och Airgun har drygt 400 st/24 timmar. I skenet av detta så är jag mer än nöjd med mina ca 200 st...


Jag tackar så mycket för det överväldigande stora läsarantalet och hoppas ni tycker att bloggen är lika rolig att läsa som jag tycker att den är att skriva.

Av Johnny Ottosson - 14 juni 2011 10:00


Balans


En mycket vanlig vanföreställning som ibland cirkulerar på diverse forum och liknande är att vapen med stor tub framtill skulle vara framtunga. Visst kan vapen med stor tub vara framtunga men detta är oftast snarare undantag än regel.


Det finns alltså egentligen bara vapen med dålig balans och bra balans.


Vad är då bra balans? De flesta vapenentusiaster önskar ett vapen vars balanspunkt ligger strax framför varbygeln. Detta ger vapnet ett neutralt uppträdande och en inbyggd stadga igenom dess centrerade viktcentrum. När man skjuter ett gevär fristående utan remstöd så brukar de allra flesta försöka göra kroppen så stadig som möjligt och detta sker då igenom att man sätter vänster armbåge tätt mot kroppen samtidigt som man förskjuter överkroppen lite åt höger, som högerskytt. En bra balans är då när vänster hand hamnar precis under balanspunkten. Då strävar vapnet varken åt att falla framåt eller att bli mynningslätt.


   Ett vapen med utsökt balans

 

För att illustrera saken så placerade jag min Elite 500 med full tub på ett 25 mm smalt bärhandtag till en luftrenare. Balanspunkten hos detta vapen hamnade då precis under det främre kikarsiktesfästet. Exakt den punkt där man sätter sin vänstra hand när man skjuter fristående utan tillgång till stöd.


Trots att Elite alltså har en rejält lång pipa (600 mm) och därtill en lång shroud samt 500 cc långtub så ligger balanspunkten precis mitt under själva vapnet.


Testa nu att göra om samma sak med ett vanligt PCP med smal tub och rapportera in de slutsatser som ni kan dra om detta. Sanningen är nämligen den att längden, snarare än grovleken, har den största inverkan på balanspunktens placering hos ett vapen. En lång smal tub tenderar alltså att i större utsträckning förskjuta balanspunkten framåt än vad som är fallet för en kortare men grövre tub.


Av Johnny Ottosson - 13 juni 2011 21:00


En liten film


Idag så riggade jag upp kameran så att jag kunde filma när jag sköt på ett snurrmål för 22 LR borta på 80 meter. Totalt blev det fem skott och naturligtvis så missade jag ett skott, nummer 3. Typiskt just när man filmar och som vanligt så skyller jag på blåsten, skillnaden är att denna gång så har jag även fotobevis i realtid på detta, kolla bara in grenarna ovanför när jag skjuter det tredje skottet...


Annars var det rätt kul, man ser tydligt projektilbanan för diabolerna och notera hur fint det tunga snurrmålet markerar trots att det är avsett för krutvapen. Träffzonen på den övre plattan som jag besköt är 37 mm.


Slutligen så zoomade jag ut efter skjutningen och det är då man verkligen ser hur långt bort 80 meter blir, kameran var placerad precis framför mynningen på vapnet. Ammunitionen blev Exterminators från Hurricane.



Jag kommer ihåg när vi sköt 80 meter på Hova Jaktskyttebana efter träffarna 2001, då var vi ett gäng som kollade på då helt nya FX2000 och att man kunde träffa 33 cc kolaburkar på 80 meter vilket var otroligt imponerande på den tiden. Man måste ju betänka att detta var före JSBs sortiment av diaboler, de allra flesta sköt Accupell på 14.30 grains eller gamla Superdomes. Året därpå när de första JSB kom, som Air Arms Field, så började ammunitionen äntligen matcha upp vapnens prestanda.

Av Johnny Ottosson - 13 juni 2011 10:00


Imponerande vindtålighet


Idag så sköt jag ånyo på uppmätta 80 meter med min Elite och passade då även på att dokumentera det hela med videokameran. Tanken var först att använda videon för att visa de yttre vindförhållandena då jag sköt men filmsnutten blev lite längre än så med bland annat en panorering över skjutplatsen med zoomning av skjutavståndet mm. Notera också att det naturligtvis blåser mindre vid marknivån än vid trädtopparna men det var svårt att få bra film när man filmar gröna växters rörelse mot en likaledes grön bakgrund, därav att det blev film på gröna trädtoppar mot en blå bakgrund istället.



Hur blev då utfallet? Jo tack, bara bra. Av 10 skott skjutna i rak följd så hamnade 7 stycken inom ytan av en enkrona. Övriga tre fick en avdrift åt vänster på grund av vindens påverkan. Notera också hur jämnt träffarna ligger i höjdled, trots avståndet:


   Sju träffar inom en enkrona av tio skott på åttio meter..

 

Till skillnad ifrån på kortare 50 meter så samlar vapnet underligt nog bättre överlag på 80 meter och därtill så verkar spridningen i höjdled vara proportionellt sett betydligt mindre. Egendomligt. Dessa diaboler kanske fungerar betydligt bättre i det hastighetsintervall som förekommer vid 80 meter än vid den högre hastighet som diabolen håller vid blott 50 meter?


Den riktigt stora och positiva överraskningen är emellertid hur bra vapnet kan hantera tuffa vindförhållanden, denna diabolsort avfyrad ifrån den här vapenmodellen verkar ge en utomordentligt hög BC, kanske ända uppåt 0.040?


En teori om ST-tekniken är ju att dess unika räffling skapar mindre avvikelser på diabolen än en konventionell räffling och därmed låter diabolen flyga mot målet i bättre skick än ifrån vanliga pipor. Detta skulle då kunna förklara en hög BC igenom det uniforma utseendet. Elite har ju dessutom en laddning som inte betyder att diabolen utsätts för en brutal inskyffling i pipan via matarpinne eller tvingas pressas över en kant till transferporten.


Det ska onekligen bli mycket intressant att lära känna den här modellen vidare..



 

Av Johnny Ottosson - 12 juni 2011 22:00


Metric eller Imperial....?


Titt som tätt så kommer det förundrade frågor på varför jag inte använder metriska enheter överlag på bloggen, ska sanningen fram så tillhör ju faktiskt detta undantagen. Tidigare så har jag inte brytt mig om att kommentera saken vidare men nu börjar ämnet återkomma allt mer frekvent.


Det finns huvudsakligen tre skäl till att jag inte använder metriska enheter:


1. metriska enheter är inte lika praktiska för ändamålet

2. metriska enheter används inte internationellt, inom vår hobby

3. hävd och vana, man måste översätta till metriska värden


Ändamålsanvändning

Ju mindre enheter man använder desto mer exakt kan presentera något utan att behöva använda decimaler. Att köra 900 fps är enklare än 274.10 mps och i synnerhet när man redovisar ett av de absolut viktigaste nyckeltalen, spridningen. Ett bra värde är inom 15 fps, vilket är lättare att läsa än 4.57 mps och lättare att använda om man exempelvis dividerar olika värden, i synnerhet i huvudet.

Internationellt

De stora och dominerande länderna inom luftvapenhobbyn använder aldrig metriska termer, här redovisas allt i Imp. Samma sak gäller även hos luftvapentillverkarna, inga luftvapentillverkare räknar joule eller mps, här är det alltid fpe och fps som gäller. Presenterar man resultat på ett amerikanskt eller brittiskt forum som metrisk så är det knappt någon som reagerar eller bryr sig eftersom man då själv måste räkna om till värden som man är van vid för att kunna förstå vad som presenteras. Metriska värden är helt enkelt inte lika internationellt gångbara inom vår hobby.

Vana

Vissa saker har vi vant oss vid som redovisade i Imp, detta gäller inte bara luftvapen/vapen och skytte utan även inom så skilda områden som TV-rutor och bildäck. Vem går egentligen in till en däckhandlare för att fråga efter däck till sina 43.18 cm fälgar? Det känns alltså för de flesta naturligt att exempelvis mäta diabolernas vikt i grains snarare än i gram etc
 

Detta är i korta drag de skäl som jag står bakom för beslutet att köra de flesta värden som Imp här på Airpang, dock så brukar jag även redovisa viktiga särtal som metriska just till gagn för nybörjare och sådana som ännu inte har börjat tänka utanför den metriska lådan.

Av Johnny Ottosson - 12 juni 2011 10:00


Långt och längre..


  Här har vi 5 skott 80 meter och 5 skott ca 100 meter


Idag så testade jag att skjuta på uppmätta 80 meter med Elite, precis som jag tidigare har gjort med Lonestar (bäst då, 12.00 mm). Igenom att vada ut i en obehagligt hög undervegetation bestående av brännässlor, ormbunkar och liknande så kunde jag stretcha min bana till ca 100 meter.


Till skillnad ifrån 80 meter, som jag har mätt med ett 50 meter måttband, så var jag tvungen att stega upp de sista ca 20 metrarna. Det blev totalt 24 kliv bortom 80 meter och med en steglängd på strax under metern så borde detta motsvara ca 100 meters avstånd - långt som katten är det i alla fall när man är van vid 50 meter. Utfallet på 80 meter blev finfina 13.00 mm, vilket är enastående gott utfall eftersom det var första försöket på den här distansen.


På ca 100 meter så blev resultatet 21 mm och där fick jag retfullt nog två skott på samma ställe bara för att de sista två drog av i höjdled. Eftersom flera Royale har presterat träffbilder nedåt 15 mm på hundra meter (exempelvis Sandstig) så torde inte detta vara en omöjlighet även med elite och kaliber 25.


Underligt nog så var båda träffbilderna proportionellt sett bättre än vad jag brukar skjuta på 50 meter, speciellt 13 mm på 80 meter är ett resultat som känns mera normalt på 50 meter. Detta styrker min tes om att ST-piporna endera behåller BC bättre eller stabiliserar sig bättre på längre avstånd än, relativt sett, kortare distanser. Egendomligt nog så blev hålen på dessa avstånd jämnare och snyggare än de på bara 50 meter.


En annan aspekt är vilket drop man har på dessa extra 20 meter bortom 80. Tavlan är skjuten med kikarsiktet justerat för just 80 meter, inskjutet mot ett snurrmål för 22 LR, varpå jag sköt ca 100 meter med samma inställning och riktpunkt varpå diabolerna tog nästan en decimeter längre ner...


Kraften är också kvarvarande brutal även så långt bort, att få snurrmålet att slå runt var inga som helst problem trots distansen och att det har tjockt gods avsett för krutvapen. På 100 meter så kvarstår 72% av mynningsenergin vilket betyder att den 30 gn tunga diabolen träffar sitt mål med över 180 mps och en anslagsenergi på imponerande 26 fpe eller 35 joule.


Under vindstilla väder, där så är tillåtet, och jämfört med övriga luftvapen så utgör den här typen av vapen ett formidabelt jaktredskap för de längre distanserna och torde vara närmast perfekt för exempelvis luftdriven präriehundsjakt i nordvästra USA.


Jag plockade även ut min 22 Royale 400 för att jämföra känslan lite nu när jag så sakta har börjat skjuta in mig på 25 Elite 500 och intrycket är minst sagt blandat. Visserligen så är Royalen otroligt liten och smidig i jämförelse, ett riktigt karbinvapen, men samtidigt så var faktiskt den starkaste känslan just skillnaden i laddsystem. Det känns så mycket smidigare och så mycket mera "rätt" att ha en direkt-till-pipan matning där diabolen slipper bli körd därbak (vem hade gillat det) samtidigt som den ömtåliga diabolen även undkommer att passera kanterna på en transferport.


Själva känslan i sidoleverns slag är också mycket mjukare på Elite, sannolikt på grund av att det inte finns någon pippackning som en matarpinne ska pressas in till. Trots att Royale inte har varit med så många år så känns den faktiskt jämförelsevis gammal och hur AA kunde går ifrån detta smidiga system på gamla PT och använda matarpinne på EV2 övergår mitt förstånd.


Behöver man absolut inte ha magasin så är valet givet, Elitemekanismen är den absolut smidigaste och mest gedigna lösningen, som jag ser saken.

Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

861 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se